Ett skrämmande perspektiv

Den som har följt den här bloggen vet att i en fråga är den här skribenten extremt kluven. Jag försöker å ena sidan vara humanisten som är öppen, demokratisk och inbjudande. Sen har vi den andra sidan och det är den som ser faran i saker och ting. Det är i den kontexten svårt att var humanisten och så himla öppen. Vissa saker är helt enkelt för farliga för att den typen av tankar ens ska kunna vara möjliga. Hur mycket man än vill se det positiva är detta svårare. Frågan jag tänker på är Islams roll i vårt samhälle.

Jag försöker se de mer moderata muslimerna som räddarna av en besvärlig situation. De är dock inte den ledtråd som leder till en lösning. Anledningen är ofta att de inte vill stöta sig med en högljudd och aggressiv skara som gör mycket väsen av sig och som inte tvekar att ta till mycket otäcka metoder för att genomdriva sin agenda. De lägger sig alltså hellre än att utmana och få ställer sig upp för att försvara frihet och demokrati.

De är helt enkelt antingen fundamentalister som spelar under täcket med både Muslimska Brödraskapet, Hamas och IS, eller så är de för rädda för att stöta sig, för att utmana eller att fördöma. En trosfrände kritiseras inte ostraffat och stöds inte heller av imamerna som man i sin tur måste åtlyda. Många ser därför inga fel i att resa ner och rensa bland lite smutsiga kristna och inte heller att massmörda andra befolkningsgrupper.

De präglas av en antidemokratisk hållning där det sekulära samhället och det demokratiska är en förtryckare av det religiösa. Därför måste det demokratiska bojkottas och helst störtas för att bereda vägen för det religiösa samhället där vi alla måste underkasta oss de regler fundamentalisterna ser som sina hjärtefrågor. De är helt enkelt ett hot mot det samhälle vi har kämpat så länge för att kunna uppnå och de finns ibland oss.

IS och andra är inte det enda hotet, vi har ett här och nu som verkar inifrån. Hizb ut-Tahrir är partiet som etablerat sig i både Danmark och Sverige som bland annat har ett världsomspännande kalifat grundat på sharia-lagar på sin agenda. Tycker man inte om idéerna är det bara att fly eller flytta. Foto: ”Flag of Hizb ut-Tahrir” Wikimedia Commons

För mig är denna grupp något av det mest antihumana vi har kunnat se i vår livstid. De är helt enkelt en mörk kraft med en mycket ljusskygg agenda som dessutom innefattar att massmörda också här om så behövs för att genomföra den galna tanke de drömmer om. Tankar som ett världsomspännande kalifat där muslimsk lag ska pådyvlas alla, också de som inte erkänner sig till religionen är en sådan. För de flesta är denna tanke bara skrämmande, för andra en möjlighet som måste genomföras.

En sådan kraft som vi redan har hört talas om och som vi kommer att höra mer om är Hizb ut-Tahrir (Sydsvenskan; Archive). Partiet är redan verksamt i Danmark och i Sverige. Jag är inte den som skriker eller skriver om förbud eller inskränkningar i demokratiska friheter eller tycker att sånt är bra. Anledningen är helt enkelt att jag är demokrat, men när det gäller det här partiet är jag beredd att göra ett undantag och skälet är enkelt. Gör vi inte det kommer vi få betala ett mycket högt pris i framtiden.

Partiet vill inrätta ett globalt kalifat där muslimsk lag ska råda. De som inte sympatiserar med denna syn ska tvingas tycka om det. Offentliga avrättningar, avhuggandet av händer och stening av kvinnor som har anklagats för otrohet ingår i arsenalen. Sharia-lagar ska råda där vi annars har vant oss vid en helt annan rättstradition. Är man inte muslim är det bara att inrätta sig i den nya världsordningen partiet vill se. Tycker man inte om synen finns alltid lite sharia-lagar att ta till också för de som protesterar mot det som anses vara ”rätt”.

2014 tågade en grupp om femhundra sympatisörer mot de centrala  delarna av Köpenhamn för att protestera. Manifestationen handlade om att propagera för att Koranen ska bli rättesnöre också i Danmark. Man höll brandtal om västs smutsiga krig i Syrien som om Putins Ryssland inte ens hade med saken att göra trots de stora rubrikerna som talar om detta faktum. Kriget mot IS var orättfärdigt trots en rörelses totala renons för allt människovärde. Särskilt om du är kristen eller tillhör en minoritetsbefolkning.

Alla muslimer som tar till orda talar naturligtvis inte hatets språk, men alltför många gör det. När man dessutom startar partier som är klart fientligt inställda mot det demokratiska och öppna samhället blir det än mer svårsmält. Foto: By Njallis – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=13128473

För partiet tar visserligen avstånd från IS men inte därför att de mördar kristna eller minoriteter. Istället är det hur Kalifatet har utropats och att IS också mördar muslimer man hänger upp sig på. En något lustig inställning då mord borde ses som mord, inte som en åtskillnad mellan ”rätt eller fel” person som mördas. Det där späder bara på känslan av att de extrema krafternas agenda är att föra globalt krig mot kristendom och de samhällen som har präglats av religionen under 2000 år.

Rörelsen stöder alltså om än indirekt en av vår tids största folkmord, anser att väst ”ska betala för sin inblandning” och vill upprätta ett styre som helt bryter mot den tradition vi har. Det som gör saker och ting värre är att de också finns i Sverige. För några år sedan sedan skapades en Facebook-sida som snabbt samlade ca 1000 sympatisörer Man delade också ut flygblad inför det förra valet som uppmanade till bojkott av detta. Anledningen var som alltid att man inte erkänner den sekulära makten utan bara den religiösa.

Rörelsen finns främst i Malmö med sin stora muslimska befolkning och närheten till Danmark där man kan utbyta erfarenheter och planer genom att bara resa över bron. De har också gemensamt bjudit in talare som har hållit konferenser i ämnet ”Global Islamisk revolution”. En av de gästande var Isam Umayrah som gjort sig känd för både antivästliga  och antisemitiska åsikter. Samma hatpredikant har också besökt moskéer och muslimska centra i Stockholm.

Naturligtvis har detta skett med medfinansiering av vårt alltid så goda välfärdssystem. Vi är ju så goda med alla våra skattepengar, att vi gladeligen hjälper till att finansiera samman-komster vars syfte är att propagera för att avsluta vår livsstil och ersätta den med en fullständigt främmande.

Det svenska samhället är rikt. Så rikt att vi kan vägra handikappade (Sydöstran; Archive) det de har rätt till, men betala för antidemokratiska och antivästliga konferenser åt Hizb ut-Tahrir. Foto: Wikimedia Commons

Tyvärr finns fler krafter än Hizb ut-Tahrir som mer ligger i en gråzon men som är lika farliga dom. Mehmet Kaplan har en lång meritlista över de personer han har bjudit in. En hel del av dessa har varit allt annat än snälla, godhjärtade demokrater. T ex Yvonne Ridley som på hans och andras initiativ bjöds in till Riksdagen blev känd och som alltid var Kaplans ursäkt att han inget visste. Ridley som ”bara” är känd för alla sina hatfyllda uttalanden (UK Mediawatch: Archive) var alltså inte känd för Kaplan vilket är svårt att tro på tyvärr.

Tvärtom har alla hennes fientliga uttalanden varit så många att de knappt längre går att räkna. Det lite lustiga är att Kaplan inte heller är ensam i att samlas kring just Miljöpartiet. Yasri Kahn blev ju rikskänd när han vägrade att hälsa på en kvinnlig reporter, men han har betydligt fler strängar på sin lyra. Son till en utpekad ledare för den terrorstämplade organisationen PULO som opererar i södra Thailand där de försöker bryta loss delar av landet eller få utökat självstyre med terror som medel är väl rätt merit.

PULO (Bangkok Post; Archive) har ju gjort sig kända för flertalet bombattacker. Regionen har en majoritet muslimsk befolkning som sedan 2004 för ett lågintensivt krig för att frigöra sig och få tillhöra den muslimska grannen Malaysia. Attackerna har skett från båda sidorna så buddister är inte helt oskyldiga i sammanhanget. Våldet har under perioder varit urskiljningslöst (DN; Archive).

Det bästa i hela den soppan är dock att misstankarna finns att PULO leds från Sverige (Aftonbladet; Archive). Vårt land har alltså varit ett centra varifrån terrorattacker har beordrats och letts. En av de utpekade ledarna har dessutom en son som har kandiderat till att bli representant för ett av landets regeringspartier. På sista åren har konflikten i södra Thailand minskat i omfattning men fred råder fortfarande inte och de separatistiska drömmarna finns kvar.

I krig skördas offer. Att krig och terror har styrts från Sverige är minst sagt anmärkningsvärt. I fallet PULO finns dock misstanken och att en av huvudmännen råkar ha en son som har kandiderat för ett av landets regeringspartier är graverande. Foto: By Unattributed – This image is available from the United States Library of Congress’s Prints and Photographs division under the digital ID jpd.02519.This tag does not indicate the copyright status of the attached work. A normal copyright tag is still required. See Commons:Licensing for more information.العربية | čeština | Deutsch | English | español | فارسی | suomi | français | magyar | italiano | македонски | മലയാളം | Nederlands | polski | português | русский | slovenčina | slovenščina | Türkçe | українська | 中文 | 中文（简体）‎ | 中文（繁體）‎ | +/−, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6177555

Svenskt politik har alltså börjat infiltreras av krafter som är allt annat än goda. Det är dock inte det enda exemplet på hur de ”utsatta” utsätter andra för samma hat man beskyller andra för att hysa. Homofobin i den muslimska världen är väl dokumenterad men att den också har sökt sig in i svenskt civilsamhället och till och med till domstolsväsendet (Nyheter 24; Archive) är alarmerande inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt. Fallet är från 2011 men sätter fingret på en öm punkt.

Visst kan vi ha Socialdemokrater, vi lever ju ändå i en demokrati. Homofientliga Socialdemokrater som sitter i domstolar och ska döma är kanske däremot mindre lämpligt. Tänk er själva om ett hatbrott mot en homosexuell kommer in och en nämndeman som Ayoub Chibli hellre röstar utifrån sina känslor gentemot homosexuella, än de bevis som ligger framför ledamöterna. En skrämmande tanke men inte gripen ur luften!

Fallet som har några år på nacken nu bör fungera som en varningsklocka om vad som håller på att hända. Att tro att vi är immuna från den här typen av inslag är att lura sig själv, vi är i ett öppet demokratiskt samhälle än mer sårbara därför att vi är just öppna och demokratiska.  Ingen vill väl bli beskylld för att vara islamofob, men samtidigt finns en gräns för vad vi som samhälle kan och ska tillåta. Ett samhälle är nämligen menat att vara för alla, inte bara vissa grupper.

Några kommer kanske nu att beskylla mig för att vara islamofob efter det här inlägget, men nej jag är inte rädd för islam. Bara tanken att kalla någon ”islamofob” är i grunden felaktig då det för min del inte handlar om rädsla. Det enda jag har fobi emot är spindlar, höjder och de som missbrukar ordet ”fobi”. Det enda jag är i själva verket fobifobiker.

Det vore lätt att skratta bort det hela som en isolerad händelse om det inte hade varit för att samma hydra dyker upp i sammanhang efter sammanhang. När till och med civilsamhället infiltreras av allehanda ljusskygga personer måste det demokratiska samhället börja reagera Foto: By Francisco de Zurbarán – Galería online, Museo del Prado., Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45236203

Som inlägget visar är faktiskt det öppna demokratiska samhället som vill och ska inkludera alla under attack. Så vad jag också är, är helt inställd på att bekämpa de grupper som vill att jag ska anpassa mig till något jag ser som främmande eller antidemokratiskt istället för tvärtom. Den som inte gör det utan håller med dem i deras agenda är knappast demokrat. Man bör alltså inte heller säga sig vara detta om man sympatiserar med de åsikterna de står för.

Delar av den muslimska rörelsen, observera alltså inte alla inom denna, har inte alltid rent sinne. Hizb ut-Tahrir är i grunden en antidemokratisk rörelse som vill kasta samhällen tusentals år tillbaka i tiden med tvångsmetoder och tvinga på en motvillig befolkning en åsikt de inte delar. Att då kalla någon som protesterar mot detta öknamn är inte bara ohederligt. Det är också att göra hela samhället en björntjänst eftersom hotet inifrån är reellt och bör ses som det.

Om det muslimska samhället vill framstå som seriöst och ansvarstagande, bör man se till att isolera krafter som Hizb ut-Tahrir och sluta med spela fingerteater med extrema krafter.Det är också en rörelse som också försöker föra fram bilden av ett ”respektabelt yttre” men som döljer en hel del. Terror, homofobi och förtryck av andra oliktänkande eller avvikande är inte något man skojar om.

Inget av detta är särskilt kompatibelt med ett demokratiskt samhälle byggt på frihet som vi är vana vid. Inte heller går fenomenen att avfärda med något lätt ”du är islamofobisk”. Detta händer just nu och har tidigare hänt i vårt land. Det sista man bör göra är att sticka det under stolen. Det är alltså hög tid för en seriös debatt om islam och det demokratiska samhället som motpol (?). Är de ens förenliga? Ja kanske, men vi bör nog göra processen kort med de som utnyttjar det öppna samhället i avsikter som är allt annat än vänskapliga.

”Friendly Beaches” är ett begrepp i engelskan som betecknar vänligt inställda länder, fenomen eller personer. Vänliga människor respekterar varandra vilket man inte kan säga om krafter som Hizb ut-Tahrir. Dags att starta diskussionen och kanske till och med stävja dessa krafter en gång för alla. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Hizb ut-Tahrir och dess följare till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Väst är inte öst eller tvärtom. De ganska skruvade värderingar som står bakom dessa tankar bör nog stanna där, inte här. Att som partiet vilja tvinga folk till underkastelse är minst sagt magstarkt och svärtar ner övriga som inte har ett dugg med dessa att göra. Dags att ta avstånd och visa var den muslimska rörelsen står för med andra ord. Den del som inte tar avstånd från dessa tankar är mer än värdiga kandidater.”

Börja om från början!

Dags att starta om det här landet från början, omstartsknappen nu tack! Efter en vecka i sordinens tecken med tanke på händelserna i Bryssel, börjar nu kommentarerna komma. De flesta är sansade, faktiskt riktigt rakryggade – vi måste stå upp och börja försvara det öppna demokratiska samhället. En syn jag delar, vi måste sluta krypa och stå upp mer än någonsin. Vi måste försvara vår idé, våra ideal och vårt värde istället för att krypa inför en hoper barbarers.

Men så finns det dom som tar tillfället i akt för att se till att i vanlig ordning se till att skulden blir vår. Det är deras synsätt som får mig att undra om inte det vore bättre att börja om från början. Mönstret i argumentationen går att känna igen från en mils avstånd. ”Hatet på nätet”, ”Hatet som får breda ut sig”, ”Högerextremismen”, ”Breivik” och så vidare går igen och igen. Allt är sociala medias skuld trots att sociala media är relativt befriade från det mesta av det påstådda hatet där det är en liten grupp som vanligt förstör för de många.

Facebook är alltså trots SVD:s olika försök (SVD; Archive) till påhopp på företeelsen, inte tummelplatsen för all världens hat. För med en ”reporter” som Jack Werner kan det nog tyvärr bara gå fel. Skulle han t ex någonsin få för sig att börja kartlägga vänsterns hat på nätet? Otroliga saker har hänt förr, men aldrig så otroliga. För då hatet finns, skriver man bara om en företeelse inte alla.

Det tycks alltid vara samma fenomen man riktar in sig på. ”Breivik”, högerns hat och så vidare är tydliga indikatorer men få gånger läser vi någonsin om vänsterns rätt tydliga hat? Skulle inte tro det! Istället är det som om journalisten följer ett slags manus redan skrivet där vissa saker är värda att uppmärksamma, andra absolut inte. Låt mig ge dig några exempel på hur en sådan agenda kan se ut.

I Sverige är det skillnad på hat och hat. En sidas hat uppmärksammas med all rätt, en annan sidas diskuteras inte ens och alla är patologiskt intresserade av det nästan obefintliga hatet på nätet. Istället för att diskutera diskutera hatet utan förtecken eller inskränkningar, får vi alltså en diskussion som för länge sedan har kantrat. Foto: Wikimedia Commons

Ett exempel är ”rasismen” i samhället. Jo, jag hatar också rasism men problemet är att man ser en typ av rasism men inte en annan. Riktas rasismen mot muslimer som grupp rycker alla ut. Inget fel i det, tvärtom så hatar jag som sagt alla former av rasism också mot dom. För jag vänder mig INTE mot alla muslimer, bara de som följer samma tanke- bana som de redan radikaliserade. För trots vidrigheterna som nu senast i Bryssels, så är IS en liten bråkdel av en större grupp som ibland håller med vad de säger och ibland inte.

Jämför vi reaktionerna så blir det dock mer problematiskt. För samtidigt ser man inte den andra sidan av myntet. Ser journalisten t ex hatet mot den vite medelålders mannen som aldrig har gjort en fluga förnär? Inte alls! Ser journalisten den antisemitism som ganska ohejdat får breda ut sig och där en viss grupp nästan alltid är inblandade i den? Glöm det! Exemplet Malmö borde mana till eftertanke men diskussionen efter varje reportage om hur illa det är ställt, dör lika fort som den uppstår.

Som sagt, hatet finns men min erfarenhet är att det är svensk vänster eller så kallade muslimer som står för den. Den delen diskuteras dock aldrig, konstigt det där.  För det heter ju i debatten att det alltid är ”högerkrafter”. Det beror nog snarare på att man vill införa enpartistaten och försöker hitta sina skäl till det. Det heter också alltid från den typen av debattörer ”att vi måste tala om problemet”. Problemet är att det är lika illa ställt i det påståendet som det är annars. Man ser en typ av problem, men inte ett annat.

En av de som inte förstår ett dugg och som agerar utifrån denna okunskap är Mona Sahlin. I hennes senaste inlägg (Dagens Samhälle; Archive) talar hon länge om väl om hatet……men helt förgäves. Redan i andra stycket stänger i varje fall jag av. Blandningen av känslomässiga övertoner/överdrifter och rena propagandalögner blir liksom för mycket i citaten.

”Varje dag utsätts människor för stormar av hat och redan i dag väljer journalister tystnad, unga tjejer blundar för glåporden för att orka med sin skoldag och politiker drar sig undan när familjen utsätts för hot.”

Men vad vore väl inte ett förfall om det inte blev värre än så. Att inte förstå skillnaden mellan ungdomligt oförstånd och extremism är ett sånt misstag som hon ger liv åt med följande formuleringar:

”Men alltför ofta är det på chattforum, i kommentarsfält och på sociala medier dessa hot börjar växa för att sedan sippra ut i verkligheten i form av det hat som ger extremisten sin näring. Vi får därför inte bara betrakta den som utövar våld som våldsbejakande. Ett stort ansvar vilar också på författaren till de texter som sporrar aktivisten till handling.”

Hur lite man förstår av avsaknaden av samband mellan ren frustration och politisk eller religiös extremism för att kunna formulera de där meningarna är rätt talande. Unga och arga har vi alla varit och någon gång, troligen flera. Antagligen har ingen, inte ens jag, kommer undan att ha sagt överilade saker. Troligen har inte heller Mona Sahlin undgått detta.

En radikalisering där människor gör överväganden som att religion, eller vad man uppfattar som religion, är viktigare än människoliv och att det därför är okej att ta dessa är en helt annan process. De två olik processerna bör inte blandas ihop och de bör definitivt inte jämföras med varandra för att urskulda en grupps hat. Hat är hat, vem det än kommer från. Så enkelt är det och det borde också Mona Sahlin förstå. Det är nämligen ordentligt fel att säga att vardagsilskan snart blir till hat och dessutom till radikalisering.

Att blanda ihop så diametralt olika företeelser och begrepp är skrämmande, för att inte tala om okunnigt. Det är av samma anledning, okunnigheten, hennes oförmåga att förstå innebörden av sitt egna jobb plötsligt blir rätt intressant. Låt oss ta ett exempel: Mona Sahlin är ju en varm vän av att se till att hemvändande terrorister som har varit nere i Syrien på jihadresa, ska få vård, hjälp med lägenhet och jobb. Om man då frågar sig det viktigaste av allt, finns det stöd för hennes synsätt i vetenskapen så blir svaret ”Nej”.

Abdulhamid Abaaoud började sin bana som jihadistresenär till Syrien för att senare ta steget över till att återvända och bli hjärnan bakom flera terrordåd i Europa. Han sköts senare till döds men frågan kvarstår, hur länge ska återvändandet och därmed naiviteten få fortsätta? När Mona Sahlins arbete och grund också den vacklar på en avgrund av ovetenskaplighet utan att etablissemanget lyssnar, börjar man undra om inte Mona Sahlin borde bytas ut. Foto: By BFMTV – https://easternmediterraneanagency.files.wordpress.com/2015/11/abdelhamid-abaaoud.png?w=602&h=335&crop=1, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=47612992

Erik Wennström är psykolog och en erkänd sådan. I ett blogginlägg vänder han sig emot synen som Sahlin med flera gör gällande när de påstår att hemvändande terrorister lider av ett avvikande socialt beteende och därför bäst hjälps med stöd att kunna återgå till mer ”normala” sådana. Att resa ner och döda i en religions namn är istället ett ställnings-tagande och en överlagd handling/tanke som leder fram till ett beslut – att resa ner för att strida för vad man ser som ett rättfärdigt mål. Insatserna missar därmed själva målet.

Nu kommer från och med idag terrorresor att straffbeläggas, ett steg i rätt riktning. Men lagen innehåller luckor redan från början. Är man t ex medborgare i ett annat land kan inte svensk lag appliceras, detta på grund av internationella konventioner som vi har skrivit under. Det är främst genom FN som dessa finns och som reglerar rättigheter hos migranter. Därmed kan folk med medborgarskap som väljer att åka ner till krigets Syrien gå fria från straff men ändå vistas i vårt land. Skrämmande med tanke på alla nytillkomna.

I det sammanhanget spelar religiösa ledare en stor roll. De måste agera föredömen och ta avstånd från ondskan. Det gör också vissa imamer i vårt land, de ska ha heder för sitt arbete. Gör man inte det är man snarare en medlöpare. För som man har konstaterat i Storbritannien, både yttrandefrihet och religionsfrihet förpliktigar. Sätter man inte gränser, och det är vi ju omvittnat usla på i Sverige, kommer snart fler som imamen Abo Raad (Gefle Dagblad; Archive) att vinna följare och få utveckla sin skruvade ideologi.

Det kan också i värsta fall gå som i Storbritannien där man misstänker att 85 shariadomstolar (Mail Online) finns runt om i landet och som håller på att skapa en stat i staten där Brittiska lagar inte längre anses legitima. Dessa sägs ha varit för mer hårdföra regler som att hugga av händer för vissa brott och att man dessutom har godkänt barnäktenskap.

Tystnad! Det är så man opererar inifrån. Det blir därför svårt att bevisa men vissa uppgifter tyder på att det finns shariadomstolar i Storbritannien. Foto: Wikimedia Commons

De drivs av extremister som ser dessa straff som naturliga, också detta ett resultat av för många och för snabbt. Det bör dock påpekas att eftersom dessa, om de finns, opererar i det tysta och lite läcker ut. Det är därför svårt att säga vad som är sant och falskt i sammanhanget.

Det finns några saker vi som nation måste komma ihåg. Vi har ställts mot en inre fiende som Abo Raad och krafter som i exemplet Storbritannien som följer dessa läror, vi har en radikalisering (Aftonbladet; Archive) som pågår just nu runt om i städernas förorter men vi har samtidigt en dålig organisation (Aftonbladet; Archive) att möta vår tids stora ondska. Vi har till och med ett politiskt parti som ser all debatt (Aftonbladet; Archive) i ämnet som icke önskvärd. Man kan gott säga att så här långt är arbetet inte så värst imponerande.

Inte heller Mona Sahlin är nöjd men försöker samtidigt släta över problemet (Sydsvenskan; Archive) vi som samhälle ställts inför. Ett tiotal kommuner av landets 290 som har en framtagen handlingsplan för att kunna bemöta vår tids utmaning på området, kan inte sägas vara ett bra resultat. Ändå försöker Sahlin att sopa problemet under mattan. Vad säger en sån sak om hennes kompetens att ha det övergripande ansvaret för en av vår tids stora ödesfrågor?

Nej tyvärr skvallrar Mona Sahlins synsätt på flera plan om en djup okunskap och en skrämmande naiv syn på saker och ting. Att hjälpa ”missanpassade ungdomar” med allehanda hjälp från samhället kan dessutom stå oss dyrt då terrordåd i Frankrike t ex har haft inslag av just återvändande som deltagare i dessa. Ska man ställa frågan på sin spets, måste man fråga sig om Sverige har råd med Mona Sahlin och om det ska behöva kosta människoliv innan vi inser hur illa det är ställt. Som sagt, börja om från början!

Om man anförtros makt, måste man också ha kunskapen om hur man bäst använder den. När man hela tiden har fel är det nog dags att byta ut dessa ledare men så är inte fallet. I Sverige kan vissa hålla sig kvar hur länge som helst, hur inkompetenta de än är Foto: By Unknown – Colored portrait and a black and white rubbing of the portrait, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=8151462

Löjesguiden nominerar idag Mona Sahlin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Mona Sahlin är med lite vilja och fantasi sinnebilden för det svenska förfallet. Politiska kontakter tycks vara viktigare än kompetens, att ha ”rätt åsikter” likaså. Fallet för den med lite eller inget att bidra med till samhället är alltid mjukast ju högre upp i hierarkin man kommer tycks det. Allt detta sammantaget gör henne till en formidabel kandidat.”

Och skrattet fastnade halvvägs

Dagens ämne går att skratta rätt gott åt. Det går till och med att skratta hånfullt åt det, så där som när man pekar finger och elakt skrattar åt ett allmänt elände. Faktum är dock att skrattet fastnar halvvägs upp och det hela blir istället tragikomiskt på ett sätt som sällan har skådats förut. För inte ens i Sverige borde det som nu har inträffat vara möjligt. Vad jag tänker på? Alfons Åberg-gate förstås!

Den huvudmisstänkte ses här umgås med en robotliknande figur på Arlanda Flygplats utanför Stockholm. Troligen kommer väl rotorbladen på roboten komma väl till pass vid en flyktsituation, man kan aldrig lita på nidingar som Alfons Foto: Wikimedia Commons

Det började med en film på en förskola i Malmö. En av favoriterna heter Alfons Åberg och därför visades filmen ”Alfons – Kalas” som innehåller scener från ”Alfons och odjuret”. Den innehåller en del ”läskiga detaljer” som odjur under sängen. Det läskiga odjuret visar sig eftersom Alfons har varit lite dum och slagit en skolkompis och nu visar sig odjuret som en symbol för hans dåliga samvete.

Visningen borde uppenbarligen aldrig ha skett för strax efter gjorde en av föräldrarna en anmälan (GT; Archie-länk) till skolinspektionen och snart hade Malmös skolförvaltning stoppat all visning av filmen. Anledningen till anmälan var att ett av barnen som följd hade fått ”ohyggliga mardrömmar”. Barnet vågade inte sova i sin egna säng och en vecka efter visningen hade det fortfarande inte återhämtat sig. De upprörda föräldrarna hade därmed fått nog och upprättat en anmälan.

Ja, skratta ni, det är ni inte ensamma om! Jag har själv skakat i rena konvulsioner över ”nyheten” och känt ett löjets skimmer vila över historien. Till sist fastnade dock skrattet och jag kom att tänka på helt andra saker än själva händelsen. Drömmar är både ologiska och irrationella, ibland rent av surrealistiska. Vad som är verklighet och fantasi är svårt att skilja åt så barnets mardrömmar kan inte bara per automatik kopplas till filmen. Det är som att säga ”det är en bil” när det finns både Toyota, Volvo, Mercedes och alla andra att välja på.

Men det är nu som skrattet lite grann fastnar. Inte för att föräldrarna curlar sin unge eller överbeskyddar den så till den milda grad att den inte kommer att klara livet längre fram. Det är något de får lov att göra om de vill även om det är synd om barnet. Nej, jag tänker på det offentliga och politiken som vanligt. Skolinspektionen har nog viktigare frågor att behandla än sängvätande ungar. Fortsatt kris för skolan (skolvärlden) borde väl t ex vara prioriterat även om det inte är det för landets skolminister Gustav Fridolin (Mp).

Visst kan man lockas att skratta åt hela händelsen, jag har själv gjort det. Men trots det är skrattet inte den enda reaktionen som fallet frambringar. Att uppta värdefull tid åt struntsaker på medborgarnas bekostnad är inte särskilt roligt Foto: By Hans von Aachen – http://www.hans-von-aachen.com : Home : Info : Pic, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12430815

En skolminister som ansvarig för skolan som är mer intresserad av politisk styrning än att rätta till problemen är de facto inte en skolminister utan en propagandaminister (Dagens Samhälle; Archive-länk). Skolinspektionen är ett slags lackmuspapper på den senaste politiska styrningen och gör det en myndighet ska göra mot medborgaren och det som politikerna menar att de ska prioritera. Resultatet ser vi här, curling är viktigare än de faktiska problemen.

Malmö kommuns agerande är också rätt intressant. Att som dom reagera med moralpanik och som i det aktuella fallet slå till mot en värnlös figur som Alfons Åberg är i det närmaste patetiskt. Är det den här typen av agerande en redan hårt prövad befolkning betalar sin kommunalskatt för? En stad med nästan dubbelt så hög arbetslöshet (Ekonomifakta) som övriga landet har nog andra bekymmer som bör adresseras än att låta byråkraterna straffa en sagofigur. Borde inte resurserna läggas på det istället för att mobba stackars Alfons?

Det värsta i hela historien är dock i mitt tycke följande. Vi talar dagligen om hur stora bristerna i dagens samhälle är. Det saknas 10 000 poliser (Dagens Juridik; Archive-länk), vi riskerar att få personalbrist (SCB) inom vården och så vidare. Samtidigt finns inte personerna med rätt utbildning för att möta de nya utmaningarna. Det borde alltså utbildas som aldrig förr, en åtgärd som kostar mycket och kräver stora insatser.

Istället för att vidta alla de åtgärder som behövs ser vi avarter som att utreda om en sagopojke kan vara en hälsorisk för förskolebarn eller inte och resurser som är liktydigt med pengar förslösas istället. Där vi borde ha kraftfulla insatser försvagas alltså den ambitionen av kostnader för icke-frågor som denna. Borde inte såna här händelser bli en väckarklocka för att göra saker bättre istället för att slösa tid och pengar på ren rappakalja?

Definition på Rappakalja: När stupiditeten tillåts upphöjas till kommunala utredningar och beslut vilket kostar pengar som kunde lagts på bättre saker. Skyldig: Malmös politiska ledning Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag den rödgröna röran i Malmö kommun till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni visar med övertydlighet vad som är galet inom svensk vänster av idag. Icke-frågor upphöjs till nationellt intresse, men de riktigt brännande står åter utan svaren. Det gör er till urstarka kandidater till priset.”

Proportionerna

Proportioner är alltid viktiga. Att sätta allt i sitt sammanhang och jämföra för att se hur litet eller stort ett problem är i jämförelse med varandra är direkt avgörande. För går proportioner är fanders tar man fel beslut och riktar resurser på ett felaktigt sätt. Detta resulterar till sist i orättvisa då t ex färre får mer men de som verkligen behöver får lite eller inget.

Proportionerna är viktiga i alla sammanhang utom media tycks det. De små problemen får hur mer utrymme och de stora inga alls. Alltihop kallas av media själva för ”oberoende”. Foto: Wikimedia Commons – Leonardo da Vinci ”Människans Proportioner”

I politikernas värld kallas detta ”resursfördelning” vilket i Sverige bara är ett finare ord för vem man vill gynna med sin politik. Naturligtvis är det i slutänden för att kunna skaffa sig lojala väljare som kan ge till och med urusla partier en andra chans och möjligheten att regera en mandatperiod till. För media däremot handlar sådana medvetna val om att skapa agendor, att berätta historien och också att få browniepoints hos vissa grupper. Skälen för politiker och media kan alltså ibland likna varandra men men bara delvis.

Det är också i media som proportionerna kommer in. Ju fler som finns i en grupp desto mer tycks man tro att de klarar sig så bra ändå. Ju färre de är desto mer måste man rycka till deras undsättning. Det handlar om strategiska val om vem som ska stödjas och vilka som inte ska det. Marxismens maktordning som lärs ut snart sagt på varje högskola väger också in när media rycker ut.

Det hela resulterar för media i hur mycket medieutrymme något får. Ju viktigare agendan och gruppen är desto större utrymme, ju oviktigare något eller någon är eller blir så resulterar det naturligtvis också i det motsatta. Här avgörs vilka som ska uppmärksammas och vilka som inte ska det. Det lite underliga är att det alltså inte är hur vanligt ett problem är som fäller avgörandet. Istället är det gruppen, maktordningen och en agenda som spelar in.

Jag försöker inte påskina att de som är färre i en grupp skulle ha mindre rätt till utrymme, missförstå mig rätt på den punkten. Det handlar dock om just proportioner och graden av nödvändighet att belysa och här är media faktiskt inte speciellt bra. De hävdar ju alltid att de inte har en agenda trots att de uppenbarligen har en sådan. Man hävdar också att man inte framhäver vissa grupper framför andra, detta trots följande artikel från SVD  (Archive-länkad).

Det gäller att veta vad man ska sätta sökljuset och fokus på, inte minst i media. Men det är just med detta de flesta misslyckas. Den Marxistiska maktordningen stökar till det och snart har man en riktig soppa istället för den debatt och diskussion värd namnet Foto: Wikimedia Commons

För tydlighetens skull, jag säger alltså INTE att de HBTQ-personer artikeln INTE skulle förtjäna uppmärksamheten. Tvärtom är de säkert en förföljd och trakasserad grupp så naturligtvis ska problemen för dom både uppmärksammas och åtgärdas. Det jag däremot vänder mig emot är proportionerna, hur stor är den här gruppen och är de den enda som blir förföljd? Knappast och det vet media om men man väljer att vända bort blicken och inte se.

För i det tysta pågår en helt annan form av förföljelse, en man inte får prata om. Dels drabbar den ”fel” grupp och dels är det ”fel” grupp som står för själva trakasseriet. Den här gången handlar det naturligtvis om klassikern religion och det är inte som man så gärna vill få folk att tro bara en grupp som är offren. För i tidningarna utmålas en grupp, jag säger inte religionens namn vi vet ju alla vilken det handlar om, som de som drabbas. Nu visar det sig istället att de är just enskilda i den här gruppen som står för trakasserierna.

Det skulle ju bli så bra, all kompetens som kom hit skulle ju inte bara lyfta oss ur vårt armod utan vi skulle ju i princip dansa schottis av ren vördnad inför hur mycket skattepengar det skulle regna in av all migration. Nu blottar sig en helt annan sanning, en vars ansikte är betydligt mindre attraktiv.

Vi har redan sett hur det har gått för den judiska minoriteten i Malmö. Där har kränkningar och förföljelser (Aftonbladet; Archivelänk) blivit vardag. Få eller inga åtgärder har vidtagits så det är som om vissa folkgrupper har fått rätten att begå lagöverträdelser som andra inte får. För gud nåde den som skulle få för sig att utsätta utövare av en viss annan religion för samma behandling.

I Gamla Testamentet är ”Öga För Öga” en princip, i media är enögdheten den rådande. Ingen av dessa är särskilt bra men som konsekvens av medias agenda får vi dessutom en snedvriden debatt där vissa aldrig kritiseras och andra alltid Foto: Wikimedia Commons

Som vanligt stannar det inte vid detta. Det är inte bara judar runt om i Sverige som utsätts och förövarna är oftast desamma. Nej, det är också invandrarna själva som utsätts för dessa kränkningar och oftast av landsmän eller från samma region. Allt som behövs är att man tillhör ”fel” religion så kan det vara kört som i exemplet (Expressen; Archivelänk).

Jag kallar mig själv kristen trots att jag är mycket kritisk mot också denna religion och framför allt mot kyrkan. Så visst talar jag i eget intresse men det intressanta här är trots allt att just gruppen kristna knappt uppmärksammas, än mindre får den belysning problemet förtjänar. Om man så är agnostiker, vilket jag respekterar, måste man enas ikring en slutsats – all form av förföljelse eller trakasseri är att betrakta som ett övergrepp på vårt sätta att leva och borde vara grund för omedelbar utvisning.

Det stannar nämligen inte enligt artikeln vid verbala hot eller obehagliga situationer, utan i krav om omvändelse till den ”rätta tron” och avståndstagande från det man tror på. Med andra ord övergrepp. Det handlar också om hot om att skära bort symboler som kors från halskedjor. Igen övergrepp och dessutom inskränkningar som drabbar hela grupper. Dags med andra ord att reagera och individer som använder metoder som dessa har lite eller inget att göra här vad man än tror/inte tror på.

I berättelsen talas om förföljelse, om fundamentalism och om en total inskränkthet som skrämmer andra. Författaren och debattören Soheila Fors fråga sig till och med om vi egentligen har religionsfrihet i det här landet. Och det är en berättigad fråga, vissa anser ju att religionen de företräder är så pass överlägsen att alla ska omvända sig till den. Gör man inte det får man väl räkna med konsekvenserna helt enkelt. Man ser från vissa håll religionen som ett sätt att erövra inget mer.

Ingen, inte ens jag, kan hävda att alla religioner inte är offer för fundamentalismen. Oftast talas om en världsdel därför att där pågår folkmord, utrotning och massmord i religionens namn. Här ett smakprov på fenomenet från Sidney Australien Foto: Wikimedia Commons

Det är då man måste fråga sig om det verkligen var så här vi ville ha det. Svaret blir nog tyvärr ”nej”, det var aldrig tänkt att demokrati och frihet skulle förvandlas till inskränkthet och tyranni från ett fåtal men farliga vettvillingar. Man måste till och med fråga sig om vi kan ha dessa människor som grannar, som medborgare eller som arbetskamrater. Tyvärr igen, det var aldrig detta som var tanken.

Visst förekommer debattinläggen också för de kristna som nu blir offer men det är bara ett fåtal debattörer som tar upp frågan. Ivar Arpi (SVD)är en av dessa och en annan är Nuri Kino (SVD). Den gemensamma nämnaren är just SVD som är en av de sista någorlunda trovärdiga tidningarna i landet. Detta trots att också de har sina kors att bära som Katarina Wennstams krönikor. Annars är det märkligt tyst inför det oerhörda.

Jo det förstås, riksdagen genom Robert Halef (KD) har ju ställt en rak  fråga i riksdagen till utrikesministern, svaret kom i en interpellationsdebatt tidigare i höstas. Trots detta fortsätter strutspolitiken där vi vänder dövörat till när krafter inom en viss religion sitter på flyktingförläggningar och i sina förorter samtidigt som de väser ur mungipan och slipar kniven. Ingen reaktion alltså och ingen är väl att räkna med så länge vi har en regering vars främsta merit är att fly varje besvärande och jobbiga fråga.

För tyvärr så lever vi i de fegas land Sverige. Här har vi i det närmaste gjort det till en naturlag att inte göra något åt problem med motiveringen att ”man ska inte blanda sig i det man inte förstår”. Det handlar också om räddhågsenheten inför att kallas ”rasist”. Allt förövaren/ mobbaren/fundamentalisten behöver göra är att uttala det magiska ordet och dörrar öppnas genast. Inte ens när det rakt under våra näsor pågår en förföljelse kan man diskutera detta utan att det magiska ordet kommer fram som kaninen ur hatten.

Precis som trollkarlen drar kaniner och duvor ur hatten drar vissa deltagare i debatten alltid rasist-kortet. Trots detta behövs en debatt också om fundamentalism som faktisk är på väg att etablera sig i svenska förorter och som definitivt finns på våra flyktingförläggningar. Nolltolerans nu tack! Foto: Wikimedia Commons

En liten påminnelse Sverige, att stå upp för vissa värden är vare sig rasism eller fel. Tvärtom är försvaret av vissa värden nödvändiga i en demokrati, annars har vi snart ingen kvar. Att markera mot krafter som inte vill oss väl kan aldrig bli ett hat, det är snarare en demokratisk handling som alla som omfamnar de idealen måste stå för. Om vi viker oss för det har vi inte mycket till frihet kvar utan istället vinner de mörka krafterna. Dagens definition av rätt och fel, rasism och inte är alltså helt galna och gynnar bara dessa tankar.

Allting idag tycks vara rasism, ett exempel från en upprörd person som Expressen (Archive-länk) bemödade sig med att uppmärksamma. Detta hade inte ens varit en nyhet för tio år sedan, nu är det vardagsmat. Fortfarande lyser dock proportionerna med sin frånvaro. Ingenstans i dagens medieagenda tas de verkliga problemen upp och inte heller är man särskilt intresserad av vissa former av problem.

Tyvärr är det inte rasism att tala om problem hos vissa individer som använder sin religion och alibit vi förser dem med i och med r-ordet till att mobba, förtrycka och förfölja. Tvärtom är det en del av en sund debatt som till och med vissa muslimer (SVT; Archive-länk) som Nalin Pekgul har försökt att ta tag i. Resultatet har dock som alltid i Sverige blivit att media och debattörer gör gemensam sak i att misstänkliggöra (SVT; Archive-länk) och smuts-kasta. Andas det minsta av kritik och domen blir hård med andra ord.

Det här är ju inte första gången detta händer tyvärr. Vem kan glömma de två hjältinnorna Zeliah Daglis (Aftonbladet; Archive-länk) och Amineh Kakabavehs envetna kamp från förra året. De försökte larma och samtidigt starta en seriös debatt för att  få oss att inse att vi har problem i det här landet. Snart hade fatwan drabbat dem båda i form av de tre Vänsterpartisterna (Aftonbladet; Archive-länk) Rossana Dinamarca, Christina Höj Larsen och Aron Etzler. Svaret måste ha varit ett av förra årets största bottennapp med råge.

Fundamentalisterna har alltså inte bara r-ordet, medias oerhörda intresse och politikernas skitnödighet inför att bli betraktade som rasister på sin sida. De har också politiker som snart rycker ut till deras undsättning på sin planhalva! Ingen kunde väl varit mer glada än fundamentalisterna men hjälper det alla de som nu faktiskt fysiskt blir trakasserade? Inte ett dugg! Tvärtom är de lika bortglömda nu som då. Det är som om vissa krafter i sam- hället vill få oss att tro att problemen inte existerar, som vanligt talar verkligheten emot.

Det är egentligen verkligheten kontra overkligheten debatten handlar om. När media har sagt sitt är den förhärskande bilden den av overklighet. Alla är upptagna med att beskriva det som inte är och glömmer lägligt bort de verkliga problemen Foto: By Prefurbia – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=31680921

Löjesguiden nominerar idag landets journalistkår till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Proportionerna är alltid av vikt, den ena får inte ställas mot den andre i kampen om utrymme. I ert fall är det dock rätt uppenbart att det är en illa dold agenda som oftast styr vem som får och vem som inte får utrymme. Er agenda utgår från Marxistisk maktlära och osunda kopplingar till krafter ingen borde spela under täcket med. Det gör er till fulländade kandidater till priset.”

Det är dags att tala om rasismen

Så fort man läser om rasismen så heter det alltför ofta att det bara är vita som kan vara rasister. Vita approprierar andras kultur, vi förnedrar och degraderar och vi är definitivt  bara ute efter att utnyttja situationen till vår fördel. Trots detta finns rasismen i alla, inte bara vita. Vissa gömmer sig bakom det faktumet att de kan kalla sig ”rasifierade” och genast blir de lika rasistiska som de som de anklagar för rasism.

Nej, jag förnekar inte att rasism finns. Det gör den och den är vidrig, men talar man om en persons rasism, och det ska man, så måste man också prata om den andres. Talar man bara om en person och dennes tillkortakommanden missar man ju halva debatten. Det är som att säga att man ska tala om politiken som socialistisk, men inte konservativ eller liberal. Det finns många aspekter av ett problem och ingen vinner på att gömma undan dessa.

Det finns säkert de som vill att debatten enbart ska föras ur ett perspektiv och att ett synsätt ska få komma till tals, men det gynnar knappast debatten. Snart är ord som ”rasism” och ”ideologi” (särskilt vissa) ingenting värda eftersom begreppen har förlorat värdet Foto: Wikimedia Commons

Lite glädjande är det då att den omvända rasismen nu har fått den uppmärksamhet den förtjänar. Petra Åkesson är sociologistuderande från Malmö som har påbörjat en c-uppsats där hon intervjuar invandrarkillar som har sysslat med personrån i staden. Tanken var att se vilka bakomliggande motiv som fanns och de framkom med besked, det handlade om att specifikt söka upp svenskar för att råna dessa och få känna makten över sina offer. Artikel hittar du i DN (unvis.it).

I texten uttrycker en av personerna det rakt ut:

”För mig är det att svenskarna ska lägga sig ner på marken och pussa mina fötter.”

Känslan av att på något sätt ha lyckats finns också där. Att få känna att man har gjort något bra är ett behov alla människor har också de här personerna, de har dock ett lite annorlunda sätt att uppnå detta. Följande citat ur artikeln säger väl allt:

”det kommer en härlig känsla genom kroppen när vi rånar, man känner sig nöjd och glad, det känns som man har lyckats”.

”Vanliga” människor vet gränsen mellan rätt och fel, här har de plötsligt suddats ut. Man ser dessutom till att specifikt sikta in sig på en speciell grupp utifrån etniska urval och ser till att attackera dessa enbart därför att de tillhör denna grupp. Kan något bli mer rasistiskt? Knappast troligt, men ändå fortsätter dumheterna från den sida som menar att rasism bara kan komma från vita.

Sanningen är att all form av selektering på grund av färg, ras eller religion är fel. Idag handlar dock debatten inte om allas rätt till att slippa detta utan bara om vissas rätt, det är lika galet. Foto: ”Rainbowcrayonsphhoto 11261 20090519-1” by Freerange Stock Archives – everystockphoto. Licensed under FAL via Wikimedia Commons

För förnekelsen av all fakta i sammanhanget bara fortsätter, ett exempel är som vanligt Metro som för två veckor sedan publicerade en debattartikel (unvis.it) där skribenten Ibrahim Alkhaffaji förde fram just denna tes. Rasist kan bara en vit person vara, allt annat är påhitt så intervjun i DN är med andra ord antingen fejkad eller helt fel. Dumhet är dumhet, men att fortsätta att förneka när så övertydlig fakta serveras som i DN-artikeln är som att bekämpa själva verkligheten.

I artikeln framförs bland annat argumentet att alla muslimer görs kollektivt skyldiga till attackerna i Paris medan en vit medelklasskille från Trollhättan inte blir symbolen för alla vita. Här avkrävs inte som med muslimer ett avståndstagande från alla vita pojkar. Kan ju låta som ett bärande argument men tyvärr, det är det inte.

Till saken, och det borde Ibrahim Alkhaffaji veta, hör ju att också vissa mer moderata muslimer har vissa svårigheter att ta avstånd från till exempel våldsbejakande extrema organisationer som IS. Ett exempel på det var Rashid Moussas uttalande som du hittar här under. Det är som om de faktiskt inte ser att också de måste välja sida, istället försöker de ducka från ansvaret precis som han gör i inslaget. Uttalanden som Moussas spär dessutom på misstänksamheten mot gruppen vilket är kontraproduktivt.

Visst borde kanske en del unga vita killar ställas frågan om de skulle kunna rusa in på en skola och börja mörda invandrarbarn men är frågan lika relevant? Har vi sett en organiserad hop unga vita män rusa in i invandrarskolor och börja skjuta vilt omkring sig eller spränga bomber? Ja, det har vi faktiskt men i USA. Här hemma har vi varit förvånansvärt befriade från fenomenet så jag frågar fortfarande vad relevansen i frågan finns.

Eftersom vi inte har sett en sån händelse är jämförelsen och därmed Alkhaffajis argument helt befängt! Har inget massmördande skett av en organiserad hop unga vita män, saknas också anledning att fråga alla unga vita män om den saken. Har däremot en mördarsekt tagit sig in i Europa för att där slå mot så många mål man hinner och mörda så många människor man kan, så finns all anledning att fråga om människors motiv och be dem ta avstånd. Allt annat vore tjänstefel.

Vad som inte är befängt däremot är att fråga sig om det inte finns en omvänd rasism. Finns det en rasism finns ju en motsvarighet, ingen påstår väl förhoppningsvis att protestantism inte skulle vara en motreaktion på katolicism t ex. Det är alltså dags att öppna kapitel 2 i ämnet, inte som Nyheter24 eller Metro börja och sluta med det som bara är prologen på historien. För allt som oftast är det just i tidningar som dessa man hittar de mest korkade artiklarna, de där som talar om en sidas fel men inte den andras.

HItta det som inte hör hemma i gänget tyckte Brasse i ”Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter”. Fel tycks man hitta idag också men tyvärr inte alla fel, det är vissa utvalda som upphittas medan allt annat ”glöms bort”. Foto: Youtube

Nyheter24 ja, en fullständigt helkorkad publikation och sämre än de flesta man hittar. Få gånger i historien har väl en tidskrift varit mer välfylld med  vad som bara går att beskriva som rena och/eller medvetna lögner. Dessa har dessutom ett syfte, att bevisa ett redan uppsatt tes som voila bekräftas av en ny liten artikel vars innehåll är fel redan från första ordet. Vad sägs om följande artikel (archive-länk) till exempel? Ett generalangrepp på en grupp utifrån hudfärg, utbildning och social status kan väl inte vara annat än rasism…eller?

Tesen för de flesta artiklarna i tidningen är att hitta rasismen i allt och påpeka att det är just detta fenomen. Snart börjar läsaren se samma sak och tänka på samma sätt (?), allt är rasism och den döljer sig i det mest vardagliga av företeelser. Vem kan glömma det rasistiska chipset (archive-länk) till exempel? Också det rasistiska hockeylaget (archive-länk) som dessutom får statliga föreningsbidrag och aktivitetsstöd från kommunen är en klassiker.

Det som är lite bekymrande i de två artiklarna ovan är att ingenstans tas det motsatta resonemanget upp. Visst kan man se två indianhuvuden i profil med en fjäderskrud som en symbol för stereotypisering dvs en form av rasism, men man skulle också kunna se det som en symbol för stolthet och styrka om man bara ville eller kunde. Det kan inte Nyheter 24 och sen är den diskussionen stängd. Allt är rasism – punkt. Återigen missar man poängen med en onyanserad och osaklig debatt där resultatet redan är förutbestämt.

Ett annat bekymmer är att tidningarnas iver att  hitta något de så desperat försöker att skapa med halv och hellögner är att de skjuter sig i foten. De kommer ganska snart att inse att de har gjort hela frågan en enorm björntjänst helt enkelt. För vem kan bry sig om ett ord om det används till att beskriva en rasism där det finns lite eller ingen att finna? Ordet kommer snart att sakna relevans, tyngd och prioritet och istället kommer den riktiga rasismen att kunna smita under radarn.

Debatten precis som den amerikanske soldaten som ville slippa ifrån massakern i My Lai – Vietnam – skjuter sig hela tiden i foten. Kanske inte konstigt när man utifrån postkoloniala teorier bygger en tankevärld där en sida hela tiden är skyldig och en annan alltid oskyldig. Sanningen är att båda sidor kan vara lika skyldiga Foto: Wikimedia Commons

Ta till exempel vad Botkyrka kommun håller på med. Där ligger man långt framme i arbetet med projekt som för tankarna till en helt annan tid och en helt annan ideologi. Det började med utrensningen av böcker på biblioteken som jag har skrivit om tidigare, här hittar du artikel (unvis.it) i Ystads Allehanda om saken. Nu går man vidare i samma storartade stil när man vill skapa ett register för rasregistrering (unvis.it), ja det heter faktiskt så när Stockholms Fria frågar kommunen om tilltaget.

Bara ordet ”rasregistrering” som används men helst bör strykas enligt kommunen utan att göra någon större affär av användandet, lämna en bitter smak i munnen och tankarna går genast till en annan tid som sagt. Man säger sig visserligen göra detta för att bättre kunna arbeta mot diskriminering och ojämlikhet men åtgärden lämnar en fadd smak i munnen. För återigen hittar man dock den motsatta bilden.

Det brukar ju säga att det är fascister och nazister som sysslar med allehanda rashygieniska åtgärder, i Botkyrka är det vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet som styr. I Sverige har det dock alltid varit socialdemokratin som har stått för den saken. Kan man kalla Baltutlämningen (Wikipedia) en humanitär handling av solidaritetens främsta tillskyndare? Kan man kalla Ryssutlämningen särskilt human när flera av de hemsända snart hamnade i Gulagläger eller avrättades?

Partiet som många gånger blandar sig i debatten om rasismen har själv ett tveksamt förflutet. Balt & Ryssutlämningarna 1945 där många av fångarna avrättades eller hamnade i Gulagläger är en svensk skamfläck signerad Socialdemokratin Foto: ”Gulag prisoners at work 1936-1937”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Nej, det här är partiet som har många lik i sin garderob och som omedelbart borde skämmas över sin historia. Av länken till Ryssutlämningen framgår också att så prominenta partipolitruker som Tage Erlander var involverade i den smutsiga hanteringen. Samme Erlander hade dessutom redan erfarenheter av att administrera fångläger eftersom han enligt Boråsjournalisten Niclas Sennerteg visste om hur förhållandena var läger där många antinazister satt. Mer om detta i följande länk från SVT.

Här hittar vi alltså ”rasismen” i ett helt annat sammanhang och under helt andra omständigheter än de som man normalt talar om. Med andra ord får man känslan av att de som gapar mest också är de som har mest att dölja. Här talas det om rasism men för det första är inte hela spektrumet av begreppet med i debatten och dessutom upptäcker man att de som är mest högljudda dessutom inte har direkt rent mjöl i påsen. Det är något som åter leder tankarna till att behovet av att  en annan vinkling på debatten är nödvändig.

Så ja, prata gärna om rasismen men gör debatten en tjänst genom att tala om ALL rasism. Det måste talas om socialdemokratiska gångna övergrepp, om övergrepp som begås idag, om det som inte är övergrepp men sägs vara det ändå, listan kan göras lång. Den postkoloniala kökkenmödding som nu uppenbarar sig i både Metro och Nyheter 24 duger möjligen som toapapper om man saknar sånt och stor nöd råder. Annars kan båda tidningarna i övrigt stoppa sina reportage upp där de hör hemma – i stolgången.

Dags att stoppa upp debatten som den hittills har sett ut rakt upp i rectum. Den är både missvisande och innehåller inte all fakta, resultatet är djupt missledande och ibland rent lögnaktig Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag både Metro och Nyheter 24 till priset ”Foliehatt of the year”. Motiveringen lyder: ”Genom att förringa och förlöjliga debatten i en viktig fråga är ni och andra högst ansvariga för att göra order ”rasism” till ett urvattnat ord. Visst är frågan viktig, visst behöver den diskuteras men då på de premisser som krävs. Där behöver rasism såväl som omvänd rasism genomlysas, som det nu är läggs istället locket på till delar av debatten. Det gör er till fullvärdiga kandidater till priset.”

En stinkande historia

Innan du läser följande inlägg bör känsliga läsare varnas för en del grafiska detaljer omnämnda i ord. Det är ingen artikel för svaga nerver eller lätt upprörda magar med andra ord. Se till att ta ett djupt andetag, läs inte inlägget innan lunch eller annat matintag. Det kan inverka menligt på smak och matlust.

Jag hatar tidiga mornar! Allt som ska ske innan klockan tio på morgonen är en styggelse. Det är därför inte särskilt roligt att sitta på möten eftersom dessa alltid ska bokas in från klockan 8 av någon anledning. Förra veckan var späckade av sådana och det är därför jag har varit lite dålig på att blogga, jag har helt enkelt varit för trött. En intressant sak kom i varje fall fram på ett av dessa möten. Det var hur bekvämt det måste vara för vissa människor när man kan slippa ta ansvar för vad man själv ställer till med.

Runt om i Stockholm finns det pendeltågsstationer, en av dessa heter Västerhaninge. Som på så många andra stationer finns där en offentlig toalett som bara man kan hosta upp en femkrona kan använda för att uträtta sina naturbehov på. Till ”naturbehov” hör dock inte att tvätta sina kläder i handfat eller smeta avföring på väggarna på nämnda toalett, ändå är det just det som har hänt.

De flesta av oss vet hur man ska använda en toalett, vi har helt enkelt fått grundläggande potträning. Andra är inte fullt lika kunniga och det är den kniviga situationen som har uppstått i samband med att hela artisteliten dansade in ett nyttt fenomen och problem Foto:Pixabay

För när Malena, Henrik, och Jonas gjorde gemensam sak med Stefan, Gustav och Åsa i regeringen, så gjorde man också just toaletten i Västerhaninge till en plats för allehanda snusk. För resultatet blev ju en hord av så kallade EU-migranter. Vad jag egentligen skulle vilja kalla dem tänker jag inte skriva med risk för att bli stämplad som nazist eller Breiviksanhängare. Kanske är jag redan stämplad som det så jag har väl inget att förlora.

Det är nu det bekväma kommer in. Jonas bor på Södermalm i Stockholm, Malena på Kungsholmen i Stockholm och Henrik bor i Vasastan också det i Stockholms innerstad, med andra ord ingen av dem bor i Västerhaninge. Det är ett bekvämt avstånd på ca 25 kilometer mellan dem och Västerhaninge! För med avståndet kan man sitta där på Södermalm och mysa tillsammans över hur goda man är, utan att för den sakens skull ens komma i närheten av det som ibland kallas ”verkligheten”.

Men inte bara det! De behöver inte bara låta bli att veta, de kan också slippa hantera det resultat som nu börjar dyka upp. De här människorna jobbar ju nämligen inte som städare eller sanerare, de har fina små jobb där de gör verklig nytta inom media och artisteri. Där kan de vara solidariska hela dagen och när de kommer hem kan de skita lika mycket i det hela som EU-migranterna har gjort i toalettstolen i Västerhaninge.

Det tycks inte vara någon mening i att begära att politiker eller artister som ställt till det hela ska ta sitt ansvar. Responsen kunde lika gärna varit som den på bilden

Inte heller Åsa, Gustav eller Stefan behöver drabbas av det sketna beteendet i Västerhaninge. Gustav finner också sina trygga hemkvarter på Södermalm i Stockholm och Åsa har ju sin numer riksbekanta husbåt. Stefan bor i också han i Stockholm efter att ha flyttat från Örnsköldsvik. Ingen av dem bor alltså ens i närheten av Västerhaninge. Tänk så bekvämt! Man kan dansa och sjunga lite grann och snart älskar alla en, men att ta ansvar där går gränsen. Att allt händer långt ifrån där man bor är också det bekvämt.

Så vad väntar du på Stefan! Dra på dig saneringsdräkten, kom ner till platsen för dådet och ta ditt ansvar! Jag lovar en annorlunda underhållning och du kan till och med få gräva utan spade i toaletten. Problemet är väl som alltid avståndet mellan det sagda och det gjorda. Ord som ”solidaritet” är så lätt att använda, men så himla svårt att omsätta i handling. Innefattar det dessutom att ta ansvar för vad man själv har varit med och ställt till med, lär avståndet växa än mer.

Istället är det andra som får ta det ansvar som borde vara deras. Det måste vara enormt bekvämt att sitta där i sitt elfenbenstorn och blicka ut över en värld där fåglarna kvittrar och lejonen och lammen vilar sida vid sida. Att ta ansvar för vad man själv har ställt till med är däremot för mycket begärt. Ingen kommer någonsin att få se Malena Ernman ta på sig en saneringsdräkt och ta sig an ett rätt vidrigt jobb i Västerhaninge.

Chansen att få se Malena Ernman dra på sig dräkten och åka till Västerhaninge för att ta hand om det som är resultatet av hennes engagemang lär vara minimal. Hon skuttar nog vidare i tillvaron och inhämtar priser på ryggdunkarfester Foto: Wikimedia Commons

Hon kan istället sitta och ta emot priser för sina ”insatser”, hon vann ju trots allt bluffpriset Martin Luther King-priset som Världen Idag kan berätta mer om. Nu kan hon gå på ytterligare en ryggdunkarfest och för en stund glömma alla de som får slita med resultatet av vad hon och de andra har ställt till med. Det förutsatt att hon ens tänker eller bryr sig om dem vilket jag tvivlar på.

Jo, jag kallar ett pris som inte har det minsta med Martin Luther King att göra för bluffpris. Det har ingen anknytning till person, land, släktingar eller ens delstat. Istället har det med Socialdemokratin och frikyrkan att göra vilket inte minst har speglats i vilka som har varit pristagare. Om priset och dess instiftande kan man läsa om i en artikel på Wikipedia.

Man kan med andra ord med rätt stor sannolikhet misstänka att detta pris är ytterligare ett av dessa priser som enbart har till syfte att lyfta fram en politik och samtidigt dunka varandra i ryggen. Det är alldeles säkert också ett sätt för socialdemokraterna att få marknadsföra sig som så solidariska. Initiativet till priset togs till och med av socialdemokraten och riksdagsledamoten Joe Frans 2004. Hade jag varit ättling till den verklige Martin Luther King hade jag varit rätt förbannad över priset.

Det är rätt naturligt att se så här bedrövad ut över händelsen men den visar också hur verklighetsfrånvänd hela samhället har blivit. En ställer till med allt, någon annan får städa upp och vi gemensamt får betala Foto: Wikipedia

Nu tror säkert hela godhetsrörelsen inklusive Jonas, Malena och Henrik att jag min arme stackare i vanlig ordning har skitit i det blå skåpet. Allt jag i så fall skulle ha är ett ynka exempel från en kryptisk plats vid namn Västerhaninge. Jag är ju trots allt en anhängare av Breiviks manifest trots att jag inte är det, jag är säkert också en SD:are trots att jag aldrig har eller kommer att rösta på dem. För det är ju så man sliter alla som opponerar sig i småbitar.

Nej, så är det inte ni verklighetsfrånvända. Tyvärr finns det fler exempel där samma grupp människor som har besudlat toaletter runt om i landet bevisligen har haft ett finger med i spelet och kanske mer än ett finger. Här hittar ni i godhetsrörelsen ett exempel från en artikel (unvis.it) i Expressen från Västerås. Här har Expressen hittat ett exempel från Kista nordväst om Stockholm. Ett tredje exempel kommer från Malmö och berättas om i Samtiden. Där kan man roas av hur kyrkogårdar i Malmö nu blir offentliga toaletter.

Samtidigt är det så att i just Malmö har organisationer som Allt Åt Alla lyckats i sitt uppsåt att hindra allt ingripande mot den här typen av företeelser. Där polisen har tvångsflyttat läger som slagits upp olagligen på annans mark, har man varit där och till och med ockuperat stadshuset i staden. Återigen behöver Malena, Jonas och Henrik inte smutsa ner sitt klanderfria yttre med aktioner som dessa. De har ju ytterligare lite ryggdunkarfester att gå på.

Godhetsrörelsen lär inte förlora sömn över vad som händer i Västerhaninge, de kommer att kunna gå till sängs ikväll med rent samvete och en god natts sömn framför sig.
Foto: ”51-aspetti di vita quotidiana, sonno,Taccuino Sanitatis, Cas” by unknown master – book scan. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Också Gustav och Åsa kan vila relativt ostört ikväll i sina kvarter på Söder och på sin båt. Det här drabbar ju andra och så finns det ju nya prestigefyllda titlar man kan uppnå. Inte ens statsministern behöver ta sitt ansvar eller leva upp till sina stolta paroller om denna eviga solidaritet. Alla är nöjda utom de stackarna som får ta hand om en toalett i Västerhaninge. Stefan borde kanske tänka på att flera av de som nu har fått det tvivelaktiga nöjet att städa upp, själva är invandrare och inte har så mycket val än att ta dessa skitjobb.

Han har väl alltid ett lite regeringsmöte han måste närvara på eller en ny liten potentat han måste träffa. När han väl väljer att titta ut över verkligheten är det den där tillrättalagda Disney-versionen han får se. Den mer skitiga verklighet som andra måste genomlida kan han möjligen notera genom att ögna igenom en tidning eller två. Verklighetsuppfattning och konsekvens tycks ha blivit alltmer sällsynt i vår tid.

I värsta fall är det inget han ens bryr sig om, Västerhaninge är trots allt inte världens mittnav. De som bor där är dessutom inte vare sig lika inflytelserika eller lika viktiga människor som de fina medborgarna på Södermalm där så många av våra opinions-bildare bor (Ledsen, det där var ironi!). Här gäller det att välja sina vänner med andra ord. Västerhaningebon går alltid att lura, Södermalmsbon kan man få att skriva så att Västerhaningebon kan luras genom tidningar och TV.

Makthavarna måste fortsätta lura oss och vad bättre än via media. Många av de som jobbar med media bor ju på Södermalm i Stockholm alltså är stadsdelen viktigare än Västerhaninge Foto: Wikimedia Commons

Att slippa den bistra verkligheten och skönmåla den för väljare som mer än gärna låter sig luras till att tro att det han företräder är en ansvarstagande och solidarisk rörelse, har likt partiet han leder blivit något av en folkrörelse i vårt land. Problemet är bara att när man skrapar på ytan hittar man något annat, något än mer illaluktande. Det är det arvet Löfven och Ernman och alla de andra lämnar efter sig där andra betalar priset för vad de ställer till med. En enkel toalett i Västerhaninge har blivit en symbol för något större, något vidrigare.

Löjesguiden nominerar idag godhetsrörelsen och regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En ovanligt stinkande historia har nått sin kulmen. Er förmåga att spela ljugtomten är så mångfacetterad och så bottenlös att man tar sig för pannan. Det gör er till utmärkta kandidater till priset.”

Mer om godhetsrörelsens representanter och deras så kallade godhet kan man läsa vidare om på bloggen Anybody’s Place.

Så många frågor utan svar

Det är så många frågor som kretsar likt vråkar över oss. Ändå saknas de flesta svaren. Ibland därför att de som borde svara inte vill, ibland därför att svaren helt enkelt inte finns. Ingen vet och ingen bryr sig, det är så vår tid tycks kunna sammanfattas. Ibland låtsas vi till och med medvetet om att problemen som frågorna sätter fingret på inte finns.

Ja, vi står inför en av de värsta flyktingsituationerna sen andra världskriget. Frågor som borde få ett entydigt svar är på sin plats kring det som händer. Ändå är det som det som händer händer, men orsakerna inte finns. Ändå finns också de, trots att vissa personer och rörelser helt enkelt väljer att sticka huvudet i sanden.

Den enda vägens politik innebär att vi blundar för problemen och tar hit allt och alla.  Alla hinder som dyker upp förringar vi eller sopar under mattan. Allt för att maktens män och kvinnor ska kunna slå i oss att det är gott Foto: Youtube

Den första frågan är naturligtvis varför alla söker sig norrut? Runt hörnet från Syrien och Irak som är de värsta krigshärdarna, finns länder som Qatar, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien och Kuwati. Dessa drunknar i pengar, men hjälp det bistår de inte med. Borde vi inte sätta dessa länder under ett enormt internationellt tryck?

För det andra måste man fråga sig om logik. Är det logiskt att vi Tyskland tar emot fler flyktingar än Qatar, Kuwait, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten gör tillsammans. Det gör Sverige också, men att det ändå står det små godhetsidioter och skriker okvädesord som ”Europas skuld”? I mina ögon kommer de så nära landsförräderi man kan komma, men i sina egna är de ”goda”. Hur bra rimmar det här? Testa ”inte alls”!

Nästa fråga är lite känslig men jag har aldrig dragit mig för att bli lite elak om de som förtjänar det, så inte nu heller. Ni som nu ordnade galan i söndags i Stockholm, det var trots allt ett vällovligt initiativ men mina frågor finns ändå där. Hur hjälper lite show, några positivhalar-politiker och några kvasi-komiker en drunknad pojke på en strand? Ni som nu blir arga kan jag lugna med att min ilska inte riktar sig mot er, utan bara mot arrangörerna.

Det är som om ingen längre vill lyssna på den tongången som talar om problemen. Utanförskap är inte godhet, arbetslöshet likaså. Sämre levnadsstandard, sämsta jobben då man får något är också en form av rasism som godhetsrörelsen sysslar med.

Jo, jag blir också indignerad över pojken på stranden, men jag tycker hela det spektaklet som andra, dock inte jag, fick se var lite ovärdigt. ”Hjälp” i mina ögon hade innefattat att se till att ställa människosmugglarna till svars för massmord. Det är också att praktiskt hjälpa flyktingarna på plats där situationen är som mest akut. Hur kommer det sig att vi inte gör allt detta? Ska det behöva ligga fler små pojkar på en strand i Turkiet innan vi reagerar på det som egentligen är problemet?

Att dessa satans mördare får gå fria och fortsätta är för mig stötande och det borde vara det också för positivhalar-politiker och andra. Hur illa det är ställt med humanismen hos smugglarna vittnar följande reportage om i SVD. Ett vittne talar om hur det gick till när de tog sig över från Libyen till Italien vilket inte var en rosenröd dröm.

Det började med att han blev tvungen att betala 2000 dollar till en smugglare, en ansenlig summa för en fattig man från Nigeria. Till fots korsade de större delen av Sahara till dess de kom till Tripoli. Där föstes de ner i en ranglig och läckande båt. Där sågs en man surra rodret i position ”rakt fram” och snart fann sig flyktingarna inlåsta  under däck. Motorn går igång och snart är de på väg. När Italiensk polis bordade båten fanns inga besättningsmän där, det hade det aldrig funnits under hela överfarten. Är det inte sådant vi måste hindra? Läs berättelsen från SVD här (unvis.it).

Vår ansvarslösa regering har nu äntligen tagit sitt ansvar på ett anvarslöst sätt när positivhalar-politikerna lovar runt men håller tunt. Inga svar men massor med högst temporära lösningar på mycket större problem tycks vara melodin.

Daesh talar få om, deras skuld är större än utrymmet de får i debatten. En värre, ja kanske till och med diabolisk organisation än denna är svår att hitta idag. Jag vill inte utsätta dig läsare för bilden, men samtidigt som pojken på stranden dök upp, visades en annan bild i arabisk media.

Den föreställde också en död liten pojke men på en gata. Där låg han i sitt egna blod efter att ha fått halsen avskuren. Innan han befriades från jordelivet hade dock ett antal ”soldater” våldtagit honom och byxorna var fortfarande neddragna till knäna. Hans brott hade bestått i att han i skolan hade uttalat sig kritiskt om de nya herrarna inom den fina och toleranta rörelsen

Ska vi verkligen förbise dessa övergrepp genom att helt enkelt inte tala om dem? Är det inte dags att börja diskutera de som med pengar och manskap hjälper dem också här hemifrån? Är det verkligen jobb och lägenhet man ska belöna detta ”värv” med? Varför talar vi inte om deras skuld till flyktingkatastrofen? Varför gör vi inget konkret som militärt istället för att ställa upp en rad pajasar på en scen?

Också bakom komikerns mask kan det dölja sig något helt annat än komik. Det är inte lustigt att konstatera att det enda credot tycks vara ”alla ska hit” men ingen har lösningen på problemen vi redan har. Foto: Wikipedia

Var finns indignationen? Varför publiceras inte en bild som denna i svensk media? De kan ju trots allt publicera andra bilder som pojken på stranden. Kanske är det så att vi inte tål att se sanningen av detta vidriga som händer, kanske är det så att det finns krafter här i Sverige som inte vill få oss upprörda. Har vi nått det stadiet där vi sluter ögonen för vissa saker och hellre låter bli att diskutera dessa, än att se det som är obekvämt? Låter vi hellre vissa saker passera än att se problemen?

Daesh ja, vilka jävla hatpredikanter de är. I veckan kom rapporter som återigen talade om att just denna organisation eventuellt använder horderna av flyktingar till att gömma sina egna. Det faktumet att alla som kommer redan har rivit sina identitetshandlingar så att ingen längre har koll på vem eller vilka de är, hjälper också dessa när de nu enligt vissa rapporter tar sig in i Europa.

Också när uppgifter om att Daesh skickar ut medlemmar i horderna av flyktingar för att ta sig till Europa och starta krig är det tyst. Nästan ingen tidning skriver om det och debatten lyser med sin frånvaro. Istället heter det ”alla ska hit”.

Mer om den uppgiften kan man läsa om i WND. Deras uppgift här är att göra det de är bäst på dvs döda och lemlästa. Varför talar vi aldrig om detta? Varför skriver inte svenska tidningar om detta reella hot? Varför tystas alla ansatser att ens tala om det? Hur kan vi acceptera denna uppenbara lögn eftersom en eventuell sanning censureras?

Positivhalar-politiker kallade jag dem, det står jag för. Det är vår nya tid med den ytlighet som tillkommer också dessa. ”Step right up, tickets here, only a dollar 95, satisfaction guaranteed”. Karnevalsgyckel och snabba lösningar när man i själva verket står tomhänt. För vad löser det att stå där och känna sig fin när man inte ens kan ordna jobb åt de som kommer hit? Kan vi kalla oss ”en humanitär stormakt” när vi har 15 flyktingar boende i en femma för att vi inte längre klarar av att bygga bostäder? Flyktingar som bor i källarförråd är inte humanitärt, det är ovärdigt.

Ändå är det epiteten, inte lösningarna vi tycks vara intresserade av. Hur kan det komma sig att ”god” är viktigare än ”den som löste problemen”? Man kan ju till och med i vår tid skapa än mer problem, än mer reformer vars slutresultat förvärrar en dålig situation än mer utan att ordet ”riksrätt” ens används. Hur kan vi låta bli att utkräva politiskt ansvar, när ansvaret inte ens finns? Hur kan vi fortsätta att rösta på samma parti trots att de misslyckas igen och igen?

När demagogerna har gjort sitt är ”god” det enda som återstår. Att lösa problemen tycks sekundärt eller bortglömt. Inte undra på att H.L. Merkens definition av en demagog är ”en som predikar doktriner han vet är osanna, till folk han vet är idioter.” Foto: Wikimedia

Måste vi inte börja ifrågasätta positivhalar-partiet när de nu till och med äventyrar det som är kärnan i deras budskap – välfärden? Vad är det för ”välfärd” vi skapar när vi samtidigt drar på oss allt högre kostnader men får ut allt mindre? Vad är det man vill när man tar hit folk som utan jobb istället blir bidragsberoende? Som sagt, frågorna är många men svaren så få igen.

Samma parti gör ju i samband med manifestationen något av det mest hycklande något parti någonsin har gjort genom alla partiers världshistoria. På själva mötet står Stefan Löfven och eldar på massorna med slagord som ”alla ska hit” trots att han vet att det är omöjligt. Han passar också på att peka ut sina motståndare med retorik, de som står för en ”inhuman” flyktingpolitik. I klartext  betyder det alla som inte delar hans och andras åsikt vilket ju är SD.

Så fort scenen är nermonterad, högtalaranläggningen strömlös och alla har gått hem, sätter sig Löfven och filar på en liten kravlista i de kommande samtalen han ska ha med Tysklands förbundskansler Angela Merkel. På tisdagen åker han ner till Berlin och träffar henne och där framför han listan som i sina delar är en blåkopia av SD:s budskap. Är det någon som börjar tänka i termerna ”hyckleri”? Här är länken till SVD där du hittar listan för diskussion, lägg särskilt märke till punkterna 3 och 10.

Löfvens lista för diskussionsunderlag i samtalen med Merkel som satte igång på tisdagen är i sina delar märkligt lik SD:s krav. Detta trots att han i söndags stod och utmålade vissa partier, läs SD, som både rasistiskt och antihumant. Tittar man på punkterna 3 och 10 börjar man undra över hyckleriet i arbetarrörelsen Foto: SVD

Så kommer vi till den kanske mest brännande frågan som jag ser det. Idag är en stad som Malmö redan mer eller mindre under belägring. Handgranater som kastas, skottlossning och gänguppgörelser har blivit allt vanligare. Kriminalitet, drogproblematik och arbetslöshet är vanligare än resten av landet. Bidragsberoende är för många det enda alternativet. I denna situation tycks både polisen och de sociala myndigheterna stå såväl svarslösa som maktlösa. De som kommer i kläm är som vanligt stadens judar som nu är fritt villebråd. Oftast är det de som säger sig vara så förtryckta som är förtryckarna.

I det här läget, där myndigheter och politiker tycks ligga femtio steg efter mest hela tiden, ska vi alltså ta hit än mer problem. Skolan straffar inte dessa övergrepp, polisen tycks ha tappat fotfästet och politikerna vill ha hit än mer problem. Jag vill inte gärna se allt i termerna ”problem”, det finns lösningar också. I fallet Malmö tycks dock de ligga långt borta. Ser vi inte upp, kan snart detta vara hela landets problem.

Lösningen borde vara att samhället inför nolltolerans mot anti-semitism ja all form av rasism, det borde vara att skolan tog tag i sådana företeelser och markerade, det borde vara att tala om att det är oacceptabelt. Istället väljer vi tystnaden! Hur rättvist är det mot landets judar? Ska vi än en gång behöva uppleva hur man sätter upp skyltar med texten ”Judenfrei”?

Men allt det här kommer aldrig att hända då det står en kader av små nyttiga idioter och menar att allt är rasism. Resultatet av vad de förordar är också rasism men då är det enligt samma idioter inte det. I min värld är rasism rasism, vem det än kommer från är det oacceptabelt.

Rasism är ju missunnsamheten och hatet mot det från normen avvikande. Också vissa antirasister kan tyvärr vara ordentligt rasistiska, så det är väl lika som gäller i fortsättningen Foto: Expressen

Men i dagens agenda är rasism tillåten mot vissa grupper. Det vet ju alla att alla judar är bankirer eller vd:ar och då är man överordnad. Samma anti-semtism, annan retorik. Delar av svensk vänster är verkligen nazister och nu vill man spä på med vad som kan leda till mer problem och förföljelse.

Slutsatsen blir att problemen hopar sig, men ingen debatt om dessa är tillåten. Istället får vi tomma gester med lite bröd och lite skådespel för att lugna våra räddhågsna sinnen. Trots en formidabel show och en uppvisning i tillrättalägganden, har ingen ens andats ordet ”lösningar”. Vår regering är som alltid inkompetent och saknar de nödvändiga svaren, eller för den delen kompetensen.

De förhoppningsvis enda som snart stödjer den är en bunt artister och mediemänniskor, lika svarslösa dom. Kvar med alla problemen står som vanligt den lilla människan, men vem bryr sig om henne när det finns godhetspoäng att tjäna? Ytligheten och förljugenheten är bestående men man arrangerar gärna sådana här jippon för att få känna sig god.

Kom dock ihåg, godhetens granne heter alltid ”ondska”. Sånt spelar dock ingen roll när cynismen och det ogenomtänkta får råda, och det är vårt samhälle genommarinerat av idag. Allt för att de tomhänta ska kunna säga ”vi står för det goda”. Positivet har tystnat, men om du lyssnar riktigt noga kan du höra dess eko.

Det hela är en enda stor cirkus och det är skattebetalarna som till sist får stå för notan. Godhet kostar, men så ska det ju också ge några illusoriska pengar tillbaka som ingen har lyckats bevisa ens existerar Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag hela godhetsrörelsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För ett storslaget tilltag där en liten pojke användes för att vända opinionen. Ett snaskigt grepp, men ändamålen helgar ju medlen som bekant. Fortfarande har dock ingen varken besvarat frågorna eller talat om hur man ska lösa alla problem som kommer som ett brev på posten. Eftersom ni inte heller är så särskilt goda som mina exempel visar, är också detta en riktig prakttavla som nästan är episk i sin grandiositet. De logiska vurporna gör er till formidabla kandidater till priset.”

Fler som har bloggat om flyktingkatastrofen och dess politiska följder är:

Fnordspotting – Att jämföra svenska äpplen med tyska päron
Anybody’s Place –  Det är mitt folk…..
WTF Toklandet  – När bakslaget kommer
Motpol – Att ställa krav är nödvändigt och viktigt
Juggen – SL, SD och Henrik Schyffert

Idiotville

Malmö är på inget sätt en rik stad. Ser man i det långa perspektivet har staden under de senaste 40-50 åren genomgått ett stålbad. Först var det varvsnäringen som flyttade ut eller la ner. Sen kom etableringsstöden från regeringen som mynnade ut i en gigantisk skandal där Saab tog emot skattepengar för att etablera sig vilket man också gjorde bara för att lägga ner en tid senare. Företaget fick till och med köpa en industritomt för en billig penning som man sen kunde sälja med god avans, allt på skattebetalarnas bekostnad och med socialdemokratins goda minne.

Exemplet Malmö borde förskräcka. Pengarna rullade men till sist fanns bara den stora tomheten kvar, allt signerat Socialdemokratisk stödpolitik. Nu sätter man åter igång penningrullandet utan sans eller förnuft. Foto: Linkopingsposten

Varvsdöden från 50-talet och framåt kan man läsa om på Wikipedia i följande artikel. Om Saabs bidragspengar kan du läsa här i Arbetsmarknadsutskottets förslag. Sista spiken i Malmös kista kom när Saab-fabriken las ner, mer om det i Fokus.

Än i denna dag kämpar staden med att kunna komma tillbaka. Brobygge, etableringsstöd och andra åtgärder har visserligen gett vissa effekter men inte så stora som man hoppades på. Skattebetalarna har återigen stått för bolinerna, byggbolagen som fick brobyggarkontrakten och industrin som tagit emot bidragen är de enda vinnarna. Kanske börjar ljuset i tunnelns skönjas men staden brottas också med hög kriminalitet, artikel i Sydsvenskan om brottsligheten i Malmö. Motsättningar mellan etniska grupper har också varit ett inslag som har uppmärksammats. Inte minst de uppmärksammade hatbrotten mot judar har hamnat i fokus vilket satt staden på kartan fast inte på det sättet man kanske önskar. Se Uppdrag Gransknings skakande reportage om saken här.

Med regeringens nuvarande avvecklingspolitik och nya hämmande åtgärder med eviga skattehöjningar lär detta bli en framtidsbransch Foto: Sydsvenskan

Ett tredje problem för staden är att man är en av de städer i Sverige som har tagit emot flest flyktingar. Staden har den femte högsta siffran i landet av utrikes födda medborgare med 30,5% 2014. Länk till statistik från SCB hittar du här. Detta faktum kräver stora resurser och insatser för att stärka en svag grupp i samhället och på arbetsmarknaden. Jobb har inte varit självklart i staden och många har lämnats utanför med bidragsberoende som följd. 2014 Låg andelen arbetslösa nästan 7% över riksgenomsnittet. Länken till Ekonomifakta ger dig statistiken över detta.

Att bryta en nedåtgående spiral är efter en viss punkt nära nog omöjlig, det kostar stora resurser och man måste samordna en rad insatser för att det ska fungera. Om dessutom den politiska styrningen inte fungerar har man problem på flera fronter och det är det som nu kanske håller på att hända. Staden har länge styrts av Socialdemokratin men nu när de håller på att implodera både i staden Malmö och i Sverige, kan andra rycka fram i det politiska vakuum som skapas. Socialdemokratin i Malmö är precis som i landet beroende av mp och v vilket har fått ytterligare negativa konsekvenser. Hur majoriteten ser ut redovisas här i en artikel på svenska Wikipedia där man får reda på att Malmös styrande i kommunfullmäktige har 31 av de 61 platserna.

Uppenbarligen heter den nya nation som socialdemokraterna vill bygga Stagnation
Foto: Youtube

Det negativa med det här är att mp och v är två partier som enligt mig lever i det blå, de saknar helt enkelt verklighetsförankring. De kan genom Socialdemokraternas beroendeförhållande men absoluta vilja att alltid inneha makten utnyttja detta till att pressa fram dåliga beslut. De senaste dagarna har diskussionens vågor gått höga mellan partierna i den styrande majoriteten. Anledningen har varit att också i Malmö finns det Rumänska romer, så kallade EU-migranter som har pockat på uppmärksamhet.

Det började med att den revolutionära autonoma gruppen Allt Åt Alla startade ett upprop i Malmö, här en presentation av gruppen från hemsidan motkraft. Det är samma grupp som för några år sedan ordnade de något smaklösa resorna ut till Solsidan i Stockholm.  Under parollen ”Odla ditt klasshat” ordnade man guidad visning för den intresserade. Mer om den saken kan du läsa och höra om på Sveriges Radio P1. Mer om hur lokalborna reagerade och kände inför överklassafarin kan du läsa om här i NVP.

Så här politiskt korrekt blir man om man går med i rörelsen ”Allt åt alla”. Tröjan ingick i uniformen när gruppresorna anordnades under titeln Överklassafari. Foto: Aftonbladet

Gruppen ville att kommunen åter skulle öppna det för romerna stängda Folkets Hus. Sex personer ur gruppen stegade upp på kommunalrådet Carina Nilssons (S) kontor och krävde under häftig ordväxling att  få träffa henne. Stämningen lär ha varit hotfull men man fick till ett samtal där gruppen krävde boende åt romerna. Malmö har precis som många storstadsregioner i Sverige en skriande bostadsbrist, det går med andra ord inte bara att fixa fram genom att knäppa med fingrarna.

Vänsterpartiet som inte riktigt kan hålla rent åt vänster ville genast utnyttja situationen för att vinna bruna poänger. När kommunfullmäktige samlades för att diskutera frågan om härbärge förde Socialdemokratin och Moderaterna en gemensam linje att man ville skapa ett härbärge för vinterbruk så att romerna slapp sova ute under den kalla säsongen. Vänsterpartiet ville ha året runt boende. Med sig i den kampen hade man Folkpartiet (!). Förbundet Allt Åt Alla hade i vanlig ordning försökt sabotera den demokratiska processen genom att slussa dit Romer som satts på åhörarplatserna. Mötet stördes flera gånger av både Allt åt Alla och Romerna och dessa avvisades till sist. Mer om detta i artikeln i Sydsvenskan.

Så här såg det ut vid Malmö stadshus när ”Allt Åt Alla” anordnade manifestation då kommunstyrelsen sammanträdde Foto: Sydsvenskan

F! ville som enda parti ge Romerna samma sociala rättigheter som Malmöborna vilket i klartext betyder att de skulle få rätten till socialbidrag, boende och hjälp till jobb. Tur då att de inte ingår i den styrande majoriteten och förhoppningsvis aldrig kommer att göra det. Skulle man göra som partiet vill skulle Malmös chanser att resa sig efter de många prövningarna bara ligga ännu längre bort än någonsin tidigare.

Den politik som nu diskuteras i Malmö är en slags miniatyrform av samma utgiftspolitik som regeringen för. Höjda bidrag, höjda skatter, höjda anslag och höjda kostnader är några av ingredienserna. Man kan säga att regeringen är bäst i världen på att höja siffrorna för allting utom antalet människor i arbetsför ålder som har ett jobb. Kom ihåg att vi idag har en arbetslöshet på 7,8%, statistik från konjunkturinstitutet hittar du här. Skulle man höja arbetsgivaravgiften för unga lär inte denna grupp direkt få det lättare att få jobb. Mer om detta förslag i Dagens Handel.

Sverige har i jämförelse med många andra klarat sig relativt bra. Arbetslöshetssiffran borde dock oroa men åt detta gör regeringen tvärtemot det man borde Foto: Wikipedia

Den här regeringen håller helt enkelt på att skjuta sig själv i foten och samtidigt sätta en kula eller två i huvudet på Moder Svea. Malmöexemplet är också en slags metafor över det svenska sönderfallet, de stora partierna har tappat kontrollen och de små har tagit över initiativet. För att samarbeta kräver de mer och mer. I klartext betyder det mer utgifter och mindre möjligheter till inkomster. Det blir nämligen resultatet av att höja skatten samtidigt som man höjer utgifterna.

Vi måste i det här landet börja ställa oss frågan vem skatteintäkterna är till för. Är det  till dem som kommer hit med ett hjälpbehov men som inte är svenska medborgare pengarna ska gå? Eller är det de som genererar pengarna som ska kunna åtnjuta dessa? Bilden börjar nämligen med både den förra men framför allt den nya regeringen bli rätt grumlig. Inte nog med att Sverige nu alltså ska ta emot fler flyktingar än vi har gjort tidigare med de enorma kostnader detta medför. Nu ska vi hosta upp pengar för andra länders medborgares försörjning också.

Alla människor har rätt till jobb så varför envisas regeringen med att slänga grus i den processen? Foto: Trafikverket

För mig är detta dubbelt fel. Vi betalar redan världens högsta skatt och behöver till motsats mot vad Magdalena Andersson tror inte höja dessa än mer. Här några exempel på vad som komma skall.

Först har vi bensinskatten som ska höjas, ett löftesbrott eftersom man i valrörelsen från (s) lovade att inte höja den. Mer om det i en artikel i GP. Jobbskatteavdraget ska sänkas för de som tjänar mer än 60.000 kronor/månad, återigen ett löftesbrott eftersom man lovade att inte röra jobbskatteavdraget. Om det löftet kan du läsa här i SVD. Nästa svek heter höjd restaurangmoms, något mp motsatte sig men nu tydligen har gett vika för.  Om löftet som nu tycks bli ett återtaget sådant kan du läsa om i Arbetarbladet (!). Mer om miljöpartiets utfästelse som tycks komma på skam hittar du i Avanzas tidskrift Placera.

Magdalena Andersson anklagade i opposition Borg för löftesbrott, vad kallar hon nu sina egna? Foto: Expressen

Taket i Rot ska också höjas dvs du som vill utnyttja avdraget får betala mer ur egen ficka innan subventionen gäller. Det är ju tur att den ”feministiska” regeringen väljer att låta RUT vara ifred. Det har ju trots allt skapat en bransch som har gett arbetar- och invandrarkvinnor jobb och som dessutom har gett upphov till fler småföretag som har genererat inkomster i form av skatt. Ideologiskt helt rätt är det också att slå till mot gubbjobben som gynnas av ROT och se till att det är just de välbeställda männen som blir arbetslösa. Men det är väl bara en tidsfråga innan också RUT får ge vika för den nya flodvåg av utgifter som vi står inför. Alla skattehöjningarna kan du läsa mer om i Privata Affärer.

Man kan visserligen argumentera att det inte är sossarnas beslut eftersom de fortfarande administrerar den gamla borgerliga regeringens budget. En del av förslagen är dock sådana som har läckt ut inför den kommande budgeten som ska läggas under våren och den kommer att bli Magdalena Anderssons egna. För det andra verkar det  vara hugget som stucket vem vi väljer, vi ska skattas till dess vi spyr lik förbannat. Ytterligare ett tecken på att landet behöver en ny väg bort från alla de etablerade partierna om ni frågar mig.

Regeringen är precis som Titanic på väg mot undergången, få är de som anar det dock. Foto: Wikimedia Commons

Också forskare dömer ut den nuvarande politiken om det är jobb man vill skapa. Både Eva Mörk Professor i Nationalekonomi vi Uppsala Universitet och Lars Calmfors Professor i Nationalekonomi vid Stockholms universitet gör tummen ner för den förda politiken. Det är framför allt den höjda arbetsgivaravgiften på unga, krogmomsens höjning och den höjda ersättningsnivån i A-kassan och sjukförsäkringssystemet som är bovarna enligt dom. Mer om detta i Affärsvärlden.

Man kan till sist fråga sig om landet har råd med regeringens politik. För varje höjd skatt läggs en hämsko över någon verksamhet, för varje ny skattekrona regeringen drar in intecknas två till utgifter vi inte fick reda på inför valet. En händelse som också väcker frågor om regeringen politiska heder och förmågan att hålla sig till sanningen. Det är inte utan att den gamla klyschan kommer till heders igen om att regeringen har bestämt sig för att köra landet rakt åt fanders i överljudsfart. Välkommen till Sverige, landet där vi betalar för allt annat än det vi trodde och när vi har betalat ska vi betala allt en gång till.

Sverige är fantastiskt. Vi är det enda landet i världen som kollektivt tror att fler hinder till välfärd ska ge mer välfärd och att höjda kostnader på arbete ska ge fler jobb Foto: SVT

Dagens nominering till priset ”Foliehatt of the Year” drabbar åter regeringen som går från idioti till idioti utan att ens fatta det. Motiveringen lyder: ”Den desperata löftespolitiken där det gäller att muta och köpa sig röster samtidigt som man utfäster nya grandiosa utgifter till allt annat än det var tänkt firar nya triumfer. Inte nog med att bidragen i vanlig ordning ska höjas, nu ska vi också pytsa ut än mer på allt fler. Samtidigt ska vi lägga en våt filt över den process som kallas skapande av arbetstillfälle. Om den gamla regeringens mantra var ”arbetslinjen”, är den nyas tydligen ”bidragslinjen” och/eller ”arbetslöshetslinjen”. Regeringen har visat hur man skapar ny konst i form av avvecklandet av ett lands ekonomi, det tycker jag verkar tryggt för framtiden.”

Ett Angenämt Hyckleri

Så hamnade då Sverige där i varje fall jag tycker att vi förtjänar att hamna – på de anklagades bänk. Det är vårt lands bristande förmåga att värna våra minoriteter såväl som medborgare. Det är framför allt landets judar och muslimer som står i centrum. Den tvivelaktiga behandlingen de har genomlevt har nu lett till att FN:s råd för mänskliga rättigheter har kallat in Sverige till en hearing. Artikel hittar du här i SVD. Inte en dag för sent om du frågar mig.

När man granskar detaljerna finns det mycket Sverige måste göra för att stärka minoriteternas ställning. Foto: NRK

 Anledningen till min avoga hållning är att Sverige länge har bromsat kravet på ett oberoende institution vars uppgift är att arbeta med mänskliga rättigheter inom landet. Ett institut som behövs för att garantera minoriteters ställning och säkerhet. Den försämring vi nu ser är en utveckling som har fått pågå alltför länge och som har fått allvarliga följder både för enskild och kollektiv. Attackerna mot moskéer runt om i landet och rena hot mot judar i framför allt Malmö är några av de ingredienserna i den svenska soppan.

Den svenska soppan är inte så här intagande. Etnisk förföljelse utförd av grupper som säger sig vara offer, politisk extremism med hänvisning till motståndarnas framskjutna positioner som inte finns är några av ingredienserna Foto; Tasteline

Sent ska syndaren vakna brukar man säga och för svensk del är det ett väldigt sent uppvaknande. Attacker mot judar har förekommit sedan 80/90-talen och islamofobi har blommat upp under framför allt de sista tio åren men förekommit också innan dess.

Varje gång fenomenet dyker upp tycks reaktionen bli densamma – Stick huvudet i sanden. Etniska problem är inget makthavarna i Malmö har velat ta i på över tio år Foto: Twitter

Som vanligt är en viktig ingrediens vår egna flathet. Vi är ju så måna om alla men vill samtidigt inte stöta oss ens när uppenbara övergrepp utförs mitt framför näsan på oss. Det är i vanlig ordning offren som blir dubbla offer eftersom kränkningen i form av ett övergrepp åtföljs av ett övergrepp som består av blickar åt andra håll och visselkonserter. Återigen en kategori där Sverige har mycket skam att sona. Det är alltså någonting åtminstone jag tycker är positivt, vi behöver en knäpp på näsan för att vakna. Vi behöver också ge våra egna myndigheter som ska tillse att dessa grupper känner sig säkra och trygga en rejäl känga då problem alltför ofta tycks sopas under mattan eller bagatelliseras.

Den svenska flatheten har säkert spelat in i dagens situation. Att inte söka bråk eller konflikt där man ibland måste ta smällarna är tyvärr vårt största kännemärke
Foto: Between

Det är nu det roliga/ironiska börjar i hela den här historien. För några år sedan skulle FN-rådet välja nya medlemsländer som representanter och den processen slutade i ett Västgöta-klimax. Flertalet länder gjorde tummen ner och hotade med både det ena och det andra inför fullbordat faktum. Det som hände var nämligen att flertalet av de nyvalda länderna var ur flera perspektiv tvivelaktiga själva. Särskilt det perspektivet som var aktuellt – mänskliga rättigheter – var ett område där flera av de nya länderna hade riktigt svårt att själva leva upp till ens en miniminivå.

Mänskliga rättigheter och det fria ordet är på många sätt under attack världen över. Oavsett regim, religion, nationella intressen måste ALLA respektera dessa och de minoriteter som lever i varje land Foto: Good 50×70

Vare sig Kina, Kuba, Ryssland eller Saudiarabien har gjort sig kända för att gå i bräschen för demokrati och mänskliga rättigheter. Kubas alla dissidenter är kända, Kinas förföljelse av oliktänkande och bevakning av flertalet medborgare likaså. Ryssland har en lång historik av förtryck av oliktänkande och så sent som för två veckor sen dömdes en person för brott han troligen aldrig har begått. Hans riktiga brott bestod i att han var bror till en känd motståndare till presidenten. En annan uppmärksammad händelse är den lag som tillkom för fyra år sen som tvingar ryssar som jobbar för ett utländskt företag eller organisation att registrera sig hos myndigheterna som ”utländska agenter”. Saudiarabien halshögg nyligen en person offentligt mitt på dagen och dömde en bloggare som uttryckt sig kritiskt till spöstraff.

Allt fler politiska ledare tycks vända medborgarna ryggen och ge dem fingret. I vissa länder sitter grundläggande friheter långt inne Foto: The9Billion

Rysslands största försyndelse heter dock antisemitism. Man har en lång och stolt historik på området och än i denna dag lever landet inte upp till de stolta deklarationer man nu anklagar andra för att inte efterleva. Smaken av hyckleri är därmed påtaglig. Länder som Saudiarabien spelar också dom en rätt framträdande roll i ett sammanhang som antisemitismens. För inte alltför länge sedan sändes en väderrapport på TV-kanalen Al Jaziira som fick de flesta i arabvärlden att stelna till och protestera högljutt. På kartan som visades stod nämligen ”Israel”. Ett upprop startades för att förmå TV-kanalen att stryka ordet från sina kartor vilket senare gjordes.

Vissa kartor tycks vara farliga. Man bör inte nämna namn som ”Israel” utan att skitstormen bryter ut Foto: Muumuuhouse

I det sammanhanget kan man också nämna att i Saudiarabien är det straffbart i lag att utöva eller visa att man tillerkänner sig en annan religion än islam. Att t ex göra korstecken på offentlig plats kan leda till spöstraff. Förutom det kan man också räkna med att en höger eller två inte alls är uteslutna. Så några duvungar på området mänskliga rättigheter är nog inte heller Saudiarabien. Smaken av hyckleri blir därmed dubbelt påtaglig.

Raif Badawi är en av de som väntar på sitt straff enligt Saudisk ”rättvisa”, hans brott bestod i att blogga om saker man inte bloggar om Foto: HD

Kineserna vill tydligen inte bara bli kända för att avrätta flest människor i världen per capita eller för att vara landet som avrättar med nackskott för att sen skicka hem räkningen till släkten för kulan för den delen heller. I förra veckan som gick tog man beslutet att västerländsk litteratur med ”västliga värderingar” skulle tas bort i skolor, särskilt på universitet. ”Risken” som regimen såg var att böckerna förtalade socialismen och det kinesiska ledarskapet. Man kan väl tillägga att det är väl just därför man förbjuder böckerna, en upplyst person har inte svårt att se bristerna i det kinesiska styrelseskicket och att de därför är farliga. Sanningen brukar ju vara just en fara för förtryckare då folk med kunskap kan genomskåda dem.

När till och med vissa länder censurerar litteratur för att de innehåller ”västerländsk propaganda” är något galet. Kina bör väl i rättvisans namn ställas inför rätta för tilltaget
Foto: Scvenuesandevents

Det är för att uttrycka sig milt ett gäng länder som inte har det bästa av bilder att visa upp av sig själva. Det gör ju hela förhöret av Sverige något mer delikat och än lite mer ett uppvisande i dubbelmoral. Man måste lägga till en dimension i pusslet för att bilden av vad som händer här ska bli korrekt. Kanske är det så att vår bild av oss själva är en aning fel. Vi vill ju gärna se oss själva som ett föredöme i världen, det är ur andras ögon en något tveksam bild.

Den inkorrekta självbilden ger ibland allt annat än den önskade effekten Foto: Wikispaces

Ett problem vi har är de dubbla budskap som sänds. Brott utan straff eller eftergifter lär skolbarn att det är helt okej att skrika t ex ”judejävel”. Likadant på stan. Myndigheternas pissnödighet inför att rasistiska handlingar kan begås av människor som med självklar rätt redan bär offerkoftan och har gjorts orörbara, gör att myndigheter är handfallna och de försöker till och med sopa problemen under mattan. Identitetspolitiken har med andra ord börjat skörda offer.

När den förtryckte blir förtryckaren blir svenska myndigheter schizofrena, bilden är från en demonstration på västbanken Foto: Shoebat

Som jag skrev, det är dags att omsätta fina ord i handling och se till att myndigheterna gör det de ska göra. Godhetsapostlarna som ser rasism i allting bör också medvetandegöra sig om konsekvensen i deras handlande. Man kan inte utse en offergrupp som sedan använder sin offerroll till att förtrycka andra. Att myndigheter måste ta dessa grupper i örat är självklart. Ett sådant handlande är inte rasism, det är att stå upp för våra värderingar -allas lika värde. Inte ens det kan alltså godhetspolisen leva upp till eftersom konsekvensen när man utser en grupp till offer, blir att en annan grupp får betala priset.

Allt börjar med en ömsesidig  respekt. Oavsett kön, religion, ras, etnicitet eller andra faktorer är det där det börjar. Finns inte respekten från den ena, kan den andre inte räkna med att få den Foto: Lotsofjokes

Visst är det dags att rannsaka oss själva i det här landet, inte tu tal om annat. Men av de länder som satt på bänken för de som pekade finger? Nej, det blir lite svårare att smälta. Några av dessa länder är några av de värsta förbrytarna mot friheter som det fria ordet och demokrati. Om man inte kan visa upp en ren fasad själv, är det svårare att kräva det av andra. Så enkelt är det. Visst ska Sverige klandras, visst finns det anledning till oro men när allt kommer omkring finns det saker som lätt kan vidtas för att hejda utvecklingen. Vi får se om vår regering och våra makthavare har det modet i framtiden.

Bilden av mod är klassisk, återstår att se om våra makthavare kan leva upp till samma bild Foto: Crossmap

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera de krafter i Sverige som på ett eller annat sätt understödjer de underströmmar som kallas antisemitism och islamofobi. Motiveringen lyder: ”Ni är det levande beviset för att folkhemmet är på väg att krackelera inifrån. Sönderfallet kan inte åskådliggöras tydligare än genom förföljelsen av minoriteter. Ni blir därmed de som nedmonterar samhället. Ni säger att ni är för den generella välfärdsstaten men era handlingar talar ett annat språk. Hyckleri är ert medel och sönderfallet ert mål inget annat.”

Det Malätna I Malmö

Tänk tanken att du tillhör en etnisk grupp. Tänk att du genom denna grupp uttrycker en särart som gör dig unik och som samtidigt sticker ut. Du är plötsligt synlig i alla sammanhang också de där du som individ från en grupp normalt sett inte hör hemma. Om detta främmande sammanhang är fientligt blir situationen för dig ohållbar, kanske till och med farlig. Är du dessutom är kaxig nog att visa din särart utåt kan du i en sån miljö bli en måltavla. Det är precis det som håller på att hända om du är jude och vill visa detta i städer som Malmö.

Samhällets dubbla budskap där det som är förbjudet för vissa är tillåtet för andra, är en stor bov i dramat Foto: Searchquotes

På många sätt är Malmö den staden i Sverige som behöver ett rejält lyft. Kriserna har avlöst varandra och tillvaron präglas av lätt hopplöshet. Jobb växer fram men inte i tillräckligt hög grad, tillvaron präglas för vissa av ett kompakt utanförskap där kontakten med det svenska samhället möjligen sker när man ska kvittera ut underhållsbidraget. Visst görs försök men oddsen är emot hela staden.

När ett samhälle kommer till vägs ände uppstår alltid en vi och dom situation. Utanförskap och hopplöshet är grundproblemen kommunstyrelsen i Malmö borde fokusera på, inte ökad intolerans mellan grupper Foto: Wikimedia

I den miljön är det lätt för extrema krafter att få fotfäste och det har tyvärr också hänt. Torsdagens Uppdrag Granskning visade till exempel vad som händer om man mot all förmodan skulle våga visa att man är jude på stan. Glåpord, tillmälen och rena hot är det man får räkna med. En del kan till och med vittna om att fysiska attacker som flaskkastning och spottloskor mot person också förekommer. Det är med andra ord en bedrövlig bild som målas upp. Att hatet kommer från en grupp – personer från Mellanöstern – gör inte saken bättre. Särskilt inte som dom också aspirerar på att få bära offerkoftan. Det kan dock i mina ögon aldrig bli synd om en grupp som uppvisar så mycket hat och fördomar. Länk till programmet hittar du här. Länk till artikel om situationen i Malmö hittar du här till bloggen Fnordspotting.

En flaska kan användas till mycket, bland annat att kasta på folk vilket har hänt judar i Malmö Foto: Litekul

Ursäkten för beteendet heter alltid att det är Israel man riktar sin kritik och sitt hat mot. För det första har få eller inga judar något som helst med Israel att göra så kopplingen är absurd. De flesta judar i Sverige har kommit hit strax efter andra världskriget eller har fötts här, få har kommit hit från Israel även om dom finns. För det andra kan man aldrig göra kopplingen att vad Israel gör är alla judars fel. Det skulle vara som att säga att alla svenskar super som svampar och därför är alla brott som begås under alkoholens inverkan är alla svenskars fel. Det finns helt enkelt andra grupper som också dom intar alkohol och inte alltid beter sig korrekt när de har gjort det.

Fördomar är naturligtvis skadliga men en underskattad faktor i det sammanhanget är pk:ismen Foto: Sverigesradio

Men det framkom också i reportaget att också den svenska ryggradslösheten faktiskt har orsakat utvecklingen. Skola, förskola och ordningsmakten har ett speciellt ansvar i samhället. De ska inte bara vara med och forma medborgarna efter de normer vi har i samhället, de måste om det sker överträdelser vara där och sanktionera beteendet så att reglerna och normerna blir alldeles glasklara. Det är dock på den sista punkten det brister. Vi har vackra och fina formuleringar om hur allt borde vara, men så fort vi måste omsätta detta och kanske ta någon i örat rent bokstavligt då förstås, blir det problem. Samhället sänder mixade budskap, du får inte göra det här om du inte är så här förstås för då är det tillåtet. Här har de postkoloniala tokerierna ställt till det ordentligt. Identitetspolitik där vissa per automatik har rätt och andra har fel får oftast den effekten.

Huvudvärk kan man få av mycket, t ex av identitetspolitiken i landet som ger vissa rätt att kritisera hur som helst medan andra bara ska hålla mun Foto: Aftonbladet

Resultatet blir oftast att inget händer över huvud taget. Sverige måste vara det land i världen där stolta deklarationer om nolltolerans mot både dittan och dattan fortast kommer på skam innan bläcket på pappret ens har torkat. I skolan lär man sig att för vissa finns inga som helst straff för vissa överträdelser, vi har helt enkelt skapat ett system som i praktiken innebär att det är fritt fram. Monopolspelets ”passera fängelse-kort” har helt enkelt fått en verklig motsvarighet. I takt med att positionerna har flyttats fram, har också övertrampen blivit grövre och idag har vi kommit fram till den punkt där det är helt okej att säga nedsättande saker om personer utifrån etnicitet. I programmet nämns en lärare som har släktingar som dött i koncentrationslägret Auschwitz, fått höra en elev säga att du ska också gasas. Skolans svar? Att lägga ner, det är ju Sverige vi bor i!

När vissa människor hotas av andra människor att också dom ska gasas har något gått för långt Foto: Illvet

Att sopa allt under mattan och tro att problem försvinner är något vi är experter på i detta land. Samma sak visades med all tydlighet i världen när Janne Josefsson frågade ut två representanter från Malmö kommunstyrelse. Den styrande majoriteten som består av socialdemokratin, vänsterpartiet och miljöpartiet representerades av v. Hanna Thomé som hade en helt annan syn på problemet i Malmö än folkpartisten Eva Berts, fattade inte ens att det hon sa ger indirekt hatarna rätt och legitimerar deras syn. ”Israels ockupation av Palestina” säger hon två gånger. Tittar man på historien är det svårt att kalla det som hände en ockupation. Hur det gick till att skapa staten Israel hittar du i en artikel i Populär Historia.Att sopa problemen under mattan och låtsas som ingenting tycks vara politikernas och myndigheternas hittillsvarande svar Foto: Norman Rockwell

Det är väl bara om man har ett extremt vänsterperspektiv som man kan beskriva det på det sättet. Vi andra som inte prenumererar på den synen kallar förhoppningsvis påståendet om ockupation för ”historieförfalskning”. Men om man väljer att se det så, så är det också lätt att förstå att man faktiskt är delaktig i den process som ger det extrema hat mot judar vi ser i Malmö. Om man indirekt ger någon rätt i en bild som ät totalt felaktigt får man nämligen som resultat att bilden förstärks. Det är vad Hanna Thomé gör och det gör henne till en avskyvärd människa hur mycket hon än fördömer det som inträffar. Hon är helt enkelt inte längre trovärdig. Dessutom är hennes agerande skrämmande likt det som ilmar Reepalu gjorde när han till sist fick avgå för sina grova antisemitiska påhopp. Mer om dessa i Världen Idag.

Påhopp baserade på hudfärg, etnicitet eller politiska åsikt kan aldrig accepteras i ett civiliserat samhälle eller i en demokrati Foto: Kacklar

Varför ingen har tagit upp Hanna Thomés dumheter och grodor är ett mysterium. Det är väl en sak om man gör sig till talesperson för en sak grundat på falska eller felaktiga uppgifter, men det är en helt annan om man medvetet ljuger för att måla upp en bild som är rätt igenom falsk. Om denna dessutom uttalas för att skapa en motsättning med en grupp som Israeler och kanske i värsta fall också judar är det så avskyvärt att jag saknar ord. Hon har ju i och med de där orden blivit en talesperson för oresonligheten och hatet.

Fina ord men med litet innehåll när hon själv sitter och ger uttryck för felaktigheter som dessutom rättfärdigare fördomarna och våldet Foto: Twitter

Tyvärr är hon inte den enda som har orent mjöl i påsen. Åklagare som lägger ner undersökningar i ”brist på bevis” då man till och med har signalement och registreringsnummer är ytterligare en ingrediens. Polisen som bagatelliserar brotten och tycker att man inte har resurserna är en annan. Allt detta gör att skyldiga människor får bevis för att deras agerande är helt okej när det inte är det. I skolan är det likadant som framgår av reportaget. Skolbarn lär sig att om man begår övergrepp som hets mot folkgrupp kommer inte ens rektorn att straffa en i rädsla för att bli stämplad som rasist. Man gör därmed offren till dubbla offer när man dessutom utsätter dem för rena justitiemord.

Gör den svenska skamvrån så mycket större så fler av justitiemördarna får plats
Foto: Aftonbladet

Sverige är fantastiskt hette det en gång i tiden, det håller jag verkligen med om. Flathet och ren ignorans är numer svaret på alla problem. Myndigheter som inte sköter sina åtaganden, lagar som inte efterlevs där vissa blir offer och andra blir syndabockarna och till sist politiker som Hanna Thomé som sitter och hejar på hela eländet är några exempel. Det är helt enkelt ett inre sönderfall vi ser och det är som alltid grupper och individer som blir offren i den processen.

Sverige var en gång i tiden fantastisk men den bilden får vi nog lov att revidera Foto:Telegraph

Att med historielösheten som vapen försvara en syn som inte stämmer gör allt så mycket värre, ett grepp som åter Hanna Thomé gör sig till talesperson för i reportaget. Den feges svar på hot och hat är ju alltid att hålla med, men Hanna Thomé går längre när hon hittar en ny förklaring för att rättfärdiga det orättfärdiga. Det har som Tove Lifvendahl skrev i sin krönika i SVD i söndags. Att Sverige numer alltmer står i en moralisk skamvrå framgår också av en artikel i samma tidning som du hittar här. Vi står i blickfånget i världen och svaret blir att skicka ut en historieförfalskare som Thomé. Inte undra på att vi får följande rubriker utomlands, en artikel du hittar i Expressen där man kan läsa om Simon Wiesenthal-centrets varning för att resa till Malmö.
Hoppet i allt elände kom snabbt som svar på reportaget. Muslimska församlingen i Malmö föregick med gott exempel som man kan läsa om i Kvällsposten. Tack för att det finns något vett kvar till er.

Man skulle kunna tolka det som om att delar av världens svar till de krafter i Malmö som vill se konflikt eller spä på den ser ut så här Foto: Middlefingerparty

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera den styrande majoriteten i Malmö till priset ”Foliehatt of the Year” för de felaktiga åtgärderna, de rent kontraproduktiva insatserna och de medlöpande uttalandena. Motiveringen lyder: ”När det demokratiska och öppna samhället öppet attackeras, är ni där och ger de som attackerar en förevändning med argument hämtade från sagovärlden. Ilmar Reepalu gjorde det och nu gör Hanna Thomé det. Med angrepp på en hel grupp i kopplingar som inte finns, med historieskrivningar som saknar grund vill ni på detta sätt ge angriparna rätten att fortsätta. Att ni säger något annat ser jag som läpparnas bekännelse. Den dagen ni beordrar myndigheterna lokalt att sköta sina jobb, att se till att införa nolltolerans och efterleva denna samt att se till att sluta med den hatiska retoriken från era egna representanter är dagen att minnas. Till dess lever resten av landet den skam som egentligen är er skam.”