Låt hela Sverige leva?

Det heter i många sammanhang hur viktigt det är att hela landet lever. Alla tycks vara överens om att nåt måste göras, i samma veva är alla oense om vad som behöver göras så slutresultatet bli polsk riksdag igen. Sverige är tillräckligt mycket bananrepublik för att återigen visa vägen mot en nermontering av landet där vi helt enkelt inte förmår att vidta de åtgärder som så väl behövs.

Ett exempel på detta är en rapport som i dagarna landade på Näringsminister Mikael Dambergs bord. Under rapportnamnet ”En fondstruktur för innovation och utveckling” låter allt så tjusigt men det var nog bara namnet som var det. Tanken var att man skulle göra något åt en av våra stora akilleshälar i den ekonomiska utvecklingen. Länken till rapporten hittar du här under.

Klicka för att komma åt sou_2015_64_webb.pdf

Tanken vart att göra det möjligt att med tillgängligt kapital kunna få finansiering så att en idé kan fortsätta att utvecklas till en färdig produkt. Idag finns många idéer, många planer men inga pengar eftersom risken också är hög. Många drar helt enkelt öronen åt sig och därmed faller många goda idéer i glömska eller handlar i utländsk ägo till fördel för deras industri. Ett sånt exempel är rysksvenska Angelica Hulls forskning om miljövänligare flygbränsle som måste finansieras med andra medel än svenska. Resultatet kan bli jobb där men inte här. Mer om historien i Miljö & Utveckling.

Oftast finns idéerna men det som saknas är pengarna. Också de som är villiga att satsa utanför storstadsregionerna lyser med sin frånvaro. Det offentliga har rått bot på den obalansen men nu vill rapportskrivarna ta bort också detta. De enda som vinner på det är storstäderna. Foto: Telegraph

Det behövs med andra ord kapital för att investera i framtidens jobb, så långt är allt rätt i rapporten. Det är först därefter det börjar gå snett. Ett geografiskt område som länge har varit ett näringspolitiskt problem är Norrlands inland som länge har dragits med negativa siffror i befolkningsunderlag, antalet arbetstillfällen och utflyttning som en direkt konsekvens.

Idéer lokalt där är alltså guld värda då de innebär utveckling istället för avveckling. Det är där kapitalet kommer in, här behövs goda idéer men än mer pengarna för att utveckla och göra att idé kan bli tillverkning och ett levande näringsliv. Därför tog Maud Olofsson ett bra beslut för en gångs skull när hon skapade bolaget Inlandsinnovation vars uppgift var just att investera i Norrlands inland, Värmland och Dalarna. Tanken var att se till att investeringsbara pengar hamnade också där, inte bara i Malmö, Göteborg eller Stockholm.

Ett bra kvitto på framgången med reformen var att dels började investeringsbanker i de stora städerna att knorra. Det brukar betyda att man ser en konkurrent och sånt är bra. Ett annat kvitto var att pengar nu inte bara investerades i projekt vars ursprung fanns i storstadsregionerna. Dit gick redan en förkrossande majoritet av de investerbara pengarna men nu blev det mer balans i systemet.

Ytterligare en effekt var att det började se ljusare ut också för glesbygden. Framgångar kommer inte över en natt men pengar investerades och idéerna fick plötsligt lite lättare att komma vidare i utvecklingskedjan. Det blev med andra ord lättare att få tag på pengar för projekt också där. Man kunde börja ana att också glesbygd var allt annat än ett hopplöst fall som hela tiden måste få regionala stöd och skräddarsydda paketlösningar med jobb för att hålla dem under armarna när jobben tröt.

Nyckeln till framgång heter inte ”överge landsbygden”. Om vi vill ha ett levande land måste också ”problemregionerna” få tillgång till kapitalet för att kunna investera i de goda idéerna. Annars förslösar vi bara resurser i onödan Foto: Wikimedia

Rapporten som nu ligger på Näringsministerns bord föreslår att denna goda trend nu ska brytas. För hur ska man annars tolka det när man föreslår att satsningen på glesbygden i norr och väst nu ska avbrytas för att istället skapa en riksomfattande satsning i en fond. Bolaget Inlandsinnovation läggs om rapportskrivaren får som han och hon vill ner, de båda är tjänstemän på Näringsdepartementet.

Vi kommer alltså att frångå den tiden då speciella satsningar också i glesbygd var möjlig. Istället återgår vi till en tid då legio var att det var i storstäderna idéerna och utvecklings-potentialen fanns. Ändå finns en rad områden som bara står där outnyttjade som resurser. Ett är bären i skogen. Idag plockar utländska plockare bären, utländska uppköpare köper in dessa och merparten går på export till andra länder där de förädlas. 20 % av de som plockar är svenskar, resten är hitresta. Alltmer av de färdiga produkterna som sylt görs utomlands inte här. Allt detta kan du läsa i rapporten ”Skog och Trä” här under.

Klicka för att komma åt 8826.pdf

Hur mycket värdet uppgår till på det landet förlorar på hanteringen vet nog ingen men många miljarder lär det säkert vara. Pengar som kund ha blivit skatteinkomster och jobbtillfällen som nu i allt högre grad hamnar utomlands istället för här. Kanske inte så bra tänkt där. Det finns alltså för den som har idén, viljan och resurserna att bygga upp en verksamhet för en marknad. Det är just pengarna som många gånger som saknas så hur man kan dra in den möjligheten att lokalt förankra pengar är obegripligt att ens föreslå.

Regeringen har inte sagt sitt ännu, rapporten har som sagt nyss landat på näringsministerns bord. Skulle förslagen bli sanna kan det bli ett dråpslag mot idéerna och viljan att skapa en bättre framtid för glesbygden i Norrlands inland igen. Lite eller inget gott kan sägas kunna komma ur detta som man kan läsa om mellan raderna i artikeln i Västerbotten-Kuriren. Rapporten andas snarare en stank av ”låt hela landet dö utom storstadregionerna då förstås”. Regeringen bör nog göra det som borde ha gjorts från början dvs slänga rapporten i återvinningskärlet.

Rapporten hör hemma här i pappersåtervinningen. Att omsätta den i faktiska politiska förslag vore förödande. Foto: Wikipedia

Näringsminister Damberg har misslyckats förr och kommer att fortsätta att misslyckas om han följer rapportens intentioner. Om det är jobb han och regeringen vill skapa är höljt i dunkel, de säger att de vill men de har vidtagit fel åtgärder förr och endast framtiden kan utvisa om man gör om det igen. Under tiden kommer skattebetalarnas pengar fortsätta att  rulla som Fnordspotting kan ge exempel på. Du betalar för kalaset skattebetalare, men om du frågar vad du får ut på det hela är svaret ”noll”.

Löjesguiden tänker idag låta en ny kandidat stiga fram i rampljuset. Nomineringen till priset ”Foliehatt of the Year” går till Näringsdepartementet. Motiveringen lyder: ”I en tid då det blir allt mer klart att något måste göras åt landsbygdens död, lägger man ett förslag som än mer skyndar på denna process. Det är ovanligt men inte oväntat att det kommer i en tid då Stockholm är måttstocken för snart sagt allt och alla. Trots det är inte allt Stockholm och det behöver omsättas i klok politik. Detta är inte det och därför nomineras ni till priset.”

Mehmet Kaplans Resebyrå AB

Vilket är viktigast när du har fått ett ministeruppdrag, att göra ditt jobb eller att roa dig? Jag är rätt övertygad om att de flesta säger att göra sitt jobb, för Mehmet Kaplan tycks dock det svaret inte vara lika självklart.

Ansvar tycks inte vara Mehmet Kaplans starkaste gren. Att jobba när man avlönas av röstboskapet tycks vara ett okänt begrepp och skattebetalarna står för notan Foto: SVD

En bostadsminister, Kaplan är ju ytterst (o)ansvarig för detta, ska ju naturligtvis vara ansvarig för bostadsfrågor. Han/Hon/Hen/Någon ska träffa representanter från näringsliv och offentlig sektor och ge direktiv åt sina tjänstemän. Hittills tycks dock Kaplans schema mest ha fyllts av inbokade möten som i sista stund har ställts in. Resultatet har inte riktigt blivit fler bostäder om jag säger så. Istället har det blivit sura miner och undrande ansiktsuttryck. Man ställer ju möjligen in ett möte, men flera?

Varför alla dessa låsta dörrar och vad pågår bakom dem Kaplan? Foto: Discshop

Kanske är det inte undra på att vi har en skriande bostadsbrist i landet med tanke på att en sån taktik oftast inte leder till annat. Naturligtvis förstår jag också att bostadsbrist inte skapas av sådant beteende men man kan knappast beskylla Kaplan för att ha gjort det bättre på den punkten, han gör ju nämligen ingenting!

Hemlösheten och trångboddheten ökar medan bostadsministern hälsar på vänner och släkt Foto: Jetsongreen

Man kan ju förstås skylla på att den stackars Kaplan nu är så upptagen med andra möten att han måste ställa in och det kan ju vara framgångsrikt om det nu ens hade en uns av sanningshalt förstås. Istället har en annan favoritsport seglat upp på agendan – resande. Kaplan har på kort tid rest kors och tvärs över vad man skulle kunna tro var vårt land men som i själva verket är världen. Konstigt hur många gånger dessa resor bär av till hans gamla hemtrakter i Turkiet där delar av släkten bor kvar.

Regeringens flygplan tar ovanligt ofta vägen förbi Turkiet, vi skattebetalare betalar ju så gärna för andras nöjesresor Foto: Svensktnaringsliv

Naturligtvis är det vi skattebetalare som så välvilligt ställer upp och betalar för det hela. Vi är ju så solidariska i det här landet att vi gör det när ett fattigt statsråd som ”bara” tjänar över hundratusen i månaden inte längre har råd att betala biljetten ur egen ficka. Det gäller att ställa upp när Kaplan vill träffa släkten. Den Kaplanska odyssén har ju nämligen i fattigdomens tecken skett med regeringens plan som vi skattebetalare så gärna sponsrar. Röstboskap ska man inte ta alltför stor hänsyn till.

Den svenska logiken tycks vara att vissa rånare straffar man men andra får upphöjda positioner i samhället. Allt de behöver säga är det folk vill höra Foto: Sydsvenskan

När han väl har varit där har han passat på att delge sin syn till den lokala media som så gärna lyssnar när denne kloke man uttalar sig. Där har han bland annat sagt att vi i Europa lider av en allmän islamofobi och att det är därför sådana hemskheter som Mohammedteckningarna och annan typ av karikatyr dyker upp hela tiden. Kaplan har därmed också spelat under täcket med muslimska länder som Turkiet för att skapa en motsättning mellan våra delar av världen. Allt fortfarande sponsrat av skattebetalarna som likt röstboskap inte ska göra annat än tiga still när makten talar.

Det påstås att Kaplan har uttalat sig i en Turkisk tidning där han påstår att satirteckningar beror på Europas islamofobiska hållning. I bilden säger mannen till vänster ”Jag är profeten ditt rövhål”. Till höger sägs ”Håll käften du otrogne” Foto: Charlie Hebdo

En tredje faktor är att om planet ska få lov att användas i tjänsteutövande måste den minister som använder det också ha ett ärende med det. Om man inte har ett ärende är det ju inte en kostnad som ska bäras av det offentliga utan av den privata plånboken. Det är tyvärr också ett omvittnat påstående från flera håll att sossemakten och det offentliga på departementsnivå för länge sedan har börjat växa ihop – det ses nästan som en anomali med en annan regering än en socialdemokratisk. Tjänstemän väljs ut på grund av lojalitet och till och med partitillhörighet, karriären går bättre för dem som samarbetar med vårt herrefolk och så vidare.

Staten och sossarna har vuxit ihop. Det finns få alternativa förklaringar när det visar sig att tjänstemän försöker att dölja det inträffade Foto: Aftonbladet

Rebecca Weidmo-Uvell är bloggaren/debattören som nosade upp skandalen kring Kaplan och hon fick veta hur maktens maskineri egentligen fungerar. Länk till hennes blogg hittar du här. Hon ställde en enkel fråga när hon ville veta hur Kaplans reseplanering såg ut och vilka hotell han hade bott på. Detta är helt i enlighet med offentlighetsprincipen och borde alltså inte ens ha fått något ögonbryn att höjas i förvåning. Det var dock här tjänstemännen kom in, de där partitrogna jag pratade om tidigare. Frågan gällde två resor, en till Turkiet och en till Hong Kong. Den senare hade lägligt gått via Turkiet den också. Här hittar du ytterligare en länk till en artikel signerad samma författarinna som går till Uvell Kommunikation.

Rebecca Weidmo-Uvell avslöjade hela historien, försökte få ut dokument men nekades först. Till sist fick hon censurerade bitar av dokument. Offentlighetsprincipen är därmed åsidosatt av vår regering Foto: Aftonbladet

Först drog näringsdepartementet allting i långbänk och körde visselmetoden dvs man låtsades som om mailet inte ens fanns. När hon gjorde fler framstötar försökte man nästa metod, man hänvisade till sekretess. En taktik som inte fungerade eftersom sekretess bara kan användas då det gäller rikets säkerhet, förhållandet till annan stat eller militär sekretess. Inget av de uppgifterna som borde finnas kunde sägas vara i förenlighet med denna lagstiftning. Att hävda sekretess i ett sådant fall är absurt ock kan med andra ord bara vara ytterligare ett sätt att förhala och försvåra. Tanken bakom ett sådant beteende KAN vara att få det där röstboskapet att ge upp.

Ytterligare ett bevis på det bedrövliga i Sverige är när en myndighet kan sekretessbelägga dokument med så lite på fötterna som i fallet där det enda motivet tycks vara att dölja sanningen Foto: Hem

Rebecca gjorde nu en så kallad överprövning. Det innebära att man överklagar tjänstemannens beslut till en högre instans ungefär som man överklagar en dom i domstol. Fredrik Ahlén som var ansvarig för ärendet fick nu väldigt bråttom, näringsdepartementet har ju tidigare blivit fälld för liknande övertramp av JO (Justitieombudsmannen) som inte brukar vara så förtjust i att vare sig politiker eller tjänstemän gör sig till återfallsförbrytare. Han skickade därför över reseräkning för Turkietresan. Bara på den sistnämnda resan hade hela sällskapet bestått av Kaplan plus 7 man eftersom departementssekreteraren som är politiskt tillsatt och ett antal chefstjänstemän från departementet brukar följa med.

Näringsdepartementet har tidigare blivit fällda av JO för övertramp på offentlighetsprincipen så nu är de återfallsförbrytare också Foto: DN

Uppgifterna om Hong Kong-resan håller man fortfarande inne på, den som är mest intressant eftersom den innefattade en liten omväg via Turkiet. Återigen var det skattebetalarna som stod för den fiolen och återigen var det för ett okänt antal personer som kanske borde ha betalat ur egen ficka. Rebecca Weidmo-Uvells kamp för att också få ut dessa papper fortsätter samtidigt som mörkläggningen gör detsamma. Vi har därmed en regering som i varje fall i sina delar är korrupt och som borde synas i sömmarna. Som situationen nu ser ut behöver dock regeringen inte ens ställs inför ett nyval. Alliansen har ju strukit flagg för allt vad nyval heter och därmed är medborgarna ute ur bilden.

Det lite intressanta var att resan till Hong Kong gick via Turkiet. Av en slump råkar Kaplans släkt bo där men det finns naturligtvis inget samband (???!) Foto: Businessclass

Åtta personers resor samt hotell och uppehälle är alltså det som skattebetalarna har stått för. Personer som tjänar i flera fall mer än vad tre till fyra LO-medlemmar gör kunde alltså inte betala detta ur egen ficka. Detta trots att uppgifterna visade att Kaplan hade spenderat betydande tid för privat bruk där privata besök hos släktingar och vänner hade gjorts. Dags för nästa shitstorm.

Det borde vara upplagt för en ordentlig shitstorm men i media syns inte ens en antydan till något sådant som rapportering Foto: Knowyourmeme

Twitter och sociala media i övrigt är ju propagandakanaler där man hittar allt från debattörer som hellre borde äta medicin än att diskutera, till människor som på ett sansat och förnuftigt sätt kan debattera. Här kan man driva både debatter och icke-debatter. Ibland uppstår ju det andra för att dölja det första och de pinsamma detaljerna det skulle kunna avslöja. Det var det som inträffade nu. Anklagelser som att det var ”rasism” att peka ut Kaplan specifikt. Jo, det är antagligen helt fel att granska en person som troligen inte kan skilja mellan ditt och mitt. Man skulle kanske behöva upplysa ”debattörerna” om detta samt att det är varje medborgares och oppositionens skyldighet att granska makten.

På Twitter marscherade alla godhetsapostlar i protest mot avslöjandet som kallades ”rasistiskt” när det borde ha kallats ”odemokratiskt” Foto: SVD

Låt oss sammanfatta. Vi har en minister som tjänar över hundratusen kronor i månaden av skattebetalarnas pengar men som anser att han har rätt att på deras bekostnad finansiera privata resor. Civilanställda tjänstemän springer ärenden som saknar stöd i lagstiftning för att skydda både regeringen och den aktuella ministern. Dessa drar sig inte ens för att begå handlingar som alltså saknar lagstöd och som bryter mot ett av grundfundamenten i vårt parlamentariska system nämligen offentlighetsprincipen. Samtidigt har vi en statsminister som agerar lamt eller inte alls och som därmed ger sitt tysta medgivande till det beteende Kaplan har uppvisat. Exemplet visar också att sossarna och staten håller på att växa samman på ett ytterst obehagligt sätt. Allt detta medan det förakt alla de etablerade partierna visar genom att förvägra röstboskapet att ens uttrycka sin syn på det inträffade i ett nyval.

Från statsministern hörs som vanligt ingenting, inte ens en dålig bortförklaring till Kaplans beteende har uttalats. Hur ska vi tolka det Löfven? Foto: Sverigesradio

Inte ens pressen bryr sig längre om att granska den soppa som regeringen utgör. Det finns ingen anledning till det så länge nästan 60% av journalistkåren röstar på mp. Det kan ju förstås vara en konspirationsteori från min sida, men är det inte lite för mycket av ett sammanträffande? Att resten av kåren sympatiserar med Fi och V i en överdriven mängd kan ju absolut inte ha något med saken att göra den heller. Granskande journalistik i vårt land sker ju på lika villkor. Nej skämt åsido så är nog pressens frånvaro i det här fallet snarare det bevis som alla söker efter när de påstår att vi har en ofri presskår. Inget kan bli tydligare och pressen är därmed delaktig i den mörkläggning som pågår.

Också tystnaden från pressen är total. Något talande då att Kaplan som är miljöpartist stöds av nästan 60% av presskåren Foto: Vattumannen

Slutsatsen? Vi lever i en konstitutionell diktatur under en enpartistat där sossarna är våra nya gudar tillika härskarklass. Att fortsätta att rösta på vare sig miljöpartiet eller socialdemokratin är en skymf mot demokratiska principer. Ge mig mitt nyval nu! Regeringspartierna, deras stödpartier samt alliansen ska bort från allt vad makt heter. Om inte detta var tydligt förut, lär det här exemplet med brutal ärlighet visa att detta är helt nödvändigt. Maktens arrogans har fått ett ansikte, ”Mehmet Kaplan” är dess namn.

Mehmet Kaplan bör avgå med omedelbar verkan Foto: Expressen

Också socialdemokratin måste pekas ut. Deras nästan sjukliga symbios med statsapparaten är på gränsen till ett brott mot konstitutionen då man åsidosätter grundläggande demokratiska principer med hjälp av tvivelaktiga bindningar till tjänstemän. Tjänstemän som tycks pliktskyldigt ställa upp för att dölja de klavertramp som nu uppenbarar sig. Avsätt vår regering nu, ge mig mitt nyval och se till att börja lyssna på medborgarna. Ni har redan förlorat allt förtroendekapital.

Tåget har avgått vilket Löfven borde göra också. Utlys nyval nu! Foto: Postvagnen

Löjesguiden vill med artikeln nominera Mehmet Kaplan till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ditt totala förakt för demokratiska grundprinciper och regler har äntligen burit frukt. Med diabolisk precision och en nit få förunnade har du visat att privata och offentliga pengar är ett medel till lags för maktens kreatur likt dig själv. Vi – röstboskapet – ska lydigt betala våra nya herrars och damers excesser och vara glada när våra demokratiska diktatorer dansar på taburetterna. För i sossarnas och miljöpartiets Sverige är vi ju bara betalningsmaskiner som glatt ska hosta upp till både orättfärdigheter och annat. Makten är tack vare alliansen tokerier er och ni behöver ju inte ens ta konsekvenserna av ert handlande. Tack för den Anna Kinberg Batra. Ett litet ord dyker upp som sammanfattar er alla och det är avgå.”