Första maj och andra vurpor

Första maj är avverkad, som vanligt har den varit full av floskler och andra tomma ord. Det hela har snarare förvandlats till ett väckelsemöte för de övertygade där de kan stå och skandera ut sin plakatpolitik. Få är dock som vanligt förslagen som kommer att leda till det landet skriar efter som fler jobb t ex. Statsministern lovar t ex 5000 beredskapsjobb (DN; Archive) för våra skattepengar som skulle ha gått till vård skola och omsorg. Nu ska de istället gå till att ge en misslyckad politik konstgjord andning.

Med 400 000 öppet arbetslösa (Ekonomifakta) tycker man väl kanske lite till mans att regeringen borde ha mer än så i sin rockärm. 5000 Jobb som dessutom inte är ordinarie tjänster och i vanlig ordning finansierat av det offentliga, är ungefär som att släcka oljebränder i ett upplag med en tillbringare vatten. Stefan Löfven och andra vänster-människors förmåga till självbedrägeri i frågan och de fortfarande övertygades nästan religiösa fanatism är både roande och oroande. De tycks inte se verkligheten helt enkelt.

För att vi mitt i högkonjunktur inte förmår skapa jobb (DN; Archive) borde oroa nåt så in i Norden. En sån här dag tar man dock fasta på overkligheten snarare än verkligheten och snart har vi en floskelstorm som vi aldrig har skådat förr. Och alla de som fortfarande är övertygade står och applåderar åt att människor som Stefan Löfven vänder verkligheten ryggen.

Sångerskan Cher kan stoltsera med hitten ”Turn Back Time”, svensk vänster önskar nog att de var kapabla att göra samma sak alltså att vrida tillbaka tiden. För en mer unken anrättning än den som serverades igår med mer tomma ord och tveksamma tankar får man nog leta efter. Foto: Av Ian Smith from London, England – Cher. The picture was cropped to remove watermark ”www.flickr.com/photos/smeian9061/5324338814/”, CC BY-SA 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12668019

Ytterligare ett skäl till varför Stefan Löfven tillsammans med Magdalena Andersson inte lever i verkligheten får vi på handen genom nyheten (SVT; Archive) om att statens budget inte längre räcker. Vår finansminister tar därför pengar från trängselskatten i Göteborg som under täckmantel att den skulle finansiera kollektivtrafik, nu istället finansierar migrations-kostnader. Samma finansminister tvingar i samma migrationskostnads fotspår det statliga företaget Akademiska Hus (DI; Archive) att skuldsätta sig för att driva in pengar.

Samma strutspolitik drabbade förra året SJ (DN; Archive) när dessa tvangs utbetala nästan 2 miljarder extra åt staten för att täcka deras underskott. En kostnad som innebär att bolaget antingen måste sälja tillgångar, skuldsätta sig eller skjuta upp nödvändiga investeringar. Allt för att vår regering inte kan säga nej till mp i migrationsfrågan och inte heller kan skillnaden mellan plus och minus.  Vi både lånar och brandskattar våra tillgångar för att ha råd med migrationen. Kan man beskriva något som mer galet?

Att vända verkligheten ryggen gjorde säkert också de nazister som hade sökt och fått tillstånd att demonstrera samma dag som vänstern. Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) hade sökt och fått tillståndet trots att det var ett känsligt kapitel i det till ytan lilla Borlänge (SVT; Archive). Polisen som först velat avslå ansökan, hade efter hot om anmälan till Justitieombudsmannen (JO) inte mycket val än att godkänna denna.

Reaktionerna (Norran; Archive) har inte låtit vänta på sig, Vänsterpartiets distriktsordförande Cecilia Ronsten menar att beslutet är odemokratiskt! En mycket lustig syn på demokrati då Cecilia borde veta att demonstrationsrätten är inskriven i grundlag. Hade rollerna varit omvända hade det säkert låtit annorlunda från henne och svensk vänster. De tycks ju se demonstrationsrätten som sin rätt, men andras möjlighet på nåder.

Demonstrationstillstånd är trots vänsterns syn på saken, inget som bara vissa har rätt till. Tvärtom är rätten inskriven i grundlagen vilket man borde tänka på innan man uttalar sig. Foto: By No machine-readable author provided. Soman assumed (based on copyright claims). – No machine-readable source provided. Own work assumed (based on copyright claims)., CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=340630

Ja jag kan se varför det hela är provocerande. Men lika provocerande är det att behöva konstatera att ett så kallat demokratiskt parti som Vänsterpartiet, vill möta antidemokratiska krafter med lika antidemokratiska åtgärder. Vad gör det Vänsterpartiet till för kraft? Ränderna tycks inte gå ur trots förtvivlade försök. När dessutom fler stämmer in i samma körverk (SVT; Archive) är måttet rågat. Lars Ohlys ordval säger allt och mer:

”Polisen har nämligen haft det extremt dåliga omdömet att bevilja nazister demonstrationstillstånd i Borlänge på arbetarrörelsens högtidsdag.”

Jag ska ge Sveriges samlade vänster ett tips för en gångs skull – skit i dom! När de vill provocera, låt er inte provoceras. När de vill få fokus på ”sin sak” vänd dem ryggen, annars hjälper ni dom att sätta fokus på just deras frågor. Vill ni verkligen att de ska få mer medie-utrymme än de förtjänar? Om svaret blir nej så svara för guds skulle inte med förbud och inskränkningar, det gör er till precis lika dåliga demokrater som nazisterna själva!

Som vanligt har jag sparat det bästa till sist. För vem kan tycka annat än en ren smutskastning med hjälp av lögner är något annat än ett svårslaget rekord? För det är precis det som svensk vänster och främst Stefan Löfven sysslar med på självaste första maj. Den svadan som levereras genom Aftonbladet (Archive) (!) är dessutom signerad Lena Mellin (!!).

För lögn är det om man påstår att alternativet till den nuvarande regeringen är en ”blåbrun sörja” när den lika gärna hade kunnat heta S+M+Fp t ex. Det är också lögn att påstå att M vill ”lagstifta om sänkta löner”. Rätt påstående hade varit att de inte vill lagstadga om ingångslöners nivåer. De vill gärna att parterna kommer överens via avtal hur höga ingångslönerna ska vara och också gärna se dessa sänkta för att pressa ner ungdoms-arbetslösheten. De vill däremot inte lagstadga om lönernas nivåer för de som har ett jobb.

Man brukar inom politiken tala om att den som inte längre har några fullgoda argument för den egna patetiska existensen, gärna tar till lögnen när argumenten fattas. Att på de redan betungande egenskaperna för en av det moderna Sveriges sämsta statsministrar lägga denna börda är en gåta. Har han så lite att säga, så få argument kvar att han måste nedsänka sig till en nivå som inte är värdig ens för Stefan Löfven? Ett ovärdigt avslut var så skapat på ett ovärdigt firande. Arbetare i Sverige skulle ha det mycket bättre utan detta.

Alltmer tyder på att vänsterkrafter i hela västvärlden tillhör en förgången tid, de enda som inte förstår den saken är de själva. När en statsminister till och med måste konstruera verkligheten för att kunna skapa de argument han själv saknar, är något genomruttet Foto: By Eric Pouhier – Own work, GFDL, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3930441

Löjesguiden nominerar idag Svensk vänster till priset ”Folihatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Kan det sägas bättre? Svensk vänster gör det igen! Gång efter gång visar ni upp hur inkompetenta och alltför ofta hur antidemokratiska också ni är. Det gör er till kandidater som ligger i startblocken redo att försöka slå Usain Bolt på fingrarna.”

När det smäller, smäller det dubbelt

Europa är under attack, gårdagens terrorattentat i Bryssel visar det om inte annat. Fienden är som så många gånger förr IS och den här gången slår man återigen till mot kommunikation och kollektivtrafik. Publika platser där mycket folk vistas är ett lockande mål därför att själva poängen är att se till att dådet tar så många människoliv som möjligt. Ju fler liv, desto mer braskande rubriker och desto fler darrande underläppar.

Här gäller det att länderna framför allt inom EU står enade, inte oense. Den enda som tjänar på det är IS som i än högre grad kommer att kunna söndra och härska. För det sorgliga är att de är här, om än tillfälligt så i varje fall för en tid och det är människor av kött och blod som får betala för det.

Tyvärr var det inte bara islamiska fundamentalister som lät bomberna brisera igår. Flera mediala sådana kom också dagen här hemma. Det var de gamla vanliga kan man säga, men det otäcka var att de delvis inte förstår och delvis skändar de döda och skadade en gång till.

De smaklösa bomberna i Bryssel kontrades med mer välkryddade från olika debattörers håll. Nils Karlsson – egenutnämnd filosof – stod för dagens största bravad på Twitter. När han till sist var tvungen att ta ner tweetet var det med motiveringen att ”alla hade missförstått”. Foto: Twitter

Det var en Lena Mellin på aftonblaskan (Aftonbladet; Archive) som försökte relativisera det våld vi nu har sett genom att peka finger som för att säga ”titta, högern har historiskt stått för mycket mer våld”. Tur då att hon försvarar det öppna och fria samhället, man får ju vara glad för det lilla. Jag skulle gärna vilja höra henne lägga ut texten om hur IRA, ETA, Baader Meinhof, Rote Arme Fraktion, Abu Nidal, Fatah m fl kan härledas till ”höger”.

Mona Sahlin (SVD; Archive) fattade inte heller hon. Men visst kan hennes tankar så där inledandes se ut som om man gör något, men det hon inte förstår är flera olika saker. Hon förstår inte att vi är i krig mot en totalitär ideologi som står helt i kontrast till det demokratiska och öppna samhälle alla hyllar. Ett sånt krig kommer att ta lång tid att vinna och får inte bara utkämpas militärt. Denna ondska måste bekämpas på fler fronter.

För i lika hög grad handlar ett sånt krig om och den biten har vi redan förlorat, i varje fall tillfälligt, med tanke på vilken väg de här mörkermänniskorna väljer. Detta är en ideologiernas krig, ett krig som omfattar tankar inte vapen och den kampen måste föras med mer än Monas telefonslussar. Det är ett krig som handlar om filosofi i högre grad än kulor. Att återvinna tanken och få en ideologi att verka mindre attraktiv görs inte över en natt och definitivt inte med förmanande ord.

Vår statsminister förstod inte heller i gårdagens intervju i SVT Aktuellt:s 21-sändning. Hans slutsats var att visst är detta en attack på det öppna och fria samhället, men underströk också att Europas största terrorist fortfarande heter Breivik . Fortfarande spökar en ensam rättshaverist alltså till den politiska kompassen i statsministerns huvud så till den milda grad att han måste drista sig att tala om för varje svensk att Breivik definitivt inte var muslim.

Medan resten av Europa rustar sig för krig sitter delar av Sverige i en bubbla och kan vräka ur sig de mest hemska saker för att trivialisera och relativisera Foto: Wikimedia Commons

Jag kan inte nog fördöma detta uttalande, det är smaklöst och djupt kränkande för det offer som nu har skördats. Att  jämföra en ensam galning med en skruvad agenda, med en mycket målmedveten och våldsbejakande organisation som IS är bäst beskrivet som hur fel som helst. Löfven bör genast be om ursäkt för uttalandet. I det långa loppet är han nu kokt som statsminister.

Löjesguiden nominerar idag Mona Sahlin, Lena Mellin och Stefan Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Verkligheten visar alltid varför den overklighet vissa människor lever i, aldrig blir långvarig. Den overkligheten gör er till fullfjädrade kandidater.”

En onödig undersökning

Ibland stöter man på undersökningar som man undrar varför de ens gjordes. Det tycks många gånger vara tidningarna som gör dessa, antagligen som en förevändning att få sälja lösnummer. Rubriksättningar som ”Så många multimiljonärer bor det där du bor” tycks ju kittla Jantelags-nerven i oss om vi får tro Expressen t ex. Ändå gödslas det med sådana här undersökningar och skälet är nog som sagt att få sälja lösnummer.

Nu har Lena Mellin och Aftonbladet gett sig in i samma bransch. Här hittar du Aftonbladets (unvis.it) artikel. Skälet den här gången är nog inte detsamma som i fallet Expressen utan istället att i vanlig ordning analysera det politiska klimatet och sen komma med några klyschiga analyser om hur allt borde vara och hur det ska gå att ställa till rätta om man är socialdemokrat förstås. Allt för att Lena och alla andra lojala sossar ska kunna locka tillbaka den förlorade fårskocken.

Är det så här politiker och journalister ser medborgaren? Ibland får man det intrycket. För nu ska man förstå SD:are och om möjligt locka tillbaka förlorade väljare. Problemet är att den misstro de ger uttryck för är befogad. Foto: Pixabay

För undersökningen beställd av Aftonbladet handlar om attityder hos människor som söker sig till SD. Dessa vilsna själar är oerhört besvikna på regeringen. Jag kommer aldrig att rösta på SD men skulle heller aldrig rösta på något av partierna i regeringen. Åter måste man alltså fråga sig vad undersökningen ska vara bra för. Det är ett naturtillstånd att vara skeptisk mot regeringen Lena. Efter allt den har gjort och kommer att göra, är det inte konstigt att folk är fyllda av förakt.

Nästa brilljanta slutsats i undersökningen är att folk som röstar på SD inte heller har förtroende för riksdagen. Åter måste man fråga sig vad som är så sensationellt med detta. Nu har visserligen riksdagen inte misslyckats lika mycket men ligger i mina ögon inte långt efter. För var det inte sossarna som i vanlig ordning bytte ut talmannen till en sosse det första som hände? Urban Ahlin som han heter, hade ett enda uppdrag – rulla ut den röda mattan åt Stefan Löfven. Hur det gick har vi sen fått se med besked.

Sen har vi hela historien med Dinamarcas riksdagisdemonstration med tishan som vapen. En mer infantil och låg nivå hon därmed drog ner riksdagiset till är svår att hitta. Där riksdagen ska vara landet högsta beslutande organ, drog Dinamarca helt själv ner rullgardin till dess att allt som återstod var tre nyanser av nattsvart på tishan. Med henne flyttade dessutom gatuparlamentet in i parlamentet och skänkt det hela exakt den unkna stank man brukar känna på järnrörsvänsterns religiösa massmöten.

Kan någon ha respekt för en församling där man kan göra så här ovärdiga inlägg i debatten? Nej och åter nej, riksdagiset är inte platsen där vänsterpartistisk plakatpolitik ska framföras. Foto: Youtube

Återigen Lena, är det så konstigt att folk tvivlar? När riksdagen sysslar med osakligheter och direkt partipolitiskt kuppmakande för att bereda vägen för det vanstyre vi nu ser så tycker jag att tvivel och misstro är en sund reaktion. I Lenas värld tycks det dock se annorlunda ut, de som sysslar med sånt här trams som misstro tycks lida av vanföreställningar.

Nästa område där SD-anhängaren sticker ut är när det gäller misstron mot journalistkåren i landet. Men man behöver inte vara anhängare av SD för att tycka att det är något djupt suspekt med en yrkeskår som till nästan 60 % sympatiserar med Miljöpartiet  och låter dessa komma undan med nästan vad som helst. Att granska högern är både en nödvändighet och en plikt, men att på ett jämförbart sätt granska vänstern är för denna yrkeskår nästan som att spela Linda Blairs roll ur exorcisten under högmässan i kyrkan.

Man behöver inte gräva djupt i den journalistiska myllan för att hitta deras sanna natur. På aftonskräpet självt har man publicerat otaliga artiklar med mer eller mindre fantastiska påståenden om SD. Här hittar du t ex Anders Lindbergs ledare (unvis.it) som för femhundrade gången kopplar ihop SD med nazism. Denna ”tydliga” koppling som påstås finnas handlar som jag ser det nog snarare om att sossarna mycket riktigt har kommit fram till att här är partiet som kommer att sno röster från dom.

Man behöver inte gräva länge innan den unkna sanningen kommer fram. Aftonbladet själva har ju varit en föregångare på området påhittade nyheter där förtal legat snubblande nära. Allt för att skapa politiska poänger ur tomma intet Foto: Wikimedia Commons

Är fortfarande någon förundrad över misstron? Inte jag! Jag anser att demokrati innebär att alla har rätt att yttra sig och att en debatt ska föras med argument inte skitsnack. Antagligen har jag en förlegad syn då den nya tiden innefattar just dessa tricks. Ju mer skitsnack och påhitt desto bättre, ju mer förtryck och likriktning i debatten och det är ännu bättre. Borta är den tid då en debatt fördes på lika villkor och med argument. I den processen är slasktrattar som Aftonbladet viktiga som förmedlare och källa till skiten.

Så inte undra på att Lena ojar sig, det är ju henne själv undersökningen riktar misstroende mot. Det är kanske inte så underligt med den situation vi har fått i samhället. En minoritet styr en majoritet. De använder sin makt till att införa saker inte ens deras väljare har godkänt och ivrigt uppbackade av en enig journalistkår gör man sitt yttersta för att framställa det oerhörda i så god dager som möjligt. En process som innefattar både lögner och förtal.

Om Lena nu hade brytt sig, jag tvivlar på att hon gör det, hade hon kunnat konstatera några andra saker än de hon konstaterar. Det är ett sundhetstecken att det finns motstånd mot den totalitära dumhet som både aftonslasket och den politiska aristokratin i regeringen står för. Det är också ett sundhetstecken att någon vågar stå upp för de värderingar och vågar deklarera en avvikande syn på saken där annars total konsensus råder. Något som för övrigt är djupt skadligt för både den politiska debatten och samhället som sådant.

I Sverige ska vi ju alltid vara så överens att avvikande åsikter kan upplevas som djupt störande. Bäst då att tvinga in folk i leden och det finns så många tricks man kan använda om medborgaren är för bångstyriga Foto: ”Jour d’la Libéthâtion Jèrri 9 d’Mai 2010 11” by Man vyi – Own work. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Att man ska behöva analysera och dissekera ett sundhetstecken som tvivel är alltså något djupt störande, inte den vitbok man vill framhålla det som. Det är en vansinnig utgångs- punkt att tro att  det man visar är något ”onormalt”, tvärtom är det vanvettigt normalt att hysa tvivel om de företeelser undersökningen tar upp. Den enkla anledningen till det är att våra politiker har försatt sig själva i den situationen, det är bland annat vad vår regering har visat.

Löjesguiden nominerar idag Aftonbladet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har lyckats visa att  det tvivel är något sunt och bra. I bästa fall kan den här undersökningen leda till att regering, riksdag och journalistkåren börjar inse allvaret i situationen. Jag tvivlar dock på att dessa skulle ha självinsikt nog för det. I sämsta fall leder undersökningen till mer ”undervisa folket om sanningen”. Jag tror åtminstone journalister kommer att använda den så, de har ju trots allt en agenda att tänka på. Just bristen på självinsikt gör landets statsledning och journalistkåren till utmärkta priskandidater.

Och Tokerierna Fortsätter

Så här några dagar efter valet har vi alla vaknat upp till den nya politiska och parlamentariska situationen. SD är valets enda vinnare vad man än säger från andra håll. Jag tycker nödvändigtvis inte om det, men det är så människor har röstat och det får vi alla acceptera. Som jag skrev i förrgår är det inte heller alltid så logisk som att skylla på att människor som har röstat på SD är inskränkta, korkade rasister, jag tror personligen att det är precis tvärtom. De korkade var de vänsteraktivister som genom tidningar, TV, vuvuzelor och barnkörer som knuffades ut försökte störa och förstöra. Ni gjorde alla inom SD inklusive SD till martyrer. Det var också de etablerade partiernas fel eftersom de för länge sedan i SD:s väljares ögon har slutat att lyssna.

Jimmie Åkesson har anledning att fira Foto: NT

Trots denna slutsats fortsätter galenskaperna. Det jag är rädd för är att om landets samlade journalistkår fortsätter som de gör, så har Jimmie snart både 25 och 30 procent av väljarkåren bakom sig. Låt oss ta en titt på de personer som kan göra detta möjligt och hur de resonerar. Kanske ska man till och med se valresultatet som en tyst revolution mot det etablissemang snarare ser medborgarna som röstboskap. Det är ju bara Stockholms innerstad – med tokpacket från Södermalm i spetsen – där de föraktfulla bor, som har gått åt ett annat håll än resten av landet.

Mörkrets Hjärta?

Vi börjar med DN kultur, detta stadigvarande fäste för allehanda galenskap. Där skriver Johan Croneman om hur public service har lagt sig platt för SD. Jag vet inte Johan, men har du möjligen hört om plastic card-gate som Dagens Eko, en del av public service, ställde till med? Okej inte det, då tar vi hela den historien. Dagens Eko är som bekant Sveriges Radios nyhetsprogram. På denna ”oberoende” nyhetsredaktion lyckades ett gäng journalister ställa till med vad jag bara skulle vilja kalla en skandal därför att den är svåröverträffad i smaklöshet.

Johan Croneman har några radikala idéer, att de är fel spelar ingen roll Foto: Resumé

De lyckades komma över uppgifter om Jimmie Åkessons privata kontokort som visade att han hade spelat bort mer än han hade i lön. Aftonbladet (vilka andra?) slog upp det stort och samma tidning försökte lamt släta över handlingen genom Lena Mellins fåfänga försök att ursäkta karaktärsmordet. Genom att göra vad dagens eko gjorde har man i bästa fall begått pressetiska övertramp, i sämsta fall har man begått brottsliga handlingar. Johan Cronemans yranden saknar med andra ord substans. Public service har gjort så mycket att det borde kallas just ”för mycket” och det kan knappast heller kallas opartiskt. Opartisk kan du inte heller skryta med att du är Johan, så lite omtänkande vore nog klädsamt.

Lena Mellin gjorde några tappra försök att knäcka Jimmie Foto: Aftonbladet

DN:s Kristina Lindquist ligger inte i lä hon heller. Den analys hon gör är om något än mer fnattig än till och med Johan Cronemans. Låt mig ge några exempel, hon beskriver SD som ett fascistisk parti – Bravo Kristina sätt på dem offerkoftan så ska du se att i övermorgon har de ökat än mer. Jag skulle gärna vilja veta var hon hittar underlaget till sina påståenden. I vår postmodernavärld som hattifnattarna i journalistkåren lever i, räcker det ju numer oftast med att påstå något så är det sant.

Hon skriver i samma artikel att SD har tagit röster från Moderaterna, jag kan lova dig Kristina att du skulle inte kunna ha mer fel. Sanningen är nämligen att SD har gjort något så uppseendeväckande som att ta väljare från i stort sett alla partier, unikt i svensk politisk historia. SD upplevs nämligen av en del som ett alternativ som är både vänster och höger i ett. De övriga partierna upplevs däremot som att vänster är höger och höger är vänster. Fast extremer som Jonas är vänster vänster vilket bara skrämmer de flesta hur rumsren han än försöker att vara.

Kristina Lindquist ger uttryck för sin syn på tidigare spörsmål Foto: Bloggen Vaken

Bengt Ohlsson gör i sin artikel en litterär ansats men lyckas ändå till sist kalla alla som har röstat på SD för ”nyknullade”. Respektfullt Benke, respektfullt. Det är så där man får ytterligare människor att bestämma sig för att du och de dina inte ska lyckas när ni med hån, spott och spe underkänner människors känslor och värderingar. Jag ska ge både dig Bengt, dig Kristina och dig Johan ett bättre alternativ. Sluta med de nedsättande kommentarerna, upphör att peka ut och demonisera människor och starta en diskussion med RIKTIGA argument; inte påhittade. Lite grann som er kollega Jonas Thente försökte göra när han skrev en artikel om att förstå människors tankar. Att han ändå misslyckades i sina intentioner är en annan sak, för att påstå att folk ”i hemlighet smög ner sina röster” när det i själva verket var en högst medveten handling gagnar inte debatten.

Bengt Ohlsson kämpade tappert men föll på mållinjen Foto: DN

Problemet inom journalistiken går dock långt utanför DN eller Aftonbladet. Dagens Media är tidningen som först och främst riktar in sig på folk som jobbar i medebranschen, den är med andra ord en god indikator på vad som händer i journalistkretsar och hur man tänker. I dag, torsdagen den 19, skriver Christoffer Röstlund hur lite han förstår av resonemangen ikring medias roll i SD:s valframgångar. I den sågar han mer eller mindre tesen att media bar fram SD till att bli valets segerherrar. Han passar på att måla upp sig som en alldeles vanlig människa, med alldeles vanliga problem. Offerkoftan på med andra ord. Jag ska ge dig en liten fingervisning om varför du har fel i din kritik. Tänk dig att du med dina V eller F!-sympatier en morgon slog upp tidningen. Du bläddrar och kommer fram till en artikel där du kan läsa uppmaningen och slutsatsen att du för Sveriges skull bör rösta på SD. Hur skulle du reagera? Nähä inte så väl, ja då kan du förstå hur en person som INTE sympatiserar med dina eller dina kollegors åsikter reagerar kanske.

I artikeln gör han sig till talesperson för ”Södermalmsproblematiken”. Den regel som denna lilla nomenklatura har dikterat är att om du jobbar i vissa branscher, är du tvungen att ha vissa åsikter. Du kan inte jobba i medie- eller kultursfären om du står till höger, ty då förgriper du dig på denna outtalade regel. Christoffer Röstlund är inget undantag från denna regel, tvärtom. Alla mediaproffs egna lilla sociala media skvallrar om detta. En stilla fråga Christoffer, är det kutym i era kretsar att inte tycka att tanken och ordet är fritt utan att ni hånar med nedsättande kommentarer om de som inte har ”rätt” åsikt? Ser du det som din uppgift att lära oss andar kättare ”den rätta läran” med ditt skrivande? Om svaret blir ja på frågorna ligger vi än risigare till än vi någonsin förstod. Man måste också fråga sig hur ditt politiska ställningstagande kan stämma överens med det journalistiska kravet på objektivitet.

Christoffer Röstlund slår ett slag för den fria tanken Foto: Twitter

Sen har vi de etablerade partierna och deras misslyckanden. Mitt exempel kommer från Susanna Varis blogg. Häromdagen gick jag in på den och hittade där en kommentar som fick mig att både haja till och känna igen mig.
Där skriver en ”Fredrik” om hur vårt partisystem egentligen fungerar på ett lokalplan. Här finner vi inga stora visioner om vård skola och omsorg, man kan inte heller hitta ens spårämnen av förbättrad ekonomi för innevånarna. Istället hittar man detta vittnesmål:

Efter en sömnlös natt la jag min röst till slut på SD, jag som röstat på C och M hela mitt liv. Varför gjorde jag det?

I mitt fall var det på grund av energifrågan och klimatfrågan som drabbats av en precis lika snäv åsiktskorridor som invandrings och genusfrågan. Till viss del styrdes det av invandringspolitiken ur ett personligt perspektiv. I min by på 100 invånare vill man ha ett asylboende för minst 50 pers (immigrationsverkets minimikrav för att få ställa upp i upphandlingen).

När kommer man att bygga asylboenden på Södermalm så att befolkningsmängden ökas med 50% i relation till den befintliga över en natt?

På informationsträffen fick vi veta att detta var ett tillfälligt boende. De asylsökande kommer direkt dit från sina länder i väntan på att riktiga bostäder skall frambringas åt dem. En del kommer att ha psykiska problem.

När vi frågade hur upplägget var så fick vi veta att endast en städare och en kock skulle finnas där. Kl. 16.00 går de hem och då är problemet bybornas.

Då vi frågade hur säkerheten skulle kunna garanteras för både boende och bybor blev svaret att spetskompetens finns. Denna spetskompetens var en pensionerad dansvakt som skulle kunna köra 10 mil till vår by. Polisen skall givetvis kontaktas först men med två bilar och en enorm area så kan polisen vara ännu längre bort.

Politiker, tjänstemän samt ”mini-bert” som ägde företaget som skulle ha boendet stod bara och hånflinade åt våra frågor och farhågor. Skall man ha ett boende så anser jag att man skall ha adekvat personal både gällande kompetens och personalstyrka. Allas säkerhet skall kunna garanteras det måste vara en grundförutsättning.

Nu är säkert det flesta ofarliga och hjälpbehövande människor men vem tar ansvar om det nu händer något? Inte politiker, inte tjänstemän och verkligen inte ”mini-bert” det kan ni vara säkra på.

Det slog mig att inavlade bonnläppar som jag kanske inte röstar på SD för att vi är inavlade bonnläppar som hatar andra utan för att vi till slut inte ser något annat val när de goda människorna kör över oss gång på gång och hela tiden viftar bort farhågor och synpunkter med ett hånflin.

Politiker som inte hånflinar åt sina väljare vore kanske en bra start för att börja arbeta med problemet.

Länk till inlägget och kommentaren för den som betvivlar min förmåga att citera.

En varning som borde vara mer befogad

När småpåvar inom media, näringsliv och politik sitter i samma båt som i exemplet, finns all anledning att bli orolig för framtiden. Här kan nämligen okänsligt hanterande bära fram SD på en fullständig framgångsvåg. Jag röstar inte på dem själv, jag skulle aldrig rösta på dem men jag kan se och förstå varför folk gör det – ett faktum som skiljer mig från de etablerade partiernas representanter och som helt skiljer mig från ”journalister” som Bengt Ohlsson, Johan Croneman och Kristina Lindquist. Ni gör det möjligt för Jimmie och det skrämmer mig. För så länge alla fortsätter att göra sin felaktiga analys och fortsätta att med hånfullheter bemöta folk, så länge kommer SD att vara framgångsrika.

Alldeles säkert en svensk journalist ute på jakt efter alla dessa fascister

Löjesguiden vill med denna artikel nominera den samlade svenska journalistkåren men särskilt DN:s som med spott, hån och nedlåtenhet har hjälpt SD till den framgång de nu rider på. Så här lyder motiveringen: ”För er osvikliga känsla att alltid ha fel i er analys, nomineras ni nu till priset ”Foliehatt of the Year”. Ni har genom handling och mod visat att ni inte förstår situationen och inte heller kan anpassa ert agerande till denna, utan gör istället samma gamla dumma misstag i repris. Ett handlande som får SD att växa varje gång ni tittar ut.” Löjesguiden vill också nominera Sveriges alla etablerade partier – dvs riksdagspartierna – till priset. Så här lyder motiveringen: ”För det förakt ni visar när ni med sedvanlig okänslighet inte läser, ser andra potentialer och utkomstmöjligheter samt trampar på medborgarna på ett lokalt men också rikstäckande plan. Genom att behandla folk illa väcker ni inte bara vreden utan ser också till att dessa inte har andra val än att gå till ytterligheter som SD, ett parti som därmed växer på er bekostnad.”

Andra bloggar jag tycker du ska läsa om du är intresserad av ämnet:

Ekvalist har skrivit en utmärkt artikel om hur man inte kan mobba bort SD

Jussi H Lundell skriver i vanlig suverän anda om hur man bemöter ett problem med samma lösning fast mer av den (?)

WTF Toklandet är som vanligt inne på något genialt

På Susanna Varis blogg kan ni läsa en analys av valresultatet, där finns också en kommentar om hur de etablerades förakt kan te sig i Närke

Bloggen Vaken skriver om hur Kristina Lindquist ser på det fria ordet, en skrämmande läsning så ni bör stålsätta er.

Toklandet hittar återigen precis rätt när han ifrågasätter och ger svar på Christoffer Röstlunds dumheter

Journalister Och Andra Lågt Stående Varelser

Är du journalist bör du sluta läsa nu. Okej, varning utfärdad och säkert har en del ur denna personalkategori struntat i denna, skyll er själva. Min poäng är nämligen att ni har tappat något väsentligt i denna valrörelse som t ex er moraliska kompass, er objektivitet och er förmåga att analysera samt komma med adekvat information. Jag skulle till och med vilja gå så långt att jag skulle vilja se, nej kräva att vem som än vinner tillsätter en haverikommission för att granska er i media och er så kallade insats. Det jag tänker på främst är naturligtvis Dagens Ekos avslöjande om Jimmie Åkessons spelande. För att komma över de här uppgifterna har man sökt på hans bankkonto via hans kontokort.

Tänk dig själv, någon snokar upp och avslöja dina egna privata ekonomiska transaktioner genom att kartlägga ditt kontokort. Skulle du känna dig kränkt eller oroad? Ja för i helvete och det med all rätt. Det finns inget försvar för Dagens Ekos handlande, vilket turligt nog också vissa politikerkollegors reaktioner skvallrar om.

Några av reaktioner som tyder på att det finns ryggrad hos vissa Foto: Skärmdump från Facebook 13/9 2014

Tack Maria Wetterstrand och Carl Bildt för reaktionerna på Facebook, det behövs tydligen sättas ned både en och två fötter för att också den tredje statsmakten ska förstå. Ni har också haft civilkuraget nog att stå upp och markera mot det som måste anses som intolerabelt.
Jag önskar dock att det hade varit så att Jimmie Åkesson hade varit den enda som hade fått genomgå denna köttkvarn som kallas journalistik. Vi har tyvärr fler exempel än så är jag rädd. Exempel som visar att den tredje statsmakten har fallerat att vara något som ens liknar en statsmakt.

Mitt första exempel är naturligtvis tidningen expressens och Robert Aschbergs samarbete med den så kallade Research-gruppen där flera före detta medlemmar ur AFA (antifascistisk aktion) återfinns. Expressen har därmed fått scoop till nyheter och Robert Aschberg har fått underlag till sitt program ”Trolljägarna”. Det lite lustiga med den nyheten är att den inte återfinns på en enda tidnings agenda. Ja om man då inte räknar SD:s egna tidning och Fria tider, jag har därför länkat till bloggen ”Dissidenten Lindkvist” för att hitta någon källa. Kan det vara en slump att man inte nämner sina egna övertramp?

Robert Aschberg Foto: Allt Om Medias Blog

På pappret ser allt bra ut, men när man läser det finstilta blir man förskräckt. Till exempel bryr sig inte Robert Aschberg ett dugg om att kartlägga andra näthatare än de med högeråsikter, man är därmed SD-anhängare och nynazister i hasorna hela tiden. Däremot det ”fina och goda” vänsterhatet nämns inte ens. För Robert Aschberg är ju själv en gammal vänsteraktivist, kan kopplingen vara annat än uppenbar?
Expressen har helt inriktat sig på SD-anhängare och har avslöjat en del oegentligheter genom detta, det förnekar jag inte men samtidigt har också de missat poängen om journalistisk objektivitet genom åtgärden.

Det var dock inte bara SD-anhängare som råkade illa ut, också Piratpartiets ledare Anna Troberg fick sitt privatliv utlagt och blev dessutom kallad för nedsättande saker av den så solidariska research-gruppen. Läs hennes vittnesmål här från SVT Opinion. Bland annat blev hennes sexuella läggning föremål för spott och spe. I andra sammanhang är annars samma vänstermänniskor sååååå välvilligt inställda till homosexuella av båda könen, eller är de verkligen det? Efter hennes vittnesmål måste man verkligen fråga sig. Det ryktas också om att sajten ”Flashback” har hackats för att komma över uppgifter om personer som har kommenterat, ett dataintrång som skulle kunna ge fängelsestraff.

Anna Troberg – Partiledare i Piratpartiet Foto: Wikipedia

En annan form av oseriöst agerande media har hängivit sig åt är det illa dolda stödet för feminismen, en djupt suspekt ideologi som inte är den jämställdhetsrörelse den vill målas upp som i mina ögon. SVT har föredömligt nog legat i spetsen för detta stöd, de är ju som de själva vill se det ”Oberoende Television”. Trots oberoendet liknar nog detta mest det beteende en heroinist brukar uppvisa – ett totalt beroende. Ett exempel på SVT:s höga trovärdighet var upplägget av Tiffany och Bianca Kronlöfs exempellöst usla ”Gubbslemslåt 2014”. De förtryckta och marginaliserade systrarna har fått mycket tid i radio och utrymme på SVT för sin låt, vilket väl måste bero på det patriarkala förtryck de utsätts för.

Bianca och Fanny Kronlöf framför en liten kampvisa Foto: Feministiskt Perspektiv

Nästa exempel är ett taget från ytterlighetsvänsterns värld som gavs och ges uttryck för i SR. Athena Farrokhzad gav denna extrema vänstersyn ett ansikte i programmet ”Sommar”. Lägg märke till den fina sången som framförs efter cirka sju minuter och då framför allt då texten. I programmet försvarade hon till exempel en vänsteraktivists mordförsök på en fjortonårig nynazist, ett brott han nu är dömd för. Mordförsök är alltså enligt hennes resonemang något samhället inte ska straffa underförstått för att det det är ”det goda hatet”. Hon påstår vidare att Göteborgskravallerna 2001 var en försvarslös hop människor som flydde. Ledsen Athena, bilderna från demonstrationen talar ett annat språk.

Athena Farrokhzad sommarpratade och blev radioanmäld Foto: Per Larsson

Aftonbladet får vi naturligtvis inte glömma att nämna. Detta under av journalistisk seriositet har berikat oss med både privata och offentliga snaskigheter om Jimmie Åkesson. Seriöst Aftonbladet. För visst är han en offentlig person som måste utstå granskning, så långt är jag med. Men när man likt Dagens Eko går in på Jimmie Åkessons privata göromål, har man i varje fall enligt mig korsat en osynlig gräns. Det hjälper inte att Lena Mellin försöker att släta över tidningens beteende, förtroendet är i mina ögon rubbat. Naturligtvis måste Jimmie Åkesson göra något åt saken, men han bör få lov att göra detta på ett privat plan.

Löjesguiden vill med denna artikel nominera flertalet av Sveriges journalister bland annat Robert Aschberg, till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För din envisa kamp att visa Sverige det som inte är, i syfte att dölja det som är ett mycket mer allvarligt hot. Att du i kölvattnet på detta också kränker, låter andra begå brott och överträder både etiska och juridiska regler är extra berömvärt. Du har därmed visat att journalistik och moraliskt tveksamt agerande går hand i hand.”
Jag vill också nominera SVT till samma pris. Motiveringen lyder: Med er slogan ”oberoende television” har ni på ett föredömligt sätt visat att ironi är en gångbar och livskraftig metod att förvränga verkligheten. Detta för att svensken ska invaggas i tron om att vi verkligen betalar våra licenspengar till något som är oberoende.”