Var Är De Nu?

Pete Seeger sjöng en gång låten ”Where Have All The Flowers Gone”. I den nämns texten ”where have all the young men gone” och det är inte utan att man ställer sig samma fråga fast med en twist. Man skulle kunna fråga ”where is all the lefties now”. För som alltid har populism andra regler än de gängse, vad som är smart att säga idag är dåligt imorgon t ex. En annan grundregel är att det man argumenterar emot, kan bli till nytta i andra sammanhang och det är det som nu har drabbat vänsterpartiet. Normalt kallas ju sånt hyckleri, men i populismens värld kan man aldrig vara säker.

Frågan på agendan handlar om alla de flyktingar som nu kommer hit. Naturligtvis ska de tas om hand om och få tak över huvudet. Men det är där kruxet börjar, behovet är större än antalet rum och lägenheter man kan komma över. Man skulle kunna säga att efterfrågan är större än tillgången. Detta har olika företag snappat upp och vips har man en lukrativ affärsverksamhet. Exemplet hittas i DN.

De företag som det berättas om i artikeln är bland annat Bert Karlsson-ägda Jokaros och riskkapitalägda Attendo som också äger vårdcentraler och hemtjänst. Bert Karlsson kunde på detta sätt fakturera Migrationsverket 131 miljoner kronor bara för det första halvåret i år! Motsvarande siffra för Attendo är 41,6 för första halvåret 2015. Det är delvis hit dina skattepengar går alltså. Jag är själv kluven, dels ser jag inget fel i att tjäna pengar men samtidigt är det på bekostnad av vård, skola och omsorg som mantrat alltid upprepar.

Pengar pengar pengar överallt pengar men när det gäller vad de ska gå till har vänsterpartiet en minst sagt schizofren inställning Foto: Theguardian

Men det är inte där som skon klämmer som värst, den ömma punkten heter istället vänsterpartiet. Det var ju partiet som gjorde ett stort propagandajippo i förra årets valrörelse där partiet marknadsförde sig som ”inte till salu”. Här är länken till partiets hemsida med programförklaringen på punkten vinster i välfärd. Den gången gällde dock debatten mest sjukvården och äldrevården, antagligen för att det stal mer ”hjärteknipar-poänger”.

Men nu har frågan alltså hamnat i ett annat läge, det är ju flyktingar vi talar om. Snart var man väl tvungen att välja väg, flyktinghjälp eller retorik? Man valde det första men det gör dem också till populister och hycklare. För vad var allt ståhej värt när det kom till kritan nu när man säljer sina ideal för en större sak?

Samtidigt som detta pågår kan man säga att ett annat drama utspelar sig i partiet. Amineh Kakabaveh gjorde det ingen fick göra i sin debattartikel i Expressen. I den kritiserade hon vissa företeelser som nu hade börjat dyka upp i förortens invandrartäta områden. Fundamentalisterna hon talade om och deras normer gjorde unga invandrarkvinnor till offer. Hon talade om förtrycket de fick utstå och de kulturella förtryckande mönster som nu flyttade in utan att svenska myndigheter eller politiker gjorde ett dugg åt detta.

Partiet har inte några som helst betänkligheter vad gäller att svika förortens tjejer. De blir nu istället blir offer åt fundamentalisterna, men feminister det är dom! Foto: Newsweek

I åsiktskorridorens förlovade land är dock detta som att tillbe satan helt öppet under gudstjänst i en katolsk kyrka. Alla godhetsapostlar vädrade morgonluft och dessa återfinns ju bland annat inom vänsterpartiet. Det hade med andra ord blivit dags för partiet att sälja sin själ en gång till och se till att hyckleriet fick ny kraft. Debattartikeln i Expressen signerad Rossana Dinamarca, Aron Etzler och Christina Höj Larsen var i otäckaste laget.

Det börjar så storslaget om hur toleranta man är, hur mycket debatten betyder och hur många grupper som deltar i kampen för en rättvis framtid. Däremot slutar det inte lika storstilat. Ett stycke som följande säger allt och mer:

”Däremot är vi inte är beredda att genom generaliseringar och ryktesspridning låtsas som att kvinnoförtryck, homofobi och fundamentalism är förbehållet en enskild religion eller endast finns i förorten. Om man vill lösa verkliga problem, är lättvindiga påståenden som antyder att reaktionära och patriarkala beteenden uteslutande är ”importerade”, en del av problemet – inte en del av lösningen.”

Fler än Mickey Spillane ägnar sig åt att utdela dödskyssar. De tre vänsterpartisternas svek är något av en milstolpe i svensk politisk historia Foto: Tradera

Dess innehåll och innebörd är ungefär som att säga: ”Debattera gärna, vi är så vidsynta men bara så länge du håller med oss och inte säger vissa saker rent ut”. Stycket var rena dödskyssen åt förortens tjejer som nu är fritt villebråd åt fundamentalisterna som i sin tur tackar för hjälpen. Ytterligare ett exempel alltså på ett parti som moraliskt sett är helt korrupt. För hur man än försöker bortförklara de dubbla budskapen och förhållningssätten, så är partiet inget annat än hycklarnas högborg.

Betänkt att de samtidigt som de nu vänder förortens tjejer ryggen, säger sig vara ”feminister”. Betänk också att de i vissa fall är för vissa bolag inom välfärden, men inte andra i andra delar av välfärden. Lite lustigt också att konstatera att just deras inskränkningar för välfärdens företag, ser till att göra det i den sektor som sysselsätter mest kvinnor. Därmed sviks denna grupp igen då en hel del av sjukvårdsföretagen anställer, försörjer och ger kvinnor en meningsfull tillvaro. Inte så få gånger är dessa kvinnor som har kommit ut på arbetsmarknaden dessutom invandrarkvinnor. I fråga efter fråga, förslag efter förslag vänder de alltså just kvinnorna ryggen igen och igen.

Uppenbarligen lyssnade inte vänsterpartiet på Glenn Ford för det var ju precis det man gjorde. Förortstjejerna, Kvinnorna, Invandrarna, Zeliha Dagli och Amineh Kakabaveh personligen och fler är några av dem som nu fått se partiet vända dem ryggen
Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag Vänsterpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni hyckla i fråga efter fråga. I ena stunden är ni emot vinster, i nästa för eftersom det bidrar till att lösa problemen i en annan fråga som flyktingboende. Ni kallar er dessutom feminister men har beröringsskräck så fort sanningen uppdagas. Partiet är helt enkelt som det gamla ordspråket: ”Sanningen är en sällsynt rätt, så fort den kommer på bordet är det ingen som vill veta av den”. Ni är därför ytterst värdiga en nominering och har gjort er väl förtjänta av denna.”

Mer om vänsterpartiets i det närmaste ohejdbara vänsterpopulism kan man läsa om på Fnordspotting.