Solidaritet Är Att Betala Två Gånger

Ibland får man intrycket av att politikers uppgift idag inte är att tillse alla människors behov. Särintressena har helt tagit över och det får konsekvenser. Till exempel får det resultatet att den som bor i Stockholms stad får betala för en sak två gånger om. Hade jag bott där hade jag fått ett raserianfall.

Varje år betalar svensken delar av skatten som går till EU. Organisationen har avsatt pengar till olika ändamål som man har kommit överens om i bilaterala förhandlingar. När Rumänien gick med i Eu fick man en pott pengar, en del skulle gå till jordbruk en del skulle gå till sociala ändamål. I båda fallen är Rumänien i stort behov av förändringar, jordbruket är gammalmodigt, småskaligt och ineffektivt.

JordbrukJordbruk i Rumänien är ofta ineffektivt och gammalmodigt Foto: Wikimedia

På det sociala området har man än mer problem. Gatubarn i Bukarest är inte ovanligt, men också hela befolkningsgrupper som står utanför samhället och som därmed inte får vara med och dela det lilla som finns att dela förekommer. En av dessa grupper är Romerna. En befolkning som står helt utanför samhället, som sällan tar del av samhället de lever i och vars barn har bristfällig eller ingen skolgång. Ett scenario samhället har velat ha eftersom man innerst inne inte ens vill ha dem där.

Därför har den Rumänska staten beslutat att 32 miljarder mellan åren  2007 och 2013 som kunde ha gått till just att förbättra Romernas situation och sociala status, aldrig tas ut. Anledningen är att den politiker som använder dessa pengar till det som de är avsedda till i Rumänien begår politiskt självmord. Läs mer i följande artikel i DN. Vi betalar alltså pengarna finns, men de används inte.

Pengarna På BordetPengarna är inte problemet, istället är det att de inte används till det avsedda eller ens tas ut Foto: Expressen

Resultatet har blivit tiggeri där Rumänska medborgare som inte får hjälp eller stöd hemifrån istället söker sig ut till olika Europeiska huvudstäder. Var man än kommer har de numer etablerat sig och det har sitt ursprung i Rumäniens ovilja eller oförmåga att lösa problemen. Istället för deras ansvar har det blivit vårt trots att vi har betalt.

Den förra regeringen försökte lösa den gordiska knuten med alla tiggare. Birgitta Ohlsson, liberal feminist vilket är liktydigt i Sverige med feminism i Gudrun-stil, misslyckades rätt kapitalt med ett magplask som fick henne att använda i diplomatiska sammanhang olämpliga ord som ”Jag är förbannad”. Det blev den nya regeringen som fick ärva problemet. Nyligen hade därför vår nya feministiska och solidariska regering möte med den mindre solidariska och förmodligen också mindre feministiska staten Rumäniens representanter. Radioprogram om de fantastiska feministiska lösningarna som kunde presenteras hittar du här.

FörbannadDet var fler som blev förbannade över att Rumänien inte använde pengarna men vad hjälpte det Foto: Youtube

Med den nya ideologin i utrikespolitiken ville de ge Rumänien nya signaler. Det skulle inte bli mer bannbullor, istället skulle det bli stöd till de som vägrar att ta ut pengarna och stödja. Rumänerna var glada och nöjda, man inrättade till och med ett helt ministerium för att lösa problemen, men fortfarande tar man inte ut pengarna vi har betalat.

Debattens vågor har gått höga, stundtals har den varit rent infekterad. Metro påstod nyligen t ex att den mellan raderna kvasifascistiska staden nu hade ”vräkt” romer från Sergels torg när de i själva verket hade blivit avhysta. Förvanskningarna och förvrängningarna av fakta har varit så många att man tar sig för pannan. Lär er en sak Metros anställda, man kan inte bli vräkt från något man inte bor i och man kan inte bo på ett torg. Om man dessutom betänker att det är för att godhetsapostlarna än en gång tassar kring våra skattepengar och vill att vi ska betala det vi redan har betalat för blir man som sagt förbannad.

Pengarna Upp I HalsenGodhetsapostlarna tassar kring dina pengar Stockholmare och snart kan det bli aktuellt att betala vad ni redan har betalat Foto: DN

Den senaste i raden av dessa hattifnattar i godhetsmundering är Stockholms socialborgarråd Ewa Larsson (mp) som nu har vittrat skattepengar hon kan dela ut helt i onödan. I en debattartikel i SVD på måndagen kan man läsa om hennes senaste planer.
Först lite om sakargumenten hon framför och varför dessa är felaktiga.

Hon inleder med bakgrund och den har jag inte så mycket att kommentera om. Så småningom landar hon i följande påstående: ”På organisationen Crossroads, som arbetar med bland annat fattiga EU-migranter, uppskattas att 50 procent av dem de träffar skulle kunna ta ett jobb i morgon om det fanns möjlighet. Det handlar om kreativa och kompetenta männi­skor med yrkeskunskap.”
Första felet är därmed etablerat. Sanningen är att många av de som kommer hit har bara levat i en verklighet, den som går ut på att överleva för dagen. Arbetat har de aldrig, de har ingen yrkesutbildning än mindre skolutbildning. Hur ska sådana människor ens kunna ta ett jobb när de inte ens har de nödvändiga formella kunskaperna?

99s/36/HUTY/13716/15En del av Ewas påståenden är så sensationella att man måste klia sig i huvudet
Foto: Dagensanalys

Både Ewa och vi andra måste förstå att det här är människor som har stått utanför från dag ett. De har lärt sig tiggeriet för att det är sättet att överleva när man inte kan göra det på något annat sätt. Arbete får de inte eftersom de saknar både grundskola och yrkesutbildning för att inte tala om referenser till ett arbete som har gett dem arbetslivserfarenhet. Att bryta mönster och att ge dem en utbildning borde därför vara steg ett, något de bara kan ges i hemlandet. Något vi som sagt också redan betalar pengar för till EU.

Kan inte regeringen i Rumänien leva upp till detta kanske de måste utbildas här. På det sättet kan vi indoktrinera några till en den postkoloniala köckelmöddingen Sverige har gjort sig så känd för i världen. Nästa exportprodukt för Ewa och hennes meningsfränder kanske?

ExportproduktÄr det nästa stora svenska exportprodukt Fridolin står och avläser ur diagramet? Det skulle i så fall gissningsvis kunna vara vår alldeles egna postkoloniala köckelmödding
Foto: Expressen

Om de inte får de formella yrkeskunskaper Ewa påstår de har men som de inte har, kommer de enda jobben de kan ta vara lågt kvalificerade både här och där hemma. Saknar de dessutom utbildning och ibland också läs- och skrivkunnighet, blir de än svagare på en ibland hänsynslös arbetsmarknad. På den inhemska arbetsmarknaden är situationen än värre. Den typen av jobb gör stora grupper sårbara och utsatt, inte så sällan utnyttjade. Exemplet bärplockare är övertydligt nog på den utsatthet grupper kan uppleva, artikel från SVD här. Det är ibland alltså bara kontraproduktivt då det gäller att istället börja i rätt ände med att ge dem den bas i form av kunskaper de idag saknar.

Nästa formulering tar nog priset i naivitet. ”Med demokratiska spelregler skulle problemet med speciellt fattiga och utsatta människor kunna lösas.”
Liten fråga Ewa, hur ska en folkgrupp som aktivt utestängs i hemlandet kunna tillskansa sig ens ett uns av ”demokratiska spelregler”? Sanningen är ju nämligen den att Rumänien är ett samhälle som stänger ute just denna grupp eftersom de ses som ett problem som man helst vill slippa. Hur löser man ett problem där åtminstone en part egentligen inte vill lösa problemet? Den frågan kan Stockholms stadshusledning grunna på rätt länge, men jag betvivlar tyvärr att den intelligentia som bebor detta kommer fram till något mer radikalt än att ”skattebetalarna betalar gärna”.

Huvudet i sandenRumänien vill helst gömma huvudet i sanden inför problemet. Nu ska Stockholmaren istället betala två gånger om – solidariskt Foto: Dailymail

Nästa citat ur artikeln är lite olycksbådande. ”För kommunen är det en ständig balansgång. Enligt kommunallagen har vi inte rätt att rikta insatser till människor som inte har hemvist i kommunen; å andra sidan har vi en juridisk och moralisk plikt att hjälpa människor i nöd. Därför är samarbetet med civilsamhället så viktigt.”
Frågan här blir varför kommuninnevånarna i Stockholm ska behöva vara med och rikta några kommunala insatser alls på området. De har ju redan betalat!

Tro inte att jag missunnar dessa människor hjälp, jag förstår bara inte varför vi i ”solidaritetens namn” ska behöva betala både två och tre gånger. Pengarna finns där, använd dom. Tyvärr är det som om godhetsapostlarna bara ser möjligheterna att slösa med skattepengar, pengar som är våra, men man bryr sig mindre om konsekvenserna. Hur många färre daghem kommer detta att kosta? Hur många färre socialbidragskronor kommer det att finnas till de som är inhemska uteliggare?

En annan sida av problematiken Ewa och hennes vänner inte nämner är att polisen länge har mumlat i skägget. Endera dagen ingår tiggarna i nätverk som styrs hierarkiskt. I följande artikel i Skövde Nyheter talar en enskild polisman om saken, lustigt nog är han själv av Rumänskt ursprung surprise surprise. Saken är alltså långt ifrån bevisad, ett påstående är ju som bekant inte mer än ett påstående till dess det bevisats. Man kan samtidigt inte komma ifrån att någon hund är begraven när man skriver som Metro om saken, artikel här.

Hund BegravenNär svensk media är inkopplad vet man att det finns en hund begraven någonstans
Foto: SVT

I artikeln görs till exempel en rad påståenden som bemöts av Michael Anefur som var den förra regeringens hemlöshetssamordnare fram till juli förra året. På ett ställe talas det om ett instagramkonto som hängde ut tiggare som var verksamma i Göteborg. Polisen hade av händelsen dragit slutsatsen att irritationen hos medborgarna ökade. Anefurs och Metros slutsats är däremot att ”Det skulle vara intressant att se vilka som delar. Jag tror att det finns goda kopplingar till Avpixlat och liknande. Det handlar om en grupp människor som gärna vill att det ska vara så, säger Michael Anefur.”

Jag ska inte sticka under stol med att ämnet onekligen lockar till sig mörkerkrafter som ser möjligheten till propagandapoänger. Slutsatser utan bevis eller ens ansatser till bevis är däremot lika problematiska vilket både Anefur och Metro gör sig skyldiga till. ”Kopplingar till Avpixlat” är en rätt allvarlig anklagelse som borde följas upp med just detta. Påståenden utan bevis är fortfarande bara påståenden inget annat. De är dessutom ur en journalistisk synvinkel minst sagt klandervärda.

GravNär ett påstående i media är detsamma som ett bevis har något dött. RIP svensk media Foto: Pixbay

Det enda Metros så kallade ”nyhet/reportage” visar är hur infekterad debatten är och hur illa det är ställt med den så kallade fria pressen. När man inte kan göra ett objektivt reportage där ALLA vinklingar undersöks ur flera perspektiv är det inte vatten värt. Om man dessutom gör det med ett motiv som för att vilseleda eller i värsta fall ljuga, vilket inte är en fantastisk konspirationsteori i fallet Metro, är det journalistisk ohederligt.

Ohederligt är det också av Ewa Larsson. Inte nog med att vi ska öppna plånböckerna många gånger om och betala det vi redan har betalat. De vi vill skänka pengar igenom höll dessutom under den rödgröna kraschlandningen på att bli offer för en av de mest vanliga åkommorna i svensk sjukjournal – skatt. Som ni vet heter universalmedlet mot alla åkommor i svensk vänsters retorik skatt. Det är ju så ”rättvist” när andra som har jobbat arslet av sig ska dela med sig till dem som inte sliter fullt lika mycket. Detta ”solidariska” system kräver att man hela tiden driver in mer och mer pengar och det var det Magdalena Andersson hade i tankarna när nästa kreativa idé kläcktes.

GlödlampaEn av svensk vänsters mest kreativa grenar heter antagligen ”hitta på en ny skatt” eller ”omtolka skattelagstiftningen till statens fördel” Foto: Forskning

Magdalena Andersson är ute efter våra pengar, inget snack om den saken. Priset vi får betala för hennes och hennes partikamrater är ju rätt högt så antagligen behövs varenda spänn. Snart ville hon inte bara driva in pengar som andra hade tjänat för att ge dessa till människor som inte hade tjänat dem utan också se till att dra in pengar på vårt konsumerande hos organisationer som står för den hjälp samhällets utsatta behöver. Moms på hjälporganisationer för deras second hand-försäljning är en av de största perversionerna vår regering hittills har lyckats tänka ut, mer om det i en artikel i SVD.

Hela idén är som att sno från de som behöver hjälpen som allra bäst. Magdalena hade lika gärna kunnat sno direkt ur uteliggarens fickor eller direkt ur barnmunnarna på den blottställda barnfamiljen. Så går praktisk solidaritet till. Tur då att förslaget skrotades men inget förvånar mig längre med vår regering så snart har vi väl bara ett förslag än lite mer listigt maskerat men med samma fruktansvärda innehåll. Ewa Larssons artikel andas samma tanke så fan tro det.

RånarmaskDen enda skillnaden mellan en spetsbov och beskattning två gånger om är att det ena är sanktionerat i lag Foto: Partykungen

Löjesguiden har nöjet att nominera Ewa Larsson socialborgarråd i Stockholm till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En utmärkt artikel om man vill lura en befolkning i det här fallet i Stockholm. Jag – Freakshow Fredrik – är rörd till tårar över din medkänsla, men samtidigt förfärad över att du vill att Stockholmaren nu ska betala en gång via statsskatten och sen en gång till via den kommunala notan. Ingenstans nämner du att vi redan betalar för allt det du vill göra och nu vill du vi ska hosta upp pengarna en gång till. Fantastiskt är min enda kommentar. Parallellt med detta hyckleri höll dessutom hyckleriet på att bli tredubblat då vi i höstas höll på att få moms på verksamhet vars syfte är att hjälpa precis de människor du månar om. Detta på förslag från samma människor som nu står och talar om solidaritet dvs den sida du företräder Ewa. Världen är galen men ni inom godhetsrörelsen är än mer galna.”

Tack Metro, Tack Michaela

Metro är en ovanligt lydig tidning. Om matriarkatet på Södermalm frågar om de vill vara pk, frågar de bara hur mycket de vill att de ska vara? Själv har jag för länge sen slutat att läsa tidningen i annat än studiesyfte över hur snabbt man kan nedmontera en tidskrift och för att få uppslag till bloggen. Nu senast det begav sig skrev man följande artikel om feministen Michaela som vägrar att flytta sig för gubbsen på gatan när de kommer vältrande. Allt för att framprovocera en reaktion från patriarkatet och mäta denna. Årets mest otroliga artikel så här långt var därmed skapad.

Man kan redan på den inledande bilden ana sig till hur stolt och glad Michaela känner sig över all uppmärksamhet. Inte för att jag vill ta den glädjen ifrån henne men är det inte lite underligt att man är glad över ett dåligt beteende i det offentliga rummet? Fast det är en slags spegelvärld vi rör oss i här, rätt är fel och fel är något man uppmuntrar. Inte minst från pk-pressen med Metro i spetsen.

SpegelbildSpegelbilden är inte alltid rättvisande, det borde feminister lära sig Foto: Aftonbladet

Det är just därför jag vill tacka både Metro och Michaela. Genom att uppmuntra ett dåligt beteende gjorde man just det offentliga rummet något mer otrevligt med en gång. Den känslan tar jag och kanske fler män med mig och tänker att ”nästa gång flyttar jag mig inte, särskilt inte om den sociala koden om tillhörighet är så tydlig som på Michaela!”. Kanske kommer till och med några, inte jag dock, att gå så långt att man med en lätt knuff motar undan den person som kommer sättande som en scud-missil in i mitt personliga utrymme. I så fall har vi bara lyckats fördjupa en konflikt så att den då har gått från ordkrig till konkret handling. Snyggt jobbat där till er båda.

Man måste också fråga sig om en sån här handling gynnar kvinnor och tjejer. Svaret är tyvärr nej. För varje gång i historien som en fientlig handling som av motståndarsidan har uppfattats som en provokation har genomförts, har den inledande sidan alltid förlorat. Till sist har man kunnat konstatera att den rådande situationen gått tillbaka till det läge den befann sig i från början. Har feminister som Michaela gjort något gott? Nej, de har snarare gjort allt så mycket sämre.

Slutsats”Jag vet inte hur de kommit fram till det” är en rätt talande slutsats. Frågan är om någon förstår feminism och dess logik över huvud taget Foto: Expressen

För kanske är det så att den björntjänst som Michaela och hennes medsystrar med samma agenda har åstadkommit är en slags sammansvetsning i sinnet där män blir alltmer medvetna om att det enda sättet att slippa såna här påhopp är att forma den mansrörelse jag själv tycker behövs. En reaktion ger alltid en motreaktion, det borde mänskligheten och Michaela ha lärt sig vid det här laget. Fast hon vill ju ha en motreaktion för att sen kunna skriva ”hur patriarkatets strukturer ser ut och hur det reagerar”.

Oh NoResultatet av Michaelas lilla ”sociala experiment” kan mycket väl bli något annat än det tänkta. Hon tänkte nog inte på det för det tycks alltid vara idiotin som går segrande ur striden. Foto: Wikimedia

Kanske hade inte Michaela tänkt att reaktionen också kan bli en annan än den tänkta, det är där det alltid går fel. Det är alltså kontraproduktivt att ens tänka som Michaela och Metro gör. Ingen nyhet egentligen då statsvetare har känt till detta i minst trettio år. Det mest uppenbara exemplet är Baader Meinhof och deras spektakulära misslyckande i 70-talets Västtyskland.

Det började med att en grupp studenter i kölvattnet på 68-revolutionen ockuperade en rad offentliga byggnader. Polisen svarade med att göra chock och se till att de avlägsnades, ibland med våldsamma sammanstötningar som resultat. En liten grupp tolkade detta som statens fascistiska natur och snart hade de börjat planera sina hämndåtgärder. Folk kidnappades och avrättades, bomber briserade och ordet ”terror” började användas för att beskriva deras verk.

Baader MeinhofBaader Meinhof är ett ganska talande exempel på en monumental felberäkning som slutade i något annat än det önskade Foto: Dagbladet

Tanken och teorin var att dessa provokationer skulle leda till att polis och stat visade sin rätta natur, den fascistiska, och att arbetarklassen då skulle resa sig i en revolution. Vad de inte räknade med var folks behov av säkerhet. När dessa kände sig osäkra spelade indelningar som ”arbetare” eller ”borgare” ingen roll, alla ville känna sig säkra. Alltså fick man resultatet att en förkrossande majoritet vände gruppen ryggen för de innebar osäkerhet. Det ledde också till att polisen fick mer resurser än nånsin därför att folk krävde detta. Misslyckandet var ett faktum och det var dessutom gigantiskt.

Vill man alltså lära sig något av historien är det att Michaela och hennes gelikar förstör mer än de bygger upp. Tidningar som Metro kanske upplever en kort renässans men måste i slutänden betala ett högt pris för sin dumdristighet att ensidigt ta parti. Det om något borde leda till eftertanke, fast jag tror inte ens att de själva fattar hur dumt det hela är. Korkade och kortsiktiga människor är ju de som i det korta perspektivet ser ut som vinnare. Det är också en del av den läxa vi kan lära av historien.

Liemannen GitarrDet spelar kanske i sammanhanget gitarr men det enda Michaela och Metro kan ha uppnått är än större klyftor och därmed än mindre dialog. Förlorarna är de som i det korta perspektivet ser sig som segrare Foto: Slodive

Löjesguiden nominerar härmed tidningen Metro till priset  ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Kortsiktighet, ensidighet och historielöshet – så går det att sammanfatta er form av journalistik. Ni har inte fattat att med artiklar som denna kan ni vara morgondagens förlorare när begångna handlingar ska summeras. Inte heller ett så grundläggande begrepp som ”objektivitet” och dess betydelse har fastnat på hårddisken. Historielösheten är ett mer allomfattande problem som berör hela mänskligheten, men att konstatera att ni inte lärt er grunderna i ert eget yrkesutövande är skrämmande.”

Också Michaela Larsson nomineras till priset och motiveringen där lyder: ”Yviga gester syns ju som bekant alltid bäst, men viftar man för mycket kan man plötsligt finna sig i situationen där man har gått för långt. Det är dit vi nu är på väg med ditt exempel. Alltför ofta kan man också konstatera att när man trampar folk på tårna kan reaktionen bli en annan än den tänkta.”

PannkakaMetro gjorde en pannkaka av alltihop och under tiden såg vi andra så här roade ut
Foto: Youtube

Sverige behöver en mansrörelse nu för att motverka sån dumhet som det här uppvisar. Också för att ta tag i mäns rättigheter behövs rörelsen, rättigheter som faktiskt redan nu är urholkade. Reaktion måste följas av motreaktion och det är dags för denna mansrörelse nu. Upp till kamp mot matriarkatet! Fler rekommenderade bloggar i ämnet feminism där dagens ämne tas upp är WTF Toklandet som tar upp feministiska spel vi vill se. Susanna Varis ställer sig den relevanta frågan hur många träd som måste fällas för att ge plats åt sån här typ av ”nyhet”, läs hennes inlägg här. Om man vill skratta istället för att bli dyster över mina analyser läser man med fördel Jämställdhetsfeministern, den bloggen borde få pris för sin humor.

Medieagendan

Hur spetsar man till en nyhet som egentligen saknar nyhetsvärde så att den ändå får det? Hur får man läsare att engagera sig i en nyhet som kanske inte har så stort värde att man ens borde engagera sig i den? Spela på läsarens känslor naturligtvis! Det är genom att göra det som vi får ”tittarstormar” och indignerade medborgare som kräver ändring. Att dupera publiken/konsumenten av en nyhet har blivit vardagsmat.

SpetsNär tidningsredaktionerna vill spetsa till det är det inte hundar de först kommer att tänka på. Snarare är det vinklade nyheter och rubriksättningar som ska röra upp känslorna.
Foto: Wikipedia

På det här sättet har vi begåvats med nyheter som talar om Israels övervåld mot Palestinier på Gaza-remsan. Under kriget förra våren skördades hemska antal civila just där. Israel hamnade delvis med rätta under luppen där deras krig saknade proportioner, de bröt helt enkelt mot proportionalitetsprincipen i Genevekonventionen som alla som är medlemmar i FN har godkänt.

Det lite lustiga i den konflikten var dock att nästan ingen svensk tidning skrev om Hamas övergrepp både mot Israeler eller den egna befolkningen på Gaza-remsan. Att de satte upp raketramper utanför skolor, sjukhus och andra offentliga inrättningar hade trots allt ett syfte. Att se till att Israel bombade dessa, att folk dog och att de därför kom att framstå i så dålig dager att de skulle ådra sig internationell kritik.

GazaVåld är aldrig okej, särskilt inte när den drabbar den oskyldige. Inte heller att underlåta hela sanningen är okej, talar man inte om alla övergrepp oavsett kan man inte längre säga att den rapporteringen är saklig eller objektiv Foto: SVD

Ett axplock av artiklar om Hamas övergrepp hittar du här, först från Expressen. Nästa artikel hittar du i Läkartidningen. Den tredje artikeln om Hamas övergrepp kommer från FN-organet UNWRA (United Nation Releaf and Works Agency) där man påtalar problemet med att Hamas använder FN-byggnader på Gazaremsan för att gömma vapen. Nästa del av problemet med svensk nyhetsrapportering från krigets Gaza var att ingen påtalade att Israeliska armén förvarnade om attacker via flygblad, mer om det från CNN. I samma artikel kan man läsa om hur Hamas genast var där och uppmanade folk att agera mänskliga sköldar dvs dö för att Israel skulle få skulden. Läs också här om hur en attack mot Israel av Hamas KAN ha varit det som utlyste anklagelser mot Israel om bombning mot ett sjukhus i området, artikeln är från NBC.

Inte heller talades det alltså i svensk media särskilt mycket om den pinsamma händelse där FN först blev topp tunnor rasande för bombningen av deras högkvarter i området. En efterföljande undersökning gav Israel rätt när de hade påstått att Hamas använde byggnaden för att lagra vapen som sen kom att användas mot just detta land.

GubbarSå här förbannade blev de i FN över bombningen av deras högkvarter. Snart visade det sig att detta använts som vapenupplag. Det senare skrevs inte mycket om i svensk press. Foto: IMDB

Till sist talades det inte heller särskilt mycket om att Hamas använde sig av Israeliska uniformer delar av sina trupper som sen gick in i själva Israel för att utföra åtminstone en räd. Ett sådant tilltag är förbjudet också det enligt Geneve-konventionen. Läs mer om den händelsen i The Washington Free Beacon.

Ett annat land som har anklagats för samma sak är Ryssland. Misstanken finns att de soldater som sägs vara rebeller i Ukraina och som kämpar mot centralregeringen i själva verket är ryska soldater som har iklätts andra uniformer än de normala dock inte Ukrainska. Mer om den nyheten från Time.

KosackdansRyssarna sägs ha anammat samma taktik att använda andra uniformer än de egna, ett brott mot Genevekonventionen. Så här oskyldiga vill de dock framstå i världen.
Foto: Ents24

Att man skriver och inte skriver tyder ibland i varje fall på att man redan har bestämt sig för vem som har rätt och fel, nu gäller det att övertyga röstboskapet om samma sak. En annan metod är att man rubriksätter på ett sätt som väcker känslor av vrede och engagemang. Om det finns en uppgift som talar emot den känsla man vill väcka smygs den in långt ner i texten. På det sättet skapar den inledande rubriken och den efterföljande texten den effekt man söker. När man till sist nämner det som talar emot något gör man det i förbifarten, man trivialiserar.

Torsdagen den 12/2 publicerade tidningen Metro en artikel som byggde på just detta koncept. På framsidan kunde man läsa ”Vräktes från plattan – nu bränns deras ägodelar upp”. I den efterföljande texten kan man läsa att: ”Ett femtiotal Eu-migranter [Rumänska romer; Författarens anmärkning] avvisades från Sergels Torg i centrala Stockholm igår morse. Nu eldas de ägodelar som de inte fick med sig vid vräkningen upp av Stockholms stad.”

DSC_0156”Vräkningen” som den så upprörande kallades var egentligen en avhysning eftersom ingen kan bo på den aktuella adressen. För att en ”vräkning” ska kunna ske måste man ju ”bo”, det gjorde inte de ”boende”.

Jack Werner på viralgranskaren får förlåta mig men ”vräkningen”? Varför använder man det ordet när det är fel att beteckna det som skedde som en ”vräkning”? För att någon ska kunna kallas vräkt måste det finnas ett faktiskt fysiskt boende i form av en lägenhet eller en fastighet t ex ett hus. Här bodde människor direkt på ett torg med endast de gångar som är överdäckade som tak över huvudet. För att kunna hålla värmen använde de liggunderlag av kartongpapper, gamla madrasser osv. Värmen ovanifrån kom från gamla filtar och det faktumet att flera var tvungna att sova tillsammans för att hålla värmen.

DSC_0157Fortsättningen inne i tidningen var lika vilseledande den. Om man ber folk samla ihop sina saker med hjälp av tolk, hur kan då den som informerar och hjälper till anklagas för att elda upp det som lämnas kvar?

Eftersom Sergels torg är en offentlig plats gäller där vissa regler, dessa regler anges i ordningslagen. När polisen gick in för att avhysa inte vräka, var det med lagstöd av dessa. Man tog med sig tolkar och uppmanade folk att samla ihop alla personliga ägodelar. De ”boende” som inte var boende eftersom de inte bodde i en fastighet, fick tid på sig att samla ihop sakerna. Resten som lämnades kvar samlades precis som tidningen beskriver det ihop och kördes till deponi för bränning. De boende som fortfarande inte var ”boende” kördes sedan till ett akutboende där de fick stanna i fyra dagar.

AvhysningAvhysningen gick lugnt till i motsats till flera gruppers beskrivning av händelsen.
Foto: Metro

Jack Werner och de andra på Metro måste fråga sig en sak till här. OM personliga ägodelar har bränts, något som inte ens Metro har kunnat bekräfta, vems är felet om man går in med tolkar som förklarar och att polisen sen ger personerna ca en halvtimme att samla ihop sina saker? Är det polisens och de sociala myndigheternas uppgift att se till att sålla allt en gång till för att samla ihop vad som är andra människors ägodelar när man en gång har bett dem samla ihop dessa? Enligt Metros logik är det ju staden och polisen som har missat/gjort sig skyldiga till ”övergreppet” när de först informerar, sen ger människor tid att samla ihop och till sist sanerar. Vad en gör är alltså någon annans fel enligt den rådande medielogiken på Metro.

LägereldsdansDet var väl det här man till sist ville visa upp som den rådande bilden, människor som dansar kring den eld där ägodelarna brändes upp. Faktum var att ”ägodelarna” var wellpapp och lastpallar. Foto: Hindustantimes

Om man använder ordet ”vräkning” som man gör i den inledande nyheten på tidningens första sida är det ju att det pågår något fuffens och skumt här som man antyder. Myndigheterna ljuger och duperar, det intrycket är det vi får. Visserligen tycker också jag att myndigheterna ljuger och duperar, men i det aktuella fallet har det nog trots insinuationerna från Metro gått rätt till. Jag tycker till och med det har gått mer än rätt till för precis som Metro skriver men undandrar sig slutsatser om, har staden ställt upp mer än de hade behövt i den givna situationen.

Om människor kommer hit tillfälligt utan att ha arbete som mål för sin vistelse räknas de som ”besökande” dvs turister. Som sådana är det det landet där de bor som har ansvaret för dem också det ekonomiska. Det betyder att om folk hamnar på gatan utan tak över huvudet är det Rumänien som ska stå för kostnaderna. Nu är det istället Stockholms stads skattebetalare som får stå för den notan. Rumänien får dessutom EU-pengar som ska gå bland annat till att förbättra livssituationen för de romer som nu vistas här. Anledningen är att pengarna i få eller inga fall når fram till denna grupp. Istället söker de sig ut i Europa och till dess huvudstäder där tiggeri är en inkomstkälla. Länder utanför Rumänien betalar alltså två gånger om.

MonetasNågon måste alltid betala notan. Den här gången blev det Stockholmaren trots att det ekonomiska ansvaret var den Rumänska statens Foto: SVT

Jag kanske går för långt i mitt spekulerande för Jacks Werners smak, men jag sticker ut hakan och påstår att nästan ingen eller absolut ingen skulle gå så långt i sitt bemötande av romerna. I det här aktuella fallet betalar vi ju nämligen mer än två gånger om. Först betalar vi för att Rumänien ska ta sitt ansvar, sen för avhysningen när de inte gör det och till sist betalar vi för akutboendet.

Hade de bosatt sig på Trafalgar Square och satt upp ett tältläger skulle processen göras kort. Den processen skulle inte kallas ”vräkning” utan den mer korrekta termen ”avhysning” skulle ha använts i tidningarna. Få hade tyckt det skulle avsättas skattepengar att härbärgera de hemlösa romerna efter avhysningen eftersom de har valt en plats de borde vetat de skulle bli avhysta från. Dessutom har de ett personligt ansvar. Man skulle ha avkrävt de Rumänska myndigheterna deras ansvar och tog dessa inte det hade de helt och hållet struntat i att ge dem ett evakueringsboende.

Jag är trots allt därför tacksam för att jag bor i Sverige. Samtidigt är jag missnöjd med att leva här. Jag betalar skatt som sägs gå till annat än det den går till, jag betalar för insatser som vi egentligen inte skulle behöva stå för och det enda jag får för det är insinuationerna i Metro.

SläggaAtt säga att man blir missnöjd med svensk media är ett understatement. Vinklade och osanna nyheter, ibland med misstanken om att det är med vilje för att skapa opinion där ingen borde finnas Foto: Teknikensvarld

Kanske spekulerar jag för mycket igen för Jack Werners smak men kan det vara så att artikelns antydningar är helt planerade och genomtänkta? Finns det en slags röd tråd i en artikel som plockar fram och betonar det som egentligen inte existerar medan samma artikel smyger undan det som motsäger påståendet/tesen i artikeln? Kan det helt enkelt vara så att detta är ytterligare ett sätt att manipulera mig och andra läsares känslor för att skapa en opinion mot något när vi i själva verket borde vara evigt tacksamma över att vi bor i ett land där hela händelsen ändå kunde gå så lugnt och värdigt till?

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera tidningen Metro till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har förstått vikten av att vara pk på ett ytterst sofistikerat och raffinerat sätt. Artiklars rubriksättning, textens ordval och alla de uppgifter som motbevisar en tes kommer långt ner i textmassan och nämns bara i förbifarten är metoderna som används. Visserligen nämns de motbevisande uppgifterna men på ett sånt sätt att vreden och ilskan redan är väckt. Att manipulera har blivit en del av agendan i dagens press och i den nämnda artikeln finns en munsbit. ”Oseriöst” är nog ett epitet som borde användas mer ofta i pressammanhang.”

När Rykten Blir Nyheter

Har ni någon gång hört historien om hönan som tappade en fjäder? Okej, då börjar jag med att berätta den. Hönan som tappade en fjäder beklagade sig inför en medhöna, syster höna sprang genast iväg och berättade för en grannhöna att Agda hade minsann tappat tre fjädrar. Denna rantade i sin tur genast åstad och berättade för ytterligare en medsyster att hönan Agda minsann hade tappat femton fjädrar. När Agda till sist fick höra historien om sig fick hon reda på att hon av en olycklig omständighet hade tappat alla fjädrar på hela kroppen.

HörsägenHörsägen är alltid så långt ifrån sanningen man kan komma Foto: Soldatmamma

Syftet med historien är att visa att hörsägen är detsamma som mycket opålitliga uppgifter. Hör man dessa ska man nästan per automatik utgå från att de är så lögnaktiga som en historia kan bli. Det är en grundregel i forskning och det var en gång i tiden en grundregel i pressetiskt tänkande, men inte längre så. För idag bröt tidningen DN och Metro (inte så konstigt kanske att det återigen råkade vara tidningarna med grumligt budskap som tryckte upp ”nyheten”!) mot också detta bud i den pressetiska bibel som journalister av idag har förvandlat till toalettpapper.

Artikeln i DN berättade om att nu hade det hänt igen, polisen hade minsann visat vilka fascistiska typer de var. Rasprofilering som under namnet ”Reva” skulle nu än en gång sjösättas över hela EU. Folk skulle ha sorterats upp i tunnelbanan efter normen ”utländsk härkomst”/”svensk” enligt pappersupplagan. Jo det stämmer Reva är en kontroll för att söka efter papperslösa som en gång fått avslag på sin asylansökan för att kunna utvisa illegala flyktingar som vistas här och att detta är en samordnad operation runt hela EU. Det är däremot inte sant att man delar upp människor i tunnelbanevagnar som sedan töms för ID-kontroll av ”misstänkta individer”. Det var dock det sista som blev ”sanningen” när ryktet gick på sociala media som Twitter. Mer om twitter-konversationerna på Toklandets utmärkta blogg där du kan se och läsa om ryktesspridningen.

MetroPåståenden på Twitter talade om ”flera vittnen” när det inte fanns nåt Foto: Metro

Där talades om ljusa blonda människor som ställdes i en kö på tunnelbaneperrongen, och människor med ”utländskt utseende” i en annan. Ingen hänvisning till källa eller fakta som är verifierbara men det är sociala media vi pratar om här så man får inte förvänta sig för mycket. Vad man kan förvänta sig däremot är att journalister inte gör samma rykte till en nyhet. För det var nämligen det som hände i nästa steg.
Journalister vars enda källa till information som alltså var sociala media började snart trycka upp godsaker till nyheter som pratade om fascism och rasism. Inte ett ord någonstans om vilka källorna var, inte en referens till någon talesman för polisen, ingen intervju med desamma och ingen substans någonstans här inte.

TwitterMer rykten från Twitter som talar om ”händelsen” Foto: WTF Toklandet (Tack för allt slit!)

Fullbordandet kom till sist när tidningen Metro insåg att de hade skitit i det blå skåpet. Tidningens ”Viralgranskaren” är ett daglig inslag om felaktigheter som sprids på nätet kunde konstatera att ”nyheten” inte var annat än en riktig anka. Samtidigt hade tidningens morgonupplaga lyckats kabla ut ”nyheten” under buller och bång med känslomättade ord som ”Sortering efter hudfärg”. I den kollision som uppstod då ”Viralgranskaren” hade punkterat det däcket, valde tidningen att inte lägga ut länken till artikeln eller förstasidan på sin webbplats. Ett klokt beslut som samtidigt med all tydlighet skvallrade om den skam svensk journalistkår nu måste gå igenom.

JournalistAntingen till salu eller propagandist, trovärdigheten är förbrukad Foto: Ynaija

Löjesguiden vill med denna artikel nominera tidningarna DN och Metro till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset för att ni på ett handfast sätt har visat att skvaller och lösryckta uppgifter på inget sätt bara används i journalistiskt syfte i skvaller och damtidningar. Det är med förtjusning jag Freakshow Fredrik, kan konstatera att det nu är bevisat att den politiska agenda ni bedriver inte alltid är baserad på fakta. Att ni mer än gärna använder er av skvaller, rykten och påståenden gör er till formidabla tuppar i den hönsgård som kallas journalistik. Också det faktumet att er yrkesroll har förvandlats från att ha varit nyhetsförmedlande till att bli propagandister, är nu bevisad. Ni har därmed visat att den tes denna blogg hela tiden har drivit, dvs att ni är megafoner inte nyhetsförmedlare, också har visat sig sann.”

Förfabricerad Feminism

Grunden för västerländsk kunskap sedan 2000 år kallas vetenskap. Denna kunskapsbank består av många olika discipliner med många olika specialområden inom varje ämnesområde. Inom varje del finns forskning, det är den grundbult som förser oss med kunskap och som tar fram nya rön. Sådana rön formar också vår verklighet, inom medicin kan det leda till ändrade behandlingsformer och inom historia kan det leda till att nästa upplaga av skolböcker skrivs om med nya fakta.
Motsatsen till kunskap/vetenskap/forskning har många namn. Pseudovetenskap är vetenskap som säger sig vara vetenskap, men är det inte därför att den tar fram fakta utan att se till hela eller ens ibland till delar av verkligheten. Motsatsen till vetenskap kan också kallas fördomar, det är den kunskap som vilar på rena påhitt eller förutfattade meningar om verkligheten.

VetenskapVetenskap bygger på mätbara och bevisbara fakta – lögner på påståenden Foto: LNU

Tyvärr lever vi i en tid då delar av det som idag kallas vetenskap håller på att formas till något betydligt mer otäckt än det tidigare har varit. Visst finns exemplen från historien. Stalins förkärlek till ”vetenskapsmannen” Lysenkos tokiga teorier om genetik är ökända, också vetenskapsgrenen Frenologi som ledde fram till ”kunskapen” om människors olika värde. En ”kunskap” som till sist ledde fram till Hitlers galna idéer om över- och undermänniskor. Men få gånger i historien har vi mötts i vardagen av så många tokerier i vetenskapens namn som är fallet nu. Denna så kallade vetenskap, den är nämligen inget annat än en illa dold ideologi med en politiska agenda, kallas genusvetenskap.

LysenkoTrofim Denisovich Lysenko – Pseudovetenskap personifierad Foto: Wyred

Utan att gå in för mycket på detaljer så har denna ”vetenskap” anammat något som kallas postmoderna teorier. För att göra en lång historia kort, går dessa teorier bland annat ut på att man aldrig behöver bevisa en tes utan det räcker med att påstå något så är det sant. Detta bryter mot grundläggande forskningsmoral/etik/regler/stipulat som har formats under århundraden för att idag ha formats till regler som varje seriös forskare håller sig till. Men om man kommer dragandes med dessa ”regler” för dess så kallade ”vetenskapsmän och kvinnor”, har de bekväma svar på lager – regler ikring vetenskap är en manlig förtryckarteknik. Därmed avfärdar forskningsgrenen all annan vetenskap och upphöjer sig själv till en forskningens Rolls Royce, trots att den är en antivetenskap som inte står Lysenko långt efter. Frågan är om den inte till och med passerar Lysenkos tokerier.

I denna ”vetenskaps” namn har en rad stolligheter framkastats, alla med den gemensamma nämnaren att man vill bevisa att samhället är uppbyggt av ett så kallat patriarkat. Detta patriarkat ligger bakom all världens ondska, lite grann som judarna en gång gjorde i propagandan eller som det mystiska Illuminati gör i konspirationsteorier som florerar både på nätet och i folkmun. Den senaste teorin kring patriarkatet slängdes fram förra året i programmet ”Vetenskapens Värld” på SVT, SVT som för övrigt är högfäste för många av genusteorierna där de omsätts till så kallad journalistik.

Jonas Sjöstedt PatriarkatetI see dead people – I see stupid people och nu ser vissa patriarkatet också

”Vetenskapens Värld” egna hemsida förklaras teorin som i stort säger att kvinnor är kortare än män därför att flickor i spädbarnsålder förfördelas negativt av att de får mindre näring och att detta skulle gynna pojkar som får mer på flickornas bekostnad. Ett påstående som saknar bevis eftersom påståendets enda källa är observationer av alldeles för litet antal fall för att kunna kallas signifikant, men vem bryr sig om det. Det räcker ju med att påstå så är det sant. Reptilsnabbt var också de alltid så objektiva journalisterna där för att marknadsföra teorin som nu hade fått ett eget liv. Ja, till och med ärevördiga nyhetsprogram som Aktuellt och Rapport slog upp ”nyheten” som ett förstasidesstoff. Fortfarande saknades alla bevis för att detta skulle vara sant, men vad gjorde det man behöver ju fortfarande bara påstå något tillräckligt många gånger så är det sant. Så här malde det på. Snart blev hela denna otäcka kökkenmödding intäkt för att detta inte bara var ett påstående eller en teori, nej det var ju dessutom sant.

Rebecca & FionaPatriarkatet – ett påhitt med ett eget liv Foto: VMalmö

I feministiska kretsar hade redan lika med-tecken satts. På diskussionsforum utgick man från denna ”sanning” som den vore självklar. På olika bloggar refererades nyheten som alldeles sann trots att alldeles för många frågetecken omgav teorin. Den som trodde att det hela skulle lägga sig bedrog sig gruvligt. Men det skulle faktiskt bli värre än så, mycket mycket värre. För om tillräckligt många fortfarande i artiklar och på bloggar visar vad man tycker, kan man ju säga att alla inte riktigt är övertygade om den vetenskapliga riktigheten i påståendet. Det blir helt enkelt lite Piltdown Man-syndrom över hela debatten. Dags då att övertyga dessa stackars tvivlare och vem skulle kunna göra detta bättre än en lagom naiv och redan ideologiskt övertygad journalist. Turen gick till tidningen Metro, där finns ju så många glada och lättlurade feminister som i journalismens namn skriver vilken dynga som helst. Resultatet blev Lisa Magnussons artikel, läs särskilt det tredje stycket.

Lisa MagnussonMetros krönikör Lisa Magnusson

Feminism i Sverige har nu fått en ny käpphäst att slå klorna i och exploatera, allt annat är ju lögn, förtal och hat. Offerkoftan ska till varje pris på även om priset skulle kunna gå under beteckningen ”lögn”. Dumheterna staplas på varandra och ingen har kommit på den fantastiska och revolutionerande tanken att hela detta teoriverk kanske måste understödjas med en av vetenskapens grundstenar, den som kallas ”bevis”. Ett påstående är inte ett bevis, vare sig det framförs av SVT genom Vetenskapens Värld eller Lisa Magnusson. En lögn eller ett falsarium är konstant, det kan inga påståenden i världen ändra på.

En hemsk tanke slog mig till sist, denna artikel är ju som att underteckna en dödsdom. För i feminismens värld är inte bara alla påståenden sanna, sanningarna är ju dessutom okränkbara och den regeln förbryter man sig inte emot. Gör man det är man ju en vit Cis-man som till varje pris får betala för sin okänslighet. Så nu kommer jag väl att brinna i den feministiska motsvarigheten till helvetet, allt detta därför att jag ifrågasätter istället för att bara godta. Nu kom min offerkofta på, jag kan inte säga att den var bekväm. Trots det väljer jag att sticka ut hakan. För i min värld är en lögn en lögn, enkelt och koncist.

LögnLöjesguiden vill härmed nominera Lisa Magnusson och Vetenskapens Värld till priset ”Foliehatt of the Year”. Nomineringen för Lisa lyder: ”För din osvikliga journalistiska fingertoppskänsla att hitta lögnerna och framställa dessa som sanning. Det är med stigande förnöjsamhet vi beskådar det narrspel du kallar fakta.”
För SVT och Vetenskapens Värld lyder motiveringen: ”Er hängivenhet för att använda skattebetalarnas pengar till att skapa en allt annat än oberoende television i statspropagandans tjänst, är minst sagt beundransvärd. Med journalistiska blå dunster lyckas ni med lögner och ren propaganda förleda och förvirra. Allt för att skapa den rätt tänkande medborgaren alla socialister eftersträvar.”

 

Läs mer om den politiserade forskningen i feminismens tjänst på följande bloggar:

WTF Toklandet skriver som vanligt med en vass penna om kön och ätande ur ett Södra Törnssnårsperspektiv

Tanja Bergkvist skriver om hur dina skattepengar används i ”forskningen”

Susanna Varis skriver vasst om hur till och med vissa politiker har svalt ”forskningens” alla dumheter

Också Susanna Varis har bloggat om genustrumpeten som fick en halv miljon i forskaranslag