Låt hela Sverige leva?

Det heter i många sammanhang hur viktigt det är att hela landet lever. Alla tycks vara överens om att nåt måste göras, i samma veva är alla oense om vad som behöver göras så slutresultatet bli polsk riksdag igen. Sverige är tillräckligt mycket bananrepublik för att återigen visa vägen mot en nermontering av landet där vi helt enkelt inte förmår att vidta de åtgärder som så väl behövs.

Ett exempel på detta är en rapport som i dagarna landade på Näringsminister Mikael Dambergs bord. Under rapportnamnet ”En fondstruktur för innovation och utveckling” låter allt så tjusigt men det var nog bara namnet som var det. Tanken var att man skulle göra något åt en av våra stora akilleshälar i den ekonomiska utvecklingen. Länken till rapporten hittar du här under.

Klicka för att komma åt sou_2015_64_webb.pdf

Tanken vart att göra det möjligt att med tillgängligt kapital kunna få finansiering så att en idé kan fortsätta att utvecklas till en färdig produkt. Idag finns många idéer, många planer men inga pengar eftersom risken också är hög. Många drar helt enkelt öronen åt sig och därmed faller många goda idéer i glömska eller handlar i utländsk ägo till fördel för deras industri. Ett sånt exempel är rysksvenska Angelica Hulls forskning om miljövänligare flygbränsle som måste finansieras med andra medel än svenska. Resultatet kan bli jobb där men inte här. Mer om historien i Miljö & Utveckling.

PengarOftast finns idéerna men det som saknas är pengarna. Också de som är villiga att satsa utanför storstadsregionerna lyser med sin frånvaro. Det offentliga har rått bot på den obalansen men nu vill rapportskrivarna ta bort också detta. De enda som vinner på det är storstäderna. Foto: Telegraph

Det behövs med andra ord kapital för att investera i framtidens jobb, så långt är allt rätt i rapporten. Det är först därefter det börjar gå snett. Ett geografiskt område som länge har varit ett näringspolitiskt problem är Norrlands inland som länge har dragits med negativa siffror i befolkningsunderlag, antalet arbetstillfällen och utflyttning som en direkt konsekvens.

Idéer lokalt där är alltså guld värda då de innebär utveckling istället för avveckling. Det är där kapitalet kommer in, här behövs goda idéer men än mer pengarna för att utveckla och göra att idé kan bli tillverkning och ett levande näringsliv. Därför tog Maud Olofsson ett bra beslut för en gångs skull när hon skapade bolaget Inlandsinnovation vars uppgift var just att investera i Norrlands inland, Värmland och Dalarna. Tanken var att se till att investeringsbara pengar hamnade också där, inte bara i Malmö, Göteborg eller Stockholm.

Ett bra kvitto på framgången med reformen var att dels började investeringsbanker i de stora städerna att knorra. Det brukar betyda att man ser en konkurrent och sånt är bra. Ett annat kvitto var att pengar nu inte bara investerades i projekt vars ursprung fanns i storstadsregionerna. Dit gick redan en förkrossande majoritet av de investerbara pengarna men nu blev det mer balans i systemet.

Ytterligare en effekt var att det började se ljusare ut också för glesbygden. Framgångar kommer inte över en natt men pengar investerades och idéerna fick plötsligt lite lättare att komma vidare i utvecklingskedjan. Det blev med andra ord lättare att få tag på pengar för projekt också där. Man kunde börja ana att också glesbygd var allt annat än ett hopplöst fall som hela tiden måste få regionala stöd och skräddarsydda paketlösningar med jobb för att hålla dem under armarna när jobben tröt.

ÖdehusNyckeln till framgång heter inte ”överge landsbygden”. Om vi vill ha ett levande land måste också ”problemregionerna” få tillgång till kapitalet för att kunna investera i de goda idéerna. Annars förslösar vi bara resurser i onödan Foto: Wikimedia

Rapporten som nu ligger på Näringsministerns bord föreslår att denna goda trend nu ska brytas. För hur ska man annars tolka det när man föreslår att satsningen på glesbygden i norr och väst nu ska avbrytas för att istället skapa en riksomfattande satsning i en fond. Bolaget Inlandsinnovation läggs om rapportskrivaren får som han och hon vill ner, de båda är tjänstemän på Näringsdepartementet.

Vi kommer alltså att frångå den tiden då speciella satsningar också i glesbygd var möjlig. Istället återgår vi till en tid då legio var att det var i storstäderna idéerna och utvecklings-potentialen fanns. Ändå finns en rad områden som bara står där outnyttjade som resurser. Ett är bären i skogen. Idag plockar utländska plockare bären, utländska uppköpare köper in dessa och merparten går på export till andra länder där de förädlas. 20 % av de som plockar är svenskar, resten är hitresta. Alltmer av de färdiga produkterna som sylt görs utomlands inte här. Allt detta kan du läsa i rapporten ”Skog och Trä” här under.

Klicka för att komma åt 8826.pdf

Hur mycket värdet uppgår till på det landet förlorar på hanteringen vet nog ingen men många miljarder lär det säkert vara. Pengar som kund ha blivit skatteinkomster och jobbtillfällen som nu i allt högre grad hamnar utomlands istället för här. Kanske inte så bra tänkt där. Det finns alltså för den som har idén, viljan och resurserna att bygga upp en verksamhet för en marknad. Det är just pengarna som många gånger som saknas så hur man kan dra in den möjligheten att lokalt förankra pengar är obegripligt att ens föreslå.

Regeringen har inte sagt sitt ännu, rapporten har som sagt nyss landat på näringsministerns bord. Skulle förslagen bli sanna kan det bli ett dråpslag mot idéerna och viljan att skapa en bättre framtid för glesbygden i Norrlands inland igen. Lite eller inget gott kan sägas kunna komma ur detta som man kan läsa om mellan raderna i artikeln i Västerbotten-Kuriren. Rapporten andas snarare en stank av ”låt hela landet dö utom storstadregionerna då förstås”. Regeringen bör nog göra det som borde ha gjorts från början dvs slänga rapporten i återvinningskärlet.

PappersåtervinningRapporten hör hemma här i pappersåtervinningen. Att omsätta den i faktiska politiska förslag vore förödande. Foto: Wikipedia

Näringsminister Damberg har misslyckats förr och kommer att fortsätta att misslyckas om han följer rapportens intentioner. Om det är jobb han och regeringen vill skapa är höljt i dunkel, de säger att de vill men de har vidtagit fel åtgärder förr och endast framtiden kan utvisa om man gör om det igen. Under tiden kommer skattebetalarnas pengar fortsätta att  rulla som Fnordspotting kan ge exempel på. Du betalar för kalaset skattebetalare, men om du frågar vad du får ut på det hela är svaret ”noll”.

Löjesguiden tänker idag låta en ny kandidat stiga fram i rampljuset. Nomineringen till priset ”Foliehatt of the Year” går till Näringsdepartementet. Motiveringen lyder: ”I en tid då det blir allt mer klart att något måste göras åt landsbygdens död, lägger man ett förslag som än mer skyndar på denna process. Det är ovanligt men inte oväntat att det kommer i en tid då Stockholm är måttstocken för snart sagt allt och alla. Trots det är inte allt Stockholm och det behöver omsättas i klok politik. Detta är inte det och därför nomineras ni till priset.”