I Väntan På Vadå?

Vår tid är ett enda stort frågetecken utan tydliga svar. De stora framtidsfrågorna skriker tydligare än neonskyltar men ingen erbjuder som sagt något svar. Det är till och med så illa att beröringsskräcken i vissa frågor där SD har mutat in sitt revir, gör att de etablerade partierna vägrar att ens ha en uppfattning. Det är till och med än värre då de ibland gaddar sig samman och har samma åsikt i vissa frågor. Vad som är ännu värre är att de ibland släpper in krafter med en minst sagt grumlig agenda. Allt för att undvika att ha samma åsikt som SD och samtidigt visa hur medkännande de är. Ändå skriker som sagt frågorna på svar som aldrig kommer.

Den tiden som används till att göra absolut ingenting, är tid som andra använder för att förbereda sig och flytta fram sina positioner. Förortens sharia-polis spiller t ex ingen tid när man går runt och talar om för de boende att detta är ett muslimskt område och då ska man leva upp till de ideal som de självpåtagna poliserna har. Den som bryter mot dessa ”regler” blir snabbt socialt utesluten vilket drabbar hela familjen. Det är så man får kvinnor att bära slöjor, människor att gå till moskén på utsatt tid och följa andra muslimska regler. Den som inte passar in, dvs rent av är kristen och därmed oberörbara, måste motas bort.

Det var dessa fenomen som debattören Zeliha Dagli skrev om i Aftonbladet. Hon fick stöd från riksdagskvinna Amineh Kakabaveh (v) i debattartikeln i Expressen. De båda fick dock inte ens stöd av Kakabavehs egna parti vänsterpartiet, tvärtom slängde de henne under bussen. Också de andra partierna var tysta. Det var bara  miljöpartisten Manijeh Mehdiyar och medsystern Maimuna Abdullahi som reagerade och då genom att kalla de båda ”rasister” och ”islamofober” i debattartikeln i Expressen.

Själv undrar jag efter alla påhopp som bara finns i en av artiklarna vem som egentligen är rasisten här. Det  kanske är dags för mp att ta den interna debatten hur långt man får gå i sin iver att kväva det offentliga samtalet och kanske också ta tag i medlemmen Maniheh Mehdiyar för att se till att också hon respekterar detta. En debatt som präglas av en så låg nivå hon gav prov på, är ett hinder i en fri debatt. Detta är normalt sett inte okej, men vem vet vad som pågår internt inom ett parti som mp.

De har ju inte visat någon större vilja att ha en öppen och fri debatt. Exemplet Bertil Torekull visar väl om något på detta, kraven på uteslutning, artikel om hetsen mot honom kommer från Ledarsidorna, efter följande artikel i Expressen. Så kanske är det ett normaltillstånd hos ett parti i någon slags inre långsam härdsmälta vi ser. I det ljuset är Mehdiyars och Abdullahis artikel mer begriplig. Godhetsglorian håller helt enkelt på att vittra sönder på ett parti som alltmer har börjat visa vad de egentligen står för.

Sickan Carlsson är inte ensam om att ha glorian på sned. Både miljöpartiet har länge fiskat i grumliga vatten med kopplingar och inbjudningar till minst sagt tveksamma personer. Också socialdemokraterna och moderaterna kan också räknas in i samma tveksamma skara Foto: SFI

Shariapolisen i förorten lär vara de enda med ett stort smil på läpparna efter Manijeh Mehdiyars och Maimuna Abdullahis inlägg. De svenska partierna är inte ensamma i den undfallenhet som präglar både fallet och förhållningssättet till fenomenet. De har istället god hjälp av svenska myndigheter som i sin rädsla för att likt Dagli och Kakabaveh bli stämplade som rasister inte ens vågar agera. Ändå är det precis det som vi folket, partierna och myndigheterna måste göra. Att som nu göra ingenting är undfallenhet och hjälper dessutom inte de vi talar om – de unga flickorna i förorten som blir offer för det mörka som breder ut sig.

Denna grupp, de som blir offer för den förda politiken och de ”förstående” och ”välmenande” inslagen i debatten som riksdagspartierna ger, får egentligen en dödskyss av dessa partier. Vänsterpartiet svek Kakabaveh och Dagli i följande artikel i Aftonbladet. Miljöpartiet är också de i högsta grad skyldiga. Ingen har hittills bett de kvinnliga debattörerna om ursäkt för partikamraten Manijeh Mehdiyars påhopp och användande av termer som är mer befängda än talande.

Att låtsas som om liken i garderoben lyste med sin frånvaro är ingen idé, bevisen finns där för den som vill se sanningen i vitögat Foto: Wikimedia

Partiet har trots det mer lik i garderoben. Mehmet Kaplan gjorde sig känd för sitt uttalande om jihad-resor, men det är inte det enda feltrampet han har begått. Under sin tid som ordförande för Sveriges Muslimska Råd uttalade han sig i hätska ordalag om Lars Wilks Mohammed-teckningar. Han skrev också en artikel tillsammans med partikamraten Yvonne Ruwaida i DN 2007 där de båda anklagade SÄPO för att kartlägga oskyldiga muslimer.

Vänd på resonemanget i artikeln, kan det här ha varit ett försök att ge de krafter som redan låg i startgroparna för vad som komma skulle med IS och annat en hjälpande hand för att slippa insyn? I artikeln argumenterade han för en parlamentarisk granskningsorganisation för att övervaka SÄPO:s arbete. Kan det återigen ha rört sig om ett försök att hindra dem i sitt arbete? Man kan börja undra, särskilt när samme person numer är landets bostadsminister vilket är en skrämmande tanke.

Hans värv slutade inte där. 2011 Bjöd han in Yvonne Ridley, en känd antisemit för att hålla ett seminarium i riksdagen. Hon kidnappades några år tidigare av Afghanska talibaner och hölls fången med risk för avrättning. När hon släpptes hade hon konverterat till islam. Efter detta har hon ägnat sin tid åt att sprida hat och ett antisemitiskt budskap. Efter händelsen gjorde Kaplan i vanlig ordning en pudel, precis som i jihad-resefallet alltså, och var genast tillbaka i finrummen. Mer om det och fler incidenter där sossarna har varit involverade, kan man läsa om i Expressen Debatt i artikeln signerad Fredrik Malm (fp).

Mehmet Kaplan har onekligen många strängar på sin lyra men frågan är vems intressen han springer? Efter varje skandal gör han bara en pudel och sen är allt förlåtet, men få av dessa saker borde ha sluppit igenom som inbjudan av Yvonne Ridley Foto: Wikimedia

De muslimska organisationerna som säger sig företräda muslimer i Sverige då? De har som vi strax ska se själva en rätt extrem agenda som utgår från Muslimska Brödraskapets inriktning, mer om brödraskapet i en artikel från Wikipedia. De har vid flera tillfällen blivit anklagade för att ingå i den krets som Brödraskapet har skapat runt om i Europa för att skaffa sig mer inflytande i dessa länder.

Kontroversen i Brödraskapets ideologi har till exempel legat i vägran att uppmana till upphörande av våld mot staten och medborgarna i Israel. De har också anklagats för att på ett personligt plan ha samarbetat med medlemmar i al-Qaeda och så vidare. Det är alltså dessa svenska organisationer som svenska myndigheter samarbetar med.

De svenska organisationerna har också haft en hel del att stå i vad gäller kritik. Några axplock: Unga Muslimer bjuder in Hakim Quick som gjort sig känd för homofobi (P3), Islamiska Förbundet bjuder in den kände hatpredikanten Salah Sultan (Svenska Kommittén Mot Antisemitism). Samma Sultan har teorier som kan få den mest härdade att storkna som man kan se i klippet nedan.

Visst har den skada dessa människors har åsamkat med sin verksamhet skördat en del offer. Mahmoud Aldebe tvingades att avsäga sig sin riksdagskandidatur till Centerpartiet efter att ha varit ordförande i Sveriges Muslimska Förbund under den period då Salah Sultan bjöds in. Mer om nyheten från Sydsvenskan. Också Omar Mustafa tvangs bort från Socialdemokratin efter att ha bjudit in antisemiter, kvinnofientliga och homofoba talare under sin tid som ordförande i Islamiska Förbundet. Mer om detta i en artikel i Aftonbladet.

För socialdemokraterna blev det dubbelt pinsamt då det också kom anklagelser om att de aktivt samarbetar med extrema krafter inom Sveriges Muslimska Råd (SMR) om representation i partiet. Där skulle muslimer ha garanterats inflytande i form av platser i riksdagen, kommuner och landsting där partiet styr. Mer om detta i Expressens artikel. Slutsatsen att man försöker skaffa sig inflytande genom de etablerade partierna är solklar, men att man också EVENTUELLT har skaffat sig företräde till platser inom social-demokratin som villigt har samarbetat med krafter vars agenda inte alltid har varit helt ärlig.

Skandalen blev inte mindre då Carina Hägg – socialdemokratisk riksdagsledamot sedan flera år – kritiserade partiets samarbete med Muslimska Förbundet, flyttades ner på riksdagslistan. Enligt henne som en konsekvens av kritiken, vad som egentligen ligger bakom är väl förborgat internt inom partiet. Mer om den nyheten från P4 Jönköping. Nästa skandal var när riksdagsledamoten Hillevi Larsson poserade med en Palestinsk flagga och staten Israel borttaget från kartan. Unket för att säga det rent ut.

Hillevi Larsson ses här posera i den kontroversiella bilden, ett tilltag bland många som har gjort socialdemokratin till den outhärdliga soppa partiet är. Foto: Expressen

I andra fall har dock samarbetet gått smärtfritt till. Moderaterna har inte varit utan försök till samma förfaringssätt och där har man inte ens som i fallet socialdemokraterna och centern reagerat. Enligt experten Lorenzo Vidino som är forskare och expert på islamisering och muslimsk politiskt våld i Europa och Nordamerika, är en av personerna i dramat Abdirizak Waberi. Han är vicepresident i Federation of Islamic Organizations in Europe (FIOE). Den organisationen har länge anklagats för att vara Muslimska Brödraskapets lierade i Europa vars syfte är just att skaffa sig inflytande. Kom dock ihåg, detta är en ANKLAGELSE INTE ETT BEVIS.

Han är dock sedan 2010 riksdagsrepresentant för moderaterna och som sådan har han kritiserats. Han skrev till exempel på uppropet om att få bort Nalin Pekgul som ordförande för socialdemokratiska kvinnoförbundet. Ett tilltag som normalt sett ses som inblandning i ett partis inre angelägenhet, men i det här fallet gick man till sist dessa krafter till mötes. Nalin Pekgul är idag inte längre ordförande i förbundet eller riksdagsledamot. Kan det ha varit debattinlägg som det i Expressen som retade upp både honom och Omar Mustafa? Trots kritiken från alla håll har moderaterna ännu inte vidtagit några åtgärder mot det inträffade.

Nalin Pekgul var den som drabbades då debatten skulle kväsas. Moderaten Abdirizak Waberi hade åsikter om saker som var inre angelägenheter för sossarna och snart var Nalins dagar räknade, men vems ärende sprang han egentligen? Foto: Wikimedia

Waberi har också gjort en rad uttalanden som han senare har tagit tillbaka. Som rektor för Römosseskolan, en muslimsk skola i Göteborg och som har fått utstå mycket kritik (artikel från Sveriges Radio) från skolinspektionen, har han gjort uttalanden om ”att kvinnor inte får dansa, att de måste vara oskulder när de gifter sig (essensen av hederskulturerna), att homosexualitet är otillåtet och att muslimska män har rätt till fyra fruar men inte kvinnor till fyra män”. Citatet är hämtat från följande artikel i GP. Uttalanden som sen senare alltså har tagits tillbaka med förklaringar som ”missuppfattning” och ”felciterad”.

Det finns ett skriande behov av en motvikt mot  de krafter som inte har visat sig ha helt rent mjöl i påsen. Det är därför en nästan lättad känsla man får om man läser Hanna Gadbans bok ”Min Jihad”. Jag brukar inte göra reklam på bloggen, men i det här fallet gör jag ett undantag. Det är en mycket viktig bok som bör läsas av alla andra som inte har den synen som mörkermännen har. Här hittar du därför en länk till Cdon som är ett av ställena där den går att inhandla.

Min Jihad är Hanna Gabdans öppenhjärtliga bok som alla borde läsa. Den är ett starkt försök att återta den islam som kidnappats av extremisterna och deras agenda
Foto: Ledarsidorna

Hon pekar i boken ut svenska myndigheter som mer eller mindre medlöpare i det elaka spel som pågår när sådana som Islamiska Förbundet och Unga Muslimer får både pengar och handlingsutrymme för fler konferenser där fler hatare bjuds in. Hon menar också att samhället därmed vänder de krafter ryggen som står för en mer sansad syn på islam. Där samhället borde vända brödraskapets broderorganisationer ryggen, bjuder det istället in dem. Bloggen Fnordspotting har ytterligare ett exempel i sitt inlägg på just detta då Aktuellt bjöd in Svensk Islamiska Samfundets ordförande Abd al Haqq Kielan för att friskriva varje muslim i landet från den antisemitism de anklagas för.

Enligt den tes Gadban driver i boken överges de som står för en mer liberal och öppen syn på religionen. De som ser sin religion som en mer privat angelägenhet kan nu plötsligt ”tvingas” av mörkare krafter att ta ställning eftersom inget eller ingen stoppar mörkermännen och de som har en mer sekulär hållning går samma öde till mötes. Alla ska in i det fack där dessa krafter kan kontrollera dem. Det är alltså inte islam som sådan jag vänder mig emot. Inte heller deras rätt att finnas, agera och debattera är något jag ifrågasätter. Jag välkomnar till och med islam men i dess mer återhållsamma form, extremisterna kan vi alla vara utan.

Förstår över huvud taget våra makthavare vad det är för krafter de lierar sig med och hur deras agenda ser ut? Man kan börja undra och det blir värre eftersom detta händer i flera länder i Europa Foto: Telegraph

Däremot vänder jag mig emot den förtryckande och dubbelbottnade agendan som finns hos de krafter som säger sig representera denna grupp. Jag vänder mig också mot att det officiella Sverige samarbetar med dessa och därmed spelar dem rakt i händerna. Också de svenska partierna, framför allt miljöpartiet, socialdemokraterna och moderaterna,  förtjänar en stor skopa ovett då de inte inser att de vid flera tillfällen har hållit på att bli, i ett fall är ett verktyg för att legitimera dessa. Jag vänder mig till sist mot att behöva se en agenda som talar om ”demokrati” och ”frihet” men som samtidigt andas allt annat än detta. Samma åtskillnad i synsätt kan man hitta i följande inlägg på bloggen Iniskogen.

I Sverige väntar vi alltså på den dagen då mer återhållsamma muslimer ska få ta över och tillåtas att ta plats. Anledningen till att vi inte ser det hända är att flera partier och myndigheter öppet eller under täcket spelar med i ett spel som gynnar extremismen. Vi väntar också på en debatt om de mörkermänniskor som nu tillåts att breda ut sig. En väntan som kan bli långvarig då våra myndigheter och partier som sagt fortsätter att samarbeta med dem som har en minst sagt grumlig agenda.

Krafter som Hanna Gadban, Amineh Kakabaveh, Zegliha Dagli och Bahareh Mohammadi Andersson, finns visserligen men motarbetas som sagt aktivt i debatten till och med av de etablerade. Frågan är fortfarande I Väntan På Vadå? Svenska myndigheter fortsätter alltså sitt samarbete, likaså flera av riksdagspartierna. Det är nog dags att agera nu och se till att städa ut det bagage som flera partier bär på.

Samuel Beckets klassiska pjäs blev snart förvandlad till politisk teater. Innehållet är dock inte lika bra som Samuel Beckets pjäs, tvärtom lämnar den en fadd smak i munnen.
Foto: Sverigesradio

Löjesguiden nominerar idag de svenska politiska partierna, framför allt socialdemokraterna, miljöpartiet och moderaterna, samt de svenska myndigheterna till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Där vi invaggas att tro att våra ideal vilar på demokratisk grund, är ni en ständig källa till det motsatta. Debatt förkvävs med motiv som ”rasism” då det handlar om helt andra saker. Också samarbete med dessa krafter visar på ett stort mått av naivitet. De här krafterna är inte här för att skapa goda exempel, tvärtom är de här för att kapa åt sig en så stor del av agendan och att få en samsyn med sin egna sak. Där har de etablerade och myndigheterna spelat dessa rakt i händerna. Det är med andra ord ett svårslaget rekord helt i klass med den ribba jag – Freakshow Fredrik – lägger för att kalla något sådant för vad det är – galenskap.”

Oj, Var Tog Feministerna Vägen?

Plötsligt är de som försvunna, de är liksom bortsopade från jordens yta och finns överhuvud taget inte i närheten. Här har de frågan som är så brännande att den borde tas upp i alla feministiska sammanhang, ändå är det förvånansvärt tyst. Historien som kommer att berättas innehåller alla de klassiska ingredienserna och har alla de smaskiga detaljer alla feminister borde se som en våt dröm. Ändå tiger de, det är som om de personer som kommer att berättas om inte ens fanns.

Tensta, Rinkeby, Hallunda, Biskopsgården, Rosengård – listan över så kallade problemområden går att göras lång. De här stadsdelarna präglas av utanförskap, bidragsberoende i kölvattnet på hög arbetslöshet och ökande radikalisering i religiösa kretsar. Framför allt är det muslimska grupperingar som med en hårdför agenda har flyttat fram sina positioner. Exemplet Hizb-ut-Tahrir som det berättas om i Sydsvenskan är ett parti vars agenda är att skapa ett världsomspännande kalifat grundat på sharialagar. Oavsett om vi är muslimer eller inte ska vi alltså tvingas att leva efter de regler partiet anser rättfärdiga. De är nu på gång att etablera sig i Sverige.

Svenska feminister, Monty Python och svensk vänster har en sak gemensamt – ibland spelar de idioter. När nu delar av de egna gör sig till talesmän för det oresonliga blir responsen ingen, fientlig eller rent absurd. Foto: Wikipedia

Det har också lett till att vissa debattörer som Maimuna Abdullahi och Sara Bessa har försökt att trivialisera det oerhörda som händer i vår tid nämligen så kallade jihad-resor. I följande artikel från SVT Opinion hittar de nya kreativa idéer för att ursäkta det oursäktbara och skäl till att hindra att sådana resor sker. De två drar sig till och med inte för att kalla de som nu reser ner för att utföra ett vidrigt värv för ”politiserade svenska muslimer” i artikeln. Kanske dags för en offentlig avbön?

Det de två reagerar på är upprop som detta i Dagens Arena som kräver ett stopp på resorna som om ett sådant krav skulle vara fel. De reagerar också på regeringens arbete med en nationell handlingsplan mot våldsbejakande extremism som om detta skulle vara galet. Också att kräva ett indragande av pass och kanske också medborgarskapet för dem som reser ner som Lars Adaktusson krävde i DN är tydligen alldeles fel ute. Regeringens arbete att försöka motverka terrorresor med ett register som SVD kunde rapportera faller i god jord hos de båda.

Så fort någon närmar sig pudelns kärna finns det de som genast är där och ser till att hela ämnet blir enkelriktat. Vissa debatter blir förbjudna och den som bryter detta tabu straffas likt Amineh Kakabaveh Foto: Free Photos

Radikaliseringen har alltså lett till att kvinnor trakasseras i de förorter där de radikala har etablerat sig. Flickor och kvinnor har uppmanats och trakasserats till att bära slöja. De har vidare mer eller mindre utegångsförbud efter mörkrets inbrott. I båda fallen alltså klara ingrepp i deras frihet som vi andra tar för självklar. Man skulle ju kunna förledas att tro att både politiska partier och feminister skyndade ut till dessas försvar men icke så. Från de kretsarna har det antingen varit tyst eller så har de gett sig på offren! (??????!!!!!).

Två av dessa är miljöpartisten Manijeh Mehdiyar och Maimuna Abdullahi som är socionom och debattör. I följande debattartikel i Expressen drar de båda den fantastiska slutsatsen att problematiseringen av förorten är rasism, islamofobi och ett resultat av västerländsk kvinnofientlighet. De anklagar också indirekt Amineh Kakabaveh för att sprida felaktigheter i den artikel ni hittar länken till nedan. Den är fantastisk i all sin felaktighet, men det gör den läsvärd på ett nästan tragikomiskt sätt. Man kan nog inte räkna med högre nivå på debatten än så här från dagens miljöparti. Mer om den missriktade feminismen i miljöpartiet kan Fnordspotting delge den intresserade.

Debattens enda vinnare är debattens dödgrävare. Stupiditeten i konceptet blir alltså att debattklimatet gynnar de som inte vill ha en debatt om vissa saker och som gör vad som helst för att stoppa den. Foto: Posters

Artikeln som föranledde svaret skrevs i samma tidning av Amineh Kakabaveh vänsterpartistisk riksdagskvinna. Också Nalin Pekgul, före detta socialdemokratisk riksdagsledamot, har skrivit om samma problematik som här i Expressen och här på SVT:s sajt där det också finns en intervju. De två försökte belysa kvinnors utsatta situation i förorten och för det fick de inget annat än skit. Det är med andra ord en upp och nervänd agenda som belyser fel saker men sopar undan det som borde belysas. Fel agenda har Tidningen Metro för jämnan och mer om det kan Susanna’s Crowbar berätta om.

Det var dock Kakabaveh som hamnade i hetluften med de påhopp som alltså kom rätt snart efter hennes artikel. De annars så feministiska krafterna i mp svarade alltså genom att skicka ut Mehdiyar och Abdullahi för att ”hjälpa” en medsyster att se allt på det rätta sättet. Socialdemokraterna teg och vänsterpartiet – Kakabavehs moderparti – reagerade nog mest underligt av dem alla. Istället för att stå upp för en medsyster, kastade de henne under bussen när de två partikamraterna Christina Höj Larsen och Ali Esbati retweetade fiendesidans Tweet, inte partikamratens. Det är inte första gången Kakabaveh har motarbetats internt. Också hennes engagemang mot hedersvåld har stött på patrull som man kan läsa om i ledaren i Expressen.

När ”fel” debattör hamnar i hetluften är det som om till och med de egna vänder dig ryggen. Här gäller det att säga ”rätt” saker, annars får det vara Foto: Wikipedida

Från feministerna på Södermalm hörs alltså ingenting. Från de ”feministiska” partierna kommer bara försvar och allehanda dumheter som knappast gynnar en seriös debatt. Enskilda debattörer som i eller utanför sina partiramar tar parti för de fundamentalistiska krafterna är kanske inte det som behövs vare sig i en infekterad eller rumsren debatt. Vad debatten däremot behöver är att tillse att vi får prata om problemen utan att detta möts med direkt fientlighet. Om inte en debatt kan föras där ALLA argument och åsikter får plats, kommer istället betydligt mer mörka krafter kunna vinna än mer mark och det gynnar vare sig anhängare eller motståndare till någonting.

Den enda anledningen till deras tystnad är att det är ”fel” partier som står för påhoppen. Det är dessutom en del kvinnor och gud förbjude en del är muslimer också och då får man vare sig ifrågasätta eller kritisera. Detta trots att alltså flera inlägg i debatten förtjänar just kritik. Det är ju vänsteridéer som feminismen identifierar sig med trots fåfänga försök från både Anna Kinberg Batra och Maria Arnholm att påskina att det skulle finnas en liberal feminism. När nu ”fel” personer går ut och blir gallionsfigurer för det kvinnohat historien är fullusad av, gäller det att välja sida i striden. Tystnaden i sig är både ett medgivande och en dementi till två sidor som är talande i sig.

Kritisera rätt företeelse och du möts med ryggdunk och glada tillrop. Kritisera fel saker och du är evigt fördömd. Fingerpekning och Breiviks-associationer är lönen för den mödan. Foto: Theguardian

Löjesguiden nominerar idag svenska feminister till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med en galen agenda kan man gå hur fel och långt som helst. Dagens exempel visar att ni är durkdrivna i den grenen. Ingenstans försvaras med sådan frenesi allt det som är fel, då ni däremot konkret behövs är ni helt frånvarande. Unga tjejer i förorten med muslimsk tillhörighet sviks, de som larmar om missförhållandena kvävs och debatten om problemen läggs på is eller tystas. Det är resultatet av den galenskap som kallas svensk feminism. Också de partier som rider så högt på denna nya statskyrka är fördömda då också de visar sig vara allt annat än bredvilliga inför problematiken. Svensk vänster har därmed visat sitt rätta ansikte där ”solidaritet” och ”medkänsla” bara är ord man svänger sig med. Innehåll och mening saknas däremot i grunden.”