Feminismens sammanbrott?

Feminismen är en ideologi som egentligen hör hemma på historiens soptipp. Inte bara därför att den är Marxist-Leninistisk utan säkerhetsbälten och som gärna vurmar för stenkorkade kollektiva synsätt där individen är inget eller noll. Nej, den är dessutom helt missvisande. Man påstår ju t ex att feminismen är inkluderande för alla, även män men tyvärr är detta falskt. Istället ikläs män allt som oftast en roll som få eller inga känner igen sig i där vi får stå till svars för saker eller tankar vi aldrig ens har dryftat.

Tidningen Metro (Oberoende F!) är ju numer hemvist för feminismens galna idéer och föreställningsvärld. Inte en dag går utan att nya fantastiska teorier läggs fram. Ta den här artikeln (Metro; Archive-länk) t ex. Leone Milton – journalist och debattör – ger oss en lektion i att vi som tycker det är upprörande med händelserna på Eriksdalsbadet, Kalmar och Köln egentligen bara vill ha ensamrätten på tafsandet. Vi sysslar egentligen med revir-pinkande så när allt kommer omkring är vårt engagemang falskt (????????!!!!!!!!!).

Hennes argumentering bygger som vanligt på generaliseringar som ”alla män är xxxxxx”. Skulle man vända på resonemanget och säga att ”alla kvinnor är korkade höns” eller ”alla araber är benägna att skära halsen av folk” skulle det inte dröja länge innan anmälan låg på polisens bord. Med andra ord var de där påståendena inget annat än just påhittade exempel.

Feminismens största problem är lögnerna och påhitten för att skapa poänger och rubriker. Den senaste i raden gör nog den skadan än värre och hotar därmed en seriös diskussion såväl som det som verkligen borde diskuteras. Foto: Wikimedia Commons

I Leones fall tycks hon mena att alla män är benägna att blotta sig. 2014 anmäldes 946 fall (BRÅ; rubriken ”anmälda brott”) av exhibitionism eller blottning som det också kallas. I november förra året bodde i landet 9 845 155 innevånare enligt statistik från 2014.

Om vi utgår från att 50 % är män (det är egentligen fler!) så får vi 4 922 577 personer. Vi räknar bara de som är 20 och uppåt och då får vi att antalet män (är lika med potentiella blottare) är 2 732 442 personer.

Vi räknar också bort alla som är över 80, det kanske inte är så vanligt att de är ute och blottar sig. Det utgör 166 913 personer enligt från samma statistik från 2014. Kvar har vi
2 565 529 potentiella blottare, dessa ska jämföras med de rapporterade 946 fallen. Det är 0,037 % av den manliga befolkningen i åldersgruppen 20-80.

Vad som framställs som ett mellan raderna ”vanligt” problem då Leone menar att det är detta man som kvinna får vänja sig vid, är alltså i själva verket enormt ovanligt. Nästa argument då? Jo, det finns för Leone är rädd på fotbollsmatcher där män skapar kaos. Återigen så råkar alltså män ut för en generalisering.

Män på fotbollsmatcher är ett stort hot i Leones värld. Detta trots att de flesta aldrig har utövat den huliganism hon är så rädd för. De flesta går faktiskt på fotboll för att se fotboll!? Foto: Wikimedia Commons

För alla män går inte på fotboll och de som gör det är inte alla fotbollshuliganer. Det är bara VISSA män som är det. Dessa är ofta kriminella och är ofta drog- eller alkoholberoende, uppskattningsvis finns 600 risksupportrar (Wikipedia) i Sverige. 600 personer av 2 565 529 0,02 % av den manliga befolkningen mellan 20 och 80. Således ett alldeles jättestort problem. Även om vi räknar in hela fanskaran som en potentiell fara, jag har inga siffror på hur många de är, så är nog problemet rätt litet. Man kan som alternativ låta bli att gå också.

Nästa argument då! På vägen hem från krogen ska nästan alltid berusade män sätta sig bredvid henne på bussen för att ”snacka lite”. Ja Leone, det ingår i att bli berusad, man snackar. Inte alltid för att hota eller vara närgången men behovet att vara social ökar med intaget av alkohol till dess man inte längre kan vare sig snacka eller vara social. Om du tycker det är obehagligt, res dig och sätt dig någon annanstans som en markering istället!

I både fotbolls- och bussfallet är det nog snarare Leones känslor och förutfattade meningar som är boven i dramat. Vill man vara rädd för att man har lärt sig att vara rädd i de situationerna så blir man rädd. Det styrs undermedvetet och lärs in från barnsben, den som däremot inte vill vara rädd blir inte rädd. Det finns massor med tekniker för att kunna komma fram i dessa prekära lägen bara men vet hur. Låt t ex axlarna sjunka ner, lyft på huvudet, gå med normallånga steg och andas lugnt så avslöjas det inte.

Nästa argument är lite mer allvarligt. Leone läser tidningen som uppmärksammar hur  män har mördat, rånat och våldtagit. Ja, det är naturligtvis inte bra att sånt inträffar men jag kan lugna Leone med mer fakta. För det första är tidningar i dagens Sverige patologiskt intresserade av just dessa ämnen. De fokuserar sig mer än gärna på mäns övergrepp på kvinnor, aldrig de motsatta.

Uppmärksamheten blir med andra ord en trigger som får reaktionen att vakna. Reaktionen blir ”Shit, så vanligt det är ändå att sånt händer”. I själva verket är det väldigt liten chans att råka ut för det men jag håller med om den biten att det är problematiskt att det ens inträffar. Men faktum är att t ex ett brott som våldsbrott är mycket större risk för en man än den är för en kvinna. Statistik över detta hittar du på BRÅ.

Trigger (betyder ju avtryckare!) är ett känt feministiskt sätt att skrämma skiten ur unga flickor. Där det finns lite att oroa sig för ska man känna maximal otrygghet. Där brott  som misshandel drabbar män oftare, får man det till att kvinnor är överrepresenterade – Oärligt! Foto: Wikimedia Commons

Men det är här det förfärliga kommer in, en förkrossande andel av männen våldtar aldrig. Istället är det en liten grupp som står för nästan alla brott, 2014 fanns 1010 misstänkta. 1010 av 2 565 529 mellan 20 och 80, vad blir det Leone? Jo, 0,039 % av befolkningen! Återigen står inte våldtäktsmännen direkt på led för att  massvåldta intet ont anande unga kvinnor på väg hem från krogen. Men jag håller alltså med, bara det att det händer är ett problem. Statistik från BRÅ hittar Leone och alla andra här.

Det är också så att offren tyvärr relativt ofta utsätts för övergrepp mer än en gång, en del så många som tio gånger eller fler. Det innebär att varje övergrepp räknas som en våldtäkt vilket är illa, men offrens antal blir färre. Därför är det inte så vanligt som man kan förledas att tro. Jag håller dock fortfarande med, att det händer är tillräckligt illa men att inbilla sig att det står en våldtäktsman i varje gathörn är lika illa. Det gör det inte och det skapar onödig rädsla där man i varje fall för det mesta kan känna sig trygg, dock som sagt inte alltid.

För det andra ändrades lagen 2005 så att det som tidigare betecknades som sexuellt utnyttjande istället jämställdes med våldtäkt. Det gjorde att fler omfattades av brottet efter 2005 och därför ser det också ut som om förövarna blivit fler när det i själva verket handlar om att brottsrubriceringen har ändrats. Statistiken ljuger alltså, särskilt i skarven efter 2005 där man kan tolka det som en drastisk ökning vilket det alltså inte är.

Det var till och med så att gruppen som utsatts för sexuella övergrepp sjönk från 2013-2014.  Tittar man bara på gruppen ”kvinnor” sjönk siffran från 2,4 % till 1,8 %. Det är visserligen 1,8 % för mycket men man får vara glad för att det minskade. Ser man på hela befolkningen sjönk samma siffra under denna period från 1,3 % till 1,0 %. Återigen hittas dessa uppgifter och ovanstående på BRÅ:s hemsida.

Statistiken talar oftast sitt språk, feminister ett annat och aldrig mötas de två. Klart är i varje fall att feminister som Leone Milton inte bryr sig om fakta, inte åberopar den och förvränger dessa. Till sist drar de en slutsats på det omöjliga och felaktiga. Foto: By Mocoface – Own work, CC BY-SA 3.0 Wikimedia Commons

Ytterligare en faktor man kan peka på i sammanhanget är benägenheten att anmäla som tycks ha ökat, det är bra men det får ju också statistiken att se ut som om siffrorna har ökat. Om detta är en faktisk ökning eller om det beror de faktorer som jag har nämnt här är svårt att ha en åsikt om. Också mörkertalen i sammanhanget är svårgreppat då det ibland är förenat med skuld och skam att prata om.

Lika stor skam är det dock som Leone och Metro gör, påstå något utan att ens lyfta ett finger för att backa upp dessa med fakta och statistik. När man dessutom tar det ett steg till och tar de slutsatser man säger sig kunna se är direkt oärligt eftersom dessa just vilar på absolut ingenting. Mäns allmänna revirpinkande skulle alltså ligga bakom vår falska omtänksamhet om kvinnor som nu blir sexuellt trakasserade både i badhus och i städer runt om i Europa. Vi vill enligt Leones tes ha tafsandet för oss själva.

Det är här dödsstöten kommer in för den moderna feminismen. De påstår ju att de vill ha männen på sin sida och att feminism också gynnar dom. Vi som motsätter oss ideologin ser inte detta och vi ser inte att också vi dagligen är offer för vår mansroll som är fast i. Om vi bröt oss loss och bejakade feminismen skulle vi bli fria, riktigt fria. Men hela tiden argumenterar ju feminister som Leone precis tvärtom.

Hur skulle jag kunna känna mig fri om jag hela tiden tillskrivs egenskaper och beteenden jag inte har? Hur ska jag kunna bli fri från min mansroll om jag hela tiden blir påmind om en jag inte känner igen och som jag dessutom tycker är motbjudande? Blir inte den nya rollen som jag tillskrivs av feminister i själva verket just den boja som de påstår att min nuvarande är?

Det är tyvärr inte min mansroll som gör mig till fånge utan feminismens eviga utmålande av vad jag är när jag i själva verket är något annat som gör det. Tyvärr envisas feminismen med att hela tiden visa hur fördomsfulla man i själva verket är genom att just tillskriva och måla upp bilder av män som passar ett fåtal Foto: Wikimedia Commons

När till sist Leone börjar argumentera på ett mycket motbjudande sätt där mäns verkliga motiv är att få revirpinka, vilja ha ensamrätten över kvinnor och tafsandet på dessa, få ha ensamrätten att få stöka runt på stan, hindra andra män att dregla och busvissla så rinner någonstans glaset över. Coup de Grace kommer med citatet:

”Dessa mäns beteende är inte bara främlingsfientligt, utan visar också hur primitiva vissa hjärnor fortfarande tycks vara. Vikingar kallar de sig själva för, jag tycker grottmänniskor passar bättre.”

Det enda detta citat bevisar är hur lite egentligen feminister vill ha med män på tåget. Förutsatt då att de inte är sådana där flagellanter (Feministiskt Perspektiv; unvis.it) till män som förnedrar sig själva och andra män med sin undergivenhet. För vem mer än flagellanterna känner att en käftsmäll är rätt medicin? Inte jag och säkert inte du heller! Istället skapar just sådana påståenden precis det som så många undrar över – frågor som varför folk inte är feminister (Expressen; Archive-länk). Undra inte mer säger jag bara.

Sammanbrottet är kanske inte här än om man avser att feminismen dukar under, försvinner eller ändrar inriktning. Men jag anar ändå att slutet är nära. För om man argumenterar så slarvigt och motbjudande som Leone Milton gör måste man vara desperat efter att skapa poänger ur tomma intet. Hon liksom anstränger sig med att trolla med knäna tills att det hela spricker från kant till kant. Dags att lägga ner en motbjudande rörelse, eller kanske rent av starta en motrörelse i form av en mansrörelse?

Det är kanske rent av dags att starta en mansrörelse för att se till att dessa nidingar jagas på flykten? Inte mig emot! Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Leone Milton till priset ”Foliehatt of the Year”. Också Metro och dess högsta ledning nomineras till priset för sin feministiska insats. Motiveringen för Leone lyder: ”I vår sköna nya värld av postmodernism och feminism är ju fakta bara en manlig härskarteknik. Det bevisar du med avsaknaden av all fakta. Ingenstans backas dina påståenden upp av det minsta lilla korn av bevis. Istället ersätts dessa med påståenden och påhopp. Det gör dig till en fullblodskandidat av rang.”

För Metro lyder motiveringen: ”Ingen har som ni gjort en så formidabel insats för feminismen men också lögnen och propagandan. Snart sagt varje dag möts vi av nya fantastiska påstående som för att bevisa en tes. Det gör er till formidabla propagandister men urusla journalister och tidningsutgivare vilket är anledningen till nomineringen.”

Lögn, Förbannad Lögn Eller…..?

Läste följande i Kristianstadsbladet artikel och tyckte en sak var mycket märklig. Varje gång en feminist eller feministanstruken skribent ska skriva sin kolumn, ledare eller artikel så dyker det så där lagom lägligt upp en person som bekräftar deras bild av hatet. Denna person har alltid en plump kommentar att leverera och denna påtalar alltid just detta förakt för bland annat feminismen som artikelförfattaren försöker att bevisa.

Fåtalets hat snubblar snart sagt varje journalist över när de ska berätta sina historier. En mer intressant fråga är varför de inte kan se motsatta sidans hat

Slump, sammanträffande eller faktiskt sanning? Jag vet inte, men känslan i maggropen säger mig att det är omöjligen kan slumpa sig så att dessa människor bara ”råkar” korsa deras spår igen och igen. Varje gång Lars Lindström, Lukas Ernryd eller någon annan feministisk skribent ska till att skriva sina minst lika föraktfulla artiklar, exempel från Lars Lindström här i Expressen, så finns plötsligt hur många exempel som helst på hatet.

Samtidigt som dessa hatare alltid dyker upp i alla sammanhang, passar man på att inte nämna ett ord om de egna tillkortakommandena på området. Lars Lindströms artikel ovan är ett exempel som är tydligt nog, men vad sägs om nästa man med problem med misandri. Vad annat kan man kalla Rickard Söderbergs manshatande och samtidigt vansinnigt felaktiga artikel i Metro där faktafelen haglade?

Rickard Söderberg utsattes för en hatkampanj, han svarade med att skriva en av de mest hatiska artiklarna om män hittills. Hur misandri rimmar med att han är bög är dock fortfarande en gåta Foto: Metro

Inte heller lägger de särskilt stor vikt vid det kvinnliga hat som kommer fram i debatten. Aldrig nämns de otaliga artiklar signerade olika kvinnor, eller rättare sagt unga tjejer, vars hemska ton är vida överskridande de som hörs från ”andra sidans” debattörer.

Här nämns inte Anny Berglins artikel i (Anti-)Nyheter 24, eller Malena Ernmans skruvade resonemang kring den nya 500-lappen, mer om det i Expressen. Där blev plötsligt Birgit Nilsson som aldrig tog politisk ställning nu utsatt för krav på bojkott för att hon hade mage att tolka Wagner. Samme Wagner var ju antisemit men vem var inte det i 1800-talets Europa där företeelsen var vanligare än fotvårtor? Vi får heller aldrig läsa om hur feminism ser ut när bortskämda brats som Zara Larsson ger sig in i debatten genom sin blogg.

Det är som om journalistik av idag ser grandet i andras ögon men inte bjälken i det egna. Man kan inte förklara det med att de är blinda, de ser ju trots allt, men nog är de väldigt närsynta

Man får komma ihåg att en del av de här vindkantringarna kommer från journalister, journalister som alltså blir megafoner snarare än objektiva nyhetsförmedlare. Här använder de istället sina kanaler och sitt inflytande till att sprida propaganda istället för journalistik. Hur propaganda och objektivitet fungerar ihop behöver man inte heta Einstein i efternamn för att förstå, det fungerar nämligen inte alls. Istället har vi fått en yrkeskår som när och närs av den korkade radikalism som genererar så mycket uppmärksamhet. De har helt enkelt blivit lydiga små hustomtar, exempel från SVD hittar du här.

Så den stora frågan blir om sanningshalten i alla de artiklar där antifeminister utmålas som de hatare och Breivikare de är i feministers ögon? Kan man tro på uppgiften om den aggressive mannen på festen som Lukas Ernryd beskriver i Kristianstadsbladet? Lukas medger ju själv att hans uppgift är en andrahandsuppgift och sådana är sällan eller aldrig särskilt pålitliga. Kan artikelns hatande unge mans utfall mot Gudrun Schyman förklaras på något annat sätt än det beskrivna?

Inte ens när historier innehåller ifrågasättbara ”fakta” reagerar journalister. De är mer intresserade av att beskriva de kulor som inte kan ses men som sågs ändå. Tvivlar man på dessa ”fakta” är man Breivik, dvs han som sköt Foto Aftonbladet

Frågorna är många men som vanligt finns inga svar, särskilt inte från den journalistkår som är satta att just skriva om sanningen. Man kan nog lugnt dra slutsatsen att det är för mycket begärt av denna kår att förvänta sig ens ett uns av sanning. Det är den enda sanningen man kan konstatera efter artikeln i Kristianstadsbladet. Mest sorgliga är dock egentligen inte att de är genomskådade i det hänseendet, utan att de gör oreparerbar skada för lång tid framöver då de inte längre är vare sig trovärdiga eller objektiva.

Den enkla slutsatsen är att journalister är ett slags lackmuspapper på hur vårt samhälle och samhällsdebatten mår. Av den kan man konstatera att lackmuspappret visar rött, vi mår helt enkelt inte så bra i det här landet. När journalister används till propaganda och där misstänkta lögner är grunden för deras reportage, är det något som felar. Det är det enda som journalisterna har lyckats bevisa, i varje fall för mig.

Rött lackmuspapper visar på en definitiv buklandning i samhällsdebatten, det visar om inte annat flera artiklar Foto: Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag journalistkåren till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ert oberoende är ett minne blott. Den tid då ni som yrkesgrupp hade objektivitetsbegreppet som ledstjärna är tyvärr sedan länge över. Jakten på klick, att berätta historien och rent egoistiska skäl som era egna värderingar är det som satte p för detta. När ni så blir lydiga verktyg i händerna på krafter ni lever i symbios med är ni inte längre trovärdiga. Därför är ni också välförtjänta kandidater till priset.”

Om ämnet kulturjournalister och särskilt sådana på DN, har Fnordspotting skrivit om som kan rekommenderas för vidare läsning.

Den Trojanska Hästen

Karl Gerhard gjorde något av det modigaste någon svensk någonsin har gjort, han ställde sig upp och sjöng på ett förlöjligande sätt om Hitler och hans norske underhuggare Quisling som styrde landet under nazisternas ockupation. Man får komma ihåg att det var under den period då Hitler var som mest framgångsrik och starkast.

Karl Gerhard tog ton mot nazismen vilket höll på att sluta i både invasion och censur.
Foto: Wikipedia

Naturligtvis väckte sången rabalder, här hemma förbjöds den från att framföras (!) av rädsla för att Sverige bara av den anledningen skulle bli anfallet. Här kommer Youtube-klippet med låten. Hitler satte upp Karl Gerhard högst upp på sin dödslista om man någon gång skulle invadera Sverige som tack.

I texten sjungs ”Major Quisling är en papegoja, som imiterar så gott han har förstånd”, kloka ord och framför allt tänkvärda. För än idag känns de fortfarande igen, papegojorna alltså. De upprepar samma sak igen och igen och det är dessutom med beräkning. Man vill tjata in ett budskap till dess det som är falskt blir sant. Det är en välkänd teknik som sedan en tid framför allt har börjat användas av svenska feminister.

Till sin hjälp hittar man så många av båda könen som villigt ställer upp. Ett exempel på detta är Lars Lindströms artikel.  Här hävdas att feminism också är mannens rätt till lika värde. Hur kan man påstå något sådant när en viss Gudrun uttalar sig så här i Sydsvenskan? För kategorin Lars Lindström vankas ju bättre jobb, bättre adresser för boende och feta kontrakt genom de kontakter man skapar. Istället för att fråga sig hur någon inte kan vara feminist borde Lars Lindström istället fråga sig hur någon kan vara det.

Feminister vill egentligen fixa bättre jobb, tjusigare adresser att bo på och så vidare som en del av motprestationen för sin lydnad. Kanske borde de istället ha slutit avtal på att få hyra Karl Gerhards trojanska häst Foto: Hööks

Andra är zelotiskt övertygade, den kategorin är nog den mest otäcka av dem alla. De marscherar rakt fram med en isig blick och viker inte en tum, de är robotarna som har blivit indoktrinerade och har svaren på allt. Trots det har de inga svar alls, de är just bara ”papegojor” som mekaniskt upprepar något. Veckans snackis har ju varit Zara Larssons härdsmälta på Bråvallafestivalen. Genustänket var inte tydligt nog, men säg mig Zara vem vill lyssna på en dålig artist bara för att hon är tjej? Tyvärr finns det inte tillräckligt många som når upp i någon högre klass.

I den debatt som har böljat har feministernas inlägg hela tiden byggt på att Zara Larsson är en stackars tjej som har påpekat ”sanningen” där ”bara” 22% av artisterna på Bråvalla-festivalen var tjejer. Att hon skulle ha fått både dödshot och skit för denna ”sanning” och att man aldrig får vara duktig som tjej, är man det kommer patriarkatet sättande för att trycka ner dem.

Dödshoten och den låga debattnivån med personpåhopp tar jag avstånd ifrån, de personer som sysslar med sånt är helt enkelt lika vidriga som de de anklagar. Du som gör detta, bara sluta upp nu. Men debatten som sådan tar jag absolut inte avstånd från. Läs följande artikel i SVD och fundera en stund kring den. Vad är det Sara-Märta Höglund säger egentligen?

Näbbgäddor uppskattas tydligen inte, särskilt inte av patriarkatet. Påståendet att det värsta som finns är kvinnor som vet sitt värde är ju bärande i Stina-Märtas värld Foto: Wikipedia

Att en kvinna som Zara Larsson som vet sitt värde kommer att betraktas som det värsta som har hänt. Patriarkatet tycker ju inte om uppstudsiga små näbbgäddor som kan tala för sig. Sara-Märta påstår vidare att Zara Larsson är en av landets mest talangfulla artister. Det där är att förstora. Zara Larsson är inte kvalitativt en artist att räkna med vare sig på det nationella men framför allt inte på det internationella planet. En artist som Robbie Williams sopar mattan med henne men för skribenten är sånt inte viktigt, här är det viktigare att skapa en poäng trots att den inte finns.

Sen kommer sammanblandningen av fakta. Sara-Märta skriver:

”Dagarna efter Bråvalla är det – märkligt nog – varken de oförglömliga musikupplevelserna eller besökarnas positiva minnen av folkfest som genomsyrar bevakningen. Inte heller det katastrofala faktum att en kvinnlig besökare inte kan se sin favoritartist uppträda utan risk för att bli ofredad ges störst medialt utrymme. (Redan under första dygnet polisanmäldes tre grova sexbrott).”

Festivaler borde handla om gemenskap och musik. När det istället börjar handla om fylla blir det också farligt, i folkhavet döljer sig de som tar tillfället i akt. Alkoholen är boven, inte patriarkatet men den sanningen förbisåg dock Sara-Märta. Foto: Wikipedia

Ett: Det var inte sexuella trakasserier och övergrepp Zara Larsson invändningar handlade om utan om könsfördelningen mellan artisterna där kritiken byggde på att genustänkandet saknades. Så varför blandar hon in dessa fakta?

Naturligtvis för att kunna koppla dessa övergrepp till det ”övergrepp” en del anser att Zara Larsson har utsatts för. Det väcker sympati och man förstår intuitivt och känslomässigt att detta är inte lätt vare sig för de stackars tjejerna eller Zara. Jag håller med, det är inte lätt och inte rätt men att koppla det till Zara Larsson uttalande är djupt ohederligt. Tjejerna som utsatts är det synd om, Zara Larsson ingår inte i den kategorin. Hon har ju inte ens utsatts för övergrepp.

Två: Folksamlingar, sprit och party party är ingen bra kombination. Jag har själv varit på så många festivaler att jag inte längre kan hålla räkningen, men jag har banne mig aldrig sexuellt ofredat eller våldtagit någon för den sakens skull. Jag vet dock att en del tjejer i den här miljön utsätter sig för ett riskbeteende. En del är fulla vilket inte ger den kontroll som skulle behövas, de umgås med människor de aldrig har mött vilket ger en ökad risk för att utsättas för det Sara-Märta talar om och de är för naiva och inte mogna att vara där. Kom ihåg att en del besökare kan vara så unga som 17-18 år. Vem vågar släppa iväg den kategorin på festival men vem vågar samtidigt vägra?

Ohejdade mängder alkohol ökar också riskbeteendet och bristen på kontroll. Varannan alkohol och varannan vatten är ett smart knep som också håller feministiska ”sanningar” på stången Foto: Theguardian

Råden då? Ja, sup inte och umgås inte med vem som helst och gör du det ändå ha alltid öppna ögon. Också på festivaler kan vuxnas närvaro dessutom behövas för att upplysa om de faror man faktiskt utsätter sig för. Man måste komma ihåg att när så många människor samlas på ett ställe är det oundvikligt att rötäggen slinker in de också. Folkhavet är lätt att gömma sig i.

Allt det här har dock aldrig Sara-Märta reflekterat över och därför blir hennes artikel det den är, kvalificerad smörja byggd på antaganden och fantasifoster. Där rök också SVD som nu har börjat en helvetisk resa rakt ner i underjorden precis som den en gång DN råkade ut för. Idag är DN en rykande ruinhög av misandri och halvt lögnaktiga artiklar skrivna av dåliga skribenter. Exemplet från DN där deras patenterade misandri osar i varje stavelse, är en favorit i repris signerad Aase Berg. Sara-Märta blir istället som en Trojansk Häst, precis som i Karl Gerhards text, som nu intar den sista bastionen. SVD:s egna ledning gör inget, vad kan de göra? Sparkar de personer som henne är de ju ”kvinnohatare”.

Feminister är som Trojanska Hästar som intar tidning efter tidning Foto: ”Beware of Greeks bearing gifts” by Copy after Henri Motte. – Wikimedia

Samma typ av argumentation i samma ämne – Bråvalla – hittar vi i Expressen där Irena Pozar skrev följande artikel. I den driver hon tesen att kvinnor våldtas och utnyttjas sexuellt därför att de genom historien har varit  ett komplement till mannen. En grov förenkling som inte är sann i sina delar. För det första måste man bryta ner påståendet och se kulturella skillnader, man måste också se den historiska tidslinjen och se skillnaderna i tid och rum.

Låt mig ta ett exempel. När feminister vill göra en poäng tar man ganska ofta exemplet att kvinnor inte kunde ärva egendom eller hade rösträtt som män kunde och hade. Det är ett exempel som vi hittar historiskt med start i medeltiden och som inte upphörde förrän i början eller mitten av förra seklet. Sakta men säkert började dock kvinnor återfå förlorad mark på olika områden redan på 1600-talet så deras beskrivningen är problematisk. Här hittar du en artikel över historien om kvinnliga rättigheter från Wikipedia.

Går man tillbaka i historien till vikingatid och tidig svensk medeltid är bilden helt annorlunda. Många menar att kvinnors makt under denna period var större än feminister vill göra gör gällande i sin beskrivning. Här hittar du länken till uppsatsen om vikingatida kvinnor och deras ställning i samhället under titeln ”Kvinnors Roller I Vikingatiden” från Lunds Universitet. Ett citat ur texten:

”De flesta kvinnorna var hemma vid gården och tog hand om sina barn, lagade maten och på bästa sätt hon kunde försörjde sin familj. Det var hon som hade det högsta ansvaret för att allt fungerade hemma. Hennes status i hemmet byggde till största del på hur väl hon arbetade i hemmet, hon jämfördes inte med mannen, då de, man och hustru arbetade med två helt skilda saker. Hon kunde endast få kritik efter vad hon gjorde i hemmet och hur väl hon tog hand om allt som skulle göras.

Det alla sagor och berättelser och skrifter säger om kvinnan är hur duktig husfru och hur god hon i så fall är, eller hur dålig hon är och därmed ond. En god husfru är en som sköter sin gård, en dålig husfru är en som försummar sin gård. Det är även denna bild av vikingasamhället som under 1800-talet växte fram och som även idag styr många av våra förväntningar på kvinnors och mäns roller. Man måste dock se att där finns fler än en roll för vikingakvinnan, de var inte statiska.

Där fanns kvinnor som var slavar och som offrade sina liv för att följa någon annan i döden, där fanns goda husmödrar som uttryckte sina känslor och som gav utlopp för dem, och där fanns kvinnor som när hennes make reste bort fick huvudansvaret och det ekonomiska ansvaret över gården. Om hon dog innan han kom tillbaka begravdes hon i den positionen och fick därmed en ståtlig begravning.

(Dommasnes 1991 s67-79). Kvinnor kunde även anlitas som läkare och endast kvinnor kunde bli jordmödrar [Äldre namn för barnmorskor: Förf. anm.] (Foote & Wilson 1980 s 93). Bland annat detta tyder därför starkt för att där fanns yrken för kvinnor också, med andra ord fanns det andra roller än de vanligen vedertagna som säger att hon var helt beroende av en man, Rimbertkrönikan vittnar också om självständiga kvinnor som reser och arbetar själva.”

Länge kunde kvinnor praktisera medicin och de enda som hade kunskap om barnafödande var de så kallade jordemödrarna som alla var kvinnor. Den makten försvann i och med att kristendomen introducerades Foto: Wikipedia

………….

-Föremål som förr ansetts som manliga föremål har i minst lika stor grad hittats även i

kvinnogravar.

−De flesta textilredskap hittas i samband med utgrävning av bostadsområde och inte i

gravarna, så som till exempel vävtyngder och sländtrissor, vilket tyder på att de var föremål som alla hushåll använde sig av och därför inte fick följa med i graven.

−Handelsredskap har inte hittats i någon större utsträckning i bostadsområdet, utan hittas i kvinno- och mansgravar. Dessa föremål bör därförha haft en viktig roll i personens liv, eller för de efterlevande.

Denna syn motsäger alltså den som Irena Pozar ger. Det som kom att bli avbräcket i det kvinnliga inflytandets historia var de nya levnadssätt som introducerades i och med att kristendomen kom till landet. Man kan alltså med framgång driva tesen att kristendomen i början aldrig blev en hit för kvinnor, tvärtom tog de bort många av de privilegier de åtnjöt. Först under 1600-talets senare del inleddes den långsamma processen att återställa det förlorade.

Olika aspekter som kultur, historia osv måste vägas in i en analys. Att som feminister titta på en faktor är enfaldigt Foto: Wikimedia

Sen har vi då den kulturella aspekten. Norden är ett unikt exempel som inte går att jämföra med södra Europa eller Mellanöstern t ex. Där har kvinnan inte haft samma starka ställning som här och därför kan man också säga att kvinnors ställning är kulturellt betingad. Inte heller denna aspekt snuddar ens Irena Pozar vid då hon gör sitt uttalande. Hon skriver till och med för säkerhets skull om de patriarkala strukturer som tillåter att folk klämma tjejer på rumpan som för att skapa den poäng som annars saknas.

Förutom det vulgära i påståendet är det också osant. En mycket snäv krets män sysslar med sådant men inte ”män” i största allmänhet, det kallas att göra en generalisering, också det ett vapen i kampen. Hade däremot jag vänt på det och påstått att ”kvinnor mobbar medsystrar” så hade vi kunnat räkna ut resten. Vad som är tillåtet att påstå för en, är förbjudet för en annan. Konstigt det där.

Det är alltså så här som i de två exemplen som feminister arbetar. Man skickar ut sina papegojor som gör det de kan genom att rapa upp det tidigare inlärda. Upprapningar som är misstänkt lika de som en gång major Quisling också gjorde i andra sammanhang. Han fick en stämpel på sitt beteende, undra vad framtiden ska säga om dagens feminister. Om feminismens avigsidor kan också bloggen Fnordspotting berätta.

Dagens feminister är som kakaduor, de bara upprepar vad någon annan har sagt. Deras kritiska tänkande är noll och man har dåliga faktakunskap. Den är med andra ord bedrövllig Foto: ”Cacatua galerita 2 – Austin’s Ferry” by JJ Harrison Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag svensk feminism till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni säger att ni är för jämställdhet, det sker genom att skapa ojämställdhet. Ni säger att ni vill männen väl, det sker genom att baktala dem och smutskasta dem. Till er hjälp har ni papegojorna vars uppgift är att tjata om samma sak igen och igen. Röstboskapet är inte smartare än att de antingen tror på det för att de vill tro på det, eller låter sig lockas över för att man inte klarar av just tjat. Men det ger inte den feministiska rörelsen den hjältegloria sådana som Lars Lindström vill ge den, det ger en fadd smak i munnen. Det är det besående arvet och inget annat.”

Den Manliga Misandrin

Det finns människor som aldrig drar sig för att gå alldeles för långt. Lars Lindström på Expressen är en av dessa. Vad Lars motiv är vet jag inte, men i sin senaste krönika i Expressen är det just det han gör – går för långt alltså. Det kan vara bättre jobb, det kan vara någon han har ett speciellt öga till och vill ställa sig in för. Det kan till och med vara att han tvingas att vara samarbetsvillig i den medieatmosfär som råder och som blir allt trängre. Kom ihåg att en avvikande åsikt snart kan straffas med utanförskap och arbetslöshet. Skriv som storpotäten vill att du ska skriva och din lycka är gjord, skriv nedsättande och du är anhängare av Breivik.

”WTF are they talking about?” Ja, den reaktionen är nog vanlig på artikeln skriven av Lars Lindström Foto: Express

Låt oss för en stund granska Lars så kallade argument. Han menar att så vitt han kan förstå är feminism ideologin som strävar efter att jämställa kvinnor och män, att göra kvinnor jämställda män men också män jämställda kvinnor. Helt fel Lars, det är precis tvärtom. Feminism strävar efter att ge kvinnor fördelar framför män, den sträva också i sina delar efter att göra män underordnade.

Lars kanske missade kollegan Lotta Grönings artikel i samma tidning där hon menar att det är bra att de kvinnliga studerande i högre universitetsutbildning 2011 steg från 60 till 62%. Hon påstår alltså att ett missförhållande är rättvist och Lars Lindström kallar den ideologi som ligger bakom ”jämställd”. Lars Lindström måste lägligt ha sovit när följande artikel av Aase Berg publicerades i DN. En mer av misandri stinkande anklagelseakt kan man knappast hitta.

Feminismen är inte alltid vad Lars Lindström vill framställa den som. Magda Rasmusson (Mp) tyckte t ex 2013 att man hellre kunde utvisa män än invandrare. Tur då att hon är så usel på språk att hon nära nog blir löjeväckande Foto: WTF Toklandet

Inte heller såg Lars Lindström hur man i samma fråga – alltså pojkars lägre utbildningsgrad och sjunkande skolresultat – till och med kopplade in så kallade vetenskapsmän som egentligen var förtäckta ideologer för att förklara för röstboskapet. De så kallade Genusvetarna, jag skulle kalla dem mycket men inte ”vetare”, skulle skänka legitimitet åt rökridåerna som puffades ut. Där hette det att de sjunkande skolresultaten hade med en ”antipluggkultur” att göra. Artikel från Nationella Sekretariatet För Genusforskning hittar du här. Det hela är så fantastiskt att man tar sig för pannan och har dessutom motbevisats. Lysenkoismen a la Sverige är här, Lars han fortsätter att sova sin törnrosasömn där allt istället skylls på männen.

Kanske missad också Lars i vimlet ännu en av dessa små korn som ibland blottläggs. Ett där hatet och missunnsamheten får fritt utlopp och där manshat försvaras därför att det är rätt. Det är naturligtvis Lady Dahmers blogg jag syftar på och den är skrämmande. Det tycks Lars ta med ro, feminismen är ju så god. Kanske missade han blogginlägget nedan som för övrigt bara är ett ur högen där olika personer som kallar sig feminister visar något helt annat än den bild Lars vill ge. Sorry Lars men ditt resonemang är så långt extremt ihåligt.

Fotot som är taget från Twitter talar sitt språk, ett för övrigt helt annorlunda än den beskrivning Lars ger.

I nästa ansats passar han på att ge KD en känga. ”Den som är av den åsikten att kvinnan skapades av mannens revben eller formades av mannens blindtarm har svårt att acceptera att man och kvinna ska äga samma rättigheter.” Också det här resonemanget är minst sagt problematiskt trots att jag märk, inte sympatiserar med KD. Det är fel därför att de flesta idag tolkar inte bibeln bokstavligt om de ens tror på den. En liten skara gör det, de brukar vanligtvis kallas ”fundamentalister”. De flesta kristna idag är nog trots allt idag helt inne på att bibeln snarare ska tolkas bildligt men inte bokstavligen.

Just denna mening är dock dubbelt falsk. Det finns inget lika med tecken mellan att tro på en sak och att tycka att ”….har svårt att acceptera att man och kvinna ska äga samma rättigheter.” En åsikt är inte alltid knuten till en annan, en tanke följs inte per automatik av en ny och gör den det är den oftast inte förutbestämd. Det är en tillskrivning som bara Lars kan stå för, få andra gör det nämligen.

Det har blivit dags att utmäta det Lindströmska straffet för att bloggare runt om i landet har en annan åsikt än hans och etablissemangets Foto: Wikipedia

Trots sina logiska luckor kämpar Lars tappert vidare på sitt korståg. ”En del säger att feminism inte är samma sak som jämställdhet. De är antifeminister, ändå för jämställdhet, men liksom på naturlig väg.”. Det där är troligen en slags invävd kritik av bland annat min och många liknande bloggar som straff för att vi vågar ifrågasätta den nya religionen bland landets makthavare. En religion som dessutom har förvrängt sinnena på fler än Lars Lindström.

Så här ligger det till Lars. Vi är inte emot jämställdhet, tvärtom är vi för den. Men det vi inte gillar är diktaten, hoten, påhoppen, de förtäckta motiven där ni säger att ni är för jämställdhet men hela tiden argumenterar för något som skulle leda till allt annat än det ni säger. Allt det går att sammanfatta i ett enda ord – ”hyckleri”. Det är precis det feminister är och det är det som Lars Lindström också är. För vem kan undgå den storm av dumhet som detta inlägg endast har skrapat ytan på? Har Lars inte läst alla dessa bloggar med det ena hatfulla budskapet efter det andra? Har han missat hela den tillvaro vi andra kallar för ”verklighet”? Om han har det, låt mig ge en bonus från Metro.

Lars kanske skulle närstudera Sveriges kvinnolobbys kampanj från förrförra året då trevliga budskap som detta dök upp. Foto: Susanna Varis

Lars Lindström har sin vana trogen lyckats med att visa sig vara en riktigt lydig liten journalist. När feministerna i maktställning frågar ”kan ni hoppa?” så frågar ju alltid journalister ”hur högt?”. Här finns ingen kritisk granskning av den feminism som i stort sett vill utrota män med hjälp av utsållning av pojkfoster, tror du mig inte Lars så ska du läsa denna artikel återigen från den så ”objektiva” tidningen Metro. Feminazis någon? Ja, inte kommer den reflektionen från Lars Lindström inte.

Och det är där vi står idag. En journalistkår som vägrar göra sitt jobb, en yrkeskår som vare sig vill eller kan se verkligheten, enskilda journalister som ägnar sig åt rena falsarierna för att gagna sin egna karriär.

Den enkla sanningen är att journalister får godhetspoäng och bättre jobb för den här typen av artiklar men som vi alla vet jobbar feta katter inte hårt för brödfödan Foto: Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag Lars Lindström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Nästan slentrianmässigt nominerar jag – Freakshow Fredrik  – återigen Lars Lindström till priset, för övrigt lika slentrianmässigt som samma person ägnar sig åt misandri. Det hela hade kanske varit ursäktbart om det fanns någon bäring i det som skrevs, nu blir det bara plumpt, dumt och fullspäckat med faktafel. Den här typen av artiklar bör alltid numer läsas med spegel. För det som är finns inte med i artiklarna och det som inte finns är snarare framhävt. Det är det bestående arvet efter Lars Lindström.”

Feminismens Flagellanter

Flagellanterna var en rörelse i skuggan av pestens Europa. Första gången de dyker upp i historien är det i staden Perugia 1260. De trodde att de genom gisslande, att piska sina egna ryggar blodiga, kunde uppnå frälsning och att gud hade påbjudit lidande. Det var för att efterlikna jesus sista tid i livet man genomförde marscher där kropparna utsattes för allehanda prövningar. Politiskt sett blev de en utmaning då kungar var härskare utsedda av gud. Plötsligt fanns deras likar – också de av gud utsända– som kunde tävla med dem om legitimitet. Under digerdöden fick rörelsen ett ordentligt fotfäste då folks desperation att överleva drev dem till att underkasta sig sådana extremer som rörelsen utgjorde. Vid kyrkokonciliet i Konstanz 1417 Förbjöds rörelsen.

Flagellanter anses idag vara synonymt med underkastelse, förnedring och religiös fanatism. Feminismens motsvarighet tycks uppvisa samma mönster Foto: Wikimedia

Idag har vi en ny trend inom delar av en annan rörelse – feminismen – som bygger på samma tanke som flagellanternas. Genom lidande ska man renas från sådana osunda tankar som bara patriarkatet kan inympa i folks huvuden. Dags för bot och bättring med andra ord. Rening från den onaturlighet det innebär att vara man är målet.

Läs den här artikeln den som vågar. Den kommer från Feministisk Perspektivs trevliga lilla alster. Intressantast är att artikelförfattaren – Alexander Pettersson – är en man även om jag personligen tvivlar på det. I artikeln gör Alexander precis det som feminister är så duktiga på, han generaliserar. Helt plötsligt är det manliga könet synonymt med George W Bush även om jag personligen hatar honom för alla de övergrepp han står för. Vi är också kollektivt belastade av vad katolska kyrkan står för trots att i varje fall jag inte är katolik, få andra heller i Sverige enligt deras egna statistik.

Den kollektiva belastningen av en grupp som utövare av saker de inte utövar är direkt stötande och en av feminismens grundteser Foto: Wikipedia

Alexander skriver själv att drivkraften bakom hans tankar och artikel är skulden. Också skammen fungerar som en uppväckande faktor i hans liv. Flagellant med andra ord, den enda skillnaden är att numer piskar de inte längre sina ryggar. Han går till och med så långt i sin flagellant-iver att han ber sin flickvän att penetrera honom. Bra där Alexander, du är inte alls en hjärntvättade fanatiker inte.

Ytterligare en sak alla feminister och andra vettvillingar borde lära sig är att Malala Yousafzai INTE går att nämna i ett feministiskt sammanhang. I motsats till er kämpar hon nämligen för ALLA barns rätt till en skolgång, ni vill ju annars få det till att det bara är för flickorna hon kämpar. Inget kan bli mer fel, men det visar ändå ett intressant samband. Ni är enbart kapabla att se ett perspektiv, efter det ser ni inget annat.

Malala Yousafzai vill se alla barn i skola för att förändra deras fattiga vardag. Detta får feminister till att hon vill se flickor i skola, hur man nu får ihop den logiken Foto: Pinterest

Men det slutar ju inte med det, feminismen är ju på förhand given på det sättet att det alltid kommer en ny galenskap. DN är ju tidningen som plötsligt ramlade ner i en journalistisk avgrund på grund av denna något tveksamma ideologi. Skam den som ger sig tänker säkert Peter Wolodarski som upprepar samma skam i följande artikel. Känsliga läsare varnas för innehållet.

Där kan man läsa om Patricia Arquettes flammande appelltal på årets Oscarsgala om hur orättvist det är att kvinnor tjänar mindre än män. Den tesen är en myt, ser man enbart på Hollywood, vilket man inte ska men nu är det en Hollywood royalty som en Arquette vi talar om, så ser det ut som Susanna Varis har skrivit om här. Sex av de tio högst betalda är kvinnor!

Vi kan vidare läsa om intressanta namn (INTE!) som Kate Millett som förespråkade familjens död och i förlängningen patriarkatets. Att familj är en struktur som utgör ett fundament för att vi människor ska lära oss sociala spelregler och i bästa fall ge en bas för trygghet är något som går både Millett och artikelförfattaren Annika Persson förbi. Millett har med rätta kallats feminismens Mao Tse Tung, en föga smickrande titel i min värld.

Att bli kallad för feminismens Mao Zedong är inte smickrande med tanke på att den här mannen kostade ca 100 miljoner människor livet i olika former av felsatsningar
Foto: TheGuardian

Sen kommer de sedvanliga faktafelen, de är ju så vanliga när feminister är i farten.

”Den politiska representationen är ungefär densamma. Välfärden sköts fortfarande av kvinnor i vård, skola och omsorg. Lönegapet har minskat några procentenheter sedan 1990-talet. Det obetalda arbetet fördelas fortfarande ojämlikt. I medie- och kultursfären är kvinnor fortfarande underrepresenterade. Och omfattningen av kvinnomisshandel har inte minskat.”

Den politiska representationen är ungefär densamma påstår artikeln, det är den naturligtvis inte alls. Räknar man från 1973 har representationen nästan fördubblats. Siffror hittar du på bloggen d-intl. Den statistik de har säger att det har ökat från 21,1 till 41,1%. Visserligen har representationen sjunkit mellan åren 2006 och 2014, naturligtvis inte bra men det kan bero på flera faktorer. Dels kan det vara så att partierna har svårt att få kvinnor att engagera sig, de prioriterar andra saker. Det kan också bero på att olika partier har olika många kvinnor representerade och eftersom partier går upp och ner i opinionen kan den sjunkande siffran sägas vara en avspegling av de olika opinionerna.

Hissar går liksom opinioner både upp och ner. Den här hissen hittar man i Lissabon
Foto: Wikipedia

Man måste också komma ihåg en annan sak. Man kan stirra sig blind på de olika siffrorna men de kvinnor och män som får ett uppdrag för ett parti måste också leva upp till den standard dessa har. Att bara mangla ut kvinnor som enbart är där för att de är kvinnor vinner vare sig partierna, kvinnorna eller männen på. I samma länk, d-intl ovan, kan man utläsa att V är det partiet som har flest kvinnor representerade med 57%. Typiskt feminism är min enda kommentar, de påstår att de är för jämställdhet men ger sig inte förrän majoriteten av representantskapet i något sammanhang ger dem majoritet. Att kalla en feminist för en person som är för jämställdhet är som att kalla kommunister för demokratiska.

Nästa myt som texten ovan ger uttryck för är kvinnomisshandeln. Enligt alla feminister är problemet med detta ett ”mansproblem”, att det är ett uttryck för ”mansnormer”. Jag tror de flesta som är män och läser detta kan skriva under på det jag själv gör, jag har aldrig idkat någon ”mansnorm” eller för den delen misshandlat någon kvinna. Det ligger faktiskt i de flesta mäns dna. Nyligen gjordes ett experiment i det land som utsetts till nationen där våld i hemmet är mer vanligt än vanligt i världen – Italien. Man gick ut på gatan och gav unga pojkar ett chockerande förslag. Mer om det i videon nedan.

Däremot är det så att en väldigt liten del av den manliga befolkningen står för en förkrossande stor del av våldet. Följande slutsatser kom Fredrik Sandberg fil. dr i pedagogik fram till i undersökningen ”Den slående mannen” sidan 15 Länk här:

Klicka för att komma åt den-slaende-mannen.pdf

Våldet är jämnt fördelat Tillförlitliga källor visar att kvinnor och män är lika vanliga utövare av partnervåld; fördelningen av förövare mellan könen är i princip 50/50. Det är alltså inte bara män som slår.

Kvinnor skadas oftare

På grund av mäns större styrka, samt deras benägenhet att oftare använda grovt våld, skadas kvinnor i högre utsträckning än män. En rimlig uppskattning är att kvinnor skadas av partnervåld drygt dubbelt så ofta som män. Detta trots att kvinnor verkar kompensera för lägre kroppsstyrka genom att i klart högre utsträckning använda tillhyggen.

Män är oftare repetitiva förövare

Det är klart vanligare att män nyttjar upprepat våld mot sin partner än att kvinnor gör det.

Vid ömsesidigt våldsutövande slår kvinnan oftast först. I en ganska stor andel av alla våldsamma relationer (vissa undersökningar nämner siffror upp mot 50%) är partnervåldet ömsesidigt. I dessa fall är det märkbart vanligare att kvinnan i paret är den som först tillgriper fysiskt våld. Även om kvinnan slår först, är det vanligare att hon är den som i slutänden skadas av våldsutbytet.

Kvinnor är oftare utsatta för sexuellt våld

Utövandet av sexuellt våld och tvång inom en relation är klart vanligare med manliga förövare och kvinnliga offer än tvärtom. Företeelsen som sådan är dock betydligt mindre vanlig än övrigt fysiskt våld, oavsett kön.

Mörkertalet är högre för manliga offer

Det finns överväldigande belägg för ett högt mörkertal avseende manliga offer för partnervåld. Män är betydligt mindre benägna än kvinnor att berätta för någon om sin utsatthet, och då särskilt för myndigheter som socialtjänst och polis. Samhället har också en tendens att vifta bort rapporter om mansmisshandel, då det inte passar in i rådande norm.

Den ”vanlige” mannen är en osannolik förövare

Det finns tydliga kopplingar mellan social utsatthet (arbetslöshet, ekonomiska skulder etcetera) och nyttjandet av partnervåld. Även alkohol- och droganvändning ökar risken. En före detta partner är också en mer sannolik våldsverkare än en nuvarande. Avslutningsvis

lider en mycket stor andel av dem som nyttjar dödligt våld mot en partner av grava psykologiska störningar.

Ingen förnekar att våld mot kvinnor finns. Det som är problemet är att alla män utmålas som förövare när det är ett fåtal som som står för allt våld och att kvinnors våld mot män i stort sett tigs ihjäl. Hur jämställt är det alla feminister? Foto: HD

Feminister fortsätter trots ovanstående slutsatser att påstå att det finns en ”mansnorm” och att denna bidrar till våld mot kvinnor. Detta trots att en av slutsatserna är att våld i nära relationer är lika vanlig mellan könen. Också det faktumet att det är få män som utövar våldet viftas bort. Trots att undersökningen kommer fram till att den ”vanlige” mannen är en osannolik förövare hävdas det istället från feministiskt håll den generaliserande och kränkande tesen ”Mäns våld mot kvinnor”. Med andra ord är vetenskap och kunnande inget för feminismen, ett faktum som gör den antivetenskaplig.

Deras hänvisning heter alltid ”att feministisk forskning visar att….”, den feministiska forskningen heter genusvetenskap och är ingen vetenskap utan ett ideologiskt färgat tyckande. Den utgår till exempel från påståenden och hittar bevisen i form av ”intervjuer” med fem kollegor eller så kallad cherry-picking där man bara tar fram det som talar för en tes men ”glömmer bort” det som talar emot den. Feminism är därför både oseriös och ohederlig i sina teser. Den använder ”vetenskap” för att bevisa sina teser men det gör den inte mer seriös, snarare tvärtom eftersom ”vetenskapen” är så bristfällig att den oftast inte kvalificerar ens som b-uppsats. Ett litet urval av alla dessa huvudvärksframkallande alster hittar du här nedan.

Faktum är att spådom är mer vetenskap än genusvetenskap. Om man som de ”forskare” inom disciplinen gör, sätter sig ner och intervjuar fem kompisar kan man inte kalla det något annat än oseriös Foto: IMDB

Järnvägsstationer och deras patriarkala förtryckande miljöer är en klassisk avhandling som inte får missas, här hittar du länken:

Klicka för att komma åt FULLTEXT01.pdf

Via följande länkar hittar du Susanna Varis utmärkta analys av avhandlingen, inläggen är i tre delar. Del 1, Del 2 och Del 3.

Via följande länk kan du läsa artikeln i SVD av Tanja Bergkvist som handlar om den berömda och löjeväckande genustrumpeten. Ett skolexempel på skräck ur verkligheten.

Den Gyllene Trumpeten blev verklighet när avhandlingen om genustrumpeten fick statligt forskarbidrag. Enda problemet var att den var djupt oseriös och att du skattebetalare finansierade hela kalaset Foto: Eget

I DN:s artikel som är länkad ovan hittar vi också nästa flagellant nämligen Lukas Romson, bror till Åsa med samma efternamn. Så här låter hans tankegångar:

”Behöver det [Patriarkatet: Förf. Anm.] krossas? Och i så fall hur?– Den måste avvecklas, absolut. Sen kan man välja olika metoder. Jag tror på traditionellt påverkansarbete. Den mer radikala feminismen får mycket medieutrymme, men det tråkiga nötandet skrivs det ofta ingenting om. Samtidigt ger det ofta rejäla resultat, se på regeringens krav på jämställdhetsintegrering på alla myndigheter till exempel.– Sen tror jag på samarbete. När feminismen inkluderar transaktivismen får den ny kraft. Det finns ju till exempel ingenting som hotar patriarkatet mer än en gravid man. Särskilt om han är framgångsrik, vit och heterosexuell. Det sätter hela systemet i gungning eftersom patriarkatet inte får förtrycka en sådan. Fjolliga män kan det förtrycka, eller kvinnor, men inte den hegemoniske mannen. Transpersoner är ett så tydligt hot mot patriarkatet och viktiga allierade för feminismen.

Vad händer sedan?– Människor får lov att vara sig själva. De tillåts använda en massa ny energi till andra saker än att bara försöka passa in. I det större perspektivet tänker vi inte i vi och dom, utan delar på resurserna, respekterar olikheter och respekterar vår miljö. Fattigdom, svält, analfabetism och krig är problem vi prioriterat och löst eftersom de drabbar dem hårdast som har minst makt: kvinnor, barn, homo- och bisexuella, transpersoner, ickevita eller personer med funktionsnedsättningar. De rika länderna tar ansvar för sin konsumtion och för den verksamhet de bedriver i fattigare länder. Vi ser att vi alla är del av samma mänsklighet.

Precis som röster i huvudet är feminism resultatet av  vanföreställningar och rent påhitt. Ofta maskerat till vetenskap vilket det inte är, både genusvetenskap och feminism är ideologi Foto: Youtube

Min enda kommentar är att det krävs mycket energi för att bli så här verklighetsfrånvänd och att lyckas i sitt arbete med att göra så många felaktiga analyser. Att denna person i detta fallet orkar är beundransvärt, men det är samtidigt skrämmande. Betänk att dessa tankegångar i dag blir till praktisk politik inte minst av den nuvarande regeringen som inte ens drar sig för att samarbeta med både rättviseförmedlingen, länk till Aftonbladet, och Henrik Arnstad.  I övrigt är det naiva förhoppningar och flumromantiska föreställningar om den kommande revolutionen han ger uttryck för.

Alltför många gånger har vi hört samma visa.Lukas ord får mig att minnas en del av min barndom där en del av min vardag snuddade vid den verklighet som hette frireligiositet. Samma lyckliga leende som hos de frireligiösa kan skymtas när han talar om sin utopiska visioner. Det är samma idealiserad dröm och samma tro på det goda. Jo, jag kan beundra honom för hans vilja att tro men jag vet också att när misslyckandet är ett faktum, som så många gånger förr i revolutionens historia för övrigt, kommer priset bli mycket högt. När teori och verklighet inte stämmer överens måste ju revolutionären se till att verkligheten anpassas till teorin, inte tvärtom. Det hände i Ryssland, det hände i Kina och ser vi inte upp kommer det att hända i Sverige. Det ser personer som dessa snart till för de tror på sina egna utopier och det är otäckt nog.Också WTF Toklandet har bloggat om Lukas Romson och artikeln ovan, här är länken.

Feminism är precis som frikyrkor. Den religiösa iver denna ideologi uppvisar är skrämmande, men att man inte får eller ska kritisera den än mer så. Foto: Spraktidningen

Den tredje vägen man kan gå på flagellanternas inslagna väg är att sälja ut sitt eget kön. En slags mental flagellant-process vars syfte är att ge bättre jobb, kanske få dejta den där feministisk donnan på redaktionen som är så snygg eller helt enkelt bara ställa sig in för makten. En mästare på det här området är helt klart Lars Lindström på Expressen, han har nått långt i sin process eller vad sägs om följande klassiska artikel.

Den enda frågan där är hur många silverpenningar han inkasserade för den artikeln och vad belöningen bestod av. Lars Lindström har haft lite svårt att hålla sig till sanningen förr, här kan du läsa om vad Fnordspotting tyckte om faktaunderlaget till en annan krönika Lindström skrev. WTF Toklandet har återigen föredömligt kommenterat Lars Lindströms artikel, länken hittar du här.

I den feministiska kyrkan kan man också spela rollen av Judas (Priest). Där ligger Lars Lindström ljusår före alla andra. Foto: Gruppen Judas Priest från Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag feminismen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En ideologi färgad av subjektivt tyckande, antivetenskaplighet och flum må vara hänt. I mina och förhoppningsvis andras ögon är det att göra bort sig. En ideologi som anser sig ha tolkningsföreträde över allt annat och dessutom gör anspråk på att få vara med i snart sagt  alla sammanhang är otäck. Den ger dock fortfarande bränsle åt de som inte underkuvar sig detta otäcka.

När samma ideologi däremot börjar hjärntvätta och tvångskonvertera en kader av lättövertalade svagsinta och dessa ger intrycket av en underkastelse eller till och med könsförräderi, har något börjat stinka ordentligt. Det är ett otäckt och förödande faktum att det faktiskt i dagens Sverige finns människor som är så ryggradslösa av åratal av hjärntvätt, att de är beredda att ge sig ut på flagellanternas vandringsstråt. Detta faktum säger mig mer än någonsin att feminism är en sekt. Det om något är än mer ett argument mot den galenskap denna ideologi står för.”

En Skrämmande Figur

Lars Lindström är sannerligen en skrämmande figur. En person som använder sin journalistiska makt till att medvetet ljuga och misskreditera enbart för att ställa sig in för den rådande agendan är det yttersta beviset på lite eller ingen ryggrad. Det är dessutom en fingervisning om att vissa personer är beredda att göra sig till en nyttig idioter i lögnens och det politiskt korrektas tjänst enbart för att gagna sin egna position. Ett pris de flesta inte skulle betala eftersom det innefattar att svälja sin personliga integritet, dock inte journalister som Lars Lindström. Med en mer historisk tillbakablick kan man titta tillbaka på en person som medvetet har hittat på och duperat också i dåtid. Följ med på en skrämmande resa.

Lars Lindström har kackat på män igen men utan att ha någon att backa upp det med
Foto: Wikipedia

I en äldre artikel (2005) uppvisade han redan då samma tendenser som han gör nu och anklagade redan då män för övergrepp så vidriga att ingen kan sitta still. Problemet är att den var lögn då och den är lögn än i denna dag. Fakta då såväl som nu talar emot snart sagt alla argument han kommer med. Artikeln hittar du här. Han inleder starkt: ”Mansrörelsen är miljoner gånger farligare [än den tidigare nämnda kvinnorörelsen och genusforskningen; författarens anmärkning]. Den som begår sexövergrepp på sovande treåringar, säljer och köper tonårstjejer som sexslavar, misshandlar och våldtar kvinnor.

Mansrörelsen är farlig, så farlig att den måste hånas till tystnad Foto: Arbetarbladet

Min motfråga måste bli vilken mansrörelse skulle ligga bakom detta vidriga Lars? Ingen jag känner till i varje fall. Män har hittills varit väldigt dåliga på att organisera sig i rörelser av det beskrivna slaget. Däremot är det en företeelse som förekommer i specifika sammanhang på specifika platser. Trafficking t ex förekommer som mest i forna öststater som under lång tid har imploderat ekonomiskt och där levnadsstandarden har sjunkit drastiskt. Ett exempel på detta är Moldavien, det är däremot inte ett vitt spritt fenomen och det är definitivt inte en mansrörelse som är gränslös som ligger bakom. Det du säger är en medveten handling från en mansrörelse är med andra ord en handling från få män med skumma ekonomiska avsikter. Därmed har lögn nummer ett levererats.

Samtidigt levererade Lars lögn nummer två. Här är adressen till rapporten som kan berätta för Lars och andra att antalet kvinnor som dömts i vissa länder för vanliga brott, vida bräcks av den grupp kvinnor som dömts för trafficking-brott. Vi kanske borde börja diskutera den skadliga kvinnonormen istället? Sidan 10 i rapporten har det så förödande diagramet.  Tyvärr tycks inte wordpress kunna hantera länkar till dokument med pdf-filformat, men här är adressen:

Klicka för att komma åt Global_Report_on_TIP.pdf

Vem vill inte stoppa trafficking? Jag vill det och jag tror också att minst 99% av alla män vill det också Foto: Deccanchronicle

Vill man gå vidare i resonemanget kring trafficking, vilket jag vill eftersom jag anser det vidrigt, kan man argumentera att det är feministers feltänk som har underblåst den. En gång i tiden när gatuprostitution var tillåten, inte ett fenomen jag på något sätt försvarar, fanns det i varje fall en fördel i eländet. Socialarbetarna kunde på fält gå omkring och se till att tjejerna inte for alltför illa och kunde dessutom hålla reda på vilka som ”gick på gatan”. Likadant kunde polisen på ett helt annat sätt hålla koll på verksamheten. Så fort vi fick förbudet flyttade denna ljusskygga verksamhet in bakom lyckta dörrar och idag har vi illegala bordeller runt om i landet. I anonyma lägenheter kan verksamheten fortgå utan att vare sig polis eller det sociala kan ha samma insyn längre. Ett faktum som har gynnat de som sysslar med trafficking eftersom de nu har fått mindre inblandning och därmed mindre chans till avslöjande. Sånt glömmer dock Lars Lindström i sin feministiska iver.

Ljusskygg verksamhet har förekommit i alla tider men man behöver inte gör det lättare för förövarna Foto: Tradera

Jag kan också glädja Lars Lindström att världens ledare för olika religiösa samfund för en tid sedan på initiativ av påven för att diskutera slaveri i ett mer vitt perspektiv. Det pågår med andra ord en diskussion från ett oväntat håll. Man lyckades till och med komma överens mellan de olika religionerna om ett samarbete för att utöva påtryckning på världens politiska ledare för att få till mer kraftfulla skrivningar i lagar och förordningar för att få till ett stopp. En av de delfrågor som diskuterades var just trafficking. Mer om händelsen hittar du inte i svensk press (undrar varför???), men väl i den engelskspråkiga tidningen Crux.

Nyligen samlades världens olika religiösa ledare för att diskutera problemet, det omnämns inte ens av Lars Lindström Foto: Crux

Lars Lindström fortsätter dock sin vana trogen. ”Alla smarta debattörer som kräver upprensning i genusträsket (!) stopplagar och byxförbud på kvinnor…..vad är de rädda för? Varför vågar de inte erkänna att den manliga seden att slå och kontrollera kvinnor är ett stort samhällsproblem också här i Sverige?”.

Att kräva upprensning i genusträsket är faktiskt en medborgerlig plikt Lars. För i den mer sentida debatten precis som då, har allehanda dumheter kommit i dagen. Senast nu i fredags presenterades den senaste galenskapen. På SVT (var annars???) hittar du nyheten som i varje fall jag tar mig för pannan inför. Där kan jag läsa om att någon person på SCB har fått för sig att med skattebetalarnas pengar ta reda på hur många gatunamn som bär kvinnliga respektive manliga namn. De manliga var i klar majoritet, men inte bara det – de var dessutom längre än de kvinnliga gatorna var.

Att vi som skattebetalare ska behöva betala någons lön för att ta reda på något så ointressant är uppseendeväckande i sig. Än mer uppseendeväckande är de rön denne kommer fram till, gator med manliga namn är längre än de med kvinnliga namn. Ja suck, som vanligt i Sverige så är det väl så att har man inga problem skapar man dem. Den här typen av problematiseringar av icke-problem pågår dagligen i debatten och den gemensamma nämnaren nu som då är att det är vi skattebetalare som står för noterna.

Geustrumpeten var avhandlingen som kostade skattebetalares pengar, till vilken nytta? Foto: Susanna Varis

Den som försvarar att skattebetalarnas pengar används till dylika galenskaper bör nog tänka en gång till. Det är inte bara oansvarigt, det är direkt dumt också. För gatunamn är ofta en relikt av det gamla. De som gjorde sig bemärkta då, får gatunamn uppkallade efter sig nu. Läkare, vetenskapsmän och allehanda suspekta figurer i dåtid som råkade göra en insats för sin hembygd blir därmed föremål för ett kritiskt granskande idag. Ett granskande med mina skattepengar I might add. Undersökningen fortsätter med att konstatera att i fem kommuner råder ett omvänt förhållande. Där finns faktiskt fler namn på gator som har kvinnliga namn. Lars kanske kan sent om sider förklara följande för mig, om nu det var fel att ha en övervägande andel manliga namn på gator hur kan det kallas mer jämlikt om det är fler kvinnliga namn? Är det det som är jämlikhet, att det är mer kvinnligt än manligt? Har jag missuppfattat ordet ”jämlikt” när jag trodde att det betydde lika mycket för båda?

Varför är feminism i Sverige allt annat än det den säger sig vara?
Foto: Womenscenterforcreativework

”Manlig sed” kallade han dessutom det. Vilken manlig sed skulle det vara Lars? Jag är man men jag har aldrig burit hand mot någon kvinna än mindre utdelat slag ändå är jag enligt Lars en del av en ”manlig sed”. Det man idag vet om våldsbrott är rätt mycket. Kvinnor drabbas oproportionerligt mycket av våld i hemmet, ofta av en närstående eller partner. Gatuvåld drabbar män nästan tre gånger så ofta som det drabbar kvinnor. Förövaren är yngre, ofta under trettio. Med åren tycks våldsbenägenheten sjunka. En liten grupp män är förövarna och dessa återkommer igen och igen som förövare i statistiken. Man kan t ex utläsa att 1,3% av befolkningen utsätts för hela 49% av alla brott. Antalet personer som utsätter dessa 1,3% brukar vara ungefär lika stor dvs ca 1,3% är de som står för 49% av brottsligheten. Den siffran var ungefär likadan 2005 som den är nu.

Här en manlig sed, men den innefattar betydligt mer sällan våld mot kvinnor i organiserad form Foto: Nevabooks

Det finns alltså ingen SED att slå kvinnor vare sig i Sverige eller någon annanstans, det finns däremot ett fåtals övertramp och övergrepp mot de många som återkommer igen och igen i statistiken. Nyckeln till lösningen på problematiken heter alltså att rikta insatser mot de få, inte att generalisera som Lars gör. Återfallsförbrytarna gör att en procent 1%(!) står för hela 63% av alla våldsbrott idag, mer om detta via länken till Brå. Ge dem straffet eller hjälpen men dra inte alla över en kam är du snäll. Dessutom kan jag glädjande nog meddela dig Lars att de senaste siffrorna pekar på att allt färre säger sig ha blivit utsatta för misshandel, trakasserier mot kvinnor ökar dock tråkigt nog. Länk till Brå hittar du här. I följande länk kan Lars, om han är intresserad, läsa om att våld mot män respektive kvinnor i nära relationer är nästan lika vanlig men grövre till sin natur mot kvinnor, länk hittar du och Lars här.

Återfallsförbrytarna är problemet Lars, inte mansrörelsen. En procent av dessa begår 63% av alla våldsbrott Foto: Brå

Men säg den dåre som slutar när de har börjat, inte Lars Lindström i varje fall. För med en sådans envishet fortsätter han: ”Hånfulla antifeminister hävdar att något globalt kvinnoförtryck inte existerar. Nej, visst. Titta på den senaste WHO-rapporten: Våld mot kvinnor är en normalitet i Peru, Bangladesh, Thailand, Tanzania och flera andra länder där statistik om detta inte tidigare funnits. I Etiopien har sju av tio kvinnor blivit sparkade slagna eller våldtagna av sina män. Sju av tio!”

Tack Lars! Du gav mig just mitt bästa argument och därmed anser jag att jag har bevisat att din tes är fel. Den mer radikala feministiska rörelsen av idag argumenterar oftast att de skyldiga till dylika övergrepp är vita medelålders heterosexuella män – de som hånfullt i bland kallas för cis-män. Här utmålar du alla andra grupper än dessa och det är jag tacksam för, det visar nämligen att vi är oskyldiga vad än feministerna säger. Själv har jag bara varit i ett av de av dig uppräknade länderna – Peru – och där sysslade jag definitivt inte med kvinnoförtryck. Inte heller idkar jag denna syssla här hemifrån som feminister så gärna vill utmåla det som, för vad än dessa säger Lars så finns det inget globalt patriarkat. Det fanns inte då och det finns för din upplysning inte heller nu någon mansrörelse som är global.

I feministernas värld ser fienden ut så här men……Foto: Susanna Varis

….enligt Lars Lindström kommer han bl a härifrån. Hur ska feministerna ha det? Och är det inte lite rasistiskt att utpeka en nationalitet för ett problem som finns?
Foto: Lonelyplanet

Jag förnekar inte att ett globalt problem. Visst finns både trafficking, kvinnomisshandel, sexuellt utnyttjande av barn. Jag tror ingen kan blunda för de missförhållandena och ingen kan heller låta bli att knyta näven i vrede över det. Men att anklaga män i t ex Sverige för det som händer i Tanzania eller Etiopien är i det närmaste det mest absurda man kan komma i närheten av. När du Lars menade att det skulle finnas en mansrörelse som skulle ett eller annat sätt ligger och låg bakom dessa företeelser gör du ju vad som kallas en halmgubbe. En sån är en tänkt eller verklig person eller företeelse som man sen iklär tankar och åsikter utan att denna ens får komma till tals. Här är det något så mystiskt som mansrörelsen som ikläs rätt vidriga egenskaper. Allt för att Lars Lindström ska kunna säga ”Titta, vad var det jag sa”. Problemet är att det fortfarande inte finns en mansrörelse.

Ohederligheten hos Lars Lindström tar sig t.o.m. uttryck som halmgubbar
Foto: Varnamonyheter

Fast på den sista punkten skulle jag nog vilja se en ändring. Efter Lars Lindströms senaste artikel i Expressen har det nog blivit dags att skapa just en mansrörelse vars uppgift är att se till att få feministerna att sluta med sina grundlösa anklagelser. Det är dags att skapa detta nätverk, jag är gruvligt trött på den ensidiga skrikiga propagandan som Lars Lindström och andra ”feminister” sysslar med. Jag sätter ”feminister” inom parantes eftersom rörelsen handlar om jämlikhet och respekt, men i Sverige har den som vanligt omtolkats till att innefatta dumhet, lögn och ojämlikhet. Det har inte minst Lars Lindström genom sin senaste artikel visat.

Det är dags att sluta slita sitt hår i vrede och istället bilda den mansrörelse som ska ge feminismen dess motvikt Foto: SVD

Löjesguiden vill med dagens artikel inte alls nominera Lars Lindström till priset ”Foliehatt of the Year” eftersom artikeln är för gammal. Jag vill däremot belysa en serieförbrytares verk som återkommer också i nutid och därför förstärker intrycket av en person i stort behov av att få vara med i den feministiska statskyrkan. Motiveringen lyder: ”Du belyses med dagens artikel för din osvikliga förmåga att se saker som inte finns och att hitta nya snärtiga formuleringar för att anklaga dina meningsmotståndare. Antagligen dessutom bara för att skaffa dig en karriär. Den avskyvärda retorik och anklagelse du gör dig skyldig till och som drabbar människor som aldrig har krökt ett hår på någons huvud, berör dig inte. Därmed blir du en del av den fullständigt hänsynslösa debatt med fulmetoder som bara feminister använder sig av. Felaktiga eller förvrängda fakta, påståenden utan saklig uppbackning av dessa och direkta lögner är några av metoderna som tydligen också du använder dig av Lars. Därmed har du både med din äldre och din mer sentida artikel visat att hänsynslöshet är en framkomlig väg i dagens journalistik.”

Ett Fascinerande Hyckleri

Är det inte fascinerande. Här lever vi i ett samhälle fullt av möjligheter men ändå ber vi tjejer bära ett kors som på golgatavandring. Det korset kallas patriarkatet och talar om att de ska inte tro att de har några möjligheter så länge den fienden existerar. Fast det har dom, men den chansen får en del alltså inte. I det statssocialistiska Sverige ska vi ju indoktrineras och här finns en uppenbar chans när något så saftigt som patriarkatet ligger framför oss. För vem kan argumentera emot utan att bli kallad en representant för denna obekanta företeelse? Vem kan företräda något som inte finns? Mer om den förvirrade värld som kallas feminism kan du läsa om på WTF Toklandets utmärkta blogg.

I Sverige har vi för få problem, därför måste vi naturligtvis skapa nya Foto: Toklandet

I Sverige kan vem som helst starta företag, vi kan studera fritt och vi har alla möjligheter att förverkliga oss, också tjejer faktiskt. Ändå ska det intalas att de inte har en chans med detta illusoriska patriarkat närvarande, myten är född. Vi är så fria att vi kan storkna i det, ändå väljer vi att se allt i grått och snart kommer väl avgrundsdjupet att öppnas. Vi har möjligheter men väljer att se begränsningarna vare sig de finns eller inte.

I Sverige har vi oändliga möjligheter, så många att det skapar beslutsångest
Foto: Shapemeup

Vi har till och med lyckats göra det än värre faktiskt. Vi har media som ihärdigt gör sig till röst och kanal för denna syn och som hela tiden är så villiga att påpeka orättvisorna som trots allt finns, men som aldrig skriver om möjligheterna. För att kunna göra karriär i dagens media måste man till och med likt Lars Lindström skriva en artikel som säljer ut hela manligheten genom att grovt generalisera och visa att man ser patriarkatet. En syn som man normalt måste käka LSD för att se, men i media fungerar det. Här kan du läsa Lars Lindströms drapa på manligheten där han rekommenderar avskjutning. Så lågt har alltså medias representanter sjunkit att de förordar massmord för att komma åt ett problem, allt för att kunna klia rätt rygg.

I medias värld tycks det viktigt att klia rätt rygg Foto: Kolozzeum

Samma media har dessutom blivit dubbla hycklare. För i kedjan där de först slår ner unga tjejer med tjatet om patriarkatet och sedan får könsförrädare som Lars Lindström att späka sig i ånger fattas fortfarande den sista länken. Den pusselbiten kom på SVT igår tisdag när de sände programmet Sveriges Städmästare. Programmet bygger på att man ska tävla i vem som städar bäst och använder mest framgångsrik teknik. Programledarna är två kvinnor som sen testar resultatet och de tävlande är alla kvinnor de också. Se avsnittet via länken till SVT Play. Detta är alltså samma SVT som under så lång tid har varit så feministiska och som till och med varit drivande i frågan.

Det ena ska inte utesluta det andra, inom svensk feminism och debatt är det tvärtom
Foto: Womenscenterforcreativework

14.20 In i programmet kan man lära sig mycket om den kvinnosyn SVT vill förmedla. Där vittnar en trettioårig kvinna om att hon för det första älskar att städa. Tittar man vidare så får man reda på att hon jobbar inom vården och har tre barn som hon så gärna tar hand om. 19.08 In kan man höra en annan kvinna vittna om att hennes vinnarskalle kommer att ge henne den åtråvärda segern. Det är underförstått en bild som inte riktigt rimmar som vi får här med andra ord. Först skriker SVT ut sitt mantra om feminism som med en dåres envishet i kombination med en hjärntvättads upprapningsförmåga. I nästa sekund förmedlar man en kvinnosyn som man trodde försvann på sextiotalet.

Du trodde bilden var död men inte på SVT Foto: Metro

Här gör alltså SVT en lek/tävling av den bild som förmedlas. Ett sätt som sett ur ett feministiskt perspektiv gör programmet extra farligt. Man kan ju förledas att tro att det skulle vara lustfyllt att städa men också att vara en förtryckt kvinna som såg fram emot sin städning. Med glada små tillrop och en del bannor ska kvinnorna i programmet och tittarna läras hur man städar. På primetime lägger alltså det av feminism så genomindoktrinerade SVT ut ett program vars enda syfte är att förmedla en syn på städning och kvinnor som luktar unket till och med i min mansslemmiga näsa.

SVT:s budskap är illaluktande i dubbel mening, först vulgärfeminism sen inskränkthet
Foto: Devote

Vad är det för bild man vill förmedla från SVT:s sida? Att städning är en kvinnlig företeelse? Är inte detta  tvärt emot det de har sagt tidigare med sin feministiska agenda? Frågorna hopar sig, men bilden är klar. Städning är enligt SVT en kvinnlig företeelse samtidigt som samma bolag sitter och skriker ut rubriker om varför feminismen behövs. Ja, den kanske behövs men på ställen där vi inte förväntade det. Kanske är det så att den behövs på själva epicentrum för feminismen för att rensa ut i det patriarkala förtrycket som råder på SVT.

Huset på Gärdet i Stockholm behöver nog en rejäl uttädning Foto: NWT

För SVT har nämligen visat en viktig princip mitt i allt elände. De värsta kvinnoförtryckarna i Sverige är inte männen, det är feministerna själva. För med lögner och illusioner berövar  de tusentals tjejer möjligheterna, med program som Sveriges Städmästare indoktrinerar de och med subtila undertoner i budskapet planterar de gamla idéer som de vore nya. Hjärntvätt i Sverige fungerar, det kommer hela tiden små budskap genom våra TV-apparater som för att genomföra just detta. Titta gärna på gårdagens inlägg med tråden till SVT Rapport där ni hittar ytterligare exempel.

Subtila budskap där andemeningen är klar har alltid varit SVT kännemärke Foto: KNTNT

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera SVT till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset för ett formfulländat hyckleri. Först talar ni er djupröda om vikten av feminism och sen sänder ni ett program som andas så mycket gammal mossigt arvegods från en svunnen värld. Gapet mellan vad ni säger och vad ni gör blir därmed avgrundsdjup. Det är just sånt jag på Löjesguiden gillar – hyckleri i långa banor.”
Till sist vill jag lansera en ny programidé åt SVT. Vi tar de två programledarna för Sveriges Städmästare – Marléne Eriksson och Marie-Louise Danielsson-Tham – och ett antal deltagare av båda könen. Inkludera gärna också en hen så att de inte känner sig utanför. Det gör programmet intersektionellt och bra. Uppdraget de ska genomföra är att städa ut huset på Gärdet och sen Svenska Filminstitutet för att rensa ut den träskfeministiska kärring- och gubbröra som alltför länge har bitit sig fast där. Då har de ju lite skit de kan sätta tänderna i.

Summan Av Dubbelmoral Är Hyckleri

I vårt land är det snart kutym att ha dubbla måttstockar. Vissa regler gäller för vissa personer och andra regler gäller för andra. Det är något Marcus Birro nu har fått erfara när han i veckan fick sparken från Expressen sedan han hade ställt upp på en intervju om den senaste tidens twitterstorm i tidningen Exponerat. Tidningen Expressen visar därmed rätt handfast att man är en del av det system som både andas och utstrålar hyckleri och dubbelmoral.

Hyckleriet är totalt i vårt samhälle, fallet Birro sätter fingret på en öm punkt Foto:Twitter

Det började med att Marcus twittrade, något han borde ha låtit bli. För i den svenska kyrkan för politiskt korrekta säger man vissa saker och man ska hålla truten om andra. Marcus valde ett kontroversiellt ämne – islam – och angrep det för dess överrepresentation i terrordåd i världen idag. Det borde han aldrig ha gjort för nu ryckte varje rättrogen journalist och andra dumskallar ut för att ge den där tölpen vad han tålde. Det hela slutade i ett tiotal mordhot och hela historien visade till sist hur mycket yttrandefrihet är värd i dagens samhälle.

Mattias Thern och Birro har nåt gemensamt – de har båda tagit emot dödshot
Foto: Sydsvenskan

I den skitstorm som nu utbröt ställde Marcus Birro upp på en intervju med tidningen Exponerat. En tidning som är ytterst kontroversiell därför att den är islamfientlig och kanske rent av rasistisk. Den har av andra stämplats som detta men det är upp till var och en att dra sina slutsatser. Han berättade om den kniviga situation han nu satt i men också det stöd han har fått. Mordhoten diskuterades och hur hans syn på islam såg ut och varför han hade sagt det han hade sagt. Att ställa upp på en intervju är ju ett sätt att föra ut sin sida av spörsmålet men snart hade kopplingen Exponerat och Marcus Birro fått konsekvensen att Birro avskedades från Expressen. Han menar i efterhand i en intervju för Hänt att detta är något som Expressen har väntat på länge.

Väntade bara Expressen på sin chans i fallet Marcus Birro? Foto: Bokfreak

Expressen har därmed sänt en tydlig signal. Säger du en kontroversiell sak men är fel person så kan du tyvärr räkna med att det snart är kört. Om du däremot är ”rätt” person och skriver om ”rätt” saker då ser situationen genast annorlunda ut. För medan man använder en måttstock på klavertrampen Birro påstås ha gjort, använder man en annan på en annan anställd. Den jag tänker på är naturligtvis Lars Lindström som just i samma tidning skrev ett av årets mest hatfyllda artiklar. En mer stinkande kompott av misandri och rena felaktigheter fick man leta efter.

Lars Lindström fick för samma tidning skriva årets mest hatiska artikel – hyckleri?
Foto: Wikipedia

Samma tidning har dessutom skitit i det blå skåpet dubbelt upp. Birros kontroversiella twittrande och de uttalanden som har kommit i kölvattnet på detta, är knappt en västanfläkt i jämförelse med deras samarbete med den så kallade researchgruppen. Det är en grupp före detta AFA-aktivister som med halv eller helt illegala metoder snokar reda på uppgifter åt sina uppdragsgivare genom t ex dataintrång.

Researchgruppen KAN ha gjort sig skyldiga till brott som dataintrång Foto: SNSC

Expressen har genom dessa kunnat kartlägga SD-politiker och deras kommentarer bakom anonyma alias. Problemet är bara att man inte granskar ALLA politiker utan bara vissa. Ingen i den här gruppen skulle komma på tanken att kartlägga vänsterns nätverk för att sprida sin hatpropaganda i olika media. Gruppen har till och med nominerats till Stora Journalistpriset som är journalistförbundets ryggdunk till alla ansetts ha förtjänat priset, mer om det via följande länk.

Researchgruppen kartlägger men bara om hatarna har ”fel” åsikter Foto: Twitter

Också Robert Aschberg samarbetade med researchgruppen när gjorde programserien ”Trolljägarna” som snart går in på säsong två på TV3. Där har nätalias grävts fram och avslöjats, så långt låter allt okej. Man ska ju stävja hatet på nätet som det så populärt heter. Problemet är bara att dels är det bara vissa som avslöjas och att för det andra är vissa av dessa avslöjanden beställda av personer som själva har minst sagt grumliga motiv.

Nätalias används i både kriminella och andra syften Foto: SVT

Låt oss i pedagogikens namn ta ett exempel. I ett avsnitt intervjuades feministen Fanny Åström. Hon hade fått ta emot hatfulla kommentarer på sin blogg, en blogg som har överrubriken ”kom i kontakt med ditt inre hat” (!),  och hon ville gärna veta vilka som stod bakom. Mer intressant än att titta på programmet hade varit att se Robbans min om säg Jimmie Åkesson hade bett honom spåra upp alla de som har sänt både dödshot och rena trakasserierna, hade Robert Aschberg ens brytt sig?

Robert Aschberg slog ett slag mot näthatarna genom att avslöja hatarna av…
Foto: Webb-TV

………Näthaterskan Fanny Åström Foto: Ergo

De dubbla måttstockarna får genast konsekvenser. Om du som Marcus Birro försöker förklara dig i ”fel” media hängs du med en gång, detta trots att det som sägs inte på något sätt är kontroversiellt. Alla andra som hatar men står för rätt hat belönas däremot med en dunk i ryggen och en karriär inom media. I somras sände Sveriges Radio programmet ”Sommar” med Athena Farrokhzad där våldet förringas och försvaras.

Alla former av våld är oförsvarbara vem det än kommer från Foto: Aftonkuriren

Allt är som vanligt alla andras fel och allt hon och hennes vänner gör är att försvara sig. Ingenstans nämner hon att en av dessa vänner senare fälldes för dråpförsök på en fjortonårig nazist efter att ha utdelat två knivhugg i nazistens rygg. Personen i fråga skyllde naturligtvis sin knivattack på att han handlat i nödvärn, något domstolen däremot inte trodde på. Följande länk leder till radioprogrammet.

Athena Farrokhzad sände radioprogram fullt av subtila budskap Foto: SVT

Pär Ström var länge debattören som genom sin blogg tog debatten för att visa hur fel alla feminister i det här landet har. Han blev snabbt en vass nagel i ögat på alla dem som såg möjligheten till att få ett monopol på att få definiera problemen i dagens samhälle. De därmed ha fått ostört föra tesen att deras alltid lika närvarande patriarkat skulle bära skulden när det i själva verket är helt andra saker man måste fokusera på. Snart hade därför hatdrevet mot Pär Ström satts igång. I den mobb var det ett namn som snabbt utkristalliserade sig och som kom att bli tongivande än i denna dag. Hans namn var Kawa Zolfagary. En lista med de hatbrott som Kawa har gjort sig skyldig till hittar du på Toklandets blogg.

Pär Ström utsattes för ett drev och en hatkampanj som saknar motstycke Foto:Twitter

Kawa Zofagary startade facebookgruppen ”Vita kränkta män” enbart i syfte att misskreditera och svartmåla Pär Ström. Detta skedde inte med argument eller samtal som normalt utan med tillmälen och rent skitsnackande. Till sist skapades ett antal bilder, en av dessa kan du se på Toklandets blogg i artikeln som är länkad ovan, där Pär Ström bl a framställs som korsfäst. Budskapet är subtilt men tydligt, håll dig borta.

Hoten och hatet får allt fler att tystna Foto: Eskilstuna

Det var precis det Pär Ström till sist gjorde. När hot inte bara mot honom utan också hans familj kom in fick det vara nog, han slutade blogga – mission accomplished. Efter detta har Kawa Zolfagary varit en omhuldad person som har inbjudits att tala inför juridikinstitutet om näthat! Snacka om ironi. Mer om detta från Toklandets blogg som åter har kartlagt Kawas egna näthat i följande inlägg.

I dagens Sverige tystas debattörer därför att nätmobben styr Foto: DN

Kawa fick till och med pris av Rättviseförmedlingen för sina mobbar-insatser. Så här löd motiveringen som också går att läsa på deras hemsida:

“Sedan oktober 2011 har vi skrattat, gråtit, förfärats, förbryllats och förfasats över de inlägg och kommentarer som lyfts fram av grundaren Kawa Zolfagary och övriga gänget bakom nu nedlagda facebooksidan Vita Kränkta Män. Med humor och skarpsynthet har VKM på ett innovativt sätt belyst rasism, sexism och homofobi från kommentarsfält, nätforum och bloggar. Med nya projektet genusfolket.se bjuder Kawa Zolfagary tillsammans med övriga skribenter på eftertanke och analys kring samma viktiga frågor. Rättviseförmedlingen vill med detta pris tacka Kawa Zolfagary för att han genom VKM erbjudit en fristad för feminister och antirasister där vi skrattat tillsammans. Samtidigt vill vi applådera nya sajten genusfolket.se och önska varmt lycka till med framtida projekt”.

Är Rättviseförmedlingen rättvis eller rättsvilse? Foto: Berghs

Med humor och skarpsynthet kallar man alltså det som fram till för ett tiotal år sedan hade kallats ”mobbning”. Hur mycket är deras syn på ”rättvisa” värd efter detta? Att ge ett ”rättvisepris” till en person som har byggt en karriär på att hata och håna måste vara ett svårslaget rekord i ironi.

Kawa Zolfagary slog ett slag mot rasismen genom att skapa hatsidan på Facebook
Foto: Ajour

Kawa gav sig inte med detta. Snart hade han skrivit sitt livsverk ”Vita kränkta män” som bok genom Galago förlag, senare blev den också pjäs. Föreställningen sattes upp med benägen hjälp av skattebetalare som gärna försåg en liten hjärntvättad kader med subventionerade biljetter så att också de kunde komma i kontakt med sitt inre hat. Naturligtvis var scenen Brunnsgatan Fyra i Stockholm, ett tillhåll för allehanda skattesubventionerad galenskap under ledning av Martina Montelius.

Martina Montelius och Brunnsgatan Fyra blev skådeplatsen för pjäsen Vita Kränkta Män Foto: Aftonbladet

Recension av galenskapen hittar du i Expressen, nästa recension hittar du på Sveriges Radio. Märk dock på den sista länken att du har ett ljudklipp med en längre recension än den text du hittar under. Där brodderas resonemanget ut och också där hittar man den underton av den misshagliga underström som kommer fram så fort man nämner namnet ”Pär Ström”.

Kawa såg så här lycklig ut, hans karriär tog ju ett rejält skutt framåt Foto: Nöjesguiden

Diskussionens vågor gick höga både kring facebook-gruppen, boken och pjäsen. Ett och annat inlägg fick komma fram som protesterade mot fenomen som Kawa Zolfagary som här i en artikel i Aftonbladet. Det stora flertalet tokhyllade dock hans insatser för nätmobbningen, i följande artikel i DN kultur försöker Erika Josefsson få oss att förstå att det finns ädlare motiv bakom facebook-gruppen.

Lo Kauppi i pjäsen Vita Kränkta Män visar med STRÖM-sladden vem som mobbas
Foto: DN

Till sist kunde Kawa Zolfagary skörda det han hade sått och det i form av en utstakad karriär som nu feminist-kyrkan hade hjälpt honom med. Det var då han inte behövde den heller och sa adjö till den också. Mer om det i en artikel från Nöjesguiden.

Inte heller Ametist Azordegan fick ett avbräck sen hon kallat Josefsson ”nazist”
Foto: Ungdomar

Nästa person som belönats för sin klumpiga formuleringsförmåga/oförmåga är Ametist Azordegan. Hon utsattes själv för det drev av digitala dödsskvadroner som tycks härja på sociala media och diskussionsgrupper. En kader som utan pardon ger sig på den som tycks misshaglig eller som uttrycker en icke önskvärd åsikt. Mer om hoten mot henne i en artikel i SVD.

Sociala media innebär möjligheter och faror som nätmobbarna utnyttjar Foto: SV

Så långt lät det först som om Ametist hade dragit det kortaste strået och det är när vi ändå är inne på det, inte okej att mobba vare sig mot Ametist eller någon annan. Men vad hade hon då gjort för att förtjäna denna behandling? Ja följande uttalande som refereras i Expressen talar väl sitt tydliga språk, inte heller hon är utan skuld och kanske hamnar hela bråket i ett lite annorlunda ljus. Det är fortfarande inte okej att dödshota, men det är inte okej att kalla någon nazist. Jussi H Lundells blogg tar i denna utmärkta artikel upp med vilken dåres envishet Jan Gradvall försvarar hennes övertramp.

Janne Josefsson såg så här förbryllad ut efter anklagelserna Foto: Alltomstockholm

Om vi gräver vidare, vad hade Janne Josefsson gjort för att bli kallad nazist? Han hade som vanligt granskat och grävt men denna gång i ”fel” kretsar när han drog ner brallorna på våldsförhärligande organisationer till vänster. Lite längre ner hittar du programmet som väckte så mycket ont blod i form av ett videoklipp.

För min egen del spelar det ingen roll om våld kommer från höger eller vänster. Inte heller om hoten kommer från vänster eller höger, den är lika sjuk vilket som. Det sjukaste är dock att alla dessa våldsverkare ser sig per definition som ”goda” och därför har man ”rätten” att ta till vilka metoder som helst som det framgår av programmet. Revolutionära Frontens övergrepp förringas, deras motiv framställs som ”gott” och allt de gör är ”självförsvar”. Ingenting i deras retorik är försvarbart men ändå gjorde sig Ametist alltså sig till försvarare av det oförsvarbara.

Revolutionära Fronten slår ett slag för friheten? Foto: Metro

Titta på följande video och förfäras. Här finns inte bara avslöjanden som Ametist ansåg så stötande att det föranledde henne att kalla Josefsson nazist, det är dessutom en mörk värld som han gläntar på och som borde också få henne att bli skrämd.

Att försvara det oförsvarbara blir till sist ohållbart Foto: Culture24

Skrämd blir man också ca 32 minuter in i videon när professor Magnus Wennerhag försvarar Revolutionära Fronten, han var också medförfattare till den debattartikel i DN han där han motsätter sig ett förbud mot organisationer som använder våld som metod att skrämma och tysta. I videon försöker han få oss att tro att Revolutionära Fronten vill skapa ett mer demokratiskt samhälle än det nuvarande. Jag kan knappt hålla mig för skratt inför denna uppenbara ironi. Titta och förfäras.

Sebbe Staxx är en av de som försvarar det oförsvarbara i videon nedan Foto: SVT

Rapparen Sebbe Staxx försöker sig också på ett rätt patetiskt försvarstal i videon eftersom Revolutionära Fronten deltog i en av hans videos och att han känner flera medlemmar. De dåligt underbyggda argumenten blir än mer usla då man inser att han gör misstaget att flasha en klocka som kostar sisådär 25.000 kronor.

Att denna ”intelligentia” gör sig till exakt detsamma som dem de anklagar. Märk en sak: Jag försvarar inte högerextrema åsikter bara för att jag anklagar delar av vänstern för övergrepp. Det är inte riktigt så svart eller vitt. För mig finns inget ”gott våld”, det finns bara jävligt förbannat oacceptabelt våld vem det än kommer från.

Det goda våldet är nog inte så gott trots allt Foto: Al-Lodenius

Ametist Azordegan hade redan innan en karriär inom media som inte fick samma törn efter bråket som Marcus Birro råkade ut för. Trots att hennes övertramp med nazist-tillmälen är betydligt längre från sanningen än Marcus Birros kritik av islam. Marcus Birros lön blev gatlopp i media, Ametist däremot artiklar som i vanlig ordning förringar hennes övertramp. Här ett exempel från Expressen som uppenbarligen skiljer på folk och folk. Ametist tar man i försvar, Birro avskedar man.

Vissa får säga vad som helst, andra blir utsparkade med en gång Foto: Barbaraleung

Löjesguiden vill med denna artikel nominera svensk media särskilt Expressen till priset ”Foliehatt of the Year” för det hyckleri som bara ni kan uppvisa. Motiveringen lyder: ”Ert hyckleri är monumentalt, inte minst exemplet Marcus Birro visar på detta. Vissa får säga vad som helst, t ex Kawa Zolfagary eller Lars Lindström, medan andra inte ens får påtala problem som t ex Birro. Hans kritik är befogad, det finns problem inom den muslimska rörelsen det medger man till och med själva. Att man i den diskussion som måste komma till istället väljer att avskeda Birro är obegripligt. Problemet inom media är att ni på fullaste allvar anser att några av debattinläggen får man diskutera, andra får man inte ens nämna. Ni gör er därmed till hycklare av första graden.”

Medial Misandri

Smaka på ordet – misandri – ett ord som officiellt inte ens finns i SAOL. Det betyder ”manshat” och är fullt befogat att tala om och använda i vår tid. Denna blogg lanserar därför härmed detta ord som ska in i debatten även om jag på intet sätt är först ut att använda det.
Ordet borde användas som epitet på alla de feminister som ger uttryck för sina i mina ögon helt skruvade åsikter. Här råder tyvärr ingen skillnad på om debattören är man eller kvinna, de av misandri befläckade tankarna står som en urindoft från allehanda mediala pissoarer. De senaste debattinläggen vittnar om samma unkna manssyn, och detta utfört av män! Ordet ”könsförrädare” ligger inte långt borta.

Har vi nått den nedersta kretsen nu?

Inte sällan är dessa ”godhetens fanbärare” journalister. Den senaste i raden av hattifnattar är Lars Lindström. I sin krönika i tidningen Expressen hittar han nya sätt att visa att foliehatten är på. Redan i rubriken sätter han ett svårslaget rekord, ”Jag är inte rädd för feminismen – Jag är skräckslagen för mansrörelsen”. Vilken mansrörelse Lars? Var hittar du den och kom nu inte och säg ”patriarkatet”, det vore lika intelligent som att komma släpande med den alltid så bekväma förklaringsmodellen med Illuminati som alla konspirationsteoretiker är så förtjusta i.
Han fortsätter dock enträget där tankegångarna hittar nya intelligenta små infallsvinklar som ”Varför rånar vi banker, misshandlar, mördar?”. Jag är man men har aldrig rånat en bank, aldrig misshandlat eller mördat. Men om du Lars har ens föresvävats tankar om sådant eller känner till någon som har det, borde du nog gå till polisen. De är säkert intresserade av dina eller andras förehavanden eftersom detta faller under det som är åtalbart.

Lars Lindström lyckades slå ett dråpslag för misandrin Foto: Wikipedia

Hans tankar går vidare, ”varför misshandlar vi kvinnor vi säger vi älskar? Och varför sysslar inte kvinnor i samma grad med denna dårskap?” På den första frågan hänvisar jag till samma svar som förut. Om du själv har misshandlat en kvinna eller känner någon som har det, vänd dig till polisen. Dra däremot inte in mig i ditt dåraktiga resonemang, jag och en förkrossande majoritet av alla andra män har nämligen aldrig gjort det du säger. Jag skulle till och med våga mig på en gissning och påstå att minst 90% av alla män skulle aldrig ens överväga det du påstår, ändå säger du det. Hur kan det komma sig Lars?

Sen blir det för en stund intressant bara för att magplaska igen. När Lars Lindström påstår det alldeles sanna påståendena ”svenska tjejer har bättre betyg än pojkar”, ”tjejer skaffar sig oftare en högre utbildning”, ”Kvinnor lever längre än män”, ”Män kör ihjäl sig och andra oftare”, ”Män super sönder sig mer frekvent”, ”Män har färre nära vänner och dubbelt så många män tar livet av sig” är han inne på ett område som borde diskuteras och undersökas mycket mer. Så dock inte fallet med dagens feministiska agenda. Dessutom lyckas Lars efter denna ansats landa i latringropen med påståendet ”Kvinnor är inte alls lika benägna att slåss, misshandla och mörda”. Länken som visar att du har fel hittar du nedan som leder till en Brå-undersökning, I rest on your face.

Misandri i Sverige har äntligen fått ett ansikte Foto: Enstillaundran

Om vi börjar från början i alla dessa påståenden. Återigen ”vi misshandlar” när det handlar enligt all tillgänglig statistik om några få män som utför dessa hemska dåd. Varför drar han alla över en kam? Jo för att argumenten inte räcker när han vill ”bevisa” sin poäng! Det är nämligen så att ett fåtal står för det stora flertalet fall, att dra alla över en kam syftar bara till att kunna peka på en ”sjuk mansnorm” när denna inte finns generellt sett. ”Varför sysslar inte kvinnor i samma grad med med denna dårskap?” Hur vet du det Lars? Statistiken talar sitt tydliga språk, inte tillräckligt med undersökningar har genomförts på området för att kunna göra några påståenden över huvud taget om kvinnors våld mot män. Där denna finns dokumenterad finns dessutom ett stort stigmata, ingen vill prata om det ”omanliga” i att erkänna att en eller flera kvinnor har spöat upp en man! Ändå finns det dokumenterade rapporter som SKULLE KUNNA antyda att det är betydligt vanligare än vad som ges sken av. Det har till och med dykt upp undersökningar som visar att du har fel, men detta har en gemensam media mött med tystnad, länk till en av dessa finns nedan. Skulle du Lars vilja vara vänlig och förklara hur medias agenda har blivit så vindkantrad att den inte längre är intresserad av de fakta som faktiskt finns att tillgå?

En annan sak du skulle kunna förklara Lars är följande: Mitt påstående nummer ett: Mäns våld drabbar andra män i högre grad än kvinnor. Påstående nummer två: Kvinnors våld mot män är betydligt mer vanlig än vi hittills har trott.
Jag tror jag har ganska torrt om fötterna när jag bifogar följande länk till statistik över detta från BRÅ. Till påstående två bifogar jag en länk till undersökning som visar att kvinnors våld mot män är betydligt vanligare än vi har trott. Jag kan också varm rekommendera den något krympta artikel i ämnet som DN som publicerades för en tid sen. Jag kan också varmt rekommendera dig Lars Lindström att ta del av en nättidning vars syfte är att ge oss en lite mer balanserad syn på problemet. Organisationen A Voice For Men (AVFM) skriver regelbundet artiklar i ämnet, det vore klädsamt om du gjorde det Lars det kan ge också dig en lite mer nyanserad syn på problemet. Det oberoende som ni journalister ju sedan en tid har övergett hade ju kunnat skänka dig en aura av trovärdighet, men objektiviteten är ju som sagt numer ett minne blott inom er yrkeskår. Det är ett faktum inte minst du ger ett ansikte åt.

Vågskålen mellan de två könen vägde genast över Foto: Advokatolafsen

Till de sanna påståendena så. Jo, svenska tjejer har högre betyg än pojkar. Varför diskuteras inte detta? Är det skolans prioriteringar det är fel på? Missgynnar denna killarna? Är det lättare för tjejer att få högre betyg för att de är tjejer? Frågorna är många, svaren eller undersökningarna på området lyser däremot med sin frånvaro. Istället serveras vi regelbundet snömos som ”Killar har en antiplugg-kultur” som en artikel i Aftonbladet vill ge sken av. Dock ingenstans något bevis för detta eftersom ingen har brytt sig om att undersöka, hur kan det komma sig? Detta leder till nästa påstående att kvinnor skaffar sig högre utbildning i större grad än män. Ja, hur kan vi tillåta en sån ojämlikhet Lars, borde inte detta bli föremål för en grundlig utredning så vi kan göra något åt detta? Som vanligt är det dock tyst på den punkten från både media och politikerna. Hur kan man förklara att ingen bryr som ett uppenbart faktum? Är det kanske så att agendan är ett utslag av den misandri i varje fall jag anar mig till?

På samma oseriösa sätt fortsätter artikeln som helt och håller missar målet i vanlig ordning. Kanske är det trots allt symptomatiskt för ett samhälle som är fixerat på orättvisorna mot kvinnor, som jag märk inte förnekar finns. Samma samhälle tillåter samtidigt att vi förbiser de oförrätter som drabbar män och pojkar och ingen tycks vara beredd att göra något åt det. Lars Lindström har personligen svarat på kritiken på bloggen könsfreden/gendertruce men talar där samma snömosiska som förut där icke-svaren haglar och påståendena står utan bevis. Indikationerna som finns och som pekar på något annat än de påståenden han framför, lyser också de med sin frånvaro. Oseriöst om du fråga mig.

En myt är en myt, en lögn likaså

Till sist buklandar Lars Lindström i en förmodligen påhittad anekdot när han ger sig själv en guldstjärna för uträttat värv. Förmodligen känner han änglavingarna växa när han berättar att han sitter på Stureplan. Mitt i några förbipasserande mäns diskussion avfyrar Lars ett brett leende mot dem för deras löjliga sätt och sin egna förträfflighet i alla kloka tankegångar. En av männen blir nervös och han får något panikslaget i blicken som om han förstår vad Lars menar.
Min enda kommentar till denna uppenbart påhittade historia är att påminna Lars om att också Lucifer var från början en ärkeängel och hade vingar. Han kanske borde reflektera över det faktumet också.
Fler som bloggat om Lars Lindströms artikel hittar du på bloggen könsfreden. Som vanligt har också Susanna Varis bloggat förträffligt om saken. Naturligtvis får jag inte glömma bort WTF Toklandets blogg som precis som jag frågar sig när Lars ska anmäla sig hos polisen för sina brottsliga handlingar.

Anekdoter kan ibland ha en rolig vinkling, dock inte denna gång Foto: Metrobloggen

Löjesguiden har det skadeglada nöjet att nominera Lars Lindström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: För din journalistiska oförmåga att vara objektiv nomineras du till priset. Du har i en enda artikel visat att jag och andra som har drivit samma tes, hela tiden har haft rätt. Denna tes, att journalistik inte längre är objektiv utan drivs av en politisk agenda, får därmed sägas vara bevisad. Med olika påståenden driver du en tes utan att en enda gång ens åberopa några bevis för denna. Du fullföljer din linje och anser utan att ha bevisat någonting, ha fått indikationer på både en icke-existerande mansrörelse och deras brott mot mänskligheten och kvinnor. Festen med fantasifostren som hedersgäster är därmed mer påtaglig än tre fiktiva figurer på Stureplan, den är alldeles verklig i varje stavelse i din artikel. De teser som däremot hade kunnat drivas och väckt ett större intresse än ett indignerat blogginlägg från min sida, lyser som vanligt med sin frånvaro. Du blir därmed en fullgod representant för den kår som säger sig förmedla sanningen, men som hellre sysslar med latrindikesdykning.”. Det har till sist blivit dags att fullaste allvar starta en mansrörelse i Sverige. En rörelse vars främsta syfte är att se till att mäns vandel återupprättas och att slippa påhopp från en rörelse – feminism – som för länge sen har tappat sin moraliska kompass. Den rörelsen finns och frodas – den kallas jämställdism eller ekvalism – den rörelsen ser jag härmed mig själv som en självklar del av.