Vägskäl För Europa

Händelserna i Paris har naturligtvis utlöst en storm av reaktioner världen över. Få är dom som inte har haft en åsikt och än färre har låtit bli att uttala dessa. Kondoleanser och deltagande för offren och de efterlevande har naturligtvis haglat, stödet till demokratiska grundbegrepp som yttrandefrihet och åsiktsfrihet likaså. Få har dock uppmärksammat att stöd har kommit från ett oväntat håll nämligen muslimska organisationer. De anser nämligen med rätta att detta också är en attack på islam som religion. För islam är inte ett ansikte utåt, det är flera där fundamentalismen bara är en i mängden. De krafter som gör mindre väsen av sig och som hellre håller en låg profil är de som som alltid hamnar i bakgrunden men som också får se sin religion kidnappad av vettvillingar.

Ett mynt har alltid två sidor men om man kidnappar ett budskap kan man få det att se ut som ett Foto: Crystalgraphic

På SVD:s ledarsida publiceras på fredagen följande uttalanden: ”Imamer fördömer attacken. Muslimska ledare fördömer dådet i Paris i skarpa ordalag. Svensk Islamiska förbundet kallar det ”ett attentat mot allt vad islam står för”. Frankrikes muslimska råd (CFCM) betecknar dådet som ”barbariskt” och uppmanar muslimer att motstå ”extremistmanipulationer”. Från föreningen franska moskéer kommer följande uttalande: ”Muslimer måste intensifiera sina reaktioner mot dessa barbariska handlingar.” Länk till fördömandena hittar du här till SVT. Också muslimska brödraskapet har uttalat kritik mot det inträffade.

Tar man sig tid finns andra budskap man kan ta del av då det finns andra åsikter
Foto: Sverigesradio

Så långt är det alltså positiva tongångar. I kråksången hörs däremot andra typer av uttalanden. Björn Söder har t ex skitit i det blå skåpet igen, märklig förmåga han har att alltid hamna där, när han på sin facebook-sida har skrivit att attentatet #blottlägger islams rätta ansikte”. Länk till artikel om händelsen i DN hittar du här. Jag tänker inte försvara honom den här gången. Ovanstående citat talar sitt tydliga språk varför jag inte under några som helst omständigheter kan ställa mig bakom så stolliga generaliseringar. För grova generaliseringar är det. Läs här vad en av världens högsta muslimska ledare Hadhrat Mirza Masroor Ahmad har att säga på sajten Al Islam om extremistiska imamer som predikar våldets väg.

Imamer som predikar våldets filosofi är ett av grundproblemen. På bilden Abu Bilal Ismail som har uppmanat till mord på judar Foto: Samtiden

Världen står efter händelserna i ett vägskäl. Antingen går man den vägen där misstänksamheten och misstron är vägledande. Den vägen kommer oundvikligen leda till än större klyftor i samhället mellan framför allt muslimer och övriga befolkningen. Det kan till och med leda till att samhällen som det franska bryts sönder inifrån och nationalstater upphör att existera. I det klimatet kommer snarare fördomarna och dumheten råda. Det är inte heller uteslutet att i ett hårdnande klimat att vi också i framtiden får se fler händelser som den vi har sett de senaste dagarna. Dum väg att gå alltså. Man kan till och med i det perspektivet spekulera i framtida massavvisningar för att se till att bli av med det ”muslimska problemet”. Om det händer har vi nog inte lärt oss ett smack sedan Hitlers glada dagar och historien upprepar sig igen. Än mer dum väg att gå med andra ord.

Misstron mellan olika grupper i samhället sprider sig och det är precis det terroristerna vill åstadkomma Foto: Zazzle

Redan i nuet har hot och våld riktats mot moskéer i Frankrike, mer om detta i DN. Här i Sverige har två attacker skett och i Frankrike har till och med skott avlossats mot lokalerna. En av attackerna i Sverige skedde i Mariestad, mer om det i SVD, och en skedde i Uppsala, mer om det i Expressen. Redan nu börjar hatet och misstron alltså få fotfäste med andra ord. Oftast är det som det brukar vara de oskyldiga som får betala priset för vad de skyldiga har ställt till med. För kom ihåg att av världen 2,5 miljarder muslimer är det ett fåtal som sympatiserar med dessa åsikter och som är beredda att ta till vapen.

Bästa sättet att argumentera är med ord. Den som tar till vapen är snart förlorad
Foto: Aftonbladet

I Sverige finns beräknat ca 150 personer som hyser åsikterna och ytterligare cirka trehundra har rest ner till Mellanöstern för att strida. Högt räknat är sympatisörerna 300-400 personer, Säpo räknar inte in de stridande eftersom de inte är ett inre hot dvs befinner sig här, av sammantaget ca 125-140.000 utövande muslimer. Skulle man räkna högt finns 200.000 utövande muslimer i Sverige. Av de 300-400 radikaliserade beräknar Säpo att ungefär 80 personer är så farliga att de utgör ett hot, länk till Aftonbladet hittar du här.

Radikaliseringen inom islam är ett problem också för ”vanliga” muslimer
Foto: Cox & Forkum

Sammantaget finns ca 480.000 personer med muslimsk bakgrund, dvs människor som kommer från en muslimsk miljö och/eller ett muslimskt land. Alla dessa är dock inte utövare av religionen så den första siffran, 140.000-200.000 är den mest rättvisande. Ingen vet dock exakt hur många muslimer det finns. Myndigheterna tycks tycka den potatisen är för het och har därför ingen begriplig statistik eller ingen alls. Grunden för beräkningen hittar du på här i en artikel på Wikipedia.

Allt för länge har man sett mellan fingrarna på radikaliseringen, det måste få ett stopp nu
Foto: Shoebat

Det är alltså en förkrossande majoritet också här som inte stödjer fundamentalisternas agenda. Fundamentalisternas brist på stöd föranledde till och med den aktuella tidningen Charlie Hebdos tecknare att raljera med faktumet i en teckning som i vanlig ordning föranledde kontrovers. Problemet för muslimska grupper är att de fundamentalistiska är högljudda och hotar andra till tystnad. I Frankrike har redan flera muslimska organisationer tagit bladet från munnen, i Mellanöstern bl a Egypten likaså – det är dags för svenska muslimer att ta tag i sitt öde och köra ut djävulsdyrkarna ur kyrkan.

Dags att köra ut djävulsdyrkarna ur kyrkan Foto: APG29

Det finns alltså grund för att dra slutsatsen att både här och i Frankrike finns islamofobi. I Frankrike marknadsförs den främst av Marine Le Pens Front National. I Sverige har SD smugit runt frågan men ändå tillstått att vår tids största hot enligt dom är islam. En syn jag tycker talar rätt väl varför man inte kan eller ska rösta på det partiet. Mer om detta hittar du på bloggen Motargument. Men också vår regering är som vanligt ute i ogjort väder i frågan.

Inte heller islamofobi är okej, det är aldrig generaliseringar eller tillskrivningar
Foto: Lacivertdergi

I en debattartikel i DN vädrar Alice Bah Kuhnke sina enkelspåriga värderingar och strategier i frågan. Hennes första förslag lyder: ”Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har fått i uppdrag att göra en kartläggning och analys av den befintliga kunskapen om hot, våld och trakasserier mot personer med uppdrag eller anställningar av särskild betydelse för det demokratiska samhället.”
Min enda kommentar är att den analysen har redan Säpo gjort så varför slå in redan öppna dörrar när allt du behöver göra är att i  stort sett lyfta på telefonen? Den andra kommentaren blir att fråga mig varför inte säkerhetspolisen som har betydligt större kunskaper på området inte involveras?

Regeringen är som vanligt fel ute och sparkar in redan öppna dörrar Foto: Artofmanliness

Nästa förslag: ” Arbetet mot rekrytering till extremistmiljöer samt stöttning av de krafter som arbetar med att hjälpa människor att lämna dessa sammanhang har hög prioritet. Under 2015 satsas 5 miljoner kronor i insatser till organisationers och kommuners arbete mot våldsbejakande extremism. Detta handlar om att motverka såväl rekrytering som hjälp till de som vill lämna den extrema miljön.”
Min kommentar: 5 Miljoner? Fem sketna ynka jävla miljoner? Kunde du inte ha hånskrattat åt hela idén på ett bättre sätt än att se till att ge så lite att pengarna möjligen räcker till några färska frallor så de som vill hoppa av kan fika ihop? Hånfullt värre!

En kasse i Kuhnkes smak efter hennes snåla anslag till en angelägen fråga?
Foto: Spartipset

Nästa förslag till rakning: ”Ett omfattande förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism koordineras av regeringens särskilda samordnare Mona Sahlin. Under 2015 planerar regeringen exempelvis att gå fram med en handlingsplan som rör förebyggande av utländska stridande.”
Min kommentar: Skämtar Alice Bah Kuhnke med oss? Mona Sahlin vill ju som bekant ge avhoppare stöd. Länk till hennes uttalande här i SVT. Än bättre för allas våran säkerhet vore om de inte återvände alls. Om de överhuvud taget ska återvända bör Mona flyga in minst ett hundratal avprogrammerare från USA som är tränade på att vända sekteristiska tankar och idéer till mer normala. Hon känns inte helt rätt för uppdraget då hennes förslag till åtgärder mer liknar telefonsluss för krisande ungdomar med acneproblem än att hitta sätt att hantera förhärdade jihadister. Människor som dessutom har formats och avtrubbats av bestialiskt mördande. Bättre kan du Kuhnke.

Monas briljanta idéer om telefonslussar är så dum att hon redan där diskvalificerat sig
Foto: Texttalk

Nästa förslag från Alice Bah Kuhnke: ”Regeringen kommer att under året arbeta fram en nationell strategi mot islamofobi. Genom intensifierade kunskapsinsatser stärker vi samhällets gemensamma motståndskraft mot misstro och rädsla.”
Min kommentar: Vore det inte bättre att stärka vår egna självbild och det kulturarv vi själva har och som dessutom har format vårt samhälle? Genom en starkare individ som kan förstå sin egen kulturella bas förstärker man också viljan att ta in det som är främmande. Det är först när människor förstår sina egna sammanhang som de kan ta in det som är annorlunda. Annars kommer Alice Bah Kuhnkes förslag bara bli tomma politiska gester som uppnår absolut ingenting.

Ge folk en identitet och sätt allt i sitt sammanhang så kommer resten Alice, rotlösa människor är bästa receptet för elände i kubik Foto: Eil

Vi har alltså fått en del klara indikationer på att det finns betydligt mer moderata krafter som liksom vi reagerar med indignation på det inträffade. Det är med andra ord dags för den andra vägen. Den där vi samarbetar mot en gemensam fiende, den där vi hittar den gemensamma nämnaren som faktiskt förenar oss och den där vi kan lära oss att samexistera istället för att syssla med korkade och kortsiktiga lösningar som skulle fått Hitler att bli avundsjuk. Den möjligheten kan te sig flummig och drömsk men är faktiskt i ljuset av flertalet uttalanden inte alls orealistisk. Det finns trots allt en uppgivenhet också bland muslimer att hela tiden bli förknippade med en en bild som frammanats av de fundamentalistiska krafterna som stämmer lite eller inte alls med den stora majoriteten.

Indignationen finns för en gångs skull på alla sidor, ta vara på ögonblicket Foto: Micco

Det måste naturligtvis till mer som ett bättre samarbete mellan säkerhetsorganisationer och ett bättre skalskydd i byggnader med hinder för inpassage. Trots det vore en gemensam front mot den ondska som nu har visat sitt ansikte mer klädsamt för en region som vurmar för tolerans och mänskliga värden. Upp till bevis hur jobbigt det än är nu Europa. Det har blivit dags att bekänna färg innan det är för sent och kulorna i än större mängd viner in i moskéer runt om i vår del av världen.

Vad är religionsfrihet värd när man kan bete sig så här? Foto: Jinge

Det finns också en rad misstag som både Frankrike och Europa har begått och som har bäddat för dagens situation och den förklaringen heter inte massinvandring. Nej för ett tag var denna bra också för Frankrike men i kölvattnet på att massarbetslösheten har gripit tag i vår del av världen har också hopplösheten ökat. En gång fanns hur mycket som helst, nu får man vara glad om de ens finns skitjobb. Den utvecklingen beror snarare på dåliga ekonomiska beslut som togs för så länge sedan som upp till 20 år sedan. En läxa alla länder i Europa borde studera.

Invandrare får oftast jobben ingen annan vill ha, ge alla människor möjligheter istället för hinder Foto: Itthing

Nästa faktor går också i hopplöshetens tecken. Vad gör man om framtiden inte bjuder några lösningar? Man ägnar sig mer och mer åt det som samhället betecknar som brott! När område efter område, förort efter förort drabbas av otryggheten av att vara mer eller mindre i brottslingarnas våld föds än mer misstro mot samhället eftersom detta inte längre ens reagerar än mindre ingriper. Brottslighet och utanförskap har blivit en del av vardagen och de få som försöker har inte längre en chans. Också här borde Frankrike och Europa göra djupstudier och rannsaka sig själva.

Beröva människor arbete, möjligheter och man har snart en både hungrig och arg människa Foto: Apteka-Info

När det sociala utanförskapet har vuxit tillräckligt djupt kommer nästa slag ofta kombinerat med drogmissbruk. Barn lämnas vind för våg eftersom antingen de vuxna måste jobba dygnet runt eller är så nerkörda i ett liv som kretsar kring droger och/eller brott. Utan vuxna blir barn lätta att forma. Också som vuxna är de mottagliga för vad de uppfattar som auktoriteter. De är helt enkelt fundamentalisterna våtaste dröm eftersom de i dessa kan hitta människor som söker en gemenskap där ingen annan erbjuds och som är villiga att gå långt i sin strävan att hitta denna. Också att begå barbariska handlingar kan övervägas bara man tror på att belöningen blir tillräckligt stor. Här måste hela samhället titta sig själv i ögonen och se de misslyckanden som vi faktiskt är delaktiga i.

Dags att se oss själva och inse att vi delvis har en skuld i det hela
Foto: Parisagencyschool

Frankrike har format processerna för utanförskap i snart 25 år. Marseille har länge varit ett hopplöst fall av massarbetslöshet och utanförskap och har därför också skapat grogrunden för det vi nu ser. Också flera förorter runt omkring i Paris är tillhåll för den hopplöshet som därmed präglar hela delar av staden. Myndigheterna som polis och rättsväsende har däremot lyst  med sin frånvaro vilket bara har spätt på känslan av hopplöshet hos de få som fortfarande vill leva ett normalt liv. Här finns massor att lära sig för framtiden. Om man vänder en hel grupp ryggen gör de nämligen något åt det och radikalism är ett alternativ som flera ser som sista utvägen. En målande och bra beskrivning av utanförskapets Paris hittar du i Elisabet Anderssons kolumn i SVD.

Ekonomisk nedgång och socialt utanförskap i kombination med rotlösa människor är fundamentalistens bästa vän Foto: Flickr

Den enda reaktion som befolkningen i dessa delar av landet har sett har kommit från Front National. Marine Le Pen och hennes far Jean-Marie Le Pen har under decennier ägnat sig åt skuldbeläggande av de grupper som bor i dessa samhällen. Utanförskapet har därmed förstärkts. Stigmatisering av hela grupper fungerar alltså inte därför att de någonstans bara vänder sig mot ett samhälle som tillåter sig en så förnedrande behandling. Jean-Marie har t ex aldrig tvekat att utmåla hela grupper av invandrare som ”slödder”. Här ett smakprov på Jean Marie Le Pens smaklöshet från tidskriften Omni. Det som återstår att se nu är hur mycket större ett parti som också dom är en del av problematiken nu kommer att växa. Sverige ligger också i farozonen då vi har samma utveckling här och också en radikalisering. Läs terrorexperten Peder Hyllengrens analys här i Aftonbladet.

Ett samhälle utan svar på de viktigaste frågorna väljer alltid en mer desperat väg
Foto: Front National

Sjukdomen Le Pen går dock djupare än så i det franska samhället. I takt med Front Nationals framgångar har övriga politiska etablissemang försökt att konkurrera med dem genom att alltmer ta över samma agenda – invandrare är ett problem. Så har t ex förre presidenten Nicolas Sarkozy fört en liknande retorik och numer hittar man samma tankegångar till och med hos den alltid så goda vänstern (”god” om svensk vänster får beskriva verkligheten) där alltså också Hollande vill begränsa invandring. Här mer om detta på Yle Nyheter. Det finns dock en annan bild av fransk vänster och det övriga politiska etablissemanget och den förmedlas av den Fransk-Marockanske författaren Abdellah Taia i SVD.

När ett helt samhälle är sjukt finns bara en medicin – bättre ekonomi för att ge hopp
Foto: Kostdoktorn

Slutsatsen är att i det drama som nu utspelas finns fler skurkar än de som visas på bild. Det franska samhället och dess företrädare har misslyckats och deras svar är magstarkt att höra. Den ekonomiska politiken har misslyckats och resultatet är som vanligt hopplöshet, utanförskap och brottslighet. Oviljan att göra något åt problemen från samhället och dess myndigheter har sänt klara signaler till en hel befolkning – ”Klara er själva, vi har gett upp”. Det är precis som Ronald Reagan en gång sa: ”It takes two to tango.” Det sista hoppet stod till Hollande – den nuvarande presidenten – men också han har jagats av motgångar och nu har den ekonomiska krisen också blivit en politisk som beskrivs i Dagens Arena.

Där samfundet ger upp skapas bara en alternativ framtid på andra villkor Foto: Lovemeow

Därmed är den franska krisen social, ekonomisk och till sist politisk. Ett sådant samhälle är handlingsförlamat och återigen är det extremister på båda sidor som kan utropa sig till segrare. Marine Le Pen kan segla fram som det enda kvarvarande politiska alternativet där de andra har misslyckats. Fundamentalister med en suspekt agenda kan segla fram därför att de är de enda som inger hopp och som samtidigt fyller det hålrum som många känner inför ett liv som för länge sen har slutat att vara meningsfullt när det enda som erbjuds är antingen slag i ansiktet, hopplöshet eller total utanförskap. Fait accompli.

Frankrike och resten av Europa står inför ett vägval – Resa sig och vinna eller försvinna
Foto: Dreamstime

Europa står inför ett vägval. Ska vi följa våra humanistiska principer vi skryter så mycket med men gör lite åt för att leva upp till, eller ska vi slå in på samma hatiska väg som fundamentalisterna där misstänkliggörandet och nidbilderna är de förhärskande. Fundamentalisterna må ha förlorat tre man men dessa tre lyckades i ett uppsåt. Deras arv av ömsesidig misstänksamhet, skräck och hat lär bestå många år framöver. Att bygga upp ett förtroende lär ta tid men det måste ske och helst igår. Gör vi inte det lär det vara mer än människoliv som går till spillo i framtiden.

Den ogripbara skräcken och hatet kommer att hänga kvar många år både där och här Foto: Mediasanctuary

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera fundamentalister på båda sidorna av konflikten till priset ”Foliehatt of the Year” dvs både muslimska men också makthavarnas. Motiveringen lyder: ”Det spelar ingen roll vet vilka skäl man anför eller vem man pekar finger på – mord är mord och oförsonlighet är oförsonlighet. Att ni blir banérförare av inskränkthetens och hatets ideologi/religion tycks inte beröra er, inte heller att de som lider för era dumheter oftast är de som är oskyldiga. Ert hat och ert förakt har en överordnad roll och det gör er vare sig till muslimer eller kristna. I båda religionerna predikas tolerans och ett absolut förbud mot dödande, ändå saluför ni det motsatta. Det är om något talande. Era ord och argument ekar däremot tomma.”

Dessa Satans Mördare

Det har blivit dags för ett nytt kapitel, en ny inriktning. Denna inriktning måste innefatta alla goda krafter som drar åt samma håll, och de finns trots allt. Det jag talar om är naturlig de illdåd, eller terrordåd som de har kallats, som utfördes på onsdagen i Paris. Tre uppenbart muslimska fundamentalister stormade då in på en tidningsredaktion i Paris och sköt ihjäl elva kanske tolv personer. uppgifterna är just nu bristfälliga och antalet döda beror vilken nyhetskälla man går till. Fyra svävar mellan liv och död.

Attentatet i Paris har skakat om en hel värld men förhoppningsvis också svetsat den samman Foto: Aftonbladet

Attacken var genomförd med millimeterprecision då det tycks ha varit så att de visste vilka personer som gjorde vad och till och med deras namn. De valde ut de viktigaste och sköt dem som ren avrättning. Väl ute på gatan skrek de ”Allahu akbar” (gud är större) och ”nu har vi hämnats profeten”. Attacken kom efter att tidningen hade publicerat en rad satirteckningar föreställande profeten men också IS ledare Abu Bakr al-Baghdadi. Här en länk om nyheten till ABC News då jag inte längre anser svenska källor trovärdiga.

Läs på svenska journalister, ni förväntas säga hela sanningen inte halva Foto: Amazon

Det ska till försvar sägas att flera europeiska muslimska ledare har i skarpaste ordalag tagit avstånd från dådet och det hedrar dem. Uttalanden mot attentatsmännen hittar du här i Bohuslänningen.Hade dom inte gjort detta hade de riskerat att dras ner i samma träskmarker de här hjärndöda kretinerna som nu har utfört dådet kommer ifrån. Världen måste nu bli en i kampen mot dessa satans mördare och detta kan förhoppningsvis innebära startskottet. Här ett uttalande i en artikel av kalifen tillika världsledaren Hadhrat Mirza Masroor Ahmad från sidan Al Islam om det som är fel i delar av den Islamiska världen av idag.

Hadhrat Mirza Masroor Ahmad är en av dem som har uttalat sig fördömande
Foto: Al Islam

För allt för länge har vi slagit dövörat till och låtsats att inga problem finns, inte minst från vissa krafter här i Sverige har försvarstalen och de förringande förklaringarna haglat. Här kommer Mehmet Kaplans fantastiska uttalande genom en artikel i Nyheter Idag. Efter det inträffade vore det klädsamt om de krafterna bara höll käft och insåg hur landet nu ligger. Också vi är en del av problemet när vi exporterar krigare till detta fruktansvärda. Det borde till och med en miljöpartist som Kaplan fatta.

En bild vi inte vill se i framtiden men som sådana som Kaplan blundar för Foto: Patdollard

Visst har Mehmet Kaplan i efterhand gjort en pudel här ett uttalande i Samtiden. Problemet är dock att hans uttalande nu inte går att göra ogjort och det har dessutom öppnat Pandoras ask. Samma fantastiska förklaringsmodell som Kaplan använde sig av i sitt nu så berömda uttalande, används också av Rashid Musa som företräder det muslimska studieförbundet Ibn Rushd. Dumheterna har alltså multiplicerats och risken finns att någon tycker jämförelsen är relevant och att jihadresor därmed är som en skolutflykt till Astrid Lindgrens värld.

Jihadresor – Snart som en skolutflykt till Astrid Lindgrens Värld med små hyss vi borde har överseende med? Vilket skämt! Foto: Vimmerbyturistbyra

Tittar ni på den video som finns till ABC ovan hör man klart och tydligt att de väl ute på gatan skriker ”Allahu Akbar” (gud är större). Ingenstans i Rapports 18-sändning omnämns detta. När vi ser hur demokrati och yttrandefrihet attackeras tycks svenska journalister i vanlig södermalmsk anda välja ut de detaljer de vill vidarebefodra. Allt för att vi – röstboskapet – inte ska bli alltför upprörda och be etablissemanget att vidta alltför långtgående åtgärder (?). För en attack på demokratin och friheten är det, det erkänner till och med etablissemanget.

Människor som Abu Bakr al-Baghdadi står för ofrihet och en nedmontering av civilisationen Foto: Independet

Regeringen som är en del av detta etablissemang, uttalade sig genom utrikesminister Margot Wallström. Hon sa det som förväntades men det mest intressanta är nog vad hon inte sa. Ca 7 och 10 in i Rapport 19.30 som du hittar här, säger hon att vi inte kan skydda oss mot terroristattentat. Skitsnack Margot! Det finns massor man kan göra för att förhindra och försvåra. En åtgärd är att se till att strypa svenskars jihadresor till Syrien. Ett reportage om dessa i Aftonbladet.

Två av de svenskar som strider för IS – Kadijah Dare och Abu Bakr – som inte bör återvända hit Foto: Aftonbladet

Genom att omöjliggöra dessa resor stryper man tillgången till stridsvilliga som kan genomföra attentat som gårdagens i varje fall i sina delar. Här måste hela världen samarbeta på flera plan med lagstiftning, utbyte av underrättelsematerial och ett aktivt samarbete mellan länders berörda myndigheter. Världen måste börja agera som EN mot detta fruktansvärda.

De enda som bjuder IS motstånd på marken i framför allt Kobane är kurderna, nu är det dags att hjälpa dem också där Foto: SVT

Också Mona Sahlin bör nog tänka till om hon kan. Hennes utspel som samordnare åt regeringen för att se över problematiken med de som reser ner för att kriga och vad som händer med dem som återvänder bör dessutom diskvalificera henne i den rollen. Hennes råd är ju att sätta upp telefonslussar och krama dem som kommer hem så kommer de nog bli lite snällare i framtiden. Jag vet inte var gränsen går för något löjeväckande men där passerades den nog med råge. Avgå Mona, den senaste händelsen visar att du är ute och cyklar med seglardojor.

När man är ute och cyklar med seglarskor är det dags att avgå Mona Foto: Manolo

Nästa åtgärd som måste vidtas är att om man reser då återvänder man inte. Kan myndigheterna t ex säkerhetspolisen bevisa att en person har stridit för en terrorstämplad organisation, ska de inte heller längre vara välkomna tillbaka vare sig hit eller någon annan stans i Europa. Om dessa åtgärder inte vidtas kommer det som SVT berättar om här bli betydligt vanligare i framtiden.

Säkerhetsarbetet måste stärkas och ges mer resurser, utbytet med andra länder måste bli bättre Foto: Dagensjuridik

ytterligare ett nödvändigt steg är att integrera. Om människor får lov att bilda samhällen i samhället har vi per definition inte ETT samfund längre, vi har flera. Ett faktum som inte minst gör sig gällande i dagens Sverige där vi med andra ord har en utmärkt grogrund för den typ av tänkande som ligger bakom det som nu hänt. Att som Stefan Löfven gör, skippa integrationsfrågan som egen portfölj och låta de ligga under justitiedepartementet lett av justitieminister Morgan Johansson är ett historiskt misstag. Något som Sverige kommer att få betala för i framtiden men som inte tycks bekymra vare sig Löfven, Johansson eller övriga regeringen.Två kritiska artiklar om detta hittar du i SVT Opinion och i Dagens Samhälle. Denna fråga är alltför viktig för att behandlas så lättviktigt som den nuvarande regeringen gör. Frågan är till och med en ödesfråga. Tar vi inte den på allvar lär händelserna som beskrivs i Sydsvenskan bli vardagsmat framgent.

Dålig integration och nya terrordåd är sådana här människors bästa röstfiskare. På bilden Frankrikes Marine Le Pen som nu lär öka sina opinionssiffror Foto: Telegraph

Motivet för något så korkat som att skjuta undan integrationsproblematiken i någon lämplig vrå är väl etablissemangets enda tänkbara svar. Att erkänna att man har misslyckats lär aldrig hända, att erkänna att den är både ett problem i nuet men också att den kommer att vara så i framtiden likaså. Den hederliga persiska mattan kommer som vanligt väl till pass i socialdemokratins Sverige när man nu städar undan årtionden av misslyckad eller icke-förd politik. Alliansen bör inte heller de gå oskadda ur kritikstormen, inte heller de har visat sig ha en politik som faktiskt tacklar problemen. Dags för ett nytt politisk landskap där de gamla partierna städas ut med andra ord. För de nuvarande är ett misslyckande nu såväl som i morgon. Att fortsätta att låtsas som ingenting kommer som vanligt bara att gynna SD, ingen annan.

Det politiska etablissemanget sopar sina egna och andras problem under mattan därför att erkänna sina brister är en alltför stor prestigeförlust Bild: Norman Rockwell

Den svenska debatten måste bli mindre skitnödig och mindre ryggradslös. Man kan inte i kulturrelativismens namn springa omkring i varje debatt och ursäkta sig för att man är svensk/europé/människa. Allt medan andra som Fatima Doubakil helt öppet får spotta folk och åsikter som inte överensstämmer med den egna rakt i ansiktet. Det föder bara känslan av att extrema åsikter är okej, det är ju ingen som vare sig vågar eller kan gå i svaromål. Mer om den tesen kan man läsa på bloggen Fnordspotting.

Den svenska debatten behöver bli mindre orolig och inneha mer ryggrad. Upp till kamp för vårt sätt att leva och för våra ideal! Foto: Swipnet

Hennes briljanta slutsatser att det som vanligt bara är oljan USA vill åt när de bombar IS är svårsmält. Hon föredrar alltså IS förtryck och försvarar den indirekt för att rättfärdiga sitt hat mot USA. Svårsmält som sagt. Mer om detta i ytterligare ett inlägg på Fnordspotting. Vårt självhat och självförakt som inte borde vara annat än stolthet undergräver vårt sätt att leva. Läs mer om dessa kloka tankar i Ivar Arpis ledare i SVD.
Fatima Doubakil är också ute på hal is när hon kritiserar en ny terrorlagstiftning. Ett arbete pågår med en sådan där träning och deltagande i strid med organisationer som har terrorstämplats ska förbjudas är tanken. Detta motsätter hon sig med hänvisning till att det strider mot folkrätten. Artikel om detta i SVT hittar du här. Helt fel men målet att försvara jihadresor lär hon ju uppnå med en sån retorik. Svårsmält är ordet igen.

Ytterligare ett briljant uttalande av Fatima Doubakil! Kan hon tas på allvar efter detta?
Foto: Twitter

Händelsen i Paris har med all tydlighet visat på ett antal saker. För det första att det nu är bråttom att bilda gemensam front mot de krafter som med sån önskvärd tydlighet har visat vad de står för. I denna front är i varje fall i min värld moderata muslimer som tar avstånd från det inträffade mer än välkomna. För det måste vi dock ha vissa grundregler grundade på värden och värderingar vi delar. Det är slut på anpassandet till det för vårt samhälle främmande.

Flagellanternas botgöring med piskning av ryggar är en sak, vår egen botgöring får nog lov att hejdas här och nu Foto: Denstoredanske

Också att identifiera och åtgärda samma typ av tänkande på hemmaplan är viktigt och då kan vi inte längre låtsas som om vi bor i den bästa av världar, det gör vi helt enkelt inte. Samma sak skulle kunna hända här imorgon. Vi har de rätta förutsättningarna vi också. Ett faktum som inte minst visar sig genom en del av de reaktioner som har kommit genom sociala media. Varningsklockan har slagit.

Klockan klämtar för oss, ska vi agera eller fortsätta att som här doppa huvudet i sanden? Foto: Wikipedia

För det tredje visar det precis det USA:s utrikesminister John Kerry visade på klipp här från Huffington Post, att attacken visar skillnaden mellan oss och dom. Vi för en kamp för frihet och ett civiliserat samhälle, de för en kamp för ett bakåtsträvande och ofritt. Både han och jag tycker nog mest synd om terrorister och deras organisationer.  För en tanke som frihet och civilisation kan aldrig dödas med vapenmakt.

”I Have A Dream” – Drömmaren kan dödas men aldrig drömmen, det glömmer fundamentalister bort Foto: Gagop

Till sist en egen kommentar. De som försvarar eller förringar den här typen av fenomen som t ex Mehmet Kaplan och Rashid Musa, ni äcklar mig. Ni springer benen av er för att försvara det oförsvarbara och ni hittar hela tiden nya sätt att slå knut på er själva för att hitta argumenten som inte finns. Jihadresor är och förblir oförsvarligt, terrorhandlingar likaså. Om ni inte kan förstå en så övertydlig signal som sändes igår och reagerar på den är ni hjärndöda. Om det ens skulle föresväva er eller andra att försvara detta fruktansvärda är ni dessutom fruktansvärda människor.

Att slå knut på sig själv och försöka förklara det oförklarliga och förkastliga leder ingenstans – fel är fel och omoral är omoral Foto: SVT

Allt är dock inte elände och en strimma hopp kan ändå skönjas. Dels har fördömandena regnat in också från den muslimska världen men sen har de kloka nu börjat uttala sig. Jan Hjärpe är professor i islamologi och något av en allvetare i ämnet. Hans analys är att det är desperata människor som tar till dessa metoder som vi har sett. När man mördar och mördar men endast uppnår medborgarnas ilska och förakt också i arabvärlden, har något i fundamentalisternas teorier fallerat. Mer läsning om Urban Hjärpes kloka tankegångar i en länk från SVT. Låt oss hoppas att hans tankar besannas och att också dessa krafter nu får känna på världens vrede inför det oerhörda.

Bildtexten fritt översatt säger ”Detta är inte en religion”, så sant som det är sagt
Foto: Twitter

Löjesguiden vill med denna artikel nominera Islamisk fundamentalism till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni uppfattar er egen religion som djävulen skulle ha utläst den. Er kunskap om vad islam egentligen står för är minst sagt bristfällig och idealiserad. Att ni i den processen som individer gör er till verktyg för en korkad och förvrängd agenda gör er visserligen till användbara verktyg men också viljelösa okritiska hantlangare i cynismens och hatets tjänst.”
Jag vill också nominera sådana människor som Mehmet Kaplan, Rashid Musa och Fatima Doubakil för försvarar det omöjliga och den ofattbara grymheten. Motiveringen lyder: ”Historien är full av medlöpare som har försvarat eller förnekat det som inte går att försvara eller det som har varit verkligt. Ni kommer att få erfara att precis som era föregångare kommer ni att bli historiens relikter. När berättelsen är färdigskriven finns ingen plats för sådana som er. Det enda bestående ni åstadkommer är att ni gör er själva till förtryckarens kreatur och som sådan är ni fördömda på förhand.”

Utförsbacken I Raketfart

DN har snabbt blivit ett tillhåll för det jag hatar allra allra mest, den politiska konformismen. Den åsiktskorridor där tanken som borde vara fri, stängs in och minimeras till något som troligen skulle försvinna helt i den nålfiltsmatta som täcker denna korridors golv. På  tidningens sidor trängs snart sagt alla Sveriges mest pk:istiska journalister om att få framföra den ena tesen efter den andra som alla omges av en aura av Sovjetgalenskap. Den sjunker längre och längre ner i ett moras av misandri, DDR-inspirerat frihetsideal och statssocialistiska små tankegångar som får vem som helst att vilja emigrera. När tidningen inte själv producerar sina tankevurpor, står ytterligare en kader av välvilliga och nyttiga idioter i kö om att få uttrycka sina lika lågstående idéer. Förvånansvärt många av dessa kommer från vår ”fria” och oberoende forskning. Ett inte alltför konstigt förhållande eftersom forskning  i dagens Sverige i sina delar är en hemvist för politiskt och ideologiskt färgad tankegods som vi känner igen allt för väl. Tidningen håller helt enkelt på att lida den intellektuella sotdöden. Likt den bulldogg den är, släpper den naturligtvis inte greppet och istället presenteras i söndagens utgåva ytterligare en av alla dessa begåvade och väl genomtänkta artiklar.

Den senaste i raden utgåvor av detta i ord förtäckta Sovjettänket publicerades i söndagens DN under rubriken ”debatt”. Jag använder citattecken eftersom jag känner att ordet ”debatt” i DN:s värld har antagit en karaktär som snarare andas ”dekret”. De två artikelförfattarna, Stefan Jonsson – professor i etnicitet  vid Linköpings Universitet och Elena Namli – professor i etik vid Uppsala Universitet, har båda skapat en om möjligt än vidrigare skapelse än den artikel som SVD publicerad i lördagens utgåva. Den andades ju yrkes- och åsiktsinskränkningar i skolan som jag skrev om i blogginlägget  ”Utförsbacken”.

Elena Namli skrev artikeln……..Foto:SVT

……tillsammans med Stefan Jonsson Foto: DN

Redan i inledningen av artikeln som handlar om hur SD ska bemötas av etablissemanget (vad annars?), ställs frågorna på sin spets. Hur ska valresultatet hanteras? Hur ska man inom etablissemanget (läs: svensk vänster; författarens anmärkning och åsikt) förhålla sig till att SD fick tretton procent av väljarnas röster? Ska man ens respektera detta val?
Svaret kan bara bli ett Stefan:
I en demokrati är tanken att man ska lyssna lika mycket på andra, som man lyssnar på de med likartade åsikter eller sig själv. Man diskuterar och debatterar, men man förbjuder inte och man försöker absolut inte att nervärdera folks val. Tanken på att folk har rätt att uttrycka tankar och idéer, är i en demokratisk stat okränkbar.

I grundlagen finns dessutom en portalparagraf som lyder: ”All offentlig makt utgår från folket”. Det står med andra ord INTE: ”All offentlig makt utgår från Södermalm eller därifrån man kan hitta likasinnade. Journalister, pseudoprofessorer, proffstyckare och kravallkombattanter är en liten klick befolkningen med den självklara rätten att bestämma allt, även över de kretiner som röstar på SD”. Jag tycker det verkar som om ni båda – Stefan och Elena – behöver damma av kunskaperna om demokrati och dess olika grundbultar.

Artikelförfattarnas syn på demokrati? Foto: Göransalltmöjligt

Dessutom passar Stefan och Elena på att göra våld på definitioner vilket får ödesdigra konsekvenser. I följande stycke anar man en drastisk förändring av begreppet rasism som genast skärper till vem som är och inte är detta:
”Huruvida det är etnicitet, kultur eller religion som påstås göra människor olika spelar här mindre roll. Det avgörande är att olikheterna ursäktar eller rent av uppmuntrar till att vissa utesluts från rättigheter som andra har. Denna rasism existerar och växer i dagens Sverige. Den drabbar invandrare och flyktingar liksom unga svenskar som växer upp i segregerade områden och av många ”medborgare” uppfattas som icke-svenskar.”

Låt oss bena ut det där: Idag är definitionen på rasism och jag citerar SAOL (Svenska Akademins Ord Lista): ”Åskådning som hävdar att olika människoraser har olika värde och bör ha olika ställning i samhället”. Inget i definitionen nämner kultur eller religion. Däremot ingår etnicitet i begreppet rasism eftersom vi en gång för alla har bestämt att inget finger får pekas mot grupper av människor baserat på deras härkomst. Detta kallas hets mot folkgrupp och är med all rätt förbjuden i lag. Ingen ska behöva mötas av glåpord bara för att man tillhör en etnisk grupp.

Författarna har dock inskränkt begreppet när de i ordet ”rasism” frångår den rashierarkiska definitionen för att i stället lägga in kultur och religion. Det är framför allt det första jag genast får problem med.
Tänk dig själv, jag kritiserar kvinnlig omskärelse och jag skriver att jag tycker att det är hemskt att detta i några få fall också genomförs här i Sverige. Helt plötsligt skulle jag alltså vara rasist därför att jag kritiserar en kulturell företeelse genom att tycka att den är fel. För mitt uttalande skulle jag kunna bli åtalad och dömd.
Skulle jag välja att här på bloggen skriva om att hederskultur inte är okej, skulle jag kunna bli åtalad för hets mot folkgrupp enligt denna definition. Jag skulle också kunna råka ut för ett tryckfrihetsmål där mina ord ligger i vågskålen och frågan vad jag får och inte får skriva aktualiseras.
Mer om detta intressanta fenomen som omdefinitioner av ord och om artikeln i stort, hittar du på Jussi H Lundells intressanta blogg.

Definitionerna är viktiga annars kan det gå som i artikeln Foto: Levande Historia

De båda fortsätter sitt resonemang. ”Vi menar att spridningen av rasismen är utbredd i dagens Sverige och Europa.” Vidare skriver dom: ”Den [rasismen; författarens anmärkning] bygger snarare på att människor av olika skäl är till den graden olika att detta legitimerar att de ska hållas isär och behandlas olika.” Att partier runt om i Europa argumenterar för den första linjen, den att hålla isär, stämmer. Den gemensamma faktorn mellan Front National, Vlamsblok, Folkpartiet för Frihet och Demokrati (lett av Geert Wilders i Nederländerna) och SD är en skeptisk inställning till om människor kan dela en gemensam grund i ett land att stå på. Bättre då att hålla isär folkgrupperna enligt dem med sådana åsikter.

”Behandlas olika” är däremot ett påstående jag skulle vilja höra de två utveckla. Det är nämligen något mer problematiskt att påstå något sådant, särskilt som Jimmie Åkesson har spenderat en halv valrörelse med att hävda allas lika värde. Utomlands, i framför allt Frankrike och Nederländerna, har man en något annorlunda bild. Både Geert Wilders och Marine Le Pen argumenterar mer i den andan där man bland annat med stor iver smutskastar människor från muslimska länder. Ett misstag också Jimmie gjorde i valrörelsen, men bilden är som sagt lite mer komplex där. Partiet har också en nolltolerans mot rasistiska handlingar och uttalanden som också det gör bilden allt annat än så klar artikelförfattarna vill göra gällande. Med andra ord saknas nyansen i den analysen och istället blir den bara en endimensionell dumhet i svart och vitt som inte säger mer än att också artikelförfattarna lider av fördomar.

Det som artikelförfattarna blandar ihop är följande. I dagens Sverige håller något på att hända och detta är att i kölvattnet på att etablissemanget har misslyckats med att skapa jobb, växer klyftorna och motsättningarna. Grupp ställs mot grupp och den konflikt som då skärps, förstärks av ett utanförskap i områden som mest liknar enklaver och som utgör en perfekt grogrund för än mer konflikt. Detta leder till en negativ spiral med både sämre skolresultat, kriminalitet och sämre levnadsförhållanden. I slutänden leder det till att folks oro utmynnar i ett röstbeteende som speglar deras ökade farhågor, ett faktum SD skickligt fångar in. Detta ska alltså INTE blandas ihop med den rasism artikeln talar om, grovt vilseledande skulle jag vilja påstå. Oro och rasism är inte samma sak helt enkelt.
Både inom EU och i Sverige trycks det frenetiskt på bromsen, men ingen kommer på den geniala tanken att man också måste gasa för att kunna satsa offensivt. Blanda inte ihop dessa två helt olika fenomen Stefan och Elena.

Konflikter leder snart till splittring, rasism är däremot nåt annat Foto: Ubuntutoolbox

Fortsättningsvis kommer den ena dumheten efter den andra ur den penna som skrev artikeln. Ta följande exempel:

”Det ena är att många som röstar på Sverigedemokraterna bara visar sitt missnöje med den etablerade politiken. Det andra argumentet är att de som stämplar Sverigedemokraterna som rasistiskt ifrågasätter SD-väljarnas grundläggande rätt, nämligen rätten att fritt uttrycka sina politiska preferenser i en demokrati.

Båda argumenten inkluderar en problematisk sammanblandning mellan respekten för allas lika rätt att ha åsikter och idén om att alla åsikter ska respekteras. Denna sammanblandning spelar Sverigedemokraterna i händerna.”

I Stefans och Elenas värld är alltså demokrati något relativt, något man måste pröva vid varje tillfälle. För genom att skriva ”…..respekten för allas lika rätt att ha åsikter och idén om att alla åsikter ska respekteras” skiljer de båda på begreppet demokrati och delar in detta i två grupper. Resultatet av deras tänkande blir att i ena stunden har vi rätt att tycka, men i andra stunden är det inte säkert att alla åsikter kommer att respekteras (?????).

I själva verket är det precis tvärtom. Respekten för idén om att alla har rätt till en åsikt, hänger intimt ihop med idén om att alla åsikter ska respekteras. Denna tes går att sammanfatta i ett enda ord – ”Pluralism”. Ordet betyder helt enkelt att alla, ALLA, har rätt att uttrycka en tanke, åsikt eller värdering genom ett parti eller en organisation som för denna representerar denna grupps värderingar. Alla tankeströmningar, alla politiska partier och alla ideologier som formas av tankeströmningarna är och förblir tillåtna. Inget inte ens Stefan och Elena kan ändra detta faktum som är en av hörnstenarna i demokrati.

Pluralism innefattar allas rätt till åsikter, tankar och att få uttrycka dessa Foto: Armradio

Naturligtvis måste det finnas begränsningar också. Man kan t ex inte kränka enskilda grupper eller individer i demokratins namn med tillmälen eller genom fördomar som man med argumentation cementerar. Problemet är att den typen av lagstiftning redan finns. Det kallas t ex ”hets mot folkgrupp” så din tanke har redan lagstöd Stefan och Elena. Det ni inte säger med er artikel, är att ni inte nöjer er med att dessa lagliga möjligheter. Ni vill helt enkelt gå längre, så långt att vi kommer att hamna i ett rent Kafka-likt helvete.

Vill man inte lyssna till ett budskap stänger man antingen öronen eller så kastar man sig in i debatten med målet att med ARGUMENT tala om varför opponenten har fel. Man kastar fram FAKTA som talar för den egna saken, man citerar stora tänkare och man hänvisar till exempel från andra länder, men man inskränker ALDRIG rätten att uttrycka sig eller uttala sig i olika frågor. Man gör inte ens detta med förment pekande på FN-stadgar eftersom en sån uttolkning som skribenterna gör, den att SD går att stämpla som rasistiskt, i grunden är ifrågasättbar.

Debatten är forumet för diskussion där man argumenterar Foto: Aftonbladet

Det något haltande resonemanget fortsätter. Utifrån uteslutandet av vissa tankar, men inte alla, går Stefan och Elena vidare. Eftersom SD är rasister, trots att detta påstående alltså är tveksamt, ska det demokratiska begreppet ändras så att vissa tankar inte längre ska kunna rymmas inom dess ramar. Jag finner denna tanke fascinerande Stefan och Elena. Inom ramarna för demokrati vill ni göra inskränkningar i det som är demokrati (!). Raderna ”Vi menar att rasistiska åsikter aldrig bör respekteras i en demokrati. Det är i stället nödvändigt att erkänna att demokratin är sårbar. Ifall det finns risk att rasistiska värderingar normaliseras i den politiska processen bör demokratin värna om sig själv med hjälp av ett starkare minoritetsskydd och skärpta åtgärder mot rasistiska yttringar.”

Min tolkning: Om det styrande flertalet finner så, stämplas en tanke åsikt eller ett politiskt parti som rasistiskt. Stämplas det som detta är det att betrakta som ett övertramp på FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter och svensk lag som följer denna. Det är därför något man kan förbjuda dvs skapa ett åsiktsförbud. Vem som ska göra dessa delikata avvägningar och vilka kriterier som ska gälla för en sån bedömning är höljd i mörker i er artikel. Så jag tvivlar, djävulen döljer ju sig som bekant i detaljerna och dit vill få gå när de får reda på vilka konsekvenser det kan orsaka.

Djävulen döljer sig alltid i detaljerna Foto: Bodega Partybutiken

Jag måste erkänna att jag hittills har varit alldeles för naiv i min kritik av alla dessa Don Quijote-lika typer som med en dåres frenesi fortsätter att tala om alla problem utom de rätta. På det sättet var denna artikel ändå upplyftande. Det är däremot skrämmande att se att det finns de som tror på det de själva skriver. Skrämmande är det också att de i sin ihärdighet fortsätter att argumentera för användandet av grundläggande demokratiska regler och principer som verktyg att inskränka demokrati i förslag och debatt. Att det ändå är just Stefan Jonsson och Elena Namli som sätter sina namn till artikeln är kanske inte så ologiskt trots allt. En av deras närmaste vänner och kollega heter Mattias Gardell. En person som också han har gjort sig känd för en hel del antidemokratiska tendenser som när han och Maria Sveland dök upp i Nordisk Rådet och försökte få kritik mot feminism förbjuden i de nordiska länderna. Stefan Jonsson har också tidigare uttalat sig om att böckerna ”Lilla Hjärtat” och ”Tintin I Kongo” är djupt kränkande, rasistiska och bör därför förbjudas. Är det nån annan än jag som hör ekot från en annan tid med en annan ideologi bakom pamfletterna?

Bokbränning tillhör en annan tid (?) men gör censur det? Foto: Wikipedia

Löjesguiden vill därför nominera Stefan Jonsson och Elena Namli till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För den frenesi och uppfinningsrikedom ni i er iver visar när ni med smarta omskrivningar vill inskränka och kringskära demokratiska fri och rättigheter, nomineras ni till priset. Ni har båda visat att ni ändamålen alltid helgar medlen och att ni därmed gör er till fullfjädrade antidemokrater.”
Också DN nomineras till priset, nomineringen lyder: ”Ni nomineras till priset ”Foliehatt of the Year” för den ärlighet ni visar när ni bakom liberala tankar misstolkar och omformulerar detta ideologiska tankegods. En uttolkning som snart andas lika mycket frihet som den Kim Jong-Un uppvisar. I detta syfte har ni inte bara lyckats att knyta kontakter med externa antidemokrater och antiliberaler, ni har dessutom anställt dem.”