DN har snabbt blivit ett tillhåll för det jag hatar allra allra mest, den politiska konformismen. Den åsiktskorridor där tanken som borde vara fri, stängs in och minimeras till något som troligen skulle försvinna helt i den nålfiltsmatta som täcker denna korridors golv. På tidningens sidor trängs snart sagt alla Sveriges mest pk:istiska journalister om att få framföra den ena tesen efter den andra som alla omges av en aura av Sovjetgalenskap. Den sjunker längre och längre ner i ett moras av misandri, DDR-inspirerat frihetsideal och statssocialistiska små tankegångar som får vem som helst att vilja emigrera. När tidningen inte själv producerar sina tankevurpor, står ytterligare en kader av välvilliga och nyttiga idioter i kö om att få uttrycka sina lika lågstående idéer. Förvånansvärt många av dessa kommer från vår ”fria” och oberoende forskning. Ett inte alltför konstigt förhållande eftersom forskning i dagens Sverige i sina delar är en hemvist för politiskt och ideologiskt färgad tankegods som vi känner igen allt för väl. Tidningen håller helt enkelt på att lida den intellektuella sotdöden. Likt den bulldogg den är, släpper den naturligtvis inte greppet och istället presenteras i söndagens utgåva ytterligare en av alla dessa begåvade och väl genomtänkta artiklar.
Den senaste i raden utgåvor av detta i ord förtäckta Sovjettänket publicerades i söndagens DN under rubriken ”debatt”. Jag använder citattecken eftersom jag känner att ordet ”debatt” i DN:s värld har antagit en karaktär som snarare andas ”dekret”. De två artikelförfattarna, Stefan Jonsson – professor i etnicitet vid Linköpings Universitet och Elena Namli – professor i etik vid Uppsala Universitet, har båda skapat en om möjligt än vidrigare skapelse än den artikel som SVD publicerad i lördagens utgåva. Den andades ju yrkes- och åsiktsinskränkningar i skolan som jag skrev om i blogginlägget ”Utförsbacken”.
Elena Namli skrev artikeln……..Foto:SVT
……tillsammans med Stefan Jonsson Foto: DN
Redan i inledningen av artikeln som handlar om hur SD ska bemötas av etablissemanget (vad annars?), ställs frågorna på sin spets. Hur ska valresultatet hanteras? Hur ska man inom etablissemanget (läs: svensk vänster; författarens anmärkning och åsikt) förhålla sig till att SD fick tretton procent av väljarnas röster? Ska man ens respektera detta val?
Svaret kan bara bli ett Stefan:
I en demokrati är tanken att man ska lyssna lika mycket på andra, som man lyssnar på de med likartade åsikter eller sig själv. Man diskuterar och debatterar, men man förbjuder inte och man försöker absolut inte att nervärdera folks val. Tanken på att folk har rätt att uttrycka tankar och idéer, är i en demokratisk stat okränkbar.
I grundlagen finns dessutom en portalparagraf som lyder: ”All offentlig makt utgår från folket”. Det står med andra ord INTE: ”All offentlig makt utgår från Södermalm eller därifrån man kan hitta likasinnade. Journalister, pseudoprofessorer, proffstyckare och kravallkombattanter är en liten klick befolkningen med den självklara rätten att bestämma allt, även över de kretiner som röstar på SD”. Jag tycker det verkar som om ni båda – Stefan och Elena – behöver damma av kunskaperna om demokrati och dess olika grundbultar.
Artikelförfattarnas syn på demokrati? Foto: Göransalltmöjligt
Dessutom passar Stefan och Elena på att göra våld på definitioner vilket får ödesdigra konsekvenser. I följande stycke anar man en drastisk förändring av begreppet rasism som genast skärper till vem som är och inte är detta:
”Huruvida det är etnicitet, kultur eller religion som påstås göra människor olika spelar här mindre roll. Det avgörande är att olikheterna ursäktar eller rent av uppmuntrar till att vissa utesluts från rättigheter som andra har. Denna rasism existerar och växer i dagens Sverige. Den drabbar invandrare och flyktingar liksom unga svenskar som växer upp i segregerade områden och av många ”medborgare” uppfattas som icke-svenskar.”
Låt oss bena ut det där: Idag är definitionen på rasism och jag citerar SAOL (Svenska Akademins Ord Lista): ”Åskådning som hävdar att olika människoraser har olika värde och bör ha olika ställning i samhället”. Inget i definitionen nämner kultur eller religion. Däremot ingår etnicitet i begreppet rasism eftersom vi en gång för alla har bestämt att inget finger får pekas mot grupper av människor baserat på deras härkomst. Detta kallas hets mot folkgrupp och är med all rätt förbjuden i lag. Ingen ska behöva mötas av glåpord bara för att man tillhör en etnisk grupp.
Författarna har dock inskränkt begreppet när de i ordet ”rasism” frångår den rashierarkiska definitionen för att i stället lägga in kultur och religion. Det är framför allt det första jag genast får problem med.
Tänk dig själv, jag kritiserar kvinnlig omskärelse och jag skriver att jag tycker att det är hemskt att detta i några få fall också genomförs här i Sverige. Helt plötsligt skulle jag alltså vara rasist därför att jag kritiserar en kulturell företeelse genom att tycka att den är fel. För mitt uttalande skulle jag kunna bli åtalad och dömd.
Skulle jag välja att här på bloggen skriva om att hederskultur inte är okej, skulle jag kunna bli åtalad för hets mot folkgrupp enligt denna definition. Jag skulle också kunna råka ut för ett tryckfrihetsmål där mina ord ligger i vågskålen och frågan vad jag får och inte får skriva aktualiseras.
Mer om detta intressanta fenomen som omdefinitioner av ord och om artikeln i stort, hittar du på Jussi H Lundells intressanta blogg.
Definitionerna är viktiga annars kan det gå som i artikeln Foto: Levande Historia
De båda fortsätter sitt resonemang. ”Vi menar att spridningen av rasismen är utbredd i dagens Sverige och Europa.” Vidare skriver dom: ”Den [rasismen; författarens anmärkning] bygger snarare på att människor av olika skäl är till den graden olika att detta legitimerar att de ska hållas isär och behandlas olika.” Att partier runt om i Europa argumenterar för den första linjen, den att hålla isär, stämmer. Den gemensamma faktorn mellan Front National, Vlamsblok, Folkpartiet för Frihet och Demokrati (lett av Geert Wilders i Nederländerna) och SD är en skeptisk inställning till om människor kan dela en gemensam grund i ett land att stå på. Bättre då att hålla isär folkgrupperna enligt dem med sådana åsikter.
”Behandlas olika” är däremot ett påstående jag skulle vilja höra de två utveckla. Det är nämligen något mer problematiskt att påstå något sådant, särskilt som Jimmie Åkesson har spenderat en halv valrörelse med att hävda allas lika värde. Utomlands, i framför allt Frankrike och Nederländerna, har man en något annorlunda bild. Både Geert Wilders och Marine Le Pen argumenterar mer i den andan där man bland annat med stor iver smutskastar människor från muslimska länder. Ett misstag också Jimmie gjorde i valrörelsen, men bilden är som sagt lite mer komplex där. Partiet har också en nolltolerans mot rasistiska handlingar och uttalanden som också det gör bilden allt annat än så klar artikelförfattarna vill göra gällande. Med andra ord saknas nyansen i den analysen och istället blir den bara en endimensionell dumhet i svart och vitt som inte säger mer än att också artikelförfattarna lider av fördomar.
Det som artikelförfattarna blandar ihop är följande. I dagens Sverige håller något på att hända och detta är att i kölvattnet på att etablissemanget har misslyckats med att skapa jobb, växer klyftorna och motsättningarna. Grupp ställs mot grupp och den konflikt som då skärps, förstärks av ett utanförskap i områden som mest liknar enklaver och som utgör en perfekt grogrund för än mer konflikt. Detta leder till en negativ spiral med både sämre skolresultat, kriminalitet och sämre levnadsförhållanden. I slutänden leder det till att folks oro utmynnar i ett röstbeteende som speglar deras ökade farhågor, ett faktum SD skickligt fångar in. Detta ska alltså INTE blandas ihop med den rasism artikeln talar om, grovt vilseledande skulle jag vilja påstå. Oro och rasism är inte samma sak helt enkelt.
Både inom EU och i Sverige trycks det frenetiskt på bromsen, men ingen kommer på den geniala tanken att man också måste gasa för att kunna satsa offensivt. Blanda inte ihop dessa två helt olika fenomen Stefan och Elena.
Konflikter leder snart till splittring, rasism är däremot nåt annat Foto: Ubuntutoolbox
Fortsättningsvis kommer den ena dumheten efter den andra ur den penna som skrev artikeln. Ta följande exempel:
”Det ena är att många som röstar på Sverigedemokraterna bara visar sitt missnöje med den etablerade politiken. Det andra argumentet är att de som stämplar Sverigedemokraterna som rasistiskt ifrågasätter SD-väljarnas grundläggande rätt, nämligen rätten att fritt uttrycka sina politiska preferenser i en demokrati.
Båda argumenten inkluderar en problematisk sammanblandning mellan respekten för allas lika rätt att ha åsikter och idén om att alla åsikter ska respekteras. Denna sammanblandning spelar Sverigedemokraterna i händerna.”
I Stefans och Elenas värld är alltså demokrati något relativt, något man måste pröva vid varje tillfälle. För genom att skriva ”…..respekten för allas lika rätt att ha åsikter och idén om att alla åsikter ska respekteras” skiljer de båda på begreppet demokrati och delar in detta i två grupper. Resultatet av deras tänkande blir att i ena stunden har vi rätt att tycka, men i andra stunden är det inte säkert att alla åsikter kommer att respekteras (?????).
I själva verket är det precis tvärtom. Respekten för idén om att alla har rätt till en åsikt, hänger intimt ihop med idén om att alla åsikter ska respekteras. Denna tes går att sammanfatta i ett enda ord – ”Pluralism”. Ordet betyder helt enkelt att alla, ALLA, har rätt att uttrycka en tanke, åsikt eller värdering genom ett parti eller en organisation som för denna representerar denna grupps värderingar. Alla tankeströmningar, alla politiska partier och alla ideologier som formas av tankeströmningarna är och förblir tillåtna. Inget inte ens Stefan och Elena kan ändra detta faktum som är en av hörnstenarna i demokrati.
Pluralism innefattar allas rätt till åsikter, tankar och att få uttrycka dessa Foto: Armradio
Naturligtvis måste det finnas begränsningar också. Man kan t ex inte kränka enskilda grupper eller individer i demokratins namn med tillmälen eller genom fördomar som man med argumentation cementerar. Problemet är att den typen av lagstiftning redan finns. Det kallas t ex ”hets mot folkgrupp” så din tanke har redan lagstöd Stefan och Elena. Det ni inte säger med er artikel, är att ni inte nöjer er med att dessa lagliga möjligheter. Ni vill helt enkelt gå längre, så långt att vi kommer att hamna i ett rent Kafka-likt helvete.
Vill man inte lyssna till ett budskap stänger man antingen öronen eller så kastar man sig in i debatten med målet att med ARGUMENT tala om varför opponenten har fel. Man kastar fram FAKTA som talar för den egna saken, man citerar stora tänkare och man hänvisar till exempel från andra länder, men man inskränker ALDRIG rätten att uttrycka sig eller uttala sig i olika frågor. Man gör inte ens detta med förment pekande på FN-stadgar eftersom en sån uttolkning som skribenterna gör, den att SD går att stämpla som rasistiskt, i grunden är ifrågasättbar.
Debatten är forumet för diskussion där man argumenterar Foto: Aftonbladet
Det något haltande resonemanget fortsätter. Utifrån uteslutandet av vissa tankar, men inte alla, går Stefan och Elena vidare. Eftersom SD är rasister, trots att detta påstående alltså är tveksamt, ska det demokratiska begreppet ändras så att vissa tankar inte längre ska kunna rymmas inom dess ramar. Jag finner denna tanke fascinerande Stefan och Elena. Inom ramarna för demokrati vill ni göra inskränkningar i det som är demokrati (!). Raderna ”Vi menar att rasistiska åsikter aldrig bör respekteras i en demokrati. Det är i stället nödvändigt att erkänna att demokratin är sårbar. Ifall det finns risk att rasistiska värderingar normaliseras i den politiska processen bör demokratin värna om sig själv med hjälp av ett starkare minoritetsskydd och skärpta åtgärder mot rasistiska yttringar.”
Min tolkning: Om det styrande flertalet finner så, stämplas en tanke åsikt eller ett politiskt parti som rasistiskt. Stämplas det som detta är det att betrakta som ett övertramp på FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter och svensk lag som följer denna. Det är därför något man kan förbjuda dvs skapa ett åsiktsförbud. Vem som ska göra dessa delikata avvägningar och vilka kriterier som ska gälla för en sån bedömning är höljd i mörker i er artikel. Så jag tvivlar, djävulen döljer ju sig som bekant i detaljerna och dit vill få gå när de får reda på vilka konsekvenser det kan orsaka.
Djävulen döljer sig alltid i detaljerna Foto: Bodega Partybutiken
Jag måste erkänna att jag hittills har varit alldeles för naiv i min kritik av alla dessa Don Quijote-lika typer som med en dåres frenesi fortsätter att tala om alla problem utom de rätta. På det sättet var denna artikel ändå upplyftande. Det är däremot skrämmande att se att det finns de som tror på det de själva skriver. Skrämmande är det också att de i sin ihärdighet fortsätter att argumentera för användandet av grundläggande demokratiska regler och principer som verktyg att inskränka demokrati i förslag och debatt. Att det ändå är just Stefan Jonsson och Elena Namli som sätter sina namn till artikeln är kanske inte så ologiskt trots allt. En av deras närmaste vänner och kollega heter Mattias Gardell. En person som också han har gjort sig känd för en hel del antidemokratiska tendenser som när han och Maria Sveland dök upp i Nordisk Rådet och försökte få kritik mot feminism förbjuden i de nordiska länderna. Stefan Jonsson har också tidigare uttalat sig om att böckerna ”Lilla Hjärtat” och ”Tintin I Kongo” är djupt kränkande, rasistiska och bör därför förbjudas. Är det nån annan än jag som hör ekot från en annan tid med en annan ideologi bakom pamfletterna?
Bokbränning tillhör en annan tid (?) men gör censur det? Foto: Wikipedia
Löjesguiden vill därför nominera Stefan Jonsson och Elena Namli till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För den frenesi och uppfinningsrikedom ni i er iver visar när ni med smarta omskrivningar vill inskränka och kringskära demokratiska fri och rättigheter, nomineras ni till priset. Ni har båda visat att ni ändamålen alltid helgar medlen och att ni därmed gör er till fullfjädrade antidemokrater.”
Också DN nomineras till priset, nomineringen lyder: ”Ni nomineras till priset ”Foliehatt of the Year” för den ärlighet ni visar när ni bakom liberala tankar misstolkar och omformulerar detta ideologiska tankegods. En uttolkning som snart andas lika mycket frihet som den Kim Jong-Un uppvisar. I detta syfte har ni inte bara lyckats att knyta kontakter med externa antidemokrater och antiliberaler, ni har dessutom anställt dem.”
Löjesguiden 