Första maj och andra vurpor

Första maj är avverkad, som vanligt har den varit full av floskler och andra tomma ord. Det hela har snarare förvandlats till ett väckelsemöte för de övertygade där de kan stå och skandera ut sin plakatpolitik. Få är dock som vanligt förslagen som kommer att leda till det landet skriar efter som fler jobb t ex. Statsministern lovar t ex 5000 beredskapsjobb (DN; Archive) för våra skattepengar som skulle ha gått till vård skola och omsorg. Nu ska de istället gå till att ge en misslyckad politik konstgjord andning.

Med 400 000 öppet arbetslösa (Ekonomifakta) tycker man väl kanske lite till mans att regeringen borde ha mer än så i sin rockärm. 5000 Jobb som dessutom inte är ordinarie tjänster och i vanlig ordning finansierat av det offentliga, är ungefär som att släcka oljebränder i ett upplag med en tillbringare vatten. Stefan Löfven och andra vänster-människors förmåga till självbedrägeri i frågan och de fortfarande övertygades nästan religiösa fanatism är både roande och oroande. De tycks inte se verkligheten helt enkelt.

För att vi mitt i högkonjunktur inte förmår skapa jobb (DN; Archive) borde oroa nåt så in i Norden. En sån här dag tar man dock fasta på overkligheten snarare än verkligheten och snart har vi en floskelstorm som vi aldrig har skådat förr. Och alla de som fortfarande är övertygade står och applåderar åt att människor som Stefan Löfven vänder verkligheten ryggen.

Sångerskan Cher kan stoltsera med hitten ”Turn Back Time”, svensk vänster önskar nog att de var kapabla att göra samma sak alltså att vrida tillbaka tiden. För en mer unken anrättning än den som serverades igår med mer tomma ord och tveksamma tankar får man nog leta efter. Foto: Av Ian Smith from London, England – Cher. The picture was cropped to remove watermark ”www.flickr.com/photos/smeian9061/5324338814/”, CC BY-SA 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12668019

Ytterligare ett skäl till varför Stefan Löfven tillsammans med Magdalena Andersson inte lever i verkligheten får vi på handen genom nyheten (SVT; Archive) om att statens budget inte längre räcker. Vår finansminister tar därför pengar från trängselskatten i Göteborg som under täckmantel att den skulle finansiera kollektivtrafik, nu istället finansierar migrations-kostnader. Samma finansminister tvingar i samma migrationskostnads fotspår det statliga företaget Akademiska Hus (DI; Archive) att skuldsätta sig för att driva in pengar.

Samma strutspolitik drabbade förra året SJ (DN; Archive) när dessa tvangs utbetala nästan 2 miljarder extra åt staten för att täcka deras underskott. En kostnad som innebär att bolaget antingen måste sälja tillgångar, skuldsätta sig eller skjuta upp nödvändiga investeringar. Allt för att vår regering inte kan säga nej till mp i migrationsfrågan och inte heller kan skillnaden mellan plus och minus.  Vi både lånar och brandskattar våra tillgångar för att ha råd med migrationen. Kan man beskriva något som mer galet?

Att vända verkligheten ryggen gjorde säkert också de nazister som hade sökt och fått tillstånd att demonstrera samma dag som vänstern. Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) hade sökt och fått tillståndet trots att det var ett känsligt kapitel i det till ytan lilla Borlänge (SVT; Archive). Polisen som först velat avslå ansökan, hade efter hot om anmälan till Justitieombudsmannen (JO) inte mycket val än att godkänna denna.

Reaktionerna (Norran; Archive) har inte låtit vänta på sig, Vänsterpartiets distriktsordförande Cecilia Ronsten menar att beslutet är odemokratiskt! En mycket lustig syn på demokrati då Cecilia borde veta att demonstrationsrätten är inskriven i grundlag. Hade rollerna varit omvända hade det säkert låtit annorlunda från henne och svensk vänster. De tycks ju se demonstrationsrätten som sin rätt, men andras möjlighet på nåder.

Demonstrationstillstånd är trots vänsterns syn på saken, inget som bara vissa har rätt till. Tvärtom är rätten inskriven i grundlagen vilket man borde tänka på innan man uttalar sig. Foto: By No machine-readable author provided. Soman assumed (based on copyright claims). – No machine-readable source provided. Own work assumed (based on copyright claims)., CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=340630

Ja jag kan se varför det hela är provocerande. Men lika provocerande är det att behöva konstatera att ett så kallat demokratiskt parti som Vänsterpartiet, vill möta antidemokratiska krafter med lika antidemokratiska åtgärder. Vad gör det Vänsterpartiet till för kraft? Ränderna tycks inte gå ur trots förtvivlade försök. När dessutom fler stämmer in i samma körverk (SVT; Archive) är måttet rågat. Lars Ohlys ordval säger allt och mer:

”Polisen har nämligen haft det extremt dåliga omdömet att bevilja nazister demonstrationstillstånd i Borlänge på arbetarrörelsens högtidsdag.”

Jag ska ge Sveriges samlade vänster ett tips för en gångs skull – skit i dom! När de vill provocera, låt er inte provoceras. När de vill få fokus på ”sin sak” vänd dem ryggen, annars hjälper ni dom att sätta fokus på just deras frågor. Vill ni verkligen att de ska få mer medie-utrymme än de förtjänar? Om svaret blir nej så svara för guds skulle inte med förbud och inskränkningar, det gör er till precis lika dåliga demokrater som nazisterna själva!

Som vanligt har jag sparat det bästa till sist. För vem kan tycka annat än en ren smutskastning med hjälp av lögner är något annat än ett svårslaget rekord? För det är precis det som svensk vänster och främst Stefan Löfven sysslar med på självaste första maj. Den svadan som levereras genom Aftonbladet (Archive) (!) är dessutom signerad Lena Mellin (!!).

För lögn är det om man påstår att alternativet till den nuvarande regeringen är en ”blåbrun sörja” när den lika gärna hade kunnat heta S+M+Fp t ex. Det är också lögn att påstå att M vill ”lagstifta om sänkta löner”. Rätt påstående hade varit att de inte vill lagstadga om ingångslöners nivåer. De vill gärna att parterna kommer överens via avtal hur höga ingångslönerna ska vara och också gärna se dessa sänkta för att pressa ner ungdoms-arbetslösheten. De vill däremot inte lagstadga om lönernas nivåer för de som har ett jobb.

Man brukar inom politiken tala om att den som inte längre har några fullgoda argument för den egna patetiska existensen, gärna tar till lögnen när argumenten fattas. Att på de redan betungande egenskaperna för en av det moderna Sveriges sämsta statsministrar lägga denna börda är en gåta. Har han så lite att säga, så få argument kvar att han måste nedsänka sig till en nivå som inte är värdig ens för Stefan Löfven? Ett ovärdigt avslut var så skapat på ett ovärdigt firande. Arbetare i Sverige skulle ha det mycket bättre utan detta.

Alltmer tyder på att vänsterkrafter i hela västvärlden tillhör en förgången tid, de enda som inte förstår den saken är de själva. När en statsminister till och med måste konstruera verkligheten för att kunna skapa de argument han själv saknar, är något genomruttet Foto: By Eric Pouhier – Own work, GFDL, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3930441

Löjesguiden nominerar idag Svensk vänster till priset ”Folihatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Kan det sägas bättre? Svensk vänster gör det igen! Gång efter gång visar ni upp hur inkompetenta och alltför ofta hur antidemokratiska också ni är. Det gör er till kandidater som ligger i startblocken redo att försöka slå Usain Bolt på fingrarna.”

Nu börjas det!

Det har blivit dags att avrunda året och ta lite jullov också för bloggen. Först har det dock blivit dags att summera ett tillstånd i landet som alltmer, mycket tack vare regeringens politik, handlar om ett land under prövning. Statsministerns jultal (SVT) handlade mycket om att peka ut alla utmaningar men också om att peka på ljuspunkterna. En skönmålning som för flertalet känns som en stor illusion.

Stefan Löfvens värsta fiende under året har hetat ”verkligheten”. Han har likt Don Quijote kämpat med sina väderkvarnar men förgäves, snart har resultaten dykt upp och de har minst sagt inte gått hans väg i någon fråga. Tvärtom har han lyckats landa på tvären och inte har det blivit bättre av att snart sagt varje minister får underkänt på en eller flera punkter. Det märks att socialdemokraterna har dränerats på nyckelkompetens under åren i opposition som man kan läsa om i ledaren i Norrtelje Tidning (unvis.it).

Hur än statsministern bär sig åt tycks han hamna fel i snart sagt varje fråga. I vissa fall har han själv bidragit till den utveckling som har lett fram till kraschlandningen. I migrationsfrågan har han t ex nu öppnat upp för en utveckling som kan leda till att folk får jobba för minimilöner. Foto: Wikimedia Commons

Istället har Löfven fått hålla till godo med ett gäng ministrar som har haft största möjliga skillnad i kvalitet. Peter Hultqvist som försvarsminister har varit ovanligt lyckad, men har många gånger fått se sig förbigången av andra ministrar som inte har tålt hans kompetens. Det var ju det utrikesministern gjorde i ärendet med Frankrikes framställan om hjälp mot terrorismen.

Också Anders Ygeman gjorde för ett kort tag ett bra intryck men snabbt kastades också han under tåget när han ena dagen lät meddela att Öresundsbron skulle stängas för att ge Sverige andrum, för att nästa dag vara tvungen att ta tillbaka allt. Anledningen då var dels att lagrådet hade gett förslaget tummen ner och att oppositionen därmed fick kalla fötter. Men gissningsvis bidrog också Stefan Löfvens oförmåga att bereda och förankra ärendet så att det fick ett annat resultat.

Hade Löfven varit lite realistisk hade han kunnat förutse att lagrådet skulle nobba förslaget. Det är nämligen inte alltför svårt att gissa att en stängning där tåg och bilar skulle hindras i sin fria rörlighet och där resenärer beroende av kommunikation över sundet skulle bli de som sattes i kläm, skulle bli för mycket för en granskning. Inte heller att tågbolag och bussbolag nu skulle bli gränskontrollanter var särskilt realistiskt om man ska vara ärlig som man kunde läsa om i Skånska Dagbladet.

Allt hade alltså med lite erfarenhet och rutin kunnat gå att förutse. Istället fick vi en soppa där dåligt beredda beslut och sista-minuten-beslut där till och med den lilla kompetens regeringen besitter offrades i form av ministrar som schavotterades inför öppen ridå. Hade Löfven berett ärendet och förankrat det bättre , hade han haft större möjlighet att få deras ogillande något dämpat. Ygeman fick bära hundhuvudet, också Peter Hultqvist i en annan fråga lite senare, för vad andra hade ställt till med.

Den soppa som regeringen ställer till med har gått så långt att de två enda ministrarna med kompetens har slängts under tåget. Ygeman och Hultqvist fick ganska handfast känna på hur den beryktade ledarstilen som statsministern står för kan kännas när konsekvenserna blir kända Foto: ”Bean soup with tomatoes and red peppers” by Gillgaramond – Own work. Licensed under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

Motsatsen till Ygeman och Hultqvist dvs rent inkompetenta är lättare att hitta i regeringen. Fokus har under hela hösten legat på utrikesminister Margot Wallström, så också här på bloggen, men faktum är att det finns en uppsjö att ösa ur. Nästa till rakning är infrastruktur-minister Anna Johansson. Tidigare under hösten var hon på möte med SJ för att få information om vad som skulle hända om man från regeringens sida skulle kräva att trafikbolagen skulle sköta id-kontrollen vid resa över Öresundsbron.

SJ menade på mötet att ett totalt stopp för tågtrafiken skulle kunna bli konsekvensen eftersom man inte hade resurserna att genomföra det som den nya lagen medför. På mötet fanns flera ur oppositionen med genom riksdagens trafikutskott och de är nu starkt kritiska till Anna Johanssons agerande. När hon fick informationen borde en av de första åtgärderna ha varit att göra en konsekvensanalys som är en snabbutredning för att se vad ett beslut leder till. Ingen gjordes!

Nu är hela den process SJ beskrev fullbordad, från den fjärde januari nästa år kommer man inte längre att köra x2000-tåg till Köpenhamn, anledningen är att man inte hinner.  Det är då de nya reglerna börjar gälla. När nu skiten träffar fläkten är ministerns press-sekreterare Elin Tibell ute och försöker gjut olja på vågorna, själv är Anna Johansson oanträffbar. Elin Tibell menar att det är ett internt problem för SJ när det egentligen handlar om en konsekvens av regeringens beslut.

Att Anna Johansson har brustit i beredningen av ärendet är inget som tycks bekymra Elin Tibell, hon fortsätter att skjuta på SJ. När det inte längre går ber hon reportern kontakta Trafikverket för svar, de har upplysningsvis än mindre att göra med saken än SJ. Det finns inte på kartan i vare sig pressekreterarens eller ministerns värld att man inte skjuter pianospelaren.

När minister efter minister gör bort sig måste de naturligtvis räddas. I Anna Johanssons fall till vilket pris som helst, till och pianospelaren är ett legitimt mål när pressekreteraren Elin Tibell nu försöker dölja att ministern har gjort bort sig Foto: ”Piano Player On Lviv Market Place” Wikimedia Commons

Allt detta rabalder har ett enda syfte – att dölja att det är på kommunikationsdepartementet som alla misstagen har begåtts. Hela historien andas alltså ett slags ”låt oss rädda ministern från att behöva stå till svars för sina egna misstag”. Mer om historien hittar du i en artikel i SVD (unvis.it). I den kampen kan en pressekreterare till och med börja med något av de mest bisarra förklaringarna vi har sett från regeringen vilket inte säger lite. Den har ju annars gjort sig känd för att vara en veritabel stormavdelning vad gäller detta.

Statsministerns grundläggande problem är alltså en regering med högst varierad kvalitet där det dåliga tyvärr är det dominerande. De flesta ministrar i regeringen har alltså inte kompetens nog, inte enligt mig i varje fall, att platsa ens i en vanlig kommunfullmäktige. Det är så gott som dagligen en ny ”historia” där någon i vanlig ordning har gjort bort sig. Få är de som klarar sitt jobb och gör dom det kastas de snart till vargarna av de andra ministrarna.

Statsministerns verklighetsbeskrivning är nästa akilleshäl. Att kalla Miljöpartiet och Åsa Romson för ”ansvarstagande” är magstark nog, men tyvärr blev det värre. I talet går han in på hur viktigt det är att den svenska modellen med bland annat lönebildning förblir orörd. Stabiliteten på arbetsmarknaden där den fria lönebildningen sätts mellan arbetsmarknadens parter är helig för Löfven och så långt har han rätt, men så hann verkligheten upp honom igen.

Snart blev det uppenbart hur lite realism det finns i beskrivningen. Finanspolitiska rådet gick redan i oktober ut med det motsatta förslaget, samma råd som har en tung roll att spela i svensk ekonomiska och inrikespolitiska beslut. Där krävde man sänkta minimilöner, artikel om detta hittar du i Expressens bilaga Dina Pengar (unvis.it). Också Konjunktur-institutet (KI) fyllde i med samma krav.

Nu börjar en yster dans där insatserna höjs för var dag. Låglöneyrken menar många är vägen in för migranterna medan Löfven menar att vi ska värna den svenska modellen. Någonting rimmar välidigt illa i statsministerns visioner Foto: Wikipedia

Tanken bakom förslaget var att få nytillkomna i arbete. Tvärtemot Statsministerns visioner närmar vi oss alltså den dagen då vi kommer att få se de nyanlända som en lönedumpande grupp på arbetsmarknaden. Allt detta för att kunna ge dem de jobb andra åtgärder hittills har misslyckats med. Och inte undra på det! Vårbudgeten gav ju oss höjda skatter på arbete vilket inte direkt leder till fler jobb, snarare tvärtom. Läs mer om skattechocken och dess effekter från Svenskt Näringsliv.

Samma tongångar kommer från Institutet För Näringslivsforskning (IFN) där följande artikel från Arbetsmarknadsnytt har tagit upp samma tes – sänkt lön ger fler jobb. Statsministern däremot fortsätter att kasta ur sig floskler om hur den perfekta världen borde fungera. Problemet är att alltmer talar för att denna bild är just bara förhoppningar i framtidens Sverige där sänkt minimilön lär vara en möjlig realitet. Jag vill helst inte se den utvecklingen, men hjulen är satta i rullning och snart kan vi vara där vare sig vi vill det eller inte.

Varningens finger höjs nämligen om det motsatta dvs höjda löner skulle inträffa. I Aarbetsmarknadsnytt driver Maud Spencer vd för industriföretaget Svalson tesen att höjda löner driver företagen utomlands där lönerna är billigare. Jag tror henne, det finns ett sånt samband, men hur det rimmar med statsministerns visioner är igen en gåta. För även om hennes tes är riktig är den samtidigt en pungspark på den svenska modellen med fri lönebildning av arbetsmarknadens parter som Löfven värnar så om i sitt tal.

Visserligen har Maud Spencer rätt i sin artikel men i vissa kretsar ses nog hennes inlägg som en pungspark. Statsministerns tal innehöll ju ett försvar av den svenska modellen men denna är på väg att luckras upp och han själv har hjälpt till att skapa förutsättningen för det. Foto: Wikimedia Commons

Grundproblemet är att Sverige är något av de sämsta länderna i världen att integrera människor som kommit hit. Mer om den föga smickrande titeln i SVD. Resultatet blir att fler som kan språket är de som lägger beslag på jobben, därför sjunker idag arbetslös-heten. Men med varje ny person som kommer hit kommer också den siffran att gå åt andra hållet dvs vi kommer att få en ökad arbetslöshet vilket många ser som en farhåga.

Statistik säger att mer än vad femte alltså mer än 20 % av människor med utländsk bakgrund är arbetslösa. Denna siffra kommer troligen att öka, vi håller på att få en tudelad arbetsmarknad mellan de som har och de som inte har jobb. I kölvattnet på det kommer också chansen att öka för att man öppnar för låglönejobb. Något som också lyfts till politikens riksnivå som igår när Magdalena Andersson och moderaternas Ulf Kristersson möttes i en debatt i SVT:s Aktuellt.

Regeringen har helt enkelt öppnat för en utveckling man själva har liten eller ingen kontroll över. Lägg till att man har något av en uppsjö av dåliga ministrar som knappt klarar av sitt egna jobb och man förstår vad statsministerns fina deklarationer är värda. Det bästa man kan göra med dessa är att bara ignorera hans verklighetsfrånvända tankar. I mest humoristiska fall ber man honom torka sig mellan julskinkorna med dessa.

Som vanligt ser nog statsministern mest förbryllad ut. Det var ju så bra tänkt men det gick åt h-e ändå. Han bör nog titta på vilka ministrar som inte håller måttet och se till att ”vissa partier” får respass ut ur regeringen istället för att föra en politik som leder fram till det han säger sig vara emot. Det blir tyvärr inte så trovärdigt annars.

Löjesguiden nominerar nästan zombielikt statsministern till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Fina och stolta ord är ingenting värda om man inte kan backa upp dessa med en verklighetsbeskrivning och en kompetens i regeringen som gör sådana trovärdiga. Du försöker alla trick i boken Stefan men verkligheten är en mäktig fiende också för dig. Att du själv har bidragit till resultatet i verkligheten men ändå blundar inför den är svårslaget. Det är det som gör dig till en utmärkt kandidat till priset.”

Bloggen tar nu ett litet uppehåll för jul och nyår. Ha en riktigt god jul och gott nytt år. Jag tänkte återkomma strax efter nyåret om inget oförutsett inträffar där jag måste blogga därför att det måste kommenteras. Vi hörs när det nya året är här.

En paradox

I det tysta bakom fasaden av terroristjakt som ledde till ett rent Västgöta-klimax och statspotentatens olika dumdryga uttalanden om naivitet, har vi fått än mer bekymmer på halsen. En av socialdemokraternas paradgrenar som man alltid har värnat extra mycket om är jobben. Jobbskapande har stått högt upp på agendan i årtionden. Ändå är det som om just denna fråga har gått helt i stå. Anledningen är att frågan nu har kommit i direkt konflikt med en annan socialdemokratisk favoritsysselsättning – skattehöjningarna.

Det paradoxala är alltså att för att ha råd med framför allt migrationskostnaderna har man dels börjat låna upp pengar, men också höjt skatten på snart sagt allt. Som om detta inte räcker, för det gör det inte bokstavligen, så räcker inte ens skattehöjningar och upplåning för att klara dagens galopperande kostnadsökningar. Fler höjningar är att vänta då både kommuner och staten ekonomiskt går på knäna under migrationstrycket.

Detta här kommer i sin tur att leda till färre jobb eftersom skatterna delvis läggs och redan har lagts på arbetsmarknadens parter, höjda arbetsgivaravgifter, löneskatter och minskad avdragsrätt är några av de saker vi hittills har sett. Detta har hittills effektivt satt käppar i hjulen. Så pass att man nu kan skönja än högre arbetslöshet istället för lägre. Mer om behovet av ökat skattetryck och underskott har GP publicerat en artikel om.

Trodde du skattehöjningarna nu skulle stanna av? Glöm det, de närmaste åren lär dagsedlarna hagla över svenska folkets kinder när kommunerna ska dra in än mer för kostnaderna för migrationen Foto: SVT

Regeringen sysslar alltså med en politik som sakta men säkert lägger en död hand på allt vad tillväxt, jobbskapande och utveckling heter. Samtidigt påstår man att den högsta ambitionen är att se till att skapa jobb. Det är nog ett av regeringens större skämt, faktiskt lika stort som att kalla alla svenskar naiva. Allt för att tillfredsställa en liten men högljudd minoritet inom v och mp. Deras credo är ju att det i stort sett inte finns en gräns för hur många vi kan ta emot vilket ju är absurt.

Att de på tisdagen inom mp till sist gav upp och gick med på en begränsning i migrations-strömmarna är ju något av en omvändelse under galgen. Åsa Romson stod och hulkade vid presskonferensen som om hon fortfarande inte förstår att Sverige går på knäna. Mer om hennes känsloyttringar i en artikel (unvis.it) i Expressen. En retorikexpert går till och med så långt att han kallar hennes sammanbrott ”oproffsigt”.

Under tisdagskvällen och onsdagen höll det på att bli uppror bland enskilda mp-företrädare över uppgörelsen. SVD (unvis.it) har rapporterat om upproret. Under dagen har olika representanter uttalat sig i frågan och kritiken internt är delvis svidande. Det har till och med diskuterats om att miljöpartiet är på väg ut ur regeringen efter detta, och varför inte? Vem skulle sakna dom? Rapport onsdag kunde berätta om de upprörda känslorna i partiet.

Stämningen inom regeringen och framför allt inom Miljöpartiet var under onsdagen hätsk. Uppgörelsen i migrationsfrågan blev nästan för mycket att svälja och en regeringskris kan vara nära. Så mycket för ansvar för landet alltså när de får råda Foto: ”San Domingo” by January Suchodolski – [1]. Licensed under Public Domain via Commons

Här tonar alltså bilden av ett parti som konsekvent vägrar att förstå verkligheten upp. Än värre, samma parti sitter i regeringen. Det är som om kampen mot verkligheten är viktigare än att ta ansvar. En sån inställning kommer att kosta och det är det som gör att det blir allt mer omöjligt att ha ett sånt parti i en regering. Man kan helt enkelt förvänta sig mer än partiet har att erbjuda.

Det här landet går på knäna och vi ska ha hit fler med löfte om tillväxt som aldrig lär komma tyvärr. Galenskapen heter mp och v och med sig har de lyckats riva ner sossarnas sista gnutta förstånd.Vi skattekritter som betalar för deras kalas ska däremot vara glada om vi över huvud taget får yttra oss i frågan utan att bli kallade både rasister eller bakåtsträvare. Senast i fredags betecknades vi som folk som naiva av självaste statsministern.

Samtidigt som detta händer gör regeringen allt för att sabotera sina egna intentioner. I början av sin regeringstid som förhoppningsvis blir så kort som möjlig, gjorde Stefan Löfven klart att arbetsskapandet var en mycket prioriterad fråga. Hur mycket detta var värt har vi fått kvittot på nu.

Istället för att stimulera har man lagt en våt filt över frågan, där man behöver investera i jobb och näringsliv har man investerat i migration som inte leder till den utlovade tillväxten alla talar om. Där kommer resultatet istället bli kostnader för tiotals år framåt. För den som tror på den myten tror på tomten eller är en rent av. Skolor, daghem, sjukhus, bostäder osv uppstår inte ur tomma intet och måste byggas. De investeringar som behövs kommer att kosta både blod svett och tårar ur skattemiljarderna.

Bandet Blood Sweat And Tears sa med bandnamnet det som nu väntar svensken för över 40 år sen. Skattehöjningar och än mer umbäranden är att vänta Foto: Wikipedia

Till och med statsministerns lilla kader av tjänstemän har sagt sitt, det blev tummen ner. Först kom Konjunkturinstitutets rapport som DN (unvis.it) har rapporterat om som talade om att regeringens budgetförslag dämpade tillväxten av jobb rätt ordentligt. Skatte-höjningarna och avdragsminskningarna har helt enkelt börjat slå direkt mot det som är sossarnas stora löfte.

Sen dök exempel upp på hur flaskhalsar på svensk arbetsmarknad vägrar att försvinna, mycket tack vare fackets stockkonservativa inställning till kollektivavtal som helt enkelt inte hänger med i utvecklingen. Ett exempel hittar du i en artikel från Arbetsmarknadsnytt. Facket har alltså delvis blivit den gamle fackpampen Löfvens värsta fiende när de vägrar att kompromissa på en rad områden.

Istället har de förvandlats till en kravmaskin som än mer saboterar regeringens planer med än mer dumhet i form av regelverk som skapa världens mest oflexibla arbetsmarknad. Ett sånt exempel där facket sätter käppar i hjulen är den kontroversiella arbetskrafts-invandringen som regeringen Reinfeldt gav grönt ljus till.

Innan jag börjar redovisningen lite varudeklaration. Nej, jag är inte för att folk kommer hit för lönedumpning, de ska ha samma villkor för lön och arbetsmiljö som alla andra. Nej, jag är heller inte för att ta hit folk för att användas i branscher där efterfrågan på arbetare ser sån ut, att jobben lika gärna kunde ha gått till svenskar. Vad jag däremot tycker är att vi håller på att fastna i ett ideologiskt träsk där svart och vitt är de enda nyanserna i en infekterad debatt.

Kanske är det så att hela landet håller på att drunkna i ett ideologiskt träsk där vissa partier som mp har målat in sig ett hörn i frågan migration. Att inte kunna släppa på prestigen tyder inte på någon större pragmatism Foto: Wikipedia

Sverige har en rad områden där det råder brist på kompetens. Dessa måste naturligtvis få komma hit för att branscher som databranschen ska kunna få den kompetens som behövs och därmed kunna växa. Om vi inte gör det dömer vi faktiskt vår välfärd till sotdöden. Samtidigt måste balans råda så vi inte får en låglönekader som jobbar för tre kronor timmen.

En gång i tiden kunde arbetsmarknadens parter genom t ex Saltsjöbadsavtalen komma överens i frågor som dessa. Den tiden är tyvärr förbi. Båda sidor i dagens Sverige är betydligt mer konfrontativa. Detta beror delvis på att både LO och arbetsgivarsidan har radikaliserats. Men det beror också på den politiska obalans som råder då broder sosse varje gång man regerar är mycket välvilligt inställda till förslag som borde ha hamnat i papperskorgen. Löntagarfondsfrågan, artikeln är från Wikipedia, var en sån fråga.

Missförstå mig rätt. En genomreglerad arbetsmarknad full av dumma förslag som i det närmaste är kontraproduktiva, är en arbetsmarknad dömd att misslyckas. Sossarnas egna politik med skattehöjning på skattehöjning, gärna på arbete, är också den ett rejält hot mot den uttalade ambitionen. Vill man lyckas med jobbtillväxten bör nog Magdalena Andersson bytas ut mot Anders Borg, men den chansen är rätt liten.

Så här uppgiven ser vår finansminister ut när hon ska sätta ihop en budget. Hon är i själva verket den värsta vi har begåvats med sen Anne Wibble intog finansdepartementet. Till exempel tror Magdad Bob här att man kan skapa jobb ur höjda skatter på jobb Foto: SVT

Men nej igen, jag säger inte att regeringen Reinfeldt var paradiset på jorden. Men att klandra dem för allting är lite för svart och vitt igen. Se det istället som en blandning av fiasko och framgång. För var det en sak de var bra på,  var det samma sak den nuvarande regeringen säger sig vilja lyckas i men misslyckas i därför att de vidtar helt fel åtgärder – jobbskapandet.

Från 2006 till 2013 skapades 303.000 nya jobb. Visst, man kan argumentera att det skedde till ett pris men faktum är att de lyckades i det avseendet. Danne Nordling är nationalekonom och bloggare, han har skrivit följande inlägg i ämnet. Nu ser vi det motsatta och mycket beror på just skattehöjningarna och den bland annat av facket stelopererade arbetsmarknaden.

För om vi vill ha en sund bas för välfärd i framtiden måste folk komma i jobb. För att det ska hända måste vi tydligen byta regering, den nuvarande klarar inte ens av det som sägs vara deras paradgren. Än mindre klarar de av att hålla de små extremistpartierna de samarbetar med på stången. Resultatet ser vi dagligen, en migration som hotar att spränga alla kostnadsgränser. Pengarna rullar och färre får jobb, en imponerande merit av en statsminister som fortfarande skyller all sin egna naivitet på Sverige.

Här ses regeringen utöva den enda konstarten de har kvar efter att både jobbpolitiken och migrationspolitiken har gått i baklås. Politisk teater som var så poppis på 60- och 70-talen har härmed kommit till heders igen. Lite Comedia Del Arte kan ju muntra upp i det politiska mörkret Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Socialdemokraterna till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni vill så gärna framställa er som partiet som står för trygghet och förvaltare av välfärden. I själva verket är ni sinnebilden för nedmontering av välfärden och ett slöseri med skattebetalarnas pengar på saker de aldrig har godkänt ens i val. Ni klarar inte heller av att skapa jobb och därmed rycks mattan undan än snabbare under fötterna. Bilden av er stämmer helt enkelt inte med verkligheten, i reklamens värld kallas detta ”core problem”. Att ni har ett sånt problem gör er till fullfjädrade kandidater till priset.

Nya karriärsmöjligheter

I dessa tider när jobbskapandet fullständigt har brutit samman är det viktigt att hitta nya vägar till arbetstillfällen för framtiden. Ett sånt jobb som tycks ha funnit en lysande framtid är busschaufför. De som nu jobbar inom yrkeskåren får ju nämligen köra runt asylsökande till både när och fjärran i någon slags improviserad rundtur som för att guida de nytillkomna ombord runt halva Sverige.

Anledningen är enkel, till de platser bussarna anländer för att inhysa de asylsökande finns tydligen också brister och fel. Genast sätter hela bussen igång och sittstrejkar och snart har busschaufförerna inget annat val än att kontakta samordnande myndigheter och köra till nästa anvisade plats. Fallen tycks anhopa sig och bli allt fler. Tidningen DT kan berätta om det, också ST Ångermanland och också DT Dalarna.

Busschaufför tycks vara framtidens stora yrkesval när asylsökande ska bussas runt halva Sverige därför att boendena börjar tryta. Löfven bör snarast tillskjuta pengar genom Magdalena för att utbilda fler Foto: Wikimedia Commons

Eftersom busschaufförer inte kan jobba dygnet runt och måste ha rast, lär de behöva avbyte. Här vankas alltså nya tjänster i framtiden. Nu kan vi för offentliga medel kanske utbilda massor med busschaufförer så har vi ju löst ett av Sveriges mest grundläggande problem. Detta är ju genialt rent av Löfven. Låt oss genast höja skatten på alla skattekossor så vi har råd med denna nödvändiga utbildningsåtgärd.

Den gemensamma nämnaren tycks vara att vi inte längre kan förse de asylsökande med tak över huvudet då det ju som bekant börjar bli ont om sådant. Bo kan man ju enligt vår regering göra i tält så när bussresenärerna nu vägrar lämna bussen kan man förmoda att alternativet blir just tältläger lagom till vinter och rusk. Så ytterst solidariskt att ta hit alla dessa hjälpbehövande när vi inte kan tillgodose ett så basalt behov som boende.

Men ett annat skäl kan vara att de här anvisade boendena inte ligger i närheten av skolor, sjukhus eller ens affärer. Vill man handla har en del blivit anvisade taxi in till närmaste tätort för egna pengar. Återigen så ytterst solidariskt av alla er som ville ha hit alla dessa människor. Men taxichaufförerna får ju jobb så vad vet jag, det kan ju till och med bli nya fina arbetstillfällen där vår regering annars så ofta misslyckas. Han är en riktig klippa den där Löfven.

Också taxichaufför tycks vara framtidens yrke för gammal och ung, invandrare såväl som svensk. Här gäller det att smida medans järnet är varmt så vad väntar Löfven på? Foto: Wikimedia Commons – Robert De Niros karaktär Travis Bickle från filmen Taxi Driver

Boendet är ju en springande punkt i hela upplägget som nu dessutom börjar visa tecken på utmattningssymtom. Vi måste göra något åt detta kamrater, vi måste börja tvångsexpropriera fastigheter ägda av privatpersoner för som ni vet är ju ägande detsamma som stöld. Vad någon äger som hon, han och hen har slitit ihop i sitt anletes svett, är ju också något denne berövar alla fina människor (i motsats till dem själva då!).

Här finns alltså en utvecklingspotential Löfven ännu inte har identifierat. Genom att anställa människor inspirerade av DDR-tänkande kan vi med stöveltramp och lite hederliga tvångsmetoder få en armé av godhjärtade medborgare att åka land och rike runt bara för att sparka ut andra från deras stulna egendomar. Sätt genast igång och utbilda dessa genom Arbetsförmedlingen Löfven. Du kommer säkert att få så många kärleksförklaringar från både mp och v att du rodnar efter det tilltaget.

Utrusta dem med en SS-liknande uniform, höga stövlar och ett ridspö så ska ni se att det blir lite åtlydnad i ett land som sätter allt högre tilltro till fascister och andra stövelknektar. Det kommer dessutom ge ett propert intryck i utländsk media och snyggar upp fasaden av ett rättssäkert Sverige.

Det är med andra ord dags för herr Löfven att visa lite statsmannaskap och ta de obekväma besluten. Med andra ord dags att lyssna på Anders Wilhelmsson som är socialsekreterare i Halmstads kommun och som föreslog just detta i ett brev avsänt till kommunstyrelsen. Du kan se brevet här nere i bild

Här finns också en potential som ännu inte har uppmärksammats. Genom att utbilda fler socialsekreterare och indoktrinera dem till att bli lika Anders, kan vi bygga det socialistiska samhället i rekordfart. Vilken bragd Anders, du har verkligen visat vägen!

Men trodde ni alla de positiva effekterna upphörde med detta? Nej, njet och nej igen! Magdalena Andersson, vår store guru inom det som populärt kallas kreativ bokföring, har ju en gång för alla talat om för oss att invandringen innebär enbart samhällsvinster och då är det så. Vi kommer absolut inte ha kostnader för bostadbyggande som du aldrig har sett det förr, vi kommer inte att behöva lägga mer pengar på bidrag och jobbskapandet är så gott som gratis.

Det är till och med så enligt hennes nya nationalekonomiska teser att alla utgifter egentligen är intäkter. Tänk dig själv, vi betalar ju miljarder för att få in människor i jobb men får tillbaka skatteintäkter som uppgår till 52 % av skatteboskapets lön. Genom att bara räkna intäkten kan vi dölja att det egentligen är ett system som går med förlust. Det gäller ju att inte vara så negativ. Att vi dessutom kommer att få betala i tiotals år framåt kan man lätt dölja, säg det bara inte.

Också pilot verkar vara i ropet. Anledningen är att regeringens politik ändå aldrig har fått luft under vingarna och nu har totalhavererat. Dags för en ny generation piloter att utbildas Foto: Pixabay

Löjesguiden nominerar idag återigen regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder som vanligt: ”Säger ni egentligen inte det hela bäst själva med alla era handlingar och åtgärder?”
Hur verklighetsfrånvänd både regering och Stefan Löfven har blivit framgår med all önskvärd tydlighet på bloggen Fnordspotting.

Öppna ögonen!

Inget gör mig mer förbannad än människor som inte ser, hör eller reagerar utan bara fortsätter ett destruktivt beteende trots att facit hänger rakt framför dem. Om de är i panik, chock eller annat vanmäktigt tillstånd är det förlåtligt, men när vuxna människor utan detta på fullaste allvar fortsätter så måste man börja ifrågasätta. Min indignation bottnar i att fortfarande trots alla tecken på sossarnas genomklappning fortsätter 26 % att stödja dem, 26 %! Hur tänker man då?

Dagens blodtryckshöjare från den sämsta regeringen landet någonsin har sett, handlar åter om hur man nu skär vi välfärden för att kunna ha råd med flyktingmottagandet. Tyvärr handlar det inte om att skära i bidragsregnet där det behövs. Nej nu vill Magdalena Andersson skära i assistansstödet för landets handikappade. Inget är bestämt men orden är uttalade, resultatet lär inte bli en vacker syn.

Blodtrycksmätare rekommenderas om man vill begrunda finansministerns utspel, allt annat är hälsofarligt. Så är också de nya förslag som lanseras i besparingarnas spår. Hela regeringen är faktiskt hälsofarlig så låt oss byta ut den nu Foto: Wikimedia Commons

Om hon hade sagt att barnbidrag inte ska utgå till höginkomsttagare hade jag inte beklagat mig. Hade det varit skolskjuts i tätort med taxi där det går lokalbussar hade jag sagt ”jättebra”, men nu är det handikappade vi talar om. Magdalena Andersson sätter därmed världsrekord i osmakligt beteende. För än så länge är förslaget bara ett förslag, inte ett fullbordat beslut och därmed är det bara ett beteende.

Ni med hjärtat till vänster borde verkligen tänka efter. Kan man stödja en regering vars uttalade mål är att slå mot välfärdens kärna men som samtidigt för sig med fagra ord om hur man är den enda garanten för just det man nu river ned? Det är ju trots allt inte solidaritet att nu ens skicka ut en trevare om att nerprioritera de svagaste och mest hjälpbehövande i samhället.

Paradoxen är total och det hyckleri som nu öppnas upp för borde få den mest luttrade att ta sig för pannan. Återigen, förlåt mina indignerade ord men jag känner mest att nu får det lov att vara nog. Den mardröm Sverige genomlider är just något av ett nationellt trauma och det är en ”solidarisk regering” som har satt denna inkompetensorgie på kartan.

Regeringen borde förstå att det är dags att kasta in handduken när Jackie Chan ser ut så här Foto: Wikipedia

Okej, jag har lugnat mig och nu tar vi varför jag skriver som jag gör. I mitten av förrförra veckan öppnade alltså Magdalena Andersson upp för möjligheten att skära i assistansbidraget för landets handikappade. Du kan läsa om det via följande länk från Aftonbladet (unvis.it). Själv börjar jag hyperventilera av ren vredesmod bara jag tänker på något som liknar hennes förslag.

Landets handikappsorganisationer var naturligtvis snabba med att protestera, men på sitt vanliga svenska vänliga sätt vädjade man. Jag är inte längre säker på att de här idioterna i regeringen ens lyssnar så vädjan är godhjärtad men lönlös är jag rädd. Så cyniska är numer Socialdemokraterna och har kanske alltid har varit det. För återigen, kan man kalla ett parti vars representant kastar ut ett förslag som detta ”solidariskt”?

Senare kom en fördjupande förklaring från finansministern och också förnekanden från socialminister Annika Strandhäll, men är detta verkligen att lita på? Jag tror snart inte på ett ord som regeringen säger så tyvärr, min tillit är lika förbrukad som den här regeringen är. Dessutom kunde uttalandet från finansministern uttolkas som ett fortsatt försvar för linjen hon redan hade slagit in på. Lite statistik och skrift som är läsvärd i ämnet hittar du på bloggen Solrosupproret.

Fler bord uttrycka sig så här när ett så lågt förslag väcks. Det är dags att inse fakta svensk, du betalar men de som bör få ta del av det får allt mindre Foto: Polyvore

Socialdemokraterna har alltid gjort ett paradnummer av att de och bara de står för solidariteten. Möjligen får miljöpartiet och vänsterpartiet vara med och sola sig i den glansen men Allliansen till exempel är ju ”hjärtlös”. Vad kan man då kalla Magdalena Anderssons utspel om inte hjärtlöst? Ord som ”känslokall”, ”råbarkad” och ”empatilös” poppar upp men det finns ett problem också i det.

Socialdemokratin har nämligen patent på ordet ”solidarisk”. Man ser sig själva som den enda kraften som är förmögen till denna känsla, men är den bilden sann? Knappast efter Magdalena Anderssons utspel! Och där har vi pudelns kärna, Socialdemokraterna klappar sig mer än gärna själva på axeln hur ondskefulla de än är, men kallar andra ”hjärtlösa” för betydligt mildare saker. Hyckleriet är ett faktum.

Men också Magdalena Andersson kanske är delvis utan skuld. För gräver man i det här är det bilden av den galopperande kostnadsökningen för migrationen som står i fokus. Den är knappast planerad, tvärtom är den plötsligt påkommen. Men den är också villkorad av Miljöpartiet som helst ser att vi tar hit hela världen och fler. Dags med andra ord att säga upp samarbetet med dessa. För vad har deras tvingande inställning lett till?

Alltid när man gräver lite djupare i mysteriet regeringen hittar man samma orsak – eftergifterna för samarbetet med v och mp. Kanske dags att omvärdera detta Löfven? Foto: Wikimedia Commons

Skattehöjningarna har varit aviserade länge så effekten där kan möjligen vara de förslag som är nytillkomna som har talats om i dagarna. En sådan är bankskatten som SVD Näringsliv har skrivit om i följande archive-länk. Slutnotan för den lär hamna i alla bankkunders knän dvs var och en av oss. Vi lär kunna se det i form av ökade avgifter för ingen ska inbilla mig att bankerna frivilligt upplåter sina vinster till Magdalena av pur snällhet.

Nedskärningar är däremot en sådan effekt. De flesta av dessa har ju kommit i kölvattnet på kostnadsökningarna för migration och sjukskrivningstalen och här är assistans-bidragsutspelet ett i mängden. En annan effekt är att Magdalena Andersson nu dammsuger upp pengar som lån för att täcka kostnaderna för alla underskott både migrationen, sjukskrivningen och Anders Borgs nedärvda underskott orsakar.

Pengarna går alltså inte till samhällsinvesteringar utan till underskott orsakade av dessa de uppräknade skälen! Mer om detta har Fnordspotting bloggat om. Bara av den orsaken borde vår nuvarande regering alltså avsättas. Att låna pengar till underskott orsakade av dålig eller bristfällig politik istället för att investera dessa i samhällsbygge är omöjligen annat än destruktivt.

Vi kanske tror att vi kan bada i pengar, så är nog inte fallet. Numer lånar Sverige pengar för att ha råd med alla utgifter, lån som inte går till samhällsinvesteringar utan löpande utgifter. Foto: The Guardian

Men hennes utspel visar också en annan sak som är betydligt mer allvarlig. Socialdemokratin med Löfven i spetsen administrerar idag en nästan medvetet planlagd nermontering av välfärden för att kunna få till samarbetet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Istället för att överge dessa två extrempartier, är man alltså villiga att spela poker med välfärden som insats. Våra pengar är deras pengar och vi ska inte tro för en sekund att vi ska få något för våra surt förvärvade slantar.

Ett smaklöst förslag från en fullständigt förbrukad regering är resultatet. Det enda problemet är att den här statsledningen inte förstår det själva, de lunkar vidare som om inget har hänt. Och så gör tydligen också flertalet svenskar. Novus senaste mätning som kom för tre veckor sedan visade en Socialdemokrati som har parkerat på 26 %!? Mp och V har vardera 6,6 %.

Jag vill gärna försöka respektera andras ställningstagande, men efter uttalandet från Andersson vet jag inte om jag kan. Socialdemokraterna borde logiskt sett ha under noll i sympati i mina ögon. Miljöpartiet borde vara bortanför räddning men ökar med 0,7 % i väljarbarometern från Novus. Den här regeringen borde med andra ord vara slut, men är ändå förvånansvärt stabil. I mina ögon igen, är detta den värsta regeringen vi har haft så länge jag har levat och det är rätt länge. Så hur förklarar man något så ologiskt?

När till och med förvirringens okrönte mästare Löfven ser så här förbryllad ut bör man nog ta sig en funderare om det här är värt att stödja. Dags för kursändring Sverige! Foto: Aftonbladet

Landets regering har ingen kontroll på i stort sett något men fortsätter att hålla sig någorlunda i opinionen, det är dags för eftertanke och omvärdering svensk! Dags att se Socialdemokraterna för vad de egentligen är, inte vad vi tror att de är. Det är också dags att klippa navelsträngen till omöjligpartiet Miljöpartiet därför att deras verklighetsfrånvända agenda håller på att haverera vad som har tagit generationer att bygga. Dags för kursändring med andra ord.

Löjesguiden nominerar idag nästan lakoniskt regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Behövs det en sån längre?”.

En journalists bekännelser

”Åsiktskorridoren existerar inte”, ”I Sverige har vi en fri debatt”. Känner ni igen påståendena? Varje gång de har dammats av har debattörer som jag själv till exempel svarat med ett sardoniskt leende som ”jo du, dröm vidare”. För tyvärr, jag fortsätter att hävda att Sverige håller på att bli åsiktsförtryckets högborg där takhöjden väl ligger på sisådär 20 centimeter. Det finns så många tecken på detta att uppräkning känns överflödig, men det finns också sen en tid en bekännelse signerad Elisabeth Höglund.

Artikeln (unvis.it) är visserligen skriven så tidigt som 2008 och kan ju te sig lätt gammal om det inte vore för att samma mönster hon beskriver går igen och igen och igen i nyhetsrapporteringen och journalistiken. Artikeln tar sitt avstamp i dåtidens fenomen med apatiska flyktingbarn som då kallades bland annat ”vår tids i särklass största barnmisshandelsepidemi”. Det började med ett antal barn som kom hit i sällskap med föräldrar men som fick avvisningsbeslut då de inte var förföljda men däremot ekonomiska flyktingar.

De få stackare som fortsätter att ifrågasätta den journalistiska idyllbilden måste kväsas. Bästa sättet att göra det är att skicka ut pugilister som Ayman Osman för att dem att tiga Foto: Wikimedia Commons

Ekonomiska flyktingar är i egentlig mening inte flyktingar och ett land är inte tvingat att ge dessa asyl. Alltså fick de avvisningsbeslut, men det var då det mirakulösa skedde. Barnen drabbades plötsligt av ett apatiskt tillstånd där de låg som i koma. Tongången höjdes i takt med insatserna och snart hade Migrationsverket framställts som hjärtlösa och känslokalla. Barnen fick till sist stanna trots tidigare beslut.

Också idag har vi en stor tillströmning av flyktingar, men den här gången ifrågasätter vi inte ens deras motiv än mindre undersöker dessa. Migrationsverket utfärdar istället asyl och efter överenskommelsen mellan opposition och regering numer tillfällig asyl rent slentrianmässigt. Det går helt enkelt inte att undersöka allas skäl till att komma hit, än mindre att hitta orsakerna till varför de inte kan få tillfällig asyl. Man delar istället ut dessa per automatik.

Elisabeth Höglund beskriver i sin artikel varför hon sa upp sig från Aktuellt. Journalistkollegorna vare sig ville eller kunde ifrågasätta genom att se på nyheten med andra ögon än med den fanatiska pk-blicken. Känns måhända igen från dagens nyhetsrapportering som ser exakt likadan ut. För när man tittar på rapporteringen från media ses aldrig en tillstymmelse till problem, tvärtom allt målas upp i kulörta färger där det heter hur mycket vi vinner på dagens situation.

Magdalena Andersson vill måla upp oss alla som vinnare, journalisterna frågar bara om vilka ord de ska använda för att skönmåla allt och vi som tvivlar, kritiserar eller ifrågasätter drabbas av Ayman Osman. Så ser den heliga treenigheten ut i medias och vänsterpolitikers värld. Foto: Wikimedia Commons

Sysättet ifrågasätter ju aldrig en etablerad sanning och den ser definitivt inte på något i vår samtid med en kritisk blick för att se på fenomen ur ett annorlunda perspektiv. Journalistik har helt enkelt blivit ett maktens verktyg istället  för att utmana och granska denna. Fortsättningen på artikeln är än mer intressant och talande:

”De så kallade ”snälla” grupperna i debatten, bland annat barnläkarna, vägrade se dessa omständigheter, vägrade inse, att det kanske låg en hund begraven någonstans.
När andra läkare, sociologer och vårdpersonal försökte ge en avvikande bild, förlöjligades de, förtegs eller beskrevs som invandrarhatare och rasister. Det här var något av det mest obehagliga jag upplevt i Sverige”

Känns det igen? Förlöjligande personbeskrivningar, förtigande, ett utmålande av personer som ”invandrarhatare” och ”rasister” är något vi känner igen från mer än media, det gäller ju i lika hög grad debatten. Jag skrev i fredags om Ayman Osmans bidrag i den diskussionen, ett i mängden men inte desto mindre smaklöst. Länk till inlägget hittar du här.

I sitt ”debattinlägg” anklagade han ju indirekt debattörer som Per Gudmundsson, Rebecca Weidmo Uvell, Ivar Arpi för att ha orsakat skolmassakern i Trollhättan. Ett av vår tids mer smaklösa påståenden, men som också visar att ”debattörer” som Ayman Osman är ute efter att kväva debatten genom att tysta, kväsa och inskränka. Verktyget heter som så många gånger förr nersmetande kommentarer och beskrivningar av person som gränsar till det åtalbara om det inte redan är det.

Se upp för media och för debattörer av tvivelaktig karaktär. När de elefanterna dansar tas ingen hänsyn till om du äger porslinsaffär eller inte. Här gäller det att fostra in i den ”rätta läran” och i den grenen är våra journalister mer än samarbetsvilliga. Foto: Wikimedia Commons

Motsvarigheten till Aymans skrevsparkar beskrivs rätt väl också i Höglunds artikel när hon beskriver ”förlöjligandet, förtigandet och tillskrivningarna”. Aymans metoder må vara värre men är i grunden desamma som de beskrivna. Som den skolgårdsmobbare dessa personer är finns ändå en röd tråd i all ondska. Det är dock dubbelt illa när dessa metoder och tillvägagångssätt landar i en journalistisk miljö.

Journalistens roll är ju som bekant att rapportera, ifrågasätta och kritiskt granska. Den rollen lägger Elisabeth Höglunds inlägg effektivt lägga åt sidan. Rollen har istället förskjutits till att övervaka, tillrättalägga alla som har ”fel” med ”fakta” som motsäger teser och se till att folk inlemmas i åsiktsledet igen. När man uttömt historien och/eller uppnått det som var syftet – att tysta, kväsa och undergräva – drar man vidare till nästa historia där det demokratiska samtalet innehåller ifrågasättanden av etablissemangets världsbild.

Detta gäller ju inte minst den nya flyktingkrisen och de kritiska röster som har hörts. Journalisternas roll har här blivit att förmedla alla de goda nyheterna som politiker och makthavare vill förmedla, sanningen däremot ligger långt ner på agendan. Exempel på detta var gårdagens artikel i SVD Näringsliv (archive-länk; därför inget klick) som berättade det som knappast är hela sanningen nämligen att alla nytillkomna kommer att innebära tillväxt.

När det magiska ordet ”tillväxt” nämns kittlar det till i var och en. Problemet för Magdad Bob är att hon samarbetar med ett parti som har en klart uttalad tillväxtfientlighet Foto: Wikimedia Commons

Återigen är Magdalena Anderssons uttalande minst sagt förbryllande. Hon uttalar det magiska ordet som så många längtar efter att få höra. ”Tillväxt” får ju trots allt det att kittla till lite i skrevtrakten trots våra statssocialistiska föresatser. Samtidigt samarbetar hon med ett parti som tar klart avstånd från……tillväxt (???????!!!!!). Den saltomortalen vill jag se en gång till.

Magdalena Andersson genomför i artikeln en av vår tids största bluffar. När alla prognoser pekar på att flyktingmottagandet spränger alla kostnadsvallar där Magdad Bob lånar pengar till statskassan, brandskattar statliga företag, höjer skatten som aldrig förr och aviserar sänkt välfärd, behövs naturligtvis en rökridå till svensken. Mer om statslån till flyktingmottagande från Magdad Bobs sida kan man läsa om på bloggen Fnordspotting.

Den enkla orsaken är att hon vill dölja det alla ”olyckskorpar” påtalar, den nuvarande flyktingvågen kommer att kosta för många år framåt och kommer inte att lyfta välfärden – tvärtom. Den effekten kommer möjligen om tiotals år om den ens kommer att inträffa. Socialdemokraterna räknar nämligen fel på en avgörande punkt och det är tidpunkten/det historiska skeendet.

Det är inte bara Clintan som bluffar, Magdad Bob är också ute i samma ärende. När skönmålandet av situationen nu sätter igång tycks journalisterna vara mer än samarbetsvilliga Foto: IMDB

Det sossarna hoppas på är samma effekt som den vi fick i svensk ekonomi på sextio- och sjuttiotalet. Då fanns det en ekonomisk tillväxt, nu finns en stagnation. Då fanns jobb, nu har de flyttat till Kina eller tagits över av en robot. Då fanns tillväxt i samhället, nu finns betydande problem som dessutom förvärras av galopperande kostnader för flyktingmottagandet. Då krävdes i stort sett att du klarade av att hålla i en skiftnyckel så hade du jobb, nu krävs dubbla mastersexamen och doktorshatt för att få städa toaletter.

Visst finns vinster att göra när man i vanlig journalistisk anda plockar russinen ur kakan och visar på de välutbildade som kommer hit från Syrien. Det som de inte berättar är att det samtidigt kommer Afghaner, Eritreaner och Somalier med betydligt sämre utbildningsnivåer.

Dessa skaror kommer i framtiden att bli bidragsberoende och kommer knappast att bidra till någon tillväxt. Får de några jobb alls kommer de att få nöja sig med de sämst betalda jobben, skolorna, bostadsområdena. Allt detta sammantaget kan sammanfattas i ett enda ord – ”utanförskap”. Ett utanförskap som kommer att leda till både ökade kostnader för de få som jobbar – läs höjd skatt – och betydande spänningar i samhället mellan de som har och inte har en tryggad tillvaro.

Det finns lite eller inget som talar för att dessa grupper kommer att bli annat än en ny underklass och därmed har sossarna skapat en ny väljarbas när deras svenska sådana sviktar. Det är väl här som pudelns kärna egentligen går att finna om vi hade haft en granskande journalistkår över huvud taget.

Kalla mig gärna konspiratorisk men jag tror faktiskt tanken är att få hit en ny underklass som med bidrag och sämre jobb kan utgöra en ny grund åt socialdemokratin när deras nuvarande rämnar. För nyliberaler handlar migrationen om att få hit en låglöneklass. Foto: Wikimedia Commons

Det är i det scenariot som du Pelle 2 hittar svaret på din obesvarade fråga, sossarna importerar nu en ny väljarbas. Tillväxten är däremot igen en illusion. De närmaste årtiondena kommer att innebära mer kostnad än intäkt. För de mer nyliberalt orienterade innebär denna kader också en nystart. Här finns låglönemassorna som kommer att dra ner löne- och förmånsnivåerna för att göra tillverkning och företagande billigare. Därmed kan också hjulet börja snurra på ett nytt historiens varv i deras tankevärld.

För när vi får in en låglönekader som tacksamt tar emot bidrag eller låglönejobb som sina enda inkomstmöjligheter, kommer de också att lönekonkurrera på marknaden och sänka den generella lönenivån. Inte heller detta scenario tas upp i SVD Näringslivs eller någon annan artikel heller för den delen. Återigen undviker alltså journalisterna en sanning som kan komma som en kalldusch för svensken. Helt plötsligt känns fler ord i Elisabet Höglunds artikel igen:

”Katastrofen glömdes snart bort av journalisterna, när deras tårdrypande, okritiska och ensidiga sensationsreportage inte sålde längre. Den tystades ner av de barnläkare, flyktingadvokater och politiker, som tidigt och ryggmärgsmässigt tagit parti för flyktingbarnens föräldrar.”

Också dagens debatt kommer säkert med vilje att begravas, trots att den kommer att påverka oss för många årtionden framåt. Vi har sett tårdrypandet i reportagen, vi har sett de grovt vinklade inslagen och vi har sett hur ”obekväma detaljer” lägligt göms undan i den så kallade journalistiska gärningen.

Frågan är om vi någonsin kommer att se en kår som kritiskt granskar och ifrågasätter. Risken finns annars att klyftan i samhället blir än djupare mellan medborgare och medborgare som redan är bråddjup. Det finns också en betydande risk att just journalister som  yrkeskår nu går än mer ifrågasättande tillmötes. Det är verkligen dags att granska de som borde  granska eftersom det är det de inte gör.

Dagens debatt är död och begraven redan innan den fått luft. Det är slutkontentan av journalisternas enträgna arbete. Trots det finns det dom som opponerar sig och inte köper den bild Magdalena och andra vill förmedla, det inger ändå hopp Foto: ”Lamstedt Kirche 11 (RaBoe)” by Ra Boe – selbst fotografiert SP-550 UZ. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag journalistkåren och Magdalena Andersson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen om journalisterna lyder: ”En kår av medlöpare kan per definition inte se objektivt.  Att ni som grupp kallar er ”granskande” är en skymf mot all typ av akademiskt tänkande och metod. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

Motiveringen om Magdalena Andersson lyder: ”Skönmålning är ett gammalt beprövat politikertrick när man inte har annat än elände att delge. Sånt genererar som bekant inte röster i slutänden. Men de här blå dunsterna du slår i svenskens ögon är till och med efter din måttstock både ovärdig och osann. Nästa gång kan jag varmt rekommendera något så för dig okänt som ”sanningen”. Det gör dig till en dig till en fullfjädrad kandidat till priset.”

Ansvarstagande a la Alliansen

Jag ger personligen inte så mycket för alliansen heller trots att jag klagar högljutt över den rödgröna kraschlandningen. Skälet är att jag sedan DÖ är djupt besviken på dem som jag annars kanske kunde ha sympatiserat med. När de nu visar sig att de i praktiken fortsätter DÖ genom att lägga ner sina röster i viktiga omröstningar är inte förtroendet direkt högre från min sida.

För det tycks just nu vara den nya varianten på DÖ, att lägga ner rösten eller att vägra att inse att det enda som nu skulle hjälpa landet är att bilda en blocköverskridande koalition. En sådan skulle helst vara helt utan mp, de har tyvärr visat sig vara omogna uppgiften att ens komma i närheten av makt än mindre regeringsuppdrag. Det borde i ansvars-tagandets namn bli en regering precis som den Jan Björklund tecknade bilden av, en utan just MP.

Att beskriva miljöpartiet som en kraschad bil är en skymf mot kraschade bilar. Visst har de en funktion men väl i det tillstånd de befinner sig mer av en kostnad än till nytta. Foto: ”AV gche mustang”. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Men samtidigt som man så gärna vill framställa sig själva som konstruktiva och ansvarstagande är det just det man inte är. Häromdagen väckte SD misstroendevotum mot Magdalena Andersson. Det var visserligen känt på förhand att det troligaste var att just övrig opposition skulle lägga ner sin röst, men samtidigt fanns tvivel. Skulle man, skulle man inte? Men det var alltså det man gjorde och i praktiken är det som om DÖ fortfarande var verksam även om den nu gått i graven.

Alliansen verkar alltså inte ta sitt ansvar som opposition på så särskilt stort allvar. Det brukar ju heta att oppositionen ska vara ett hjärtslag från regeringsmakten, nu verkar de snarare vara ett knapptryck från ansvar för landet de också.  Anledningen till det något förbryllande beteendet heter naturligtvis SD. Det enda som alla partier tycks överens om är ju att just detta parti måste stängas ute och det var ju just dom som hade väckt misstroendeförklaringen i tisdags.

Så hellre än att fälla dålig politik eller politiker, lägger man sig alltså platt för att inte släppa fram det man ser som ännu sämre. Man är inte heller beredd att ge dem något inflytande. Så varje initiativ tycks falla till marken utan att göra verkan så länge det är ett initiativ av just SD. Fortfarande heter alltså lösningen samarbete över blockgränsen men också den vägen tycks vara stängd. Anledningen heter den här gången inte SD eller MP utan nu heter hindret politiska bindningar till partier som man vare sig kan eller vågar släppa taget om.

Att träffa målet istället för att hela tiden missa det borde väl vara allas intresse. Istället ägnar man sig åt det som faktiskt leder till att man missar målet. Bra där! Foto: ”AV gche mustang”. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

För tittar man bakåt är det en rätt lång historia av försök till samarbete från de rödgrönas sida. Många gånger som valet 2010 med betydande besvikelser som fortfarande svider. Det var ju då Mona Sahlin skulle anföra återtåget för att ta tillbaka makten man förlorat 2006, men försöket ledde till platt fall. Mona Sahlin avgick och så också Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Det blev alltså en bitter kalk att dricka och nu när man äntligen fått den så efterlängtade makten så kan man inte heller släppa spåret med de tre.

Inte ens inför fullbordat faktum att både V och MP agerar sänke för S gör att man släpper taget. Att de tvås politik många gånger är verklighetsfrånvänd, utopistisk och direkt samhällsfarlig i vissa delar är inte heller något som hittills har fått Stefan Löfven att växla samarbetspartners. Det är därför som Jan Björklunds utsträckta hand där villkoret är att MP lämnas utanför är så svårsmält. Den oansvarighet Stefan Löfven uppvisar har Fnordspotting också bloggat om.

Det är naturligtvis inte Allianspartiernas fel om Stefan Löfven stänger dörren till uppgörelsen. Men Folkpartiets utspel har märkligt nog gjort alternativet till den nuvarande regeringen svårare att svälja trots att det ser enkelt ut. Anledningen är det där villkoret. Jag är ingen fan av MP, jag vill personligen helst se dem akterseglade och utan ministerpost. Skälet är enkelt, titta ett år bakåt och man inser att det här partiet inte har i regerings-ställning att göra. Samtidigt är det som sagt Björklunds förslag svårsmält.

Bambu är tydligen svårsmält föda för pandor, det fungerar lite som ultimativa villkor för politiker. Så fort de där magiska orden nämns vill ingen veta av anrättningen som serveras Foto: Wikimedia Commons

Här borde lösningen sökas i att alla utom SD, eftersom de nu är uteslutna av alla involverade, samarbetade fullt ut men att man såg till att fixa breda lösningar som marginaliserade MP och deras värsta sidor. Fungerar inte det gör man istället upp sins emellan med lösningar som MP inte kan acceptera och som därför gör att de frivilligt lämnar regeringen. Kvar skulle då finnas de med målsättningen att samarbeta för landets bästa för ögonen istället för det egna partiets väl och ve i första rummet.

MP har länge nog hållit alla de etablerade partierna gisslan för att få igenom sin egna politik och varit framgångsrika i det arbetet. Det är nu dags att sätta p för den eran som startade redan under Fredrik Reinfeldts regeringsperiod med uppgörelsen om migrationen 2011. Läs om uppgörelsen på Europaportalen.

De har ju dessutom fortsatt i samma storartade stil med sitt kulturpolitiska betänkande häromdagen. Det andades både kommunistisk unkenhet från en svunnen tid och ren inskränkthet. Du hittar dokumentet via länken här under. Ett förslag man visserligen gjorde en pudel på, men det skvallrar om ett parti i djupaste moras.

Klicka för att komma åt kulturen_-_det_fjarde_valfardsomradet.pdf

Låt oss ta några axplock av vad partiet har att delge svensken. Man vill sätta all personal i styrelser och kulturella institutioner i utbildning i intersektionalitet och postkoloniala teorier genomförda av ”organisationer som representerar underprivilegierade grupper”. Så här låter det i dokumentet:

”Oberoende forskare ska tillsammans med organisationer som företräder underrepresenterade grupper genomföra en fortbildningsinsats i intersektionalitet och postkoloniala teorier för alla styrelser och all personal inom kultur-institutionerna. De ska också följa de försök som görs med metoder som positiv särbehandling, kvotering och jämlikhetsdata, för att därefter kunna ge förslag på vilka metoder som bäst lämpar sig att använda som verktyg för mångfaldsarbete och uppföljning inom kultursektorn.”

Kan man säga mer tydligt att man numer är kulturmarxister? Peter Harold – Skrivarens Blogg har gjort ett inlägg på detta tema. Den är mycket läsvärd.

Återigen var syftet den gången att hålla SD utanför all form av beslutande makt och inte låta dem diktera villkoren. De hade ju i valet året innan ökat till då höga siffror som senare har blivit än högre. Den gången fick SD 5,7 % av rösterna och kom in i riksdagen för första gången. Något som oroade alla de etablerade partierna så till den milda grad att man redan efter valet 2010 såg till att försöka isolera partiet.

Precis som ett dragigt hus måste isoleras måste också partier som inte kan samarbeta gå samma väg. Miljöpartiet har inte tillfört något gott i svensk politik och bör, enligt mig, omedelbart miljöcertifieras med en energisparande isolering i form av skum Foto: ”AtticInsulation” by Jason Dale – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Men Reinfeldts plan blev en draksådd. Han blev av med ett i hans ögon extremistiskt parti, men släppte i processen in ett annat än mer extremt. Miljöpartiet har sedan den dagen kunnat hålla sig på god fot med de flesta för att de har ställt ultimativa krav för samarbete. Det revanschsugna Socialdemokraterna var till exempel snara att hugga på kroken och nu är de fast i en soppa de inte kan ta sig ur. Eller kan de det?

För det börjar faktiskt komma en del positiva tecken. Det började i förra veckan med att förra partiledaren och statsministern Ingvar Carlsson gjorde ett utspel om att S har valet mellan att samarbeta med Alliansen, delar av den eller SD. Han beskrev situationen som den mest allvarliga i svensk historia sedan parlamentarismens genombrott, han gjorde utspelet i bland annat Expressen (unvis.it).

Först blev det tyst från S, sen blev det en intensiv period. Till variabeln kunde man ju lägga Jan Björklunds utspel som trots sitt ultimat ändå utgjorde en öppning. Nu börjar det sippra ut rykten om att allt inte står så bra till som vi hittills trott i regeringen, äktenskapet mellan S och MP kan gå mot sitt slut. Anledningen sägs vara missnöje från s över den envisa hållning mp intar i migrationsfrågan där man vägrar att kompromissa, artikel (unvis.it) hittar du på SVT Nyheter. Det kan alltså finnas ett ljus i tunneln trots allt.

Matematiken har sina formler och sin logik, politiken delvis en annan. Det är dags att bringa ordning i den politiska matematiken och se till att formeln går att lösa Foto: Wikimedia Commons

Löjesguidens nominering går för omväxling skull inte till regeringen utan till samtliga politiska partier, den så kallade sjuklövern. Motiveringen lyder: ”Det finns en enda slutsats man kan dra av det senaste årets händelser och det är att Miljöpartiet inte är moget sin uppgift. Om partiet någonsin kommer att bli det får framtiden utvisa men nu är de snarare en belastning än en tillgång. De övriga partierna målar i den situationen antingen in sig i hörnet med samarbete eller så knuffar man samarbetspartierna i fel riktning med ultimatum som man borde förstå kommer vara kontraproduktiva. Dags för alla att ta ansvar eller att slänga in handduken.”

Vägen till bananrepubliken

I följande artikel som publicerades i DI den 15/10 tecknar den tyske ekonomiske analytikern och krönikören Henrik Mitelman en mycket dyster bild av Sverige och dess framtid som land att investera i. I artikeln pekar han på faktumet att vårt land börjar bli ett allt större högriskprojekt att investera i för utländskt kapital. Något som skulle kunna få katastrofala konsekvenser för Sverige. Utan investeringar blir det nämligen inga jobb.

Han pekar på att långt ifrån alla som kommer hit som migranter har den utbildningsnivån som ibland hävdas i debatten. Det är alltid de Syriska flyktingarna som framhålls men merparten av flyktingarna kommer inte ens därifrån. Ser man sammanräknat är det fler från Afghanistan, Eritrea, Irak och sådana som är statslösa. Diagram hittar du här under

Så här ser fördelningen ut mellan de största grupperna migranter. Till dessa kommer fler som inte är lika många, tabellen över övriga grupper hittar du här under. Listan startar på sidan 2 i dokumentet Foto: Migrationsverket

http://www.migrationsverket.se/download/18.7c00d8e6143101d166d1aab/1443685773037/Inkomna+ans%C3%B6kningar+om+asyl+2015+-+Applications+for+asylum+received+2015.pdf%5B/embe%5D

Syrier är den största enskilda gruppen men alltså inte sammanräknat. Afghaner och Somalier som är två stora grupper har tyvärr sämre utbildningsnivå vilket har att göra med att båda länderna har varit indragna i inbördeskrigsliknande tillstånd i 20-35 år beroende på land. Den ”högutbildade” arbetsstyrkan som bara skänks från ovan är alltså delvis en myt. För visst finns dom men långtifrån alla är det. Ingen pik men inte heller Eritreaner som är en stor grupp är särskilt högt utbildade.

Henrik Mitelman konstaterar också att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har gjort en beräkning på de ökade kostnaderna i kölvattnet på migrationen för landstingen och kommunerna. Fram till 2019 kommer dessa att öka med svindlande 270 Miljarder SEK. Vill man inte börja skära drastiskt i välfärden krävs skattehöjning på i snitt 2 % vilket innebär fördyringar per hushåll med 15.000 per år.

Det här är ett faktum som kraftigt kringskär svenskens möjligheter att konsumera och investera vilket i sin tur skapar ringar på vattnet som för varje ring skapar färre jobb. Den nuvarande takten slänger alltså effektivt grus i maskineriet vilket är tvärtemot t ex statsministerns uttalanden som gått ut på att Sverige kommer att stå som vinnare på det som nu händer. Det kostar ju bara 2 Quattro Stagioni, en fanta och ett Netflix att ta emot enligt vissa källor, men ger så mycket mer……inte alls, här är svart på vitt.

Det är tur vi har begåvningar som Henrik Schyffert att luta oss mot när nu larmrapporterna börjar komma in. Hans visdomsord kommer säkert rädda landet  då alarmister som Mitelman i grunden har fel…..trots sin centrala position och sina kontakter Foto: Expressen

Vi kommer att få betala för många år framöver, kanske till och med decennier in i framtiden. År som kommer att vara förödda och det är det som nu får investerare att dra öronen åt sig. I vanlig ordning när det gäller dagens Sverige stannar inte eländet med detta. Beräkningar från SKL visar att om den nuvarande situationen ska klaras av krävs det att en vanlig löntagare måste avstå ytterligare 6.000 kronor utöver vad han och hon redan betalar i skatt per år. Ett faktum som kommer att leda till mindre konsumtion.

Mindre konsumtion alltså mindre efterfrågan, leder naturligtvis till konsekvenser för lång tid framöver det också. Mindre skatteintäkter på moms, företagsskatt och också färre anställda eftersom man inte längre har råd på samma sätt. Det kommer leda till än lägre intäkter på arbetsgivaravgift, löneskatt och också högre kostnader för a-kassa och andra bidrag. Summan av allt visar på ett jättelikt minus och också detta skrämmer investerarna enligt Mitelman.

Men SKL:s beräkning kan vara i underkant fel. För tittar man på deras beräkning räknar de perioden juni-december. Migrationsvågen satte igång senare och därför är många kostnader ännu inte med i deras underlag. Det kan alltså vara än värre än SKL säger och detta spär naturligtvis på Mitelmans tes om att investerare nu drar öronen åt sig. Ett faktum som kommer att generera än mer osäkerhet hos investerarna då de ser hela sanningen vilket vi ännu inte vet något om.

Det är mycket hon inte säger och inte vill du ska höra svensk, som sanningen till exempel. Den säger nämligen att Sverige verkligen ligger risigt till för många decennier framåt i värsta fall, allt tack vare hennes egna partis politik Foto: Wikipedia

Han säger det aldrig rakt ut, men mellan raderna kan man ana att den svenska vägen till bananrepubliksstatus nu är inledd. Ett faktum som också bekräftas av viss forskning. För socialdemokratins alla påståenden om hur invandrarna går rakt ut i jobb är som sagt en myt, något Tino Sanandaji har visat via sin blogg i detta inlägg.

Hans siffror visar att antalet utrikes födda i arbete minskar, inte ökar. Allt fler står redan utanför arbetsmarknaden och med än fler kommer den siffran att öka dramatiskt. Resultatet av det kommer bli högre bidragsberoende. Ökade kostnader och minskade intäkter i kombination med galopperande utgiftsökningar på migrationsområdet som regeringen och finansministern inte längre har kontroll över är ingen bra kombination. Detta inverkar extra hårt på just sådana överväganden som investeringar.

Vi skördar nu den draksådd regeringen har sått och den kommer att bli minst sagt bitter att svälja. Två pizzor och ett Netflix lär inte längre vara aktuellt som måttstock, om det någonsin var det förstås. När nu varningsklockorna ringer är det enda vi kan uppbåda en regering som både har tappat kontrollen och sin legitimitet på en och samma gång.

När vi dessutom inom de närmaste åren eller kanske till och med månaderna kommer att bli varse prislappen lär vissa partier hänga mycket löst om det fanns någon samband mellan väljarstöd och konsekvens för handlingarna och åtgärderna som vidtagits. Det har blivit dags att sätta ett streck i historien kring regeringen Löfven. När hans politik och de åtgärder som hittills har vidtagits har varit direkt kontraproduktiva finns litet eller inget förtroende kvar.

Det finns grupper vi känner lite eller inget förtroende för t ex politiker eller tjuvar. Men socialmediokratin har alltid uppburit högt förtroende, så borde det inte vara längre. Tvärtom är det detta parti som i många stycken har försatt oss i den nuvarande situationen Foto: ”Hieronymus Bosch 052” by Hieronymus Bosch (circa 1450–1516) – The Yorck Project: 10.000 Meisterwerke der Malerei. DVD-ROM, 2002. ISBN 3936122202. Distributed by DIRECTMEDIA Publishing GmbH.. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Kvar borde finnas ett absolut krav på avgång eller ombildning med andra partier än mp och v i regeringen. Endast framtiden kan utvisa vad som kommer att ske, men en sak är säker. Framtiden för Sverige ter sig alltmer blek om inget drastiskt vidtas, detta måste ske nu. Imorgon kan det vara försent. Nu är det upp till Stefan Löfven som den ytterst ansvarige (?) att ta ställning. Det han gör kommer att vara direkt avgörande för årtionden framåt och man kan bara hoppas att han har vett nog att inse att spåret mp och v har nått vägs ände.

Sverige har  inlett vägen till att bli en bananrepublik på mer än detta område. Läs mer om ytterligare ett på bloggen Fnordspotting där man kan läsa om tidningarnas moral i dagens Sverige. En ytterst otäck historia över hur illa vårt land idag fungerar också på vardags-demokratins område.

Löjesguiden nominerar idag åter regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ansvar tycks vara en bristvara i regeringens och Stefans Löfvens världsbild. Inte ens när Magdad Bob ställs inför fullbordat faktum med ekonomisk kollaps viker man en tum från den inslagna linjen. Allt för att initiativet inte längre finns hos sossarna utan hos två småpartier som inte har annat än extremism att delge svensken. Det gör er till fullfjädrade kandidater.”

Det är sjukt

Socialdemokraterna använder sig ofta och med framgång retoriken att det är dom som står för det goda. Alla andra som inte håller med i en eller flera frågor är därför per definition ondskans axelmakter. Alliansen var klantiga nog att gå rakt i den fällan när deras sjukförsäkringsförändringar började få full effekt. Då hette det ”ondska” och ”cyniskt” och så med all rätt, deras politik var inte så mycket mer än cynisk.

Det intressanta är dock i det läget landet befinner sig i, att se hur socialdemokraterna nu ska tackla problemet. Det visar sig att de är minst lika cyniska om inte värre. Lite bakgrund först. Sedan 2010 har sjukskrivningstalen ökat med nästan 70 %. Kostnaden för statskassan har naturligtvis ökat den också, från 32 miljarder till beräknade mer än 50 miljarder 2019 om nuvarande ökningstakt fortsätter.

Skillnaden mellan blocken i hur man tacklar problemet är hårfin. Endast retoriken är egentligen annorlunda då en utmålar sig som ”god” och motståndaren som ”ond”. I själva verket är de goda lika onda Foto: Wikimedia Commons

Kvinnorna står för 2/3 av sjukskrivningarna och den vanligaste orsaken för båda könen är psykisk ohälsa. Fyra av tio är sjukskrivna för att man känner sig deprimerad eller inte orkar på grund av smärta i själen. Sjukskrivningstiderna ökar också dom, 28 % av de sjuka har varit sjukskrivna längre än ett år. Om dessa siffror och regeringens kommande politik kan du läsa om i SVD (unvis.it).

Det är alltså rätt uppenbart att något måste göras. Man kunde ha hoppats att det var mer morot i form av åtgärder som mötte problemen med en sjukvård som kunde tackla andra typer av sjukdomar än de som sitter i kroppen. Kostsamt – jo, effektivt – knappast, det måste ske långsiktigt. Ändå måste man börja där.

Regeringen väljer istället för moroten den helt andra vägen. Istället för att hjälpa och se, vill man skjuta till mer pengar till Försäkringskassan. Det extra anslaget ligger på 128 miljoner för i år och därefter får man 250 miljoner extra varje år.

Det är inte den sjuke som får moroten att bli frisk med utan i vanlig ordning byråkratin som ska nysta upp hela härvan. Utan morot blir det nog få framgångar för regeringen i frågan dock Foto: ”Carrots” by Kander – Own work. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

För pengarna ska man stärka sina resurser vilket i klartext betyder fler handläggare. Tanken är att man ska hinna ikapp och göra utredningar snabbare. Så långt kanske det är rätt eftersom Försäkringskassan länge har haft svårt att hinna med, det är dock både det första och det sista som är rätt.

Man vill också straffa den sjuke, något man anklagade alliansen för att göra. Nu gör man det själv istället. För i nästa andetag vill Annika Strandhäll pröva sjukintyg för den sjuke från dag ett. Detta innebär inte bara en extra belastning för sjukvården vilket hon säger sig vara medveten om, utan det innebär också ett extra besvär för den sjuke.

Tänk dig att med feber i kroppen t ex behöva släpa sig upp till vårdcentralen efter att ha beställt tid. Ut i kylan och sen en timme senare, tillbaka i säng. Skulle detta göra folk mer friska? Jag tycker det låter som ett recept till att göra dem mer sjuka!

Det är nog fler än de sjuka som är sjuka. Om man först målar upp motståndarsidan som ondskan personifierade, för att sen lägga lika hemska förslag är man illa ute Foto: K99

Men förutom det hjärtlösa i förslaget är det helt i linje med det tänket som hennes parti med sådan emfas vänder sig emot. Det är med andra ord hyckleri över hela linjen igen. Fredrik lär fälla en tår av ren vördnad inför Annikas tankar. Den råsosse som trodde att den nya regeringen skulle visa förbarmande lär däremot vara bitter just nu.

Annika Strandhäll resonerar alltså, talar som en och agerar som en Alliansmedlem. Hon talar samtidigt länge och väl om att hon minsann är sosse och hur ”solidarisk” det gör henne. Det är väl om något måttstocken på hyckleri.

Jag håller med om att gör man inte någonting blir det bara värre. Jag inser också att man måste agera och jag tycker också två sidor måste komma överens i en ömsesidig förståelse för att vi inte kan fortsätta så här.

Men det finns en sak som är viktigare än att kasta pengarna i sjön som Annika Strandhäll gör. Hade de istället använts till att göra vårapparaten bättre på att möta det man vet om sjukskrivningstalen, hade man kunnat få ner dem den vägen. Nu väljer man istället piskan och emellan sitter den sjuke som alltid.

Regeringen väljer nu att använda piskan mot de sjukskrivna, samma redskap som var så utskällt för en tid sedan. Skillnaden är att nu är piskan ”solidarisk” Foto: Wikimedia Commons

Problemet som jag ser med förslaget är att Annika Strandhälls åtgärder inte uppnår det hon önskar. Det är konstgjorda åtgärder som kommer sluta med samma Gulagtvång som Alliansen förlorade all trovärdighet på.

För ett av förslagen i hennes paket bygger på att arbetsgivarna ska förebygga sjukskrivning mer aktivt än idag med tätare kontakter med Försäkringskassan. Den som inte lyckas vända en negativ trend på det egna företaget ska straffas. Det är dock oklart ännu hur straffet ska se ut. Regeringen talar om ”sanktioner” vilket brukar betyda högre arbetsgivaravgift, straffavgifter eller ett vitesbelopp.

Vad kommer detta då leda till? Den frågan finns redan besvarad i dagens system och vad det har lett till. Det lär knappast bli smickrande för vare sig Annika eller regeringen att förklara det om ett år eller så.

Idag tar ju arbetsgivarna hand om sjukskrivningskostnaden från dag 1-14. Det ingår en karensdag och ersättningsnivån från dag 2-14 ligger på 80 % av lön och med en så kallad bortre parentes på 914 dagar där sjuklönen upphör. Därefter övergår man till att vara till arbetsmarknadens förfogande. Det betyder att då måste man börja söka jobb. Dagens system och ersättningsnivåer innan ändringarna beskrivs på sajten Finansförbundet.

Regeringen brottas med en negativ trend i sjukskrivningen. På fem år har ökningen nästan varit 70 % och också kostnaden skenar. Visst måste man agera, men på sättet man gör det på? Foto: Wikimedia Commons

Annika Strandhäll och regeringen har sedan tidigare deklarerat att den bortre parentesen ska tas bort, man kan alltså i teorin vara sjukskriven i all det oändliga om så skulle vara. Det finns ett problem med detta förslag, det ökar snarare än minskar antalet sjukskrivna. Den effekten har man sett förr och man lär se den igen.

Återigen gör hon alltså något som inte uppnår det hon säger sig vilja åstadkomma. Istället lär hon få uppleva hur siffrorna biter sig fast och sjukvården går på knäna samtidigt som arbetsgivarna flyttar utomlands på grund av dubbelbeskattning.

Att beskriva det som ”hjälpa den enskilde att lyckas i sin rehabilitering” och annat tjurbajs som ministrar brukar använda sig av i dessa situationer, måste vi nog se lite annorlunda. Låt oss titta på en alternativ förklaring som både förklarar hjärtlösheten i Annika Strandhälls utspel och varför just explosionen av antalet sjukskrivna skrämmer så.

Den rätta förklaringen hittar vi hos finansministern där mantrat heter ”spara pengar, spara pengar”. Det troligaste är helt enkelt att kostnadsramarna nu sprängs en efter en och Magdad Bobs schweizerost kommer snart istället att stinka som Gamle Ole. Mer om regeringens desperata jakt på att täcka alla budgethål har Fnordspotting bloggat om.

Osten Gamle Ole luktar ungefär som regeringens politik gör. Nu har Annika Strandhäll anslutit sig till den rad av ministrar som firar ”hycklarnas afton” mest hela tiden
Foto: Spisa

Tillbaka till det jag nämnde tidigare om effekter som redan är här. I min egen bransch – järnvägen – har man kommit långt med att omplacera folk för att göra sig av med ett problem. En metod är att omplacera till annan tjänst för att man anses ”olämplig” vilket kan vara en omskrivning för ”för hög sjukfrånvaro”.

Den nya tjänsten är ett vikariat som snart löper ut och då upphör också anställningen. På det sättet går flera bolag runt LAS (Lagen Om Anställningsskydd, länk till lagtext hittar du här) utan att facket kan så mycket som att få maginfluensa i protest.

En annan rätt ny metod är följande: Staten har en övervakande organisation som heter Järnvägsstyrelsen. Deras uppgift är att se till att man följer gällande regler, utreda vid olycka och uppmärksamma problem i en organisation hos ett företag gällande säkerhetsarbetet internt i företaget.

De har nu gett klartecken att koppla korttidssjukskrivning till säkerhetstjänst. Säkerhetstjänst är tjänst som innefattar säkerhetsregler och som personalen måste vara insatta i och efterleva i yrkesrollen. Personalen får inte heller ha vissa typer av sjukdomar som finns uppsatta på en ”svarta listan”.

Var noga med att inte hamna på företagens svarta lista i fortsättningen. Har du för många sjukdagar är du en kostnad och såna gör man sig av med LAS eller inte. Foto: Allalan

När man nu har gett klartecken till kopplingen mellan kortidssjukskrivning och säkerhetstjänst, har man alltså i praktiken gett klartecken att utöka ”svarta listan” med en för den hittills främmande åkomma. Hittills har det annars varit betydligt farligare sjukdomar i sammanhanget som epilepsi, diabetes och så vidare. Med andra ord, nu ska för många förkylningar jämföras med att få ett grand mal-anfall för att kunna stängas av från säkerhetstjänst.

Den åtgärden kommer leda till nya rehabiliteringstjänster som i sin tur är på vikariat och vill arbetsgivaren, kan denna åtgärd vara på vikariat eller visstidsanställning som gör att man så småningom friställs från tjänst på grund att vikariatet löper ut. Regeringen gör ingenting, möjligen sticker den huvudet i sanden och återigen är det de sjuka som får betala priset. Regeringen däremot sover lugnt om natten, de har ju makten för tusan.

Än en gång har luckorna i LAS utnyttjats för att spara pengar på sjuklönekontot. Man fasar helt enkelt ut de som är sjukskrivna för mycket och ser till att de får söka andra jobb. Det är resultatet som inte Annika eller hennes partivänner vill höra talas om.

Den borne socialisten kanske nu utbrister att ”se, såna är alla kapitalister. Vi måste tillse att det offentliga driver allting för att undvika sådana situationer”. Men det finns två praktmissar i den analysen.

För det första är det företaget jag talar om ett dotterbolag till ett statligt bolag där båda har infört samma system. Staten visar alltså vägen för omoralen. Som vanligt är det dock dolt bakom floskler som ”solidariskt” och ”medkänsla”. Tro mig, det finns inget medkännande i sossarnas förslag. Inte heller i statligt ägande av bolag, de är värre än privata.

Jag är inte främmande för medkänsla, tvärtom. Men problemet är att regeringens politik är allt annat än medkännande, det har Annika Strandhäll lyckats visa med sina förslag Foto: Thirdmonk

För det andra missar man att om man som sossarna vältrar över alla kostnader på arbetsgivarna med fler och fler kostnader, börjar dessa till sist titta på sätt att komma runt dessa. Det är ett företags uppgift att spara pengar och maximera sin vinst, det är så man överlever långsiktigt. Men nej, jag säger inte att jag försvarar sättet i alla de aspekter jag har beskrivit, bara att jag förstår mekanismerna bättre kanske.

Just därför att vi redan ser de här effekterna, kan man också säga att Annikas åtgärder kommer att få konsekvenser för många fler på ett sätt som inte är så humant som hon och andra sossar alltid framhäver att de är. Tvärtom kommer det att locka fram samma ondska och många fler vilket jag faktiskt tror är tanken. Det där med ”goda” och ”onda” är mer ett retoriskt spel för gallerierna för att få behålla sin käraste ägodel – makten.

Bäst vore väl att döpa om Socialdemokraterna till ”Gollumpartiet”. De gör ju allt för att få ha maktens ring för sig själv, de vill ju alltid ta tillbaka den om de mot all förmodan skulle förlora den och och blir rent av aggressiva över avsaknaden av ringen. Det senaste exemplet visar att det bara är läpparnas bekännelse att tala om andra som ”onda”. Retorik i all ära, men tom och innehållslös sådan är inget annat än ovärdig.

I fortsättningen bör socialdemokraterna döpas om till ”Gollumpartiet”. De släpper inte makten/ringen, de är mer intresserade av den än verkligheten och de gör allt för makten/ringen. Foto: ”Wax Museum Plus (6344811177)” by Miguel Mendez from Malahide, Ireland – Wax Museum PlusUploaded by russavia. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag socialdemokratin och Annika Strandhäll till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni med retoriska drag få andra att framstå som det ena och ni som dess motsats. Sanningen är att ni är fullt ut lika stor del av den ”ondska” ni pratar om i olika sammanhang. Ett faktum som det nya förslaget visar om inte annat. Det är ett fullbordat hyckleri signerat sossarna igen. Det gör er till fullvärdiga kandidater till priset.”

Bolagsplundringens tid

Som bekant är vår regering något av en pågående naturkatastrof med sammanbrott i slow motion. Den borde helt enkelt aldrig ha fått tillträda, än mindre regera om jag fick välja. Ett exempel på vilken praktikantregering det här är, är den så kallade budget som Magdalena Andersson nyligen la. Full av budgethål där underfinansieringen tittar fram hela tiden är ett exempel på detta.

För att nödtorftigt täcka detta har hon gjort två saker. Hon har börjat köra med kreativ bokföring där budgethålen täcks över genom att t ex i nådiga luntan redovisa kostnaden för migration baserad på siffror som är inaktuella. När Migrationsverket la sin prognos i juli baserade regeringen sin prognos på denna siffra, efter det har Migrationsverket reviderat siffran. Det har däremot inte Magdalena Andersson gjort. Resultatet blir kreativ bokföring där siffrorna för kostnaden i migrationsfrågan kommer spränga budgetramarna med råge.

Magdalena försöker nu med alla trix i boken att slå knut på sig själv för att dölja hur många hål som hennes budget innehåller. Resultatet lär bli höjda kostnader och än mer underskott när kostnaderna skenar.

Princip nummer två som har uppfunnit är att nu ska underskotten som uppstår betalas av vad som bara kan kallas bolagsplundring. Det började i det tysta den 21 augusti när statliga Specialfastigheter som äger polishus och fängelser, lät meddela att man lånar 300 miljoner genom obligationslån. Lånet kan man läsa om i Fastighetsförvaltaren.

Som tack för lånet går nu 3 miljarder av pengarna till Magdalenas konto istället. Bolaget har dolt uttaget under den kryptiska rubriken ”återbetalning av aktiekapital” och som en extra utdelning till statskassan. Nu är aktieägarna dvs medborgarna/skattebetalarna skuldsatta genom bolaget med belopp, ränta och allt. Mer om denna och andra snaskiga affärer signerade Magdalena Andersson kan man läsa om i Expressen (unvis.it).

Fortsättningen kom när SJ klåddes på 1,7 miljarder i det stora tågrånet signerat Socialdemokraterna (numer Socialdemokratrarna) och Miljöpartiet. Mer om tågrånet i Expressens (unvis.it) artikel. Miljöpartiet som dessutom skällde ut Anders Borg för samma klåfingrighet då han konfiskerade 73 miljoner. För den någorlunda matematiskt kunnige framstår 73 miljoner och 1,7 miljarder som en rätt stor differens, dock inte för Miljöpartiet som har varit märkbart tysta i frågan.

Från miljöpartiet är det ovanligt tyst när det gäller SJ. Av förklarliga skäl gäller det att låta saker och ting bero nu när det i vanlig ordning vankas hyckleri från partiet
Foto: Wikimedia Commons

Där kan uttaget innebära försämrad förmåga att köpa in nya lok och vagnar som därmed begränsar företagets möjligheter att möta den nya konkurrens från andra bolag. Sträckan Göteborg-Stockholm är nu utsatt för mer konkurrens och nya fräscha tåg behövs. Det är därför regeringens tilltag är extra destruktivt. Stefan Löfven – vår ”ansvarstagande statsminister” – viftar bort kritiken med att SJ är överkapitaliserat. Frågan är om han har sett bolagets vagnpark som inte förnyats i den omfattningen det borde?

Det tredje exemplet kommer från Akademiska Hus som genom staten äger och förvaltar universitetslokaler. Här konfiskerar Magdalena Andersson 6,5 miljarder sek. Resultatet kan bli höjda hyror för universiteten och detta leder i sin tur till mindre disponibla pengar för utbildning och forskning. Men vad gör väl det när man samtidigt har anslagit duktigt mycket mindre pengar i budgeten så att det ser ut som en satsning när det i själva verket är en dödskyss åt universiteten.

Socialdemokratin med Vänsterpartiet har alltid slagit sig för bröstet i debatten att de är minsann representanter för det goda. Näringslivet och Alliansen däremot är i det närmaste att likna vid Belsebub. Varje gång en direktör har ertappats med fingrarna i syltburken har de båda partierna varit där och kritiserat girigheten, nu är man del av samma kultur som man anklagar andra för att vara.

Den helgonlika auran hos Socialdemokratin, Miljöpartiet och Vänsterpartiet börjar nu falna rätt ordentligt. De snor dina tillgångar svensk! Foto: Wikimedia Commons

Så fort Socialdemokraterna av idag innehar makten händer nämligen samma sak. Man pekar finger på andra och gör samma saker i mycket större skala själv. Nu brandskattar man alltså medborgarnas egendomar för att dölja det faktumet att de tomma ladorna fortfarande är tomma. Man sätter dessutom medborgaren i skuld för att dölja sitt egna misslyckande. Dessa misslyckanden i den senaste budgeten har Fnordspotting bloggat om.

Det kosmetiska förvandlingsnummer som Magdalena Andersson utförde där alla sossar gjorde vågen över att äntligen kände man igen politiken, visade sig vara tomma tunnor snyggt maskerade som ”fullt ut finansierade”. Sanningen är dock att Magdalena Andersson fortfarande inte förstår skillnaden mellan plus och minus. Vad hon däremot förstår är hur man döljer de egna tillkortakommandena och hur man duperar folket.

Hur än Magdalena försöker att dupera oss är en dansande kyckling en dansande kyckling. Lurendrejeriet har nu nått den nivån där orden ”kreativ bokföring” bör övervägas
Foto: Youtube

Löjesguiden nominerar idag Socialdemokratrarna med mästermanipulatören Magdalena Andersson i spetsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Så inleds plundringen av medborgarnas ägodelar där ni i vanlig ordning tycks tro att staten är ni. Så inte nog med att er egen inkompetens sätter käppar i hjulet. Den verklighet ni själva har skapat gör det också i form av ökade kostnader där Magdalena har felbudgeterat. Kvar blir bara den största bolagsplundringen vi sett på länge, allt signerat Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det gör er till fullvärdiga kandidater till priset.