Alla är förlorare

När nu krutröken kring Mona Sahlins senaste genomklappning har lagt sig visar det sig att vi alla är förlorare. Pengarna har rullat men ändå är Sverige som vanligt hopplöst efter i arbetet att stävja unga mäns och en del kvinnors radikalisering i islams namn. Det framgår av rapporten från Segerstedtinstitutet med titeln ”Mellan det angelägna och det svår- fångade” som presenterades häromdan. Några telefonlinjer och lite avprogrammering genom Fryshusets försorg är vad vi har fått. Länk till SVD här och du får klicka dig fram.

Det har också spelats in filmer där inga av de ursprungliga deltagarna vågade delta efter ett tag. Anledningen var att fundamentalisterna håller också dom i en mental gisslan-situation som bestämmer vad man får och inte får göra. Mona Sahlin är borta, förhopp-ningsvis för gott men hennes ”insatser” får vi leva med länge än. De som vill ställa upp och göra det som borde ses som rätt är alltså offer då de måste återvända till den miljö där mörkerkrafterna härskar och bestämmer villkoren.

Den stackars rasifierade är alltid ”skurken” och den vite ”hjälten”. Också i Mona Sahlins värld förhåller det sig så. Där måste de deltagande i filminspelningar åka hem till förorten där fundamentalisterna väntar på dem. Foto: Wikimedia Commons

Sen har vi resten av samhället med dess medborgare. De satsar pengar på att motverka något som skapats av årtionden av misslyckad politik från i stort sett alla partier. De utsätts nu för förhöjd fara i och med att radikaliseringen pågår men lite stoppar den. Inte heller de åtgärder som vidtagits lär förslå så där himla mycket. Ska den ångerfulle ringa från Syrien till Röda Korsets hjälptelefon och ångra sig när han eller hon står i begrepp att ta livet av folk för att de tillhör ”fel” folkgrupp eller religiös tillhörighet? Tror nog inte det!

De ska dessutom stå ut med den osedvanligt idiotiska idén att de som har beslutat sig för att åka ner och mörda lite, också ska ha rätten att återvända för lite samtal om var tillvaron gick fel. Istället för att säga ”de har förverkat sin rätt att vistas här, andra medborgare äventyras av deras närvaro” ska de alltså hit igen. Erfarenheterna utomlands säger att dessa återvändare ofta har varit både utförare av och hjärnorna bakom terrordåd. Medborgaren blir på detta sätt förlorare.

Det känns ju ännu mer tryggt att veta att t ex de kvinnor som reser ner för att mörda och lemlästa, i varje fall tänker på de stackars offren (GP; Archive) så att deras död ska gå så mycket snabbare. Det måste ju vara lite mer humant att döda snabbt än att göra det långsamt, mord är inte mord om det går tillräckligt fort. Det är de här människorna vi ska ta emot med öppna armar. De som tycker det är fel att i islams namn bränna ihjäl människor, men som samtidigt anser att lite avhuggna huvuden får man räkna med.

Också den dåliga integreringen som vi har levat med i trettio år där larm efter larm har gått ut. Ingen inom vare sig politikerleden eller myndighets-Sverige har lyssnat. Tvärtom vill få ens ta i frågan då risken att bli stämplad som rasist är alltför hög. Utvecklingen eller avvecklingen har därmed kunnat fortsätta utan att samhället har kunnat göra ett jota. Inte för att de styrande har velat göra något åt situationen, alla ska ju vara fria också att göra oss andra ofria, då allting är rasism. När vi accepterar detta är samtliga i samhället utom förövarna förlorare.

Dålig integrering leder till dålig förståelse, ren fundamentalism och korkade slutsatser vilket i sin tur leder till både intressekonflikter och motsättningar. Mönstret går igen genom historien men ingen lär sig. Tvärtom ser en del politiska krafter vinning i att rida på motsättningarna för att kunna framstå som den ljusa kraften och därmed håva in röster. Andra utnyttjar denna vilja genom att spela offer och får därmed denna sympati. Att argument och resonemang både är fel och präglas av dumhet är plötsligt ovidkommande. Film från Youtube

Tvärtom vill krafter, särskilt till vänster, framhäva det onaturliga (Aftonbladet; Archivet) som det vore naturligt. Säg mig ni vänstermajoritet i Botkyrka kommun, om nu barn ska bussas från en skola till en annan för att skapa förståelse mellan olika folkgrupper, varför sätter man barnen i en helt arabisk klass där de aldrig lär sig språket eller integreras i samhället? Ni gör dem till framtidens förlorare när ni inte ger dem det ni säger er vilja uppnå.

Larmen och kritiken mot allt detta tystar man bäst genom att likställa (Expressen; Archive) alla. Kritik är aldrig kritik, den är bara en dold agenda för att dölja det egentliga syftet som är rasistiskt. Inte ens då den samhällsgrupp som alltid beskrivs som förtryckt anmäler (SVT; Archive) och får bilden av hur illa det är ställt att klarna, tar samhället detta på allvar. De som samhället inte vill ska stigmatiseras dvs invandrarna, sviks därmed därför att allt som påtalar problemen är alarmistiskt. De blir därmed förlorare.

Fast är det verkligen rasism att stå upp för de ideal vi ser som naturliga? Nej, knappast! Att stå upp för vad man tror på är en övertygelse, inte rasism. Att kunna kritisera är en del av den demokratiska kulturen som nu krockar med den fundamentalistiska som menar att inget får kritiseras. ”Rasismen” har istället blivit en bekväm stämpel man använder för att tysta sina kritiker. Det demokratiska samhället och debatten blir därmed det som drar det kortaste strået, också det blir förlorare.

Här hemma tar vi demokratin för given, i andra länder har man fått kämpa för den länge. Ibland utan framgång som här i Kina under demonstrationerna på Himmelska Fridens Torg 1989. Dags också för oss svenskar att börja kämpa, demokrati är inget naturtillstånd och snart är den borta om vi inte gör något. Foto: Av The original uploader was Sa8 at kinesiska Wikipedia；Original author was 蔡淑芳@sfchoi8964 – http://img.ly/Zr1, CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27719490

Utvecklingen har som sagt fortsatt och nu har vi kommit dithän att vi ska ändra vårt samhälle för att  släppa in de som inte kan eller vill anpassa sig. Allt annat tänkande är ju rasism och så kan vi inte ha det tycks de ansvariga tänka. Men tänk om alla som vill förändra samhället till att passa dom istället för att anpassa sig är de verkliga rasisterna? Rasism är faktiskt inget bara vissa människor kan utöva, det utövas också av de som säger sig vara utsatta för detta.

När muslimska företrädare måste gå ut och uppmana (Sydsvenskan; Archive) demonstra-tionsdeltagare är det både hedrande av Ala-Eddin Al-Quts, men också nedslående därför att en sådan uppmaning ska inte ens behövas. Att den ändå måste ut i en tidningsartikel säger något om gruppen, de spelar inte alltid rena ackord om jag säger så. Men eftersom all kritik är liktydigt med rasism är det ingen fara, man kan ju bara glida fram med allt sitt hat i tillvaron. Ingen kommer ju ändå att kritisera, det gör t ex judar i Sverige till förlorare.

Men varför stanna vid att kalla folk rasister för att tysta deras kritik? Man kan ju ta till lite hederliga Stalinistiska metoder också. För tystas inte folk av en varning (Aftonbladet; Archive), kan man alltid hitta en ny anklagelseakt (GP; Archive). Nu är plötsligt principen som säger att rasifierade aldrig kan vara rasister helt mirakulöst bortglömd och det motsatta gäller. Också en rasifierad kan alltid vara rasist, särskilt om hon heter Amineh!

För att understryka hur viktigt det oviktiga är, kan man alltid göra en symbolisk gest med en polisanmälan (Mitt i Kista; Archive). Nyttiga idioter brukar ju alltid gå till överdrifter för att skapa en poäng. När drevet mot en person går spelar oftast fakta inte någon roll. Förlåtande attityder hör definitivt inte hemma och ingen kan begå några misstag, personerna är ju måltavlor för tusan. Vad hjälper ynkliga vädjanden (Aftonbladet; Archive) då? Återigen är demokratin men också den seriösa debatten förloraren.

Beck och hans låt ”Loser” beskriver det hela rätt väl, vi är alla förlorare i dagens debatt-klimat. De enda som är vinnarna är de radikala och fundamentalistiska

Den inslagna vägen är alltså stigen som leder fram till det totalitära och icke-demokratiska samhället. Säkert är det så att krafter samverkar för att man har ett gemensamt intresse. De mer ljusskygga inom islam, de som kallas islamister, finner meningsfränder inom svensk vänster t ex. Alla de som stödjer allt från Hamas, det Muslimska Brödraskapet till IS har därmed skaffat sig en rätt god väg in i politikens finrum såväl som funnit skydd från både kritik och granskning. Alla sådana tendenser som att granska är ju rasism.

Det är alltså hög tid att börja reagera och agera mot fenomen som det här, inte bara genom att på en liten blogg skriva om det fruktansvärda vi går mot. Att stå upp för idealen, att markera mot krafter är visserligen bra. Men med den militanta hållning och den benägenhet fienden har till att både hota och använda våld måste man fråga sig om det verkligen hjälper. Den här kraften är dessutom inte en perifer kraft utanför samhällets ramar, den finns i det mitt ibland oss.

Nej, här måste de många samverka för att visa de få hur små de är i sammanhanget. Folk måste börja förstå hur viktigt det är att stå upp för demokratiska ideal och försvara dessa. Både de mörkare muslimska krafterna, och de är några stycken, och delar av svensk vänster är inte direkt demokratins tillskyndare. Tvärtom är de faktiskt de som försvarar de som vill riva ner det genom att hela tiden försvara det oförsvarbara. ”Rasist” är vår tids mest missbrukade ord och när allt blir rasism, hotar det som verkligen är det att blekna.

Dags för motkraft rasist eller inte, demokratiska värden kan aldrig tas för givna och varar definitivt inte för evigt. Varje dag är en kamp för att försvara dessa värden och den som vill ha systemet måste också stå upp för dessa. Vare sig politiker eller makthavare gör ju det. Slaget om vilken samhällstyp vi kommer att ha om 25-50 år har börjat, det totalitära med fundamentalister och svensk vänster i spetsen eller demokrati. Jag vet vilken sida jag kommer att stå på och jag hoppas jag också hittar dig där.

Fundamentalister finns inom alla religioner och ideologier men det är främst islam som har hamnat i fokus efter de senaste årens radikaliseringsvåg. Här den person som anses vara hjärnan bakom anfallet mot tvillingskraporna 2001. Khalid Shaikh Mohammed skakar numer galler på Guantanamo. Foto: Av Taken by U.S. forces when KSM was captured. – http://www.cooperativeresearch.org/timeline/people/ksmcaptured.jpg, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1243565

Löjesguiden nominerar idag Muslimsk fundamentalism och dess försvarare till priset ”Foliehatt of the Year”. ”Anti-demokrater är inte en stämpel ni trivs med. Anledningen är ju som alltid att det inte ger er sympatier. Men det finns så mycket mer i ert sätt att resonera som vare sig borde eller ska väcka sympati. Ni är mer än en stämpel för ni är just anti-demokrater och anti-västliga. Det gör er till fulldopade kandidater till priset.”

Också Vänsterpartiet ska få en nominering. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni spela under täcket med extremt otäcka krafter. Är det inte muslimska fundamentalister så är det revolutionära eller våldsverkare som i vänsterns namn inte är annat än ett baseball-kommando. Ni säger er vara demokrater, ni verkar inom det demokratiska systemet men igen och igen beslås ni med antidemokratiska metoder eller hittas med likasinnade sängpartners. Det gör er till fullblodskandidater.”

Feghetens och undfallenhetens dag

Igår röstade Sveriges riksdag nej till att fördöma IS handlingar i Syrien som ”folkmord”. Det var när utrikesutskottet förordade att motionen skulle avslås som det hela föll. De enda som röstade för att stämpla handlingarna som ”folkmord” var Kd, Sd och L. All heder åt Ebba Busch Thor (Studio Ett; SR) och de andra för det. Även om jag inte sympatiserar med all hennes politik, bör hon ha cred för att hon skäller ut de andra. Socialdemokrater och Moderater bl a gjorde gemensam sak och röstade nej, skam över er.

Resonemanget från Socialdemokraterna gick ut på att reglerna för vad som kan kallas ett ”folkmord” var för krångliga och att inte ens jurister kunde tyda dessa. Ove Bring, landets främsta på folkrättsfrågor, viftar bort resonemanget som ren bullshit vilket det också är. Han menar att det tvärtom hade varit bra om riksdagen hade röstat för eftersom detta hade satt politisk press på t ex den internationella brottmålsdomstolen i Haag att ta upp frågan. Likadant hade FN tvingats ta större politisk hänsyn till att nu flera länder röstat för.

Varningen är utfärdad, riskdagen…..jag menar riksdagen har talat. Och ingen har talat ett tydligare språk, man lägger sig platt för realpolitiska fakta och säljer ut sina så kallade ideal för dessa. Bullshit-varningen som kommer efteråt när allt ska (bort)förklaras på äkta politiska är underhållande…..och oroande Foto: By Anynobody – Own work, CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2609765

Reglerna är tvärtom ganska klara, ja till och med mycket klara. Här far alltså Socialdemokraten Kenneth G Forslund med rena villfarelserna. Hans uttalanden i radioprogrammet är antingen medvetna missuppfattningar för att spela på folks okunskap, eller så är det medvetna misstolkningar. Han borde veta bättre och gör det antagligen, det hela ser jag som medvetet för att förvirra och rida på vad konventionen egentligen säger. Folkmord (Wikipedia) räknas det som om man:

(a) Killing members of the group;

(b) Causing serious bodily or mental harm to members of the group;

(c) Deliberately inflicting on the group conditions of life calculated to bring about its physical destruction in whole or in part;

(d) Imposing measures intended to prevent births within the group;

(e) Forcibly transferring children of the group to another group.

Man straffas för brottet om man begår följande brott (Artikel 3):

(a) Genocide;

(b) Conspiracy to commit genocide;

(c) Direct and public incitement to commit genocide;

(d) Attempt to commit genocide;

(e) Complicity in genocide.

Kenneth G Forslund (S) som är utrikesutskottets ordförande, menade att det i princip inte rådde någon skillnad mellan hans linje och den Ebba Busch Thor företräder trots hans nejröst. Så här säger han för att urskulda sin handling i utskottet:

”Det är en uppgift för den internationella domstolen i Haag att ta reda på om det är ett folkmord. Det finns ingen skillnad mellan mig och Ebba Busch Thor i verklighetsbeskrivningen, möjligen att jag skulle lägga till de övergrepp som också sker mot muslimska grupper.”

Ingen beskrivning kan väl bli mer fel. För det första är domstolen inte känd för att ta egna initiativ utan deras arbete bygger snarare på att medlemsländerna anmäler brott. För det andra är det en knuff i rätt riktning att först rösta för ett fördömande för att sätta press på domstolen innan man gör en anmälan. Ju fler länders parlament som ställer sig bakom en tanke, desto mer trovärdighet får ju en anmälan. Sverige har med omröstningen därmed missat en chans och ställer sig dessutom ensam bredvid de flesta andra länder i väst.

Istället väljer alltså alla partier utom Kd, L och Sd att följa feghetens och undfallenhetens linje. Den linje som innebär att vi missar en historisk chans. Det är alltså en fullständig logisk looping som ligger bakom hela resonemanget som strider mot både sans och förnuft. Så vad ligger egentligen bakom hela denna soppa? Här måste finnas en alternativ förklaring på det annars oförklarliga!

De politiska turerna, piruetterna och looparna börjar bli plågsamma och löjeväckande. Sociademokraten Kenneth G Forslunds förklaringar upphäver tyngdlagen för att riktigt understryka detta. Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=31509

För vad är det för alternativa resonemang som ligger bakom detta haraktiga beslut? Det går naturligtvis bara att spekulera i, ingen vet egentligen hur partierna har resonerat. Men låt mig utveckla en tanke om hur diskussionen kan ha gått till inom Socialdemokratin. Sant eller falskt lämnar jag till dig att bedöma, men den är dessvärre i varje fall trovärdig på pappret.

Socialdemokraternas våtaste dröm just nu är att få Sverige in i FN:s Säkerhetsråd. Det är deras dröm om att få spela Olof Palmes roll igen och i den processen är inte ens skamlöst röstfiske (Expressen; Archive) en omöjlighet. För genom att stödja en resolution framlagd av de arabiska länderna i Generalförsamlingen, som ifrågasätter judars koppling till historiska platser i Jerusalem har man inte bara skitit i det blå skåpet på utrikes-departementet. De har också säkrat arabiska röster på Sveriges kandidatur.

I det ljuset kommer Kd:s förslag olägligt, kanske rent av uselt i tid sett. Flera av samma arabländer med sin sjuka resolution, stödjer ju också IS. Finansiellt får de pengar från privata fickor runt om i regionen, religiöst står de väldigt nära den saudiska wahhabismen. Denna gren och salafismen som IS bekänner sig till är närbesläktad, kanske rent av en och samma i många frågor. Båda vill t ex att islam ska gå tillbaka till ursprunget så som den såg ut på Mohammeds tid.

Att brännmärka IS nu, skulle alltså kunna få arabiska länder att bli mer obenägna att rösta på Sveriges kandidatur till Säkerhetsrådet och det är i det ljuset vi ska se gårdagens gemena handling från Socialdemokraterna. De vill helt enkelt inte stöta sig med resten av arabvärlden och samtidigt fjäska för deras röster. Därför offras nu människor, religiösa grupper, för att inte tala om de egna idealen. När realpolitik kommer på agendan, dröjer det inte länge inom Socialdemokratin innan man har sålt ut både dessa och sin morsa.

Hur oskyldiga och intalande deras budskap än är så är Socialdemokratin inte vad de säger sig vara. ”Solidaritet” bör översättas ”realpolitisk agenda i syfte att skaffa oss än mer makt och inflytande”. Vad partier som Moderaterna som också röstade nej håller på med går inte heller det att förklara. Foto: By Miami U. Libraries – Digital Collections – https://www.flickr.com/photos/muohio_digital_collections/3092713457/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=38956479

Därmed har den humanitära stormakten Sverige visat vad vi går för. Eller förlåt mig, vad de går för. För de här riksdagen representerar inte mig och kanske inte dig. Det är möjligen då Kd, Sd och L som undgår att göra mig förbannad. Det är främst Socialdemokraterna som visar hur ett riktigt svek ska se ut. Partiet har helt enkelt upphört att lystna på förnuft eller ens heller bry sig om sina stolta paroller, de är just bara paroller. Deras enda herrar är deras egna skruvade resonemang – inte folkets åsikter.

Socialdemokraterna säger som alltid så fina saker, men så fort det inte längre passar in i andra agendor är man där och solkar ner sitt egna ideal. Det är ynkligt, jävligt ynkligt. IS är vår tids största fascistiska rörelse med samma förakt för det annorlunda eller avvikande. Det borde alltså ha varit så lätt att rösta ja, men i verkligheten tycks alla teorier och sanningar vara underordnade. I varje fall om man är Socialdemokrat.

Också de andra partierna som M, C, Mp, V som också de röstade emot bör nog titta efter andra jobb. Flera av dessa partier, bl a Miljöpartiet och Vänsterpartiet, trycker väldigt hårt på internationell solidaritet. Så mycket var alltså de orden värda! För stämmer min teori, har också dessa låtit realpolitiken gå före stora ord och fantastiska förklaringar. Gör den inte det är beslutet som bäst huvudlöst och idiotiskt. Bara det gör det hela till ett hugg i ryggen av rang. Man sviker i ett slag en hel region och flera grupper på kuppen.

Man har helt enkelt struntat i sina egna stolta paroller, allt för lite makt. Vad Alliansens övriga partier har för skäl till sitt handlande vet jag inte, men jag vet att agerandet är skamligt! För mig saknar alla partier i riksdagen utom möjligen Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna numer legitimitet. Upplös er! Sluta lura oss och sluta framför allt med att ljuga folk rakt upp i ansiktet om era intentioner och ideal. Ni lurar ingen längre utom möjligen er själva. Det är det enda ni visade igår.

Det fanns en gång i tiden två påvar då länder stred om rätten att utse dessa. En fanns i Frankrike, en i Vatikanen. Till sist visade det sig att den Franska saknade legitimitet. Nu upprepas historien, också vårt parlament saknar legitimitet. Efter gårdagens nej till folkmord, antagligen på rent realpolitiska grunder, kan man inte längre påstå sig representera folkets vilja. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag samtliga partier i riksdagen utom Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna till priset ”Foliehatt of the Year”. Särskilt Socialdemokratin gör sig extra värda en nominering och borde få en extra stor hatt för sin insats i lögnens och dumhetens tjänst. Motiveringen lyder: ”När bekännelser och praktiska handlingar står alltför långt ifrån varandra uppstår trovärdighetsproblem. Ett sånt problem lär inte spä på förtroendet för en statsledning som redan har missbrukat sitt förtroende bortom det acceptabla. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

I utrikesministerns förvrängda världsbild

Vår utrikesminister måste ha en väldigt förvrängd världsbild. Tidigare har hon ju gjort sig till ovän med nästan hela Mellanöstern vilket är något av ett rekord. Först var det Saudiarabien (SVD; Archive) som hängdes ut och förnedrades inför öppen ridå med tal om ”medeltida bestraffningsmetoder” i riksdagen. I sak hade hon rätt, det är på många sätt ett medeltida system som landet utgör. Problemet är däremot att i diplomatins värld framför man inte kritiken på ett sätt som det här.

Den gången kom kritiken från i stort sett hela arabvärlden och det gick till och med så långt att ett planerat tal på Arabförbundets möte ställdes in. En diplomatisk markering som fick långtgående konsekvenser och som var tvungen att fixas av en hastigt sammansatt delegation bestående av bl a kungen och Björn von Sydow.

Sen blev det Israels tur. Israel-Torurettes tyckte Hanif Bali och visst var det så, hennes minst sagt märkliga turer i relationerna till landet gjorde snart att förhållandet mellan de två länderna var djupfryst. Flera av utrikesministerns ställningstaganden, har dragit ett löjets skimmer över hela vår utrikespolitik, inte minst i Israel men också i mina ögon. Självförsvar från en attackerande part kan aldrig kallas ”utomrättsligt dödande”, men det anser vår utrikesminister viktigt nog att utreda (SVT; Archive).

Har hjulen börjat rulla är det ibland svårare att få dessa att stanna. Så också för utrikesministern för nu har det blivit dags igen. Sverige ska återigen göra sig till något av Gossen Ruda på den internationella scenen genom utrikesministerns försorg. När FN:s Generalförsamling skulle rösta häromdagen var det inte vilket förslag (Expressen; Archive) som helst som låg framför oss. Den var tvärtom provokativ men framför allt helt historiskt felaktig.

Efter omröstningen i Generalförsamlingen framstår Sverige återigen som ett enda skämt på den utrikespolitiska scenen. Wallströms nedmontering av Sveriges rykte i världen fortsätter alltså, allt för att säkra röster till att rösta in oss i säkerhetsrådet. Foto: Wikimedia Commons

Resolutionen som flera arabstater står bakom, ifrågasätter nämligen judarnas historiska band med de heliga platserna i Jerusalem. Problemet är att de har bara en drygt 6000 år gammal historia med band till just de heliga platserna att luta sig mot. I den finns bl a Tempelberget där judiska tempel har stått lika länge, det enda som idag finns kvar är klagomuren som också den har funnits länge. Att ifrågasätta judars band till platser i Jerusalem är alltså som att påstå att Stockholm är huvudstaden i landet Riga.

Förklaringen till varför utrikesministern väljer att stödja befängda resolutioner måste alltså sökas i andra skäl än att judar inte skulle ha någon koppling till Jerusalem. För ingen, inte ens utrikesministern, är väl så korkad att de tror på den utsagan (?). Svaret på den gåtan heter ”kampanj”. För just nu är Sverige och utrikesministern inställd på att Sverige ska in i FN:s säkerhetsråd. Tanken är väl att det ska skänka lite glans åt ett rätt skamfilat Socialdemokraterna.

Det är nog också tänkt att ge Wallström det strålkastarljus som behövs för att kompensera för det tomma innehållet i politiken hon för. Att stödja förslaget från arabvärlden är alltså att säkra röster för att vi ska komma in. Då är utrikesministern tydligen beredd att till och med ta till så absurda argument som det i resolutionen. Tydligen är dessutom just röstköpet så viktigt att vi offrar andra principer i samma andetag. För nästa röstköp går att spåra i förra veckans beslut i utrikesutskottet att inte kalla ett folkmord (Europaportalen) för ett folkmord.

Turkiet är ju resultatet av det sammanfallande Osmanska riket som gick under i och med undertecknandet av Versaillesfreden 1919. Huvudsätet för det Osmanska riket var Istanbul så det som kom att bli Turkiet var navet i riket. 1915 Ställde man till det för sig när man samlade ihop kristna, Armenier, Syrianer, Assyrier, Kaldéer och Greker och massakrerade dessa. Förföljelserna fortsatte ända till 1923, alltså när det Osmanska riket hade övergått till att bli dagens Turkiet, och etniskt rensade landet på nästan all kristen befolkning.

En gång i tiden fanns ett engagemang i frågan om de förföljelser som skedde 1915, nu försöker man tysta hela debatten om Turkiets skuld i massakern. Det värsta av allt är att avsaknaden av ställningstagande kan vara ett sätt att blidka just Turkiet, inte ett beslut baserat på övertygelse. Foto: By United States Government – http://www.loc.gov/pictures/item/2002711981/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27289364

I förra veckan röstades idén om att stämpla händelsen som ett folkmord, det var trots allt ca 1 000 000 Armenier som mördades den gången, ner av utrikesutskottet. Frågan är känslig då dagens Turkiet inte vill kännas vid någon skuld. Idag är landet dessutom invecklat i förhandlingar om EU-medlemskap där man ställer långtgående krav. En brännmärkning av landet är alltså det sista man vill ha på den utrikespolitiska agendan.

Så blev då alltså ett folkmord inte ens erkänt, allt för att ämnet är för känsligt och kanske därför att röstfisket nu är igång för att få in Sverige i säkerhetsrådet. Turkiets stöd i frågan kan dock visa sig bli en Pyrrhusseger. De är ju invecklade i strider mot Kurdiska förband som Sverige aktivt stödjer mot IS, och Turkiet kan dessutom ha ett finger med i spelet till stöd för just IS. Det sista påståendet återstår dock att bevisa. Än mer pikant blir frågan när Mp:s internpolitik avslöjar ytterligare en sprickbildning (Expressen; Archive) i frågan.

Soppan blir dessutom än mer komplicerad av att riksdagen redan 2010 har röstat för ett erkännande (DN; Archive) av folkmordet. Så det som då erkändes som ett folkmord, råder nu total tystnad ikring. Är det möjligen så att förhållandet till staten Turkiet prioriteras framför realpolitik och beslut? Har utrikespolitiken villkorat riksdagens beslut så att den agendan har gått före?

Turkiet av idag är ju faktiskt inte ens landet som skäms över att försöka kväsa andra länders politik, inte ens deras rätt till yttrandefrihet (SVD; Archive) går fri från inblandning från ett aggressivt Turkiet och Erdogan. Kan det till och med ha varit så att utrikesutskottets beslut också föregicks av påtryckningar och påstötningar? Har Sverige helt enkelt i det tysta tagit hänsyn till Turkiets känslor på bekostnad av våra egna ställningstaganden?

I vissa fall kanske tystnaden kan vara underhållande, men i det som man nu kan misstänka är det nog inte lika roande. Ställningstaganden ska nog helst göras utan hänsyn till vare sig länder eller dess ledare, annars blir vi ryggradslösa istället.
Foto: Wikimedia Commons

Sverige har ju redan fått smaka på Turkisk inblandning i våra inre angelägenheter när ambassaden i Stockholm framförde protester mot att TV4 (TV4 Gruppen; Archive) ville sända en dokumentär om folkmordet. Den här typen av inblandningar skulle normalt sett ha lett till diplomatiska förvecklingar, det har det ju tidigare gjort i fallet Israel t ex, men i fallet Turkiet kan vi alltså ha fallit till föga och kastat in handduken för att inte stöta oss med ett land som blir allt mer diktatoriskt.

Kampanjen som ska föra Sverige in i säkerhetsrådet blir dock smutsigare än så. Stiftelsen Dag Hammarskölds minnesfond är stiftelsen som upprättats för att hedra minnet av före detta Generalsekreteraren svensken Dag Hammarsköld som sköts ner på uppdrag i Kongo. Stiftelsen är i praktiken underställd regeringen, t ex var kabinettssekreteraren Annika Söder fondens direktör till dess hon tog det nya jobbet sommaren 2015. I fondens stadgar kan man läsa hur deras pengar ska användas av den som tar emot dessa:

”att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”

Fina ord eller hur? Men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut! I slutet av mars anlände FN:s nuvarande Generalssekreterare Ban Ki-Moon till Stockholm. Hans ärende här var att hålla en föreläsning och ta emot en medalj. Inte för att han förtjänar den, en sämre FN-chef har sällan skådats. Svenskan Inga-Britt Ahlenius som ledde FN:s revision riktade skarp kritik (Aftonbladet; Archive) mot honom och kallade honom till och med ”en nolla”. Men nu var han här för att ta emot en medalj han inte förtjänar och hålla en meningslös föreläsning.

Redan i augusti 2014 begärde Annika Söder att fonden skulle betala ut 14 miljoner kronor. Medan hon var fondens direktör, begärde hon alltså ut en betalning för något som ännu inte hade gått av stapeln! När hon sen senare fick kabinettssekreterarposten på UD, kunde pengarna på begäran från Regeringskansliet betalas ut via SIDA. I begäran framgick också att SIDA själva skulle betala resten av kostnaden genom att ta resten från biståndspengar.

Fattiga och behövande skulle alltså indirekt få betala för att få hit en gratisätande höginkomsttagare som dessutom saknar både legitimitet och kompetens. En person som dessutom har beskyllts för korruption! Det mest intressanta i den historien var att höra Wallström försvara sina beslut i konstitutionsutskottet (KU) nyligen när hon kallade ledamöterna ”okunniga” (DN; Archive). En riktig Carl Lidbom med andra ord, men samtidigt ett lika stort förakt för demokratin som hennes partibroder.

Om utrikesministern anser det vara fel att ställa frågor om hur en stiftelse kunde gå emot sina egna stadgar eller hur världens fattiga är de som ska behöva bekosta Utrikes-ministerns grandiosa visioner, så är det nog så…..i hennes värld. För vi andra som ser begrepp som ”etik” och ”moral” som något helt annat än de snaskiga inslagen som historien utgör, är nog rätt indignerade skulle jag gissa.

Nej, pröva följande förklaring som alternativ. Vår utrikesminister ser sig själv som det stjärnskott hon inte är. Hon har som självskriven maktmänniska, nu bestämt att vi – röstboskapet – ska vara j-a glada över hennes visioner om att Sverige ska in i säkerhetsrådet. Ett säkerhetsråd och ett FN jag personligen helst ser att vi lämnar eftersom organisationen under just Ban Ki-Moon har förvandlats till en stödstrumpa åt allehanda dumhet (ÖT; Archive) och korruption (SVD; Archive).

Wallström trallar på som om inget hade hänt. Hon begår alltså inte bara korkade saker och gör mindre lyckade uttalanden själv, hon ser dessutom till att satsa svenska skatte-betalares pengar på misslyckade eller helt dåraktiga saker. Allt detta i ett enda syfte, Sverige ska in i prestigeprojektet FN:s säkerhetsråd. En organisation djupt korrumperad och inte ens fungerande efter alla utnämningar till fina poster av vänner, släktingar och de som stödjer makthavare runt om i världen.

Sluta upp med vurmen för FN Wallström! Skattepengar ska gå till dem som har betalat dessa och de som behöver hjälp eller stöd. De ska däremot inte gå till korrupta småpåvar eller till fjäsk för makthavare som i praktiken saknar legitimitet.

När nu svenskens pengar används till allt annat än vård, skola och omsorg är det förknippat med flera problem som mutor, svält och utebliven utveckling. Länder som skulle fått pengar till just detta, blir istället lite fattigare tack vare att utrikesministern prioriterar prestigeprojektet säkerhetsrådet istället. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att något är så viktigt att det överskuggar allt annat är sant i vissa fall, dock inte i fallet FN. Där vore det helt enkelt bättre att lämna en organisation som inte längre klarar av att vara vare sig objektiv, opartisk eller korruptionsfri. Att ens satsa en enda svensk skattekrona på detta är skäl nog att nominera dig till kandidaturen och det med råge.”

Stefan, vi måste tala!

Stefan, jag vet att du inte bryr dig så hemskt mycket om ”röstboskapet” mer än då det är val och när man ska fjäska för väljargrupper eller blidka folk med nya bidrag till både glasögon (länk till regeringens utredning) och gratis museiinträde (DN;unvis.it). Både du och jag vet ju dock att allt det där bara än fernissa och att det finns betydligt mer akuta problem, ett av dessa heter Margot Wallström och hon börjar nu bli direkt pinsam men också härskarlysten.

Ta bara det hon gjorde på konferensen ”Folk och Försvar” där traditionellt försvars-ministern men inte utrikesministern per automatik är inbjuden. På den spelade hon ju helt plötsligt båda rollerna och åsidosatte därmed Peter Hultqvist. Det var dessutom andra gången på mindre än ett år eftersom hon också bestämde över om Sverige skulle hjälpa Frankrike mot terrorism eller inte.

På konferensen la hon till och med fram förslag (Aftonbladet;unvis.it) som hon vore minister också i denna fråga. En ny värnpliktsreform borde nog vara just en försvarsfråga. Det är den alltså inte, den är en utrikesfråga om man får tolka Wallström rätt. Frågan är var du Stefan finns i allt detta? Är det i vanlig ordning så att du är ointresserad av att styra upp eller bestämma över dina egna ministrar?

Regeringens arbete och sättet att leda tycks präglas av kaos. En minister gör en annans jobb och sitt egna skiter hon åt h-e, ändå ingriper ingen allra minst statsministern som ska föreställa ansvarig för det hela Foto: ”Chaos (6930838882)” by Moyan Brenn from Anzio, Italy – Chaos. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Vi måste därmed ställa oss en rad frågor. Den första är vem är egentligen försvars-minister, är det Margot Wallström eller Peter Hultqvist? Den andra frågan är allvarligare än så, den lyder Kan en regering ha ministrar som tror sig ha bestämmanderätten i fler frågor än den man är utsedd att ansvara för? En tredje fråga är vad detta säger om regeringen och dess arbete. Kan en regering fungera på ett så rörigt och minst sagt oproffsigt sätt som utrikesministern visade på konferensen?

Wallströms tillkortakommanden stannar ju dock inte vid detta, de fortsätter tvärtom med oförminskad styrka. Nu senast igår lyckades hon se till att förhållandet mellan Israel och Sverige numer är bottenfrusen. Israels utrikesdepartement utfärdade till och med ett  inreseförbud (SR) för henne i egenskap av utrikesminister. Alla de som fanatiskt och enögt tycker detta är bra eftersom Israel i deras ögon är satan självt, jublar säkert men detta får tyvärr konsekvenser som dessa inte hade tänkt på.

Det innebär för det första att det högtidlighållande som Wallström skulle deltagit i där man skulle hylla Raoul Wallenbergs insatser i slutet av andra världskrigets Ungern nu ställs in. Visserligen bara en symbolhandling men en viktig markering om hur illa relationerna nu är. Bullshitförklaringen från svenska UD heter att besöket på seminariet ställts in av ”kalender-skäl”. Den rätta förklaringen är nog att utrikesministern är förklarad Persona non grata vilket är diplomatspråk för en icke välkommen person.

Utrikesministern är nu inte längre välkommen i Israel vilket praktiskt sett  innebär att hon inte längre kan utföra sitt jobb vare sig i Israel eller Palestina. Sverige har därmed tappat sin roll som fredsförhandlare i området tack vare hennes politik Foto: Wikimedia Commons Etsning av H.W Wellcome

Det innebär vidare att Sverige inte längre har något som helst inflytande och därmed förmågan att agera i konflikten mellan Palestinier och Israeler. In i Israel är hon inte välkommen och ingen på den sidan lär nog tala med henne förrän något nytt som förändrar allt inträffar. Den dörren är alltså helt stängd tack vare hennes agerande.

Inte heller kan hon tala med den Palestinska sidan ansikte mot ansikte på plats eftersom ett sånt möte kräver att hon reser via Israel. Dit hon ju inte är välkommen så där försvann den chansen. Hon har alltså sett till att Sveriges traditionella roll som fredsmäklare  nu har fått sig en ordentlig törn och därmed har hon bakbundit sig själv. Vi kan som nation i stort sett bara titta på och fortsätta att agera så ensidigt som vår utrikesminister har agerat, allt annat är redan nu förlorat.

Grunden till den här konflikten återfinns i händelserna med de knivattacker som har skett inne i Israel under hösten, här hittar du en engelskspråkig artikel från CNN. Kom ihåg, attackerna har skett oprovocerat, riktats mot civila och i vissa fall mot poliser och soldater, har varit samordnade och organiserade och har initierats av den Palestinska sidan. Attackerna har lett till att flera av de som har utfört attackerna har skjutits ihjäl.

Om man ska diskutera en sidas övergrepp bör man diskutera den andra sidans stöd till terror. Det hade varit att vara objektiv – något utrikesministern med sin politik under inga som helst omständigheter är. Foto: Wikipedia

Den sista punkten, att skjuta ihjäl förövarna har varit den punkten som har delat världen. Visst finns kravet att personerna ska lagföras och ställas inför rätta i en fri och rättvis rättegång, men hur realistiskt är det kravet när en person går bärsärkagång med en kniv i näven och redan har bevisat sig kapabel att både mörda och skada?

Utrikesminister Wallström har gått på den första linjen, den som säger att personerna ska ställas inför rätta. Att de avrättats har hon kallat ”Utomrättsligt Dödande” (SVT; unvis.it). Detta är en term som väcker många frågor eftersom användandet av den bara pekar ut en sida utan att med en annan debatt ifrågasätta den Palestinska politiken.Kom ihåg att till och med Fatah hyllar dåden som ”ett föredöme”. Du kan se video med material från Palestinsk TV här under.

Hennes kritik och politik är alltså enkelspårig och enögd, hade hon varit objektiv hade hon kritiserat den Palestinska sidan för länge sedan men detta har inte hänt. Istället har hon inlett en politik som ska utreda en sidas brott, men inte ens med ord nämna den andra sidans övergrepp. Kanske inte undra på att man reagerar från Israelisk sida. Inte för att jag säger att Israel står utan skuld, men den är nog tyvärr betydligt mindre än den andra sidans vilket utrikesministern så där lägligt har glömt bort. Har du det också Stefan?

Kanske är det så Stefan att du i vanlig ordning låter Wallström ”välja” att se en sidas övergrepp som större än de är, men den andra sidans övergrepp som mer negligerbar för att det  fångar upp röster i vårt land? I så fall är det  nu inträffade än mer smutsigt än bara en ensidig syn på skuld i frågan! Det är nog snarare dags också för dig Stefan att inse att den nuvarande politiken ställer till med skada för Sverige för lång tid framöver.

Som alltid är ju nämligen sanningen lite mer nyanserad än den svarta och vita bild som Wallström nu ger bilden av. Hon kan ju också kunna titta på bilden av IDF-soldaten som ger en av de skjutna första hjälpen som hon och andra kan se här under. Hon kan ju också betänka vem som angrep vem och vem som därmed bär huvuddelen av skulden men det är nog för mycket begärt. En sån tanke är dock förgäves med tanke på hennes tidigare uttalanden som man kan läsa om på Fnordspotting.

En av de skjutna Palestinierna får första hjälpen av Israeliska soldater som nyss har attackerats. En bild utrikesministern nog vill låtsas inte finns. I hennes värld är en skyldig och den andre oskyldig trots att verkligheten talar ett annat språk Foto: IDF

Löjesguiden nominerar nästan mekaniskt utrikesminister Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen annan har gjort sporten skita i det blå skåpet till en större konstart än du Margot. Du tar inte bara över andras arbetsuppgifter utan du upprepar också ett sönderfall i relationen till annan stat igen och igen och igen i all evighet. Det finns helt enkelt inget slut på din förmåga att leverera elände åt nationen, du borde bli kunglig hovleverantör i ämnet. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset.”

När galet blir värre

Det finns reaktioner och så finns det reaktioner. I torsdags avslöjade jag och Rebecca Weidmo Uvell oberoende av varandra på varsin blogg, här är hennes inlägg, hur listan från (o)Rättviseförmedlingen egentligen var sammansatt. Namn som direkt kunde förknippas med organisationen själva där många inklusive den nuvarande ordföranden nominerades till toppjobb i statlig kulturell sektor.

Namnen gav också känslan av att här skulle miljöpartiet och vänsterpartiet premiera sig och de sina eftersom nästan alla hade haft eller har den agendan. Förvånansvärt många hade också ett förflutet inom det genusindustriella komplexet där de har fört debatt om genus, identitetspolitiska frågor och intersektionalism. Ett sånt namn är Södertörns Högskolas egna stolthet Ylva Habel. De och (o)Rättviseförmedlingen är väl de enda som känner stolthet över det namnet.

Gläntar du på locket och gör det förbjudna i att kritisera listan lär väl Breivik dyka upp som ett brev på posten. Vad han gör i debatten hela tiden vet ingen utom godhetsivrarna som vill peka på vad de tror är sin motsats. Foto: The Guardian

En annan mer känslig fråga var att ovanligt många namn var av så kallad utländsk härkomst. Inte för att jag har något emot sånt, det är klart vi ska ha representation för människor med utländsk härkomst. Men ett grundkrav är väl att de borde avspegla proportionerna i befolkningen så att de får utgöra så många som de är, inte majoriteten som på listan.

Att kritisera detta är dock problematiskt, man kan ju bli anklagad för att vara både nazist och anhängare av Breiviks manifest om man begår det misstaget. Ändå måste det göras, den här listan är trots allt en ren skymf mot demokratiska grundideal. Det mest intressanta är dock reaktionen på Rebecca Weidmo Uvells bevakning, själv har jag inte dragits in eller hört sura kommentarer. Tvärtom bara goda vitsord så här långt. Men mot Rebecca lät det som sagt annorlunda.

Sofia Embrén, vd på (o)Rättviseförmedlingen skickade ett personligt mail till Rebecca Weidmo Uvell där hon bad henne ta bort uppgifter från bloggen. Det skulle röra sig om uppgifter Sofia Embrén menade var att åsikts- och ursprungsregistrera folk. Det fanns dock ett flertal fel med resonemanget, som vanligt får man väl lov att säga.

Mailet från Sofia Embrén sa allt och lite till. Foto: skärmdump från Rebecca Weidmo Uvell

För det första är det är inte Sofia Embrén som avgör vad som kan och inte kan stå på en blogg, det är något för rättsvårdande myndigheter men inte en vd i (o)Rättviseförmedlingen att avgöra. Vill hon göra en anmälan mot publiceringen är det henne fritt att göra så, men jag ser betydande problem för henne att få rätt i den frågan. Det beror på faktum nummer två.

För det andra är listan i och med att den är inlämnad och diarieförd på kulturdepartementet också en offentlig handling. En offentlig handling kan aldrig en förening, uppdragstagare eller vd lägga sig i eller ha en åsikt om. Den går att begära ut för den som vill det och kan publicera vem som än fick uppdraget eller vilka namn som finns på listan. Sofia Embrén respekterar därmed inte svensk offentlighetsprincip eller rättslig tradition vilket är beklämmande.

Det är skattepengar som har betalt för uppdraget, det är på Kulturdepartementets och kulturministerns uppdrag listan har tagits fram. Det är alltså inte en lista som tillhör (o)Rättviseförmedlingen i en juridisk mening. Att då komma och säga att man inte får publicera den är befängt. Det här sägs till och med rätt ut på deras hemsida där man kan läsa att ”Rättviseförmedlingen fick i uppdrag av Kulturdepartementet att hjälpa dem bredda urvalet inför att platser i styrelser och insynsråd ska tillsättas.”

(o)Rättviseförmedlingen har därmed visat sitt rätta ansikte och skäms inte ett dugg över att försöka utöva direkt censur och övergrepp mot svensk rättsprincip. Att det som de står för är allt annat än rättvisa är väl just det de inte vill vi ska se eller förstå. Detta är alltså en förening som fiskar i mycket grumliga vatten. Här hittar du listan (unvis.it) som är så kontroversiell men som borde betraktas som en offentlig handling vilket den är då den överräckts till Kulturministern.

Bakom masken är (o)Rättviseförmedlingen precis likadan som alla andra människor men aningen mer hycklande om vad det är de vill. Alltihop med notan översträckt till dig svensk Foto: Wikimedia Commons

Men den här seriekrocken stannar tyvärr inte där. I vanlig ordning när det gäller vår regering gör man saker än värre. Alice Bah Kuhnke är inget undantag från den regeln och eftersom frågan är hennes så kör också hon i diket. I lördagens DN (unvis.it) uttalade hon sig i frågan kring listan och det blev en rätt ledsam läsning. Så här sa kulturministern:

”För mig är det viktigt att vi tillsätter tjänster efter förtjänst och skicklighet, därför vill jag ha ett så brett urval som möjligt. Den listan vi fått av Rättviseförmedlingen är ett komplement. Den utgör inte hela urvalet. Ett bredare urval gör så att konkurrensen blir större, och det är bra.”

Det där låter ju jämrans bra men säg mig Alice, hur kan ”förtjänst och skicklighet” vara liktydigt med partikamrater till dig och partivänner från vänsterpartiet? Hur kan man kalla det ”kompetens”? Varför följer listan exakt den agenda som båda era partier har i frågor som genusdebatt eller intersektionalism där ni tycker vad de på listan har uttalat och debatterat? Hur kan ”Har likadana åsikter som jag” vara meriterande till toppjobb?

Kulturministern fortsätter dock enträget sin linje i frågan när hon fäller nästa lilla uttalande som en karaktärsbeskrivning på den som dristar sig att kritisera hennes idéer och inställning:

”Jag konstaterar att många känner sig hotade när konkurrensen hårdnar och gräddfilerna försvinner.”

Där stannade nog klockorna igen. Hon gör alltså det något remarkabla påståendet att gräddfilerna försvinner och att folk nu skulle känna sig hotade av detta. Det är ju tvärtom så att dessa gräddfiler nu inrättas, inte tas bort. Listan är ju en enda lång odyssé i hur man både från Kuhnkes och (o)Rättviseförmedlingens sida ensidigt gynnar de som står dem närmast. Kom ihåg att flertalet namn på listan är personer som har jobbat åt eller nu jobbar för (o)Rättviseförmedlingen.

Den sista spiken i kistan sätter hon med följande rader:

”Jag har inte frågat vad folk röstar på. Sverige är inte betjänt av att låta partitillhörighet gå före kompetens. Den förra regeringen var tydlig med att det var något man ville jobba bort, och det tycker jag är viktigt att vi fortsätter med. Den första utnämningen jag gjorde var en uttalad folkpartist, säger Alice Bah Kuhnke.”

Att låta partitillhörighet gå före kompetens är ju just det hon vill åstadkomma med listan men här döljer hon alltså detta med några lätta avfärdanden för att peka finger på något annat än vad det är. Hon vill hamna i samma ”finrum” som Alliansen som visserligen sa sig ha intentionen hon talar om, men som också dom var sämre på att omsätta de fina orden i praktisk handling.

(o)Rättviseförmedlingen vill gärna peka finger på något annat än vad det egentligen är. Det är ett försök att få in alla de man har goda kontakter med, det är däremot inte ett sätt att skapa rättvisa Foto: Carlo VIII av Napoli Wikimedia Commons

Inte undra på då att skiten har träffat fläkten med besked. Kommentaren från Paulina Neuding på ledarsidan (unvis.it) i Expressen säger det egentligen bäst. Ställ er frågan ”Uppnår detta jämställdhet”? Svaret blir ”Nej”. För den speglar inte mångfald utan enfald. Precis som Paulina Neuding frågar sig kan man ställa listan mot tesen om vilka grupper den utelämnar. Svaret blir ”Många”.

(o)Rättviseförmedlingen har låtit meddela att om man tycker att någonting är fel eller att listan har brister, är det bara att mejla organisationen och föreslå fler namn till den. Förslagsvis, men detta är frivilligt, kan man alltså om man vill sätta sig och bombardera dem med namnförslag man tycker saknas. Ta den chansen om du kan. Adressen är: info@rattviseformedlingen.se

Här kommer några förslag för att fylla de uppenbara luckorna jag ser. Du kanske hittar bättre, skriv detta till adressen ovan. Här finns t ex inga judiska debattörer som Naomi Abramowicz eller Anna E. Nachman. Få har afrikanska rötter och är klart underrepresenterade om man ser till befolkningsantalet. Var finns t ex namn som Makode Linde t ex fast jo ja han är ju man förstås. För män tycks delvis vara bannlysta från listan.

Man kan också fråga sig var samerna finns, de är ju trots allt en svensk minoritet med en egen identitet men lite representation i myndighetssfären utanför den egna administrationen kring sametinget. I rikets administration finns däremot få eller inga samer representerade, dags att ändra på listan (o)Rättviseförmedlingen? Också Romer lyser med sin frånvaro, men det är klart det är ju inte de man menar när man i debatten talar om alla rasifierade så de går väl också bort till förmån för alla kompisar.

Jag är nog inte alltför djärv när jag gissar att det är de egna mobiltelefonernas telefonregister och vithetsstudier som har skapat listan snarare än förnuftet eller tanken att skapa rättvisa. Det är nämligen ingenting (o)Rättviseförmedlingen någonsin har sysslat med, snarare är det illusionen om något de säljer in. Därför ett sista namn som förslag till listan – Pär Ström. En person ständigt mot strömmen (förlåt ordvitsen!), precis vad som behövs i dagens samhälle. En kritisk röst i ett annars nattsvart Sverige.

Finns du med i det här telefonregistret är du vad telefonmodellen heter enligt listan från (o)Rättviseförmedlingen Foto: ”CASIO W21CA for au” by I, Ha cplnfo9t0i. Licensed under CC BY-SA 2.5 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Alice Bah Kuhnke till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det märks tydligt vilken regering du sitter i. Aldrig har väl fel så bristfälligt beskrivits som rätt och tvärtom. Här är du Alice Bah Kuhnke i helt rätt sällskap.

Du tar det till och med ett steg längre när du så välformulerat pekar på att vi som nu kritiserar ditt och (o)Rättviseförmedlingens hanterande genom att utmåla oss som ”rädda för konkurrensen till gräddfilerna”. Jag lovar dig Alice, jag aspirerar inte ens till att få vara med i den skara som kan tänkas bli de utvalda, men jag förbehåller mig rätten att få kritisera ministrar och en regering har förlorat sin moraliska kompass. Det är det som gör dig och er till formidabla kandidater.”

Gränser för vissa men inte för andra

I det imploderande Europa odlas just nu självhatet och självkritiken. I dess kölvatten har vi fått en situation som har fått myndigheterna att reagera där hat mellan grupper och oförsonlighet som tittar fram har fått allvarliga konsekvenser. Det jag tänker på är naturligtvis den situation som judarna får utstå när muslimer och araber ger utlopp för sitt hat.

Visst är muslimer och araber också utsatta för hat och förföljelse, men man är samtidigt den grupp som utsätter andra. Jag skulle till och med vilja säga att de i än högre grad utsätter andra för denna förföljelse, det är nämligen sällan vi läser om attacker mot moskéer är judar misstänks ligga bakom. Det är också sällan vi kan höra hat- och glåpord yttras som kan knytas till judar riktade mot muslimer i Sverige. Ändå är det muslimer som utmålas som offer, en bild som är direkt felaktig. Den som förnekar det, förnekar verkligheten tyvärr. Det framgår av Uppdrag Gransknings reportage som du hittar nedan.

Samtidigt som araber eller muslimer utsätter andra för hatet sätter politiker i Europa med all rätt p för hatet mot dessa. Problemet är bara att om man ger en grupp skydd, men lämnar en annan i sticket bäddar man för att kritiken kommer från annat håll i varje fall. Svaret har blivit åtal, inskränkningar i demokratiska friheter som det fria ordet. Kritik har blivit kringskuret och allt mer omöjligt att uttala.

Problemet har varit hur man ser på ett problem. Om vi utgår från vad vissa ser som kritik, andra ser som hets mot folkgrupp måste man ställa sig frågan var gränsen går. Kritik måste vara tillåten, hets mot folkgrupp ska naturligtvis inte accepteras. Den här filosofiska och politiskt laddade frågan ställs just nu runt om i Europa. Viss vill gå längre, andra vill lägga locket på. I den spänningszon som uppstår mellan två synsätt, uppstår också konflikt om begrepp som hets mot folkgrupp.

Titta på det inslag som du kan se nedan. Det är ett tal som pastor James McConnell höll i våras och som är en kritik eller något mer mot islam. Där gick han till rätt hårt angrepp mot den och det samhälle som tillåter vad han ser som terrorister att etablera sig. Det värsta är att han delvis har rätt, den terrorism världen ser idag är muslimsk eller åtminstone säger sig vara islamsk. Han har också rätt i sin kritik mot att det är så kallade muslimer eller muslimer som förföljer kristna i Mellanöstern. Människor har blivit fördrivna och dödade i Syrien för sin tro t ex. Mer om detta i unvisit DN.

Samtidigt är talet ett angrepp som ställer frågan hur långt får man gå? James McConnell är åtalad för det och det har ställt saken på sin spets. Mer om det från engelskspråkiga BBC. Om nu James McConnell är skyldig till hets mot en religiös grupp, vad gör sig detta tal till då?

En intressant detalj är att det sista inlägget är inspelat i Adelaide i Australien och avsett för att läggas ut på nätet. Därmed inskränks alltså en persons rätt att tala om en religion i ett land, men en annan person kan verka ostört i ett annat land. Den ena balanserar på gränsen mellan kritik och hat, den andra har bara hat att delge världen. En åtalas för att lugna en grupp i Storbritannien, en annan får uppmärksamhet på nätet genom att det dessutom läggs upp på Youtube.

För att komplicera saken än mer har den ena gruppen stöd från vänstergrupper inte minst i vårt egna land. Den andra gruppen – judar – är av samma grupp allmänt hatad och utsatta för samma behandling som vi får vittnesmål om från Malmö också av vänstern. Exempel på detta är den så kallade konst Lars Hillersberg, sedan många år en gallionsfigur inom svensk vänster, ställde ut som starkt påminde om den propaganda mot judar som skapades i Tysk konst under 30-talet. Som svar på kritiken viftade konstnären själv bort det hela som ”en kampanj genomförd av Israellobbyn”. Mer om detta i Ivar Arpis ledare i SVD.

I Sverige har vi knappt en debatt, än mindre den kritik som måste riktas mot islam. Detta beror dels på deras koppling till vänstergrupper som så ofta rycker ut till undsättning också då man måste kritisera. Därmed kväver de den nödvändiga debatten. Men det är också så att vänsterns problemformuleringsmonopol har spelat denna grupp rakt i händerna.

Ingen debatt mår så bra av att man pekar finger som för att säga att ”håll käft”. Inte heller är en sidas lidande medan en annan glöms särskilt sunt. Det hela blir kontraproduktivt i slutänden Foto: Telegraph

Det är väl knappast någon slump att att detta problemformuleringsmonopol innefattar en beskrivning att det finns en förföljelse av muslimer. Men så fort kristna kommer på tal är det tystare än i graven. Judarnas situation har nu sent börjat uppmärksammas men är fortfarande dålig, för att inte säga katastrofal.

Nästa dimension som gör att frågan är så infekterad är ett annat faktum. Kritiken kommer underifrån, från ”vanligt” folk och uppfattas inte så sällan som vulgär och populistisk. Man vill gärna också utmåla den som ointelligent just därför att det är ”vanliga” människor som står för den. Ett exempel på detta är DN:s korkade artikel som med vetenskapens hjälp vill måla upp bilden av att ointelligenta människor också är fördomsfulla människor. Här hittar du den. Här hittar du dessutom en replik på den så kallade undersökningen från Forbes. Jag tog själv upp min kritik av DN-artikeln i följande inlägg.

Den andra sidan i konflikten som sliter sönder samhällen i den här frågan är den självutnämnda samt den politiska elit vi har utsett genom val, som intar en helt annan syn än den underifrån kommande. När Maimuna Abdullahi och Sara Bessa anklagade hela det etablerade samhället för att anamma fel syn på jihadresor väckte detta inga protester, länk till SVT här. Däremot när Zeliha Daglis artikel publicerades i Aftonbladet gick hela vänsterrörelsen i taket. Särskilt vänsterpartiets Rossana Dinamarca, Aron Etzler och Christina Höj Larsen gick upp i taket extra mycket i följande debattartikel i Aftonbladet.

Att tysta berättigad kritik men tillåta andra att uttala sig leder i slutänden bara till att problemen växer Foto: Sverigesradio

Här tolereras alltså ingen kritik av det man redan har bestämt sig för är rätt. Man använder alla tillgängliga medel för att föra ut propaganda om den ”rätta synen”. Avviker någon används kanalerna för att tillrättavisa. Hjälper inte det kan man som utväg via sociala media dra ihop pöbelhopen för en schyst liten trollbränning. Vi har nått fram till det som kallas ”åsiktskorridoren”.

Tillbaka till den första tråden om det imploderande Europa. Frågan är varför vi kröker rygg när vi borde stå rakryggade? Vi har över 2000 år av filosofisk och vetenskaplig utveckling att tacka vår kultur för. Några av världens och historiens främsta tänkare har formats av denna och ett bestående arv efter allt detta är grundprinciperna för demokrati för att inte tala om demokrati i sig självt.

Vad skulle vi ha att skämmas för? Att vi har ett mer fritt och tolerant samhälle än de muslimer kommer från? En historia full med blod men också stolta ögonblick när de bara kan peka på en dåtida storhet som i ett allmänt sönderfall ledde till kaos? En del postmodernister pekar ibland på att vi ska skämmas för att vår framgång bygger på rikedomarna genererade av slaveriet. Inget kan dock bli mer fel än den beskrivningen. Den arabiska slavhandeln varade både längre tid och var mer omfattande så då borde väl också dom med den logiken ställas till svars?

Uppenbarligen är det skuld, skam och självrannsakan vi stackare ska känna när det i själva verket är så att finger bör pekas på helt andra krafter. Foto: Wikipedia

För det första byggdes välstånd av 2000 års utveckling med start i Grekland och sedan vidare i Romarriket. Inte ens då Romarriket föll stagnerade den utvecklingen då mycket i dag tyder på att ”den mörka medeltiden” var allt annat än mörk. Inte heller var den så fattig och eländig som det ibland framhålls. Problemet då var snarare rigida samhällsstrukturer och en dålig fördelning av rikedomarna.

Nej, istället måste vi nog leta efter förklaringen till ryggradslösheten i det faktumet att vi är som man säger i USA ”Damned if you do and damned if you don’t”. Säger vi att vi inte känner skuld är vi rasister i twitterokratins och godhetsapostlarnas ögon. Säger vi att vi känner skuld är vi rasister i twitterokratins och godhetsapostlarnas ögon.

Låt mig säga så här, det kan aldrig vara rasism att kritisera det som måste kritiseras. Det kan heller aldrig vara rasism att kritisera när en sida är så rasistisk att människor inte längre vågar bo kvar i den stad där de föddes och levde. I jämförelse med det som händer i många av de här ”problemområdena” är ingenting rasism och det hjälper inte i den debatten att peka på fel företeelse.

Det är det som vi borde ta med oss för framtiden, inte att kröka rygg för en kraft som är mångdubbelt mycket mer rasistisk. Inget hat, hot eller missaktning mot någon eller något är okej i min värld. Det gäller också de som med dagens agenda kan söka säker hamn igen och igen. Visst förekommer islamofobi det förnekar jag inte, men ingen hjälps av en debatt som enbart handlar om en sida av myntet.

Det spelar ingen roll om det är högtalare, lågtalare eller vilken grupp som är talare. Alla måste få komma till tals på lika villkor och därför måste åsiktskorridoren städas ut, den börjar bli unken nu. Foto: Freepik

Löjesguiden nominerar idag den postmodernistiska debatten och åsiktskorridorens förespråkare till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni vill så gärna plocka godhetspoäng på att avslöja och exponera ondskan och det är väl bra. Det hade dock varit bättre om ni hade pekat finger på den riktiga ondskan, inte den inbillade. Det faktumet att ni har fått allt om bakfoten så till den milda grad att ni till och med rycker ut till försvar för det oförsvarbara gör er till formidabla kandidater till priset.”

Fler som bloggat om ämnet är:
Fnordspotting – Efter Köpenhamn: Aktuellt bjuder in islamist