Konkurrens eller inte…..det är frågan

Tänk dig att du har a-kassa som enda inkomst, den ligger idag på 910 kronor (Kommunals Informationssajt; Archive) per dag. Eller att du som inkomst har försörjningsstöd (Socialstyrelsens hemsida för riksnormen). Tänk dig samtidigt att du bor i storstadsregion som alltfler gör och betalar en genomsnittlig hyra (SCB:s hemsida för genomsnitt hyra 2015).

Resultatet blir att du inte har det alltför fett och att du får vända på varje krona. Bidrag i olika former var 2014 verkligheten för 226 000 personer (Socialstyrelsens statistik) vilket kostade statskassan 10,5 miljarder kronor [uppgiften från samma länk som ovan]. Resultatet blir att sådan excess som museibesök inte är det första som dyker upp i det ekonomiska beslutsfattandet för alla människor. Särskilt om det kostar pengar är den typen av konsumtion rätt utesluten.

BourdichonKonsumtion av kultur står i direkt proportion till hur mycket pengar människor har. Ju mer pengar dessa har desto mer kultur konsumerar man. Det är därför så få med bidrag konsumerar kultur hur mycket man än subventionerar den Foto: By Jean Bourdichon – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2650467

Därför var det kanske välkommet att vi vid årsskiftet fick fri entré (DN; Archive) till alla statliga museer i landet. Ett av motiven var mycket riktigt också att se till att musei-besökandet blev mer demokratiskt och mer spritt bland människor som annars inte skulle ha gått dvs låginkomsttagare.

Tyvärr visar den  rapport du hittar länken till här under från Myndigheten för Kulturanalys att fri entré påverkar antalet besökare men inte vilka som besöker museer. De som går är fortfarande samma medelklass men fler till antalet, de marginaliserade däremot kommer inte för att det är gratis. Det som regeringen anger som skäl till sitt egna beslut, saknar alltså grund i statens egna utredning.

http://www.kulturanalys.se/wp-content/uploads/2014/02/Bes%C3%B6ksm%C3%B6nster_slutlig_reviderad_2014-02-05.pdf

Så vad är då det egentliga skälet till en sådan reform som denna? Plakatpolitk och röstköp förstås! Medelklassen och överklassen i Stockholms innerstad tackar i tysthet för gåvan och så är förhoppningsvis nästa valseger fixad. Man får komma ihåg att Stockholm är den stora vinnaren på reformen, tittar man på listan över museer med gratis inträde så ligger 15 av 20 i Stockholmsregionen. Hela landet betalar alltså för en liten grupps konsumtion ska subventioneras, hur rimmar det med ”rättvisa”?

Det andra skälet till att man tar ett sådant beslut som detta, kan man bara spekulera i. Men är det inte lite märkligt att varje gång en Socialdemokratisk ny reform sjösätts så är ett av de bestående resultaten alltid att privat konkurrens till statens egna verksamhet, alltid får orättvisa villkor och sämre konkurrensmöjlighet? Det är tyvärr ingen slump som jag ser det! De hatar när staten inte får ha sitt älskade monopol och de har två små ivriga stödpartier att backa upp galenskapen med.

Ingenting är heller gratis, inte ens i Sovjetunionen kunde man tillverka saker utan att ta betalt. ”Gratis” och ”Fritt inträde” är med andra ord problematiska termer och ord i sammanhanget. Det enda som har hänt efter nyåret är att skattebetalarna i hela landet är med och betalar för en liten innerstadselits vurm att få springa på museer gratis. Hur detta rimmar med slagord som ”rättvisa” och ´”demokratisk reform” kan säkert regeringen ta fram ett argument för, de är ju så påhittiga i sin iver att förklara det  oförklarliga.

Reformen får dessutom en del oönskade bieffekter som nu har fått en egen liten debatt bredvid de stora frågorna. Beslutet att slopa inträdet till statliga museer har nämligen snedvridit konkurrensen eftersom privata museer inte får samma förmån. Därför har också beslutet nu anmälts till konkurrensverket (DN; Archive) av grundarna av Fotografiska Museet som är ett privat museum också det i Stockholm. Det kan också i förlängningen om man väljer att driva målet så långt, bli ett fall för Europadomstolen.

Justitia TakÄrendet kan till och med strida mot EU-rätt och kan så småningom bli föremål för juridisk prövning i EU-domstol om ärendet drivs så långt. Foto: By Marion Golsteijn – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=42399997

Naturligtvis rycker också en och annan till beslutets försvar (Metro; Archive), de återfinns föga förvånande på vänsterkanten. Retoriken är nu som den var då där man visar att man inte förstår ens grundläggande samband. Att kunna driva något med de kostnader man har för lokaler, för personal och till den som ställer ut sina verk och ändå kunna få ett hyfsat överskott på intäkterna, ersätts med ord som ”girighet”.

Det är som om artikelförfattaren Björn Werner inte förstår begrepp som dessa. Inte heller att också konstnärer är beroende av en inkomst är nåt som sjunker in. De två ägarna av museet beskrivs som:

”två män i hatt och breda glasögonbågar”…..

”som vill tjäna bra med pengar”.

Återigen ser inte artikelförfattaren verkligheten. Sanningen är nämligen att det är väldigt svårt att få just företag i kultursektorn att ens gå runt, de flesta kämpar på marginalen. Anledningen är enkel, kultursektorn är en smal sektor som hamnar långt ner på prioritetslistan när människor ska fördela sina pengar på allt från livsnödvändigheter till sånt som är försumbart. Den klass av människor som faktiskt konsumerar kultur finns enbart i storstäderna och har relativt eller mycket gott om pengar.

Man kan också tycka mycket om det karaktärsmord han hänger sig åt. Minst sagt så barnsligt som bara anstår Metro som ju har börjat anta samma pubertala dumhet som Nyheter24. Hade jag beskrivit Werner utifrån artikelns fotografi som en ”typisk nyhippie med liten eller ingen kunskap om kulturbranschen” hade jag fått mina fiskar varma. Men här gäller ju regeln vem som säger vad. Vissa får säga vad som helst, andra ingenting alls. Det är ju det som är vår nya tids tolkning av ”jämställt”, ”demokratiskt” och ”rättvist”.

DjurVi vet ju att vissa djur är mer lika än andra och att de därför också alltid har rätt. Detta gäller särskilt inom svensk vänster där man är speciellt lika. Foto: By Marion Golsteijn – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=42399997

Han förstår inte heller den utredning som kom från statens egna organ Myndigheten för Kulturanalys, eller också har han helt enkelt inte läst den. För av texten framgår att han inte har noterat att reformen har lockat till sig en medelklasspublik, inte den underklass som var tänkt. Grupper med socialbidrag, ett för övrigt felaktigt namn då ”socialbidrag” som namn ersatts av ”försörjningsstöd”, som en målgrupp har nu enligt Werner fått sina demokratiska fri och rättigheter. Problemet är bara att argumentet inte stämmer.

Björn Werner förstår inte och förnekar att den fria entrén skapar en snedvriden konkurrens. Han raljerar och går på för att måla upp de två ägarna som de idioter han anser att de är. De ser ju inte egenvärdet i att underprivilegierade människor får tillgång till kultur trots att de fortfarande med reformens hjälp inte har tillgång till den. Alltså måste de två anmälarna straffas för att de inte ser det som inte finns nämligen ett samband i ett påstående.

Ändå ger Werner de två rätt i påståendet att beslutet snedvrider konkurrensen när han skriver:

”Redan nu märker de att fler väljer gratiskonst framför att betala 120 kronor i entré hos dem.”

Här argumenteras alltså för en ståndpunkt, bara för att med illa valda ord och argument punktera sin egna ståndpunkt!!!!!!! Så tack Metro, ni har just kommit fram till samma slutsats som jag. De två ägarna av Fotografiska Museet har helt rätt i att beslutet snedvrider konkurrensen och att det utarmar kulturen i Sverige. Dessutom strider beslutet mot EU-rätt eftersom det inte ger alla samma möjlighet att konkurrera på lika villkor. Sverige bör därför i vanlig ordning hudflängas, det bör för övrigt också Metro.

Hearts of the WorldPlakatpolitik och vänsterpopulism kan alltså komma att kosta Sverige både anseende, en offentlig hudflängning och kanske också skadestånd eller böter. Allt för att vi inte fattar att rättvisa är det samma som lika villkor Foto: By N.Y. : The H.C. Miner Litho. Co. – Library of Congress[1], Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6308391

Löjesguiden nominerar idag tidningen Metro och regeringen med Alice Bah Kuhnke i spetsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för Metro lyder: ”Så mycket väsen för ingenting men nedräkning till tio på eget grepp är svårslaget. Det gör er till frustande ånglok i jakten på årets seger till priset.”

För regeringen lyder motiveringen: ”Det blir allt mer klart att tomma ord, plakatpolitik och rena röstköp är allt ni har till ert förfogande. Kloka beslut för framtiden lyser däremot som alltid med sin frånvaro. Ni är som få andra regeringar innan er, helt befriade från det minsta spårämne av kompetens. Det gör er till steroiddopade kandidater till priset.”

Om det fria ordet och försöken att tysta det

En av hörnstenarna i begreppet demokrati är en fri, oberoende press som kan verka och säga det den vill säga. Det är dock lite bekymmersamt att påstå att sånt finns i Sverige, alla har en agenda och alla drar åt olika håll för att påverka folk att tycka som dom. Vi har dessutom en press vars främsta aktörer – journalisterna – sysslar med en medveten politisk agenda som ska gynna ett sätt att se på samhället och bara den.

Vänstern har på sätt och vis redan monopol genom allehanda hjärntvättsinstitut som i Sverige betecknas som ”utbildning”. Men vi har också det motsatta, en statsmakt som alltmer börja lägga sig i det fria ordet. Vi har nyss fått resultatet av en utredning (Utredningen ”Integritet och Straff”) som skulle kunna leda till det fria ordets död på nätet. Anledningen är helt enkelt att den av näthat utsatta personens ”känsla” och ”upplevelse” plötsligt flyttar in i lagtext.

GaffatejpÅret då vi firar Tryckfrihetsfordningens 250-årsjubileum visas allt fler tecken på att det fria ordet mår allt sämre i landet. Det senaste exemplet är det där någon på Regeringskansliet ringde upp en enskild journalist för att tala om vad han/hon eller hen tyckte om dennes skrivande Foto: Wikimedia Commons

Hatet på nätet är de fåtals uttryckssätt, syftet med det nya riktlinjerna är dock att kväsa all opposition genom att helt enkelt föra in känslor som juridisk grund för åtal. Ingen talar dock om det motsatta, dvs när de som säger sig vara utsatta för näthat är de egentliga hatarna. Problemet är väl snarare att hatarna som verkligen hatar kan springa och gömma sig bakom maktens skyddande sköldar, allt medan vi andra som knappt har lyft pekfingret får veta att vi hatar i så enorma mängder att vi inte borde få existera.

Ta feminister t ex, ingen är enligt de själva så hatade som dom men själva hatar de så det står härligt till. Generaliseringar om män, nedsättande kommentarer om män, misstänklig-görandet av män osv är inte alls så ovanliga om man vill tro. Till och med när feminister anslår en riktigt sansad ton med kloka tankar fallerar de till sist. Anledningen är enkel, de kan inte hålla sig borta från generaliseringarna eller det rena historieförfalskandet (Metro; Archive). Svensk feminism är helt enkelt som att leka ”finn fem fel”.

Magplasket den gången var väl att Cissi gör det där feminister brukar göra, hon generaliserar. För att inte peka finger på de som faktiskt står för det sexuella trakasseriet på svenska badhus vill hon relativisera problemet. Det gör man bäst genom att påstå, helst helt utan minsta spårämne av bevis, att ett problem har funnits långt innan de som genomför allt detta vidriga kom hit. Genom att påstå att sexualiseringen av badandet har funnits så länge det har funnits badhus, så blir alla män – inte bara de skyldiga – utpekade.

Tidningen Metro och Cissi Wallin gör alltså det fina och rättrådiga feminister ska göra, de tänjer på gränserna för fakta och vill mer än gärna ge en bild som inte riktigt stämmer. Inte undra på då att både skribenterna och tidningen i det fallet har ett grundmurat dåligt rykte och detta med all rätt. Fakta är ju för den här typen av ”publikationer” bara är en patriarkal förtryckarmetod för det har vår husgudinna Gudrun sagt. Hör ni trampet av stövelklackar?

Vi har förstås också en regering i det här landet, inom parentes en ovanligt usel sådan som inte ens borde få använda beteckningen. Också dom är ena hejare på att lägga sig i och ha åsikter om sådant de inte bör ha en åsikt om. Ta SVD t ex. En någorlunda seriös tidning som också den har sina avigsidor, men man kan i varje fall inte anklaga dom för att inte granska, kritisera och dissekera den katastrof vi kallar ”regering”. Det är deras självklara rätt och dessutom deras uppgift. Så långt allt rätt alltså.

Aleksandra BoscaninSom sagt, regeringen var det. Titta på Tweetet ovan och förskräcks förhoppningsvis. En enskild journalist – Aleksandra Boscanin – gör alltså sitt jobb men så fort hon gör detta ringer någon från Regeringsdepartementet och låter meddela att man inte är nöjd med vad hon skriver. Nu ska det i ärlighetens namn först sägas att det inte framgår om det är en tjänsteman eller politiker som har framfört åsikten.

Men det spelar kanske ingen roll när allt kommer omkring, det hela är så pass vidrigt att varje person med någorlunda rättskänsla måste reagera. Ett Regeringskansli som inte bara har åsikter om vad en enskild journalist skriver utan som dessutom aktivt ringer upp och meddelar att man ser med ogillande på vad han/hon/hen skriver. För det finns väl hen också inom journalistkåren?

Swedish Black HenMycket kackel i hönsgården regeringen men visst finns väl också hen inom journalistkåren. Svart står för den sorg vi alla känner inför sönderfallet som kallas Sverige. Foto: Av Freyja Imsland – http://www.mynewsdesk.com/se/uu/images/pm_hoena1-107458, CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=44810395

Skulle det röra sig om en tjänsteman bör denna entledigas från sin tjänst, är det en politiker som jobbar inom Regeringskansliet bör han/hon/hen bytas ut med omedelbar verkan. Det är djupt oroande att se hur en regering med dess Regeringskansli tycker sig ha rätten att granska, ha en åsikt om och framföra denna om en enskild journalists arbete eller slutsatser. För tänk efter, vad betyder det i klartext? Jo, vi har en regering som anser att de inte ska granskas och händer detta ändå så kan man alltid sätta ner klacken.

Det är ju tyvärr inte första gången regeringen passerar denna osynliga gräns mellan det tillåtna och otillbörliga. För drygt tre veckor sedan fick Aftonbladet en käftsmäll av Stefan Löfven personligen när han kallade deras granskning av Peter Hultqvists lägenhetsaffärer för ”tjoller” (Aftonbladet; Archive). Man kan alltså sammanfattningsvis konstatera att det fria ordet genom landets tidningar har två fiender, journalisterna själva och en regering som inte tål att man granskar denna.

Återigen visar det sig alltså att landet befinner sig på ett sluttande plan och att det snabbt går utför. Skälen till varför regeringen Löfven måste och ska vara en parentes i historien hopar sig därmed. En regering med sin närmaste departement som tror sig kunna ro en så osmaklig handling i land har inte längre någon legitimitet, så enkelt är det. Står man inte upp för de grundläggande demokratiska värderingar som kräver denna tolerans, ska man inte heller anförtros landets högsta ämbete.

Shah AlamMakt medför både ansvar och nödvändigheten att förstå att regler också gäller den egna personen eller kollektivet. En regering eller dess administration som inte förstår detta bör inte vara regering. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen och Regeringsdepartementet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att regeringen Löfven är fullständigt inkompetent är ingen nyhet. Att den också är till sina delar fientlig mot grundläggande demokratiska värderingar som var och ens rätt att granska och kritisera är däremot något nytt och skrämmande. Erkänn ert misslyckande och avgå omedelbart! Men jag tror ni är alltför inkompetenta för att ens veta hur man gör det och därtill alltför narcissistiska. Det sammantaget gör er till utmärkta kandidater till priset.”

Feminismens sammanbrott?

Feminismen är en ideologi som egentligen hör hemma på historiens soptipp. Inte bara därför att den är Marxist-Leninistisk utan säkerhetsbälten och som gärna vurmar för stenkorkade kollektiva synsätt där individen är inget eller noll. Nej, den är dessutom helt missvisande. Man påstår ju t ex att feminismen är inkluderande för alla, även män men tyvärr är detta falskt. Istället ikläs män allt som oftast en roll som få eller inga känner igen sig i där vi får stå till svars för saker eller tankar vi aldrig ens har dryftat.

Tidningen Metro (Oberoende F!) är ju numer hemvist för feminismens galna idéer och föreställningsvärld. Inte en dag går utan att nya fantastiska teorier läggs fram. Ta den här artikeln (Metro; Archive-länk) t ex. Leone Milton – journalist och debattör – ger oss en lektion i att vi som tycker det är upprörande med händelserna på Eriksdalsbadet, Kalmar och Köln egentligen bara vill ha ensamrätten på tafsandet. Vi sysslar egentligen med revir-pinkande så när allt kommer omkring är vårt engagemang falskt (????????!!!!!!!!!).

Hennes argumentering bygger som vanligt på generaliseringar som ”alla män är xxxxxx”. Skulle man vända på resonemanget och säga att ”alla kvinnor är korkade höns” eller ”alla araber är benägna att skära halsen av folk” skulle det inte dröja länge innan anmälan låg på polisens bord. Med andra ord var de där påståendena inget annat än just påhittade exempel.

LögnFeminismens största problem är lögnerna och påhitten för att skapa poänger och rubriker. Den senaste i raden gör nog den skadan än värre och hotar därmed en seriös diskussion såväl som det som verkligen borde diskuteras. Foto: Wikimedia Commons

I Leones fall tycks hon mena att alla män är benägna att blotta sig. 2014 anmäldes 946 fall (BRÅ; rubriken ”anmälda brott”) av exhibitionism eller blottning som det också kallas. I november förra året bodde i landet 9 845 155 innevånare enligt statistik från 2014.

Om vi utgår från att 50 % är män (det är egentligen fler!) så får vi 4 922 577 personer. Vi räknar bara de som är 20 och uppåt och då får vi att antalet män (är lika med potentiella blottare) är 2 732 442 personer.

Vi räknar också bort alla som är över 80, det kanske inte är så vanligt att de är ute och blottar sig. Det utgör 166 913 personer enligt från samma statistik från 2014. Kvar har vi
2 565 529 potentiella blottare, dessa ska jämföras med de rapporterade 946 fallen. Det är 0,037 % av den manliga befolkningen i åldersgruppen 20-80.

Vad som framställs som ett mellan raderna ”vanligt” problem då Leone menar att det är detta man som kvinna får vänja sig vid, är alltså i själva verket enormt ovanligt. Nästa argument då? Jo, det finns för Leone är rädd på fotbollsmatcher där män skapar kaos. Återigen så råkar alltså män ut för en generalisering.

ADN-Pätzold-14.4.90- Schwerin: Leipziger Fans machten sich vor der FDGB-Pokal-Begegnung zwischen dem 1. FC Lok Leipzig und Dynamo Schwerin auf ihre Weise "warm". Die Welle der Gewalt auf den Fußballplätze und nach den Spielen ufert offenbar weiter aus.

Män på fotbollsmatcher är ett stort hot i Leones värld. Detta trots att de flesta aldrig har utövat den huliganism hon är så rädd för. De flesta går faktiskt på fotboll för att se fotboll!? Foto: Wikimedia Commons

För alla män går inte på fotboll och de som gör det är inte alla fotbollshuliganer. Det är bara VISSA män som är det. Dessa är ofta kriminella och är ofta drog- eller alkoholberoende, uppskattningsvis finns 600 risksupportrar (Wikipedia) i Sverige. 600 personer av 2 565 529 0,02 % av den manliga befolkningen mellan 20 och 80. Således ett alldeles jättestort problem. Även om vi räknar in hela fanskaran som en potentiell fara, jag har inga siffror på hur många de är, så är nog problemet rätt litet. Man kan som alternativ låta bli att gå också.

Nästa argument då! På vägen hem från krogen ska nästan alltid berusade män sätta sig bredvid henne på bussen för att ”snacka lite”. Ja Leone, det ingår i att bli berusad, man snackar. Inte alltid för att hota eller vara närgången men behovet att vara social ökar med intaget av alkohol till dess man inte längre kan vare sig snacka eller vara social. Om du tycker det är obehagligt, res dig och sätt dig någon annanstans som en markering istället!

I både fotbolls- och bussfallet är det nog snarare Leones känslor och förutfattade meningar som är boven i dramat. Vill man vara rädd för att man har lärt sig att vara rädd i de situationerna så blir man rädd. Det styrs undermedvetet och lärs in från barnsben, den som däremot inte vill vara rädd blir inte rädd. Det finns massor med tekniker för att kunna komma fram i dessa prekära lägen bara men vet hur. Låt t ex axlarna sjunka ner, lyft på huvudet, gå med normallånga steg och andas lugnt så avslöjas det inte.

Nästa argument är lite mer allvarligt. Leone läser tidningen som uppmärksammar hur  män har mördat, rånat och våldtagit. Ja, det är naturligtvis inte bra att sånt inträffar men jag kan lugna Leone med mer fakta. För det första är tidningar i dagens Sverige patologiskt intresserade av just dessa ämnen. De fokuserar sig mer än gärna på mäns övergrepp på kvinnor, aldrig de motsatta.

Uppmärksamheten blir med andra ord en trigger som får reaktionen att vakna. Reaktionen blir ”Shit, så vanligt det är ändå att sånt händer”. I själva verket är det väldigt liten chans att råka ut för det men jag håller med om den biten att det är problematiskt att det ens inträffar. Men faktum är att t ex ett brott som våldsbrott är mycket större risk för en man än den är för en kvinna. Statistik över detta hittar du på BRÅ.

AvtryckareTrigger (betyder ju avtryckare!) är ett känt feministiskt sätt att skrämma skiten ur unga flickor. Där det finns lite att oroa sig för ska man känna maximal otrygghet. Där brott  som misshandel drabbar män oftare, får man det till att kvinnor är överrepresenterade – Oärligt! Foto: Wikimedia Commons

Men det är här det förfärliga kommer in, en förkrossande andel av männen våldtar aldrig. Istället är det en liten grupp som står för nästan alla brott, 2014 fanns 1010 misstänkta. 1010 av 2 565 529 mellan 20 och 80, vad blir det Leone? Jo, 0,039 % av befolkningen! Återigen står inte våldtäktsmännen direkt på led för att  massvåldta intet ont anande unga kvinnor på väg hem från krogen. Men jag håller alltså med, bara det att det händer är ett problem. Statistik från BRÅ hittar Leone och alla andra här.

Det är också så att offren tyvärr relativt ofta utsätts för övergrepp mer än en gång, en del så många som tio gånger eller fler. Det innebär att varje övergrepp räknas som en våldtäkt vilket är illa, men offrens antal blir färre. Därför är det inte så vanligt som man kan förledas att tro. Jag håller dock fortfarande med, att det händer är tillräckligt illa men att inbilla sig att det står en våldtäktsman i varje gathörn är lika illa. Det gör det inte och det skapar onödig rädsla där man i varje fall för det mesta kan känna sig trygg, dock som sagt inte alltid.

För det andra ändrades lagen 2005 så att det som tidigare betecknades som sexuellt utnyttjande istället jämställdes med våldtäkt. Det gjorde att fler omfattades av brottet efter 2005 och därför ser det också ut som om förövarna blivit fler när det i själva verket handlar om att brottsrubriceringen har ändrats. Statistiken ljuger alltså, särskilt i skarven efter 2005 där man kan tolka det som en drastisk ökning vilket det alltså inte är.

Det var till och med så att gruppen som utsatts för sexuella övergrepp sjönk från 2013-2014.  Tittar man bara på gruppen ”kvinnor” sjönk siffran från 2,4 % till 1,8 %. Det är visserligen 1,8 % för mycket men man får vara glad för att det minskade. Ser man på hela befolkningen sjönk samma siffra under denna period från 1,3 % till 1,0 %. Återigen hittas dessa uppgifter och ovanstående på BRÅ:s hemsida.

Statistik KönStatistiken talar oftast sitt språk, feminister ett annat och aldrig mötas de två. Klart är i varje fall att feminister som Leone Milton inte bryr sig om fakta, inte åberopar den och förvränger dessa. Till sist drar de en slutsats på det omöjliga och felaktiga. Foto: By Mocoface – Own work, CC BY-SA 3.0 Wikimedia Commons

Ytterligare en faktor man kan peka på i sammanhanget är benägenheten att anmäla som tycks ha ökat, det är bra men det får ju också statistiken att se ut som om siffrorna har ökat. Om detta är en faktisk ökning eller om det beror de faktorer som jag har nämnt här är svårt att ha en åsikt om. Också mörkertalen i sammanhanget är svårgreppat då det ibland är förenat med skuld och skam att prata om.

Lika stor skam är det dock som Leone och Metro gör, påstå något utan att ens lyfta ett finger för att backa upp dessa med fakta och statistik. När man dessutom tar det ett steg till och tar de slutsatser man säger sig kunna se är direkt oärligt eftersom dessa just vilar på absolut ingenting. Mäns allmänna revirpinkande skulle alltså ligga bakom vår falska omtänksamhet om kvinnor som nu blir sexuellt trakasserade både i badhus och i städer runt om i Europa. Vi vill enligt Leones tes ha tafsandet för oss själva.

Det är här dödsstöten kommer in för den moderna feminismen. De påstår ju att de vill ha männen på sin sida och att feminism också gynnar dom. Vi som motsätter oss ideologin ser inte detta och vi ser inte att också vi dagligen är offer för vår mansroll som är fast i. Om vi bröt oss loss och bejakade feminismen skulle vi bli fria, riktigt fria. Men hela tiden argumenterar ju feminister som Leone precis tvärtom.

Hur skulle jag kunna känna mig fri om jag hela tiden tillskrivs egenskaper och beteenden jag inte har? Hur ska jag kunna bli fri från min mansroll om jag hela tiden blir påmind om en jag inte känner igen och som jag dessutom tycker är motbjudande? Blir inte den nya rollen som jag tillskrivs av feminister i själva verket just den boja som de påstår att min nuvarande är?

FångeDet är tyvärr inte min mansroll som gör mig till fånge utan feminismens eviga utmålande av vad jag är när jag i själva verket är något annat som gör det. Tyvärr envisas feminismen med att hela tiden visa hur fördomsfulla man i själva verket är genom att just tillskriva och måla upp bilder av män som passar ett fåtal Foto: Wikimedia Commons

När till sist Leone börjar argumentera på ett mycket motbjudande sätt där mäns verkliga motiv är att få revirpinka, vilja ha ensamrätten över kvinnor och tafsandet på dessa, få ha ensamrätten att få stöka runt på stan, hindra andra män att dregla och busvissla så rinner någonstans glaset över. Coup de Grace kommer med citatet:

”Dessa mäns beteende är inte bara främlingsfientligt, utan visar också hur primitiva vissa hjärnor fortfarande tycks vara. Vikingar kallar de sig själva för, jag tycker grottmänniskor passar bättre.”

Det enda detta citat bevisar är hur lite egentligen feminister vill ha med män på tåget. Förutsatt då att de inte är sådana där flagellanter (Feministiskt Perspektiv; unvis.it) till män som förnedrar sig själva och andra män med sin undergivenhet. För vem mer än flagellanterna känner att en käftsmäll är rätt medicin? Inte jag och säkert inte du heller! Istället skapar just sådana påståenden precis det som så många undrar över – frågor som varför folk inte är feminister (Expressen; Archive-länk). Undra inte mer säger jag bara.

Sammanbrottet är kanske inte här än om man avser att feminismen dukar under, försvinner eller ändrar inriktning. Men jag anar ändå att slutet är nära. För om man argumenterar så slarvigt och motbjudande som Leone Milton gör måste man vara desperat efter att skapa poänger ur tomma intet. Hon liksom anstränger sig med att trolla med knäna tills att det hela spricker från kant till kant. Dags att lägga ner en motbjudande rörelse, eller kanske rent av starta en motrörelse i form av en mansrörelse?

MänDet är kanske rent av dags att starta en mansrörelse för att se till att dessa nidingar jagas på flykten? Inte mig emot! Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Leone Milton till priset ”Foliehatt of the Year”. Också Metro och dess högsta ledning nomineras till priset för sin feministiska insats. Motiveringen för Leone lyder: ”I vår sköna nya värld av postmodernism och feminism är ju fakta bara en manlig härskarteknik. Det bevisar du med avsaknaden av all fakta. Ingenstans backas dina påståenden upp av det minsta lilla korn av bevis. Istället ersätts dessa med påståenden och påhopp. Det gör dig till en fullblodskandidat av rang.”

För Metro lyder motiveringen: ”Ingen har som ni gjort en så formidabel insats för feminismen men också lögnen och propagandan. Snart sagt varje dag möts vi av nya fantastiska påstående som för att bevisa en tes. Det gör er till formidabla propagandister men urusla journalister och tidningsutgivare vilket är anledningen till nomineringen.”

När moralen är kaputt

Medborgarna i det här landet som själva har satt dit sina änglavingar har nu visat sig vara moraliskt helt korrupta. Anledningen är den totala förvirring som råder kring det tidigare stödet för två grupper som nu visat sig ha hamnat på kollisionskurs. De jag talar om är naturligtvis kvinnor som fått värja sig för sexuella trakasserier från nytillkomna flyktingar som har gjort att dessa har hamnat blåsväder. Grupper av flyktingar har ju pekats ut och nu måste man från godhetsskvadronerna runt om i Europa välja vem man ska stödja.

Nu är till och med förklaringsmodellerna inne på ad hoc-modeller eftersom de ordinarie har visat sig vara så fel. Visst har man sin maktstruktur som i sann Marxistisk anda visar vem som är underordnad och vem som är ännu mer underordnad. Visst förklarar man övergreppen med att det är de förtrycktas sätt att tala om att de är förtryckta men i förbifarten slänger man i vanlig ordning den andra gruppen under tåget. Feministerna gör det, godhetsapostlarna gör det och snart har kökkenmöddingen fullbordad.

Karl MarxIbland är det illa dolt men godhetsrörelsens själva grundideal vilar på Marxistisk grund, inget annat. Feminismen vill gärna kalla sig ”frihetlig” men frågan är vem den är fri för, inte för män men knappast för kvinnor heller Foto: ”Karl Marx 001” by John Jabez Edwin Mayall – International Institute of Social History in Amsterdam, Netherlands. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

För det både olustiga och lustiga beroende på hur man ser det, är att det är kvinnorna som drar det kortare strået och kom ihåg att det är feminister som står för den utförsäljningen. Här gäller det att försvara en tes och då är bondeoffer inte uteslutna. Vem som bär tjockast offerkofta i den Marxistiska identitetstombolan fick vi en ganska handfast lektion i från Kawa Zolfagary i Nöjesguiden för en tid sedan.

Taktiken i det här spelet mellan sidor och intressen skiljer sig lite åt så här tänkte jag göra en liten sammanställning av vad vi hittills har sett. Vi kan börja med relativiseringen av problemen som är den vanligast förekommande varianten i alla artiklar.

Den här taktiken bygger på att göra ett fenomen/problem så allmänt som möjligt. Man vill visa på hur många andra som är involverade i problemet. Det är alltid samma grupper, för feminister vita heterosexuella Europeiska män och godhetsapostlarna tycker sig se rasister i varje cigarettfimp eller lunchmeny de stöter på. Relativiseringen hittar vi i t ex Gudrun Schymans och Linnea Brunos artikel från Metro (unvis.it).

Argumenten känns lätt igen när skribenterna är framme, från feministiskt håll heter det t ex att ”män under alla år har…..” och menar då att fenomenet inte bara går att tillskriva Nordafrikaner eller araber. Den linjen följer t ex följande artikel i DN (unvis.it) var annars. Problemet med argumentationen är att det finns få eller rättare sagt inga dokumenterade fall där 1000 vita heterosexuella män har samlats på flera ställen runt om i Europa för att på olika geografiskt begränsade områden begå massövergrepp mot kvinnor.

Gudrun SchymanGudrun Schymans linje är glasklar, relativisera genom att påstå saker som inte är sanna så blir historien mindre pinsam och våra faktafel blir mindre påtagliga. Sexuella övergrepp av vita heterosexuella män har skett i grupp i alla tider och är inget nytt. Vilka historiska belägg det finns spelar mindre roll Foto: ”Gudrun Schyman (21859250041)” by Anders Henrikson – a_25_5394. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

En egen liten underkategori till denna argumentationsmetod är ”vittnesmålet”. Den metoden går ut på att man hittar en person som var där och som så där lägligt har en annan syn på saken än de som borde ha all fakta på bordet nämligen polisen. Denna person kan intyga att allt är fel och alla har missuppfattat allt.

Exemplet ”We Are Sthlm-festival” – en konsert i Kungsträdgården i Stockholm är ett sådant. Polisens bild av unga invandrarkillar som förövarna av sexuella övergrepp ska inte stå oemotsagd. Det blev Martin Eidenstens och Aftonbladets uppgift att stå för förnekandet i följande artikel (unvis.it). Lägg gärna märke till att Martin är fältassistent för att öka hans trovärdighet vilket det inte gör. Det sociala har en historia av att vara allmänt  underbe-mannade och riskerar i hasten att begå misstag. Mer om det i GP (Archive-länkad).

Men det finns också betydligt mer direkta metoder som inte är så oskyldiga som de ovan, låt oss gå in i det minerade området ”krossa motståndet”. Det är som sagt inte lika snyggt och fridfullt som det som nämnts ovan utan betydligt mer smutsigt. Man använder här sociala media för att komma åt meningsmotståndare och måltavlor. Kliniskt och snabbt ser man till att likt skolgårdsmobbaren se till att det tilltänkta offret hamnar på knä så snabbt det går.

Ett fall är den tyska tjejen Selina som var en av dem som utsattes för angreppet i Köln under nyårsnatten. Hon gjorde det som tydligen åtminstone en del inom godhetsrörelsen ser som absolut förbjudet, hon klev fram och berättade sin historia. Man kan väl säga att historien blev kort för snart började man helt enkelt verbalt och socialt trakassera henne genom just sociala media. Mer om den historien i Breitbart.

Hot Potato LogoThe Hot Potato Logo skulle lika gärna kunna vara logotypen för svenska domstolar som inte riktigt vågar ta i den heta potatis migranters brottslighet utgör. Tyvärr leder detta och blotta hotet om stämpeleffekten från godhetsrörelsen till att personer frias på lite för enkla grunder och de som har kränkts kränks en gång till Foto: Wikimedia Commons

Det mest otäcka i den historien är inte att hon inte bara utsattes för ett karaktärsmord. Videon med hennes intervju las snart upp på bland annat facebook och hittade in i muslimska kretsar kring en person med rätt radikala åsikter. På hans sida påstods att hon ljög, att detta ingick i propagandan mot islam från väst och att hon fick skylla sig själv. Rätt härligt att just när man just har utsatts för ett övergrepp så utsätts man genast för ett nytt med andra ord. Den här gången från personer med rätt ljusskygga åsikter dessutom.

Precis som här finns en beröringsskräck från myndigheterna, ingen vill stämplas som rasist och genast finna att 719.000 ditresta aktivister står och demonstrerar mot ”rasismen”. Man låter hellre bli att åtala och snart har man ett än större problem eftersom dessa människor lär sig att myndigheterna är lamslagna och så har man ju ”aktivisterna” på sin sida förstås. Samma fenomen återfinner vi i Sverige då åtal läggs ner eller domarna blir friande.

Ett sånt fall är våldtäkten i Stockholm vid fåfängan där en av förövarna friades för att hans ”ålder inte gick att fastställa”. Du kan läsa om domen i Aftonbladet. Nej, jag säger inte att han borde ha dömts till varje pris men skälet till den friande domen är i det närmaste skrattretande då en åldersbestämning är enkel att utföra om man vill och vågar. Till och med Migrationsverket genomför och informerar också om genomförandet via sin hemsida nu för tiden.

Att en domstol i det här fallet inte gav sig in i det getingboet beror enbart på berörings-skräcken och rädslan för domen från godhetsrörelsen som snart hade stått på trappan och skrikit om rasism. Att en tjej nu fått sitt liv förstört är inte lika viktigt. Domen andas egentligen ”vi vågar inte ta i den här heta potatisen så vi gör det som är politiskt acceptabelt” snarare än juridiska överväganden. Det hela hade nämligen kunnat vara så enkelt, men nu blev det istället så svårt. Allt därför att modet inte fanns.

Noel CowardNoel Coward var kanske inte feg även om hans efternamn faktiskt betyder ”feg”. Däremot gör svenska domstolar i fallet våldtäkten i fåfängan det lätt för sig när man vill slippa ett rättsfall med TNT inbakat. Att man gör sig till ynkryggar är en annan sak. Foto: Wikimedia Commons

Det blir ju så när man har en rörelse som denna där den politiska förvirringen är total. Offer blir förövare och snart har de blivit offer igen. De som borde dömas för brott går fria därför att ingen vågar stå upp mot den dumhet som uppvisas. Men det är faktiskt fler som blir offer än de tjejer vi har talat om hittills. Självaste polisen har ju de senaste dagarna hamnat i blåsväder och delvis av egen förskyllan men också därför att just denna ”goda” rörelse har bestämt sig för att hindra dem från att uträtta sitt jobb.

Den egna förskyllan går att sammanfatta i två ord – Dan Eliasson. Hans karriär har gått spikrakt men den har också gått genom att vara socialdemokrat vilket idag är en merit när man vill göra karriär i det offentliga. Anledningen är enkel, sossarna håller på att genompolitisera tjänstemannakåren med partitrogna för att få en lättledd administration. Denna motverkar dessutom allt vad statskupper heter om gud förbjude någon skulle få för sig att rösta bort guds gåva till det svenska folket.

Dan Eliassons karriär har tagit honom till poster som statssekreterare på justitiedeparte-mentet så kattskit är det inte, CV hittar du i Dagens Juridik. Som partitrogen har han tydligen också sett det som sin främsta uppgift att censurera vissa fakta i målet för att inte ”understödja främlingsfientliga krafter” vilket är bullshitiska för att inte mata SD med fakta. Resultatet blev alltså mörkande av uppgifter och bara av den anledningen borde han avgå vilket också har krävts som följande artikel i SVD (unvis.it) kunde berätta om.

Godhet vs. ondska igen alltså, den enda frågan som återstår är vem som egentligen är ond. För mig är det ingen tvekan, Dan Eliasson måste avgå! Inget annat är acceptabelt i en demokrati. Det har med rätta väckt stor uppståndelse också utomlands därför att händelsen är så pass anmärkningsvärd att man måste fråga sig hur djupt denna partipolitiskt grundade korruptionen egentligen får lov att sträcka sig. Här ett utländskt smakprov från engelskspråkiga Daily Mail.

Dan EliassonAtt Dan Eliasson borde avgå är en sak, att han kommer att göra det en annan. Kom ihåg, han har mäktiga vänner inom die Partei och är själv en del av detta då han har varit statssekreterare åt gamla justitieministern. Det är så man håller ihop i den svenska socialdemokratin Foto: Youtube

En sammanfattning av det vi har läst är alltså att det är en moraliskt korrupt rörelse, inte en godhetens. När man tvingas välja mellan olika gruppers lidande slänger man mer än gärna de som redan har lidit under tåget. Man har en strikt ordning utifrån Marxistiska idéer om vem som är svagare och vem som inte är det som i sin tur leder till lidande för de grupper man säger sig värna.

Man drar sig till och med inte för att se till att installera välvilliga tjänstemän för att tillse att ”rätt bild” förmedlas till allmänheten och att misshaglig fakta slängs i papperstuggen. Domstolar lägger ner ärenden med minst sagt grumliga motiveringar som för att dubblera övergreppen på de som har drabbats. Sammanfattningsvis är det alltså med den nuvarande situationen och allt det som har hänt tveksamt om man kan kalla Sverige en rättsstat. Det är där vi har hamnat och långsamt går saker och ting åt fel håll.

Löjesguiden nominerar idag godhetsrörelsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Godhet, vilken godhet? Det som ser ut som detta är ju i själva verket något helt annat på grund av en minst sagt upp och nervänd verklighetsuppfattning! Det gör er i vanlig ordning till högpotenta kandidater till priset.” Mer om godhetens genomklappning kan man läsa om i den utmärkta bloggen Fnordspotting.

Groda à la Gudrun

Groda är för vissa människor en delikatess (?). Recept på denna läckerhet (??) hittar du på Spisa.nu. En annan typ av groda är den som hoppar ur munnen om man inte ser upp. Den senare grodan är inte alls lika delikat, inte lika välkommen och definitivt inte något alla uppskattar. En sån har kokats ihop av Gudrun Schyman och Linnéa Bruno. Det är naturligtvis Fi:s egna partitidning Metro (unvis.it) som är skådeplatsen för spektaklet.

Deras artikel genomsyras av relativiseringar och ursäkter för männen som begick övergreppen mot kvinnor runt om i Europa och USA under nyårsnatten. Det heter t ex att:

”Ännu vet vi lite om attacken i Köln”.

Bara den meningen är så full av felaktigheter att man baxnar, den är nämligen fel. För det första vet vi att det uteslutande var nyanlända män från Nordafrika och Arabvärlden, det säger väl lite om kvinnosynen i de länderna. Vi vet vidare att attackerna måste ha varit samordnade eftersom attackerna kom på så spridda ställen runt om i världen, men också samtidigt. Detta kan knappast ha varit en slump hur gärna man än vill trivialisera.

KölnNej, det är inte detsamma som rasism att tala om händelserna på nyårsnatten som ett problem bland män i en viss grupp. Det är först när man drar alla över en kam och generaliserar över allas tillkortakommanden i gruppen som det blir det. Generaliseringen står istället de två artikelförfattarna för men då mot vita män och då är det ju inte rasism Foto: Expressen

 Vi vet också att det sannolikt är så att vi inte har sett den fulla vidden av hela händelsen då det kan komma fler anmälningar, eller ännu värre – inga alls därför att kvinnorna skäms. Mörkertalen på den här typen av brott brukar vida överstiga antalet anmälningar på grund av skammen. Artikelförfattarna går alltså händelserna i förväg och försöker få oss att tro att inte heller här finns en bild av händelsen när det i själva verket finns en rätt klar sådan.

Efter denna tveksamma inledning påbörjas så en lustiger dans i fördomarnas tecken. Vad sägs om följande mening:

”Sexuella trakasserier är inte ett nytt problem i Sverige, som vissa tycks tro. En majoritet av Sveriges och världens kvinnor utsätts, enligt WHO med flera. Enligt en aktuell studie med 42 000 kvinnor i EU uppger 55 procent sig utsatta för sexuella trakasserier efter sin 15-årsdag”

Taktiken är alltså att relativisera och sätta in fakta i ett historiskt perspektiv för att ”påvisa” att problem med sexuella trakasserier är betydligt äldre än invandrigen av män från Nordafrika och Arabvärlden, alltså att svenska män är lika duktiga i den grenen. Inte bara sätter Gudrun och Linnea sökarljuset på något annat än vad problemet egentligen handlar om, de försöker alltså att förskjuta fokus.

Men påståendet är värre än så. Som framgår av följande länk till BRÅ där du hittar video, är det så att svensk statistik inte går att jämföra med internationell. Om en kvinna kommer in och anmäler att hon utsatts för 52 våldtäkter eller fall av sexuella trakasserier i Italien, räknas det som en anmälan. Samma situation i Sverige skulle ge 52 fall i statistiken därför att vi räknar på ett annat sätt. Jämförelsen haltar alltså, men ingen hänsyn till detta hos Schyman och Bruno inte. Påståendet vilar alltså på önsketänkande från de båda.

TårtdiagramNär till och med artikelförfattarna använder sig av statistik som inte kan jämföra förhållanden för att ändå skapa ett samband är falskheten total. Foto: ”2011 Donostia udal hauteskundeak sektore diagrama 01” by Joxemai – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Tvärtom är de så glada över att kunna utnyttja detta faktum till sin fördel att de nu påstår något som är både missvisande och falskt. Det är dock inte det enda som är falskt med denna artikel, felaktigheterna de fortsätter:

”Vissa män provoceras av kvinnor som tar plats. Hatet och hoten mot många kvinnliga journalister, programledare, artister och politiker är reaktionen”

Nej, jag tror inte på tesen att män känner sig hotade. Hatet eller rättare sagt ilskan beror nog snarare på att Gudrun och hennes medsyster som så många feminister spelar falskt. Felaktiga argument, direkt kränkande retorik, påhittade fakta och andra fula knep brukar både uppröra och injaga misstro i folk. Den här artikeln är inget undantag från den regeln.

Manlig IlskaDags att skilja på hat och ilska, orsak och verkan. Att män blir förbannade över alla provokationer är inte samma sak som hat. Det är också feminismens fel därför att de hela tiden med direkt felaktiga uppgifter ska utmåla män på ett visst sätt för att ”bevisa” sin tes
Foto: ”Anger Controlls Him” by Jessica Flavin from London area, England – Anger Controlls Him. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Nej, det är snarare tvärtom. Denna artikel visar varför ingen, inte ens kvinnor, vinner på feminismen. För vad gör ideologin förutom att förringa problem? Jo den förnekar också problem och föreslår ibland fel insatser därför att andra värden är viktigare! I artikeln kommer följande text:

”Vissa former av övergrepp och förtryck är nya i Sverige. Könsstympning är ett sådant våld som vi måste lägga mer resurser på att förebygga och ge de som utsätts bästa möjliga vård. Övergreppen talar inte på något sätt emot en solidarisk flyktingpolitik – tvärtom”

Det kan ju låta bra att man identifierar kvinnlig könsstympning som ett problem, men det är en uppmärksamhet med försåtminering. För det första talas om vård och det är väl bra. Men hur vore det om Gudrun och Linnea också talade om straff för de den här typen av handlingar?

Istället för att tala om en sedvänja som är förkastlig talar istället de två om att detta inte utgör ett hinder för människor att komma hit. Tvärtom så talar de två till och med om att det inte utgör ett problem trots att det är det och att vi därmed ska ta hit än mer från länder där sedvänjan finns. Resultatet KAN bli än mer problem, men det är ju som sagt inte ett hinder. Att kvinnor lider och att sjukvården får ta hand om fall där det borde vara noll- tolerans är ju i vanlig ordning inte det.

De två skuttar istället obehindrat vidare i tillvaron med än mer formuleringar som väcker bistra miner:

”Vi håller med de tyska politiker som betonar att attackerna inte bör användas i rasistiskt syfte…….
Inte sällan är det just de självutnämnda beskyddarna av Nationen som utgör det största hotet mot kvinnors rättigheter. Skiljelinjen går mellan demokratiska och odemokratiska värderingar, oavsett nationalitet.”

Det går att tolka det där uttalandet som om att all kritik som att 100 % av männen var nyanlända från Nordafrika eller arabvärlden där detsamma som rasism.Håller man inte med tesen de två för, är man därmed i farozonen för att kallas både det ena och det andra. Varför får inte debatten handla om det som är problemet kan man fråga sig. Men de två har väl som så många andra inom godhetsrörelsen drabbats av panik när inga av deras grundteser längre stämmer.

Fem myrorOm en tes är fel lägger man ner den. Inom feminismen lägger man bara mer krut på den och snart är vi inne på lika absurda förklaringsmodeller som de två debattörerna Foto: Youtube

Man måste här också skilja på kritik och kritik. Att kritisera det som hände på nyårsnatten i både Kalmar och Köln, är INTE rasism. Rasism hade det däremot varit om man hade dragit slutsatsen att alla män från de aktuella regionerna hade varit av samma skrot och korn. Mig veterligen har ingen gjort detta. Däremot fungerar det för de två debattörerna att tala generaliserande om män med Europeisk bakgrund. Men då är det förstås inte rasism utan ett normaltillstånd eller ”kritik” som de två säkert hade kallat det.

Har man en avvikande syn än de två författarna har man tydligen också antidemokratiska tendenser. Det heter ju ”skiljelinjen går mellan demokratiska och odemokratiska värderingar”. Det där är ju en lämplig Potemkinkuliss för de både då det ju brukar heta att ”demokrati” är att hålla med i en viss fråga och så också här alltså. En mycket märklig syn på demokrati som istället för denna likriktning faktiskt vilar på både pluralism och det fria ordet. Båda dessa grunder förutsätter ju att folk tycker olika, inte lika.

Artikeln avslutas stol med orden:

”Feminism är en frihetsrörelse som handlar om respekt och rätten att vara människa.”

Så fint Gudrun och Linnea! Då vill jag genast ha lite mer respekt rätten att få vara man utan att vare sig ni eller någon annan feminist tillskriver mig kollektiva egenskaper som jag presumtivt skulle ha utan att ha de minsta av dessa. Den dagen jag bemöts med detta från svenska feminister ska jag uppvisa samma respekt för dem även om jag inte delar en enda av deras åsikter. Till den dagen gryr förbehåller jag mig dock rätten att avsky ideologin av hela mitt hjärta, det är det som de båda har visat mig.

freakHur vore det med mer respekt och mindre generaliseringar eller relativiseringar från feminismen? Det skulle ju till och med kunna leda till en debatt som ger mer. Istället levererar de två som alla andra feminister en artikel som åstadkommer det motsatta Foto: Wikimedia Commons

Nej Gudrun och Linnea, ni borde nog läsa på er på hårdfakta för det första. Som komple- ment hade ni kunnat läsa Adam Cwejmans krönika i GP eller Fnordspottings inlägg så hade ni kunnat se er i spegeln med självaktning. Istället väljer ni att skriva en debattartikel som säger allt det negativa man kan sammanlänka med feminism.

Löjesguiden nominerar idag Gudrun Schyman och Linnea Bruno till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Relativisering och förringande av brott gagnar få människor, allra minst de kvinnor som har eller riskerar att utsättas. Feminism visar sig därmed i er tappning vara precis det som alla kritiker säger att den är, en statsreligion som inte får ifrågasättas men som slänger till och med vissa grupper kvinnor under tåget för att se till att t ex kväsa kritik mot det som inte får ifrågasättas. Det gör er till fullödiga kandidater till priset.”

Det är dags att tala om rasismen

Så fort man läser om rasismen så heter det alltför ofta att det bara är vita som kan vara rasister. Vita approprierar andras kultur, vi förnedrar och degraderar och vi är definitivt  bara ute efter att utnyttja situationen till vår fördel. Trots detta finns rasismen i alla, inte bara vita. Vissa gömmer sig bakom det faktumet att de kan kalla sig ”rasifierade” och genast blir de lika rasistiska som de som de anklagar för rasism.

Nej, jag förnekar inte att rasism finns. Det gör den och den är vidrig, men talar man om en persons rasism, och det ska man, så måste man också prata om den andres. Talar man bara om en person och dennes tillkortakommanden missar man ju halva debatten. Det är som att säga att man ska tala om politiken som socialistisk, men inte konservativ eller liberal. Det finns många aspekter av ett problem och ingen vinner på att gömma undan dessa.

Ryska RevolutionenDet finns säkert de som vill att debatten enbart ska föras ur ett perspektiv och att ett synsätt ska få komma till tals, men det gynnar knappast debatten. Snart är ord som ”rasism” och ”ideologi” (särskilt vissa) ingenting värda eftersom begreppen har förlorat värdet Foto: Wikimedia Commons

Lite glädjande är det då att den omvända rasismen nu har fått den uppmärksamhet den förtjänar. Petra Åkesson är sociologistuderande från Malmö som har påbörjat en c-uppsats där hon intervjuar invandrarkillar som har sysslat med personrån i staden. Tanken var att se vilka bakomliggande motiv som fanns och de framkom med besked, det handlade om att specifikt söka upp svenskar för att råna dessa och få känna makten över sina offer. Artikel hittar du i DN (unvis.it).

I texten uttrycker en av personerna det rakt ut:

”För mig är det att svenskarna ska lägga sig ner på marken och pussa mina fötter.”

Känslan av att på något sätt ha lyckats finns också där. Att få känna att man har gjort något bra är ett behov alla människor har också de här personerna, de har dock ett lite annorlunda sätt att uppnå detta. Följande citat ur artikeln säger väl allt:

”det kommer en härlig känsla genom kroppen när vi rånar, man känner sig nöjd och glad, det känns som man har lyckats”.

”Vanliga” människor vet gränsen mellan rätt och fel, här har de plötsligt suddats ut. Man ser dessutom till att specifikt sikta in sig på en speciell grupp utifrån etniska urval och ser till att attackera dessa enbart därför att de tillhör denna grupp. Kan något bli mer rasistiskt? Knappast troligt, men ändå fortsätter dumheterna från den sida som menar att rasism bara kan komma från vita.

KritorSanningen är att all form av selektering på grund av färg, ras eller religion är fel. Idag handlar dock debatten inte om allas rätt till att slippa detta utan bara om vissas rätt, det är lika galet. Foto: ”Rainbowcrayonsphhoto 11261 20090519-1” by Freerange Stock Archives – everystockphoto. Licensed under FAL via Wikimedia Commons

För förnekelsen av all fakta i sammanhanget bara fortsätter, ett exempel är som vanligt Metro som för två veckor sedan publicerade en debattartikel (unvis.it) där skribenten Ibrahim Alkhaffaji förde fram just denna tes. Rasist kan bara en vit person vara, allt annat är påhitt så intervjun i DN är med andra ord antingen fejkad eller helt fel. Dumhet är dumhet, men att fortsätta att förneka när så övertydlig fakta serveras som i DN-artikeln är som att bekämpa själva verkligheten.

I artikeln framförs bland annat argumentet att alla muslimer görs kollektivt skyldiga till attackerna i Paris medan en vit medelklasskille från Trollhättan inte blir symbolen för alla vita. Här avkrävs inte som med muslimer ett avståndstagande från alla vita pojkar. Kan ju låta som ett bärande argument men tyvärr, det är det inte.

Till saken, och det borde Ibrahim Alkhaffaji veta, hör ju att också vissa mer moderata muslimer har vissa svårigheter att ta avstånd från till exempel våldsbejakande extrema organisationer som IS. Ett exempel på det var Rashid Moussas uttalande som du hittar här under. Det är som om de faktiskt inte ser att också de måste välja sida, istället försöker de ducka från ansvaret precis som han gör i inslaget. Uttalanden som Moussas spär dessutom på misstänksamheten mot gruppen vilket är kontraproduktivt.

Visst borde kanske en del unga vita killar ställas frågan om de skulle kunna rusa in på en skola och börja mörda invandrarbarn men är frågan lika relevant? Har vi sett en organiserad hop unga vita män rusa in i invandrarskolor och börja skjuta vilt omkring sig eller spränga bomber? Ja, det har vi faktiskt men i USA. Här hemma har vi varit förvånansvärt befriade från fenomenet så jag frågar fortfarande vad relevansen i frågan finns.

Eftersom vi inte har sett en sån händelse är jämförelsen och därmed Alkhaffajis argument helt befängt! Har inget massmördande skett av en organiserad hop unga vita män, saknas också anledning att fråga alla unga vita män om den saken. Har däremot en mördarsekt tagit sig in i Europa för att där slå mot så många mål man hinner och mörda så många människor man kan, så finns all anledning att fråga om människors motiv och be dem ta avstånd. Allt annat vore tjänstefel.

Vad som inte är befängt däremot är att fråga sig om det inte finns en omvänd rasism. Finns det en rasism finns ju en motsvarighet, ingen påstår väl förhoppningsvis att protestantism inte skulle vara en motreaktion på katolicism t ex. Det är alltså dags att öppna kapitel 2 i ämnet, inte som Nyheter24 eller Metro börja och sluta med det som bara är prologen på historien. För allt som oftast är det just i tidningar som dessa man hittar de mest korkade artiklarna, de där som talar om en sidas fel men inte den andras.

Fem myrorHItta det som inte hör hemma i gänget tyckte Brasse i ”Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter”. Fel tycks man hitta idag också men tyvärr inte alla fel, det är vissa utvalda som upphittas medan allt annat ”glöms bort”. Foto: Youtube

Nyheter24 ja, en fullständigt helkorkad publikation och sämre än de flesta man hittar. Få gånger i historien har väl en tidskrift varit mer välfylld med  vad som bara går att beskriva som rena och/eller medvetna lögner. Dessa har dessutom ett syfte, att bevisa ett redan uppsatt tes som voila bekräftas av en ny liten artikel vars innehåll är fel redan från första ordet. Vad sägs om följande artikel (archive-länk) till exempel? Ett generalangrepp på en grupp utifrån hudfärg, utbildning och social status kan väl inte vara annat än rasism…eller?

Tesen för de flesta artiklarna i tidningen är att hitta rasismen i allt och påpeka att det är just detta fenomen. Snart börjar läsaren se samma sak och tänka på samma sätt (?), allt är rasism och den döljer sig i det mest vardagliga av företeelser. Vem kan glömma det rasistiska chipset (archive-länk) till exempel? Också det rasistiska hockeylaget (archive-länk) som dessutom får statliga föreningsbidrag och aktivitetsstöd från kommunen är en klassiker.

Det som är lite bekymrande i de två artiklarna ovan är att ingenstans tas det motsatta resonemanget upp. Visst kan man se två indianhuvuden i profil med en fjäderskrud som en symbol för stereotypisering dvs en form av rasism, men man skulle också kunna se det som en symbol för stolthet och styrka om man bara ville eller kunde. Det kan inte Nyheter 24 och sen är den diskussionen stängd. Allt är rasism – punkt. Återigen missar man poängen med en onyanserad och osaklig debatt där resultatet redan är förutbestämt.

Ett annat bekymmer är att tidningarnas iver att  hitta något de så desperat försöker att skapa med halv och hellögner är att de skjuter sig i foten. De kommer ganska snart att inse att de har gjort hela frågan en enorm björntjänst helt enkelt. För vem kan bry sig om ett ord om det används till att beskriva en rasism där det finns lite eller ingen att finna? Ordet kommer snart att sakna relevans, tyngd och prioritet och istället kommer den riktiga rasismen att kunna smita under radarn.

Skjuten I FotenDebatten precis som den amerikanske soldaten som ville slippa ifrån massakern i My Lai – Vietnam – skjuter sig hela tiden i foten. Kanske inte konstigt när man utifrån postkoloniala teorier bygger en tankevärld där en sida hela tiden är skyldig och en annan alltid oskyldig. Sanningen är att båda sidor kan vara lika skyldiga Foto: Wikimedia Commons

Ta till exempel vad Botkyrka kommun håller på med. Där ligger man långt framme i arbetet med projekt som för tankarna till en helt annan tid och en helt annan ideologi. Det började med utrensningen av böcker på biblioteken som jag har skrivit om tidigare, här hittar du artikel (unvis.it) i Ystads Allehanda om saken. Nu går man vidare i samma storartade stil när man vill skapa ett register för rasregistrering (unvis.it), ja det heter faktiskt så när Stockholms Fria frågar kommunen om tilltaget.

Bara ordet ”rasregistrering” som används men helst bör strykas enligt kommunen utan att göra någon större affär av användandet, lämna en bitter smak i munnen och tankarna går genast till en annan tid som sagt. Man säger sig visserligen göra detta för att bättre kunna arbeta mot diskriminering och ojämlikhet men åtgärden lämnar en fadd smak i munnen. För återigen hittar man dock den motsatta bilden.

Det brukar ju säga att det är fascister och nazister som sysslar med allehanda rashygieniska åtgärder, i Botkyrka är det vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet som styr. I Sverige har det dock alltid varit socialdemokratin som har stått för den saken. Kan man kalla Baltutlämningen (Wikipedia) en humanitär handling av solidaritetens främsta tillskyndare? Kan man kalla Ryssutlämningen särskilt human när flera av de hemsända snart hamnade i Gulagläger eller avrättades?

GulagPartiet som många gånger blandar sig i debatten om rasismen har själv ett tveksamt förflutet. Balt & Ryssutlämningarna 1945 där många av fångarna avrättades eller hamnade i Gulagläger är en svensk skamfläck signerad Socialdemokratin Foto: ”Gulag prisoners at work 1936-1937”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Nej, det här är partiet som har många lik i sin garderob och som omedelbart borde skämmas över sin historia. Av länken till Ryssutlämningen framgår också att så prominenta partipolitruker som Tage Erlander var involverade i den smutsiga hanteringen. Samme Erlander hade dessutom redan erfarenheter av att administrera fångläger eftersom han enligt Boråsjournalisten Niclas Sennerteg visste om hur förhållandena var läger där många antinazister satt. Mer om detta i följande länk från SVT.

Här hittar vi alltså ”rasismen” i ett helt annat sammanhang och under helt andra omständigheter än de som man normalt talar om. Med andra ord får man känslan av att de som gapar mest också är de som har mest att dölja. Här talas det om rasism men för det första är inte hela spektrumet av begreppet med i debatten och dessutom upptäcker man att de som är mest högljudda dessutom inte har direkt rent mjöl i påsen. Det är något som åter leder tankarna till att behovet av att  en annan vinkling på debatten är nödvändig.

Så ja, prata gärna om rasismen men gör debatten en tjänst genom att tala om ALL rasism. Det måste talas om socialdemokratiska gångna övergrepp, om övergrepp som begås idag, om det som inte är övergrepp men sägs vara det ändå, listan kan göras lång. Den postkoloniala kökkenmödding som nu uppenbarar sig i både Metro och Nyheter 24 duger möjligen som toapapper om man saknar sånt och stor nöd råder. Annars kan båda tidningarna i övrigt stoppa sina reportage upp där de hör hemma – i stolgången.

StolgångenDags att stoppa upp debatten som den hittills har sett ut rakt upp i rectum. Den är både missvisande och innehåller inte all fakta, resultatet är djupt missledande och ibland rent lögnaktig Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag både Metro och Nyheter 24 till priset ”Foliehatt of the year”. Motiveringen lyder: ”Genom att förringa och förlöjliga debatten i en viktig fråga är ni och andra högst ansvariga för att göra order ”rasism” till ett urvattnat ord. Visst är frågan viktig, visst behöver den diskuteras men då på de premisser som krävs. Där behöver rasism såväl som omvänd rasism genomlysas, som det nu är läggs istället locket på till delar av debatten. Det gör er till fullvärdiga kandidater till priset.”

Den jönsiga Jonna och mogulen Metro

Varning! För att inte generera klick åt tvivelaktiga publikationer, är detta inläggs länkar för första gången försett med unvis.it-funktion. En funktion som i förekommande fall också i framtiden kommer att användas av mig av. Jag känner att jag inte vill skänka dessa uppmärksamheten eller klicken. Resultatet av ditt  letande kan se annorlunda ut än originalet och beror alltså på detta. De enda länkarna utan denna funktion är den märkt ”Fnordspotting” och ”Fnurra”.

Jonna har läst genusvetenskap på Södertörns genusteoriskola. Där har hon lärt sig om allehanda maktstrukturer och intersektionella analyser. Kanske har också fem poäng vithetsstudier har ingått så att hon vet vem hon ska skylla på. Zara Larsson kommer nog snart att bli gästföreläsare på den kursen och också på den i feminism. För på Södertörn är man så fri i tanken, det har inte minst sagt Jonna  visat. Den artikel jag retar upp mig på är naturligtvis följande i Metro fredag av Jonna Håkansson.

MordorHär i trakterna av orten ”Mordor” ligger Södertörns Högskola där personer som Jonna har fått sina trollkunskaper från. Foto: Wiki

I artikeln jämför Jonna köttätande med rasism – snygg pk-poäng där Jonna. Att på det sättet kombinera två galenskaper till en ny, måste ge massor av bruna poänger i dina kretsar. Hennes resonemang går ut på att resonemang kring slakt och djurs status där vi är ”bättre” i våra egna ögon än andra som arabisk kultur med dess halalslakt, eller kinesisk med dess ätande av hundar. Det sista påståendet görs av henne trots att det bara är i en väldigt liten del av Kina man faktiskt äter hund. Se där se där, en generalisering minsann.

Fast det är här allt börjar gå fel för både Jonna och Metro. En del antropologer menar t ex att uppdelningen i ”vi” och ”dom” inte är en övervägd tanke. Istället skulle det vara ett resultat av vår evolutionära utveckling där vi för överlevnadens skull misstror främlingen. Denna skulle ju eventuellt kunna vara farlig. Med det resonemanget i minne faller Jonnas teser om den vita rasen som rasist. Det här resonemanget finns nämligen i varje kultur och hos varje människa. Rasism finns i varje människa som vill misstro en annan, också i dina kretsar finns detta Jonna.

Skipper MixHär kan vi se hur den tydligt vite mannen på påsen förtrycker innehållet i den som vi kan se i detalj till höger. Vad ska bli nästa steg för Jonna och hennes gelikar? Ska fotvårtor stämplas som rasistiska? De vita fotvårtorna är extra pompösa och breder ut sig på ett otillbörligt sätt. Foto: Themirror

Det svenska tycks vidare vara ett rött skynke för Jonna. I synnerhet svenskt och kött tycks vara en ytterst farlig kombination i hennes ögon. För så fort vi vita rasister får chansen är det ju det svenska, eller för den delen det franska eller vad nu köttet och vi kommer från, vi vill framhäva. ”Svenskt kött är bättre än annat kött” tycks vi hela tiden tänka och säga.

Återigen är hennes resonemang dock rena rappakaljan. Som djurrättsaktivist borde hon vara överlycklig över att vi väljer svenskt kött framför t ex Brasilianskt. Där skövlas först regnskog för att ge utrymme på de farmer där Rosa och hennes medkossor ska växa upp. Sen hugger man ner än mer för att odla den gröda som ska göda upp hen. När de väl ska slaktas föser man in flera hundra djur åt gången där chansen för stress och lidande är rätt uppenbar.

RegnskogVad är det Jonna vill egentligen? Köttätandet lär inte upphöra bara för att hon kopplar det  till ”rasism”. Dessutom är svenskproducerat betydligt bättre än det här. Bilden föreställer röjning av regnskog i Brasilien för att göra marken till betesmark Foto: WWF

Det är med andra ord ingen dans på rosor som väntar Rosa i Brasilien. Hon åsamkar dessutom under sin livstid mer skada på ekologin på mer än ett sätt. Hela transport-apparaten som ska frakta hit hennes kadaver, släpper ju ut skadliga ämnen i luften som kallas koldioxid. Den vill nog Jonna inte ha där för de leder nämligen till den så fruktade klimatförändringen som hennes generation alltid hänvisar till i miljösammanhang. På Goforwood kan Jonna och andra veganer lära sig mer om hur mycket sämre det är med Brasilianskt kött, än det är med svenskt.

Det kan alltså vara helt andra överväganden som ligger bakom valet av svenskt kött än den rasism som Jonna yrar om. Till sist faller allt som det torn byggt av strå hela hennes tankebygge är med följande citat:

Att göra en kost som bygger på animaliska produkter [Läs: Kött – min anmärkning] till norm är att göra den vita västerländska mannens kost till norm”.

Säg mig Jonna, är inte det där en smula rasistiskt? Din tes och ditt påstående vilar ju på samma grund som just rasism nämligen generaliseringens. För hennes upplysning finns män som är vegetarianer, kvinnor som äter kött, afrikaner som gör både och samt araber som också de äter lite av varje. För att inte tala om cirka sju miljarder människor till minus de som valt att bli som Jonna alltså veganer. Så varför peka ut en enda grupp? Det är ju som att säga att alla afrikaner är…..och sen ett påstående som inte är sant. Det är helt enkelt fördomsfullt och förenklande i sin problemformulering.

EkvationerEn problemformulering bör innehålla någon slags vetenskaplighet. Jonna däremot gör ett påstående och en koppling mellan två helt skilda saker utan att kunna belägga deras riktighet. Foto: Wikipedia

Sen har vi tidningen Metro. I all sin dumhet är den ändå rätt konsekvent. Den ligger ju hela tiden i spetsen för det pk-tänkande som inte bara har bildat norm i vår tid, utan nu också får alla med dessa åsikter att marschera. För övrigt samma stöveltrampsljud vi känner igen från en annan tid inom en annan ideologi. Det är väl i marschens mysterium  den mediala hemligheten döljer sig. För ju fler som nickar instämmande, ju fler klick och on-line läsande kunder genererar man. Ett faktum som i sin tur ger annonser.

Om det där resonemanget är riktigt, är det med andra ord ett ovanligt cyniskt spel Metro håller på med. Metro är ju tidningen som lyckats prestera artikeln av hataren Rickard Söderberg, nya sensationella fakta av icke-historikern tillika regeringens ”expert” Henrik Arnstad osv. Vad som är än värre är att man antingen omedvetet eller medvetet, vad vet jag, gör sig till marknadsförare åt de härförare som bara vill framhäva sin egna person. Jo, det är precis det som det handlar om – att marknadsföra sig själv.

Birgit Nilssons DödUppenbarligen behöver tidningarna marknadsföra sig med nya och annorlunda metoder. Frågan är om detta ska innefatta ren dumhet och mobbning Foto: Tradera

Exemplet Rickard Söderberg slutade t ex med prisutdelning och därmed än fler jobb som Metro kan berätta om. Vad sägs om Arnstads feta lön för våra skattepengar när han fick jobb av regeringen Löfven som ”expert” på fascism? Vad Fnordspotting tyckte om den saken och statsministerns korkade uttalande att Norges regering både var rasistisk och anhängare av Breivik, vilket han gjorde med hänvisning till Arnstad, kan du läsa om här.

Den goda Jonnas tankevurpor är månghövdade. Nästa ur artikeln handlar om de val man gör i livet. Hon har ju själv valt att bli vegan, ett medvetet val (?) som hon har gjort av egen fri vilja (?????). Jag försöker respekterar hennes beslut, men ger hon mig samma respekt? Enligt hennes sätt att se det är jag därför att jag är vit, en person som generaliserar i termerna ”vi” och ”dom” både vad gäller mitt köttätande och mina känslor inför invandraren. Jag kan inte med bästa vilja i världen kalla det respekt och därför respekterar jag inte heller Jonna eller hennes åsikter. Man måste nämligen visa respekt för att få samma behandling tillbaka.

HydraDen här typen av debatter som förs av Jonna med fler, är som hydror. Där ett huvud huggs av, växer fem nya fram. Foto: ”Antonio del Pollaiolo – Ercole e l’Idra e Ercole e Anteo – Google Art Project” by Antonio del Pollaiolo – Wikimedia

Likadant med Metro. Ger man mig skit för att jag är vit medelålders man samt som i detta exemplet dessutom något så avskyvärt som köttätare, och därmed generaliserar är man inte värda att få kalla sig nyhetsförmedlare. En sån institution som Metro är snarare en proktologi-avdelning med rätten att rota runt i det man kan hitta upp i väl valda håligheter på en sån inrättning. Metro har helt enkelt förvandlats från något man så gärna vill kalla journalistik, till något som i själva verket är en dödgrävar-variant av ämnesområdet.

Så ska vi göra en gissning? Tror någon att Jonna Håkansson INTE kommer att få en raketkarriär efter den senaste artikeln? Min gissning är att hon kommer att bli nästa superstjärna i ett land som helt har förlorat förståndet. De få med något vett kvar är snart lättare att räkna än fåren är för den kroniskt sömnsjuke. I själva verket har galenskapen upphöjts till norm och det normala till något förkastligt. Så illa är det ställt och den här artikeln är bara en indikator av många på hur mycket åt fanders det har gått.

RaketEn inte alltför vild gissning är att Jonnas karriär nu kommer att få en raketstart efter det senaste rekordet i rappakalja Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag Metro och Jonna Håkansson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för Metro lyder: ”Med stor konsekvens och målmedvetenhet arbetar ni in ert varumärke som en röst för hatet. Väl maskerat som ”kärlek” och ”förståelse” lurar inte mig i varje fall, ni är vad ni är. Listan av dem som har fått personlig marknadsföring i en karriär byggd på missunnsamhetens och tankens inskränkande kan göras lång. Rickard Söderberg, Henrik Arnstad, Jonna Håkansson är bara namn i mängden. Ni har helt enkelt blivit språkröret för det hat och den inskränkthet som präglar dagens debattklimat, allt för att generera klick.”

Motiveringen för Jonna Håkansson lyder: ”Det gäller att slå mot rätt företeelser, det är ju en av de få saker man lär sig på Södertörns högskola och inom den genusvetenskap som du är en del av. Det fina och goda hatet som du gör dig till taleskvinna för i och med artikeln, är ju inte lika förkastligt som det Breiviks-anhängare som jag står för. Med denna intalade tanke har du och dina medsystrar och medbröder friskrivit er från allt ansvar för de egna handlingarna. Det gör den dock inte mindre avskyvärd eftersom det är samma grundtanke som alla dogmatiska ideologier har använt sig av i årtionden. Kom ihåg en sak Jonna, Hitler var vegetarian inte köttätare. Bloggen Fnurra har också spunnit vidare på samma tråd, läs den Jonna.”