Bland ormar och orättvis kritik

I förra veckan riktade ju Veronica Palm kritik (Expressen; Archive) mot stormen om Åsa Romsons ledarstil både som Miljöpartiets ledare såväl som hennes roll som Miljöminister. De senaste veckornas turbulens har ju skapat ett veritabelt drev mot Åsa Romson men också mot Gustav Fridolin och Miljöpartiet. Det enda i artikeln som gick att ta fasta på, var just att Gustav Fridolin har kommit billigt undan. Därför ska nu sökarljuset riktas mot också Fridolin och hans misslyckande.

”Gustav Fridolin är en orm” (Expressen; Archive), de hårda orden fälldes en gång av Leif GW Persson. Så småningom ångrade (Aftonbladet; Archive) han sina omdömen, men karaktärsbeskrivningen fanns fortfarande där. Så är då Gustav Fridolin en ”orm”? Nej, det är han säker inte (?), men han är däremot en ledare som har misslyckats på en rad punkter. Ormar är nämligen betydligt trevligare djur än deras rykte vill göra gällande, det kan däremot ingen miljöpartist beskyllas för att vara.

SnokÄr det en symbol för Miljöpartiet? Är det Gustav Fridolin? Nej, bara en liknelse gjord av Leif GW Persson! Vad han hade emot ormar kan man förstås undra, för att jämföra Fridolin med en orm var orättvist mot ormen Foto: CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=108701

Om vi börjar med politiken och ställningstaganden så har mp misslyckats (SVD) i minst fem frågor. Förbifart Stockholm, Brunkol, Brommas vara eller icke vara, flyktingpolitiken och försvarsfrågan med Nato-frågan som en ovälkommen het potatis är några av de frågor där Mp och språkrören har fått ge med sig. ”Samarbetsregeringen” som Stefan Löfven så stolt deklarerade, har alltså av allt fler Miljöpartister börjat ses som ”samman-brottsregeringen”. Flera mycket smärtsamma beslut, är fortfarande ett stigma för partiet.

Språkrören har helt enkelt varit dåliga på att balansera partiets frågor mot det man har fått ut. Många anser att de har fått ge men inte kunnat ta. Språkrören har också varit dåliga på att förklara varför dessa misslyckanden har skett. De har helt enkelt bara lagt locket på så fort ett nytt misslyckande har uppdagats. Snart har hela cirkusen kring språkrören uppstått då en fråga för mycket har gått åt pipsvängen och svaren om varför som vanligt uteblivit.

Sanningen är att Miljöpartiet som samarbetspartner har setts som svagt av Löfven, och han har därför valt att köra över dem. I flera frågor har detta skett med motiveringen att det inte är samhällsnyttigt. Det tydligaste tecknet på det är Brunkolsfrågan där Mp ville behålla dagbrotten, men låta bli att bryta en enda kolbit. Enorma värden för skattebetalarna skulle alltså gått förlorade. Gustav Fridolin var ju den som för Mp:s räkning målade in sig längst i hörnet när han la upp en brunkolsbit i debatt på SVT och dyrt lovade att inget skulle brytas.

Brunkol kanske inte ska brytas, definitivt inte heller politiska löften. För det hela slutade naturligtvis som man skulle kunnat förmoda. Försäljning (SVT; Archive) genom Vattenfall som ägare som ett företagsbeslut regeringen hade lite med att göra var ett faktum. Vid det här laget fanns nog också en rätt stor frustration hos Socialdemokraterna. Nästa fråga, kärnkraften, ligger som en våt filt över samarbetet och också där kommer Stefan att bli tagen i örat av främst LO och fackförbunden (Arbetet; Archive) om han inte gör något.

Partiet har alltså i flera frågor målat in sig i hörnet. Det är ju alltid lätt att villkora och därmed utlova en rad saker. Att däremot kunna fullfölja utlovade löften och omsätta dem går bra om man regerar ensam. Som däremot Miljöpartiet har fått erfara, är det mindre lätt när man har en samarbetspartner. När man som mp dessutom allt mer börjar se sam- arbetet som ett problem och motpartnern gör detsamma, är problemet uppenbart. Allt för att man villkorade politiken så att möjligheten att backa ur nära nog var noll till sist.

Partiet har gått från att vara idealistiskt parti som har kunnat slänga ur sig vilka  dumheter som helst, till att bli ett som måste ta ansvar. Dessutom har de fått upptäcka att det är en sak att tycka, men en annan att kunna genomföra. Det har alltså varit en stor skillnad för partiet mellan att driva oppositionspolitik och att nu ta ansvar för en regerings hela politik. Ansvarstagandet har ibland lyst med sin frånvaro som i kärnkraftsfrågan, men allt som oftast har det även kärvat i verklighetsförankringen som i brunkolsfrågan.

Tittar man sen på de individuella insatserna för språkrören finns det en sak som det kommer att riktas mycket och helt riktig kritik mot Gustav Fridolin för. Inte heller han har åstadkommit så mycket. Det började med det kaxiga och storvulna löftet om att skolan (Aftonbladet; Archive) skulle fixas på 100 dagar. Nu 450 dagar efter uttalandet, har lite eller inget fixats. Skolan får fortfarande underkänt (allastudier.se), men det går knappast längre att använda lärarna som syndabockar (DN Debatt; Archive).

Problemen ökar, men ingen löser dessa alltså. Inget bra recept på framgång och Fridolin har helt riktigt fått äta upp sitt kavata uttalande. Fortfarande har han mycket att bevisa, men som det tycks väldigt lite att backa upp med. Både kunskap och ledarskap tycks saknas och vore statsministern inte den ryggradslösa ledare han är, borde Fridolin ha bytts ut enbart av det skälet. Detta har inte hänt och därför är skolan ett fortsatt misslyckande som kommer att kasta en lång skugga över Fridolin, däremot inte över statsministern.

LöftenNej det är inte Fridolin iklädd peruk i badet! Trots det finns många likheter med Jayne Mansfield. Fagra löften och lockrop med ekivoka inslag, men så lite som sen infrias. Mansfields filmer är inte vidare underhållande och det är inte Fridolins politik heller. Inte ens hans framträdanden är längre roande. Foto: Wikimedia Commons – Filmaffischen till filmen ”Promises! Promises!”

Gustav Fridolins politiska misslyckanden stannar dock inte i skolans värld. Som Utbildningsminister är han ju högsta ansvarige på sitt departement och också ansvarig för detta inför regeringen. Sakta men säkert visar det sig dock att han har misslyckats också med detta. Följande artikel (Expressen; Archive) talar om kaos på departementsnivå. I den soppan som har skapats, har flera tongivande chefer har sagt upp sig. En av dem efter ”meningsskiljaktigheter” och dessutom med nästan omedelbar verkan.

Det talas i artikeln om Fridolins brist på erfarenhet såväl som organisatoriska problem. De senare skulle ligga i att där man under Alliansen hade en ansvarig för skolfrågan – Jan Björklund (då Fp, nu L) – nu har departementet tre chefer. Aida Hadzialic är ansvarig för gymnasiefrågor och Helene Hellmark Knutsson är ansvarig för högre studier samt forskning. Gustav Fridolin är den som basar över allt och tillsammans med Hadzialic är ansvarig för gymnasiefrågor.

Här har statsministern valt att skapa en rörig organisation med en ansvarig för verksamheten som uppenbarligen inte klarar jobbet eller är mogen att ta sig an den. Skuggan borde alltså vila över statsministern som därmed har visat sig dålig på ytterligare ett område – det organisatoriska. Att statsministern inte heller har reagerat på att kaoset på departementet har eskalerat där flera personer sagt upp sig, är också det extremt anmärkningsvärt. Det övergripande ansvaret är ju trots allt (?) hans!

Ja kritiken har varit orättvis, det erkänner jag Veronica. Den har ju drabbat för få personer! Förutom Romson borde Fridolin ha hudflängts för länge sedan. När man inte ens förstår hur kränkta (Aftonbladet; Archive) kvinnor har blivit över ett fenomen som att inte hälsa i hand, borde kanske också Fridolin bytas ut. Det här helt enkelt för mycket han inte förstår eller klarar av för att det ska kunna kännas stabilt att ha som partiledare eller som minister i en regering.

Mother scolding her daughterKritiken borde finnas där hela tiden och åt alla inom mp, för faktum är att hela partiet har misslyckats. Att de dessutom har två språkrör som inte klarat sin uppgift har definitivt bidragit. Men också statsministern måste ses som skyldig till det som nu händer. Han lär däremot kunna smita bakom ryggen på de två kritiserade, för honom finns ingen brist i den egna regeringen eller politiken. Foto: Wikimedia Commons

Statsministern borde fått löpa gatlopp för dålig organisation och uruselt ledarskap, men har mirakulöst nog sluppit från detta. Dålig uppstyrning och en konstant oförmåga att lyssna på varningsklockorna som också borde ha ringt i hans närvaro, kan man ha många kritiska tankar om. Att som han nära nog medvetet låta ett helt departement haverera är på gränsen till defaitistiskt. Få saker är så tydliga som att också Löfven är en osedvanligt dålig ledare!

Att Löfvens underlydande i tid och otid får fortsätta sitt dåliga arbete med det undermåliga resultat som nu föreligger på skolans område, är i bästa fall ren klumpighet. I sämsta fall är det ett tecken på att också Löfven borde stämplas för vad han är. Att kräva både Fridolins och Löfvens avgång känns som ett understatement där okvädesorden borde hagla. Dags att rösta fram en ny regering, det borde ha skett redan hösten 2014!

När man så summerar den kökkenmödding som kallas ”regeringen”, är det en bister och gråkall läsning. Främst är det krisen i Mp, men också statsministerns ovilja att förstå och oförmåga att leda som ställer till det. Dödskyssen åt Miljöpartiet kan mycket väl redan vara levererad. Hur ska man annars tolka LO-pampen Karl Petter Thorwaldssons när man analyserar budskapet i hans första maj-tal?

I förra helgen var det som bekant första maj och en av talarna var Karl Petter Thorwaldsson. I sitt tal förde han fram något som borde fått alla att flämta, LO och dess medlemmar (som om Karl Petter ens brytt sig om att fråga dessa!) gillar inte Miljöpartiet (Expressen; Archive). Detta ska utläsas som om att Karl Petter Thorwaldsson inte tycker om Mp, det är ju fackets motsvarighet till påven vi talar om. Partiets dagar i regeringen kan alltså vara räknade. Är det någon annan än miljöpartister som skulle sörja detta?

Dödskyss MonumentÄr det LO som nu första maj har levererat dödskyssen åt mp? Man kan undra efter Karl Petter Thorwaldssons tal. Klart är i varje fall att mp kan utveckla sig till en fullt utblommad regeringskris. Foto: Av Enfo – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=26156379

Löjesguiden är tillbaka i samma gamla fåra när den nominerar regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Säger det inte allt när man läser mellan raderna? Hade ni någon självinsikt hade ni avgått innan ni tillträdde, men nu brinner säkert lågan att regera starkare än självinsikten. Det gör er till formstarka kandidater till priset.”

Också Gustav Fridolin ska få en känga i form av en kandidatur till foliehatten. Motiveringen lyder: ”Ett misslyckande är ett misslyckande och aldrig har väl detta varit mer tydligt än i ditt fall. Misslyckanden när du målat in dig i politiska hörn som det är svårare att ta sig ur, i ditt ministerutövande och i flera sakfrågor är så här långt facit. Det gör dig till en självskriven kandidat till priset.”

Dessa fantastiska teorier

Teorier är just bara teorier. Tankar utkastade i en cyberrymd eller ett sammanhang, oftast för att se hur de landar i samhällsdebatten. Ibland stöter man på kloka och genomtänkta tankar, men alltför ofta är det rena rappakaljan. Vissa av debattörerna är insiktsfulla, andra har inte mycket att säga. Några av dessa är på grund av tidigare försyndelser redan från början diskvalificerade. En som tillhör den senare kategorin är Veronica Palm, det är inte mycket hon säger man kan ta på för mycket allvar och så inte heller den här gången.

För i sitt nya uttalande är hon åter igen ute på tunn is. Det är naturligtvis de av feminismen anstrukna tankarna om Åsa Romson som står i centrum och som är mer felaktiga än någonsin tidigare. I hennes analys (Expressen; Archive) påstås t ex att exemplet Åsa Romson visar att hon som kvinna måste vara bättre än Gustav Fridolin för att bli accepterad. Gustav Fridolin skulle enligt Palm bedömas på sina ambitioner.

Problemet med den tesen är att han inte har några trovärdiga ambitioner kvar längre. Han skulle fixa skolan på 100 dagar, än har han inte ens börjat. Han har därför fått en rättmätig dom som den odugling till minister han är. I fråga efter fråga som berör hans ansvars-område har han i artikel (Norrtelje Tidning; Archive) efter artikel (Aftonbladet; Archive), fått dåliga vitsord. I en får han lika lågt betyg som Åsa Romson. Aftonbladets betygsättning som bygger på omröstning, ger Fridolin 2,7 och Romson 2,6. Ingen större skillnad alltså!

RitningTeorier har visserligen en hel del sanningar att delge världen, men ibland är de så fantastiska att man baxnar. Veronica Palm har som vanligt en teori om hur världen enligt feminister hänger samman. Detta trots att det finns gott om alternativa förklaringar.
Foto: Av SovieleRoger – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=17848155

Palm påstår vidare att kvinnor i motsats till män bedöms efter sina meriter. Om man skulle gå på Åsa Romsons utbildning som merit vinner hon på knock out. Hon har doktorerat i miljörätt, Fridolin har ”bara” en ”vanlig” högskoleutbildning. Men som bekant finns fler meriter, t ex personliga. Tittar man på dom så ligger inte Romson bra till. En politiker som låter munnen gå i tid och otid och som gör det ena remarkabla uttalandet efter det andra blir aldrig långvariga i politiken. Det borde Palm veta.

Ska vi ta en liten snabbrepris Veronica? Uttalandet om Auschwitz (SVD; Archive) är en modern klassiker. Sen kom tweetet som kunde tolkas som om miljökonferensen (Expressen; Archive) i Paris skulle ha varit viktigare än de offer som krävdes för attentaten i staden strax innan mötet. Att kalla händelserna i New York 2001 för ”en olycka” (New York Post) blev så pass magstarkt att nu började hennes förmåga att bedöma att ifrågasättas.

Och med all rätt så. Tre uttalanden på mindre än två år som har fått stor uppmärksamhet och också konsekvenser som undrande miner utomlands. Man kan se uttalandena som ”feltolkade” eller ”mindre lämpliga” för att släta över. Faktum kvarstår dock, detta handlar om dåligt omdöme och en konstant oförmåga att tänka innan man talar. Hon sitter dessutom i regeringen. Där ställs än högre krav på person därför att hon nu är en representant för landet och därför har omvärldens ögon på sig.

Dåliga egenskaper om man är vice statsminister och ingår i regeringen där man har en Miljöministerpost. Också det borde Palm veta, men väljer lägligt att ignorera det och se de patriarkala strukturerna istället. Här är det ju solklart så att Romson ansätts för att hon är kvinna, inte för att hon har klantat sig en gång för mycket med ett uttalande som än en gång har väckt både harm och förundran.

Fabian BathurstSkillnaden mellan Romson och Fridolin är att visserligen har båda misslyckats men Fridolin har lyckats hålla en låg profil om det. Romson har kraschat inför öppen ridå och på ett så spektakulärt sätt med sina uttalanden att hon nu är förbrukad. Foto: By Cruiser-Aust – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12338408

Men visst kan jag vara generös och ge Palm ett halvt rätt för en sak, Fridolin har kommit undan alldeles för billigt. Hans roll i den pågående skandalen inom mp och alla de misstag han har begått, inte minst som skolminister men också som partiledare, kan få en att undra. En fråga som hela tiden dyker upp är om en minister med ett så viktigt område som skolans, får lov att misslyckas så många gånger utan att han, hon eller hen (ironi!) helt enkelt får leta upp ett nytt jobb.

Men jag kan förstå Palms konspiratoriska tankar. Det är trots allt inte lätt att inse att det som förr var så självklart som att kunna göra karriär i föreningarnas Sverige och som sossepamp berika sig, nu är ifrågasatt. Hon skulle ju vid tillträdet som ordförande hos Rädda Barnen få höjt arvode (Expressen; Archive), nu får hon nöja sig med ett sänkt sådant efter allt ståhej. Det beror säkert på att hon är kvinna, inte på att lönen skräddarsytts just för henne med den något kryptiska motiveringen ”ta hänsyn till hennes livssituation”.

Förutom det höjda arvodet kunde Veronica Palm, om allt hade gått igenom och inte protesterna hade tilltagit, fått pension från riksdagen plus en tilltagen lön på 46 800 kronor i månaden. Den förra ordföranden fick nöja sig med 20 000 så nog hade Veronica kommit upp sig alltid. Men det dumma patriarkatet som låter henne jobba gratis efter 14.55 har nu sett till att sätta p för la dolce vita som annars hade hägrat. Inte för att det var fel av Rädda Barnen att sno pengar från de rädda barnen, utan för att Veronica är kvinna inget annat.

Nej, när ska feminismen få en seriös debatt med tänkvärda tankar i denna? Veronica Palms inlägg visar enligt mig på ett rätt brutalt sätt att där är vi långt ifrån än. Det finns de som försöker städa upp i den kökkenmödding som feministerna själva skapar med sitt hat och sin missunnsamhet, men också de kämpar förgäves i dagens debatt. Antingen sladdar de ner i samma krondike, eller också så tystas de i vanlig ordning med kritik och påhopp. Resultatet? Få eller inga män lyssnar, om de nu inte är överlöpare förstås!

Anita EkbergDet ljuva livet med höga löner i föreningslivet som sossar vant sig vid genom åren tog ett abrupt slut för Veronica Palm. Kanske därför hon ser konspirationer i allt? Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Veronica Palm till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Konspirationsteorierna antar helt nya former och skepnader i feminismens värld. En bild du har visat dig slående duktig på att förmedla i alla dina uttalanden och teoribyggen. Det gör dig till en samhällsdebattens Lance Armstrong och därmed också en värdig kandidat.”

Myggmaktsordningen

Åsa Romson har en osviklig förmåga att alltid trampa i klaveret Varhelst hon drar fram formas nya intressanta vinklingar som man annars trodde var omöjliga. När hon agerar är naturkatastroferna nära och en ny skandal väntar bara runt hörnet. Hon är oftast okunnig som få och alltid med en klantig kommentar på lut, så också i det senaste fallet som kombinerar de två egenskaperna på ett föredömligt sätt.

MyggaAtt myggor suger är ett välkänt faktum. Nu är det också en naturlag att miljöpartiet också suger fast på ett helt annat sätt. De politiska kraschlandningarna partiet i stort sett genomför hela tiden är en klar belastning för regeringen Foto: Freepik

Varje år i den underbara månaden maj till och med augusti kläcks miljarder mygg som hungrigt väntar på offer runt varje buske och göl. För vissa har denna tid blivit en plåga. Dels finns de som är överkänsliga och dels finns de som bor så geografiskt att de drabbas extra hårt. Varje år har därför myggbekämpning satts in i t ex nedre Dalälven vattenrika områden där många kläckningsplatser ligger. Lokalt har den här tiden på året beskrivits som en ”myggdiktatur” bland annat i följande artikel i Aftonbladet.

I år har dock de pengar som har avsatts tagit slut innan säsongen har infallit. Det är inom ramen för landsbygdsprogrammet som pengarna har funnits, men i år är de slut. Åsa Romsons svar till de förtvivlade ortsborna som nu drabbas så hårt att de knappt kan vistas ute, är att ”vi får lite grann förlita oss till vädrets makter”. Ett svar som har retat upp många.

Angry BirdsDet finns fler än finska fåglar som har anledning att vara arga som ortsborna på de platser som nu drabbas av mygginvasion och korkade uttalanden från Åsa Romson Foto: Wikimedia Commons

Men det blir värre än så som vanligt. Hon har påpekat att om bara länsstyrelserna kommer in med ansökningar om pengar, så kommer de att få dessa. Detta stämmer naturligtvis inte, landsbygdsprogrammet är i sin nuvarande form under avveckling. Därför kan man inte söka pengar förrän i januari 2016. Det har helt enkelt uppstått ett glapp mellan det gamla systemet och det nya som ska introduceras nästa år. Under tiden får alltså de plågade hoppas på vädergudarna.

Så inte bara ett ignorant svar alltså, utan också ett felaktigt. Är det då en smärre förmögenhet det handlar om här? Nej, enligt artikeln i Aftonbladet skulle det handla om en miljon (!), alltså 1.000.000 (!!). Det är alltså mindre än vad en lägenhet eller ett hus kostar i Stockholm! Samtidigt som man inte kan skjuta till den felande miljonen, kan man utan att blinka hosta upp 50 miljarder i år bara för flyktinginvandring. Mer om denna kostnad från Metro. Det är dessutom pengar som lätt går att föra över eftersom regeringen förfogar över betydligt större belopp i andra sammanhang.

Jessica AlbaJessica Alba har tydligen rätt proportioner, det har däremot inte regeringens eller Åsa Romsons sätt att resonera. Där vissa saker kan kosta en halv förmögenhet, får andra inte ens kosta en spottstyver Foto: Wikimedia Commons

Regeringen kan alltså kosta på andra länders medborgare en förmögenhet men sina egna innevånare kan man inte avvara en sketen miljon på. Man skickar till och med ut vår desinformationsminister att informera medborgarna om alla möjligheter som inte finns och dessutom hänvisa till vädergudar.

Vi har dessutom fått en myggmaktsordning där myggorna är viktigare än medborgarna. Kanske är det den något perverterade Södermalmssynen på saker och ting som gör sig gällande igen. Kanske är motivet den förmenta gröna stadsgerillan de gröna khmererna som är extra känsliga för en mygg-massaker i södra Norrland och som istället offrar medborgarna. Klart är i varje fall att det är de lokalbor som nu knappt kan gå utanför dörren som är förlorarna.

MygginvasionÄr det rädslan för att de Gröna Khmerernas fotfolk nu ska göra uppror mot skapandet av en mygg-massaker i Norrland som har drivit overklighetspartiet till ytterligare nya dumheter? Fot(o): SVTPlay

Också miljöpartiet är förlorare på det inträffade. Knappt har den ena skandalen lagt sig med Auschwitz-uttalanden som här i SVD, förrän den nya skandalen drabbar dem. Samtidigt dras man med ankaret Per Gahrton som återigen dömts för rattfylleri, men som återigen inte vill vidkännas någonting och därför överklagar domen. Mer om den nyheten i Kvällsposten. Samma Gahrton har dömts tidigare och är snart en serierattfyllerist, mer om den tidigare domen i DN.

Man behöver inte heta Einstein i efternamn för att förstå att miljöpartiet inte är partiet som bör ingå i en styrande församling, än mindre i regeringen. På mindre än ett år har de uppvisat så många brister och fel att man inte längre kan hålla räkning på hur många och hur grova de övertramp är som har skett. Stefan Löfven lär nog få knapra Alvedon för lång tid framöver, bättre då om han helt enkelt bara avgick. Så länge miljöpartiet sitter med i den är den allt annat än trovärdig.

Albert EinsteinUppenbarligen heter ingen i regeringen Einstein i efternamn. De har misslyckats gruvligt med i stort sett allt vilket är ett svårslaget politiskt rekord Foto: ”Einstein1921 by F Schmutzer 2” Wikimedia Commons

Ingen ska inbilla mig att en tänkande person som Löfven ändå är kan tycka att samarbetet hittills har burit någon som helst frukt. Det är nog en miss i beräkningarna som nu är försent att backa ur för honom där samarbetet med mp har blivit oåterkalleligt. Det har också blivit en kvarnsten och det är nog den enda läxan Stefan Löfven kan ta med sig för framtiden. Sverige behövde en ny regering i september förra året, Sverige behöver fortfarande en ny regering.

Mer om miljöpartiet kan man läsa om på Fnordspotting, på WTF Toklandet, Iniskogen, Anybody’s Place och Motpol.

CAMP LEJEUNE, N.C. - Super heavyweight, 1st Lt. Adam Rickenbach, is counted out in the second round after his bout with Sgt. Ruebben Woodruff Nov. 20.  Rickenbach and fellow Marines are competing in the annual U.S. Marine Corps Boxing Team preliminaries here this week (Official U.S. Marine Corps photo by Sgt. Allan J. Grdovich).

Kan någon vara välvillig nog att räkna ut regeringen innan landet börjar lida ordentlig skada tack Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Miljöpartiet går som vanligt i bräschen för dumheterna inom svensk politik. Inget annat parti har med en sådan formfulländning visat att man hela tiden har förmågan att ta fasta på det smaklösa och det korkade. Ni är en vandrande talande naturkatastrof som bara väntar på en ny skandal eller missbedömning. Det värsta är dock att detta parti har tillåtits att ingå i Sveriges regering vilket säger lite om desperationen inom socialdemokratin. Det är det enda som räddar mp från ytterligare ett fritt fall.”

(S)kräckkabinettet

Kära läsare, vi har begåvats med en ny regering i det här landet. Nå ”begåvats” kanske var väl överdrivet, för redan innan den har hunnit verka ser den ut att bli en av de mest usla det här landet hittills har kunnat uppvisa. Följ med på en rundvandring om ni vågar, i det skräckkabinett som kallas ”Sveriges Regering”.

Det började med Kristina Perssons något annorlunda uttalande om att hon hade levt flera liv mer om detta i Expressen. Ett av dessa hade utspelat sig på 1300-talet, ett annat i Finland på 1800-talet. Vad blir nästa logiska steg? Att hon tar andlig kontakt med Saida för att lösa Sveriges olika problem? Nja, det är ju tur då att hon är minister med ”ansvar” för strategi och framtidsfrågor. Om hon undrar över nåt behöver hon ju bara titta i kristallkulan så har hon alla svaren. Sverige är fantastiskt. Nej skämt åsido, hon hävdar att hon har blivit förd bakom ljuset av journalisterna (!) som sa sig vara ute i helt andra syften. Så kanske är hon förlåten trots allt, men en dålig historia var det.

Kristina PerssonKristina Persson berättade om sitt tidigare liv eller gjorde hon det? Foto: Global Utmaning

Alice Bah Kuhnke visade sig vara extremt seriös. Hennes argumentations- och debatteknik gick ut på att visa upp de ”kvinnliga behagen”, man bråkar ju inte med två Billy Ikea-hyllor uppstuckna i ansiktet. Särskilt inte om man är gubbslem som jag. Därmed hade hon handgripligen visat en vägvinnande förmåga i debattens hetta. En debattstil i tiden kan man tycka, nu när det feministiska Miljöpartiet har tagit plats i regeringen. Samma parti skickade ju ut bröstvärnet i Almedalen när Fredrik Reinfeldt skulle tala, så det är ju något av en fin tradition inom detta parti hon har visat upp. Miljöpartiet är logiskt nog partiet hon  företräder så någon röd tråd finns här nog. Att hon hade blivit partimedlem i miljöpartiet bara tre dagar innan utnämningen till minister förstärkte ju bara seriositeten. Å andra sidan är ju miljöpartiet ett högst seriöst parti (Varning! Det där var ironi) så hennes handlande var kanske ändå konsekvent trots allt. Hennes förklaring var minst sagd delad, till Aftonbladet säger hon att publiceringen skedde utan hennes medgivande, till Expressen säger hon att hon inte kommer ihåg. Hur ska du ha det Alice, vill du i vanlig ordning både äta kakan och spara den samtidigt?

Alice Bah KuhnkeAlice Bah Kuhnke använder en ny men framgångsrik argumentationsteknik

De där dikeskörningarna var ändå milda i jämförelse med de som komma skulle. Av någon outgrundlig anledning har Margot Wallström åtnjutit folks förtroende i hög grad. Bilden av den klämmiga, ärliga och raka tjejen av folket har varit den förhärskande, den kan vi glömma nu. Hon lyckades nämligen genast visa varför alla dessa bilder av henne var fel.

Det började med rabaldret kring regeringsförklaringens text om att erkänna staten som aldrig har funnits – Palestina. Mer om detta i en artikel från DN. Utomlands såväl som här hemma väckte det reaktioner. Israel uttalade sig syrligt, vilket är minst sagt förståeligt. EU hade synpunkter eftersom utrikespolitiken visserligen ligger på en nationell nivå, men man ska vara överens och man ska meddela de andra i förväg vilket inte skedde. När allas förvåning och bestörtning hade inkommit svarade en amper Margot att reaktionerna var ”överdrivna” och ”förhastade”. Jag ska alltså inte bara behöva leva med en idiot till utrikesminister, nej jag ska behöva stå ut med en idiot till utrikesminister som dessutom skattefuskar. För just det blev nästa smäll för ”kvinnan av folket”. Hon som i hela sitt politiska liv hade propagerat för hur viktigt det var att betala skatt i Sverige, hade själv smugit undan miljoner på utländska konton. Så mycket för den klämkäcka Margot alltså och så mycket var den skattemoralen värd. Mer om hennes skatteaffärer i Expressen.

PalestinaMindre än hälften av den gamla provinsen men den man hela tiden ger sig på Foto: Vecip

Nästa praktvurpa lät inte vänta på sig. Åsa Romson har sedan länge varit ett politiskt stolpskott. Hela historien om hur hon kunde värma upp sin husbåt mitt i centrala Stockholm med miljöfarlig diesel, samtidigt som hon propagerade för att andra minsann skulle straffas för att man använde partikelfilterrenade bilar med samma soppa i tanken är klassisk. Men hon visade sig genast vara en formidabel ljugtomte även på andra områden. Den nya historien om den för alla andra utom Åsa Romson förbjudna båtbottenfärgen trotsar ju det mesta. Att hon dessutom släppte ut orenat disk- och avloppsvatten, så kallat gråvatten, rakt ut i Östersjön tycktes inte bekymra henne, hon är ju landets miljöminister tillika vice statsminister!

Det började med att tidningen Expressen kunde avslöja att hon hade målat sin fashionabla båts botten med en förbjuden kopparbaserad färg. Den har varit förbjuden i över tio års tid för sin inverkan på miljön och särskilt den i Östersjön. Ändå använde hon den. Hennes bortförklaringar var minst sagt fantasifulla. I ena stunden kunde inte Expressen visa upp bilderna på henne målandes båten, för de var copyrightskyddade trots att de låg upplagda på sociala media. En copyright som inte finns på just sociala media eftersom användarvillkoren säger att allt som läggs upp tillhör bolaget som äger mediat. I andra andningen skyller hon på sambon och dennes kompisar, peka finger åt ett annat håll är en beprövad teknik men den slår oftast fel. I tredje vändan ursäktade hon sig med att färghandlaren inte hade kunnat upplysa om färgen fick användas eller ej i Östersjöområdet. Som sagt, peka ut andra ja. Egen kunskap däremot är för mycket begärt.

Kapten LöfvénÅsa navigerad fel bland politikens grynnor, Löfvén kan få betala priset Foto: JanMild

Hur skulle detta kunna vara så allvarligt att man ägnar två artiklar åt detta? Om vi börjar med att Åsa Romson är landets miljöminister så är det allvarligt att hon inte har bättre omdöme än så här. Det är också allmänt ansett att en folkvald och en medlem av regeringen ska inte bara ha gott omdöme, ett faktum hon har missat, utan personen ska också ha en hög grad integritet och ha en stor portion moral. Något Åsa Romson grovt har missat alltså. Hon lever inte som hon lär, hon har uppvisat dåligt omdöme, hon har ingen politisk integritet och hon har också en sämre moral än den man kan kräva. Även om händelsen kanske inträffade innan hon blev utsedd till minister, måste en politiker alltid tänka framåt och på alla eventualiteter. Jag tror inte att Stefan Löfven bestämde att hon skulle bli just miljöminister dagen efter valnatten, det var sedan länge en genomdiskuterad möjlighet som Åsa Romson alltså kunde räkna med vid en röd grön valseger. Hon borde alltså ha tänkt på sitt beteende långt innan hela händelsen utspelade sig.

”Att hon inte visste” är inte heller det ett hållbart argument. Som partiledare är hon omgiven av människor som kan förse henne med fakta och en del måste hon kunna själv. Kan hon inte det, är hon inte lämplig att ha som partiledare. När man dessutom blir utsedd till landets miljöminister har man rätt att kräva så mycket mer.
Hon är förutom miljöminister landets vice statsminister. Med den kunskapen tror jag inte jag behöver skriva så mycket mer, det är så gott som självskrivet att det inte är ett omöjligt krav att man ska mer på fötterna än vad som nu är fallet. Slutsatsen från min sida om Åsa Romson kan bara bli ett tomt slag i luften men ändå en symbolhandling – AVGÅ MED OMEDELBAR VERKAN. Mer om Åsa Romsons arrogans kan du läsa om på Susanna Varis blogg.

MiljöpartistasEn uppenbar sanning efter de senaste dagarnas händelser

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera hela regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er inledande tid som det haveri historieböckerna kommer att referera till er som, är svårslagen. Ni nomineras därför till priset för er osvikliga förmåga att ställa till det och göra bort er. Det är med stigande förnöjsamhet denna blogg ser ert totalhaveri eftersom detta kommer att leda till många och långa artiklar.”

Till sist en stilla liten fråga, mer som en undring faktiskt. Jag undrar var alla journalister finns nu när det finns så mycket mumma att skriva om? Kan tystnaden möjligen tolkas som att journalister och media försöker att mörklägga hela historien om Åsa Romson och att man än en gång visar att ”oberoende media” inte existerar i Sverige? Det tål att tänkas på som sagt.