Feminismens sammanbrott?

Feminismen är en ideologi som egentligen hör hemma på historiens soptipp. Inte bara därför att den är Marxist-Leninistisk utan säkerhetsbälten och som gärna vurmar för stenkorkade kollektiva synsätt där individen är inget eller noll. Nej, den är dessutom helt missvisande. Man påstår ju t ex att feminismen är inkluderande för alla, även män men tyvärr är detta falskt. Istället ikläs män allt som oftast en roll som få eller inga känner igen sig i där vi får stå till svars för saker eller tankar vi aldrig ens har dryftat.

Tidningen Metro (Oberoende F!) är ju numer hemvist för feminismens galna idéer och föreställningsvärld. Inte en dag går utan att nya fantastiska teorier läggs fram. Ta den här artikeln (Metro; Archive-länk) t ex. Leone Milton – journalist och debattör – ger oss en lektion i att vi som tycker det är upprörande med händelserna på Eriksdalsbadet, Kalmar och Köln egentligen bara vill ha ensamrätten på tafsandet. Vi sysslar egentligen med revir-pinkande så när allt kommer omkring är vårt engagemang falskt (????????!!!!!!!!!).

Hennes argumentering bygger som vanligt på generaliseringar som ”alla män är xxxxxx”. Skulle man vända på resonemanget och säga att ”alla kvinnor är korkade höns” eller ”alla araber är benägna att skära halsen av folk” skulle det inte dröja länge innan anmälan låg på polisens bord. Med andra ord var de där påståendena inget annat än just påhittade exempel.

Feminismens största problem är lögnerna och påhitten för att skapa poänger och rubriker. Den senaste i raden gör nog den skadan än värre och hotar därmed en seriös diskussion såväl som det som verkligen borde diskuteras. Foto: Wikimedia Commons

I Leones fall tycks hon mena att alla män är benägna att blotta sig. 2014 anmäldes 946 fall (BRÅ; rubriken ”anmälda brott”) av exhibitionism eller blottning som det också kallas. I november förra året bodde i landet 9 845 155 innevånare enligt statistik från 2014.

Om vi utgår från att 50 % är män (det är egentligen fler!) så får vi 4 922 577 personer. Vi räknar bara de som är 20 och uppåt och då får vi att antalet män (är lika med potentiella blottare) är 2 732 442 personer.

Vi räknar också bort alla som är över 80, det kanske inte är så vanligt att de är ute och blottar sig. Det utgör 166 913 personer enligt från samma statistik från 2014. Kvar har vi
2 565 529 potentiella blottare, dessa ska jämföras med de rapporterade 946 fallen. Det är 0,037 % av den manliga befolkningen i åldersgruppen 20-80.

Vad som framställs som ett mellan raderna ”vanligt” problem då Leone menar att det är detta man som kvinna får vänja sig vid, är alltså i själva verket enormt ovanligt. Nästa argument då? Jo, det finns för Leone är rädd på fotbollsmatcher där män skapar kaos. Återigen så råkar alltså män ut för en generalisering.

Män på fotbollsmatcher är ett stort hot i Leones värld. Detta trots att de flesta aldrig har utövat den huliganism hon är så rädd för. De flesta går faktiskt på fotboll för att se fotboll!? Foto: Wikimedia Commons

För alla män går inte på fotboll och de som gör det är inte alla fotbollshuliganer. Det är bara VISSA män som är det. Dessa är ofta kriminella och är ofta drog- eller alkoholberoende, uppskattningsvis finns 600 risksupportrar (Wikipedia) i Sverige. 600 personer av 2 565 529 0,02 % av den manliga befolkningen mellan 20 och 80. Således ett alldeles jättestort problem. Även om vi räknar in hela fanskaran som en potentiell fara, jag har inga siffror på hur många de är, så är nog problemet rätt litet. Man kan som alternativ låta bli att gå också.

Nästa argument då! På vägen hem från krogen ska nästan alltid berusade män sätta sig bredvid henne på bussen för att ”snacka lite”. Ja Leone, det ingår i att bli berusad, man snackar. Inte alltid för att hota eller vara närgången men behovet att vara social ökar med intaget av alkohol till dess man inte längre kan vare sig snacka eller vara social. Om du tycker det är obehagligt, res dig och sätt dig någon annanstans som en markering istället!

I både fotbolls- och bussfallet är det nog snarare Leones känslor och förutfattade meningar som är boven i dramat. Vill man vara rädd för att man har lärt sig att vara rädd i de situationerna så blir man rädd. Det styrs undermedvetet och lärs in från barnsben, den som däremot inte vill vara rädd blir inte rädd. Det finns massor med tekniker för att kunna komma fram i dessa prekära lägen bara men vet hur. Låt t ex axlarna sjunka ner, lyft på huvudet, gå med normallånga steg och andas lugnt så avslöjas det inte.

Nästa argument är lite mer allvarligt. Leone läser tidningen som uppmärksammar hur  män har mördat, rånat och våldtagit. Ja, det är naturligtvis inte bra att sånt inträffar men jag kan lugna Leone med mer fakta. För det första är tidningar i dagens Sverige patologiskt intresserade av just dessa ämnen. De fokuserar sig mer än gärna på mäns övergrepp på kvinnor, aldrig de motsatta.

Uppmärksamheten blir med andra ord en trigger som får reaktionen att vakna. Reaktionen blir ”Shit, så vanligt det är ändå att sånt händer”. I själva verket är det väldigt liten chans att råka ut för det men jag håller med om den biten att det är problematiskt att det ens inträffar. Men faktum är att t ex ett brott som våldsbrott är mycket större risk för en man än den är för en kvinna. Statistik över detta hittar du på BRÅ.

Trigger (betyder ju avtryckare!) är ett känt feministiskt sätt att skrämma skiten ur unga flickor. Där det finns lite att oroa sig för ska man känna maximal otrygghet. Där brott  som misshandel drabbar män oftare, får man det till att kvinnor är överrepresenterade – Oärligt! Foto: Wikimedia Commons

Men det är här det förfärliga kommer in, en förkrossande andel av männen våldtar aldrig. Istället är det en liten grupp som står för nästan alla brott, 2014 fanns 1010 misstänkta. 1010 av 2 565 529 mellan 20 och 80, vad blir det Leone? Jo, 0,039 % av befolkningen! Återigen står inte våldtäktsmännen direkt på led för att  massvåldta intet ont anande unga kvinnor på väg hem från krogen. Men jag håller alltså med, bara det att det händer är ett problem. Statistik från BRÅ hittar Leone och alla andra här.

Det är också så att offren tyvärr relativt ofta utsätts för övergrepp mer än en gång, en del så många som tio gånger eller fler. Det innebär att varje övergrepp räknas som en våldtäkt vilket är illa, men offrens antal blir färre. Därför är det inte så vanligt som man kan förledas att tro. Jag håller dock fortfarande med, att det händer är tillräckligt illa men att inbilla sig att det står en våldtäktsman i varje gathörn är lika illa. Det gör det inte och det skapar onödig rädsla där man i varje fall för det mesta kan känna sig trygg, dock som sagt inte alltid.

För det andra ändrades lagen 2005 så att det som tidigare betecknades som sexuellt utnyttjande istället jämställdes med våldtäkt. Det gjorde att fler omfattades av brottet efter 2005 och därför ser det också ut som om förövarna blivit fler när det i själva verket handlar om att brottsrubriceringen har ändrats. Statistiken ljuger alltså, särskilt i skarven efter 2005 där man kan tolka det som en drastisk ökning vilket det alltså inte är.

Det var till och med så att gruppen som utsatts för sexuella övergrepp sjönk från 2013-2014.  Tittar man bara på gruppen ”kvinnor” sjönk siffran från 2,4 % till 1,8 %. Det är visserligen 1,8 % för mycket men man får vara glad för att det minskade. Ser man på hela befolkningen sjönk samma siffra under denna period från 1,3 % till 1,0 %. Återigen hittas dessa uppgifter och ovanstående på BRÅ:s hemsida.

Statistiken talar oftast sitt språk, feminister ett annat och aldrig mötas de två. Klart är i varje fall att feminister som Leone Milton inte bryr sig om fakta, inte åberopar den och förvränger dessa. Till sist drar de en slutsats på det omöjliga och felaktiga. Foto: By Mocoface – Own work, CC BY-SA 3.0 Wikimedia Commons

Ytterligare en faktor man kan peka på i sammanhanget är benägenheten att anmäla som tycks ha ökat, det är bra men det får ju också statistiken att se ut som om siffrorna har ökat. Om detta är en faktisk ökning eller om det beror de faktorer som jag har nämnt här är svårt att ha en åsikt om. Också mörkertalen i sammanhanget är svårgreppat då det ibland är förenat med skuld och skam att prata om.

Lika stor skam är det dock som Leone och Metro gör, påstå något utan att ens lyfta ett finger för att backa upp dessa med fakta och statistik. När man dessutom tar det ett steg till och tar de slutsatser man säger sig kunna se är direkt oärligt eftersom dessa just vilar på absolut ingenting. Mäns allmänna revirpinkande skulle alltså ligga bakom vår falska omtänksamhet om kvinnor som nu blir sexuellt trakasserade både i badhus och i städer runt om i Europa. Vi vill enligt Leones tes ha tafsandet för oss själva.

Det är här dödsstöten kommer in för den moderna feminismen. De påstår ju att de vill ha männen på sin sida och att feminism också gynnar dom. Vi som motsätter oss ideologin ser inte detta och vi ser inte att också vi dagligen är offer för vår mansroll som är fast i. Om vi bröt oss loss och bejakade feminismen skulle vi bli fria, riktigt fria. Men hela tiden argumenterar ju feminister som Leone precis tvärtom.

Hur skulle jag kunna känna mig fri om jag hela tiden tillskrivs egenskaper och beteenden jag inte har? Hur ska jag kunna bli fri från min mansroll om jag hela tiden blir påmind om en jag inte känner igen och som jag dessutom tycker är motbjudande? Blir inte den nya rollen som jag tillskrivs av feminister i själva verket just den boja som de påstår att min nuvarande är?

Det är tyvärr inte min mansroll som gör mig till fånge utan feminismens eviga utmålande av vad jag är när jag i själva verket är något annat som gör det. Tyvärr envisas feminismen med att hela tiden visa hur fördomsfulla man i själva verket är genom att just tillskriva och måla upp bilder av män som passar ett fåtal Foto: Wikimedia Commons

När till sist Leone börjar argumentera på ett mycket motbjudande sätt där mäns verkliga motiv är att få revirpinka, vilja ha ensamrätten över kvinnor och tafsandet på dessa, få ha ensamrätten att få stöka runt på stan, hindra andra män att dregla och busvissla så rinner någonstans glaset över. Coup de Grace kommer med citatet:

”Dessa mäns beteende är inte bara främlingsfientligt, utan visar också hur primitiva vissa hjärnor fortfarande tycks vara. Vikingar kallar de sig själva för, jag tycker grottmänniskor passar bättre.”

Det enda detta citat bevisar är hur lite egentligen feminister vill ha med män på tåget. Förutsatt då att de inte är sådana där flagellanter (Feministiskt Perspektiv; unvis.it) till män som förnedrar sig själva och andra män med sin undergivenhet. För vem mer än flagellanterna känner att en käftsmäll är rätt medicin? Inte jag och säkert inte du heller! Istället skapar just sådana påståenden precis det som så många undrar över – frågor som varför folk inte är feminister (Expressen; Archive-länk). Undra inte mer säger jag bara.

Sammanbrottet är kanske inte här än om man avser att feminismen dukar under, försvinner eller ändrar inriktning. Men jag anar ändå att slutet är nära. För om man argumenterar så slarvigt och motbjudande som Leone Milton gör måste man vara desperat efter att skapa poänger ur tomma intet. Hon liksom anstränger sig med att trolla med knäna tills att det hela spricker från kant till kant. Dags att lägga ner en motbjudande rörelse, eller kanske rent av starta en motrörelse i form av en mansrörelse?

Det är kanske rent av dags att starta en mansrörelse för att se till att dessa nidingar jagas på flykten? Inte mig emot! Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Leone Milton till priset ”Foliehatt of the Year”. Också Metro och dess högsta ledning nomineras till priset för sin feministiska insats. Motiveringen för Leone lyder: ”I vår sköna nya värld av postmodernism och feminism är ju fakta bara en manlig härskarteknik. Det bevisar du med avsaknaden av all fakta. Ingenstans backas dina påståenden upp av det minsta lilla korn av bevis. Istället ersätts dessa med påståenden och påhopp. Det gör dig till en fullblodskandidat av rang.”

För Metro lyder motiveringen: ”Ingen har som ni gjort en så formidabel insats för feminismen men också lögnen och propagandan. Snart sagt varje dag möts vi av nya fantastiska påstående som för att bevisa en tes. Det gör er till formidabla propagandister men urusla journalister och tidningsutgivare vilket är anledningen till nomineringen.”

En Skrämmande Figur

Lars Lindström är sannerligen en skrämmande figur. En person som använder sin journalistiska makt till att medvetet ljuga och misskreditera enbart för att ställa sig in för den rådande agendan är det yttersta beviset på lite eller ingen ryggrad. Det är dessutom en fingervisning om att vissa personer är beredda att göra sig till en nyttig idioter i lögnens och det politiskt korrektas tjänst enbart för att gagna sin egna position. Ett pris de flesta inte skulle betala eftersom det innefattar att svälja sin personliga integritet, dock inte journalister som Lars Lindström. Med en mer historisk tillbakablick kan man titta tillbaka på en person som medvetet har hittat på och duperat också i dåtid. Följ med på en skrämmande resa.

Lars Lindström har kackat på män igen men utan att ha någon att backa upp det med
Foto: Wikipedia

I en äldre artikel (2005) uppvisade han redan då samma tendenser som han gör nu och anklagade redan då män för övergrepp så vidriga att ingen kan sitta still. Problemet är att den var lögn då och den är lögn än i denna dag. Fakta då såväl som nu talar emot snart sagt alla argument han kommer med. Artikeln hittar du här. Han inleder starkt: ”Mansrörelsen är miljoner gånger farligare [än den tidigare nämnda kvinnorörelsen och genusforskningen; författarens anmärkning]. Den som begår sexövergrepp på sovande treåringar, säljer och köper tonårstjejer som sexslavar, misshandlar och våldtar kvinnor.

Mansrörelsen är farlig, så farlig att den måste hånas till tystnad Foto: Arbetarbladet

Min motfråga måste bli vilken mansrörelse skulle ligga bakom detta vidriga Lars? Ingen jag känner till i varje fall. Män har hittills varit väldigt dåliga på att organisera sig i rörelser av det beskrivna slaget. Däremot är det en företeelse som förekommer i specifika sammanhang på specifika platser. Trafficking t ex förekommer som mest i forna öststater som under lång tid har imploderat ekonomiskt och där levnadsstandarden har sjunkit drastiskt. Ett exempel på detta är Moldavien, det är däremot inte ett vitt spritt fenomen och det är definitivt inte en mansrörelse som är gränslös som ligger bakom. Det du säger är en medveten handling från en mansrörelse är med andra ord en handling från få män med skumma ekonomiska avsikter. Därmed har lögn nummer ett levererats.

Samtidigt levererade Lars lögn nummer två. Här är adressen till rapporten som kan berätta för Lars och andra att antalet kvinnor som dömts i vissa länder för vanliga brott, vida bräcks av den grupp kvinnor som dömts för trafficking-brott. Vi kanske borde börja diskutera den skadliga kvinnonormen istället? Sidan 10 i rapporten har det så förödande diagramet.  Tyvärr tycks inte wordpress kunna hantera länkar till dokument med pdf-filformat, men här är adressen:

Klicka för att komma åt Global_Report_on_TIP.pdf

Vem vill inte stoppa trafficking? Jag vill det och jag tror också att minst 99% av alla män vill det också Foto: Deccanchronicle

Vill man gå vidare i resonemanget kring trafficking, vilket jag vill eftersom jag anser det vidrigt, kan man argumentera att det är feministers feltänk som har underblåst den. En gång i tiden när gatuprostitution var tillåten, inte ett fenomen jag på något sätt försvarar, fanns det i varje fall en fördel i eländet. Socialarbetarna kunde på fält gå omkring och se till att tjejerna inte for alltför illa och kunde dessutom hålla reda på vilka som ”gick på gatan”. Likadant kunde polisen på ett helt annat sätt hålla koll på verksamheten. Så fort vi fick förbudet flyttade denna ljusskygga verksamhet in bakom lyckta dörrar och idag har vi illegala bordeller runt om i landet. I anonyma lägenheter kan verksamheten fortgå utan att vare sig polis eller det sociala kan ha samma insyn längre. Ett faktum som har gynnat de som sysslar med trafficking eftersom de nu har fått mindre inblandning och därmed mindre chans till avslöjande. Sånt glömmer dock Lars Lindström i sin feministiska iver.

Ljusskygg verksamhet har förekommit i alla tider men man behöver inte gör det lättare för förövarna Foto: Tradera

Jag kan också glädja Lars Lindström att världens ledare för olika religiösa samfund för en tid sedan på initiativ av påven för att diskutera slaveri i ett mer vitt perspektiv. Det pågår med andra ord en diskussion från ett oväntat håll. Man lyckades till och med komma överens mellan de olika religionerna om ett samarbete för att utöva påtryckning på världens politiska ledare för att få till mer kraftfulla skrivningar i lagar och förordningar för att få till ett stopp. En av de delfrågor som diskuterades var just trafficking. Mer om händelsen hittar du inte i svensk press (undrar varför???), men väl i den engelskspråkiga tidningen Crux.

Nyligen samlades världens olika religiösa ledare för att diskutera problemet, det omnämns inte ens av Lars Lindström Foto: Crux

Lars Lindström fortsätter dock sin vana trogen. ”Alla smarta debattörer som kräver upprensning i genusträsket (!) stopplagar och byxförbud på kvinnor…..vad är de rädda för? Varför vågar de inte erkänna att den manliga seden att slå och kontrollera kvinnor är ett stort samhällsproblem också här i Sverige?”.

Att kräva upprensning i genusträsket är faktiskt en medborgerlig plikt Lars. För i den mer sentida debatten precis som då, har allehanda dumheter kommit i dagen. Senast nu i fredags presenterades den senaste galenskapen. På SVT (var annars???) hittar du nyheten som i varje fall jag tar mig för pannan inför. Där kan jag läsa om att någon person på SCB har fått för sig att med skattebetalarnas pengar ta reda på hur många gatunamn som bär kvinnliga respektive manliga namn. De manliga var i klar majoritet, men inte bara det – de var dessutom längre än de kvinnliga gatorna var.

Att vi som skattebetalare ska behöva betala någons lön för att ta reda på något så ointressant är uppseendeväckande i sig. Än mer uppseendeväckande är de rön denne kommer fram till, gator med manliga namn är längre än de med kvinnliga namn. Ja suck, som vanligt i Sverige så är det väl så att har man inga problem skapar man dem. Den här typen av problematiseringar av icke-problem pågår dagligen i debatten och den gemensamma nämnaren nu som då är att det är vi skattebetalare som står för noterna.

Geustrumpeten var avhandlingen som kostade skattebetalares pengar, till vilken nytta? Foto: Susanna Varis

Den som försvarar att skattebetalarnas pengar används till dylika galenskaper bör nog tänka en gång till. Det är inte bara oansvarigt, det är direkt dumt också. För gatunamn är ofta en relikt av det gamla. De som gjorde sig bemärkta då, får gatunamn uppkallade efter sig nu. Läkare, vetenskapsmän och allehanda suspekta figurer i dåtid som råkade göra en insats för sin hembygd blir därmed föremål för ett kritiskt granskande idag. Ett granskande med mina skattepengar I might add. Undersökningen fortsätter med att konstatera att i fem kommuner råder ett omvänt förhållande. Där finns faktiskt fler namn på gator som har kvinnliga namn. Lars kanske kan sent om sider förklara följande för mig, om nu det var fel att ha en övervägande andel manliga namn på gator hur kan det kallas mer jämlikt om det är fler kvinnliga namn? Är det det som är jämlikhet, att det är mer kvinnligt än manligt? Har jag missuppfattat ordet ”jämlikt” när jag trodde att det betydde lika mycket för båda?

Varför är feminism i Sverige allt annat än det den säger sig vara?
Foto: Womenscenterforcreativework

”Manlig sed” kallade han dessutom det. Vilken manlig sed skulle det vara Lars? Jag är man men jag har aldrig burit hand mot någon kvinna än mindre utdelat slag ändå är jag enligt Lars en del av en ”manlig sed”. Det man idag vet om våldsbrott är rätt mycket. Kvinnor drabbas oproportionerligt mycket av våld i hemmet, ofta av en närstående eller partner. Gatuvåld drabbar män nästan tre gånger så ofta som det drabbar kvinnor. Förövaren är yngre, ofta under trettio. Med åren tycks våldsbenägenheten sjunka. En liten grupp män är förövarna och dessa återkommer igen och igen som förövare i statistiken. Man kan t ex utläsa att 1,3% av befolkningen utsätts för hela 49% av alla brott. Antalet personer som utsätter dessa 1,3% brukar vara ungefär lika stor dvs ca 1,3% är de som står för 49% av brottsligheten. Den siffran var ungefär likadan 2005 som den är nu.

Här en manlig sed, men den innefattar betydligt mer sällan våld mot kvinnor i organiserad form Foto: Nevabooks

Det finns alltså ingen SED att slå kvinnor vare sig i Sverige eller någon annanstans, det finns däremot ett fåtals övertramp och övergrepp mot de många som återkommer igen och igen i statistiken. Nyckeln till lösningen på problematiken heter alltså att rikta insatser mot de få, inte att generalisera som Lars gör. Återfallsförbrytarna gör att en procent 1%(!) står för hela 63% av alla våldsbrott idag, mer om detta via länken till Brå. Ge dem straffet eller hjälpen men dra inte alla över en kam är du snäll. Dessutom kan jag glädjande nog meddela dig Lars att de senaste siffrorna pekar på att allt färre säger sig ha blivit utsatta för misshandel, trakasserier mot kvinnor ökar dock tråkigt nog. Länk till Brå hittar du här. I följande länk kan Lars, om han är intresserad, läsa om att våld mot män respektive kvinnor i nära relationer är nästan lika vanlig men grövre till sin natur mot kvinnor, länk hittar du och Lars här.

Återfallsförbrytarna är problemet Lars, inte mansrörelsen. En procent av dessa begår 63% av alla våldsbrott Foto: Brå

Men säg den dåre som slutar när de har börjat, inte Lars Lindström i varje fall. För med en sådans envishet fortsätter han: ”Hånfulla antifeminister hävdar att något globalt kvinnoförtryck inte existerar. Nej, visst. Titta på den senaste WHO-rapporten: Våld mot kvinnor är en normalitet i Peru, Bangladesh, Thailand, Tanzania och flera andra länder där statistik om detta inte tidigare funnits. I Etiopien har sju av tio kvinnor blivit sparkade slagna eller våldtagna av sina män. Sju av tio!”

Tack Lars! Du gav mig just mitt bästa argument och därmed anser jag att jag har bevisat att din tes är fel. Den mer radikala feministiska rörelsen av idag argumenterar oftast att de skyldiga till dylika övergrepp är vita medelålders heterosexuella män – de som hånfullt i bland kallas för cis-män. Här utmålar du alla andra grupper än dessa och det är jag tacksam för, det visar nämligen att vi är oskyldiga vad än feministerna säger. Själv har jag bara varit i ett av de av dig uppräknade länderna – Peru – och där sysslade jag definitivt inte med kvinnoförtryck. Inte heller idkar jag denna syssla här hemifrån som feminister så gärna vill utmåla det som, för vad än dessa säger Lars så finns det inget globalt patriarkat. Det fanns inte då och det finns för din upplysning inte heller nu någon mansrörelse som är global.

I feministernas värld ser fienden ut så här men……Foto: Susanna Varis

….enligt Lars Lindström kommer han bl a härifrån. Hur ska feministerna ha det? Och är det inte lite rasistiskt att utpeka en nationalitet för ett problem som finns?
Foto: Lonelyplanet

Jag förnekar inte att ett globalt problem. Visst finns både trafficking, kvinnomisshandel, sexuellt utnyttjande av barn. Jag tror ingen kan blunda för de missförhållandena och ingen kan heller låta bli att knyta näven i vrede över det. Men att anklaga män i t ex Sverige för det som händer i Tanzania eller Etiopien är i det närmaste det mest absurda man kan komma i närheten av. När du Lars menade att det skulle finnas en mansrörelse som skulle ett eller annat sätt ligger och låg bakom dessa företeelser gör du ju vad som kallas en halmgubbe. En sån är en tänkt eller verklig person eller företeelse som man sen iklär tankar och åsikter utan att denna ens får komma till tals. Här är det något så mystiskt som mansrörelsen som ikläs rätt vidriga egenskaper. Allt för att Lars Lindström ska kunna säga ”Titta, vad var det jag sa”. Problemet är att det fortfarande inte finns en mansrörelse.

Ohederligheten hos Lars Lindström tar sig t.o.m. uttryck som halmgubbar
Foto: Varnamonyheter

Fast på den sista punkten skulle jag nog vilja se en ändring. Efter Lars Lindströms senaste artikel i Expressen har det nog blivit dags att skapa just en mansrörelse vars uppgift är att se till att få feministerna att sluta med sina grundlösa anklagelser. Det är dags att skapa detta nätverk, jag är gruvligt trött på den ensidiga skrikiga propagandan som Lars Lindström och andra ”feminister” sysslar med. Jag sätter ”feminister” inom parantes eftersom rörelsen handlar om jämlikhet och respekt, men i Sverige har den som vanligt omtolkats till att innefatta dumhet, lögn och ojämlikhet. Det har inte minst Lars Lindström genom sin senaste artikel visat.

Det är dags att sluta slita sitt hår i vrede och istället bilda den mansrörelse som ska ge feminismen dess motvikt Foto: SVD

Löjesguiden vill med dagens artikel inte alls nominera Lars Lindström till priset ”Foliehatt of the Year” eftersom artikeln är för gammal. Jag vill däremot belysa en serieförbrytares verk som återkommer också i nutid och därför förstärker intrycket av en person i stort behov av att få vara med i den feministiska statskyrkan. Motiveringen lyder: ”Du belyses med dagens artikel för din osvikliga förmåga att se saker som inte finns och att hitta nya snärtiga formuleringar för att anklaga dina meningsmotståndare. Antagligen dessutom bara för att skaffa dig en karriär. Den avskyvärda retorik och anklagelse du gör dig skyldig till och som drabbar människor som aldrig har krökt ett hår på någons huvud, berör dig inte. Därmed blir du en del av den fullständigt hänsynslösa debatt med fulmetoder som bara feminister använder sig av. Felaktiga eller förvrängda fakta, påståenden utan saklig uppbackning av dessa och direkta lögner är några av metoderna som tydligen också du använder dig av Lars. Därmed har du både med din äldre och din mer sentida artikel visat att hänsynslöshet är en framkomlig väg i dagens journalistik.”