Konkurrens eller inte…..det är frågan

Tänk dig att du har a-kassa som enda inkomst, den ligger idag på 910 kronor (Kommunals Informationssajt; Archive) per dag. Eller att du som inkomst har försörjningsstöd (Socialstyrelsens hemsida för riksnormen). Tänk dig samtidigt att du bor i storstadsregion som alltfler gör och betalar en genomsnittlig hyra (SCB:s hemsida för genomsnitt hyra 2015).

Resultatet blir att du inte har det alltför fett och att du får vända på varje krona. Bidrag i olika former var 2014 verkligheten för 226 000 personer (Socialstyrelsens statistik) vilket kostade statskassan 10,5 miljarder kronor [uppgiften från samma länk som ovan]. Resultatet blir att sådan excess som museibesök inte är det första som dyker upp i det ekonomiska beslutsfattandet för alla människor. Särskilt om det kostar pengar är den typen av konsumtion rätt utesluten.

Konsumtion av kultur står i direkt proportion till hur mycket pengar människor har. Ju mer pengar dessa har desto mer kultur konsumerar man. Det är därför så få med bidrag konsumerar kultur hur mycket man än subventionerar den Foto: By Jean Bourdichon – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2650467

Därför var det kanske välkommet att vi vid årsskiftet fick fri entré (DN; Archive) till alla statliga museer i landet. Ett av motiven var mycket riktigt också att se till att musei-besökandet blev mer demokratiskt och mer spritt bland människor som annars inte skulle ha gått dvs låginkomsttagare.

Tyvärr visar den  rapport du hittar länken till här under från Myndigheten för Kulturanalys att fri entré påverkar antalet besökare men inte vilka som besöker museer. De som går är fortfarande samma medelklass men fler till antalet, de marginaliserade däremot kommer inte för att det är gratis. Det som regeringen anger som skäl till sitt egna beslut, saknar alltså grund i statens egna utredning.

Klicka för att komma åt Bes%C3%B6ksm%C3%B6nster_slutlig_reviderad_2014-02-05.pdf

Så vad är då det egentliga skälet till en sådan reform som denna? Plakatpolitk och röstköp förstås! Medelklassen och överklassen i Stockholms innerstad tackar i tysthet för gåvan och så är förhoppningsvis nästa valseger fixad. Man får komma ihåg att Stockholm är den stora vinnaren på reformen, tittar man på listan över museer med gratis inträde så ligger 15 av 20 i Stockholmsregionen. Hela landet betalar alltså för en liten grupps konsumtion ska subventioneras, hur rimmar det med ”rättvisa”?

Det andra skälet till att man tar ett sådant beslut som detta, kan man bara spekulera i. Men är det inte lite märkligt att varje gång en Socialdemokratisk ny reform sjösätts så är ett av de bestående resultaten alltid att privat konkurrens till statens egna verksamhet, alltid får orättvisa villkor och sämre konkurrensmöjlighet? Det är tyvärr ingen slump som jag ser det! De hatar när staten inte får ha sitt älskade monopol och de har två små ivriga stödpartier att backa upp galenskapen med.

Ingenting är heller gratis, inte ens i Sovjetunionen kunde man tillverka saker utan att ta betalt. ”Gratis” och ”Fritt inträde” är med andra ord problematiska termer och ord i sammanhanget. Det enda som har hänt efter nyåret är att skattebetalarna i hela landet är med och betalar för en liten innerstadselits vurm att få springa på museer gratis. Hur detta rimmar med slagord som ”rättvisa” och ´”demokratisk reform” kan säkert regeringen ta fram ett argument för, de är ju så påhittiga i sin iver att förklara det  oförklarliga.

Reformen får dessutom en del oönskade bieffekter som nu har fått en egen liten debatt bredvid de stora frågorna. Beslutet att slopa inträdet till statliga museer har nämligen snedvridit konkurrensen eftersom privata museer inte får samma förmån. Därför har också beslutet nu anmälts till konkurrensverket (DN; Archive) av grundarna av Fotografiska Museet som är ett privat museum också det i Stockholm. Det kan också i förlängningen om man väljer att driva målet så långt, bli ett fall för Europadomstolen.

Ärendet kan till och med strida mot EU-rätt och kan så småningom bli föremål för juridisk prövning i EU-domstol om ärendet drivs så långt. Foto: By Marion Golsteijn – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=42399997

Naturligtvis rycker också en och annan till beslutets försvar (Metro; Archive), de återfinns föga förvånande på vänsterkanten. Retoriken är nu som den var då där man visar att man inte förstår ens grundläggande samband. Att kunna driva något med de kostnader man har för lokaler, för personal och till den som ställer ut sina verk och ändå kunna få ett hyfsat överskott på intäkterna, ersätts med ord som ”girighet”.

Det är som om artikelförfattaren Björn Werner inte förstår begrepp som dessa. Inte heller att också konstnärer är beroende av en inkomst är nåt som sjunker in. De två ägarna av museet beskrivs som:

”två män i hatt och breda glasögonbågar”…..

”som vill tjäna bra med pengar”.

Återigen ser inte artikelförfattaren verkligheten. Sanningen är nämligen att det är väldigt svårt att få just företag i kultursektorn att ens gå runt, de flesta kämpar på marginalen. Anledningen är enkel, kultursektorn är en smal sektor som hamnar långt ner på prioritetslistan när människor ska fördela sina pengar på allt från livsnödvändigheter till sånt som är försumbart. Den klass av människor som faktiskt konsumerar kultur finns enbart i storstäderna och har relativt eller mycket gott om pengar.

Man kan också tycka mycket om det karaktärsmord han hänger sig åt. Minst sagt så barnsligt som bara anstår Metro som ju har börjat anta samma pubertala dumhet som Nyheter24. Hade jag beskrivit Werner utifrån artikelns fotografi som en ”typisk nyhippie med liten eller ingen kunskap om kulturbranschen” hade jag fått mina fiskar varma. Men här gäller ju regeln vem som säger vad. Vissa får säga vad som helst, andra ingenting alls. Det är ju det som är vår nya tids tolkning av ”jämställt”, ”demokratiskt” och ”rättvist”.

Vi vet ju att vissa djur är mer lika än andra och att de därför också alltid har rätt. Detta gäller särskilt inom svensk vänster där man är speciellt lika. Foto: By Marion Golsteijn – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=42399997

Han förstår inte heller den utredning som kom från statens egna organ Myndigheten för Kulturanalys, eller också har han helt enkelt inte läst den. För av texten framgår att han inte har noterat att reformen har lockat till sig en medelklasspublik, inte den underklass som var tänkt. Grupper med socialbidrag, ett för övrigt felaktigt namn då ”socialbidrag” som namn ersatts av ”försörjningsstöd”, som en målgrupp har nu enligt Werner fått sina demokratiska fri och rättigheter. Problemet är bara att argumentet inte stämmer.

Björn Werner förstår inte och förnekar att den fria entrén skapar en snedvriden konkurrens. Han raljerar och går på för att måla upp de två ägarna som de idioter han anser att de är. De ser ju inte egenvärdet i att underprivilegierade människor får tillgång till kultur trots att de fortfarande med reformens hjälp inte har tillgång till den. Alltså måste de två anmälarna straffas för att de inte ser det som inte finns nämligen ett samband i ett påstående.

Ändå ger Werner de två rätt i påståendet att beslutet snedvrider konkurrensen när han skriver:

”Redan nu märker de att fler väljer gratiskonst framför att betala 120 kronor i entré hos dem.”

Här argumenteras alltså för en ståndpunkt, bara för att med illa valda ord och argument punktera sin egna ståndpunkt!!!!!!! Så tack Metro, ni har just kommit fram till samma slutsats som jag. De två ägarna av Fotografiska Museet har helt rätt i att beslutet snedvrider konkurrensen och att det utarmar kulturen i Sverige. Dessutom strider beslutet mot EU-rätt eftersom det inte ger alla samma möjlighet att konkurrera på lika villkor. Sverige bör därför i vanlig ordning hudflängas, det bör för övrigt också Metro.

Plakatpolitik och vänsterpopulism kan alltså komma att kosta Sverige både anseende, en offentlig hudflängning och kanske också skadestånd eller böter. Allt för att vi inte fattar att rättvisa är det samma som lika villkor Foto: By N.Y. : The H.C. Miner Litho. Co. – Library of Congress[1], Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6308391

Löjesguiden nominerar idag tidningen Metro och regeringen med Alice Bah Kuhnke i spetsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för Metro lyder: ”Så mycket väsen för ingenting men nedräkning till tio på eget grepp är svårslaget. Det gör er till frustande ånglok i jakten på årets seger till priset.”

För regeringen lyder motiveringen: ”Det blir allt mer klart att tomma ord, plakatpolitik och rena röstköp är allt ni har till ert förfogande. Kloka beslut för framtiden lyser däremot som alltid med sin frånvaro. Ni är som få andra regeringar innan er, helt befriade från det minsta spårämne av kompetens. Det gör er till steroiddopade kandidater till priset.”

Att göra självmål

Lite generaliserande kan man väl säga att länders olika kultur ibland ställs i kontrast till varandra där t ex Sverige och Italien utgör varandras motsats. En svensk håller på reglerna, knyter näven i fickan i harm, lyder den men så fort tillfälle bjuds och man vågar kan väl alltid bryta mot en eller annan regel. Italienaren bryter mot dessa mest varje dag då man anpassar reglerna till situationen. Passar inte en regel i trafiken fixar man en egen. Om man som på Sicilien inte känner sig som en del av staten struntar man i dess regler.

Politik är bara resultatet av vår kultur och speglar denna, det är därför politiskt liv eller synen på begrepp som ”demokrati” kan skilja sig åt mellan olika länder. Men också synen på regler och vikten av att följa/inte följa dessa speglas i politiken. Alla minns väl hur inledningen till röran i Euro-samarbetet såg ut där först Frankrike och Tyskland tyckte sig kunna strunta i reglerna och sedan följde alla andra efter. Fick en så fick alla samma möjlighet och snart var kraschen ett faktum.

Eurosamarbetet var egentligen i grunden en bra idé men när ingen tyckte sig behöva följa de regler man hade kommit överens om var kraschen ett faktum Foto: By Tomo_suzuki – Tomo_suzuki took it on the scene., CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1620876

När länder som Grekland ertappades med att ha kört med kreativ bokföring för att i sin iver inte följa reglerna insåg alla att det hela hade gått för långt. Det var så dags att komma på det då, nu får alla betala priset för det hela med råge också vi. Det här är dock inte det enda området där man faktiskt struntar i reglerna.

Dublinförordningen säger ju att en flykting ska söka asyl i det land denne först anländer till. Reser denne till ett annat land inom EU ska han eller hon skickas tillbaka till detta landet för asylprocess. Nu vill Tyskland som sista land på svensk sida strunta i just Dublinförordningen och kommer inte att ta ta tillbaks flyktingar som vistats i Tyskland men som har sökt sig till andra länder som Sverige. Sedan tidiga följer flera andra länder inom EU inte heller de förordningen.

Tysklands besked har upprört Morgan Johansson som till och med menar att Sverige kommer att anmäla händelsen (SR; Archive) till Europadomstolen för prövning. Beskedet kan komma att innebära att flyktingar som har kommit hit efter att ha vistats i Tyskland eller ett annat land inte går att skicka tillbaka dit utan att Sverige nu får stå sitt kast för att vi för ett tag hade så gott som öppna gränser.

Frågan här är hur långt man ska gå för att upprätthålla regler. Särskilt regler som de i Dublinförordningen då de är otidsenliga och skrivna för en tid då helt andra förhållanden rådde. Här måste man fråga sig om inte hela förordningen borde förhandlas om istället för att peka finger på varandra. Men Morgan Johansson är inte den som ger sig utan han trallar glatt vidare för att kunna göra sin anmälan. Jag är ledsen Morgan, men du har nog inte mycket för det då Tyskland är en av EU:s nyckelländer.

Det är bara att gratulera Morgan Johansson till en utsiktslös kamp mot en jätte inom EU-samarbetet som Tyskland. Anmäler han landet till Europadomstolen som han har hotat med får han nog ta till bättre vapen än Tors hammare Foto: By Mårten Eskil Winge – 3gGd_ynWqGjGfQ at Google Cultural Institute, zoom level maximum, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=22007120

Den andra frågan handlar om vad Morgan Johansson egentligen vill i slutänden. Vad tror han slutresultatet blir om han fortsätter sin mer liberala migrationspolitik? Svaret på den frågan har Angela Merkel redan fått då hennes kristdemokratiska parti under förra helgen förlorade i flera delstatsval (SVD; Archive). Vill verkligen Morgan Johansson destabilisera länder i Europa än mer därför att regler är så heliga att de går före länders stabilitet? Vill han se migrationsfientliga och nationalistiska partier som AfD  växa ohejdat?

Morgan tillhör ju den skaran som kallar alla dessa partier som kritiserar migrationen för ”fascister”. Kanske inte så genomtänkt då det tyska författningsskyddet inte ser partiet som vare sig nazistisk eller fascistiskt och tillåter därför AfD. Det är också nästan lite självutplånande av Morgan Johansson att framhärda sin syn då han och alla andra partier som inte lyssnar på folks oro kommer att tillhöra de som förlorar på sin envishet. Att lyssna och förändra sin syn är en del av demokratin, att inte göra det är självmål.

För Socialdemokraternas tyska systerparti SPD åkte också de på en riktig käftsmäll (Folkbladet; Archive) i valet. I vissa delstater har de så gott som halverats, en omständighet som borde inbjuda till eftertanke också hos Morgan Johansson. Den som inte lyssnar på folks farhågor idag, är morgondagens förlorare. Den processen kan dessutom gå snabbt vilket exemplet AfD visar. I delstaten Sachsen-Anhalt som ligger i de östra delarna av landet fick partiet 23 %.

Samtidigt som detta skedde kunde ett etablerat parti som CDU (kristdemokraterna) förlora hela 11,5 % i ett av sina starkaste fästen Baden-Württemberg. Det straffar sig alltså att inte lyssna och anpassa sig efter hur tongångarna går. Vad Morgan Johansson och andra etablerade borde börja förstå är att det nog är bättre om han och alla andra länder i EU sätter sig ner och förhandlar om Dublinförordningen så att den bättre passar dagens situation. Annars lär han och andra politiker snart vara arbetslösa.

Hittills har de enda resultaten av migrationen blivit än mer oro, fler tendenser till upplösning och instabilitet. Vill politikerna sitta kvar är det alltså bäst att de lyssnar mer och ser till att följa det folk säger istället för att göra tvärtom Foto: By Andrea del Verrocchio – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=15466398

Löjesguiden nominerar idag Morgan Johansson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att inte förstå sambandet mellan destabiliserade länder och en ohejdad migration är i det närmaste en monumental miss från din sida. Med facit i handen kommer politiker som Angela Merkel att få betala ett högt politiskt pris, ett pris som också kan komma att bli ditt med tanke på hur illa skött hela migrationsfrågan är. Det gör dig till en extra utmärkt kandidat till priset.”

Kulturförnekare och andra ryggradslösa djur

Svensk kultur finns, få saker kan ändra på det faktumet. Varför tror annars S, Mp och V att vi har både Lars Norén, Lasse Stefanz, Fäbodar och Falu rödfärg för? Ändå finns det dom som tydligen ser en framkomlig väg i att förneka detta. Det är nämligen det som hände i går måndag, när regeringen bjöd in till seminarium/religiös happening på temat ”Sverige Tillsammans”

På detta floskelparty framfördes tesen att det finns ingen svensk kultur. Ja, då finns det ju inte heller några svenskar. För så länge det har funnits länder med människor som har erkänt sig som medborgare i dessa eller områden där människor har sett sig som en gemenskap genom en kultur, har det också funnits kulturella yttringar som språk, musik, teater, dans osv. Det har helt enkelt skapats ett lokalt kulturellt särdrag som har varit unikt för en region eller nation.

All kultur genom alla tider har varit ett givande och tagande. Kulturer påverkar varandra så frågan är hur mycket som är eget och hur mycket som kommer utifrån. Här ett tvättäkta exempel på något osvenskt som ändå är kultur i Ryssland där de har kultur i motsats till oss. Vem vet, med den styrande eliten kanske vi också snart dansar så här? Foto: Wikipedia

Därför förnekar alltså regering, regeringens partier och Ingrid Lomfors som framförde tesen, att det skulle finnas svenskar. Falukorv finns ju, men det finns ingen ”inhemsk kultur”. Det hela går alltså inte ihop rent logiskt.

I inslaget som du hittar här under säger hon mycket riktigt att den svenska kulturen ”alltid har stått under influenser utifrån”, det är inget sensationellt. Vi har haft tyska influenser, franska influenser, anglosaxiska influenser och på senare tid också influenser från flera regioner som Mellanöstern, Afrika eller Balkan med invandringen.

Alla kulturer runt hela världen har influerats antingen av handelsutbyte, genomresande, inflyttade invandrare eller ockupation. Men därmed kan man inte dra slutsatsen att det inte finns en kultur i botten som oavsett vad som har hänt är borta. Hade så varit fallet hade Finsk kultur sett ut som svensk eller rysk, något den delvis gör men mitt i det finns också så mycket mer som är finskt.

Hade Ingrid Lomfors tes varit riktig hade Storbritannien enbart haft romerska, germanska, franska och holländska drag i kulturen. Det har den inte. Väldigt mycket också där går inte att förklara med utifrån kommande influenser eller slutsatsen att engelsk eller gaelisk kultur inte existerar. Det är alltså vansinniga slutsatser med få eller inga meriter. Men det får också rätt bisarra konsekvenser som att om en kultur inte existerar då existerar inte heller folket. Svensk, betrakta dig som slopad för det har Ingrid Lomfors dragit slutsatsen om.

Men det borde få fler konsekvenser än så. För det första behövs ju inte längre en kulturminister, vi har ju ingen kultur. Det skulle kunna bespara svenska skattebetalare 120.000 eller 130.000 kronor i månaden plus sociala avgifter för pension och annat. Gör Kuhnke arbetslös nu! Skulle vi dessutom göra Lomfors arbetslös skulle många sköna skatteslantar kunna sparas, kom ihåg att hon avlönas för sitt ”värv” av det offentliga.

Det finns ingen svensk kultur alltså kan vi göra de här tre arbetslösa och dra in deras kulturstöd. Ännu mer skattepengar att tjäna. Tack Ingrid!

Också resten av regeringen bord gå. Anledningen är att det är de som har bjudit in Ingrid Lomfors och att de därmed har legitimerat hat och rasism mot svenskar och deras kultur. De behöver bara fråga sig vad som hade hänt om Ingrid Lomfors hade påstått att det inte finns en arabisk kultur, då hade hela församlingen rest sig och gått ut.

Om regeringen avgår spar vi än mer pengar som skattebetalare så låt oss inte vänta längre. Det är hög tid att avsätta regeringen Löfven, om inte Sverige fattar detta kanske landet inte förtjänar att existera kultur eller inte. Varför regeringen Löfven måste avgå omedelbart har också Fnordspotting bloggat om. Läsvärt och giftigt som alltid.

Löjesguiden nominerar idag utan förvåning regeringen och Ingrid Lomfors till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det dröjde mindre än 24 timmar innan det var dags igen. Statsministerns avslutande ord i söndagens partiledardebatt var talande. ”Det är bara käbbel” utmejslade vad måndagens seminarium handlade om – käbbel. En regering som satt och lyssnade på käbblet, en uppburen makthavare som levererad käbblet och till sist kanske en regering som lät sig svepas med och ta intryck av käbblet. Käbblar bäst som käbblar sist, det är dags att avgå. Den här regeringen är helt enkelt för dum för sitt egna bästa. Punkt.”

Mens våld mot den fria tanken

Kulturens uppgift är dels att hela tiden sträva efter att förnya sig och dels att kommentera och kanske kritisera sin samtid. Kultur i Sverige är dock något helt annat. Den är en del av etablissemanget, särskilt om det är vänstern som sitter i de kommunala och statliga palatsen. De gör sig gärna till dess lydiga redskap för att skapa den socialistiska enpartistat som de flesta inom sektorn har våta drömmar om.

Högst upp i hierarkin sitter ett antal potentater, förvånansvärt ofta kvinnor faktiskt, och styr och ställer med järnhand. Den som inte ställer upp på villkoren beläggs med yrkesförbud och kan se sin framtid i betydligt mer grumligt ljus. Vi har helt enkelt en form av informellt yrkesförbud. Månde du darra om du i den situationen stöter dig med fel personer och gör dig omöjlig med ord eller åsikter som inte är officiellt godkända.

Feminismen som ideologi påminner om en annan besläktad från en annan tid och väcker klara minnen till liv som kan medföra obehag för den känslige Foto: Youtube

Detta faktum har faktiskt drabbat en bekant till mig nyligen. Jag vare sig kan eller vill avslöja personens namn eller före detta jobb med hänsyn till denna och dennes familj. Jag kan bara intyga att historien är sann, det är all vad bevis jag har samt mitt ord på att den är det. Jag vet hur det kan se ut – ”ytterligare en sån där fantastisk historia utan substans” – men jag kan med hänsyn till en mycket känslig situation inte avslöja mer än så tyvärr.

Denna person blev helt enkelt stämplad som en avvikare från ”den rätta läran” då dennes hemliga internet-identitet läckte ut, ett alias som har stått för obekväma åsikter i blogg-sammanhang. Ryktet spreds runt halva Södermalm där alla dessa ”solidariska” människor bor och kunde snart inte längre hitta arbete efter att ha blivit av med en ganska lukrativ tjänst inom kultursektorn. Idag är denna person stämplad i den branschen och kan inte hitta jobb inom en sektor denne har utbildning upp över öronen för.

Ett tecken på att kultur i Sverige är den rådande agendans lydiga tjänare är alla de projekt som sätts igång. Där är ämnesvalen allt som oftast så anpassade till dagens debatt att man inte längre kan bortförklara det hela som en slump. Anledningen går att spåra tillbaka till 1968 och hela den vänstervåg som tog sitt avstamp i alla de händelserna som utspelades då. Politisk teater blev snart ett begrepp. Folket, arbetarklassen och andra skulle undervisas för att skapa en mönstermedborgare. De otäcka tankarna florerade utan motstånd och hade snart slagit rot.

Tältprojektet var kulmen på svensk politisk teater. Här berättades svensk arbetarklass historia för att ”upplysa medborgaren”. Problemet med hela fenomenet var att de flesta tycket det hela var extremt otäckt då extremismen och fanatismen frodades på ett okritiskt sätt precis som den gör idag i de nya företeelserna. Foto: SVT

Idag har vi nått kulmen av den hittillsvarande utvecklingen med teater i feministisk anda. Vi ska återigen undervisas och upplysas. Teater och annan kultur är helt enkelt en bärare av ideologiska tankar, inget annat. Titta på den här unvisit-länken som kommer från Dramaten. Till hösten ska de sätta igång något som kallas ”Mens – The Musical” och man vill nu göra lite reklam för den.

Dessutom kan man i dagarna besöka deras mens-tält i Kungsträdgården för att prata med skådespelarna och ställa frågor. I tältet kan man dessutom besöka vaginaverkstaden och designa sin egna tygpåse, kanske är tygpåsen avsedd för mensskydd vad vet jag. Det är alltså samma grundtanke som i den politiska teatern, folk ska undervisas via kulturen. Dess uppgift är att sprida ett evangelium och därmed skapa medborgare som har ”den rätta synen”.

Feminism handlar om allt från manipulation till ren hjärntvätt där alla sektorer involveras i ett arbete utan moral eller etiska betänkligheter. Det är det som gör det till en rutten ideologi Foto: Wikipedia

Man kan skratta lite förnärmat, man kan känna olust och kanske avståndstagande men allt detta är med en bakomliggande tanke som är nog så kalkylerad. Det är med andra ord inte riktigt så oskyldigt eller harmlöst som det kan se ut vid första anblicken. Istället är det ett medvetet försök att påverka verkligheten och människors tänkande till att passa den mall de själva har satt upp. Det snyggaste är att det är skattebetalarnas pengar det hela finansieras med. Medborgaren betalar alltså skatt för att kunna få bli utsatt för en medveten påverkan för pengarna. Det är paradoxalt.

Sekt hävdar jag i rubriken. Ja, feminism och alla företeelser runt denna ideologi är en sekt. Rörelsen anser till exempel att genom att skapa genusdagis ska man uppfostra morgondagens medborgare till det rätta tänkandet som i följande exempel från A Voice For Men. Lägg särskilt märke till att exemplet i den artikeln är hämtat från ett KOMMUNALT genusdagis i Umeå. Umeåbor bör i mina ögon avsätta de makthavare som anser att indoktrinering är en lämplig undervisningsform.

Inte heller finns det ett formellt förbud mot att censurera och förändra skolans undervisning genom att ändra i kurslitteratur till ett mer ”politiskt passande”. Nästa exempel på hur feminister arbetar kommer från universitetens underbara värld där Ulf Larsson via bloggen kan berätta om en högst reell verklighet få stöter på i vardagen. Det goda samhället delger oss följande skrämmande historia. Tänk rätt, tänk feministiskt!

Hjärntvätt kan ske med betydligt mer subtila metoder än så här. Kulturen, tidningsartiklarna medias inslag och uppfostran där ”det rätta tänkandet” är det bärande temat är minst lika framgångsrikt i att forma mönstermedborgaren Foto: Wikipedia

Om någon har smaklösheten att välja ut kurslitteratur av för många gubbslem finns alltid andra metoder att ta till. Politiska kommissarier i form av ansvariga högre upp i hierarkin utplacerade på institutionerna för att tillse att en jämn fördelning gäller låter ju härligt….om man är för plakatpolitik och tankens inskränkning dvs. Att detta allvarligt skadar utbildningarnas kvalitet räknas inte. Däremot att det är en jämn och fin könsfördelning i kurslitteraturen betyder allt.

Det sista kriteriet för titeln ”sekt” som också det är uppfyllt är kritik. En sekt och dess ledare får aldrig ifrågasättas, inte heller deras teser bör underkastas en kritisk granskning. Om man ändå bryter mot det förbudet finns alltid en tjänstvillig kår av fanatiska följare som är beredda att begå till och med brottsliga handlingar. Vad sägs om följande devota fan av massmords inlägg i debatten. Fast det är klart, lagen ger ju henne rätten att uttrycka hat och till och med mordhot men om jag skulle skriva att alla N#?*%)/ ska dö då blir det annat ljud i skällan. Det är ju skillnad på folk och folk.

Ett subtilt litet tweet från en person med massmord i tankarna som politisk metod. Exemplet visar att vissa är villiga att gå långt för sin övertygelse, kanske för långt Foto: Twitter

Det är alltså en rätt otäck rörelse vi talar om som knappast vill alla väl som man så gärna framhäver i alla sammanhang. Deras metoder är både subtila med underförstådda försök till åsiktslikriktning, men också rätt brutala med regelrätta hot. Godhet har aldrig tett sig så avlägsen, ändå är det så man vill beteckna sig. Man arbetar på flera plan. Inom konst, kultur, media, akademi, övrig skola och i sociala media.

De övertygade som ser personliga fördelar nalkas eller de rent selotiskt övertygade, drar fram på både torgmöten och på nätet. ”Aktivism” betecknar de  det som, otäcka ekon av den tid då storheter på området som Stalin med fler var de tongivande skulle jag beskriva det som. Otäckt som sagt.

Löjesguiden nominerar idag den feministiska rörelsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Argument är i sina delar överskattade, det är väl så man får tolka de metoder ni delvis använder. För oss övriga som inte har gått igenom genusdagis och hjärntvätt på Södertörnssnåret, är detta dock ett tecken på klar galenskap och något som får oss att vända oss emot istället för att omfamna. Ni fattar alltså inte att just sådana tilltag som mens-tält eller mens-musikaler kommer att innebära att det civiliserade samtalet slutar, och att galenskapen tar vid. Att det i förlängningen kommer att leda till en gigantisk motreaktion ser jag som självklart, undrar om det är lika klart för er?”

Andra bloggar jag rekommenderar som har skrivit om liknande ämnen är:
Fnordspotting – Om Sexköpslagen och frälsta fanatiker
WTF Toklandet – Public Service lanserar än mer radikalfeminism
Cattasbubbla – En feminist uppmuntrar inte våld mot andra kvinnor
Anybody’s Place – Feminism…..en läpparnas bekännelse!!!
Iniskogen – Som en vindflöjel i stiltje….
Susanna’s Crowbar – Meanwhile at the DN feminism