Sverige sett upp och ner

”Vi lever i en välfärdsstat där vi har det bra”. Ett sånt påstående är enligt mig helt fel, Sverige har betydande problem. Vi dras med ett budgetunderskott (DN; Archive) mitt i högkonjunktur, vi måste skapa jobben (DN; Archive) med skattepengar för att få folk i sysselsättning – en dålig affär i längden och till sist minskar kvalitén på skolan (Aftonbladet; Archive). På detta har vi ”ansvariga”, vi borde döpa om det till ”oansvariga”, som hela tiden vidtar fel åtgärder eller inga alls. Varningssignalerna ljuder, men ingen reagerar.

Som om detta inte var nog har ett av samhällets hörnpelare alltid varit lagen. Lagen fungerar som ett kitt, den håller samman och ser till att vi har en gemensam nämnare som grund för begreppet ”nation”. Nu håller också det fundamentet på att vittra sönder. Allt fler småbrott som avskrivs (NA; Archive) därför att polisen inte har resurser och dessutom en urusel ledning är en faktor. En annan är att straffen (Expressen; Archive) ibland är så löjlig låga att ingen längre avskräcks från att fortsätta begå brott.

Samhället tenderar helt enkelt att i flera fall ta större hänsyn (Dagens Juridik) till brottslingen, än det tar till brottsoffret. En balansgång som alltid står i fokus och som alltid måste diskuteras. Det är trots denna diskussion ett sluttande plan utför eftersom de brott som ”slinker igenom” blir allt grövre och drabbar den utsatte på ett alltmer påtagligt sätt. Det uppfattas också med all rätt från de som utför brott att det nu är ”fritt fram”, en insikt som i det långa loppet kommer att leda till än mer brott.

BrottBrott leder ibland till fler brott, det hela eskalerar utom kontroll. Det blir inte bättre av att de rättsvårdande myndigheterna struntar i vissa typer av brott, resultatet blir bara att snart har alla rätt att begå brott och att ribban har höjts. Foto: By Colton Cotton – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=17682280

Innan vi fortsätter lite varudeklaration, jag är personligen ingen varm vän av höjda straffskalor. Fängelse skapar bara än mer förhärdade brottslingar, men det måste samtidigt finnas någon slags balans till och med i min värld. Ett samhälle där brottsoffer med all rätt upplever att man inte är rättssäker eller att brottslingarna har fler rättigheter än offren, är snart inget samhälle längre. Det är istället ett upplösningstillstånd och aktar vi oss inte är den inslagna vägen där vi kommer att hamna till sist om inget görs.

Brott kan också uppstå i rent vardagliga situationer där folk tycker en sak men lagen en annan. Ett ganska solklart fall är följande (Aftonbladet; Archive). En man överfaller en kvinna på offentlig plats med knytnävsslag. Naturligtvis måste man reagera vilket Per-Anders Petterson gjorde. Han går resolut fram och fäller mannen med en domkraft, först genom att slå honom i axeln sedan genom att slå honom med den i huvudet.

Per-Anders döms till sin stora förvåning för misshandel till 50 000 kronor i böter. Han undrar om han i framtiden ska våga ingripa om situationen uppstår igen. På den punkten kan jag lugna honom, det går alldeles utmärkt och man ska reagera. Det är dock att rekommendera att man antingen håller fast eller möjligen slår en eller två gånger med knytnäve, inte med domkraft. För i rättens värld ställs en knytnäve mot en domkraft och jämförs, i den ekvationen förlorar utan tvekan domkraften.

För domen helt riktig då han använde mer våld än nöden krävde. Att lämna en person med sprucket skallben och permanent huvudvärk är bevis nog. Precis som det står i domen gjorde Per-Anders ett lovvärt jobb med det första slaget, men det andra som riktades mot huvudet kan knappast sägas vara inom de ramar som lagen ger möjligheten till. Men så finns då de andra exemplen, de som visar en alltför stor hänsyn åt andra hållet dvs till missdådarens favör.

SkallfrakturNej, det kan aldrig sägas vara nödvärnsrätt att lämna någon med skallfraktur för att den idioten i sin tur slår kvinnor in publicum. Att ingripa, hålla i och kanske till och med brotta ner eller slå med knytnäve en eller ett par gånger om personen slåss är okej. Däremot som sagt inte att slå med domkraft i skallbenet. Foto: Wikipedia Commons

En kvinna blir våldtagen av två män. De båda åtalas för gruppvåldtäkt (Dagens Juridik) och fälls i första instansen, men domen överklagas. I Hovrätten gör man en annan bedömning. Det är inte längre en gruppvåldtäkt därför att båda männen har turats om att våldta kvinnan en åt gången. De har visserligen hjälpt varandra men straffvärdet sänks till tre respektive tre och ett halvt års fängelse. Allt för att de var så ”hänsynsfulla” att de inte våldtog henne samtidigt och trots att de uppenbarligen samarbetade.

Den här domen eller lagen borde rivas upp. Inte minst därför att den är direkt anstötlig och inte speglar folks rättstänkande. En gruppvåldtäkt är en gruppvåldtäkt hur man än vänder och vrider på det. Samarbetar de dessutom spelar det för de flesta människor ingen roll att de ”bara” våldtog en åt gången, det är att betrakta som gruppvåldtäkt också om man samarbetar och så att säga hjälper varandra på traven. Domen blir därmed en varnagel i rättsmedvetandet hos människor och speglar inte tankar och åsikter hos dessa.

Nästa dom som borde rivas upp är mer av en vardagshändelse igen. Den handlar om vad man får och inte får göra i en bostadsrätt enligt byggnadslagstiftning (Sajten Borätt-köparskolan). Trots ett uttryckligt förbud att riva bärande väggar i lag, och ett nej från bostadsrättsföreningen beslöt ett nyinflyttat par att ändå riva (Fastighetstidningen) en bärande vägg i sin lägenhet. Resultatet blev sättningsskador och sprickbildning i lägenheterna ovanför den aktuella.

Självklart drev bostadsrättsföreningen fallet till åtal eftersom föreningen inte ville bli den som skulle behöva stå för kostnaderna. Gör man något som inte får göras enligt bygglag och dessutom har avråtts från bostadsrättsföreningen, är det naturligt att den skyldige står för kostnaden kan man tycka. Döm om den förvåning när så domen kom. Den fastslog att sättningsskadorna kunde ha uppstått på andra sätt trots expertvittnen som intygat motsatsen.

ExpertAtt kapitalism kan vara grym är sant för ibland spelar det ingen roll vad man har att erbjuda som är det avgörande. Men när inte ens domstolsväsendet godtar experter eller intyganden utan dömer emot bättre vetande är något galet. Domen som nu lämnar en bostadsrättsförening betalningsskyldigt för vad någon annan har ställt till med, skvallrar om en lagstiftning som måste ses över. Foto: Wikimedia Commons

Paret slapp därmed både egen advokatkostnad och rättegångskostnad eftersom bostadsrättsföreningen fick ta den smällen. Bostadsrättsföreningen är också den som får stå för kostnaden i de andra lägenheterna då skadorna inte är självförvållade av de som äger dessa. Det hela slutar alltså med att ett pars olagliga beslut, leder till att alla andra får betala. Det hela beror enligt rättens motivering på att ”bostadsrättsföreningen är den som har beviskravet och att detta inte har mötts”.

Domen och de bisarra konsekvenserna beskrivs rätt träffande i artikeln av Line Zandén:

”Lagstiftaren förefaller ha siktet inställt på den enskilde medlemmens intressen snarare än motsvarande för medlemmarna som grupp. Med bostadsrätten följer alltså rätten att förstöra. Detta är uppseendeväckande.”

Hon avslöjar rätt brutalt vad det är som är fel, vissa lagar är för svaga och övertrumfas av andra som genast ger motparten mer rätt. Konsekvensen blir att vissa är rättslösa, medan andra får för många rättigheter. Också sånt som är otillåtet blir plötsligt tillåtet, trots att det inte är det. Därmed har lagstiftaren skapat en lag som får rent absurda effekter. Folk kan till och med åsidosätta det som borde vara rätt självklart. Beslutet att riva får dessutom konsekvenser för tredje man, något som inte hade varit önskvärda i den bästa av världar.

Det är alltså också så att det inte bara tas ofördelaktig hänsyn till brottslingen, utan också är fel på lagen som sådan. Lagar kommer på kollisionskurs med varandra, det saknas balans och snart blir människor utan att de förstår hur offer. Fallet med bostadsrättsföreningen med betydande kostnader som följd är just ett sånt exempel. Allt därför att lagar kolliderar. Här borde plan och byggnadslagen ses över för att stärka den.

Som bekant har vi en avgående bostadsminister – Mehmet Kaplan – vars främsta merit förutom att inte ha åstadkomma någonting, dessutom har varit att visa upp hur inkompetens ser ut. Fallet med bostadsrättsföreningen hotar därmed att bli ett praktexempel på vad som händer när man vare sig vill eller kan göra något åt en sak. Inkompetens lönar sig….i varje fall för en tid.

Vista ConcordiaNär man dessutom kan ana sig till misstänkt inkompetens i både riksdag, regeringar och ämbetsmannakår är något ruttet i konungariket Sverige. Resultatet blir ett jättelikt haveri och ett lidande för de enskilda som drabbas av brott istället för att en gång för alla straffa de som straffas bör. Foto: Av Florian Martys – Flickr: Vista Concordia, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=28398000

Löjesguiden nominerar idag lagstiftarna i både riksdagen, tjänstemannakåren och de ansvariga i både tidigare och nuvarande regeringar till priset ”Foliehatt of the Year”. Anledningen är de klantigt utformade lagarna och de lagar som strider mot rättsmedvetandet hos medborgarna. Motiveringen lyder: ”Ni styr och ni utformar lagarna, det är som vanligt medborgaren som betalar priset. Den dumhet och de konsekvenser som detta får är tillräckliga för att kandidaturen ska vara klockren.”

Annonser

Att göra självmål

Lite generaliserande kan man väl säga att länders olika kultur ibland ställs i kontrast till varandra där t ex Sverige och Italien utgör varandras motsats. En svensk håller på reglerna, knyter näven i fickan i harm, lyder den men så fort tillfälle bjuds och man vågar kan väl alltid bryta mot en eller annan regel. Italienaren bryter mot dessa mest varje dag då man anpassar reglerna till situationen. Passar inte en regel i trafiken fixar man en egen. Om man som på Sicilien inte känner sig som en del av staten struntar man i dess regler.

Politik är bara resultatet av vår kultur och speglar denna, det är därför politiskt liv eller synen på begrepp som ”demokrati” kan skilja sig åt mellan olika länder. Men också synen på regler och vikten av att följa/inte följa dessa speglas i politiken. Alla minns väl hur inledningen till röran i Euro-samarbetet såg ut där först Frankrike och Tyskland tyckte sig kunna strunta i reglerna och sedan följde alla andra efter. Fick en så fick alla samma möjlighet och snart var kraschen ett faktum.

SN340020Eurosamarbetet var egentligen i grunden en bra idé men när ingen tyckte sig behöva följa de regler man hade kommit överens om var kraschen ett faktum Foto: By Tomo_suzuki – Tomo_suzuki took it on the scene., CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1620876

När länder som Grekland ertappades med att ha kört med kreativ bokföring för att i sin iver inte följa reglerna insåg alla att det hela hade gått för långt. Det var så dags att komma på det då, nu får alla betala priset för det hela med råge också vi. Det här är dock inte det enda området där man faktiskt struntar i reglerna.

Dublinförordningen säger ju att en flykting ska söka asyl i det land denne först anländer till. Reser denne till ett annat land inom EU ska han eller hon skickas tillbaka till detta landet för asylprocess. Nu vill Tyskland som sista land på svensk sida strunta i just Dublinförordningen och kommer inte att ta ta tillbaks flyktingar som vistats i Tyskland men som har sökt sig till andra länder som Sverige. Sedan tidiga följer flera andra länder inom EU inte heller de förordningen.

Tysklands besked har upprört Morgan Johansson som till och med menar att Sverige kommer att anmäla händelsen (SR; Archive) till Europadomstolen för prövning. Beskedet kan komma att innebära att flyktingar som har kommit hit efter att ha vistats i Tyskland eller ett annat land inte går att skicka tillbaka dit utan att Sverige nu får stå sitt kast för att vi för ett tag hade så gott som öppna gränser.

Frågan här är hur långt man ska gå för att upprätthålla regler. Särskilt regler som de i Dublinförordningen då de är otidsenliga och skrivna för en tid då helt andra förhållanden rådde. Här måste man fråga sig om inte hela förordningen borde förhandlas om istället för att peka finger på varandra. Men Morgan Johansson är inte den som ger sig utan han trallar glatt vidare för att kunna göra sin anmälan. Jag är ledsen Morgan, men du har nog inte mycket för det då Tyskland är en av EU:s nyckelländer.

Mårten Eskil WingeDet är bara att gratulera Morgan Johansson till en utsiktslös kamp mot en jätte inom EU-samarbetet som Tyskland. Anmäler han landet till Europadomstolen som han har hotat med får han nog ta till bättre vapen än Tors hammare Foto: By Mårten Eskil Winge – 3gGd_ynWqGjGfQ at Google Cultural Institute, zoom level maximum, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=22007120

Den andra frågan handlar om vad Morgan Johansson egentligen vill i slutänden. Vad tror han slutresultatet blir om han fortsätter sin mer liberala migrationspolitik? Svaret på den frågan har Angela Merkel redan fått då hennes kristdemokratiska parti under förra helgen förlorade i flera delstatsval (SVD; Archive). Vill verkligen Morgan Johansson destabilisera länder i Europa än mer därför att regler är så heliga att de går före länders stabilitet? Vill han se migrationsfientliga och nationalistiska partier som AfD  växa ohejdat?

Morgan tillhör ju den skaran som kallar alla dessa partier som kritiserar migrationen för ”fascister”. Kanske inte så genomtänkt då det tyska författningsskyddet inte ser partiet som vare sig nazistisk eller fascistiskt och tillåter därför AfD. Det är också nästan lite självutplånande av Morgan Johansson att framhärda sin syn då han och alla andra partier som inte lyssnar på folks oro kommer att tillhöra de som förlorar på sin envishet. Att lyssna och förändra sin syn är en del av demokratin, att inte göra det är självmål.

För Socialdemokraternas tyska systerparti SPD åkte också de på en riktig käftsmäll (Folkbladet; Archive) i valet. I vissa delstater har de så gott som halverats, en omständighet som borde inbjuda till eftertanke också hos Morgan Johansson. Den som inte lyssnar på folks farhågor idag, är morgondagens förlorare. Den processen kan dessutom gå snabbt vilket exemplet AfD visar. I delstaten Sachsen-Anhalt som ligger i de östra delarna av landet fick partiet 23 %.

Samtidigt som detta skedde kunde ett etablerat parti som CDU (kristdemokraterna) förlora hela 11,5 % i ett av sina starkaste fästen Baden-Württemberg. Det straffar sig alltså att inte lyssna och anpassa sig efter hur tongångarna går. Vad Morgan Johansson och andra etablerade borde börja förstå är att det nog är bättre om han och alla andra länder i EU sätter sig ner och förhandlar om Dublinförordningen så att den bättre passar dagens situation. Annars lär han och andra politiker snart vara arbetslösa.

Andrea del VerocchioHittills har de enda resultaten av migrationen blivit än mer oro, fler tendenser till upplösning och instabilitet. Vill politikerna sitta kvar är det alltså bäst att de lyssnar mer och ser till att följa det folk säger istället för att göra tvärtom Foto: By Andrea del Verrocchio – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=15466398

Löjesguiden nominerar idag Morgan Johansson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att inte förstå sambandet mellan destabiliserade länder och en ohejdad migration är i det närmaste en monumental miss från din sida. Med facit i handen kommer politiker som Angela Merkel att få betala ett högt politiskt pris, ett pris som också kan komma att bli ditt med tanke på hur illa skött hela migrationsfrågan är. Det gör dig till en extra utmärkt kandidat till priset.”

Polis polis potatismos

I en tidig Beck-film med Peter Haber som Martin Beck finns det en scen där två poliser konfronteras med att de har ljugit om en händelse. Skälet är att det har inkommit en rapport från en upprörd pappa vars son har sagt ”polis polis potatismos” där konstaplarna har gått till handling över ofoget. Polismännen som säger sig ha varit på en plats kan genom rapporten placeras på ett helt annat ställe.

På samma sätt som i filmen är något fel i den svenska polisen men i så mycket större skala. Detta är inte de enskilda polisernas, utan politikernas och deras lednings fel. För under en rad år, ja till och med decennier är det en organisation som fått utstå många nedskärningar, försämrad utbildning, ständiga omorganisationer och politisk inblandning genom en chef som inte bara är partitrogen utan också oduglig i sin roll och uppgift.

RobocopPolisledningen och regeringen vill att polisen framstår som Robocop. I själva verket är den underfinansierad, dåligt utbildad, underbemannad och överbelastad. Den har dessutom utsatts för en misslyckad omorganisation få eller inga har förtroende för. Allt därför att både röda och blå politiker har lagt sig i och dessutom inte skjutit till resurserna Foto: Wikipedia

Att de stackars verkliga poliserna i får brottas med allehanda obehagliga situationer har blivit mer än klart då fordon har förstörts (GT; Archive-länk) vid utryckning. Fast det är nog värre ställt ändå vilket i vanlig ordning mörkas av  både polisledning och politiker. Det är ju skönt för socialdemokraterna att kunna ha en partitrogen chef för polisen som säger det de vill han ska säga, som agerar politiskt då han är tjänsteman och som kan förtiga fakta för medborgaren.

Det demokratiska samhället har två verktyg för att värna denna och staten, polis och militär. Som komplement till polisen finns övriga rättsvårdande myndigheter som åklagarämbetet och domstolarna med domstolsverket i toppen. Det är dom som ska avskräcka, hindra, straffa och få den som kanske hyser andra tankar på andra banor. Den grundprincipen håller långsamt på att urholkas i Sverige och förklaringen är enkel, statsmakten har i vanlig ordning misskött både militär och polis.

Om vi bara tittar på polisen och utgår från hur många poliser det finns per capita i andra jämförbara länder inom EU, borde Sverige ha 30 000 (Dagens Juridik; Archive-länk) men vi har i själva verket 20 000. Det inte bara är för lite poliser, dessa ska i det ansträngda läget landet befinner sig i också vara behjälpliga i fler fall. Är det undra på att dessa går på knäna (SVD; Archive-länk)? Troligtvis inte och fortsätter det så här går också de mot ett haveri.

I arbetsbelastningen och ökningen av denna i kölvattnet på migrationen hittar vi ständiga utryckningar för att stävja bråk (GP; Archive-länk) på flyktingförläggningar. En typ av problem som hittills alltså har mångdubblats. En annan typ av problem som var långt ifrån lika vanlig för ett, ett och ett halvt år sedan nämligen etniska konflikter som följt med från det gamla landet. Sammandrabbningar (Aftonbladet; Archive-länk) mellan olika folkgrupper i samband med demonstrationer har blivit vanligare och det har krävt mer resurser.

KravallerRegelrätta gatukravaller har än så länge bara inträffat några gånger i landet men med utvecklingen är det bara en tidsfråga innan nästa incident är här. Det blir inte bättre av att polisen har fått nedskurna resurser i decennier Foto: By YeahCuz – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=46051105

Vi har alltså fått etniska konflikter också här trots att allt skulle bli så bra när Löfven och co. sjöng och dansade på Medborgarplatsen (Expressen; Archive-länk). Vi skulle ju få en sån enorm tillväxt (DN; Archive-länk), istället har vi hittills bara sett kaos och nedmontering. Det finns alltså flera skäl för de som befann sig på skammens torg för ett år sedan att skämmas ordentligt, men det finns en miljon fler skäl att omedelbart byta regering.

För vad vidtar regeringen för motåtgärder då? I vanlig ordning inte många, de skänker lånade pengar till kommunerna med så lågt ställda krav på hur de ska användas att de går till sporthallar (SVD; Archive-länk) och att betala pensionsskulder. Pengarna går till saker vi visserligen behöver, men de används delvis på ett felaktigt sätt. Där det verkligen skulle behövas rejäla tillskott sker däremot ingenting. Det är vår regering i ett nötskal.

Först överbelastar alltså regeringen hela Sverige för att göra Miljöpartiet till viljes. När migrationen nått sin kulmen lånar man pengar för att betala för kommunernas merkostnad men glömmer kraven på utbetalningen så att dessa hamnar fel. Krav om extra resurser (Centerpartiets hemsida) till just polisen har kommit men hittills för döva öron. Man ställer alltså till det men kan inte fixa vad man har åstadkommit!

Samtidigt som detta drama inträffar, sker ett annat i helt annorlunda miljöer. För i dagens Sverige har den myndighet som är satta att upprätthålla lag och ordning tappat greppet över områden (SVD; Archive-länk) där utanförskapet har cementerats. Det här är naturligtvis inte polisens fel utan de regeringar som har nermonterat och sparat så till den milda grad att de nu inte längre förmår att agera så som det var tänkt. Den skulden faller både socialdemokratiska och borgerliga regeringar.

Alan RickmanNyligen gick den Brittiske skådespelaren Alan Rickman bort känd från bl a Harry Potter-filmerna. Dan Eliasson och regeringen är visserligen inte i hans klass men fullt värdiga dramatiker när de nu låtsas som om allt fungerar Foto: By Marie-Lan Nguyen – Own work, CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12766056

Det borgerliga bidraget till nedmonteringen består i att man sedan 2012 har sett till att sänka kraven i polisens utbildning (SVT) där risken finns att man får fel underlag med sämre resultat som följd och i intagningskraven till utbildningen. Reformen har sett till att dagens nya polismän och kvinnor har fått sämre grundförutsättningar för att klara problemen då också praktiken har minskats.

Den socialdemokratiska består i att man konsekvent sedan många år har förvägrat polisen större ekonomiska resurser trots flera larmrapporter. Man har inte skjutit till pengarna och istället satsat dessa på andra saker när polisen borde vara högprioriterad. Partiet har också gjort polisen till en politisk scen i och med att man har utsett Dan Eliasson – partitrogen sosse – till chef för organisationen med ett resultat som jag har bloggat om tidigare, länk här under.

https://lojesguiden.wordpress.com/2016/01/15/nar-moralen-ar-kaputt/

Visst har Dan Eliasson framfört kravet (Dagens Juridik; Archive-länk) på mer pengar till polisen så man bland annat kan anställa fler för att möta hoten, men hittills har regeringens svar varit tystnadens. Kanske lite talande när man från deras sida som sagt är väldigt benägna att hellre skapa problem än att lösa dessa.

Dessutom får man komma ihåg vilket framgår av artikeln i Dagens Juridik, att siffran som nämnts 2 miljarder extra räcker till 2500 man. Det är ca 10 000 för lite så det är ju en bråkdel av de som behövs. Bättre några än inga men Dan Eliasson tycks inte förstå hur verkligheten ser ut. Även om han gjorde det får man också komma ihåg att började man utbilda de som saknas idag, skulle dessa inte vara klara förrän om ca tre år.

Ska man sammanfatta mardrömmen regeringen och deras åtgärder kan man alltså säga att de har mött en situation med en total apati, ja kanske till och med med öppna armar där alla ska hit. När de väl är här upptäcker man att man inte har resurserna och att polisen saknar tiden och manskapet. Man ger då i uppdrag åt Dan Eliasson att göra allt för att dölja hur illa det är ställt men man skjuter inte till de extra pengar de så väl behöver.

De har inte presenterat förslag om förbättrad utbildning, mer pengar till fler poliser eller sett till att få till en bättre organisation. Istället fortsätter vi att ha Europas sämsta polisbemanning per capita trots världens högsta skatt. För att göra saker och ting än värre genomlider Dan Eliasson en förtroendekris (GT; Archive-länk) inom de egna leden där röster om avgång har rests. Detta beror på en frustration hos enskilda polismän som upplever att de hindras från att göra sitt jobb till rimliga villkor.

Kritiken beror i grunden på den omorganisation (DN; Archive-länk) som de genomgått och som har blivit väldigt impopulär som enkäten visar i reportaget. I stort sett har inga polismän längre förtroende för vare sig omorganisation eller ledning. Noll procent svarade att man tyckte polisen hade blivit bättre och mer effektiv!

SkräckOm inte regeringen och Dan Eliasson förskräcks över det som händer ute på fältet borde missnöjet inom polisens organisation väcka rent chockartade reaktioner. För reagerar de inte nu lär de aldrig göra det Foto: By Popular Publications – Scanned cover of pulp magazine, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=7457223

Enskilda polismän känner sig också främmande inför ledningens nya policy om att dölja brott begångna av nyanlända bakom den särskilda poliskoden 291 (SVD; unvis.it) och dölja dessa för både media och allmänhet. Det jäser alltså också internt vilket ytterligare spär på en redan hopplös uppgift. Det är i det här läget nödvändigt att Dan Eliasson tar konsekvenserna av alla misslyckanden och avgår. Samma öde borde regeringen möta, ju snabbare desto bättre.

Löjesguiden nominerar idag regeringen och Dan Eliasson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Måttstocken på ett misslyckande är naturligtvis subjektiv och helt avhängig av ens åsikter i övrigt. I ert fall är det dock övertydligt. I det aktuella fallet är det så övertydligt att budskapet står som en eldskrift över himlavalvet i vårt land. Misslyckanden borde leda till konsekvenser både på ett politiskt och ett ledarskapsmässigt plan. Men eftersom Socialdemokratin är staten lär det inte hända. Det gör båda parter till fulländade kandidater.”

Plankor, tegel och andra kommunala bekymmer

I politiken tycks det alltid vara viktigt att kunna visa upp en fasad av handlingskraft och dåd. Ibland stämmer uttalandena men den linjen tillhör alltmer en förgången tid. Istället är det de yviga gesternas och det tomma pladdrets tid vi ser idag. Tomma tunnor skramlar ju mest så varför inte dra på full gas?

Vi får därför dagligen höra att regeringen vidtar ”kraftfulla åtgärder” eller ”extraordinära reformer”. Problemet för politikerna är gapet mellan ord och verklighet som förr eller senare kommer att explodera rakt upp i ansiktet, det är där Stefan Löfven befinner sig idag. Det är en bister verklighet där allt håller på att gå käpprätt åt skogen och ingen, inte minst mp, visar minsta antydan till att ta ansvar för detta.

Per Albin HanssonAtt visa handlingskraft är nödvändigt i politiken. Vare sig man har något att komma med eller inte måste fasaden hållas uppe. Utåt måste man visa detta, annars är man dömd Foto: Stockholmskallan

Från Fridolin och Romson låter det mer som det bara är att tuta och köra i dagens migrationshaveri. Stefan Löfven måste alltså börja låtsas som om verkligheten inte fanns för att säkra mp:s fortsatta stöd. Det är lite som att veta att man har bensin i brandsläckaren men använda den ändå. Inget gott kommer ur det och istället måste man låtsas som om varningsklockorna aldrig ens ringde.

Widar Andersson – den siste sossen man kan lyssna på och begrunda över – har varit inne på samma spår i Folkbladet. Regeringen är passiv, på gränsen till letargisk. Varnings-signalerna haglar från alla möjliga myndigheter och kommuner, man behöver omedelbar hjälp i form av resurser och beslut. Istället händer ingenting.

Migrationsverket vill ha en plan för 180.000 flyktingar, mer om det i DN (unvis.it), svaret blir tystnad. Samma Migrationsverk vill ha fler politiska beslut som kan hjälpa dem i deras vardagliga arbete som man kan läsa om i Sydsvenskan, inga kommer. Regeringen med framför allt den ”ansvarige” Morgan Johansson är som huggna i ett granitblock. Orörliga, känslolösa och inget mer än damm kommer ut om man hugger i det.

GranitblockNu är det bevisat! Granitblock är mer handlingskraftiga och rörliga än regeringen. De senaste dagarnas händelser kring migrationspolitiken visar med all tydlighet detta
Foto: Wikimedia Commons

Den som drabbas av denna letargiska hållning är som alltid den nödställde eller den lilla människan. Att som i artikeln (unvis.it) i SVT tvingas åse hur människor lämnas lite eller inget annat val än att sova på marken är inte värdigt ett land som Sverige. Det är däremot typiskt för ett land som inte längre klarar av sina samhällsuppgifter.

Svaret från regeringen då? Stefan Löfven skäller ut de som tillhandahåller tak över huvudet för att de gör detta till ett pris som han inte anser lämpligt! Regering reagerade till och med på det som ett företag normalt gör, dvs säljer och köper tjänster på basis av efterfrågan och tillgång till ett pris som ger vinst, med att kalla det ”omoral” som i exemplet i SVT (unvis.it). Yviga gester för att dölja sitt egna misslyckande.

Priset tar som så många gånger förr Morgan Johansson i det ovärdiga spel regeringen sysslar med. Filipstads och Årjängs Kommuner sände för en tid sedan en nödsignal om att de går på knäna vad gäller flyktingmottagande, du kan se reportaget här från SVT Värmland. Svaret från Johansson kom en tid senare och var ungefär som ett dagisbarn hade svarat, det hette: ”Bygg ut servicen”! Här hittar du reportaget om detta från SVT Värmland igen.

Vän av ordning måste ställa en rad motfrågor här till ministern: Har ministern gett de nödvändiga resurserna och pengarna till kommunen? Inte, i så fall varför inte? Har han tillsett att själv skaffa fram boende för att avlasta kommunen t ex gamla armé- förläggningar eller andra typer av byggnader som staten innehar genom olika myndigheter? Om inte, varför inte detta? Finns det någon lokal privat entreprenör som staten via Migrationsverk kan sluta kontrakt med? Om detta inte har gjorts varför inte?

FrågorVar finns de kritiska frågorna om och till den ”ansvarige” ministern. Tidningarna ställer i vanlig ordning inte dessa och få ifrågasätter regeringens kompetens Foto: ”Where, When, Who, What, Why, How^ – NARA – 534144” by Unknown or not provided – U.S. National Archives and Records Administration. Licensed under Public Domain via Wikimedia

Det låter mest som om alla har börjat i fel ände här. Först tar man in alla de hjälpbe-hövande och först därefter börjar man arbetet med att lösa problemen detta skapar. Det kanske inte är undra på att till och med så snälla svenskar normalt sett är, också kommunalråd, nu går ut och totalsågar Morgan Johansson med orden:

”Morgan Johansson är ta mig f-n helt dum i huvudet”

Kom ihåg att detta är en s-politiker som fäller omdöme om en annan publikt på sin Facebook-sida dessutom. Sånt är i vanliga fall förenat med dödsstraff eller politisk fimbulvinter om man begår en så neslig handling och dessutom offentligt. Här följer en intervju med kommunalrådet som fällde de bevingade orden, Daniel Schützer i Årjängs kommun från SVT Värmland.

Det som föranledde de rättvisande orden var att Morgan Johanssons svar på nödropen från kommunpolitikerna var ungefär som att skicka brädlappar, tegel och lite spik för att kunna bygga en skola istället för behöriga lärare. Ingenstans fanns något om hur man med de knappa resurserna skulle gå till väga, ingenstans fanns resurserna med pengar och eller Migrationsverks-personal på plats som behövs utöver en liten kommuns förmåga för att kunna lösa ett så stort problem man nu ställs inför.

Broadway PosterDe små kommunerna behöver låna in personal med kompetens de själva inte har och resurser de inte förfogar över. Det har regeringen helt och hållet missat Foto: ”Have you seen Smith? Broadway poster, 1898” by Strobridge Lithograph Co., Cincinnati. & New York. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Nästa lilla ”vi tänkte inte på det-påminnelse” kommer i artikeln från SVT Nyheter (unvis.it). Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har låtit göra en beräkning av vad den nuvarande takten på migrationen kommer att innebära ekonomiskt. Rapporten som du kan ladda ner via länken (Obs! Du måste ha Adobe Reader på datorn eftersom det är en PDF-fil), talar om att behovet av skatteökningar kommer att öka dramatiskt. Världens högsta skatt  kan alltså komma att chockhöjas på grund av en i grunden misslyckad politik.

Hur misslyckad den är kan man gå vidare och läsa om i Per Gudmundsons krönika (unvis.it) i SVD. Där talas om något som ingen inom regeringen hittills ens har utandats – behovet av kraftiga skatteökningar. SKL har i samma rapport som ovan (märkt ”rapporten” i stycket ovanför) talar om ett kommunalt skattehöjarbehov på i snitt 2 kronor per invånare fram till 2019. Märk alltså, vissa kommuner kan ha ett ännu större behov av höjning än så.

Denna höjning skulle innebära en kostnadsökning för en normalfamilj med 15.000 kronor per år. Länk till SKL:s rapport där det också finns länkar till själva ekonomidelen här. Men inte ens SKL kan räkna ordentligt, något vi känner igen från vår egen finansminister Magdad Bob.

För precis som hon räknar de fel period i sitt underlag, en period då det inte kom bråkdelen av vad som nu anländer. Vi känner alltså igen greppet från den senaste budgeten. Beräkna på en period då allt ser mycket bättre ut och folk kommer gå på allt. Det är den bakom-liggande tanken och det är den man blåljuger folket rakt upp i ansiktet med. Vi ska alltså föras bakom ljuset och sen kommer allt annat som en obehaglig överraskning där politikerna ändå kan säga ”Ni gick ju med på det!”.

DianaNär politiker uppvisar två ansikten ett utåt och ett inåt, är det dags att byta ut dem. Det är också tid att se till att de underställs medborgarna, inte tvärtom Foto: IMDB

Tillbaka till Widar Andersson och hans enträgna försök att få ett dövstumt parti att lyssna. För den siste vettige sossen ropar nog dessvärre förgäves i sin ensamhet, trots att han i sin artikel pekar på lösningarna. Regeringen kan åberopa EG-dokument 2001/55/EG som talar om:

”miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta”

De kan också enligt Widar Anderssons artikel peka på Utlänningslagen Kapitel 4 2:a § där det talas om att det bara är de som anses riskera dödsstraff eller politisk, religiös eller annan förföljelse inte kan skickas tillbaka. Alla andra kan alltså skickas tillbaka, de har helt enkelt enligt lagen inte det skyddsbehovet. Trots detta fortsätter galenskapen som om inget hade hänt. Morgan Johansson dansar vidare i sin låtsasvärld med sina låtsasbeslut och resten av regeringen är också den märkligt passiv inför det man själv har gett sig in i.

Men det roligaste av allt är att regeringen är i gott sällskap. Jonas Sjöstedt har gnällt lite också han om ”omoralen”. Det han och alla andra har missat är att allt egentligen handlar om att tjäna pengar på avsaknaden av byggstenar i behovspyramiden, som regeringen själv har skapat. I övrigt har också vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt varit märkligt tysta. Kanske ändamålen helgar medlen ändå.

Jonas, Malena och Henrik har också fått vad de har velat. De fick sina ”Five minutes of shame” och nu har de lämnat scenen. Kvar finns bara bråten de lämnade efter sig och det är vi – skatte- och röstboskapet – som ska betala deras kalas. De har fått sina skjutsar i karriärerna, de har kunnat sola sig i godhetsglansen och de har kunnat får det medie-utrymme som anstår en ”stjärna” även om allihop tycks framstå mer som svarta hål än stjärnor.

Svart HålGodheten har blivit som ett svart hål. Den suger upp allt ljus och skickar det som går in rakt in i det okända Foto: Wikipedia

Ljusen är släckta och scenen är tom, dags för ridå. Ridå över en regering som inte har handlingskraften nog att ens kunna uträtta naturbehov utan tillåtelse från mp och v. En regering som är så inkontinent att kateter inte förslår. Men framför allt en regering vars handlingskraft ligger under nollnivå. De senaste dagarnas rekord i dumhet är rätt oslagbart. Ett uppvisande av hur oförberedd man är och att man helt saknar plan för att lösa alla de problem vi nu står inför är facit på detta.

Frågar någon efter hjälp, fråga inte regeringen och helst inte Morgan Johansson. Det är den slutsatsen man kan dra av soppan som kallas ”statsmakten”. Morgan Johansson har varit i blåsväder förr, något Fnordspotting har bloggat om. Men ”die partei hat immer recht”[partiet har alltid rätt Östtyska kommunistpartiets slogan i DDR; förf. anm.] så då får medborgaren foga sig. Till och med då det är för dumt för att vara sant.

Löjesguidens solklara favorit regeringen nomineras idag till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Regeringen är som en fallfärdig ruinhög. ”Samarbetsregeringen” har misstagit sig och sitt ordval  med ”Sammanbrottsregeringen”. Ett faktum som inte minst manifesteras av Morgan Johanssons minst sagt bisarra beteende de senaste dagarna. Precis som Widar Andersson säger i sin artikel i uttalandet ”någon behöver hjälpa Stefan Löfven”, tror också jag att han behöver hjälp. Men till skillnad från Widar så tror jag den bästa hjälpen för Stefan vore att avgå. Han borde minimum slänga ut både Miljöpartiet och Vänsterpartiet ur regeringen, helst som sagt avgå helt. Det är den enda slutsatsen man kan dra av detta haveri som utgör regeringen.”

Vår (in)kompetenta regering

Vår ytterst kompetenta regering är ju så kompetent att den inte ens behöver ha en minister med ansvar för integrering. Istället har man valt att sprida denna så marginella fråga på flera ministrars bord och har därmed också slarvat bort möjligheten att göra ett jobb som andas kvalitet. Ett faktum som nu med brutal rättframhet visar sig i form av en annons med en ledig plats i regeringskansliet.

Annonsen som är diarieförd den 20 augusti hos arbetsförmedlingen och i den söks en ansvarig för integrationsfrågor på arbetsmarknadsdepartementet. Arbetsbeskrivningen lyder:

”Du är ansvarig för enhetens verksamhet som huvudsakligen består av frågor som gäller mottagande och bosättning av flyktingar samt samordning, utveckling och uppföljning av integrationspolitiska frågor och nyanländas etablering i det svenska samhället.”

Det heter vidare i annonsen:

”Ditt uppdrag är att utifrån ledningens mål organisera, planera och leda verksamheten.”

Det finns dock en liten hake med de där två formuleringarna och med tjänsten som sådan. Det borde redan finnas en eller två ansvariga för de beskrivna arbetsuppgifterna och det skulle möjligen kunna vara de två ministrarna Ylva Johansson – Arbetsmarknadsminister och Morgan Johansson – Justitie- och migrationsminister. Länk till Regeringskansliets hemsida hittar du här, där finns en beskrivning av de olika ministrarnas ansvarsområde.

Karin JämtinVår ansvarsfulla regering klarar inte sitt jobb och förväntar sig nu att andra ska göra det åt dem. Inte ens när deras egna politik slår tillbaka mot dem tycker de att det är deras jobb Foto: Dagens Samhälle

Beskrivningen i annonsen är alltså en beskrivning av det som Morgan Johansson och Ylva Johansson borde ha ansvaret för vilket gör annonsen mycket intressant. Den bevisar ju tesen att uppdelningen mellan de båda ministrarna inte fungerar. Arbetet sköts helt enkelt inte på ett sätt som är tillfredsställande. Det visar också att regeringen så kallade kompetens, egentligen är total inkompetens i frågan. Vad skulle man annars behöva en ansvarig för ett ärende som det redan finns inte mindre än två ansvariga för?

Stefan Löfven har ju bland annat fått mycket hård kritik för just denna uppdelning mellan två ministrar i en så viktig fråga, exempel på kritiken från Centerpartiet. Också Adam Cwejman riktade samma kritik mot regeringen för ett år sedan på SVT:s sajt. Till sist påtalade också Sanna Rayman samma farhåga för ett år sedan i SVD. Ja, det har till och med internt inom s höjts en del ögonbryn när partiet på sin senaste kongress beslöt att slopa integrationsposterna. Så här uttryckte debattören och socialdemokraten Qaisar Mahmood sig om beslutet:

”Politik är inte bara att vilja, det är också att göra. I kongresshandlingarna kan man läsa att partiledningen är positiv till att avskaffa integrationsministerposten eftersom ”integration är en fråga som ska genomsyra alla områden”. Integrationsfrågorna ska “mainstreamas” i andra sakfrågor.
Mina tioåriga förvaltningspolitiska erfarenheter har dock lärt mig att allas ansvar blir lätt ingens ansvar. Frågor försvinner mellan stolarna. Att ta bort integrationspolitiken (läs: integrationsministern) är därför kontraproduktivt. Här skiljer sig mångfaldsperspektivet inte från andra tvärfrågor, till exempel jämställdhet eller tillväxtfrågor. Varför skulle mångfaldsfrågorna förtjäna en sämre styrning?”

Kloka ord men för döva öron när Stefan hade sagt sitt. Ändå har just Löfven fortsatt att vidhålla att regeringens arbete på området har fungerat väl. En rätt svårsmält ståndpunkt  då regeringen de facto har skrotat just integrationspolitiken. Samma regering har ju nu dessutom indirekt medgivit sitt misslyckande när man är tvungen att ha en ansvarig för frågan till Regeringskansliet. En fråga man förut var fullt kapabla att lösa, men inte längre alltså.

HörlurVår kära regering kan inte sägas vara alltför lyhörd för det röstboskapet ser som en ödesfråga. Istället slår man dövörat till och låtsas inte lyssna Foto: Medicinhistoriskasyd
http://www.medicinhistoriskasyd.se/SMHS_bilder/thumbnails.php?album=29

Det finns dock flera felaktigheter i Stefan Löfvens sätt att se på saken. Förutom att han indirekt har medgett att de hela tiden har haft fel, har dessutom flera indicier om att allt inte är så rosenrött kommit in. Den första larmklockan kom i Zeliha Daglis debattartikel (unvis.it) i Aftonbladet.

I den talades det om förortens invandrartjejer och kvinnor som inte längre hade grundläggande frihet på grund av förtryckande grupper. Friheter som vi normalt sett i övriga samhället ser som självklara. Dessa grupper, religiösa och/eller bokstavstrogna, förtrycker enligt henne kvinnor till lydnad under de regler som gällde i det gamla landet. De skapar med detta en nästan totalitär situation socialt för dessa tjejer. Här är bristen på integration grundbulten i problemet.

Vänsterpartisten Amineh Kakabaveh instämde i kritiken i sin debattartikel i Expressen (unvis.it). Också där talas om männens och/eller det fundamentalistiska förtrycket som bottnar i gamla hemlandets traditioner. Kvinnor får inte gå utanför dörren utan manligt sällskap, de måste dölja hår och ansikte, de tvingas läsa koranen och svensk mat är ”haram” [oberörbart/förbjudet; min anmärkning]. Återigen är alltså bristen på integration huvudorsaken där istället gamla seder och bruk återupptas. Det svenska gäller inte längre.

ISISAllt fler rapporter talar om att det inte längre är den svenska flaggan som vajar över förorterna. I takt med det ökande utanförskapet lägger regeringen istället locket på hela debatten Foto: DN

Det finns alltså klara tecken, ja till och med larmrapporter på hur dåligt integreringen fungerar. Ändå väljer regeringen att dels måla bilden i en helt annan färgskala. De medger att man ändå har misslyckats när man nu måste anställa en ansvarig för det regeringen själva borde ha kompetens för, men försöker samtidigt man aktivt att tyst den kritik och de larm som framkommer (?).

Hur ska man annars tolka vänsterpartisterna Rossana Dinamarcas, Christina Höj-Larsens och Aron Etzlers debattartikel (unvis.it) i Aftonbladet. Eller vilket värde ska man tillskriva miljöpartisten Manijeh Mehdiyars och Maimuna Abdullahis artikel (unvis.it) när de gör sina påhopp på alla som vågar yttra kritik och påtala problemen? Är detta sanktionerat av partiernas ledning? Ändå påtalar inte Dagli och Kakabaveh den hårdaste kritiken. Den kommer istället från utländska källor och pekar på helt andra problem och möjligheter om än osäkra som man kan läsa om här i DN (unvis.it).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det enda Stefan Löfven har kvar är att låtsas vare sig se, höra eller kunna uttala sig. Spelet han spelar är dock lätt genomskinligt och kan med bästa vilja i världen inte kallas ”verklighetsförankrat”

Löjesguiden nominerar idag Regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Man brukar ibland tala om politisk fingertoppskänsla, något regeringen Löfven helt och hållet saknar. Aldrig har väl en regering misslyckats så kapitalt i en fråga och dessutom haft modet (?) att indirekt erkänna det. Det hela börjar nästan bli lite humoristiskt om det inte hade varit för att landets framtida öde står på spel. Det finns därför ett bra alternativ – avgå! Landet behövde en ny regering förra året, det behöver fortfarande en ny regering.

Mer om regeringens havererade integrationspolitik har följande bloggat om:

Fnordspotting – Populismen och kortsiktigheten
Susanna’s Crowbar – Invandring och integration
Tino Sanandaji – Aftonbladet vill reducera objektiv faktadebatt till subjektiva känsloargument
Iniskogen – Bor Joakim von Anka här hos den svenska regeringen samt lite statistik om oss.
Anybody’s Place – Här är det enda sättet att stoppa Sverigedemokraternas framgång….
WTF Toklandet – Hur hamnade S där ute? Vill de ha tillbaka lortsverige?

(In)Kompeten(s)

Magdalena Andersson är en kompetent sosse, hon har sett till att Sverige numer går back 73 miljarder per år. Ett rätt svårslaget rekord då hon är bäst i klassen som vi ju är så förtjusta i här i vårt egna lilla socialistiska lyckorike. Hon har ju faktiskt lyckats slå riksdagens ramar för utgifterna som de beslutade om i våras med hela 27 miljarder mer än underskottet beräknades till då. Duktigt Magdalena och ett stort grattis!

Utgifterna har ökat från beräknade 96 till faktiska 99 miljarder vilket till stor del beror på ökade kostnader för sjukförsäkringssystemet då fler får sjukpenning. Fler personer har också fått aktivitets- eller sjukersättning. Migrationskostnaden har också ökat med beräknade 10 till faktiska 13 miljarder mycket beroende på kriget i Syrien som har gjort att fler flyktingar har kommit än de beräknade.

Därmed uppgår den totala kostnaden för migrationen till beräknade 110 miljarder, något man har lagt locket på om genom att helt enkelt förvägra röstboskapet statistik. Inga siffror lägger en våt filt över en eventuell debatt och kväver därmed motståndet. Uppgifter om detta går att hitta på Gatestone Institute. Kom dock ihåg följande, eftersom inga kostnader publiceras är Gatestones uppgifter byggda på beräkningar. Ta alltså dessa med en nypa salt även om de kanske ligger relativt nära de verkliga. Alla sifferuppgifter och fler går att läsa om i SVD Näringsliv.

FraktalFraktaler är både konst och matematik. Också Magdalena Andersson sysslar med matematik och konst men en helt annan, den konstart som handlar om att slå blå dunster i ögonen på folk medan misslyckandet fortsätter Foto: Wikimedia

Samtidigt ser just migrationsbudgeten ut att spränga alla ramar också i framtiden. Migrationsverket flaggade senast igår om att kategorin ensamkommande barn kommer att mer än fyrdubblas den närmaste tiden. Därmed kommer också kostnaderna att skena i lika hög grad. Mer om Migrationsverkets nya siffror kan man höra om på följande inslag från onsdagens Aktuellt. Scrolla till ca 21 minuter in där reportaget ligger. Om de ensamkommande och landets farliga idealister har Fnordspotting också bloggat om.

Det lite intressanta med inslaget är besöket av Morgan Johansson som ansvarige (?) migrationsminister. Han inleder med en politikers värsta sätt att agera. Han ger en eloge till Sveriges kommuner för deras välkomnande och öppenhjärtiga attityd i arbetet att lösa problematiken. Han gör dock detta utan att med ett enda ord nämna att hans partikamrat Ylva Johansson vill se till att åsidosätta kommunalt självstyre för att lösa emottagandet, länk om detta hittar du här från DN. Liten fråga Morgan och Ylva, bryter ni inte med detta förslag mot grundlagen som tillskriver kommunerna något som kallas kommunalt självstyre?

Han skönmålar också när det gäller emottagandet när han beskriver det som att ”många har en fantastisk drivkraft och vill komma in i det svenska samhället”. För samtidigt har han och hans regering i stort sett har gett upp arbetet med att integrera alla dessa människor. Regeringen har t ex inte ens en ansvarig för integration utan frågan är utspridd på flera ministrars bord. Det mesta arbetet sköts inte längre av myndigheter utan av frivilligorganisationer, folkrörelseorganisationer och trossamfund som tidningen Dagen kan berätta om.

BrospannRegeringens arbete är som ett ofullständigt byggnadsverk där ingenting leder någonstans. Integrationen finns inte, arbetsskapandet har havererat och ingen kan beräkna ens kostnaderna som hela tiden skjuter i taket Foto: ”Soda Merklinde” by DerHessi at German Wikipedia.

En av de få som talar klarspråk om regeringens och andras misslyckanden i integrationsfrågan heter inte Morgan Johansson utan Alice Teodorescu som här nedan gör en helt riktig analys. Integration är helt avgörande för framtiden och regeringen men också oppositionen står svarslös. Under tiden vinner sd mark på grund av de etablerades likgiltighet och misslyckande.

Morgan Johansson misslyckas också med att berätta att regeringen nu för en arbetsfientlig politik som kommer att döma de nyanlända till arbetslöshet, bidragsberoende och mer utanförskap. Anledningen är att vi inte kan få fram jobben, bostäderna eller möjligheten att försörja sig. Kom ihåg att arbetslösheten är tre gånger så hög hos utrikes födda som den är hos svenskar, mer om det från Tino Sanandajis blogg. Alternativet blir sammanbrott och det är ingen som vill tala om.

Men allvarligt talat, varför skulle han erkänna detta gigantiska misslyckande han och hans medbröder och systrar står för? Sånt ger inga röster! Regeringens misslyckade skattepolitik på området kan man läsa om i GP. Fråga till Morgan Johansson: Tycker inte också du att den politik du och dina regeringskamrater står för, är än mer rasistisk mot de nyanlända? Du och de dina sviker ju dessa på så många plan att de inte längre går att räkna!

Han kan också vara rätt säker på att kvittot på regeringens misslyckande nu kommer. Enligt Yougov är sd nu Sveriges största parti, unvisit-länk här till Expressen. Om Morgan har någon insikt kvar kan han också räkna med att resultatet inte beror på att sd har en jättebra politik eller marknadsföring utan på att de etablerade inklusive hans egna parti misslyckas igen och igen. De etablerade har helt enkelt spelat dem rakt i händerna i snart sagt varje fråga, men framför allt i migrationspolitiken.

KraschlandningNär landet behöver styras får vi istället en regering som kraschlandar med besked. Hur vore det att fimpa v och mp och istället bjuda in andra väl valda partier för att se till att hålla ytterligheterna borta och samtidigt ge landet stabilitet? Foto: Wikimedia

Jag skrev att vi alltid ska vara bäst i klassen för att möta andras krav och så är det tyvärr. Dessvärre får det också konsekvenser som inte alltid är så bra. T ex har vi nu fått en ny kostnad på ett framför allt kommunalt plan. Det är kostnader för åtgärder för Rumänska romer som nu skyfflats över på Sverige. Detta utan att vi får ta del av de 32 miljarder kronor vi inom EU redan har varit med och betalat åt Rumänien för att förbättra romernas situation. Istället hamnar alltså kostnaden på kommunal nivå men också på statlig. Mer om uppgifterna här i unvis.it-länken till DN.

Jag vill inte framstå som hjärtlös eller alarmistisk som så många meningsmotståndare vill klistra på alla de som inte håller med, men om Rumänien får pengar men inte gör något åt situationen för en minoritet är det då inte deras ansvar istället för vårt? Varför ska svenska skattebetalare stå för det som borde vara Rumänska politikers ansvar och kostnad? När de dessutom får betalt utifrån istället för att belasta sin egna budget borde det väl vara en rätt enkel sak att fixa till och med där? Men till saken hör att den som rör dessa pengar och gör något som skulle vara till godo för gruppen, skriver under sin politiska dödsdom. Därför händer inget och därför får vi ärva problemet.

Det blir inte bättre av att både mp och v är som barn i godisbutiken. Här ser de möjligheter att profitera på frågan så att man kan generera röster. S har varit korkade nog att sätta sig i knät på de båda och får nu betala priset. Galopperande underskott i statens finanser, ökade kostnader i kommunerna och än mer krav på än mer insatser vi snart inte kommer att ha råd med. Allt för att smöra för två ytterlighetspartier som för länge sedan har förlorat förståndet i den här karusellen. Mer om framför allt mp:s fantasier har Thomas Gür skrivit om i Dagens Samhälle. Också bloggen Politivism har skrivit om det Röd-Grön-Rosa helvete som nu utkristalliserar sig.

KarusellKarusellen snurrar snabbare och snabbare. Vissa partier tycks inte riktigt förstå att det kan leda till akut yrsel och fallolycka då ingen längre har kontroll över utvecklingen.
Foto: Wikimedia

Visst ska vi hjälpa de rumänska romerna, men inte så som det hittills har sett ut. För det första har vi redan varit med och betalat 32 miljarder kronor, använd dem och använd dessa förnuftigt. Inte som nu att de står och samlar mögel på ett konto i Luxemburg eller var de nu finns. För det andra måste principen att varje land ska ta ansvar för sina egna interna problem återupprättas. Som det nu är har medlemsländerna fritt fattat sina egna egoistiska beslut som har fått konsekvenser för andra. För att detta ska vara möjligt måste EU agera med den auktoritet det krävs från kommissionens sida.

På hemmaplan har vi alltså en socialdemokrati som har prioriterat makten men glömt bort innehållet när de två ytterlighetspartierna nu har fått fritt tillträde till alla de håvor som kommer med regeringsinnehav och kommunalt styre. Resultatet blir än en gång att svenska skattebetalare får stå för noterna. Långsamt urholkas välfärden när pengarna nu går till allt annat än de var tänkta att användas till. På detta har vi en inkompetent finansminister som inte ens kan balansera en budget.

Det kanske hade varit bättre att anamma en annan taktik än den förordad av främst Miljöpartiet. Annonsera runt om i världen att inga flyktingar ska komma hit. Anledningarna skulle vara en katastrofal bostadssituation, brist på jobb, avsaknaden av möjligheterna att försörja sig, urusel integrering, totalt utanförskap och brist på framtidshopp samt risk för att stöta på de ISIL-aktivister i de radikaliserade förorterna där flydde för att undkomma dessa. Det är om något rasism, inte att vägra dem att komma hit som många inom godhetsrörelsen hävdar.

PropagandaPrecis som Sovjetunionen var i behov av en officiell propagandabild utåt, är socialdemokratin i skriande behov av något som kan dölja deras misslyckanden.
Foto: ”Polish-soviet propaganda poster 15Y” av Okänd – Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag socialdemokraterna, mp och v samt i Stockholm F! till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ert agerande och er politik har nu skördat sitt första offer, ekonomin i landet. När landet står inför sina störst prövningar på många decennier, vad är svaret? Än mer inkompetens signerat s för att tillfredsställa samarbetsparterna mp och v! Istället för att inse detta och agera därefter, vill ni nu istället utsätta landets befolkning för än mer prövningar. Därmed blir ni sd:s bästa samarbetspartner utan att ens fatta det. Det gör er till fullvärdiga kandidater till priset.”

Fler som har skrivit om migrationspolitikens minerade utmarker är:

Iniskogen – Krigsbarn och asylbarn
Genusdebatten – En genusaspekt på flyktingmottagandet
Politivism – Migrationsinfarkten och Sveriges väg mot att bli ett u-land

Äganderätt Ger Ingen Rätt

En socialdemokrat är den som styr. Det är den nidbilden vi har fått lära oss under årens lopp. Problemet är att den till viss del är sann, en sosse backar inte för sådana dumheter som andras vilja eller krav. Man är av gud utsedd att styra, så enkelt är det. Vem glömmer till exempel löntagarfonderna som ingen, inte ens partiet ville ha men som skulle genomföras i varje fall? Mer om den debatten och förslaget hittar du på Skolwebben.

Nu har vi fått en pamp till att lägga till biblioteket över pampar. Hans namn är Morgan Johansson och han är justitieminister. I dagarna förbereder han ett förslag som ska tvinga bolagsstyrelser att ha minst 40% kvinnliga ledamöter, bara där har vi ett ingrepp i den fria sammansättningen. För det är ju enligt mitt sätt att se det, inte en politiker som ska till uppgift att tala om hur en styrelse är sammansatt. Det är ett beslut som åvilar företaget ingen annan.

Rock, Scissors ,Paper, Lizard SpockRegeringens modell för beslutsfattande blir alltmer komplicerad. Först säger en minister något och åker ögonbrynen alltför långt upp i pannan frågar de Jonas Sjöstedt om lov istället Foto: Wikipedia

Man måste också fråga sig vad detta leder till. Sämre styrelser där vissa inte har den fulla kompetensen att sitta där? Ja, det är faktiskt det som kan bli resultatet. Sämre styrelser och kvinnor framvaskade bara för att de är kvinnor, inte för att de är kompetenta. Förslaget borde alltså skrotas redan där. Morgan Johansson har dock redan bestämt sig och då blir det så. Vore jag kvinna hade jag känt mig djupt kränkt av regeringens förslag. Det syftar ju till att lyfta fram kvinnor för att de är kvinnor, inte för att de är intelligenta eller kompetenta. Feminister och vänstermänniskor lever dock i denna fråga i det vanliga La-la-land.

Men säg den sosse som i dagens regering kan undvika att ge utlopp för lite bossfasoner, inte Morgan Johansson i varje fall. Han menar i en intervju med Sveriges Radio, att åtlyds inte dekretet ska han och hans Sovjetsvenska partivänner få rätten att upplösa bolagen eller dela ut vite på ett kännbart belopp. Du hittar radiointervju och text via länken ovan.

Vänta nu, upplösa bolag? Vem fan har gett honom rätten att ens tala i dessa termer? Det är som om sossarna har blivit del av den tokvänster som för länge sedan har förlorat den sista gnuttan markkontakt med verkligheten. Sossarna 2015 har helt enkelt upphört att längre tro på sina egna grundidéer och har nu istället helt och fullt anammat den dumhet som bara de gröna khmererna och vänsterpartiet står för. Det är som om det var Jonas Sjöstedt som talade genom Morgan, som troligen bara är som en nickedocka på Jonas hand. Tankegång kanske känns igen i SVT:s intervju med Jonas Sjöstedt.

NickedockaEn nickedocka kan vara både snygg att se på och värdefull. Frågan är om det är lika värdefullt i politikens värld som det är i auktionernas Foto: Metropol

Morgan Johansson måste ha förstått hur illa hans ord lät och vilken Sovjetklang det hela hade gett. Bara några timmar efter uttalandet tog han tillbaka det han hade sagt i DI. Därmed var pudeln fullbordad, eller var den det? Det som lämnades kvar var ju ett avslöjande om ett tankemönster som ännu inte ens har diskuterats. Mer om Morgan Johanssons klantiga agerande kan man läsa om på bloggen Fnordspotting. Också bloggen Anybody’s Place har skrivit ett utmärkt inlägg.

Morgan Johansson ser uppenbarligen företag och deras styrelse som sin och sossarnas egna lilla bakgård. Vad han än har föreslagit av upplösningar av styrelser eller bolag, så avslöjar bara den tanken ett mönster som går igen. Sossarna ser bolagen som underordnade sig och sitt maktinnehav. Här kan bolag och styrelser inte längre räkna med att det är dom som bestämmer, det finns alltid en liten sosseminister som ser sin chans att fjäska för Jonas som kan bestämma någon ny liten lag där återigen företagen underställs statsmakten. Staten är allt, den enskilde eller företag är enbart till för statsmaktens nyttomaximerande.

Situationer som gör verksamheten osäker och oförutsägbar är företags värsta scenario. Här har justitieministern åtminstone delvis gläntat för en sådan utveckling ivrigt påhejad av Jonas. Är Morgan Johansson i själva verket vänsterpartist som likt räven har smugit sig in i hönsgården? Ja, man kan börja undra.
Nästa fråga man måste ställa sig är om en regering med en sådan ledamot som Morgan Johansson över huvud taget kan sitta kvar? Själv skulle jag säga ”nej” som svar på den frågan.

SparkenAtt få sparken är något som måste bli vanligare med dagens regering. Man kan inte räkna med att få sitta kvar i evigheter om man som Romson, Fridolin, Wallström och Johansson klantar sig på daglig basis Foto: Scannat

Jag tror att socialdemokraterna med förslaget och valet av minister gör ett misstag dubbelt. Man förstår inte längre att om man vill ha en välfärdsstat så måste näringslivet må bra, de är i själva verket grunden för en väl fungerande välfärd. Här ger man istället uttryck för en tanke och ett förslag som landar så långt ifrån denna centrala idé, att man kan börja tala om att socialdemokratin i denna fråga och fler har börjat bli välfärdens fiende no. 1. Fler exempel är till exempel de höjda skatterna som i vanlig ordning har aviserats och som slår direkt mot just välfärden. Det skatteunderlag som regeringen är på så desperat jakt efter kan efter de aviserade höjningarna bli till mindre inkomster för statskassan.

Ta höjningen av arbetsgivaravgiften för unga till exempel. Tror Stefan Löfven i sin stilla enfald verkligen på att företagen kommer att anställa unga i lika stor omfattning framöver? Om han gör det kan jag upplysa honom om att ungdomsarbetslösheten nu åter kommer att öka i Sverige. Hur en sådan kan gynna landet är svårsmält då skatteintäkter i stället för bidrag är en förutsättning för en bättre utveckling. Mer om skattehöjningen och hur den slår i Svenskt Näringsliv.

I följande artikel från Svenskt Näringsliv, kan man också läsa om de skatter som nu ska höjas från 2016 och som slår direkt mot jobb och därmed välfärd. För också folk i arbete är en förutsättning för den välfärd alla inom vänstern talar sig så varma över. Här har vi alltså två exempel på hur man istället föreslår åtgärder som INTE skapar jobb. Istället andas den senaste budgeten ren och skär desperation att få in så mycket pengar det någonsin går som ska gå till än mer invandring. Nytillkomna som alltså möts av en integrationspolitik som har havererat, en bostadspolitik som inte längre finns och en arbetsmarknadspolitik som syftar till att sätta alla i bidrag i stället för arbete.

TiggareÄr tiggeri svenskens framtid när jobben tryter, bidragen sinar och inkomsterna sjunker därför att sossarna ska höja skatter och dra ner på arbetstillfällena?
Foto: Wikimedia Commons

En annan skatt som är minst sagt tveksam att höja är den på de som väljer att jobba efter 65. Regeringen ville ju jämna ut skatten mellan löntagare och pensionärer. Men istället för att bara sänka skatten skulle något eller någon betala för kalaset. Det blev de som fortsätter att jobba efter 65 som fick stå för notan. Mer om det kan man läsa om i Altinget. Först ska alltså människor få så lite i pension att de inte klarar sig, när de då vill höja sin pension (pensionen blir ju bättre ju längre man arbetar) så straffas man med höjd skatt. Snygg tanke regeringen, men lite av draget av kreativ bokföring har förslaget allt.

Summa summarum kan man bara konstatera en sak, vi har nog den sämsta regeringen vi någonsin kunde ha fått. Inte ens en socialdemokrat kan känna sig stolt över det som Stefan Löfven har åstadkommit och man kan näppeligen säga att de för en egen politik. Det är andra partiers behov som hela tiden har fått gå före och socialdemokraterna själva är nog mest en relikt av det gamla. Till namnet samma parti men till innehållet är de något som inte längre går att känna igen. Tacka två extremistpartier för det och tacka samtidigt de som har haft helt andra åsikter än socialdemokratiska men som har smugit sig in i partiet ändå. Lägg ner det här partiet och låt det självdö istället för att plåga medborgarna med än mer dålig politik.

KraschVad är regeringens slutmål? En total kraschlandning? Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag socialdemokratin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”I er politiska ökenvandring i sökandet efter en identitet som har flytt, är ni tydligen beredda att sluta avtal med mörkare krafter för er älskade makt. Två extremistpartiers ovanligt usla inflytande börjar nu skönjas i fler och fler dåliga förslag som inte leder till det ni påstår. Det blir inte bättre av att ni tydligen har egna medlemmar som tydligt och klart hör hemma i helt andra partier och ideologier än den som ni förespråkar. Ni är därmed i dubbel bemärkelse fångna i andras våld med en ovanligt svag ledare som ska föra det här kronvraket i hamn. Om den nuvarande regeringen är tänkt som en parodi på en regering har den lyckats, är den seriös har den däremot misslyckats. Sverige behövde en ny regeringen i september 2014, Sverige behöver fortfarande en ny regering.”