I utrikesministerns förvrängda världsbild

Vår utrikesminister måste ha en väldigt förvrängd världsbild. Tidigare har hon ju gjort sig till ovän med nästan hela Mellanöstern vilket är något av ett rekord. Först var det Saudiarabien (SVD; Archive) som hängdes ut och förnedrades inför öppen ridå med tal om ”medeltida bestraffningsmetoder” i riksdagen. I sak hade hon rätt, det är på många sätt ett medeltida system som landet utgör. Problemet är däremot att i diplomatins värld framför man inte kritiken på ett sätt som det här.

Den gången kom kritiken från i stort sett hela arabvärlden och det gick till och med så långt att ett planerat tal på Arabförbundets möte ställdes in. En diplomatisk markering som fick långtgående konsekvenser och som var tvungen att fixas av en hastigt sammansatt delegation bestående av bl a kungen och Björn von Sydow.

Sen blev det Israels tur. Israel-Torurettes tyckte Hanif Bali och visst var det så, hennes minst sagt märkliga turer i relationerna till landet gjorde snart att förhållandet mellan de två länderna var djupfryst. Flera av utrikesministerns ställningstaganden, har dragit ett löjets skimmer över hela vår utrikespolitik, inte minst i Israel men också i mina ögon. Självförsvar från en attackerande part kan aldrig kallas ”utomrättsligt dödande”, men det anser vår utrikesminister viktigt nog att utreda (SVT; Archive).

Har hjulen börjat rulla är det ibland svårare att få dessa att stanna. Så också för utrikesministern för nu har det blivit dags igen. Sverige ska återigen göra sig till något av Gossen Ruda på den internationella scenen genom utrikesministerns försorg. När FN:s Generalförsamling skulle rösta häromdagen var det inte vilket förslag (Expressen; Archive) som helst som låg framför oss. Den var tvärtom provokativ men framför allt helt historiskt felaktig.

Efter omröstningen i Generalförsamlingen framstår Sverige återigen som ett enda skämt på den utrikespolitiska scenen. Wallströms nedmontering av Sveriges rykte i världen fortsätter alltså, allt för att säkra röster till att rösta in oss i säkerhetsrådet. Foto: Wikimedia Commons

Resolutionen som flera arabstater står bakom, ifrågasätter nämligen judarnas historiska band med de heliga platserna i Jerusalem. Problemet är att de har bara en drygt 6000 år gammal historia med band till just de heliga platserna att luta sig mot. I den finns bl a Tempelberget där judiska tempel har stått lika länge, det enda som idag finns kvar är klagomuren som också den har funnits länge. Att ifrågasätta judars band till platser i Jerusalem är alltså som att påstå att Stockholm är huvudstaden i landet Riga.

Förklaringen till varför utrikesministern väljer att stödja befängda resolutioner måste alltså sökas i andra skäl än att judar inte skulle ha någon koppling till Jerusalem. För ingen, inte ens utrikesministern, är väl så korkad att de tror på den utsagan (?). Svaret på den gåtan heter ”kampanj”. För just nu är Sverige och utrikesministern inställd på att Sverige ska in i FN:s säkerhetsråd. Tanken är väl att det ska skänka lite glans åt ett rätt skamfilat Socialdemokraterna.

Det är nog också tänkt att ge Wallström det strålkastarljus som behövs för att kompensera för det tomma innehållet i politiken hon för. Att stödja förslaget från arabvärlden är alltså att säkra röster för att vi ska komma in. Då är utrikesministern tydligen beredd att till och med ta till så absurda argument som det i resolutionen. Tydligen är dessutom just röstköpet så viktigt att vi offrar andra principer i samma andetag. För nästa röstköp går att spåra i förra veckans beslut i utrikesutskottet att inte kalla ett folkmord (Europaportalen) för ett folkmord.

Turkiet är ju resultatet av det sammanfallande Osmanska riket som gick under i och med undertecknandet av Versaillesfreden 1919. Huvudsätet för det Osmanska riket var Istanbul så det som kom att bli Turkiet var navet i riket. 1915 Ställde man till det för sig när man samlade ihop kristna, Armenier, Syrianer, Assyrier, Kaldéer och Greker och massakrerade dessa. Förföljelserna fortsatte ända till 1923, alltså när det Osmanska riket hade övergått till att bli dagens Turkiet, och etniskt rensade landet på nästan all kristen befolkning.

En gång i tiden fanns ett engagemang i frågan om de förföljelser som skedde 1915, nu försöker man tysta hela debatten om Turkiets skuld i massakern. Det värsta av allt är att avsaknaden av ställningstagande kan vara ett sätt att blidka just Turkiet, inte ett beslut baserat på övertygelse. Foto: By United States Government – http://www.loc.gov/pictures/item/2002711981/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27289364

I förra veckan röstades idén om att stämpla händelsen som ett folkmord, det var trots allt ca 1 000 000 Armenier som mördades den gången, ner av utrikesutskottet. Frågan är känslig då dagens Turkiet inte vill kännas vid någon skuld. Idag är landet dessutom invecklat i förhandlingar om EU-medlemskap där man ställer långtgående krav. En brännmärkning av landet är alltså det sista man vill ha på den utrikespolitiska agendan.

Så blev då alltså ett folkmord inte ens erkänt, allt för att ämnet är för känsligt och kanske därför att röstfisket nu är igång för att få in Sverige i säkerhetsrådet. Turkiets stöd i frågan kan dock visa sig bli en Pyrrhusseger. De är ju invecklade i strider mot Kurdiska förband som Sverige aktivt stödjer mot IS, och Turkiet kan dessutom ha ett finger med i spelet till stöd för just IS. Det sista påståendet återstår dock att bevisa. Än mer pikant blir frågan när Mp:s internpolitik avslöjar ytterligare en sprickbildning (Expressen; Archive) i frågan.

Soppan blir dessutom än mer komplicerad av att riksdagen redan 2010 har röstat för ett erkännande (DN; Archive) av folkmordet. Så det som då erkändes som ett folkmord, råder nu total tystnad ikring. Är det möjligen så att förhållandet till staten Turkiet prioriteras framför realpolitik och beslut? Har utrikespolitiken villkorat riksdagens beslut så att den agendan har gått före?

Turkiet av idag är ju faktiskt inte ens landet som skäms över att försöka kväsa andra länders politik, inte ens deras rätt till yttrandefrihet (SVD; Archive) går fri från inblandning från ett aggressivt Turkiet och Erdogan. Kan det till och med ha varit så att utrikesutskottets beslut också föregicks av påtryckningar och påstötningar? Har Sverige helt enkelt i det tysta tagit hänsyn till Turkiets känslor på bekostnad av våra egna ställningstaganden?

I vissa fall kanske tystnaden kan vara underhållande, men i det som man nu kan misstänka är det nog inte lika roande. Ställningstaganden ska nog helst göras utan hänsyn till vare sig länder eller dess ledare, annars blir vi ryggradslösa istället.
Foto: Wikimedia Commons

Sverige har ju redan fått smaka på Turkisk inblandning i våra inre angelägenheter när ambassaden i Stockholm framförde protester mot att TV4 (TV4 Gruppen; Archive) ville sända en dokumentär om folkmordet. Den här typen av inblandningar skulle normalt sett ha lett till diplomatiska förvecklingar, det har det ju tidigare gjort i fallet Israel t ex, men i fallet Turkiet kan vi alltså ha fallit till föga och kastat in handduken för att inte stöta oss med ett land som blir allt mer diktatoriskt.

Kampanjen som ska föra Sverige in i säkerhetsrådet blir dock smutsigare än så. Stiftelsen Dag Hammarskölds minnesfond är stiftelsen som upprättats för att hedra minnet av före detta Generalsekreteraren svensken Dag Hammarsköld som sköts ner på uppdrag i Kongo. Stiftelsen är i praktiken underställd regeringen, t ex var kabinettssekreteraren Annika Söder fondens direktör till dess hon tog det nya jobbet sommaren 2015. I fondens stadgar kan man läsa hur deras pengar ska användas av den som tar emot dessa:

”att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”

Fina ord eller hur? Men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut! I slutet av mars anlände FN:s nuvarande Generalssekreterare Ban Ki-Moon till Stockholm. Hans ärende här var att hålla en föreläsning och ta emot en medalj. Inte för att han förtjänar den, en sämre FN-chef har sällan skådats. Svenskan Inga-Britt Ahlenius som ledde FN:s revision riktade skarp kritik (Aftonbladet; Archive) mot honom och kallade honom till och med ”en nolla”. Men nu var han här för att ta emot en medalj han inte förtjänar och hålla en meningslös föreläsning.

Redan i augusti 2014 begärde Annika Söder att fonden skulle betala ut 14 miljoner kronor. Medan hon var fondens direktör, begärde hon alltså ut en betalning för något som ännu inte hade gått av stapeln! När hon sen senare fick kabinettssekreterarposten på UD, kunde pengarna på begäran från Regeringskansliet betalas ut via SIDA. I begäran framgick också att SIDA själva skulle betala resten av kostnaden genom att ta resten från biståndspengar.

Fattiga och behövande skulle alltså indirekt få betala för att få hit en gratisätande höginkomsttagare som dessutom saknar både legitimitet och kompetens. En person som dessutom har beskyllts för korruption! Det mest intressanta i den historien var att höra Wallström försvara sina beslut i konstitutionsutskottet (KU) nyligen när hon kallade ledamöterna ”okunniga” (DN; Archive). En riktig Carl Lidbom med andra ord, men samtidigt ett lika stort förakt för demokratin som hennes partibroder.

Om utrikesministern anser det vara fel att ställa frågor om hur en stiftelse kunde gå emot sina egna stadgar eller hur världens fattiga är de som ska behöva bekosta Utrikes-ministerns grandiosa visioner, så är det nog så…..i hennes värld. För vi andra som ser begrepp som ”etik” och ”moral” som något helt annat än de snaskiga inslagen som historien utgör, är nog rätt indignerade skulle jag gissa.

Nej, pröva följande förklaring som alternativ. Vår utrikesminister ser sig själv som det stjärnskott hon inte är. Hon har som självskriven maktmänniska, nu bestämt att vi – röstboskapet – ska vara j-a glada över hennes visioner om att Sverige ska in i säkerhetsrådet. Ett säkerhetsråd och ett FN jag personligen helst ser att vi lämnar eftersom organisationen under just Ban Ki-Moon har förvandlats till en stödstrumpa åt allehanda dumhet (ÖT; Archive) och korruption (SVD; Archive).

Wallström trallar på som om inget hade hänt. Hon begår alltså inte bara korkade saker och gör mindre lyckade uttalanden själv, hon ser dessutom till att satsa svenska skatte-betalares pengar på misslyckade eller helt dåraktiga saker. Allt detta i ett enda syfte, Sverige ska in i prestigeprojektet FN:s säkerhetsråd. En organisation djupt korrumperad och inte ens fungerande efter alla utnämningar till fina poster av vänner, släktingar och de som stödjer makthavare runt om i världen.

Sluta upp med vurmen för FN Wallström! Skattepengar ska gå till dem som har betalat dessa och de som behöver hjälp eller stöd. De ska däremot inte gå till korrupta småpåvar eller till fjäsk för makthavare som i praktiken saknar legitimitet.

När nu svenskens pengar används till allt annat än vård, skola och omsorg är det förknippat med flera problem som mutor, svält och utebliven utveckling. Länder som skulle fått pengar till just detta, blir istället lite fattigare tack vare att utrikesministern prioriterar prestigeprojektet säkerhetsrådet istället. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att något är så viktigt att det överskuggar allt annat är sant i vissa fall, dock inte i fallet FN. Där vore det helt enkelt bättre att lämna en organisation som inte längre klarar av att vara vare sig objektiv, opartisk eller korruptionsfri. Att ens satsa en enda svensk skattekrona på detta är skäl nog att nominera dig till kandidaturen och det med råge.”

Fabler och andra farhågor

Statsministern uppträdde på kommundagarna i helgen som gick. Det är en slags konferens för Socialdemokratiska högdjur från kommunerna där man träffas, idisslar och äter god mat. Oftast inbjuds ännu högre sossedjur för att lära de andra djuren att de är mer lika än andra djur. De ska också läras att förstå sin egna politik och kunna samordna den mellan sig. Det händer ju att inte ens kossor förstår djurens villkor och politik, panik i kohagen som det blev i Filipstad (SVT Värmland; Archive) har blivit resultatet.

Statsministern var alltså där i egenskap av högsta styrande djur och höll ett tal. Av det kunde man utläsa flera saker. Det ska för det första bli en mer kontrollerad invandring i fortsättningen. Vi ska inte behöva se scener som de vi fick se under hösten. Dagen kan liknas vid ett väckelsemöte med både tebjudning och ännu mer matmumsande för att än mer understryka hur lika vanliga människor de är.

Överenskommelsen syftar till att det ska komma hit färre migranter och inte alla på en gång. Många av de som kommer hit ska inte heller få ta hit sina anhöriga. En del av kommentarerna gick i vågens tecken av beskedet (Folkbladet; Archive). Det var med andra ord ett efterlängtat budskap att skatorna i Miljöpartiet nu äntligen var tämjda. Ja, de kallas så av sossedjuren eftersom de släpar hem allting upp till boet i Rosenbad i hopp om att allt som glimmar verkligen ska vara guld trots att det inte är det.

Det har ju som bekant skurit sig både en och två gånger mellan skatorna och kossorna, men nu ska frågan vara löst. Trots det finns en rad saker som talar för att frågan i själva verket inte alls är löst. För det första finns det två skator som heter Gustav och Åsa som i historien har gjort sig kända för att säga en sak men mena en annan.

Pica Pica eller skata som den också kallas, återfinns ofta inom Miljöpartiet där den funnit en extra god livsmiljö och där den kan släpa hem allt som glimmar till Rosenbad. Att den kan dra i idisslarnas nosringar inom socialdemokratin lär bli en intressant följetong Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=339411

Skatorna har ju t ex länge talat om vikten av att alla djur får en giftfri miljö, sen gick den ena skatan – Åsa – och målade sin båt med giftig färg. Alla djuren talade också om vikten av att alla betalade sin skatt. Samma skata – Åsa – gick sen och köpte diesel utan att betala skatten. Två exempel på hur också skatorna har börjat bli mer lika alla andra djur som nu får se sig omflugna.

En annan faktor som gör skatorna notoriskt opålitliga är att de är fundamentalister i just frågan om migranter. Deras grundsyn är att bara hela världen kommer hit kan skatorna, migranterna och den som vill sitta med vid lägerelden, sjunga kumba ya och hamra på sina medhavda Pringles-trummor i takt med musiken. Ett och annat kraxande lär nog också stiga över rytmerna. Öppna gränser (Miljöpartiets Programförklaring; Archive) ska råda och vem som helst ska ha rätten att komma hit.

Åsikten har drivits så långt att det finns få vägar tillbaka för partiet de riskerar att tappa ytterligare stöd och medlemmar. Så hur den ekvationen ska gå till återstår att lösa för skatorna. Hittills har de ju löst problemet som har uppstått med att spela spelet ”äta och behålla kakan samtidigt”. Skatorna har med spelet och leken kring frågan helt enkelt målat in sig inte bara i en båt utan också i ett hörn. Observera att spelets namn inte alls anspelar på feministen Kakan Hermansson, det är ett annat djur.

Medlemmarnas missnöje och trycket det skapar kan alltså skapa en situation där det börjar låta helt annorlunda mot vad det gör nu. Man får komma ihåg att Skatornas parti lite smått närmar sig fyraprocentsspärren (SVD; Archive). När skatorna kan komma att tvingas att börja kraxa kan de alltså hos kossorna återigen uppfattas som om partiet talar med kluvna tungor (NWT; Archive). Klarar det mest jämställda djuret dvs Löfven av att hantera det bakslaget om eller när det kommer?

En tredje sak som kommer att spela in i sådana överväganden som om överenskommelsen ska hållas eller inte, är säkert för skatorna den kritik som nu riktas mot det svenska Migrationsverket. UNHCR (FN:s organ för flyktingomhändertagande) har ju kritiserat (SR; Archive) vårt land och den migrationsöverenskommelse som regerings-djuren har kraxat och idisslat fram. Detta har skett i flera radiointervjuer (SR; Archive) där samma kritik har riktats mot förslaget som därmed vilar på gungfly.

Det finns anledning att tro att skatorna faktiskt kan få för sig att guldet som glimmar i vissa näsringar också finns i kornas nosringar. Om de får det och börjar dra i dessa kan det som såg så bra ut istället bli en skitstorm som slutresultat. Det vore alltså bättre om skatorna fick hitta ett nytt träd att bygga bo i Foto: Wikimedia Commons

I den kritiken talas om att Sverige nu går från att klassificera flyktingar från Syrien som ”Alternativt skyddsbehövande” istället för att ge dem flyktingstatus. Detta innebär i praktiken att deras familjer och anhöriga inte längre kan komma hit eller ges rätten till detta. UNHCR pekar också på att i övriga Europa ges över 80 % av de asylsökande flyktingstatus. I Sverige får bara var tionde denna status så det är bara en av tio som får ta hit sina anhöriga med de nya reglerna.

Att UNHCR ställer dessa krav på Europa men inte Kina, USA, Ryssland, Qatar eller Saudiarabien eller någon annan är helt ovidkommande. Europa ska ju helst i deras ögon gå under för trycket utifrån. Men deras kritik kan också leda till att skatorna åter börjar kraxa när de inser att de andra skatorna i Europa, i t ex Tyskland, är väldigt mycket duktigare på att släpa hem alla föremål som glimmar. Det kan alltså leda till att idisslarna åter får det besvärligt när skatorna börjar slita i nosringen på både Stefan och Margot.

Det kan med andra ord vara dags för kossorna att vakna och inse att skatorna kanske inte är att lita på när skitstormen drar in. De kanske kraxar över för mycket i slutänden. Väl här lär väl den istället parkera över kohagen och sen vet ingen vad som händer. Det lär bli en storm av rent bibliska proportioner om alla illavarslande faktorer samverkar eller inträffar samtidigt i tid.

Vore det inte bättre att se till så att skitstormen aldrig kunde inträffa än att riskera att hela historien upprepar sig när skatorna inser att de kan få igenom mer genom politisk utpressning? Dags att säga adjö till Miljöpartiet i regeringsställning med andra ord! Foto: Wikimedia Commons

Det är ju vikten av att hålla sig på god fot med skatorna för att inte tappa deras förtroende som styr. Det är ju dessutom ganska lite som korna har fått ut ur samarbetet (?) om man jämför med vad de har fått försaka. Kanske är det lite svårt för korna att förstå det eftersom kor inte är de intelligentaste av djur. Istället kan alltså skatorna om de får för sig det, fortsätta att slita i nosringarna när de behagar det. Vi lär väl snart få svaret på den farhågan.

Till dess kra på er allihop och gå aldrig under ett träd där skator har samlats. Det regnar saker därifrån som inte är lämpliga att omnämna trots att en fabel ibland kan vara brutalt ärlig.

Löjesguiden nominerar idag lätt (s)katatoniskt regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ja, ja! Vi får väl se när de eventuellt tomma orden ska omsättas till politisk verklighet med de dragdjur som finns i samarbetspartierna. Ord och (id)handling (Aftonbladet; Archive) har ju en märklig förmåga att stå långt ifrån varandra i regeringens värld.”

Statsministerns förakt för demokrati

Vår käre statsminister Stefan Löfven har vid en rad tillfällen visat ett totalt förakt för både Sverige (Aftonbladet; Archive-länk) och vår demokrati. Hela den långsamma krasch-landningen började nog redan när Stefan Löfven utsågs till statsminister. Han kunde stoltsera med en regering som representerade hela 38 % av väljarkåren och som hade stöd av Vänsterpartiet vilket gjorde att regeringen hade stöd av 43,7 % av valmanskåren.

Ändå utsågs (DN; Archive-länk) han och resultatet blev snart att han inte ens fick igenom sin första budget. Sveriges svagaste och nu också minst populära regering någonsin var utsedd. Minst populär ja, inte så konstigt trots allt med tanke på statsministerns alla klavertramp. Nu har han visat sig på styva linan igen och det är samma förakt (Aftonbladet; Archive-länk) nu som då. För när nu också Peter Hultqvist har fått en lägenhet på ett tveksamt sätt fnyser statsminister till svar och kallar det hela ”tjoller”.

Sveriges statsminister är verkligen ingen tungviktare inom politiken. Hans regering är den svagaste vi har sett i vår livstid men ändå går han kaxigt på om ”tjoller” och ”käbbel” så fort ytterligare en sosse har avslöjats med fingrarna i syltburken. Foto: Wikimedia Commons

I en demokrati ska det enligt vår författning råda transparens. Det innebär att oppositionen ska vara informerad om händelser genom olika utskott, att riksdagen har insyn i regeringens arbete och kan stoppa detta om man tycker något är tveksamt genom t ex konstitutionsutskottet eller fälla exempelvis ett lagförslag samt att myndigheter som lagrådet kan stoppa något som är emot konstitutionen. Den öppenheten gäller också andra som media vars uppgift är att ytterligare granska.

Några gånger på den senare tiden har just media faktiskt vaknat till liv lite och just granskat makten. Först var det Wallström som blev tilltufsad i den lägenhetsaffären hon var invecklad i. I samma veva granskades snusket i facket vilket har fått pågå alltför länge. Nu är det Hultqvists tur. Jag säger inget om Hultqvists skuld, om han är skyldig eller inte. Det får andra komma med en bedömning om. I vilket fall är ärendet under granskning vilket är illa nog eftersom det som sagt inte är första gången.

Att som statsministern gå ut och kalla denna granskning för ”tjoller” är däremot oerhört klantigt, för att inte kalla det ett förakt för demokratiska spelregler. Han försöker ju faktiskt att läxa upp medierepressentanter och lägga locket på i ytterligare en pinsam affär! Antingen är karln så hårt trängd att han tar till vilka medel som helst, eller också är han så maktfullkomlig att han faktiskt tror att han kan ro ett sånt här uttalande iland. Jag vet inte vilket det är om ens något, men oerhört är uttalandet likt förbannat!

Vi har alltså begåvats med en statsminister som anser att det är ”demokratiskt” att 43,7 % styr över de 56,3 % som inte röstade på honom, som tycker att varje granskning som hans regering får utstå är ”käbbel” och ”tjoller” och som tycker att nepotism (Bloggen Uvell Kommunikation AB) är normalt. Dubbelmoralen (Bloggen Fnordspotting) i statsministerns inställning är därmed total. Det är mer än hög tid att byta statsminister!

Alla demokratiska metoder är nu tillåtna för att få Löfven att avgå. Att skicka iväg honom ut i yttre rymden är dock att gå  för långt, men låt oss enas kring att han måste gå. Helst omedelbart! Foto: Wikimedia Commons

Löjesgudien nominerar idag Stefan Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är lite slående att just statsministern är den som hela tiden är den som står alla blamager. Det är än mer slående hur det anti-demokratiska allt mer börjar lysa igenom statsministerns alla uttalanden. Det gör honom till en fulländad kandidat till priset.”

Slugger

Slugger är en boxningsterm som betyder en hårt slående boxare som går in för att mer eller mindre klubba ner sin motståndare med ett överlägset vapen som ren råstyrka. Termen har senare lånats över till att också gälla debatt eller debatteknik där vissa går in med en dräpande kommentar eller ett argument som får allt att rämna för motståndaren. Debattsluggern har ofta lite olika manér. Personen kan gå på råstyrka, fälla nedsättande kommentarer eller anta ett överlägset dumdrygt sätt i debatten.

En sådan person som alltid har använt en väl avvägd form av arrogans och låtsats haft ett intellektuellt överläge är Jan Guillou. Tyvärr för honom är han inte alltid så överlägsen vare sig på det ena eller andra sättet men det är vid sidan av poängen. Istället är det var som står i fokus när han ger sig in i debatten som är det intressanta. Han försvarar ofta saker man aldrig kan försvara. T ex. har Margot Wallström under senare tid stått i fokus i hans inlägg, hos vem har hon inte det?

Det är inte för användandet av termer som ”medeltida”  som Wallström förtjänar kritik. Istället är det för att hon har äventyrat och förstört Sveriges diplomatiska ställning med ett klumpigt och odiplomatiskt förfarande vilket Guillou missar Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=504059

Det stod enligt honom mer känslor än logik bakom kritiken mot henne i fallet Saudiarabien (Aftonbladet; Archive-länk). Kritiken berodde väl absolut inte på att utrikesministern äventyrade Sveriges diplomatiska ställning och framtida möjligheter att utöva inflytande i regionen genom kontakter. Nej, istället handlade vi känslomässigt och irrationellt när nationella intressen stod på spel. Vi kacklade mycket men misslyckades med att lägga ägget.

Likadant var det när Wallström-gate brakade loss. Nu var det i det närmaste en liberal konspiration (Aftonbladet; Archive-länk) att ens tänka tanken att Utrikesministern hade begått ett mutbrott. Jag tror inte, eller snarare gissar, att hon inte kommer att kunna fällas för ett sådant. Men säg Jan Guillou, är det inte väldigt väsentligt att åtminstone undersöka den saken innan man fäller ett avgörande som du gör? Är det inte också viktigt att genom- lysa den kompiskultur som så länge har varit så förhärskande inom Socialdemokratin?

I den sista artikeln påstår ”journalisten” Jan Guillou att Utrikesministern kommer väl till sist att sova på en tältsäng på departementet innan folk är nöjda. För hon kan ju knappt ens skaffa en lägenhet innan drevet är igång. Problemet med hans resonemang är återigen att han förbiser vissa fakta men ser andra, oftast de som inte finns men som i hans värld syns ändå.

Han glömmer att max fyra-fem samtal fixade fram en femrummare i Centrala Stockholm, något alla andra dödliga får stå i bostadskö upp till ca 15 år för att få. Han var tydligen temporärt hörselskadad när hon påstod sig ha frågat om inte detta förfarande bröt mot reglerna för t ex bostadskö. Borde hon inte ha förstått att det knappast är en vanlig Svensson som får en möblerad femrummare i Centrala Stockholm genom att ringa några samtal till Kommunals ledning?

Det är få förunnat att bara kunna lyfta telefonluren, tala en stund och sen konstatera att man nyss fixat en femrummare i Centrala Stockholm. Än färre är de medlemmar i Kommunal som får samma förmån. Också det detaljer Guillou glömde Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=504059

Vidare förbiser han  att när skattebetalarna betalat hennes mer än väl tilltagna lön, behövde hon skjuta till en mellanskillnad ur egen ficka på 32 kronor (DN; Archive-länk) när vanliga medborgare skulle få betala 12-13 000 kronor ur egen ficka för samma nöje. Summa av hans resonemang är att han ser fakta lite som han själv vill. Han hittar på lite här, drar bort lite där och snart har vi en ny bild av ”stackarn” Margot Wallström.

Jan Guillou är dock inte ensam i sin åsikt. En ny teori som framförs av Mats Svegfors (Aftonbladet; Archive-länk) går ut på att drevet enbart beror på att hon är kvinna (!). Själva tesen är fantastisk, så pass fantastisk att man undrar vad det är för parallellt universum man har hamnat i. Det är också lite roande att se hur en före detta ansvarig utgivare för SVD nu kastar sig in till undsättning åt den som borde vara fienden.

Nej Mats, kritiken beror på att hon på ett otillbörligt sätt har skaffat sig fördelar genom kontakter som så många gånger tidigare har visat sig så förödande och så korrumperande för att inte säga hycklande. Hennes beteende ingår dessutom i ett mönster vi har sett förut. Har Mats glömt bort affären Laila Freivalds (SVD)? Eller har han aldrig hört talas om Ylva Johansson och hennes miljonklipp tillsammans med maken och före detta socialdemokratiske finansministern Erik Åsbrink?

Också Mats Svegfors förbiser alltså en rad fakta och en räcka med omständigheter som gör alla de nämnda fallen misstänkta. Att i det läget kalla sig journalist och före detta ansvarig utgivare till en av landets större morgontidningar gör ju inte ärendet mindre delikat. Både Guillous och Svegfors totala blindhet inför det här med fakta är mer eller mindre en journalistisk härdsmälta.

Guillous och Svegfors sätt att argumentera går att likna vid en ruin. Den har väggar men inget innehåll, den är i själva verket alldeles tom. Det hela liknar mer ett försvarstal/ propaganda än faktiskt journalistik eller argumentation. Foto: By Eric Jam – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=39528421

Vilken tur då att jag inte likt Don Quijote är ensam i mitt framhävdande. Du hittar länken här under till Jan Schermans inlägg i debatten om Wallström och den återfinns på News55. I den går han hårt fram med de två vita riddarna, det är så han kallar dem båda. För precis som jag anser han att de två helt eller delvis missar hela poängen med affären och vad vi borde lära oss.

Vi är riktigt illa ute när Jan Guillou och Mats Svegfors rycker ut som vita riddare

Han menar att Socialdemokratins kännemärke historiskt sett har varit inom- parlamentariska lösningar alltså lösningar i demokratiska forum. I motsats till detta har kommunismen stått som under 1900-talet hela tiden strävade åt utomparlamentariska metoder dvs gatans parlament och att ta saker och ting i egna händer. Nu har Utrikesministern infört en ny princip för Socialdemokratin, en slags utomparlamentariskt synsätt där allt ordnas i slutna rum eller över några telefonsamtal.

Skandalen handlar också om att gamla principer som rättvisa nu har ersatts med principen den med bäst kontakter är den som drar det längsta strået. Både Jan Scherman och jag undrar nog hur detta med bästa vilja i världen kan kallas rättvisa. Särskilt om det sätts i ljuset av att de som faktiskt äger lägenheten – medlemmarna i Kommunal – aldrig ens kommer på tal om att få samma möjligheter som Utrikesministern fick. De kommer inte att få en lägenhet genom att ringa upp till sitt egna förbund och avtala om en.

Hela affären väcker frågor, frågor som Guillou och Svegfors vill att vi ska undvika. Den lämnar också en rätt dålig smak i munnen men den blir lite bättre av att Scherman faktiskt reagerar. Där har vi återigen ett litet sundhetstecken i en annars rätt matt och grå journalistisk verklighet. För här finns mycket att gräva fram, många frågor att ställa och många upptäckter vi antagligen ännu inte har sett. De kommer sannolikt inte heller att synas så länge vi har journalister som aktivt för en kamp mot att sanningen ska uppdagas.

Vad man tycker sig se är inte alltid det man faktiskt ser. För att räta ut frågorna bör grävandet i olika förehavanden fortsätta men i vanlig ordning stannar denna process halvvägs istället. Det gäller ju att ha en lydig press på sin sida Foto: By Georg David Matthieu – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27472861

Man måste också fråga sig vad det är för en demokrati vi har när två personer med rätt illa dold agenda som ”drev” ”omotiverat” och  ”osakligt” mellan raderna försöker lägga locket på en granskning. En journalists uppgift är väl att granska, men den konstarten håller långsamt på att urholkas och det blir inte bättre av att man faktiskt går in och försöker stoppa den som pågår/pågick. Jan Scherman har alltså många poänger i sitt resonemang, Jan Guillou och Mats Svegfors däremot inga eller få.

Löjesguiden nominerar idag Jan Guillou och Mats Svegfors till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”I en tid då vikten av att alla kort kommer på bordet i alla frågor, är det viktigt att ha förtroende för den kåren som är satta att granska just makten. Upptäcker man som nu att man nu från delar av samma kår försöker att lägga locket på i granskningen så lär det inte bidra till ett ökat förtroende. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

En otäck historia

Det är ingen hemlighet att jag inte är en vän av Sveriges nuvarande regering. Kan någon över huvud taget tycka att det är bra? Jag tvivlar! Det finns tyvärr mer än bara Wallström som gör att den här kärleksaffären aldrig ens fick luft under vingarna för min del. För nu kommer nästa del som inte bara gör regeringen till en klantig historia utan också en riktigt otäck tillställning.

Hur låter till exempel blockering av IP-adresser på internet som en liten frestelse? Inte det, men det är precis det regeringens utredare föreslår i en utredning som internetföretaget Bahnhof (Bahnhof; Nyheter) nu har börjat varna för! Tanken med förslaget är i vanlig ordning att ”skydda” medborgaren. Som bekant ska ju våra myndigheter och vår regering vara ställföreträdande föräldrar som tar hand om oss från vaggan till grav.

Förslaget går ut på att spelföretag på nätet ska tvingas söka licens för sin verksamhet, den som inte får licens för att säg de inte följer 18-årsgränsen, får ingen licens och därmed får de inte heller möjligheten att agera i Sverige utan filtreras bort. Svenska staten blir därmed av med konkurrens för man är ju själv en storaktör på marknaden med Svenska Spel, en kassako man naturligtvis vill vårda. Bakgrunden till att man reagerar utan att säga det, är att många väljer att spela på utländska sajter och därmed missar staten inkomster.

Det handlar om inkomster för staten när de nu vill försvåra för medborgaren att spela på utländska bolag som inte opererar härifrån. Licensen och filtreringen av nätet som föreslås kan dessutom lätt omvandlas till att omfatta åsikter som inte är önskvärda Foto: Wikimedia Commons

Det skulle vara upp till företag som Bahnhof att sköta filtreringen om förslaget genomförs. Tilltag liknande det här har hittills bara setts i länder som Kina, Turkiet och flera andra auktoritärt styrda stater som vi inte gärna vill förknippas med. Nu ska vi, om förslaget realiseras det vill säga, bli en del av en rätt ljusskygg klubb som vi i många andra sammanhang kritiserar. Så här skriver utredaren Håkan Hallstedt om saken:

”Regleringen ska bygga på ett licenssystem som innebär att alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska göra det med behöriga tillstånd, och att aktörer utan tillstånd ska stängas ute.”………

 

”Som i den senaste spelutredningen 2008 uppkommer därför frågan om IP-blockering”

Återigen vilar hela detta förslag dock på en sån dubbelmoral att man måste börja undra. Själva har Socialdemokratin gett sig själva rätten att dra in pengar på spel och dobbel, inte bara genom Svenska Spel utan av dom själva ägda A-lotterierna. En verksamhet som drar in cirka 100 miljoner om året till Die Partei. Att företaget dessutom ägnar sig åt det moderpartiet ibland kritiserar dvs omoral, är inget problem för A-lotterierna (Aftonbladet; Archive-länk) när de utnyttjar ungdomar för att höja vinsten.

Socialdemokratin vill ju så gärna utmåla sig som de svagas försvarare och utmålar gärna andra som ”omoraliska”. Själva är man precis lika omoralisk och äger lotteriverksamhet som man tjänar pengar på men man har också osunda bindningar genom enskilda ministrar till verksamhet som har allt att dölja Foto: By Etr13 – Own work, Public Domain, $3 Wikimedia Commons

Men det blir värre än så. När Margot Wallström fortfarande ”bara” var kommissionär i EU, extraknäckte hon åt Postkodlotteriet. Rabalder uppstod eftersom dessa minst sagt fiskar i grumligt vatten. Företaget har beskyllts för att ha lurat (DN; Archive-länk) kunder, ha talat emot sig själva om välgörenheten (SVD; Archive-länk) man säger sig stå för och har gjort flera chefer till multimiljonärer (Aftonbladet; Archive-länk), saker man alltså inte vill befatta sig med. Trots detta anlitades Utrikesministern och hennes engagemang kritiserades.

Nu med det nya förslaget är just Postkodlotteriet ett av de företag som troligen skulle få sin licens. Hur mycket kontakterna med Wallström kan komma att betyda är svårt att ha en åsikt om, det blir egentligen bara spekulation men låt oss säga att det knappast är en nackdel för företaget att ha den om man senare söker licens. Det här ställer helt klart hela förslaget i en än sämre dager och nu börjar det hela lukta skunk igen. Har regeringens direktiv till utredaren eller utredaren själv haft en påverkan i konstruktionen av förslaget?

Det stannar inte ens där när det börjar lukta, som vanligt går smutsen än mer på djupet. För med förslaget från utredaren är det väldigt lätt att ta nästa steg i processen. Med IP-blockering är det nämligen lätt att gå vidare och säga ”vi vill skydda medborgaren från skadliga åsikter också”. Nätet skulle alltså kunna komma att censureras och inskränkas där åsikter som är av ”fel” art kommer i kläm eller helt enkelt förbjuds. Det känns i sanningen skrämmande. Därmed finns bara en sak kvar att göra med förslaget, släng det!

Förslaget bör gå till pappersåtervinningen, det är där det hör hemma. Att filtrera nätet är och förblir en diktatorisk metod värdig länder som vi oftast kritiserar så varför vi nu ska ta till samma metoder är en gåta Foto: By Freaky – Own work, CC BY-SA 3.0, $3 – Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen och utredaren Håkan Hallstedt till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att regeringen vill skydda sina kära inkomster så man kan utlova än mer valfläsk till en intet ont anande medborgare till vilket pris som helst förvånar mig inte ett dugg. Men att man med samma förslag kan ta nästa steg och inskränka nätet men dessutom ta till en ful metod som filtrering av nätet till Sverige är oerhört. Ett förslag som hör hemma i diktaturer är inte värdigt Sverige. Slängs inte förslaget och det omsätts i ett konkret förslag är ni åter fullgoda kandidater till priset.”

PS. Läs gärna Fnordspottings utmärkta inlägg i frågan. Om du som jag reagerar på förslaget skicka gärna ett e-mail (länk till Näringsdepartementet). Klicka på länken ”E-post till registrator” för att skicka mail till Mehmet Kaplan som är ansvarig minister. Den juridiska biten har Morgan Johansson hand om så skicka också gärna ett mail till honom om saken. Klicka på länken ”E-post till registrator” där också.

Att muta eller inte muta – det är frågan

Kommunals hanterande av den delen av Wallström-gate som de har förorsakat är bedrövlig. Inte heller Utrikesministerns sätta att tackla frågan har varit utan att man har undrat. Det är inte lustigt att behöva se en stridslysten Wallström gå till frontalangrepp mot media för att förklara ”att hon minsann inte är en sån där mutkolv”. Hittills har hon eventuellt haft rätt, det har troligen inte varit en muta (SVD; unvis.it). Det har däremot varit olämpligt. Men nu börjar man skönja nya uppgifter som ställer allt i en ny dager.

Det är SVD som har grävt fram uppgifter som ger på handen att förra året bad Kommunal om lönehjälp (SVD; unvis.it) för den personal som jobbar inom FN:s avdelning för personalärenden – ICSC. Deras internationella motsvarighet – ISKA (internationalen för stats- och kommunanställda – hade larmat om att medlemmar inom ICSC skulle få lönesänkningar upp till 10 % och sänkta ingångslöner. Något måste göras och genom att trycka på Utrikesministern kunde Kommunal agera.

Grävandet har nu gett resultat, brevet som framkommit ger bilden av att ett ömsesidigt utbyte av tjänster har skett. Frågan är om det är att betrakta som en muta? Foto: Wikimedia Commons

Det är inte otillåtet att utöva påtryckning, det görs varje dag genom lobbyorganisationer. Men om kopplingen mellan Wallströms lägenhet och en ”gentjänst” finns, då hamnar ärendet i en helt annan dager. Då är det troligen en muta och då bör hon åtalas. Det kommer i så fall bli lite hårklyveri därför att det handlar inte om Kommunals medlemmar, istället är det en önskan från Kommunal som i sin tur fått en förfrågan från ISKA. Det är alltså lite av en gråzon.

Om det av brevet framkommer (innehållet är ännu okänt) att Kommunal har utövat påtryckningar på Utrikesministern är det återigen så att hon och dom troligen gått över gränsen till det tillåtna. Det som är avgörande är vad hennes svar har blivit och det känner vi inte heller till i nuläget. Har hon varit välvilligt inställd och menat att visst ska Kommunal få den hjälpen är det troligen en muta. Kan det dessutom kopplas till att hon som motprestation har fått en lägenhet så är det ett solklart fall.

Hur de nya uppgifterna än utvecklar sig och vad man kommer fram till kommer att bli intressant för framtiden och för utsikten att Wallström kommer att kunna sitta kvar på sin post. Den juridiska granskningen fortskrider och brevet som har diarieförts dvs registrerats på Utrikesdepartementet kommer säkert att dyka upp igen. En sak det visar är den osunda kopplingen som finns mellan Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen och hur denna nu har ätit sig in i den styrande makten. Fnordspotting har bloggat om den saken.

Lek med tanken, vad tror ni skulle hända om Carl Bildt skulle varit Utrikesminister och hade fått en femrummare på Östermalm i Stockholm av Timbro? Enda motprestationen hade varit att han skulle ha agerat hårdare mot Ryssland och Putin i Ukrainafrågan. Min gissning är att den processen hade blivit väldigt kort, dags att göra samma sak med Socialdemokratin.

Vare sig det har förekommit mutor eller inte är bindningen mellan Socialdemokraterna och facket något av det mest ohälsosamma vårt samhälle kan visa upp. Det är läxan av det inträffade och något vi borde lära oss av. Med andra ord, visa ut Socialdemokraterna för evinnerlig tid Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”På ett föredömligt sätt visar du hur tveksamheter i politiken i dina händer blir till vardagsmat. Lägenhetsaffären är väl i och för sig kanske inte en muta men med den nya ledtråden i form av brevet kanske det är det ändå. Att du samtidigt spelar fullständigt ovetande gör dig till en formidabel kandidat till priset.”

Bekväma förklaringsmodeller

Feminister brukar alltid använda sig av förklaringsmodeller som ”det är gubbarna och deras makt som gör det”. Det heter också att ”det finns en manskultur”. Allt det där ingår i standardiserade förklaringsmodeller som kommer upp igen och igen och igen. De är med andra ord lätta att känna igen därför att de hela tiden följer samma mönster. Nu har det offentliga livet också fått en feministisk vinkling som förklaring på de personliga tillkorta-kommandena som legat bakom totalhaveriet inom Kommunal.

Man skulle kunna kalla principen som används för ”Skyll på andra så blir det inte ditt fel” och det är precis det Annelie Nordström – Kommunals Ordförande – använder i följande intervju (Kommunalarbetaren; unvis.it) för medlemstidningen Kommunalarbetaren. I den ger hon ”sin syn” på det inträffade och det är en ganska smålustig läsning.

Att läsa intervjun med Annelie Nordström är smått roande då den är full av förklarings-modeller som får en att undra. Foto: Wikimedia Commons – Hendrick Terbruggghen ”Young Woman Reading from a Sheet of Paper”

För det första understryker hon att Anders Bergström – Kassör som också han har avgått – är en ”varm och medkännande person” så att det framgår att hennes nästa uttalande inte är fientligt. För sen kommer det, ”hon var rädd för Anders Bergström”. Det heter att:

”Det har framkommit att många är rädda för Anders Bergström. Hur känner du?

– Det var jag också i början, det har jag berättat för honom. Anders Bergström var det enda jag var rädd för när jag gick in det här uppdraget. Det försvinner efter ett tag för att han är en varm person bakom den där rollen. Han är kunnig på väldigt många olika sätt. Men det är inte så att man går omkring och tänker att Anders kommer att ta ifrån mig min lägenhet om jag inte är snäll med honom. Men någonstans vilar det i luften eller rummet. Det är klart att andra anställda har det förhållandet till honom.”

Så jädrans bekvämt! Det är männens fel som alltid och här har vi en person som dessutom folk går omkring och är rädda för. Vilken utmärkt förklaringsmodell och syndabock! Allt för att man själv ska hamna i bättre dager genom att man ska ”förstå” och ”lära sig” att det fanns andra faktorer, andra överväganden som spelade in. Patetiskt och kanske effektivt, men också igenkännbart igen. För det är inte svårare att se igenom motivet till uttalandet än det är att se igenom spindelväv.

När man ändå slänger någon under tåget ska man väl göra det ordentligt antar jag. Det är väl därför Annelie Nordström fortsätter på samma inslagna linje med citatet:

”Är det tillfällen när du inte sagt nej?

– Metropol Palais är ett väldigt bra exempel på när jag borde ha sagt nej.

Varför gjorde du inte det?

– Jag lät mig övertygas om att vi skulle öppna en restaurang för att vi skulle kunna bedriva den där konferensverksamheten. Folk krävde att vi skulle servera lunch, och hade vi ändå ett kök så kunde man lika gärna driva en restaurang. Det är klart att det var hur många varningsflaggor som helst, men alla tre i förbundsledningen blev övertygade.

Men varför såg du inte varningsflaggorna?

– Jag vek ner dem.

Har du svårt att säga nej?

– Nej, (skratt) det har jag verkligen inte, (skratt). Sätt ihop det med de olika styrkeförhållanden som är i förbundsledningen. Det är inte bara på den här arbetsplatsen som det finns den här typen av konstellationer som gör att det blir under– och överordning.

Så Anders Bergström var överordnad?

– I den här typen av frågor så blev han det, för han hade ett mycket större mandat.”

Nej Annelie, det här är en delvis tillrättalagd bild av verkligheten. Den sida hon inte nämner är att genom att starta affärsrörelse som vilken annan ärkekapitalist, genererar man än mer pengar och därmed blir man än mer mäktig. Facket är idag inte bara ett fack, de är företagsägare, de är egendomsförvaltare och de är investerare. Att bortse från den bilden är som att ignorera att påven är katolik. I en senare del av intervjun kommer ju just det kapitalistiska tänkandet bakom vissa vägval fram när hon säger:

”Men hur kan man då satsa på Metropol Palais?

– All restaurangverksamhet går ju ut på att sälja alkohol och mat till så dyra priser som möjligt.”

Ojdå, där hade vi hyckleriet igen ja. Varför kan människor aldrig säga som det är? ”Vi investerade pengar i en affärsverksamhet som vi trodde skulle ge medlemmarna maximal utdelning och därmed lämna förbundet ekonomiskt starkare” skulle väl ha varit en bra förklaring. Varför samma sida ideologiskt har så svårt att hantera sin situation är också den prekär. I ena stunden kritiserar man företag och kallar dem ”omoraliska”, i nästa sekund investerar man sina egna pengar och är lika ”omoralisk” själva.

Girigheten drabbar ju bara kapitalister och också företrädesvis män i propagandan. Annelies svar på frågorna ger dock en lite annorlunda bild av Kommunal på det området Foto: By Jesus Solana from Madrid, Spain – Wikimedia Commons

För en kritik som ofta kommer från fackligt håll är ju att inom näringslivet har man drabbats av ”Galna Gubbsjukan” när den ena efter den andra kan sitta i flera styrelser, få inkomster på inkomster och dessutom sno åt sig feta bonusar och fallskärmar. Är man då bättre med moralen inom fackföreningsrörelsen? Att döma av intervjun inte ett dugg! Där framgår det med oönskad tydlighet istället att man inom Kommunal har drabbats av precis samma ”sjukdom”.

Lite bakgrund. Förtroendevalda inom både facket och inom LO har också styrelseposter. Det är dels poster inom de företag man äger som t ex Folksam, men det är ibland också som fackföreningsrepresentant inom både privata och statliga bolag. För detta lyfter de naturligtvis ett arvode. Inom vissa förbund har man därför antagit en princip som bygger på att det arvode man tjänar gör att man får mindre i lön från förbundet. På det sättet tjänar man lika mycket som om man inte satt i en styrelse och medlemmarnas pengar sparas.

I intervjun framkommer det att samma princip inte gäller inom kommunal, här kan man alltså tjäna lönen som man får från förbundet plus de pengar man tjänar som arvode. Annelie påpekar detta faktum i intervjun genom citatet:

”Du och Anders Bergström har ju haft olika styrelseuppdrag på mandat från Kommunal. I LO och IF Metall räknas de arvoden av från lönen. Varför är det inte så i Kommunal?

– Vi har ju diskuterat det fram och tillbaka vid några tillfällen, i de diskussionerna har ju inte jag deltagit så mycket utan det är ju de förhandlingsdelegerade i styrelsen som diskuterat det.

Finns det en policy för hur arvoden ska fördelas?

– Nej, som det varit i Kommunal så har det varit att de arvoden man får för de uppdragen, de får man till sig. Det är det som har varit, det finns ingen annan reglering. Det är säkert en fråga som kommer upp i samband med allt annat. Den har inte explicit lyfts i åtgärdsplanen, men däremot så finns det sådana resonemang i stadgekommittén, inför den nya förbundsledningen.

Tycker du att detta är rimligt?

– Det är enklare om de har en lön som de har på LO och arvodena går in till organisationen. Då finns det ingen möjlighet att det blir ett sug efter att ta många uppdrag för att få högre inkomst. Då har man ju uppdraget för att man tror att det gynnar medlemmarnas bästa. Det är ett bra sätt att rensa bort eventuell girighet.”

Det  här är intressant, andra har antagit en princip för att undvika girighet men Kommunal har inte lyckats genomdriva samma tänkande. Där måste man fråga sig varför man inte har infört denna. Annelie ger ingen vidare ledtråd till varför detta inte har hänt utan ger istället ett rätt luddigt nonsenssvar vilket får en att lite grann undra. Hon har inte ens personligen deltagit i de diskussioner som har förts i frågan, men ändå borde det ha varit hennes ansvar. Här anar man ett märkligt förfarande som borde leda till en hätsk debatt.

Det finns alltså en rad obesvarade frågor men bara en persons svar eller snarare påståenden. En del av dessa är undfallande, andra rent av fega och till sist är det återigen medlemmarna i Kommunal som står med det kortaste strået eftersom de inte får reda på sanningen. Om man hade velat gå till botten med det som nu har inträffat borde man då inte ha ägnat mer tid åt att ge en så ärlig och heltäckande bild som möjligt istället för personliga påhopp, halvkvävda visor och direkta undanflykter?

En del av det som framkommer av intervjun borde få vissa att bli än mer avståndstagande till det som har hänt. Det är ingen vacker bild som framkommer mellan raderna Foto: Wikimedia Commons – Andrea Westmoreland ”One Sided Argument”

Fler frågor om de ohälsosamma kopplingarna som finns mellan Socialdemokraterna och fackförbunden med LO i spetsen är också helt obesvarade, de är faktiskt inte ens undersökta. Det är ju i allra högsta grad en del av denna skandal ändå bryr man sig inte om att gå till botten med denna fråga. Annelies svar i intervjun om att ”man har distanserat sig från socialemokraterna” ger jag inte mycket för, de har för mycket att vinna på att inte göra så. En som har skrivit om detta och gjort det suveränt är som vanligt Fnordspotting.

Löjesguiden nominerar idag Annelie Nordström och Kommunals högsta ledning till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För ett förtjänstfullt arbete i hyckleriets och desinformationens tjänst där ni har gjort ett  Herkules-arbete. Halvkvävda förklaringar, påhopp på person som inte får möjlighet att försvara sig och direkta felaktigheter utan riktiga förklaringar där vi får reda på fakta är inte att gå till botten med den kultur som råder inom fackföreningsrörelsen. Det gör er till formidabla kandidater till priset”.

Järnvägar också

Drevet går mot Wallström men det händer faktiskt andra saker i landet av minst lika stort värde. T ex så skrevs en debattartikel (SVD; unvis.it) av HG Wessberg och Catharina Håkansson Boman som både roade och förskräckte.

Roade därför att den onekligen pekar på en hel del positiva effekter som att knyta ihop storstadsregioner på ett mer effektivt sätt och därmed krympa landet. Det är en tanke som har funnits länge, men som först nu kanske blir verklighet. Tanken att på ett mer effektivt sätt uppnå detta mål som en konkurrens till flyget är också ur ett ekologiskt perspektiv är bra då det sparar pengar och miljö.

Naturligtvis är ett sånt här projekt dyrt, mycket dyrt. Den beräknade kostnaden ligger på 190-330 miljarder kronor. Med andra ord gigantiska belopp som dessutom brukar ha en otäck förmåga att spränga alla kostnadsvallar då så stora projekt som detta är svåra att överblicka. Alltså måste pengar tas någonstans ifrån och här har utredarna en del förslag som i vanlig ordning bygger på skatt.

Så fort en ny utredning presenteras tycks det finnas hur mycket pengar som helst, det går bara att ösa fram. När sen kostnaderna drabbar folk i form av höjda priser är det försent. Allt för att mätta en marknad som dessutom sysslar med felsatsningar. Det är inte snabbtåg som behövs, det är satsningar på regional pendling och underhåll som är nyckeln Foto: Wikimedia Commons

Jag förstår inte en sak, så fort vi talar om något som ska göras talar vi automatiskt om nya skatter. Vi har numer återtagit vår position som landet med världens högsta skatter, ändå räcker det inte. Det ska till mer och mer och mer. Hur mycket vi än betalar så finns det alltid någon liten kreatör som kan tänka ut någon ny diabolisk skatt. Statens och kommunens behov är oändligt och snart gör vi inget annat än betalar skatt.

Den här gången är det ett förslag som bygger på att man tar ut en tidsbegränsad skatt på den värdeökning av fastigheter som ligger i anslutning till järnvägen som är grunden. Någon kanske tror att det inte drabbar ”vanliga människor” men det gör det definitivt. De restauranger, kiosker eller fik som ligger i dessa byggnader tvingas ju ta ut kompensation för sina merkostnader och därmed är det indirekt medborgaren som betalar till sist ändå.

En annan miss i utredning här är att det är långt ifrån alla fastigheter som kommer att öka i värde, faktiskt i vissa fall det motsatta. Det beror helt enkelt på att ett höghastighetståg som ska färdas i över 300 kilometer i timmen kan göra max två kanske tre stopp på sträckan Stockholm – Göteborg eller Stockholm – Malmö. Det är nämligen stoppen som slukar mest tid ur restid sett, skulle man alltså stanna oftare blir det inte ett snabbtåg helt enkelt.

De flesta mellanliggande orter kan därför se sig akterseglade när tåget dundrar igenom orten utan att stanna. Det är själva förutsättningen. Ändå är det många desperata kommuner som ser sitt befolkningsunderlag svikta som nu sätter sitt sista eller näst sista hopp till att järnvägen ska frälsa bygden. Hur ska man annars tolka utredarnas nästa förslag. I det ska kommunerna spelas ut mot varandra i en dragkamp om att få bli just den plats där tågen stannar.

Utredarna har ett nytt ganska cyniskt sätt att finansiera det hela och det är att spela ut kommunerna längs sträckan mot varandra. Den som satsar mest på boende och jobb får se tågen stanna, resten får se bakpartiet segla förbi orten. Foto: ”Southbound Train into Herzliya Station (2154711112)” by David King from Haifa, Israel – Southbound Train into Herzliya Station. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Det förslaget bygger på att kommunerna ska inkomma med planer på nybyggnation för att underlätta bosättning och affärsverksamhet för medborgarna. Detta skulle få igång hjulen och dessutom sporra kommunerna att ta krafttag. Bra kan man tycka men det är det tyvärr inte alltid. För vad händer om man projekterar och ändå får se sig förbisprungna? Alla år av projekteringar, planeringar som har kostat mantimmar är då kastade i sjön! Vem betalar den notan när kommunernas ekonomi många gånger inte alltid är jättegod?

En del kommuner, framför allt i Norrlands inland, har så ansträngd ekonomi, så hårt tryck på kommunservice och så vikande befolkningssiffror att deras räddningsplanka (sajten kommuntorget) är nyanlända och statens höjda bidrag för dessa. De här kommunerna kommer inte ens få någon ny järnväg, än mindre har de en sedan tidigare många gånger. Det är alltså bara delar av landet som kan dra nytta av satsningen. När ska det komma förslag som långsiktigt ger Norrlands inland möjligheten att överleva på riktigt?

Förslaget är också illa genomtänkt ur andra aspekter. Behovet av att pendla mellan storstäder är till för en väldigt liten del av befolkningen. Det är i stort sett bara statstjänstemän, höga politiker och topparna inom näringslivet som är i behov av denna typ av transport. Det är istället den regionala pendlingen som både är tillväxtfaktorn och därmed den som står för den största ökningen vad gäller pendling.  Bara över Öresund (sajten Öresundsinstituttet) pendlar varje dag 95.800 personer.

Också i Mälardalsregionen såväl som andra ökar pendlingen inom regionen. Ökningarna leder till fler flaskhalsar (sajten Trafikanalys). Här borde järnvägssatsningarna ske, inte mellan storstäderna där trafiken fungerar hyggligt. Ändå är det just i den regionala pendeltrafiken inte bara flaskhalsarna finns, utan också det byråkratiska krånglet med efter dagens behov felritade länsgränser, lagstiftning som inte hänger med samt krångliga och dyra biljettsystem. Systemet behöver kort sagt reformeras (sajten företagarna).

När det är den regionala pendlingen som ökar, satsar politikerna på snabbtåg. De flaskhalsar som bildas i pendlingen måste byggas bort, länsgränser måste justeras och lagar måste ändras. Felsatsningen är alltså ett faktum och det enda politikerna gör är att sopa problemen under mattan och fortsätta felsatsningarna Foto: Wikimedia Commons

Också pendeltrafiken inom storstadsregioner som Göteborg, Stockholm eller Skåneregionen behöver betydande tillskott. År av eftersatt underhåll på järnvägen som fortfarande plågar denna i stort sett varje vecka. Visserligen kommer Citybanan att nästa år avlasta den mest trafikerade delen av järnvägssträckor i hela Sverige – Tegelbacken utanför Stockholms Central – men i resten av nätet är underhållet eftersatt med ibland så mycket att det äventyrar driften.

Här finns alltså ett jättejobb att göra men istället satsar man på linjer som inte har fullt så stort behov. Varför blir det då så här, för det är inte första gången järnvägen förvandlas från möjlighet till fiasko. Bottniabanan (MSN; Nyhetsinslag TV4) skulle bli livlinan åt norrländska kommuner, tack vare att man valde fel teknik för tågövervakning och att befolknings-underlaget inte fanns är idag fiaskot ett faktum. Pengar har satsats men har hamnat på skogstjärnarnas botten. Här borde man alltså satsa pengar på ett fungerande system.

En av många orsaker är att byggandet av järnväg är en prestigefråga. När väl järnvägen står på plats finns ett fysiskt bevis för ett partis eller en politikers storhet. Järnvägen odödligförklarar och ger karmapoänger långt in i framtiden. Ortsbor och bygden kommer att tala om en politiker eller ett parti för lång tid framöver och kan säkra ytterligare en mandatperiod. Det finns naturligtvis också samhällsvinster men som sagt, bara om projektet är lyckat.

En anledning till att man satsar så mycket krut på just höghastighetståg mellan storstadsregionerna är just att det är ett stort projekt, det syns i tidningar och det generar uppmärksamhet när man kan klippa band och spela upp fanfarer med järnvägs-föreningarnas blåsorkestrar. Att det är ett gigantiskt slöseri med skattepengar som hade kunnat komma bättre till nytta om de använts rätt, spelar mindre roll. The bigger the better som det brukar heta.

Den enda anledningen till varför alla dessa felsatsningar görs är att det smäller högre med stora prestigefyllda projekt som syns för lång tid framöver. De synbara spåren efter ett parti eller en politiker lovar förhoppningsvis en ny mandatperiod men felsatsningar är felsatsningar. Foto: Eget

Löjesguiden nominerar idag infrastrukturminister Anna Johansson och utredarna HG Wessberg och Catharina Håkansson Boman till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ett gigantiskt slöseri med pengar där de kunde ha använts i regionaltågssatsningar istället är på väg att rälssättas. När de största trafikökningarna och därmed flaskhalsarna återfinns i regional pendling satsar man på höghastighetståg. När regler och system inte längre lever upp till dagens krav satsar man på att inte förändra. Ett gigantiskt feltänk som toppas av förslag om sedvanliga skattehöjningar. Det gör er till formidabla kandidater.”

En delikat soppa

Arbetarrörelsen har en rik visskatt som handlar om de orättvisa förhållanden som ingen kan förneka rådde i början på 1900-talet. Men det var då, texterna känns numer mal- placerade eftersom inga av de förhållandena längre råder. En av dessa visors texter går ”sådan är kapitalismen, otack är världens lön”.

Men det har blivit dags att ändra den texten till ”sådan är socialismen” eftersom det idag fredag har visat sig vara just ”arbetarrörelsen” som står för orättvisan och att flera personer är insyltade i den härva som nu avslöjas kring fackförbundet Kommunal. Det är helt enkelt business as usual i arbetarrörelsen för tyvärr känns mönstret igen från många gånger förr.

Det var tyvärr länge sedan den så kallade arbetarrörelsen var en rörelse för den lille mannen eller kvinnan. Numer är de förvaltare av den makt och rikedom som de under alla år har roffat åt sig. I den leken är både sossar och fack samma andas barn.

Det började ju med avslöjandet att restaurang Metropol som kommunal äger och driver mitt inne i centrala Stockholm hade hyrts ut till ett evenemang (Aftonbladet; unvis.it) med porrskådisen Puma Swede. Också en naken Tony Irving har gått att begapa sig över på krogen och då fick moralpolisen nog. Nakenchocker och porr ingår inte i arbetarrörelsens värderingar. Att de däremot äger flotta restauranger på en av stadens finare adresser sticker inte alls i ögonen på någon.

Hela skandalen inleddes med att Restaurang Metropol som ägs av fackförbundet Kommunal, hyrdes ut till ett evenemang där porrskådisen Puma Swede var huvudattraktion. Snart växte dock allt till nya proportioner Foto: ”Puma Swede AVN Awards 2006” by jerone2 – _MG_6447Uploaded by gohe007. Licensed under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons

Men en snöboll satt i rullning stannar inte så lätt. Snart visade sig syltburksmentaliteten i facket ha nått nya höjder. Ordförande i Kommunal Annelie Nordström och tredje vice ordförande Anders Bergström hade övernattat gratis (SVD Näringsliv; unvis.it) och druckit sprit på medlemmarnas bekostnad på förbundets konferensanläggning Marholmen.

Snusket i Kommunal var ett faktum och det ledde snart till att Anders Bergström tvingades avgå (SVT; unvis.it). Kom dock ihåg att ordförande som är lika skyldig hon fortfarande sitter kvar, att inga pengar har återbetalats och att Anders Bergström kan utlösa sin fallskärm (Kommunalarbetaren; unvis.it) på nästan 2 miljoner kronor. Vilka medlemmar som har de pengarna är en bra fråga men gissningsvis ingen eftersom Kommunals medlemmar många gånger är lågavlönade.

Skandalen den rullar dock vidare och har nu också börjat avslöja lika stora snaskigheter inom moderpartiet socialdemokraterna. Äpplet faller ju som bekant inte långt från trädet. En av dessa som nu är utpekad är ingen mindre än Margot Wallström (Aftonbladet; unvis.it).

Hennes svar tycks resolut, hon känner sig lurad då hon frågat de viktigaste frågorna som det hela handlar om. Hon menar till och med att Kommunal har ljugit (DN; unvis.it) för henne vilket ju är rätt starka ord. Det det handlar om är om Kommunal som lagen säger har lämnat det antalet lägenheter till bostadskön som man ska. Nästa fråga hon påstår sig ha ställt är om det innebar att hon trängde sig i  bostadskön när hon fick lägenheten.

Vi vanliga dödliga får stå i kö för att ens komma på tal för lägenhet i Stockholms innerstad, är man sosse räcker några samtal till kompisar i fackföreningsrörelsen så är saken biff Foto: ”1931. Очереди на Пятницкой” by Branson DeCou – http://www.oldmos.ru/photo/tag/Branson+DeCou. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Hon hävdar själv att hon fått garantier från Annelie Nordström att allt var i sin ordning. Själv tror jag mer på jultomten än hennes fåfänga försök att skyla över praktskandalen (DN; unvis.it). Tror hon t ex helt och fullt själv på att hon inte trängde sig i kön när hon fick en attraktiv lägenhet som det är minst tio års bostadskö på, troligen längre, bara genom att ringa ett par samtal till Kommunals ordförande och dess tredje vice ordförande? Gör hon det är hon mer än lovligt naiv och bör inte vara minister av det enkla skälet!

Säg den skandal som omger utrikesministern som stannar vid så simpla fakta, det hela har naturligtvis än mer förvecklingar att erbjuda. Ett statsråd får utöver en rätt fet lön varje månad ett tillägg på lönen på 12400 kronor för att kunna hyra eller skaffa lägenhet. Själva ersättningen för hyra ligger på 8000 kronor men så får man om man inte bor i Stockholm en så kallad avlöningsförstärkning som ligger på 4400 kronor.

Ersättningen ska vara till för att täcka kostnaden för dubbelt boende, den kostnaden på hemorten och den i Stockholm. Margot Wallström är skriven i Värmland, alltså har hon rätt till ersättningen trots att hon bor i Stockholm. Den fattiga och utblottade Margot Wallström har ju ”bara” en månadslön (SVT; unvis.it) på 127.000 kronor så hon har inte råd att avstå från tillägget eller att köpa sig en lägenhet som alla andra röstkossor måste.

Den lägenhet som hon nu fick i Stockholms innerstad som är fullt möblerad har en hyra på 12432 kronor. Räknar man alltså av vad hon får och jämför med vad hon ska betala så blir alltså summan 32 kronor (DN; unvis.it) vilket är vad hon faktiskt betalar ur egen ficka. Det är inte många i landet med så hög lön som har så låg hyra Margot, särskilt inte de medlemmarna inom Kommunal! Dom vill säkert också ha en femrummare i Stockholms innerstad för 32 kronor i månaden Margot!

Våra svenska politiker är ju så fattiga med sina 127.000 kronor i månaden att de knappast har råd med sånt som att köpa sin lägenhet. Istället är de hänvisade till allmosor från facket och kompisarna i arbetarrörelsen Foto: Wikimedia Commons

Det är med andra ord en chans få utanför fackföreningsrörelsen eller Socialdemokratin har som nu har utnyttjats. Det visar väl om något att George Orwell hade helt rätt när han skrev ”Vissa djur är mer jämlika än andra” i satiren ” Animal Farm. Hennes dubbelmoral är därmed total vilket den alltid lika suveräne bloggaren Fnordspotting har skrivit om.

Det har redan framförts krav på mutgranskning (DN; unvis.it) av Wallström, kravet har kommit bland annat från svenskt näringsliv. Problemet med det kravet är att ett sånt arbete säkert lär ledas av en lojal liten sosse som utsetts att städa snarare än att utreda. Risken är tyvärr rätt hög att en sådan granskning inte blir fri och opartisk, det lär nog det korrupta partiet socialdemokraterna se till.

Ett annat problem är att just i detta ögonblick lär telefonerna gå varma och de gemen- samma versionerna av historien lär övas in både på LO-borgen, i Rosenbad och i Kommunals fackpampshögkvarter. Dokument lär förstöras och bevis städas undan, det är så det går till när skiten träffar fläkten och man måste stå till svars för saker man annars ser som sin självklara rätt.

För problemet går djupare än en enda minister. Annika Strandhäll är landets socialminister och också hon dras nu sakta in i denna historia. Hon fick också lägenhet (Expressen; unvis.it) genom facket. Denna gång var det fackförbundet Vision som ordnade detta. När hon så småningom köpte villa bodde hon trots att hon borde sagt upp lägenheten kvar. Nu fyra år efter flytten har ingen flytt eller uppsägning av lägenheten skett.

Också socialminister Annika Strandhäll fick lägenhet men genom Vision. Snart hade hon köpt villa men ännu har inget flyttlass setts till vid den flådiga innerstadsadressen. Foto: Wikimedia Commons

Mitt i den senaste soppan står en handfallen statsminister. Inte för att Stefan Löfven hittills har visat sig vara så framgångsrik som handlingskraftig ledare, snarare tvärtom, men den här gången tar han nog priset. När han borde agera sticker han istället huvudet under sanden. ”Inga kommentarer” (DN; unvis.it) tycks vara hans taktik och han har för säkerhets skull också pekat på att han ”inte har tid” att kommentera.

Istället har han skickat ut partisekreterare Karin Jämtin som kommit med det fantastiska uttalandet på händelsen:

”Att det finns privata hyresvärdar är bra”

Vad säger det om något? Är det ett svar man kan förvänta sig i en situation där folk kräver besked istället för sagor och halvdebila påhitt? Nej, läs mina läppar! Ingen av er har levererat ett j-a dugg till förklaring. Ni har båda uppvisat det som brukar vara sossarnas taktik i sådana här situationer nämligen försöken att trolla bort korten. Gör dig oanträffbar, späcka schemat eller påstå åtminstone att du inte hinner och kom gärna med förklaringar som skulle fått Pinocchios näsa att bli 300 kilometer lång på ett enda försök.

När det behövs ledarskap får både sossarna och folket alltså lama försök att smita undan sitt ansvar. När mönstret går igen och igen och igen och igen, får vi halvkvävda visor om ”lögner” och ”missuppfattat”. Anfall tycks vara bästa försvar, fungerar inte det gör man bara en pudel. Att man i slutänden framstår som den tvättäkta skitstövel man i själva verket är, tycks oroa lite eller inget.

Det är samma sak alltså Det är dags att lära oss en ny läxa. Sossarna värnar inte längre den lilla människan, om de någonsin gjorde det så är den eran för länge sedan över. För som jag skrev, detta är inte första gången och förmodligen inte heller den sista som vi ser en praktskandal utspelas för öppna ridåer. Tittar vi tillbaka i historien, framåt kan vi ju i nuläget inte se, kan man skönja just detta mönster.

Sanningen är att det var länge sedan Socialdemokraterna ens brydde sig om vanliga människor. Numer har de själva satt sig på tronen, placerat kronan på huvudet och inbillar sig att de är guds gåva till folket. Foto: ”Jacques-Louis David 019” by Jacques-Louis David – The Yorck Project: 10.000 Meisterwerke der Malerei. DVD-ROM, 2002. ISBN 3936122202. Distributed by DIRECTMEDIA Publishing GmbH.. Licensed under Public Domain via Wikimedia

Historiskt sett kan vi alltså hitta ännu fler skandaler kring sossar och boende som har mer än bara antytt att de glider förbi allt och alla på en räkmacka. Wanja Lundby Wedin och hennes lägenhetsskandal (Aftonbladet; unvis.it).  Laila Freivalds miljonklipp (SVD; unvis.it) är en klassiker. Också Ylva Johansson och hennes make Erik Åsbrink gjorde en bra affär (Expressen; unvis.it) på sin lägenhet i Stockholms innerstad.

Socialdemokratin är alltså en organisation som inte bara ser makten som sin i evigheten. De är också en organisation som lär upp de sina att är man sosse behöver man knappast leva som man lär, man är helt enkelt en elit (SVD; unvis.it). Andra måste stå i bostadskö – inte vi. Medborgarna måste leva efter alla regler vi skapar – inte vi, vi glider ovanpå. Vanliga människor har inte råd – det har vi, vi är eliten.

Det är dessutom inte första gången arbetarrörelsen och porrklubbar eller annat porrigt går hand i hand. Björn Rosengrens krumbuktande är väl vid det här laget en svensk klassiker. Det började enligt Rosengrens version med ett amerikanskt besök. För att förära kvällen gick man ut och åt och snart hade man hamnat på lite mer ljusskygga ställen än de gängse. När den intet ont anande Björn blev uppassad av en väldigt lättklädd dam förstod han det han dittills inte hade fattat.

Porrklubbsbesöket (Piratförlaget; Verkligheten Bakom – Studio Sex) kom att kosta TCO:s medlemmar 55.000 kronor för något som borde ha kostat en bråkdel av summan. Rosengren var ju vid tillfället ordförande i just TCO, han blev så småningom Näringsminister som tack för sitt tvivelaktiga besök. Summan för medlemmarna justerades och den summan betalades av Rosengren själv för att inte väcka än mer ilska hos medlemmarna och folket.

En av ingredienserna i den soppa som uppstått i både arbetarrörelsen och socialdemokratin heter fäblessen för lättklädda damer. Det är ju inte första gången den andan faller på så gubbväldet i facket har inte sagt sitt sista ord Foto: ”Bon-Ton Burlesquers” by H.C. Miner Litho. Co. – Library of Congress[1]. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Så fortgår (s)nuskklubben inom Socialdemokratin och vad gör väl det, folk röstar ju på dem ändå. Den delen bör det nog bli ett stopp för efter den senaste tid ens händelser. Dags att göra oss av med inte bara ett maktfullkomligt utan också ett korrupt parti. Vad mer behöver svensken i form av avslöjanden för att kunna öppna ögonen? Dags att slå hål på myten om den gemytliga och medkännande socialdemokratin! Sanningen är att de omger sig med så många myter att ingen borde tro på dessa längre.

Löjesguiden nominerar idag illmarigt Socialdemokratin och arbetarrörelsen i stort till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni kan som inga andra i svensk politik och samhällsliv visa hur ett hyckleri i praktiken ska gå till. Regler och moral gäller bara andra, inte er. Få gånger i världshistorien har väl så få lyckats med så mycket med så små medel. Hyckleri kräver ju trots allt bara en inställning/en uppfostran i den rätta tron om sig själv, för att den ska bli möjlig. Det gör er till en unik kandidat till priset.”

Stefan, vi måste tala!

Stefan, jag vet att du inte bryr dig så hemskt mycket om ”röstboskapet” mer än då det är val och när man ska fjäska för väljargrupper eller blidka folk med nya bidrag till både glasögon (länk till regeringens utredning) och gratis museiinträde (DN;unvis.it). Både du och jag vet ju dock att allt det där bara än fernissa och att det finns betydligt mer akuta problem, ett av dessa heter Margot Wallström och hon börjar nu bli direkt pinsam men också härskarlysten.

Ta bara det hon gjorde på konferensen ”Folk och Försvar” där traditionellt försvars-ministern men inte utrikesministern per automatik är inbjuden. På den spelade hon ju helt plötsligt båda rollerna och åsidosatte därmed Peter Hultqvist. Det var dessutom andra gången på mindre än ett år eftersom hon också bestämde över om Sverige skulle hjälpa Frankrike mot terrorism eller inte.

På konferensen la hon till och med fram förslag (Aftonbladet;unvis.it) som hon vore minister också i denna fråga. En ny värnpliktsreform borde nog vara just en försvarsfråga. Det är den alltså inte, den är en utrikesfråga om man får tolka Wallström rätt. Frågan är var du Stefan finns i allt detta? Är det i vanlig ordning så att du är ointresserad av att styra upp eller bestämma över dina egna ministrar?

Regeringens arbete och sättet att leda tycks präglas av kaos. En minister gör en annans jobb och sitt egna skiter hon åt h-e, ändå ingriper ingen allra minst statsministern som ska föreställa ansvarig för det hela Foto: ”Chaos (6930838882)” by Moyan Brenn from Anzio, Italy – Chaos. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Vi måste därmed ställa oss en rad frågor. Den första är vem är egentligen försvars-minister, är det Margot Wallström eller Peter Hultqvist? Den andra frågan är allvarligare än så, den lyder Kan en regering ha ministrar som tror sig ha bestämmanderätten i fler frågor än den man är utsedd att ansvara för? En tredje fråga är vad detta säger om regeringen och dess arbete. Kan en regering fungera på ett så rörigt och minst sagt oproffsigt sätt som utrikesministern visade på konferensen?

Wallströms tillkortakommanden stannar ju dock inte vid detta, de fortsätter tvärtom med oförminskad styrka. Nu senast igår lyckades hon se till att förhållandet mellan Israel och Sverige numer är bottenfrusen. Israels utrikesdepartement utfärdade till och med ett  inreseförbud (SR) för henne i egenskap av utrikesminister. Alla de som fanatiskt och enögt tycker detta är bra eftersom Israel i deras ögon är satan självt, jublar säkert men detta får tyvärr konsekvenser som dessa inte hade tänkt på.

Det innebär för det första att det högtidlighållande som Wallström skulle deltagit i där man skulle hylla Raoul Wallenbergs insatser i slutet av andra världskrigets Ungern nu ställs in. Visserligen bara en symbolhandling men en viktig markering om hur illa relationerna nu är. Bullshitförklaringen från svenska UD heter att besöket på seminariet ställts in av ”kalender-skäl”. Den rätta förklaringen är nog att utrikesministern är förklarad Persona non grata vilket är diplomatspråk för en icke välkommen person.

Utrikesministern är nu inte längre välkommen i Israel vilket praktiskt sett  innebär att hon inte längre kan utföra sitt jobb vare sig i Israel eller Palestina. Sverige har därmed tappat sin roll som fredsförhandlare i området tack vare hennes politik Foto: Wikimedia Commons Etsning av H.W Wellcome

Det innebär vidare att Sverige inte längre har något som helst inflytande och därmed förmågan att agera i konflikten mellan Palestinier och Israeler. In i Israel är hon inte välkommen och ingen på den sidan lär nog tala med henne förrän något nytt som förändrar allt inträffar. Den dörren är alltså helt stängd tack vare hennes agerande.

Inte heller kan hon tala med den Palestinska sidan ansikte mot ansikte på plats eftersom ett sånt möte kräver att hon reser via Israel. Dit hon ju inte är välkommen så där försvann den chansen. Hon har alltså sett till att Sveriges traditionella roll som fredsmäklare  nu har fått sig en ordentlig törn och därmed har hon bakbundit sig själv. Vi kan som nation i stort sett bara titta på och fortsätta att agera så ensidigt som vår utrikesminister har agerat, allt annat är redan nu förlorat.

Grunden till den här konflikten återfinns i händelserna med de knivattacker som har skett inne i Israel under hösten, här hittar du en engelskspråkig artikel från CNN. Kom ihåg, attackerna har skett oprovocerat, riktats mot civila och i vissa fall mot poliser och soldater, har varit samordnade och organiserade och har initierats av den Palestinska sidan. Attackerna har lett till att flera av de som har utfört attackerna har skjutits ihjäl.

Om man ska diskutera en sidas övergrepp bör man diskutera den andra sidans stöd till terror. Det hade varit att vara objektiv – något utrikesministern med sin politik under inga som helst omständigheter är. Foto: Wikipedia

Den sista punkten, att skjuta ihjäl förövarna har varit den punkten som har delat världen. Visst finns kravet att personerna ska lagföras och ställas inför rätta i en fri och rättvis rättegång, men hur realistiskt är det kravet när en person går bärsärkagång med en kniv i näven och redan har bevisat sig kapabel att både mörda och skada?

Utrikesminister Wallström har gått på den första linjen, den som säger att personerna ska ställas inför rätta. Att de avrättats har hon kallat ”Utomrättsligt Dödande” (SVT; unvis.it). Detta är en term som väcker många frågor eftersom användandet av den bara pekar ut en sida utan att med en annan debatt ifrågasätta den Palestinska politiken.Kom ihåg att till och med Fatah hyllar dåden som ”ett föredöme”. Du kan se video med material från Palestinsk TV här under.

Hennes kritik och politik är alltså enkelspårig och enögd, hade hon varit objektiv hade hon kritiserat den Palestinska sidan för länge sedan men detta har inte hänt. Istället har hon inlett en politik som ska utreda en sidas brott, men inte ens med ord nämna den andra sidans övergrepp. Kanske inte undra på att man reagerar från Israelisk sida. Inte för att jag säger att Israel står utan skuld, men den är nog tyvärr betydligt mindre än den andra sidans vilket utrikesministern så där lägligt har glömt bort. Har du det också Stefan?

Kanske är det så Stefan att du i vanlig ordning låter Wallström ”välja” att se en sidas övergrepp som större än de är, men den andra sidans övergrepp som mer negligerbar för att det  fångar upp röster i vårt land? I så fall är det  nu inträffade än mer smutsigt än bara en ensidig syn på skuld i frågan! Det är nog snarare dags också för dig Stefan att inse att den nuvarande politiken ställer till med skada för Sverige för lång tid framöver.

Som alltid är ju nämligen sanningen lite mer nyanserad än den svarta och vita bild som Wallström nu ger bilden av. Hon kan ju också kunna titta på bilden av IDF-soldaten som ger en av de skjutna första hjälpen som hon och andra kan se här under. Hon kan ju också betänka vem som angrep vem och vem som därmed bär huvuddelen av skulden men det är nog för mycket begärt. En sån tanke är dock förgäves med tanke på hennes tidigare uttalanden som man kan läsa om på Fnordspotting.

En av de skjutna Palestinierna får första hjälpen av Israeliska soldater som nyss har attackerats. En bild utrikesministern nog vill låtsas inte finns. I hennes värld är en skyldig och den andre oskyldig trots att verkligheten talar ett annat språk Foto: IDF

Löjesguiden nominerar nästan mekaniskt utrikesminister Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen annan har gjort sporten skita i det blå skåpet till en större konstart än du Margot. Du tar inte bara över andras arbetsuppgifter utan du upprepar också ett sönderfall i relationen till annan stat igen och igen och igen i all evighet. Det finns helt enkelt inget slut på din förmåga att leverera elände åt nationen, du borde bli kunglig hovleverantör i ämnet. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset.”