Insikt?

Har mp börjat komma till insikt (DN; Archive)? Inte en dag för sent i så fall men jag tror på det först när jag ser det och har gnuggat mig ordentligt i ögonen. För man behöver inte läsa långt i artikeln så inser man att den försonande tongången inte är annat än falsk. Gustav Fridolin är t ex stolt över att vara Miljöpartist, det skulle inte jag vara i deras kläder. Miljöpartiet är helt enkelt i mina ögon partiet som med råge har passerat bäst före datumet.

När man skrapar på ytan är det samma stinkande parti som alltid som framträder. Miljöpartiet är kort och gott inte moget rollen att ingå i en regering, så enkelt är det Foto: Wikimedia Commons

Snarare verkar Fridolins nyvaknade intresse för avbön bottna i att partiet går kräftgång och har gjort så under en längre tid i opinionen. Få partier har som hans egna fått utstå så mycket offentligt hån och det med all rätt. Från ledningens sida har man inte bara gjort grova felkalkyleringar av verkligheten och fått betala för det utan också sett till att hamna ordentligt snett i sitt sätt att möta denna. Partiet målade in sig i en inställning om det i det närmaste oändliga antalet flyktingar som skulle komma hit, verkligheten såg annorlunda ut.

Han säger sig fortfarande vara stolt över att äntligen kunna välkomna fler flyktingar än någonsin tidigare. Om man har för avsikt att destabilisera landet finns det grund till att känna sig det. Tycker man däremot inte om att landet faktiskt genomlider en förtroende- kris för den politiska eller mediala eliten finns lite eller inget att vara stolt över. Att denna förtroendekris har förstärkts till det yttersta i just kölvattnet på migrationen tycks däremot inte herr Fridolin riktigt inse.

Han är stolt över många andra saker som en desperat politiker på jakt efter återupp-rättandet av ett svunnet förtroende bör vara. Han är t ex stolt över att lärarlönerna äntligen höjs och att fler anställs i skolan. Någonstans har han en poäng i det för det är faktiskt framgångar, men om man ser till helheten finns fortfarande en bild som inte stämmer. Han lovade ju personligen att han skulle fixa skolan på 100 dagar, nu efter över 500 har han kommit allt längre från det målet.

För Fridolin har knappt ens börjat adressera några av svensk skolas grundproblem. Stöket (Dagens Samhälle; Archive) har han inte ens nämnt. Den OECD-rapport som kom 2014 och som gav svensk skola svidande kritik har han inte heller talat om. Den konstaterar att antalet lektionstimmar i snitt i Sverige ligger på 741 timmar. Jämförbara länder ligger på ett snitt på 942 timmar.

En indikation på misslyckandet i skolan måste vara när vissa kommuner tvingats att hyra in väktare för att kunna skapa arbetsro i den. Detta talar inte utbildningsministern ens om när han istället räknar upp alla framgångar Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=736417

Samma rapport talar om att stöket i skolan har ökat och att allt fler timmar försvinner från ett redan lågt jämförelsetal. Värdefull tid spills på att bara skapa ordning i klassrummen. Inte ett ljud om detta kommer dock över Fridolins läppar. Än mindre har han något förslag som skulle kunna ordna dagens situation och gud förbjude inga som helst sanktions-metoder mot den eller de som står för stöket. Så här sammanfattade OECD det:

”Students do not listen to what the teacher says; there is noise and disorder; the teacher has to wait a long time for students to quiet down; students cannot work well; and students do not start working for a long time after the lessons begin.”

Visserligen kom rapporten när Jan Björklund fortfarande var utbildningsminister men ändå har också den nya regeringen och dess ansvarige minister beröringsskräck inför den. Att känna sig stolt Gustav kräver att det finns skäl till detta. Har man inte det är det som med allt annat i Miljöpartiets värld – luftbubblor.

Nästa kapitel i en sorglig roman där stöket är det tongivande handlar om att det fenomenet har gått så långt att skolor tvingas hyra in väktare för att värna de skötsamma eleverna från de som förstör. Ett exempel på det kommer från Småländska Älmhult (P4 Kronoberg; Archive) där till och med skolans rektor hotades efter det att droger hade flyttat in på skolans område. Tills sist togs det drastiska beslutet att hyra in väktare.

Nästa faktor har Gustav själv ställt till med och det är att de nu nyanlända barnen har fler hinder i skolan än andra barn. Språk, kultur och ovanan att ens gå till skolan är några av de extra bördor dessa barn får dras med och inga extra resurser skjuts till. Istället får skolorna lösa problemen bäst de kan och har resurser till. Problemen (GP; Archive) hopas och ingen, inte minst Fridolin, har vare sig svar eller lösningar.

Vissa elever har inte jetmotorer till sin hjälp för att kunna lyfta. De har däremot lika stor last som ett transportflygplan och utbildningsministern har inga svar på vad som bör göras trots att hans parti har skapat situationen Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=736417

Det brukar ju heta att man får det man förtjänar och det gäller inte minst Miljöpartiet. Inget annat parti har så snabbt misslyckats med sin regeringsroll som dom och snart sagt varje dag kommer nya bevis på deras misslyckanden. Att Fridolin är ångerköpt ingår i den politiska teater han och andra vänstermänniskor har sysslat med sedan tidigt 70-tal men få är väl de som längre tror på de locktoner som kommer därifrån.

När inte ens partiets egna representanter tror på hans eller Romsons ledarskap (Expressen; Archive) lär nog ödestimmen vara slagen för åtminstone ett misslyckat partiledarval och ett dåligt ministerval. Svensk skola har helt enkelt inte längre råd med Gustav Fridolin.

Peter Eriksson är dock inte ensam i sin kritik mot dagens partiledning. Fridolins gamla mentor Bertil Torekull riktar svidande kritik (Expressen; Archive) mot framför allt Åsa Romson och alla hennes misstag. Inte så undra på då just de kom i parti och minut under en period. Återigen en person alltså som vare sig Sverige eller Miljöpartiet har råd med.

Summan av all jävelskap blir till sist att Miljöpartiet är den svaga länken i det som kallas regeringen. Den bör omedelbart ombildas utan vare sig Vänsterpartiet eller Miljöpartiet ens påtalade i en ny sådan. Varför Vänsterpartiet också dom bör uteslutas från all kontakt med makt återkommer jag till i ett senare inlägg.

Vare sig Löfven vill inse det eller inte bör han nog överväga en ommöblering av regeringen utan vare sig Vänsterpartiet eller Miljöpartiet med. Låt dessa långsamt glida iväg så vi kan vinka adjö helst för alltid Foto: Wikimedia Commons

Löjesgudien nominerar idag Miljöpartiet och dess ledning till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är tydligt att det fortfarande mest handlar om tom retorik från Miljöpartiets sida i den allmänna debatten. Gustav Fridolin lägger pannan i djupa veck och spelar ångerfull men vad hjälper det om man inte ens är beredd att tala om de verkliga problemen. Han gör det inte bara till ett internt problem för Mp utan också till ett problem för hela landet eftersom han sitter i regeringen och det gör honom och partiet till fullfjädrade kandidater.”

Och luften tog slut

Alla ni som så insiktsfullt kommenterar mina inlägg har kunnat konstatera samma sak. Vi står på ett sluttande plan som heter ”akterdäcket på Titanic” och vi ser vattenlinjen långsamt komma mot våra fötter. Själv har jag varit för naiv när jag både har försökt att se de förlåtande dragen och förklaringarna, men också trott att någon annan än regeringen skulle kunna få priset ”Foliehatt of the Year”. Så är det inte, regeringen kommer att få nomineringen igen och igen för nu har de gjort det för tredje gången denna vecka.

Gustav Fridolin, smaka på de två orden och känn sorg över ett förfall Sverige. Hans rekord i dåliga beslut har hittills satt nya gränser för vad som är möjligt om man inte har tillräcklig kunskap om en verksamhet. Har man dessutom en politisk agenda som innefattar en förändring av rådande synsätt och inställning blir cocktailen rent av giftig. Feminism, intersektionalitet och andra agendor lurar runt hörnet hos en skolminister som har identifierat skolan som ett politiskt slagfält istället för en institution för objektivt lärande.

Ja, han har sett till att få fram pengarna så att lärarlönerna kommer att öka och det är bra. Men där slutar det nog. Han skulle fixa skolan på 100 dagar men efter 365 har den större problem än någonsin. Han vill ändra i skolans undervisningsmaterial så att verkligheten får mindre plats och den tillrättalagda sanningen större. Mer om detta kan du läsa om i DN (unvis.it). Fridolins löften och kraschlandningar har Fnordspotting bloggat om.

Foliehatten och vinnaren av priset börjar bli alltmer självskrivet. Det är som vanligt regeringen som står för praktmissarna och snart prenumererar regeringen på kandidaturen

Nu vill han ta nästa steg i avvecklingen av skolan genom att lösa den gordiska knuten med nyinkomna flyktingar och dålig förkunskap från bristfällig skolor i det gamla hemlandet. Ett faktum som lär gälla alla barn men också så gott som alla vuxna personer då myten om alla välutbildade som nu kommer hit just är en myt. Media är rörande ense om vinsterna som här i en artikel från SVT, men till exempel bloggaren och nationalekonomen Tino Sanandaji är det inte som i följande inlägg.

Det var i tisdagens Aftonbladet som intervjun presenterades om tidningen hade gjort under morgonen. Först kom i vanlig ordning de vanliga ryggdunkningarna och de okritiska frågorna som bara hade syftet att sälja in miljöpartiets politik. Det är med andra ord det vanliga subjektiva sättet att se på miljöpartiet som bara journalister som till nästan 60 % sympatiserar med partiet kan leverera. Bäst var deras slutkläm på intervjun då reportrarna utbrast ”det var intressant”. ”Busted” heter det i amerikansk engelska när man avslöjas.

Cirka 6,30 in i intervjun kommer dock bomben, nyanlända barn ska bedömas individuellt där deras förutsättningar ska mätas. Det låter ju bra. Barn som inte har fått gå tio år i skolan ska ges större chans så att de inte ska behöva klara av alla tio åren på t ex två år. Låter återigen bra. Men slutsatsen av dessa två teser låter inte så bra. Fjortonåringar ska kunna sättas in i andra klass om så behövs, här ska skollagen ändras.

Människors olika förutsättningar sätter både gränser men ger också möjligheter. I skolans värld kommer det att komplicera saker när människor med olika kultur, olika förutsättningar och olika skolors resurser ska fogas in under samma tak. Än mer problem alltså, men också än mer möjligheter med rätt resurser Foto: Aftonbladet

Man kan lätt förledas att tro att det här är en bra lösning, jag kan se det. Problemet är dock att olika människor utvecklas i olika takt och att göra en individuell bedömning kommer att stjäla andra resurser av en skola som redan går på knäna. Det kommer också att kräva en förståelse från oss som samhälle att plötsligt ska vi se 21-åringar som går ut nian. Någonting vi inte för närvarande har. Vår syn är att man är 15 när man går ut och sen vankas det gymnasium. Vuxna människor hittar vi i yrkesliv, inte i grundskola.

Ett annat problem är resurser igen. Om man kommer som nyanländ och ska sättas in i skolan för att få utbildning, hur löser skolministern språkförbistringen som dyker upp? Hur löser man den enskildes problem utan att det drabbar alla andra och stjäl resurser från den ordinarie undervisningen?

Eleven kan visserligen gå i två klasser, språkundervisning i svenska och vanlig samtidigt, men det blir inte bara jobbigt utan också resurskrävande som i sin tur stjäl från annat. Språkförbistringen kommer att hämma skolarbetet som blir mindre effektivt för alla, inte bara eleven/eleverna med problem. Men man kan samtidigt inte lämpa problemet i skolans knä om man samtidigt inte får betydligt mer resurser.

Många kommer att få jobba dubbelt så hårt men också skolan kommer att behöva mer resurser än den har idag. Bered er alltså på skattehöjningar och än mindre välfärd när nu notan ska betalas Foto: ”Two of a kind” by Eddy Van 3000 – Licensed under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons

Resultatet blir antingen inget fokus på den nyanlände, vilket inte är rättvist, eller inget fokus på de redan existerande eleverna, inte heller så rättvist kanske. Det blir vare sig hackat eller malet där den enskilde läraren kommer känna sig otillräcklig eller misslyckad hur han eller hon än gör.

Det kommer, gissar jag, krävas två kanske tre olika lärare i samma klass om elevantalet från invandrade grupper blir tillräckligt högt. De förstärkta resurserna kommer att krävas i vissa skolor eftersom alla ska bosätta sig där landsmännen bor. Det är redan idag svårt att rekrytera lärare till invandrartäta områden, och det kan bli än svårare med förslaget eftersom jobbet kan bli så mycket tyngre.

Det kommer i förlängningen bli ett system som är extra resurskrävande för de som har ett extra stort behov av hjälp. Skolan har inte dessa hjälpmedel, men de ska inte heller ha extra resurser men däremot extra arbete. Skolan som redan går på knäna i många avseenden, kommer att ha än mindre att sätta emot när de med förslaget ska anpassa något som undervisning till än fler behov.

Olika behov är ju det som styr resurserna, men här hotar allt mer att bli styrt rakt ut i intet när olika behov ska samsas under samma tak. Risken finns att det vare sig blir hackat eller malet när t ex skolor står utan behöriga lärare Foto: Wikimedia

Samtidigt som detta sker ska skolan också tillämpa pedagogik som måste anpassas till så många behov att den kommer att bli schizofren. För en tolvåring från Somalia har inte samma behov som en åttaåring från Flysta i Spånga. Så många olika faktorer har påverkat dem på vägen att de olika barnens varierade åldrar knappast är det enda problemet. Det här förstår dock inte Gustav Fridolin, är det nåt han förstår över huvud taget?

I slutänden kan förslaget innebära att strået bröt kamelens rygg. En redan ansträngd skola får inte fram de resurser som behövs tillräckligt snabbt. Tillsammans med den redan ansträngda situationen blir det än svårare att arbeta på ett framgångsrikt sätt och till sist kommer skolans resultat att sjunka snabbare än vi har sett hittills.

Lösningen måste istället hittas på ett annat sätt i en annan form. Vuxenskola/specialskola för nyanlända där grundskolans samlade kunskap gås igenom på x antal år där språk, matematik, skriv och läsförståelse och grunderna i kärnämnen sätts i centrum kanske? Eller utbildning kombinerat med arbete i någon form t ex lärlingsanställningar där arbete och studier delas 50/50? Diskussionen om alternativen måste omedelbart sättas igång men förslaget från skolministern är vettlöst.

Det är dags att hitta andra lösningar än de gängse för problemen. Men för att det ska fungera krävs kompetens nog att komma fram med dessa och därmed är utbildningsministern diskvalificerad Foto: Apotea

Till och med utbildningsministerns stabschef kände sig föranledd att tillse att grodorna motades tillbaka till den ankdamm de härstammade från. Han svarade ju tydligt ”Ja……” på frågan om han kunde tänka sig t ex en fjortonåring i samma klass som åttaåringar. Nu låter man meddela att ålder inte ska utgå som kriterium för placering i årskurs vilket man förleddes att tro att skolministern menade. Så här säger den ansvarige Matilda Westerman:

”Lagarna som reglerar kartläggning och årskursplacering för nyanlända innehåller ålder som ett av flera kriterier för vilken årskurs man bör hamna i. Utbildningsministern och regeringen har vid flera tillfällen framhållit att resultatstatistiken, där nyanlända har betydligt sämre resultat än svenskfödda och invandrade elever som gått fler än fyra år i svensk skola, tyder på att många nyanlända placeras i en för hög klass i förhållande till sin utbildningsbakgrund. Det innebär självfallet inte att ålder helt ska utgå som kriterium för årskursplacering, men att det måste vägas mot bland annat elevens utbildningsbakgrund. En tonåring kan givetvis inte läsa med elever som är alltför mycket yngre än en själv, men man måste också placeras i en årskurs där man har rättvisa möjligheter att nå kunskapskraven.”

Det här är en intressant pudel. Först skiter utbildningsministern i det blå skåpet och sen måste hans stabschef rycka ut och rädda hans höghets kungliga bakdel. Än en gång har en regeringsrepresentant visat sig fullt kapabel att misslyckas så kapitalt att till och med tjänstemän måste inkallas för att ställa allt till rätta efter att skiten har träffat fläkten.

Fridolins egna stabschef Matilda Westerman ryckte till sist ut för att rädda ministern från en total härdsmälta på sociala media och andra kanaler. Det gjorde hon genom att göra en pudel åt ministern. Nu kan regeringen söka Rut-avdrag för den städpatrull som rengör efter alla deras vurpor Foto: ”Silver Miniature Poodle stacked” by Belinda – Flickr. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Gustav Fridolin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Minister efter minister gör uttalande efter uttalande eller vidtar fullständigt kontraproduktiva eller ogenomtänkta åtgärder. Det hela tycks ingå i det kollektiva mönstret som kallas ”regeringen”. Ovanpå allt tronar en lika inkompetent statsminister som vare sig kan eller vill ta ansvar för det samlade elände han har satt ihop. Hela historien andas så mycket klanteri att luften plötsligt tog slut. Låt regeringen Löfven falla nu genast idag. De inblandade gör den här soppan som kallas ”regeringen” till en ovanligt potent kandidat till priset.”