Statligt ägande garanterar att det blir rättvist, det är solidaritet att äga något tillsammans, det är demokratiskt. Ja så låter det när svensk vänster debatterar statligt ägda bolag. Fast i vanlig ordning är det bara hyckleri och snömos. För vad det egentligen handlar om är den eviga kombinationen av inkomster till staten som generar fina nya reformer och rätten att inte bara få vara politiker utan också vd. På de punkterna är båda lägren lika goda kålsupare.
En hycklare vill ingen veta av, ändå är det det vi ofta får Foto: Twitter
Staten äger flera fastighetsbolag, Vasakronan är ett och Jernhusen som äger järnvägsstationer ett annat. En järnvägsstation är en offentlig plats, där gäller inte vissa lagar med andra ord. Det är därför vi kan se tiggeri runt just dessa platser men inte inne i ett varuhus eftersom våra lagar där ger ordningsansvariga rätten att avvisa sådana personer för till exempel för sådana handlingar. Tiggeri är just det fenomen som för en tid sen blev aktuellt när Jernhusen i Linköping tröttnade efter klagomål från resenärer som reste från stationen i stan. Nu skulle det storstädas på tiggare för de hörde inte hemma bland barnfamiljer och andra känsliga personer. Första åtgärden var att sätta upp skyltar på bänkar för att uppmärksamma missdådarna på att dessa först och främst var till för resenärer. De hemlösa i staden har också använt stationens toalett som dusch, ett ofog som har skapat köer med upp till 40 hemlösa som har väntat på sin tur att få tvätta sig.
Dessa ville statliga Jernhusen inte veta av i Linköping Foto: VF
Först gick kommunchefen efter ett möte med Jernhusen ut med nyheten att nu skulle det rensas upp. Mer om detta hittar du i artikeln i Metro. Jernhusens syn på problemet hittar du en artikel. om i Metro igen. Ett statligt bolag har inte råd med sådant trams som solidaritet, det är för politikerna att använda som en förevändning för att se till att Jernhusen driver in pengarna. Då startade protesterna och också påpekandet om det olagliga i åtgärden. Snart fick Jernhusen backa, artikel från Metro hittar du här. Istället inleddes en diskussion med de sociala myndigheterna på orten för att se hur problemet skulle lösas.
Situationen i Linköping löste sig med socialtjänsten och frivilligorganisationer Foto: UNT
Detta är ett exempel på hur snäv och trångsynt företagens egna syn på den egna verksamheten egentligen är. De är kassakor som ger fina statliga inkomster och politikerna spelar gärna med i det spelet. Företagen är en utmärkt karriärväg för dessa som vill svänga sig med ytterligare en titel inget annat. Det finns dock fler exempel, exempel som visar att politikerna under inga som helst omständigheter ska spela kapitalister eftersom det slutar med penningförstöring.
Jag tror inte en enda svensk vid det här laget inte har hört talas om Vattenfalls dotterbolag Nuon och alla turerna kring det. Det kan ändå vara trevligt att belysa eftersom det är ett skolexempel på hur klåfingriga politiker som försöker att spela direktörer alltför ofta skiter skattebetalarnas pengar åt h-e.
Ingen gillar slöseri, men få har kontroll på den Foto: Worldwarera
Nuon är det Nederländska energibolaget som köptes av svenskägda Vattenfall 2009 för den facila summan 97 miljarder sek, artikel om inköpet och prislappen hittar du i SVD. Dittills hade Vattenfall varit en långvarig kassako för staten som hade genererat många dyrbara slantar på elkonsumenternas bekostnad. Vattenfall såg fördelar i att kunna nå marknader i Europa man hittills inte hade haft tillgång till, men snart visade sig affären vara en mardröm. Prislappen speglade inte bolagets värde utan var kraftigt överdriven eftersom företaget var skuldtyngt. Ett faktum alliansen fick indikationer på inte mindre än två gånger. Första gången var det konsultfirman McKinseys rapport som varnade politikerna, andra gången var det statssekreteraren vid näringsdepartementet som varnade för ”Sveriges sämsta affär – någonsin”. Trots varningarna genomdrevs affären. Den ytterst ansvarige ministern Maud Olofsson (c) ersattes så småningom både som partiledare och näringsminister av Annie Lööf.
Maud Olofsson höll sig nog för skratt under Nuon-affären Foto: Nöjesguiden
Nuon-affären blev föremål för KU-granskning där Fredrik Reinfeldt hävdade att han inte visste något om affären trots att misstanken fanns att han visste mer än så. Mer om Reinfeldts agerande i en atikel från SVD. Maud Olofsson meddelade att eftersom hon inte längre var riksdags- eller regeringsledamot, hon hade vid tidpunkten redan hunnit avgå, betydde det att hon inte heller kunde tvingas att inställa sig vilket väckte förargelse. 2013 Skrevs statens intäkter för de statliga bolagen ner från föregående års 48,4 miljarder sek, till 14,6. En stor orsak till minskningen var avskrivningen för Nuons förluster på 30 miljarder som Vattenfalls ledning tvangs att göra. För 2014 skrivs vinstprognosen ner med ytterligare 15 miljarder på grund av skulderna. Allt som allt har affären kostat skattebetalarna ca 95 miljarder sek utöver köpesumman, mer om detta svindlande belopp kan du läsa om på bloggen Cornucopia? En kostnadspost som är en ren avskrivning för de förluster Nuon har uppvisat. När köpet genomfördes missade alla ”ansvariga” att bolaget var intecknat av skulder upp över öronen. En mycket intressant del av affären som aldrig framkom i någon större skala var vilken skuld företagets ledning hade i fadäsen. Mer om affären kan man läsa om i en artikel i DN som rätt väl sammanställer hela stolpskottet Nuon.
Ingen vill figurera i skandaler inte ens kändisar Foto: Onlinecasinotest
Till sist har vi ju den minst lika kända Teliasonera skandalen som också den har valsat runt i tidningarna under en längre tid. Nya dokument och detaljer dyker upp mest hela tiden och den här gången handlar det om att staten med sitt ägande talar med kluven tunga.
Vi är ju så himla måna om vår demokrati medan inhemska krafter gör allt för att motverka just denna. Trots detta samarbetar vi och hjälper odemokratiska regimer genom bolag som Teliasonera som är ett samägt bolag Sverige-Finland. Så länge det genererar massor med pengar att köpa röster för i form av nya reformer finns det en högre toleransnivå än om bolaget hade varit privat tycks det.
Att tala med kluven tunga är inte heller effektivt Foto: Alltomstockholm
Det började med företagets öststatssatsning. Länder som Uzbekistan, Tadzjikistan, Kazakstan, Azerbajdzjan, Georgien och Vitryssland gick från paria till affärspartners när företaget etablerade sig och sålde mobilsystem till dem. Jag använder ordet paria därför att allihop är kända dels för sin brist på demokratiska fri och rättigheter, en del för brott mot mänskliga fri och rättigheter där tortyr och förföljelse är vardag men också för sin utbredda mutkultur.
Teliasonera gjorde affärer med Gulnara Karimova dotter till diktatorn Foto: Preshevajone
Snart började larmrapporterna komma in och när SVT:s program Uppdrag Granskning kom över en del av dessa var det kört. Mer om SVT:s avslöjande kan du läsa om här. Det visade sig att Gulnara Karimova, dotter till Uzbekistans envåldshärskare, hade betalats mutor för kontrakt. I samband med brottsmisstankarna riktade också Schweiz bankmyndighet ljuset mot misstänkt penningtvätt som pågick på konton som båda parter hade tillgång till. I samband med den revision som togs vid upptäcktes konton som ägdes av Teliasoneras motpart, det Uzbekiska företaget Takilant. Dessa konton användes för att slussa pengar mellan företagen och för att tvätta svarta pengar. Man måste komma ihåg att all näringsverksamhet i Uzbekistan är knuten till familjen Karimov som är insyltade i det mesta också så i Takilant.
Mutor förekom i affären Foto: Chinadailyshow
Nu hade larmet gått och mer och mer upptäcktes. Snart avslöjades också att företaget hade deltagit i verksamhet som syftade till att censurera och övervaka medborgare i både Tadzjikistan (artikel från SVT) och Vitryssland (artikel från SVT), det sistnämnda landet är en av världens värsta diktaturer. Hyckleriet och alla diktatorerna som nu hade fått en bundsförvant i Teliasonera var de enda som firade nya triumfer. Säkert firade politikerna så länge folket och möjligen de själva inte visste om hur alla pengar hade tjänats. De satte nog champagnen och kaviaren i vrångstrupen när hela den smutsiga affären uppdagades. Dåvarande finansmarknadsminister Peter Norman (m) städade ut men skadan var redan skedd.
Vitryssland har få vänner men i Teliasonera fann man en Foto: Sydsvenskan
Ska man sammanfatta det hela så är det i sina delar en verksamhet som har präglats av dåliga affärer, omoraliska beslut inget privat bolag ens hade tillåtits att ta, mutaffärer och hjälp till mycket tveksamma regimer i minst sagt mörkt syfte enbart för att kunna tjäna pengar. Man kan med fog påstå att staten med sitt ägande i flertalet fall inte har agerat i enlighet med de etiska regler man är så snar att peka på i privata företag, särskilt från vänsterhåll. Hyckleriet är totalt och den dåliga smak många av exemplen lämnar i munnen är i varje fall hos mig stor. Förloraren heter många gånger skattebetalaren som tror att han och hon äger något som ska kunna säkra vår välfärd när det i själva verket i många stycken är en dålig affär att ha en stat som driver företag.
I sammanhanget måste man fråga sig vad politikernas roll egentligen är? Ska de skapa lagar och sköta myndigheter eller ska de spela riskkapitalister? Man måste också fråga sig hur det kan komma sig att vissa skäller på företag som man sedan gör på ett än fulare sätt själv? Du får dra din slutsats själv, men min blir att innehav av företag är många gånger något staten borde sluta upp med.
Så borde medborgarna också reagera på miljardrullningarna Foto: Giphy
Löjesguiden vill med denna artikel nominera den svenska staten, vem som än är vid makten, till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Den nomineras för sin förmåga att alltid föra medborgaren bakom ljuset med argument som inte håller. Det alternativa förklaringssättet kan bara vara att politikerna vill komma över pengarna de hoppas kunna generera och samtidigt kunna dela ut fina poster åt sig och de sina. En förhoppning som många gånger kommer på skam. Istället visar systemet att politikernas brist på kompetens istället i några fall leder till penningförstöring för skattebetalaren. Man sätter inte en vaktmästare på att utföra hjärnoperationer, principen borde vara likadan för politiker. De ska sköta politik och ta politiska beslut, inte leka kapitalister med skattebetalarnas pengar.”
Löjesguiden 