Tack Metro, Tack Michaela

Metro är en ovanligt lydig tidning. Om matriarkatet på Södermalm frågar om de vill vara pk, frågar de bara hur mycket de vill att de ska vara? Själv har jag för länge sen slutat att läsa tidningen i annat än studiesyfte över hur snabbt man kan nedmontera en tidskrift och för att få uppslag till bloggen. Nu senast det begav sig skrev man följande artikel om feministen Michaela som vägrar att flytta sig för gubbsen på gatan när de kommer vältrande. Allt för att framprovocera en reaktion från patriarkatet och mäta denna. Årets mest otroliga artikel så här långt var därmed skapad.

Man kan redan på den inledande bilden ana sig till hur stolt och glad Michaela känner sig över all uppmärksamhet. Inte för att jag vill ta den glädjen ifrån henne men är det inte lite underligt att man är glad över ett dåligt beteende i det offentliga rummet? Fast det är en slags spegelvärld vi rör oss i här, rätt är fel och fel är något man uppmuntrar. Inte minst från pk-pressen med Metro i spetsen.

SpegelbildSpegelbilden är inte alltid rättvisande, det borde feminister lära sig Foto: Aftonbladet

Det är just därför jag vill tacka både Metro och Michaela. Genom att uppmuntra ett dåligt beteende gjorde man just det offentliga rummet något mer otrevligt med en gång. Den känslan tar jag och kanske fler män med mig och tänker att ”nästa gång flyttar jag mig inte, särskilt inte om den sociala koden om tillhörighet är så tydlig som på Michaela!”. Kanske kommer till och med några, inte jag dock, att gå så långt att man med en lätt knuff motar undan den person som kommer sättande som en scud-missil in i mitt personliga utrymme. I så fall har vi bara lyckats fördjupa en konflikt så att den då har gått från ordkrig till konkret handling. Snyggt jobbat där till er båda.

Man måste också fråga sig om en sån här handling gynnar kvinnor och tjejer. Svaret är tyvärr nej. För varje gång i historien som en fientlig handling som av motståndarsidan har uppfattats som en provokation har genomförts, har den inledande sidan alltid förlorat. Till sist har man kunnat konstatera att den rådande situationen gått tillbaka till det läge den befann sig i från början. Har feminister som Michaela gjort något gott? Nej, de har snarare gjort allt så mycket sämre.

Slutsats”Jag vet inte hur de kommit fram till det” är en rätt talande slutsats. Frågan är om någon förstår feminism och dess logik över huvud taget Foto: Expressen

För kanske är det så att den björntjänst som Michaela och hennes medsystrar med samma agenda har åstadkommit är en slags sammansvetsning i sinnet där män blir alltmer medvetna om att det enda sättet att slippa såna här påhopp är att forma den mansrörelse jag själv tycker behövs. En reaktion ger alltid en motreaktion, det borde mänskligheten och Michaela ha lärt sig vid det här laget. Fast hon vill ju ha en motreaktion för att sen kunna skriva ”hur patriarkatets strukturer ser ut och hur det reagerar”.

Oh NoResultatet av Michaelas lilla ”sociala experiment” kan mycket väl bli något annat än det tänkta. Hon tänkte nog inte på det för det tycks alltid vara idiotin som går segrande ur striden. Foto: Wikimedia

Kanske hade inte Michaela tänkt att reaktionen också kan bli en annan än den tänkta, det är där det alltid går fel. Det är alltså kontraproduktivt att ens tänka som Michaela och Metro gör. Ingen nyhet egentligen då statsvetare har känt till detta i minst trettio år. Det mest uppenbara exemplet är Baader Meinhof och deras spektakulära misslyckande i 70-talets Västtyskland.

Det började med att en grupp studenter i kölvattnet på 68-revolutionen ockuperade en rad offentliga byggnader. Polisen svarade med att göra chock och se till att de avlägsnades, ibland med våldsamma sammanstötningar som resultat. En liten grupp tolkade detta som statens fascistiska natur och snart hade de börjat planera sina hämndåtgärder. Folk kidnappades och avrättades, bomber briserade och ordet ”terror” började användas för att beskriva deras verk.

Baader MeinhofBaader Meinhof är ett ganska talande exempel på en monumental felberäkning som slutade i något annat än det önskade Foto: Dagbladet

Tanken och teorin var att dessa provokationer skulle leda till att polis och stat visade sin rätta natur, den fascistiska, och att arbetarklassen då skulle resa sig i en revolution. Vad de inte räknade med var folks behov av säkerhet. När dessa kände sig osäkra spelade indelningar som ”arbetare” eller ”borgare” ingen roll, alla ville känna sig säkra. Alltså fick man resultatet att en förkrossande majoritet vände gruppen ryggen för de innebar osäkerhet. Det ledde också till att polisen fick mer resurser än nånsin därför att folk krävde detta. Misslyckandet var ett faktum och det var dessutom gigantiskt.

Vill man alltså lära sig något av historien är det att Michaela och hennes gelikar förstör mer än de bygger upp. Tidningar som Metro kanske upplever en kort renässans men måste i slutänden betala ett högt pris för sin dumdristighet att ensidigt ta parti. Det om något borde leda till eftertanke, fast jag tror inte ens att de själva fattar hur dumt det hela är. Korkade och kortsiktiga människor är ju de som i det korta perspektivet ser ut som vinnare. Det är också en del av den läxa vi kan lära av historien.

Liemannen GitarrDet spelar kanske i sammanhanget gitarr men det enda Michaela och Metro kan ha uppnått är än större klyftor och därmed än mindre dialog. Förlorarna är de som i det korta perspektivet ser sig som segrare Foto: Slodive

Löjesguiden nominerar härmed tidningen Metro till priset  ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Kortsiktighet, ensidighet och historielöshet – så går det att sammanfatta er form av journalistik. Ni har inte fattat att med artiklar som denna kan ni vara morgondagens förlorare när begångna handlingar ska summeras. Inte heller ett så grundläggande begrepp som ”objektivitet” och dess betydelse har fastnat på hårddisken. Historielösheten är ett mer allomfattande problem som berör hela mänskligheten, men att konstatera att ni inte lärt er grunderna i ert eget yrkesutövande är skrämmande.”

Också Michaela Larsson nomineras till priset och motiveringen där lyder: ”Yviga gester syns ju som bekant alltid bäst, men viftar man för mycket kan man plötsligt finna sig i situationen där man har gått för långt. Det är dit vi nu är på väg med ditt exempel. Alltför ofta kan man också konstatera att när man trampar folk på tårna kan reaktionen bli en annan än den tänkta.”

PannkakaMetro gjorde en pannkaka av alltihop och under tiden såg vi andra så här roade ut
Foto: Youtube

Sverige behöver en mansrörelse nu för att motverka sån dumhet som det här uppvisar. Också för att ta tag i mäns rättigheter behövs rörelsen, rättigheter som faktiskt redan nu är urholkade. Reaktion måste följas av motreaktion och det är dags för denna mansrörelse nu. Upp till kamp mot matriarkatet! Fler rekommenderade bloggar i ämnet feminism där dagens ämne tas upp är WTF Toklandet som tar upp feministiska spel vi vill se. Susanna Varis ställer sig den relevanta frågan hur många träd som måste fällas för att ge plats åt sån här typ av ”nyhet”, läs hennes inlägg här. Om man vill skratta istället för att bli dyster över mina analyser läser man med fördel Jämställdhetsfeministern, den bloggen borde få pris för sin humor.