Ingen pli i vår demokrati?

Att sätta pli på saker och ting dvs att rätta till och dra gränser tycks vara viktigare än någonsin i Sverige. Vi ställs inför så många nya utmaningar att dels myndigheterna inte har resurserna och lagstiftningen ibland inte är anpassad till situationen. En sådan ny situation är återvändande som kommer hem efter att hjältemodigt ha varit nere i Syrien och Irak och slaktat lite otrogna dvs återvändande jihadister.

I värsta fall är detta dina nya grannar om inte kommunerna får den information de behöver för att kunna vidta åtgärder. Idag förhindras denna process av att polis och säkerhetspolis inte kan lämna ut uppgifterna eftersom sekretess delvis råder. Det hela är som vanligt en soppa. Foto: By Anne Look – http://www.voanews.com/content/mali_rebels_say_they_will_create_moderate_islamic_state/1120755.html, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=20267336

Bäst vore naturligtvis om de förbjöds att återvända men något sådant kan man inte förvänta sig i vår humanitära stormakt. Istället ska vi öppna våra hjärtan och ta emot dessa ”fredsduvor”. De ska ju till och med få hjälp med lägenhet och jobb som tack för sina insatser vid hemkomsten.

Nu visar det sig att byråkratisk regler dvs lagstiftning bakbinder också det lilla arbete som bedrivs för att stävja de värsta följderna av deras återvändande. De får ju inte bli förebilder eller rekryterare så att fler reser ner men det är precis vad som håller på att hända. I följande artikel (Aftonbladet; Archive-länk) kan det berättas att Mona Sahlin – Nationell Samordnare mot Våldsbejakande Terrorism – har varnat för att kommuner inte får in information om att återvändande befinner sig just hos dom.

I vanlig ordning undgår de istället radarn och kan om det värsta inträffar både börja förbereda terrorbrott och/eller rekrytera nya unga rekryter som ser upp till dem, hur man nu kan göra det. Kommunerna svävar i vissa fall helt och hållet i okunskap och får aldrig reda på att dessa unga män eller kvinnor har kommit hem igen. Problemet är att samordningen mellan polisen och SÄPO på ena sidan och kommunerna är bristfällig. Polisen kontrar kritiken med att det är så att uppgifter är belagda med sekretess som de måste följa.

Här sätter alltså lagen om sekretess hinder i vägen, det borde normalt sett vara bra att det finns något som heter sekretess. Hur skulle det annars se ut? Sjukhuspersonal som kunde delge allmänheten om kända personers åkommor eller kanske din släktings vore inte roligt att läsa om i skvallerpressen t ex. Det skulle tyvärr bli följden om man tog bort lagen så det är inget alternativ.

Istället måste man gå in i de enskilda paragraferna och medge undantag i vissa specifika fall t ex då det gäller rikets säkerhet. Motprestationen från kommunen kan vara att det är bara vissa personer som har behörighet till uppgifterna och själva har tystnadsplikt. Informationen som sådan måste däremot fram. Här måste man alltså arbeta mycket hårdare med samordningen mellan olika samhällsinstitutioner för att jobbet ska bli framgångsrikt och värt mödan.

Om vi inte likt Sisyfos vill släpa samma sten upp för branten igen och igen vill det nog till att det händer något rätt snabbt med samordningen mellan myndigheter och de hinder som idag uppstår i arbetet. Med den nuvarande regeringen är det dock rätt kört Foto: Wikimedia Commons

Det som det hela kokar ner till är att vi har en otidsenlig lagstiftning som omedelbart borde granskas för att kunna ändra delar av just sekretesslagstiftningen. Det här är ganska bråttom med så arbetet hade behövt startats i förrgår. Jag är dock inte hoppfull med den nuvarande statsledningen som är en bunt glada amatörer som snart är de enda som tror på sin egna politik. Bra att det är någon som gör det i varje fall.

Ett annat skäl som polisen pekar på är att man i den nuvarande situationen är hårt ansträngd och ibland helt enkelt inte hinner. Den situationen kan vi också tacka regeringen för. De har ju först vimsat hit och dit i migrationsfrågan. Först skulle det i stort sett vara öppna gränser. Inte ens när polisen tidigare började varna (SVT; Archive-länk) för vad som höll på att hända lyssnade man från statsmakten.

Efter en tid med ren strutsmentalitet från regeringens sida kom så omslaget, landets gränser stängdes (DN;Archive-länk) istället landet. Än en gång visade regeringen att de var prästens lilla kråka i svensk politik. Nu ska de istället ställas inför en utmaning nästan lika stor som själva migrationen. Det kan bli mycket spännande att se hur de ska lösa den här knuten.

Framtiden får utvisa men det ska bli intressant att se hur regeringen löser den är knuten. En av de sämsta regeringarna landet har sett på länge lovar inte mycket. Foto: Av David J. Fred – Transferred from en.wikipedia to Commons.(Original text: Self-created, en:Nikon D70, uploaded by creator of image), CC BY-SA 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1927058

Löjesguiden nominerar idag landets nuvarande och förra justitieminister till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Tyvärr upprepar sig historien igen och igen. Situationer och förutsättningar ändras, men inget händer på motsvarande front i lagstiftningen. Nu har vi fått ett konkret exempel på hur ett rent av livsavgörande arbete förhindras på grund av att regler är otidsenliga. Jo, det tar tid att ta fram nya men det arbetet borde ha startats i förrgår. Eftersom det inte har gjorts är ni båda formidabla foliehattskandidater.

Vår naive statsminister

Att Margot Wallström ställer till med den ena diplomatiska krisen efter den andra med sitt vidlyftiga snackande är något åtminstone jag nästan har vant mig vid. Hennes Israel-tourettes är snart känd i hela Mellanöstern där inte ens den arabiska länder har gått fria från hennes korkade uttalanden. Vem kan glömma haveriet i förbindelserna med Saudiarabien?

Nu har statsministern gett sig in i den här leken med sitt bidrag till leken ”ska vi säga något riktigt kränkande till någon idag”. Hans uttalande om att ”Sverige har varit för naiva” och avsåg terrorresor ner till krigets Syrien, är ett direkt kränkande uttalande. Om utrikesministern i tid och otid lider av Israel-tourettes, så måste statsministern snart diagnostiseras med Sverige-tourettes.

För ser man till befolkningen har många varit emot. Många har till och med som jag själv debatterat hur mycket emot man är, men ändå har statsministern, hans parti och hans samarbetspartners medvetet låtit bli att lyssna på detta. Man har till och med lite mellan raderna kallat oss som varit emot för rasister där det finns liten eller ingen anledning att använda ordet.

Det är sådana här ”seriösa” inlägg i debatten som får en att undra om extremistpartierna är de rätta samarbetspartierna för Löfven. Vill han ha lite mer seriositet i debatten bör han nog bryta med dem. I annat fall fortsätter han att vara någon annans statsminister än min Foto: Aftonbladet

Dra inte in mig i detta Stefan Löfven! Den enda som är naiv av oss är du, bäst att du står för det och erkänner detta istället för att peka finger på andra. Tittar du på opinionen så har fler varit emot idén redan från start, det är du och dina samarbetspartners som har envisats med att fortsätta på den inslagna linjen. Det är till och med så att man fortsätter planerna som här när majoriteten i Stockholms stadshus nu försöker samma sak igen.

Jag har varnat för den utveckling vi nu ser, också andra har gjort samma sak. Tacken för det är att vi alla blir ihopbuntade med den syn som bara återfinns hos 43 % av befolkningen, om ens det, som röstade för den mardröm Löfven företräder. Jag och alla andra är 56 % Löfven, hur vore det om du erkände detta istället för att klumpa ihop mig med åsikter jag inte har?

Det enda statsministern har bevisat i varje fall för mig, är att landet är så delat som ett land kan bli. Jag skulle till och med vilja påstå att med denna statsminister vi har, kommer det här landet att rämna inifrån. Dels företräder han inte mig, jag vare sig röstade på skiten eller accepterar honom som ”min” statsminister. Dels är han en person vars politik nu har drivit en så djup kil ner i myllan av samhället, att jag undrar om han eller någon annan för den delen kan reparera den skada han själv har åsamkat.

Det behövs mer än plåster för att reparera den skada Stefan Löfven har åsamkat landet. Det skulle möjligen vara om han avgick men den chansen lär vara liten då sossarna är beroende av sin älskade makt och kommer inte att släppa den frivilligt
Foto: Wikimedia Commons

Den största missen han hittills har begått är att måla in sig i hörnet som heter ”den enda politikens väg” där Miljöpartiet och Vänsterpartiet har varit de enda tänkbara samarbets-partierna. Hade statsministern haft vett och intelligens att hålla den dörren öppen och istället gläntat för andra konstellationer hade han sluppit den soppa han idag själv sjuder i.

Han hade helt enkelt sluppit att föra den korkade politik de här två småpartierna står för och därmed också sluppit en mycket infekterad situation eller ett delat land. För det är med småpartiernas alltför stora inflytande allt egentligen börjar. Besluten i migrationen, försvarsbeslutet, utrikespolitiken är alla exempel på där ett osunt inflytande från mp och v nu åsidosätter förnuftet. Det politiska alternativet har alltså statsministern svalt med hull och hår.

Men en fråga – migrationspolitiken – har inte bara väckt negativa känslor hos vissa, den har dessutom drivit en yxegg rakt ner i den bastanta stubbe som en gång var Sverige. Resultatet har blivit att det här landet genomgår en inre upplösning och det är den draksådd statsministern och ingen annan har valt att så. Hans val är hans val, inte vårat gemensamma. Så snälla statsministern, sluta upp med att skylla dina tillkortakommanden på folket och landet!

Åker man ner för att strida för en organisation som så totalt föraktar människovärdet som IS har man inget här att göra efteråt. Att statsministern är naiv i den frågan och har gett efter för v och mp får stå för honom. Men att inkludera alla de som motsatt sig beslutet i beskrivningen av Sverige som naivt är korkat bortanför rimlighetens gränser Foto: SVD

Också den i uttalandet aktuella frågan om svenskar som åker ner till Syrien för att strida för IS, är en sådan fråga. Att låta dessa återvända och därmed äventyra Sveriges säkerhet är bara det i sig så kränkande att man måste börja undra vad svensk vänster håller på med. Att ens ifrågasätta ifrågasättandet väcker frågor om hur vissa personer i det här landet mår egentligen. Än mer indignerad blir man när sen statsministern väljer att kollektivt skuldbelägga också dom som aldrig har stöttat idén.

Frågan har bara en lösning och det är att vägra dem återinträde i landet. De som reser ner har gjort sina val, låt dem stå för dessa och dra inte in oss i ett än farligare spel tack! Att statsministern är så ivrig på att hela tiden servera mp och v än mer godsaker och dumheter, det får stå för honom. Inkludera däremot inte mig i det, jag känner inte ens att jag accepterar honom som landets ledare.

Det enda positiva i hela historien är att för ett ögonblick tror jag att statsministern trots allt är ärlig i sitt uttalande. Här glimtar ju det som egentligen är vänsterns gåva till folket – det totala föraktet. Resultatet har blivit att Stefan Löfven möjligen är statsminister för 43 % av befolkningen, om ens det, men inte mig. Du är inte min statsminister Stefan! Läs recensionen och reaktionen på statsministerns uttalande på bloggen Anybody’s Place och Iniskogen.

Den som tidigare har opponerat sig mot beslutet har av många inom vänstern kallats hjärtlösa och till och med rasister. Vi har aldrig accepterat beslutet, ändå inkluderas vi i statsministerns svammel om ”naiviteten”. Det är som att bli pissad på en gång till. Du är definitivt inte min statsminister Stefan Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag statsministern personligen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Du är definitivt inte min statsminister herr Löfven. Att inkludera mig i ditt senaste tal är en skymf mot allt och alla som vare sig delar din syn eller röstade på dig. Det som nu händer är ditt och ditt partis ansvar, men framför allt är det de som du samarbetar med som  bär huvudansvaret. Att då beskylla ett kollektiv som ”svenskar” för att vara delaktiga i något ni har kokat ihop är inte bara en spottloska i ansiktet, det gör dig till kandidat till priset extraordinär.