Enögdhet och mediedramaturgi

Svenska journalister försöker ju som vi alla vet att spela objektiva. Det är de inte utan istället blir resultatet oftast bland det mest enögda som går att uppbringa. Så långt är inget en nyhet eller på något sätt sensationellt. Det som däremot är sensationellt är hur lite de är beredda att inse eller ens se det uppenbara. Det blir helt enkelt tilt innanför skallebenet när journalister ska börja ifrågasätta sin egna syn på verkligheten och den egna agendan. Det blir kort och gott syntax error i programmet.

I tisdagens Rapport var  det just så, man slog nytt rekord i ren galenskap därför att agendan som man ville torgföra redan var satt. Man ville framföra ett budskap, alltså vinklade man det så att det hela gick fram. Mottagaradressen hette godhetsapostlarna som antagligen satt hemma och darrade av harm. Länken hittar du här under och åtta minuter in i programmet handlar ett reportage om flyktingar (vad annars!). Dramaturgin är upplagd så att den som beter sig som vissa utpekade länder bör skämmas ordentligt.

Det börjar alltså ungefär 8 minuter in i programmet där fokus sätts på Estland. Lisbeth Åkerman sätter genast ribban, genom att berätta att landet under de senaste åren nästan inte tagit emot några flyktingar alls riktas kanonsalvan in. För att förstärka det hela läggs en extra betoning på ord som ”knappt”, ”Alls”, ”trots det” och ”stängsel” som för att dramat ska bli extra upprörande. Understrykandet har en poäng, man ska styras känslomässigt.

När svensk media sätter fokus på vissa ämnen blir det genast per automatik endimensionellt. Ett sånt är migrationsfrågan där de miljöpartistiska journalisterna alltid ska utmåla alla med en kritisk syn som satan själva. Det är nog lättare för humlan som inte borde kunna flyga att göra det ändå, än att få till en debatt där fakta behandlas för vad det är. Foto: By jeffreyw – a little better, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=23089360

Pulsen höjs, alla med vänsteråsikter har nu vässat öronen och vädrar morgonluft. Man kan riktigt  känna blodvittringen i vattnet. För att ytterligare visa hur djävligt allt är, berättar man att nu bygger Estland ett flera mil långt stängsel mot Ryssland för att hejda flyktingarna. Så börjar reportaget signerat Hasse Svens. Ingenstans nämns att ett land har rätten att värna sina gränser eller att det är myndigheternas uppgift att se till att försvara dessa med militär makt om så behövs. En poäng som vi i Västeuropa har missat för övrigt.

Hasse Svens fyller i där Lisbeth Åkerman har lämnat över. Också han använder betoning på ord som vägledande för att få ett budskap att gå fram. Här finns också hårda fakta. Mohammed Hanafi som intervjuas i reportaget kan berätta om sin dramatiska flykt genom Ryssland för att kunna komma till Estland. Han tvingades fly från gränsvakter och simma i iskallt vatten över gränsen. Allt för att nå friheten men de dumma esterna säger genom sin talesman Janek Mägi att det är för att stoppa flyktingarna som man bygger hindren.

Korrespondenten missar därmed flera viktiga poänger. Exempelvis har han inte hört den debatt som rasar i Finland om att Putins Ryssland (Yle) medvetet skjutsar över flyktingar som vistats i landet under flera år trots att Hasse Svens bas är just Finland. Anledningen till förfarandet skulle vara att ryssarna vill testa Finlands gränsförsvar och hitta de svaga punkterna för ett eventuellt anfall. Varför skulle inte Estland resonera likadant eller misstänka att problemet med gränsöverträdelser hade samma skäl där som i Finland?

Nästa poäng som också reportern missar är att om Ryssland blandar sig i konflikten i Syrien med direkta militära insatser och därmed skapar en andra flyktingvåg på den som redan har drabbat väst, har man då inte också ett ansvar att ta om hand om det som blivit resultatet? Här drabbas alltså vi i väst av något de i Ryssland i varje fall delvis är ansvariga för, men det ansvaret avsvär man sig!

Det man inte vill se finns ju inte och finns det ändå så kan man ju alltid använda dem till att testa t ex gränsförsvar. Så tycks herr Putin resonera enligt finska och kanske också estniska forskare. Ett faktum som magiskt förbigår SVT när deras  propagandamaskin går igång Foto: Wikipedia

Ett alternativt sätt att se på det som händer hade varit om Hasse Svens hade sett att man kanske skickar över de som har sökt sig till Ryssland. Många gånger trots att de har vistats i landet i flera år, något som faktiskt bryter mot flyktingkonventioner. När sedan problemet blir Estlands och man reagerar som man gör, då är Hasse Svens där med sina pekpinnar och något naiva svenska syn på verkligheten. För att inte tala om den enögda bild han sen tecknar.

I denna ingår bland annat att påpeka att man förbundit sig att ta emot 349 kvotflyktingar till landet, men hittills inte tagit emot en enda . Ändå har estländarna mage att i bild manifestera sina protester mot att landet nu tar emot flyktingar alls. Detta utan att reflektera över landets historia och erfarenheter av hur andra människor har kommit dit som ”vänliga besökare”, men inte varit fullt så vänliga som de velat påskina. Återigen skapas alltså en poäng genom att bortse från alla fakta i målet.

När Hasse Svens pekoral till sist klingar mot en slags final ljudligt ackompanjerad av pålagd musik, kommer så dödsstöten för trovärdigheten i SVT:s förmåga att ens förmedla reportage på ett objektivt sätt. Dödskyssen levereras av Mohammed Hanafi själv när han berättar att hans Syriska hustru, som för övrigt inte får uttala sig själv (!), tycker att det borde få komma fler. Inte för att det är humant, utan därför att det vore trevligt med fler som likt henne bär slöja.

Ytterligare en faktor som Rapport alltså missade. En man och hans familj i ett främmande samhälle och receptet är att fler ska vara som hans hustru dvs beslöjade. Om man har en historia som Estlands av ständiga ockupationer, befolkning som har blivit deporterad av sina nya herrar och fått sin nationalkänsla trampad på, reagerar man oftast på samma sätt – man protesterar. Har man dessutom utsatts för en medveten kampanj av försök till förryskning, kanske man inte längre är lika mottaglig som Hasse Svens och Rapport vill.

Främlingen ses med både oro och misstänksamhet och en sån faktor som att vilja stöpa om samhället efter sina ideal spär på fientligheten och inte undra på det. Det finns trots allt en hel del människor i det estniska samhället som inte bara har släkt som utsattes för detta oerhörd med start 1940, utan som också kommer ihåg känslan av ofrihet och förtryck.

Få i Estland har glömt den stora ondskan landet utsattes för i kölvattnet på Molotov-Ribbentroppakten och den ockupation som följde. Här en propagandaaffisch från landet som säger ungefär: ”Fredskrafter är oövervinnerliga”. Med ”fredskrafter” menade man förstås den ”trevliga” ockupationen landet utsattes för som bl a ledde till att 50 000 ester tvångsomflyttades till Gulag. Foto: Wikimedia Commons

För när dåvarande Sovjetunionen påbörjade sin ockuperation av Estland 1940 med påföljande massdeportationer som följd, är det få i dagens Estland som har glömt. Dessa kan du läsa om i länken här under. Inte heller har de glömt det svek som beseglade deras öde i femtio år när Molotov-Ribbentroppakten (Levande Historia) undertecknades bakom deras rygg av Sovjetunionen och Tyskland.

Klicka för att komma åt brott-mot-manskligheten-under-kommunistiska-regimer-forskningsoversikt.pdf

Den detaljen missade alltså både Rapport och Hasse Svens och frågan är om alla dessa missar är avsiktliga eller om det rör sig om ren inkompetens. Men det slutar inte med det. Att helt och hållet missa den delvis parallella debatten som pågår i grannlandet Finland som Svens använder som bas för sin korrespondentverksamhet i närområdet, tyder på att de uppenbara missarna faktiskt skulle kunna vara medvetna och beräknade.

Reportaget spelar på känslomässiga strängar såväl som faktavidriga och slutresultatet är en bild av en nation som saknar både empati och hjärta. Kanske en lite förhastad slutsats om man hade valt att se till all fakta istället för viss. Men man vill alltså framföra ett redan från början bestämt budskap – ”alla säger att det är viktigt att ställa upp och hjälpa till, men få andra än Sverige ställer upp när det behövs”.

Trots den negativa bilden jag beskriver är jag ändå tacksam. Nu finns inte längre någon tvekan om att SVT har en agenda och att den knappast är objektiv. Tydligare än den bilden som framtonar i reportaget kan man inte göra den och Rapport, SVT och den journalistkår som jobbar där har därmed avslöjat sig för vad de är – subjektiva med en klart uttalad agenda.

Deras hela värv bygger på att skapa bilder och illusioner av verkligheten genom att helt enkelt plocka väl valda delar av denna och tala om den som ”sanningen”. Förvrängda fakta kan dock aldrig bli annat än den förbannade dikt och lögn den är. I dagens medievärld står svenska journalister ut som en förebild i den kamp som pågår mot verkligheten och till den skaran hör definitivt SVT och Rapport efter detta reportage.

Journalister i Sverige 2016 ser mer sig själva som människor ämnade att skapa illusioner av verkligheten snarare än att rapportera den. Förvrängningar, utelämnande av avgörande fakta och ett ensidigt perspektiv är alla de metoder de använder och som i Rapports fall är det övertydligt Foto: By Chambermagic – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=18107432

Här har man ju anammat en väl beprövad metod från länder som Sovjetunionen och Nordkorea. Plocka bort ”irrelevant” fakta som inte hör till saken, sätt dig till doms över vad som är ”irrelevant” och forma till sist nyheten på falska eller delvis falska premisser. Jag trodde vi hade kommit längre än så, men tydligen är journalistik i Sverige 2016 liktydigt med Pravda 1934.

Kanske då rätt passande att också de som ska granska övertrampen nu fullständigt har genompolitiserats och därmed gett upp kampen mot fördumningen som pågår i Svearnas land. Ledamöterna i nämnden som är satt att granska i Granskningsnämnden (Dagens Media) är ju nämligen politiker utsedda av regeringen och därmed också lojala med den hand som föder. Tur för SVT, annars hade de ju legat riktigt illa till vid en anmälan.

Löjesguiden nominerar för en gångs skull inte regeringen utan deras underhuggare SVT till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Oberoende? Skämta inte med oss!”

Journalistisk Övertro

Journalister av idag tycks tycks vara allt och mer. De ska vara faktaförmedlare, de ska ge en detaljerad beskrivning i denna med analyser och de ska vara åsiktsförmedlare. Trots de höga ambitionerna tycks de ibland inte riktigt kunna tygla det som har släppts ut, det brister helt enkelt. Åsiktsförmedling är inget de borde syssla med men det gör de ändå. Anledningen är att där en journalist borde förhålla sig objektiv, gör detta att de i allra högst grad inte är det. Idag har detta lett till att i varje fall jag i allt mindre grad litar på journalister och ser mig istället utomlands för information. Svenska journalister är inte längre trovärdiga. Också de analyser som de försöker sig på är bristfälliga, för att inte säga direkt felaktiga eftersom de är vinklade och saknar massor med dimensioner i sin förklaring.

Förklaringsmodeller måste vara flerdimensionella Foto: Alltomvetenskap

Den senaste i raden av dessa missade mål är en av de hittills få tidningar kvar med någorlunda trovärdighet – SVD. I varje fall i mina ögon är denna tidning den sista bastionen, men kanske håller också den nu på att falla till föga för den felaktiga analysens förbannelse. Artikeln som är signerad Jenny Nordberg hittar du här och det dokument om slutrapporten som i veckan las fram för en amerikanska senaten. Den behandlar det mörka kapitlet kring tortyr i Irakiska fängelser under ockupationen och är en skräckläsning som borde leda till åtal av flera personer i Bush-administrationen. Den dåvarande presidenten Bush själv, vicepresident Dick Cheney och försvarsministern Donald Rumsfeldt är några av de som borde åtalas men aldrig kommer att utlämnas till något sådant eller dömas inom landets gränser för brott mot mänskligheten. Anledningen är att USA aldrig har erkänt krigsdomstolen i Haag eller att det egna systemet har kraft och mod nog att ta tag i frågan.

Bilder som denna upprörde med all rätt men är inte ensamt orsaken till IS Foto: Wikipedia

Det är så långt en mycket bra artikel, rent av föredömlig faktiskt. Sen blir det inte lika roligt längre. Jenny ger sig i slutet i kast med att analysera uppkomsten av Daesh eller IS som det också kallas. Hon menar att det är i just de Irakiska fängelserna som fröet till IS såddes och jag protesterar inte mot den bilden. Den är faktiskt helt rätt men med tillägget att andra som inte satt i fängelse reagerade än mer kraftfullt och också hos dom föddes tanken på motstånd. Där börjar det halta med andra ord. Men slutsatsen är också fel på andra sätt, den ger nämligen långt ifrån hela bilden. Jag ska här försöka ge både Jenny och er andra en bättre bild av vad som hände.

Inom islam finns två huvudriktningar ungefär som protestanter och katoliker. Shiiter, artikel om dessa från Wikipedia hittar du här, som är den ena grenen tror på Allah efter mohammeds död utsåg hans efterträdare Ali ibn Abi Talib till efterträdare som profet. I deras ögon kan alltså ärva titeln som profet. Den andra riktningen Sunniter, artikel från Wikipedia hittar du här, har en mer ortodox syn och kan inte se att det finns någon annan profet än Mohammed. De två riktningarna har precis som katoliker och protestanter utkämpat otaliga krig om detta. Shiitiska grupper bor framför allt i Iran men finns också i Irak, Jemen, Kuwait, Turkiet, Albanien och i Libanon. I flera av dessa länderna har de betraktat sig som en förtryckt minoritet och därför bildat både beväpnad milis och egna politiska partier. Exempel på detta är Hizbollah i Libanon. I Irak finns båda riktningarna som nästan ser sig som två folkgrupper där Sunniterna är i majoritet men Shiiterna också de är många.

En dimension av konflikten är maktkampen mellan två riktningar av islam
Foto: Deliberation

Eftersom Iran och Irak dessutom är arvfiender som har utkämpat så många krig att ingen längre minns hur många mer än lokala historiker, finns en djup misstro mellan länderna. Den misstron har inte minskat av att Iran alltmer har börjat göra anspråk på att få vara regionens ledare och stormakt. Det har bland annat lett till att Iran har levererat vapen, instruktörer och träning till Hizbollah i Libanon genom att använda Syrien som genomfartsland. Därmed har det setts som en inblandning i Libanons inre angelägenhet där både Syrien och Iran har fått stå på de anklagades sida. Man levererade på samma sätt vapen och träning till Hamas men den kontakten bröts för några år sedan efter en schism. Iran har också på samma sätt försett grupper i Irak med vapen och träning.

I en vapentät region är det inte svårt att få utbildning i detta Foto: SVD

Inblandningen i Irak har för Iran haft tre syften. Dels vill man stödja en grupp som shiiterna eftersom de i framtiden kan bli en värdefull partner. Dels vill man destabiliserar en sån åtgärd en fiende som man har utkämpat många krig med. Till sist vill man flytta fram sina positioner i strävan efter att bli en regional stormakt. Den sista dimensionen av utvecklingen har kommit sig av att USA gradvis har tappat inflytande och därmed lämnat ett vakuum. Särskilt efter invasionen av Irak men också under första Gulfkriget undergrävdes deras status och de goda relationerna till flera länder i regionen.

Redan första Gulfkriget destabiliserade hela regionen 1991 Foto: Coutausse

En av dessa länder som inte längre har samma starka band till USA är Saudi-Arabien. Ett land som dessutom vill se sig som en regional stormakt dom också, en strävan som kommer i konflikt med Irans ambitioner. Saudiskt inflytande ses mer inom religion än militärt men man ser sig som den självklare giganten inom den sunnimuslimska världen, Iran däremot är giganten inom den shiitiska.

Det så viktiga Mecca ligger i Saudiarabien och därför är landet en centralpunkt för muslimer Foto: Landguiden

Det blir inte bättre av att Turkiet har samma planer och har också de blandat sig i leken. Delar av agendan handlar naturligtvis om att knyta kontakter med grupper men också se till att dessa får makt och det får man genom vapenmakt. Alltså sätter man igång export/smuggling av vapen till sina allierade. Pengar från framför allt olja finns i överflöd och de har nu börjat sippra in i fickor som respektive länder har funnit lämpliga. Privata Saudiska pengar var de som länge finansierade Al Qaida. Idag är det pengar från samma land, Kuwait och från Qatar som har strömmat över till IS. Mer om finansieringen från Newsweek. IS har därmed kunnat växa sig enorm ekonomiskt starka. En annan väg till inkomst för gruppen har varit smuggling och oljeutvinning från de nu ockuperade områdena.

Oljan är som alltid en drivkraft och inkomstkälla också för IS Foto: Sind

Anledningen till agerandet från de länder där pengarna har kommit ifrån är flera. Man vill stoppa Irans ökande inflytande över regionen och känner att IS är den enda kraften som kan hjälpa till i den processen. För att om IS gör som man har utlovat, bildar ett kalifat där en gång delar av Irak och Syrien låg blir denna nya stat en buffertzon. Terrorn som IS skapar drabbar dessutom Shiiter vilket försvagar gruppen vilket också skulle motverka fortsatt Iransk inflytande. Inbördeskriget i Syrien och IS intåg på den scenen är ett led i att destabilisera en av Irans allierade och indirekt den vägen bryta Irans inflytande över både landet och regionen. Syrien har ju länge har varit ett transitland för införandet av vapen till både Hizbollah och Hamas och därmed verkat destabiliserande. Det är av den anledningen Hizbollah har agerat militär stödtrupp åt Syriens regim, de har ju en vapentransportled att försvara.

Vapensmuggling är också en lönsam bransch för IS Foto: SVT

Också Putins planer på att göra Ryssland till en stormakt igen har bidragit till att destabilisera läget i regionen. Syrien är en gammal allierad till honom och när inbördeskriget bröt ut fanns inget att tveka om. Vapen och förstärkningar som en återbemanning av hamnstaden Aleppo med rysk militär är ett exempel på återtagen mark både i konflikten och i regionen. En annan graverande omständighet har varit Irans kärnkraftsprogram där Putin ivrigt har levererat kärnreaktorer till landet. Än värre har det blivit när Ryssland också har levererat plutoniumcentrifuger som skulle kunna användas för att framställa kärnvapen. FN har inspekterat anläggningarna men inte släppts in på alla och menar att det är ett problem. USA går längre och menar att det är graverande och skulle kunna tyda på att Iran faktiskt nu har ambitionen att skaffa nukleär vapenkapacitet.

Osäkerheten kring Irans kärnkraftsprogram spär på osäkerheten Foto: SVT

Situationen har fördjupat den konflikt som har spridit sig i regionen och länderna runt Persiska viken inte heller dom litar på att Iran inte kommer att ska skaffa sig kärnvapenkapacitet. Ett faktum som destabiliserar ytterligare. IS har därför fått än större resurser i form av pengar, vapen och träning. Ibland har det varit smugglade vapen, ibland genom samarbete med mycket förtegna länder som inte vill bli sammankopplade med gruppen och ibland har det varit rena inköp för de pengar de har emottagit. Turkiet är ju ett av länderna som har beskyllts för att spela under täcket med gruppen och förklaringen till detta skulle vara enkel. Ytterligare en minoritetsgrupp som har varit besvärlig för staten Turkiet är ju kurder som har fört krig mot staten i mer än 40 år framför allt genom PKK. Genom att helt enkelt etniskt rensa områden i omedelbar närhet till Turkiet i Irak och Syrien säkrar Turkarna sin egen gräns.

Spelar också Turkiets regim under täcket med IS? Foto: Expressen

Den arabiska våren har också den ritat om den politiska kartan samtidigt som den har destabiliserat regionen. Vi i väst tycks tro att så fort demokrati kommer som en skänk från ovan blir alla lyckliga, inget kunde vara mer fel än den synen i Mellanöstern. Efter den arabiska våren har flertalet länder kastats in i kaos och snudd på inbördeskrig med flera dödsoffer som följd. Anledningen till kaoset ligger i skillnaden mellan vår och deras situation. Här kan vi söka en minsta gemensam nämnare vilket innebär att trots att vi är oense i sakfrågor hittar vi ändå kompromisser som gör att vi kan skapa ett grundfundament i samhället och som också skänker oss stabilitet. I Mellanöstern ses olika syn snarare som en möjlighet att påtvinga någon annan den egna synen utan att ta hänsyn till konsensustänkande eller stabilitet i samhället.

Den arabiska våren har stjälpt snarare än hjälpt, Libyen har t ex nu två regeringar
Foto: Aftonbladet

Eftersom begrepp som konsensus inte finns i lika hög grad ser politiska rörelser heller ingen anledning att ta hänsyn till andra politiska krafter. Särskilt inte om dessa i sin tur i lika hög grad vill exkludera sina motståndare. Det blir snarare en kamp för den egna agendan än att hitta den gemensamma nämnaren. Den egna politiken är överordnad andras och då gäller det att smida medan järnet är varmt. Konflikten som uppstår och som ibland som i Egypten kommer till våldsamma uttryck blir därmed oundviklig och det lämnar djupa sår i samhället när medborgare ställs mot medborgare. Den enkla sanningen är att om västvärldens samhällsutveckling var mogen för demokrati var Mellanösterns olika länder definitivt inte där i den historiska utvecklingen.

För vissa är demokrati en frälsning, för andra en förbannelse – här en bild på en Turkisk parlamentariker fullt sysselsatt med lite ”övertalning” Foto: Sverigesradio

För att sammanfatta det hela är det ett sönderfall som söker sig i flera dimensioner och genom flera länder som har bäddat för IS uppgång. Länderna i regionen har i osäkerheten som har uppstått velat trygga sin egen existens genom att understödja en extrem men effektiv grupp för att slutligen lösa de problem som har uppkommit i kölvattnet på det instabila läget. Möjligheter har av situationen blivit hot, minoriteter en utmaning som skulle kunna sluta i katastrof för länder och folk och så vidare. Det politiska fältet har helt ritats om. Att skylla på en faktor, amerikanska fängelser i Irak är därför oändligt förenklat kanske till och med på eller över gränsen till felaktigt. Den journalistiska analysförmågan firar därmed inga som helst triumfer, det gör däremot enögdheten. Den analys jag har försökt mig på kan dessutom göras oändligt mycket mer komplicerad om man går in på varje lands respektive förutsättning, för att inte tråka ihjäl er läsare försöker jag dock hålla det kort.

Förenklade förklaringar har både för och nackdelar, tyvärr flest nackdelar eftersom de gränsar till det felaktiga Foto: Photon.Isy.Liu

Jag vill inte i det här fallet peka ut den enskilde journalisten. Oddsen emot dom är ganska stora. Tidningskartan håller på att ritas om i kölvattnet på den presskris tidningsvärlden går igenom. Många svar på situationen är att skära ned på just sådana saker som kunnigt folk som ska kunna ge en världsbild och analys som stämmer. Journalisten tvingas därmed att bli allt i ett, tyvärr klarar dock inte de flesta av detta som exemplet visar. Analys är inte alltid deras starka sida men det är samtidigt precis det som behövs. Vill man förmedla riktiga nyheter som ligger så nära sanningen man någonsin kan komma behöver den analytiska förmågan lyftas avsevärt. Det är också något exemplet visar.

Förväntningen på journalister tycks vara att de ska vara superhjältar men det är de inte Foto: IJPC

Löjesguiden vill med denna artikel nominera tidningsvärlden till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”I kölvattnet på krisen för tidningsbranschen kommer nedskärningar. Dessa slår helt fel och får ödesdigra konsekvenser för framtiden. Redaktioner lamslås och journalister ska helt plötsligt genomföra uppgifter de uppenbarligen inte har kunskaper till. Resultatet blir undermåliga artiklar och liten eller ingen insikt i orsakssamband som är så avgörande för det grundarbete som alltid genomförs. Därmed biter branschen sig själv i svansen och kan i värsta fall bringa sig själv i konkurs genom att avveckla sig själv inifrån. Istället för att se motgångar som en möjlighet har perspektivet vänts till att bli avveckling.”

 

Maktens Arrogans

Vi måste nog börja inse det oundvikliga. Den insikten om att vi som medborgare numer bara är lättlurat röstboskap åt den maktens arrogans som den nuvarande regeringen alltmer utvecklar sig till tyvärr. Den senaste i raden av dessa maskätna makthavare blev Åsa Romson. Hon har tidigare visat sig vara en formidabel idiot med sådana dikeskörningar som ”talibantalet” i Almedalen där hon uteslöt män ur begreppet ”människa”. Nu har hon alltså gjort det igen och denna gång bryter hon mot ett av miljöpartiets grundtankar – att leva miljövänligt. Hon passar med dagens handling också på att bryta mot den grundregel som alla politiker är underkastade – att vara trovärdig.

Idag, måndag, kunde tidningen Expressen avslöja hur vår nya MILJÖMINISTER (!) Åsa Romson har använt giftig kopparbaserad bottenfärg till sin husbåt. För att understödja sin anklagelse hade man bilder på dådet som Åsa och hennes vänner hade lagt upp på sociala media, bilder som visade henne i full färd med att smeta in båtbottnen med den för fiskar så förargliga färgen. En färg som dessutom sedan ett tiotal år är förbjuden för just användning på båtbottnar i Sverige, anledningen är färgens miljöpåverkande egenskaper. Bara denna överträdelse borde diskvalificera Åsa från allt regeringsarbete.

Är Åsa The Lord of Miljöpartiet, hon tycks ju komma undan med allt? Foto: Cornucopia

Det slutar dock inte där, utan blir om något än värre. När Expressens reporter konfronterar henne om det hela blir svaret: ”Det är copyright på de bilderna. Det vet du eller?”. Ett svar som tyder på en stor portion arrogans om ni frågar mig. Dessutom fel, när man lägger upp ett inlägg på sociala media har de som policy att detta material är att anse som egendom för företaget bakom mediet. Den snåriga men viktiga juridiska biten som reglerar detta, finns att läsa i användarvillkoren som man godkänner vid start. Åsa trasslar dock sin vana trogen in sig än mer. Hon börjar då frågorna ställs, skylla på maken och dennes kompisar. ”Det var inte jag, det var någon annan” är en välkänd taktik dock inte så särskilt trovärdig. Hon hade med lätthet kunnat läsa burkens innehållsförteckning och dragit sina egna slutsatser, men inte Åsa – hon målar ju så bra.

Det kunde ha varit skylten till Åsa Romsons infart Foto: SVT

Hon fortsätter i samma storartade stil och drar det tredje urskuldande kortet. Hon förutsätter att färgen är godkänd att användas i Östersjömiljö vilket den alltså inte är. Hennes ”uppfattning” är helt plötsligt att den är godkänd för fartyg och Östersjöbruk. Hon säger sig också ha ställt frågor till handlaren men inte fått något svar, ändå anser hon att det är okej att använda den. Om man inte håller reda på sådant som regler som nu har varit i kraft i mer än tio år, bör man nog inte ha jobbet som miljöminister.

Efter allt slingrande frågar Expressens reporter till sist: ”Har du inte funderat på att göra dig av med båten?”. Svaret får i varje fall mig att baxna. ”Nej, det är också ett kulturarv som pryder sin plats och gör att vänner kan vara med och segla och uppleva skärgården”. Det är alltså viktigare för Åsa att ha en klenod att visa upp för vännerna och kunna erbjuda dessa en skön dag i skärgården, än att följa lagar, skaffa kunskaper om vad det är man använder för produkter eller att ens efterleva sitt egna partis riktlinjer. Kom ihåg att på Miljöpartiets egna hemsida står det att läsa följande om färgtypen: ”Båtbottenfärger har under många år diskuterats och förbud mot vissa ämnen finns. Men alla båtbottenfärger innehåller gifter i olika grad och numera finns det goda metoder att klara sommaren utan bottenfärger, genom att tvätta båten regelbundet i särskilda båtbottentvättar.” Lägger man till aspekten att Östersjön tillhör ett av världens mest förorenade hav och har ett ekosystem som hela tiden balanserar på randen till kollaps, blir övertrampet så mycket värre. Det blir helt enkelt ohanterligt för en regeringschef dvs statsministern.

Ibland är det svårt att navigera bland politikens kobbar och skär Foto: Brf-Peter

Man kan dessutom lägga till att detta inte är första gången Åsa Romson ertappas med hyckleri av första graden. Ombord på samma båt, som dessutom råkar ligga på en av Stockholms absolut mes fashionabla adresser, värmer hon upp med diesel som saknar reningsfilter. För cirka ett år sedan råkade hon i blåsväder angående just detta men den gången bedarrade stormen, mycket tack vare att 60% av journalistkåren anser att Miljöpartiet är ett underbart alternativ. Själv tycker jag det finns få som är mer avskyvärda och den tesen har härmed bevisats.

Fallet Åsa Romson visar att det gäller att ha rätt vänner på rätt ställe Foto: Journalisten

Löjesguiden har härmed äran att få nominera ingen mindre än Åsa Romson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: För din osvikliga förmåga att hela tiden visa vad hyckleri betyder, nomineras du till priset ”Foliehatt of the Year”. Du har visat att du verkligen passar in i det parti som i så mångt och mycket har visat vägen till hur verkligt hyckleri ska kunna skapas. Du är därmed en genuin företrädare för en rörelse som hela tiden säger det som inte är, och som föreslår det som är kontraproduktivt.” Jag – Freakshow Fredrik – tycker det är extra pikant att konstatera att det är just Åsa som har trampat i komockan. Hennes ”Talibantal” i Almedalen kommer att leva i evighet och kommer inte att glömmas bort, dagens händelse kommer inte heller den att gå spårlöst förbi. Så det är med en tacksam min jag och alla andra som direkt ogillar din politik och din politiska stil nu ser dig göra bort dig. Maktens arrogans som också Susanna Varis skriver om, är total efter dagens händelser. Betänk att Åsa Romson förutom miljöminister faktiskt också är vice statsminister. Jag är officiellt skrämd. Om andra politiker har fått avgå för Tobleroneskandaler och obetalda TV-licenser, borde detta ge Åsa Romson livstids utvisning från all politik över huvud taget. Vill ni, så kan också bloggen Cornucopia förse er med mer läsning i skräckhistorien om Åsa Romson.

Och Tokerierna Fortsätter

Så här några dagar efter valet har vi alla vaknat upp till den nya politiska och parlamentariska situationen. SD är valets enda vinnare vad man än säger från andra håll. Jag tycker nödvändigtvis inte om det, men det är så människor har röstat och det får vi alla acceptera. Som jag skrev i förrgår är det inte heller alltid så logisk som att skylla på att människor som har röstat på SD är inskränkta, korkade rasister, jag tror personligen att det är precis tvärtom. De korkade var de vänsteraktivister som genom tidningar, TV, vuvuzelor och barnkörer som knuffades ut försökte störa och förstöra. Ni gjorde alla inom SD inklusive SD till martyrer. Det var också de etablerade partiernas fel eftersom de för länge sedan i SD:s väljares ögon har slutat att lyssna.

Jimmie Åkesson har anledning att fira Foto: NT

Trots denna slutsats fortsätter galenskaperna. Det jag är rädd för är att om landets samlade journalistkår fortsätter som de gör, så har Jimmie snart både 25 och 30 procent av väljarkåren bakom sig. Låt oss ta en titt på de personer som kan göra detta möjligt och hur de resonerar. Kanske ska man till och med se valresultatet som en tyst revolution mot det etablissemang snarare ser medborgarna som röstboskap. Det är ju bara Stockholms innerstad – med tokpacket från Södermalm i spetsen – där de föraktfulla bor, som har gått åt ett annat håll än resten av landet.

Mörkrets Hjärta?

Vi börjar med DN kultur, detta stadigvarande fäste för allehanda galenskap. Där skriver Johan Croneman om hur public service har lagt sig platt för SD. Jag vet inte Johan, men har du möjligen hört om plastic card-gate som Dagens Eko, en del av public service, ställde till med? Okej inte det, då tar vi hela den historien. Dagens Eko är som bekant Sveriges Radios nyhetsprogram. På denna ”oberoende” nyhetsredaktion lyckades ett gäng journalister ställa till med vad jag bara skulle vilja kalla en skandal därför att den är svåröverträffad i smaklöshet.

Johan Croneman har några radikala idéer, att de är fel spelar ingen roll Foto: Resumé

De lyckades komma över uppgifter om Jimmie Åkessons privata kontokort som visade att han hade spelat bort mer än han hade i lön. Aftonbladet (vilka andra?) slog upp det stort och samma tidning försökte lamt släta över handlingen genom Lena Mellins fåfänga försök att ursäkta karaktärsmordet. Genom att göra vad dagens eko gjorde har man i bästa fall begått pressetiska övertramp, i sämsta fall har man begått brottsliga handlingar. Johan Cronemans yranden saknar med andra ord substans. Public service har gjort så mycket att det borde kallas just ”för mycket” och det kan knappast heller kallas opartiskt. Opartisk kan du inte heller skryta med att du är Johan, så lite omtänkande vore nog klädsamt.

Lena Mellin gjorde några tappra försök att knäcka Jimmie Foto: Aftonbladet

DN:s Kristina Lindquist ligger inte i lä hon heller. Den analys hon gör är om något än mer fnattig än till och med Johan Cronemans. Låt mig ge några exempel, hon beskriver SD som ett fascistisk parti – Bravo Kristina sätt på dem offerkoftan så ska du se att i övermorgon har de ökat än mer. Jag skulle gärna vilja veta var hon hittar underlaget till sina påståenden. I vår postmodernavärld som hattifnattarna i journalistkåren lever i, räcker det ju numer oftast med att påstå något så är det sant.

Hon skriver i samma artikel att SD har tagit röster från Moderaterna, jag kan lova dig Kristina att du skulle inte kunna ha mer fel. Sanningen är nämligen att SD har gjort något så uppseendeväckande som att ta väljare från i stort sett alla partier, unikt i svensk politisk historia. SD upplevs nämligen av en del som ett alternativ som är både vänster och höger i ett. De övriga partierna upplevs däremot som att vänster är höger och höger är vänster. Fast extremer som Jonas är vänster vänster vilket bara skrämmer de flesta hur rumsren han än försöker att vara.

Kristina Lindquist ger uttryck för sin syn på tidigare spörsmål Foto: Bloggen Vaken

Bengt Ohlsson gör i sin artikel en litterär ansats men lyckas ändå till sist kalla alla som har röstat på SD för ”nyknullade”. Respektfullt Benke, respektfullt. Det är så där man får ytterligare människor att bestämma sig för att du och de dina inte ska lyckas när ni med hån, spott och spe underkänner människors känslor och värderingar. Jag ska ge både dig Bengt, dig Kristina och dig Johan ett bättre alternativ. Sluta med de nedsättande kommentarerna, upphör att peka ut och demonisera människor och starta en diskussion med RIKTIGA argument; inte påhittade. Lite grann som er kollega Jonas Thente försökte göra när han skrev en artikel om att förstå människors tankar. Att han ändå misslyckades i sina intentioner är en annan sak, för att påstå att folk ”i hemlighet smög ner sina röster” när det i själva verket var en högst medveten handling gagnar inte debatten.

Bengt Ohlsson kämpade tappert men föll på mållinjen Foto: DN

Problemet inom journalistiken går dock långt utanför DN eller Aftonbladet. Dagens Media är tidningen som först och främst riktar in sig på folk som jobbar i medebranschen, den är med andra ord en god indikator på vad som händer i journalistkretsar och hur man tänker. I dag, torsdagen den 19, skriver Christoffer Röstlund hur lite han förstår av resonemangen ikring medias roll i SD:s valframgångar. I den sågar han mer eller mindre tesen att media bar fram SD till att bli valets segerherrar. Han passar på att måla upp sig som en alldeles vanlig människa, med alldeles vanliga problem. Offerkoftan på med andra ord. Jag ska ge dig en liten fingervisning om varför du har fel i din kritik. Tänk dig att du med dina V eller F!-sympatier en morgon slog upp tidningen. Du bläddrar och kommer fram till en artikel där du kan läsa uppmaningen och slutsatsen att du för Sveriges skull bör rösta på SD. Hur skulle du reagera? Nähä inte så väl, ja då kan du förstå hur en person som INTE sympatiserar med dina eller dina kollegors åsikter reagerar kanske.

I artikeln gör han sig till talesperson för ”Södermalmsproblematiken”. Den regel som denna lilla nomenklatura har dikterat är att om du jobbar i vissa branscher, är du tvungen att ha vissa åsikter. Du kan inte jobba i medie- eller kultursfären om du står till höger, ty då förgriper du dig på denna outtalade regel. Christoffer Röstlund är inget undantag från denna regel, tvärtom. Alla mediaproffs egna lilla sociala media skvallrar om detta. En stilla fråga Christoffer, är det kutym i era kretsar att inte tycka att tanken och ordet är fritt utan att ni hånar med nedsättande kommentarer om de som inte har ”rätt” åsikt? Ser du det som din uppgift att lära oss andar kättare ”den rätta läran” med ditt skrivande? Om svaret blir ja på frågorna ligger vi än risigare till än vi någonsin förstod. Man måste också fråga sig hur ditt politiska ställningstagande kan stämma överens med det journalistiska kravet på objektivitet.

Christoffer Röstlund slår ett slag för den fria tanken Foto: Twitter

Sen har vi de etablerade partierna och deras misslyckanden. Mitt exempel kommer från Susanna Varis blogg. Häromdagen gick jag in på den och hittade där en kommentar som fick mig att både haja till och känna igen mig.
Där skriver en ”Fredrik” om hur vårt partisystem egentligen fungerar på ett lokalplan. Här finner vi inga stora visioner om vård skola och omsorg, man kan inte heller hitta ens spårämnen av förbättrad ekonomi för innevånarna. Istället hittar man detta vittnesmål:

Efter en sömnlös natt la jag min röst till slut på SD, jag som röstat på C och M hela mitt liv. Varför gjorde jag det?

I mitt fall var det på grund av energifrågan och klimatfrågan som drabbats av en precis lika snäv åsiktskorridor som invandrings och genusfrågan. Till viss del styrdes det av invandringspolitiken ur ett personligt perspektiv. I min by på 100 invånare vill man ha ett asylboende för minst 50 pers (immigrationsverkets minimikrav för att få ställa upp i upphandlingen).

När kommer man att bygga asylboenden på Södermalm så att befolkningsmängden ökas med 50% i relation till den befintliga över en natt?

På informationsträffen fick vi veta att detta var ett tillfälligt boende. De asylsökande kommer direkt dit från sina länder i väntan på att riktiga bostäder skall frambringas åt dem. En del kommer att ha psykiska problem.

När vi frågade hur upplägget var så fick vi veta att endast en städare och en kock skulle finnas där. Kl. 16.00 går de hem och då är problemet bybornas.

Då vi frågade hur säkerheten skulle kunna garanteras för både boende och bybor blev svaret att spetskompetens finns. Denna spetskompetens var en pensionerad dansvakt som skulle kunna köra 10 mil till vår by. Polisen skall givetvis kontaktas först men med två bilar och en enorm area så kan polisen vara ännu längre bort.

Politiker, tjänstemän samt ”mini-bert” som ägde företaget som skulle ha boendet stod bara och hånflinade åt våra frågor och farhågor. Skall man ha ett boende så anser jag att man skall ha adekvat personal både gällande kompetens och personalstyrka. Allas säkerhet skall kunna garanteras det måste vara en grundförutsättning.

Nu är säkert det flesta ofarliga och hjälpbehövande människor men vem tar ansvar om det nu händer något? Inte politiker, inte tjänstemän och verkligen inte ”mini-bert” det kan ni vara säkra på.

Det slog mig att inavlade bonnläppar som jag kanske inte röstar på SD för att vi är inavlade bonnläppar som hatar andra utan för att vi till slut inte ser något annat val när de goda människorna kör över oss gång på gång och hela tiden viftar bort farhågor och synpunkter med ett hånflin.

Politiker som inte hånflinar åt sina väljare vore kanske en bra start för att börja arbeta med problemet.

Länk till inlägget och kommentaren för den som betvivlar min förmåga att citera.

En varning som borde vara mer befogad

När småpåvar inom media, näringsliv och politik sitter i samma båt som i exemplet, finns all anledning att bli orolig för framtiden. Här kan nämligen okänsligt hanterande bära fram SD på en fullständig framgångsvåg. Jag röstar inte på dem själv, jag skulle aldrig rösta på dem men jag kan se och förstå varför folk gör det – ett faktum som skiljer mig från de etablerade partiernas representanter och som helt skiljer mig från ”journalister” som Bengt Ohlsson, Johan Croneman och Kristina Lindquist. Ni gör det möjligt för Jimmie och det skrämmer mig. För så länge alla fortsätter att göra sin felaktiga analys och fortsätta att med hånfullheter bemöta folk, så länge kommer SD att vara framgångsrika.

Alldeles säkert en svensk journalist ute på jakt efter alla dessa fascister

Löjesguiden vill med denna artikel nominera den samlade svenska journalistkåren men särskilt DN:s som med spott, hån och nedlåtenhet har hjälpt SD till den framgång de nu rider på. Så här lyder motiveringen: ”För er osvikliga känsla att alltid ha fel i er analys, nomineras ni nu till priset ”Foliehatt of the Year”. Ni har genom handling och mod visat att ni inte förstår situationen och inte heller kan anpassa ert agerande till denna, utan gör istället samma gamla dumma misstag i repris. Ett handlande som får SD att växa varje gång ni tittar ut.” Löjesguiden vill också nominera Sveriges alla etablerade partier – dvs riksdagspartierna – till priset. Så här lyder motiveringen: ”För det förakt ni visar när ni med sedvanlig okänslighet inte läser, ser andra potentialer och utkomstmöjligheter samt trampar på medborgarna på ett lokalt men också rikstäckande plan. Genom att behandla folk illa väcker ni inte bara vreden utan ser också till att dessa inte har andra val än att gå till ytterligheter som SD, ett parti som därmed växer på er bekostnad.”

Andra bloggar jag tycker du ska läsa om du är intresserad av ämnet:

Ekvalist har skrivit en utmärkt artikel om hur man inte kan mobba bort SD

Jussi H Lundell skriver i vanlig suverän anda om hur man bemöter ett problem med samma lösning fast mer av den (?)

WTF Toklandet är som vanligt inne på något genialt

På Susanna Varis blogg kan ni läsa en analys av valresultatet, där finns också en kommentar om hur de etablerades förakt kan te sig i Närke

Bloggen Vaken skriver om hur Kristina Lindquist ser på det fria ordet, en skrämmande läsning så ni bör stålsätta er.

Toklandet hittar återigen precis rätt när han ifrågasätter och ger svar på Christoffer Röstlunds dumheter

Tack

Tack alla ni som inte förstår och som fortsätter att vägra att förstå. Tack alla ni som gjorde det möjligt för Jimmie och gänget att i det närmaste tredubbla sitt röstantal. Tack alla ni som genom att kasta ägg gjorde Jimmie Åkesson till martyr. Tack alla ni journalister som genom att håna i tidningsrubriker gjorde det omöjliga möjligt. Tack till samma journalister som genom att syssla med snaskig journalistik där granskningen har varit på gränsen till ärekränkande vid flertalet tillfällen, satte offerkoftan på Jimmie Åkesson.

Jimmie Åkesson har anledning att fira, det har ingen annan Foto: Aftonbladet

Tack igen till landets journalister som genom att bryta mot både lag och moral förde fram Jimmie i triumfvagn. Tack till samma dårskapets yrkeskår som till och med i nederlagets stund står och uppvisar samma inställning som exempelvis när SVT:s journalister ger handfasta tips om hur man ska kunna marginalisera det som nu har blivit landets tredje största parti. Det vill säga hur man ska kringgå ett demokratiskt utfall av den enda anledningen att man inte håller med, det kallar jag respekt gentemot våra medborgare från er i media.Tack alla ni som föste fram oskyldiga och politiskt omedvetna barn som med sång skulle överrösta Jimmies gängs tal, ni fick också människor att i avsky göra tvärt emot det ni ville.

Tryggare kan ingen vara? Jo då, låt barnen slippa politisk indoktrinering så Foto: Gullbrannagården

Tack alla ni som tror att en politiskt debatt kan ersättas av vuvuzelornas dån eller en härlig knytnäve istället för med argument, ni gjorde Jimmie den största tjänsten han någonsin har fått. Tack alla ni som tror att människor kan tvingas, hånas eller idiotförklaras till en annan åsikt, ni fördubblade Sverigedemokraternas röstantal. Ett extra stort tack till alla er som har spottat på folks tankar i sociala medier, ni skapade en övertygels om att det enda rätta var att lägga sin röst på SD.

Om man vill vara en ängel bör man inte bete sig som en hattifnatt Foto: Kakbiten

Ibland är inte allt så logiskt som man förväntar sig, men på något ironiskt sätt är det det ändå. Och paradoxalt nog var jag i denna artikel så genomsarkastisk att du måste läsa igenom den föregående texten en gång till och vända på varje ord jag har skrivit till dess motsats. Fast det här sista stycket slipper du att göra det i. Godnatt Sverige, solen gick just ner och ingen fattar någonting. Fast det borde nog vara enklare att förstå än man tror, bara man anstränger sig.

Löjesguiden vill härmed nominera landets alla politiskt korrekta till priset ”Foliehatt of the Year” för er exemplariska förmåga att med hugg och slag tvinga in alla i ett led men åstadkomma det rakt motsatta. Ni har gjort Jimmie Åkesson till en riktig vinnare. Han hade kunnat skvalpa omkring på sisådär 6-8 procent och till sist kanske glömts bort, men ert handlande har alltså gett den motsatta effekten. En motivering behövs knappast, men kommer här ändå: ”För er fingertoppskänsla och politiska mognad som har varit som en rosenbädd för de krafter ni säger er vilja motverka. Den fullständigt exempellösa behandlingen av SD har nu nära nog tredubblat deras röstantal och har också gjort dem till just den politiska kraft ni inte ville att de skulle bli.”

Andra kommentarer du bör läsa:

Bloggen Ekvalist skriver utmärkt om det som har hänt

WTF Toklandet skriver som vanligt ironiskt och vasst om plastic card-gate

Samma gamla åsiktsfascism

I dagens SVD serveras vi en del sanningar slängda rakt i ansiktet. På kultursidorna (var annars?) under rubriken ”Köttätandet som omedvetet trossystem” får alla köttätare veta att de ingår i en global kultur som rättfärdigar sitt ätande med argument som bär dragen av en religions. Artikelförfattaren Amelie Björck firar nya triumfer när hon utropar att veganismen minsann har rönt storslagna segrar på sistone. Inte minst sedan sådana storheter som Beyoncé har deklarerat att hon och maken Jay-Z ska hålla sig till vegetarisk föda fortsättningsvis. Fast Beyoncé får samtidigt en känga därför att hon har ju begått dödssynden att bära päls, vilket inte minst har blivit en snackis i veganvärlden. Ja, hon åberopar till och med i sin iver över köttätandets fördärvlighet Pytagoras och hans lärjungar som fördömde köttätandet som barbari. I dennes bok ”Moralia” ställs köttätarna till svars för sitt omoraliska leverne, argumenten staplas på varandra men utgången är på förhand redan given. Köttätarnas förtappade livsföring är det som egentligen står till svars och de blir naturligtvis också förloraren. Författaren har ju konstruerat dialogen så att dessa framstår som de lösaktiga skörlevnadsmänniskor som han anser att de är.

Artikeln i dess helhet från SVD 20140812

Också referenserna till litteratur är rikligt förekommande i artikeln. Melanie Joy och hennes argumentation åberopas. Hon är ju psykolog och kan därmed skänka oss lite förståelse hur dessa missledda tänker och fungerar. Hon har ju dessutom lite lägligt skrivit en bok som fördömer fenomenet köttätande, titeln ”Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor” är talande. Vill vi får vi nya uppslag till nya revolutionerande tankegångar, kan vi alltid rapa upp innehållet i böcker som Safran Foers ”Äta djur” och Lisa Gålmarks ”Skönheter och odjur” (snygg titel där som INTE alls färgar tankarna redan i titeln; Freakshow Fredriks anmärkning). Vidare kan vi inmundiga kunskap om att när vi ser en korv reagerar vi inte längre, korven liknar ju inte längre grisen den en gång var. Korven har fört oss på andra, vilseledande tankebanor och vi kan därmed inte känslomässigt referera till grisen dödskval. Bakom allt detta förvirrade och felaktiga tänkande skymtar, surprise surprise, den allomstädes närvarande manliga ondskan. Han utropas i artikeln till ”den vite köttätande, högpresterande mannen är på topp” när den makthierarki artikelförfattaren tycker sig se beskrivs. För att understryka sin politiska korrekthet kastar hon till och med in ett ”hen”. Jag känner att jag rör mig på upptrampade stigar och det känns så tryggt så tryggt. Till sist blir vi varse om smaklösheten i hela systemet. Att kor hålls ständigt gravida för att producera vår älskade mjölk, att kalvar skiljs från kossorna för att bli kotletter blott några veckor gamla, är en del av den beskrivning vi får ta del av. ”Karnismen” som hela systemet kallas i artikeln, framställs för vad det är – ord och inga visor. Till sist uppmanas vi underförstått att för att kunna förstå att vi måste bryta vårt beroende av mejerivaror, måste vi insupa dessa kunskaper artikeln ger och till sist känna hur mjölken ”börjar smaka ont i munnen”.

 
Artikelförfattarinnan Amelie Björck från Lunds Språk- och Litteraturcentrum Foto: LU

Jo, jag medger att jag efter att ha läst artikeln är förstummad. Det smakar också ont, så mycket är sant. Men inte av den anledningen som artikelförfattaren ville om jag gissar rätt. Nej, den dåliga smaken i min mun handlar om helt andra saker än mjölk eller kotletter. Innan du fortsätter att läsa vill jag förtydliga en sak. Avsikten med denna artikel är INTE att ta ställning till vare sig köttätande eller vegetarisk livsföring, det är helt och hållet vid sidan av artikelns syfte.
Det som istället gör mig något förvirrad är följande. Är jag inte den person som måste bestämma en sån sak som vad jag ska äta helt och hållet själv? Uppenbarligen inte, för i den nya sköna medievärlden vet jag inte längre mitt eget bästa. Jag måste därför skrivas på näsan och övertygas om hur fel jag har, den egna viljan och åsikten är ovidkommande. För att kunna visa den tesen måste man naturligtvis ha någon form av auktoritet. Amelie Björck är forskare i litteraturvetenskap och filosofie doktor, det får vi med önskvärd tydlighet veta i eftertexterna. Om en så ”pålitlig” och ”upphöjd” person tycker något så ”fint” och ”övertygande”, då måste det ju också vara sant. Sorgligt eftersom mynt oftast har två sidor. Hade Amelie ägnat sig åt den andra sidan av detta mynt, hade hon kunnat stoltsera med att hon visste vad objektivitet var. Numer tycks ju humanistisk forskning helt och hållet ha övergett detta begrepp, vilket bara gör Amelie till en typisk produkt av sin tid och miljö. Tyvärr har hon som så många av hennes kollegor dock missuppfattat en sak, objektivitet är ett måste för att humanistisk forskning över huvud taget ska fungera. Utan just objektivitet blir den nämligen inte längre trovärdig. Forskningen blir precis som hennes artikel är ett gyllene exempel på, ett inlägg i debatten där den förvandlas från kunskapsbärare och -förmedlare till en megafon för propaganda. Något som förvandlar forskning till något helt annat än ordet implicerar. Ett alltför tydligt tecken i tiden är tyvärr att just humaniora används för att legitimera tyckande istället för att vara det som det var tänkt – ett sätt att uppnå vetenskapliga landvinningar. Att jag som humanist måste konstatera detta känns extra smärtsamt, men ändå nödvändigt.

 
Vad artikeln tycks handla om, men bara på ytan

Att jag och du INTE ska kunna välja själv är tillräckligt otäckt. Att vi med smaklösa, känslomässigt anspelade och ensidigt skildrade artiklar ska ”övertygas om det rätta sättet att tänka”, känns som samma unkna hjärntvättsverksamhet som SVT håller på med i feminismens namn. Men någonstans är det ändå logiskt. Vi har nämligen fått en journalistkår som ser det som sin uppgift att uppfostra oss och se till att vi tänker rätt. Bakom artikeln skymtar ju någon redaktör som råkar vara journalist, i varje fall förhoppningsvis. En del av dem har ju inte ens utbildning till yrket ungefär som Robert Aschberg, men de kan kalla sig journalister ändå för det innebär ju prestige och makt. Nu har det blivit SVD:s tur att börja göra den resan som DN påbörjade för ca fem år sedan. En resa rakt ner i helvetet av osaklighet och enskildas åsikter, dåligt maskerade till en objektiv sanning. En sanning dessa artiklar alltså inte ens kommer i närheten av.
Löjesguiden vill härmed nominera Sveriges journalistkår, i varje fall större delen av den eftersom undantag finns, till den kommande utdelningen av priset för ”Foliehatt of the Year”. Nomineringsmotivationen lyder: ”För er enträgna och målinriktade kamp för att upplysa oss medborgare om hur fel vi har och hur vi måste tänka istället för att kunna kalla oss rättrogna. Också för er målmedvetna strävan att i statssocialismens namn uppfostra och inlemma oss i det koncensusled som vi alla måste marschera i, är imponerande.”