Hum-hum från Köln till Kalmar

Sexövergrepp – smaka på ordet och känn den fadda smaken i munnen när du säger det. Ingen, jag menar ingen kan känna att ordet har sin lockelse. Det är därför vi som samhälle har sagt att det inte får förekomma. Vi har till och med skapat lagar för att visa hur avskyvärt vi ser på det, brottet ger ju helt rättmätigt fängelsestraff.

Jag är inte annorlunda på den punkten, jag anser det helt avskyvärt och att det ska leda till kännbara straff då det begås. Vad Aftonbladets kulturskribent Martin Aagård tycker är dock höljt i dunkel att utläsa av hans uttalanden. De tycks mer syfta till att trivialisera och relativisera. För hans uttalande på kollegan Nina Lekanders tidslinje på facebook lämnade nog en och annan förbryllad bakom sig. Du kan se svaret längre ner i detta inlägg.

Nej, i skuggan av det som hänt i Köln är han mer intresserad av att lägga locket på så att nyheten inte ska spridas i svenska journalistkretsar, det kallas normalt censur men för Aagård tycks det hellre handla om att uppfostra och forma medborgaren igen. Han tycks också vara mer oroad för att högern nu ska få sitt ”propagandaverktyg”.

Hela den snaskiga historien började med att journalisten Nina Lekander på facebook frågade sig varför ingen i svensk media tog upp de sexuella trakasserier som pågick i Köln. En berättigad fråga eftersom svensk media alltså här medvetet eller av ren klantighet försökte gömma undan/glömma bort en nyhet. Det hon talade om var de samordnade attackerna i Köln mot unga kvinnor som sextrakasserades och i ett fall våldtogs. Männen var upp till 1000 till antalet och alla var från något arabiskt land eller Nordafrika.

Nina Lekander ställde en relevant fråga, en del av svaren blev som synes inte lika relevanta. Också Aftonbladets Martin Aagård sällade sig till den grupp som nu sticker huvudet i sanden och låtsas att alla som inte tycker som han är fascister Foto: Facebook

Nyheten (Mail on-line) som kablades ut till resten av världen utom Sverige, talade om direkta attacker och att Köln centrum nu är en no-go zon för kvinnor. Det är inom parentes en no-go zon också för män eftersom dessa blir rånade. Men det är nu Aagård kommer in. För knappt har både det ena och det andra satts i vrångstrupen förrän denna fascismens störste bekämpare ser sin chans. Högern har ju nu fått ett argument som måste vridas ur händerna på dem och därför måste det som nu inträffat motverkas.

Motverkas ja, här är det uppenbarligen viktigare för Aagård att ta kampen mot ”fascisterna”. Det enda fascistiska vi har gjort är att försvara ett värde men det tycks inte falla i god jord. Att alla, också kvinnor, ska kunna känna sig fria och säkra på offentliga platser borde vara en självklarhet men är det inte i allt teoretiserande. Inte så undra på kanske med tanke på att han själv i en krönika i Aftonbladet (unvis.it) medgav att han själv var en gammal pennalist. It takes one to know one som det heter.

Martin Aagårds svar på Nina Lekanders inlägg försöker snyggt förringa det faktumet att han och hans gelikar har ställt till med ett problem genom att trivialisera, generalisera och politisera hela frågan till något annat än vad den är. Foto: Facebook

Martin Aagård var dock inte ensam i sin något skruvade syn på debatten där alla som motsatte sig hans argument i vanlig ordning var både SD:are och fascister för att inte tala om höger. Mattias Svensson på tidningen Neo var lika kategorisk han i sina fördömanden. I ett uppmärksammat Tweet som fick stor spridning skrev han att den dagen alla SD:are behandlade Malena Ernman eller Zara Larsson med den respekt de förtjänar (Jaså!), kunde de lära Tyskarna hur man behandlar kvinnor.

Nu var det ju förstås inte Tyskarna som behövde lära sig den saken och vad gäller SD:are är jag rätt övertygad om att de flesta också behandlar kvinnor med respekt. Problemet Mattias är ju som bekant Nordafrikaner och araber, inte SD:are eller Tyskar. Ytterligare ett exempel alltså på hur man blandar bort korten och spelar ett helt oärligt spel. Jag tror dock att det här är en jobbannons, Neo ska ju som bekant läggas ner och det här är ett sätt för Mattias att visa hur himla pk, god och fin han är så att han kan få ett nytt litet jobb.

Mattias Svensson drog sitt strå till stacken när han ville lära SD:are lite respekt och att den kanske sen skulle kunna översättas och användas på Tyskar. Att vare sig SD:are eller Tyskar hade med de sexuella övergreppen i Köln att göra spelade nog mindre roll Foto: Twitter

Feministerna är nästa grupp som i motsats till Aagård har varit ovanligt tysta den här gången. Det är väl vetskapen om att de är överbevisade som har drabbat dem. Deras postmoderna fuskbygge rasar ju nu som ett korthus och då gäller det att i vanlig ordning tiga ihjäl en nyhet som inte passar  in i mönstret.  Eller så kan man göra som Irena Pozar, man kan rikta strålkastarljuset åt ett delvis annat håll för att förminska och trivialisera.

 Hennes resonemang kretsar återigen runt en av feminismens käpphästar – alla mäns skuld för vad några män utför. Det är nämligen inte alla män som slår och våldtar, det är ett fåtal. Återigen är vi alltså där, försök att blanda bort korten så att krittret förstår att det finns andra mycket mer ondskefulla krafter i görningen här. Att man lurar delar av befolkningen, sviker kvinnorna som nu har blivit utsatta tycks vara helt sekundärt.

Att trivialisera och peka på hur utspritt problemet är kan man förta udden i nyheten tyckte Irena Pozar. Varje kvinna har ju blivit utsatt för samma sak som kvinnorna i Köln, både bröder och vänner har ju sett till det. Vilket ”kalas” som patriarkatet  har haft är dock lite svårtolkat Foto: Twitter

Man glömmer så där lägligt också bort att en legitimitet för en stat är att den ser till att skydda sina medborgare. Om man resonerar som Aagård och Pozar gör den ju delvis inte det, man trivialiserar ett problem/en upplevelse och snart är den så urvattnad att den enskilde som kränkts känner sig övergiven. Det är ju den moderna så feminismen fungerar. Först låtsas man bry sig, sen blandar man om siffrorna på den identitetspolitiska bingobrickan så att ingen längre förstår eller känner igen sig. Den har blivit helt alienerad.

Också godhetsrörelsen har varit ovanligt tyst. Ingen Malena Ernman har uttalat sig, Jonas håller sig undan och nya superteorier om alltets sammanhang har inte lagts fram av ”professor” Henrik Schyffert. Man får väl konstatera att det nu uppdagas vad de har ställt till med och att dessa personer inte sysslar med konsekvens utan bara med nya ryggdunkar-fester där de kan få nya bekräftelser på hur förträffliga de är.

Malena har ju redan hunnit bli Årets Amelia (archive-länk) och vunnit Martin Luther King-Priset (unvis.it). Ett pris som för övrigt har lite eller inget med den store mannen Martin Luther King att göra så hon har ju kammat åt sig ordentligt i medaljskörden. Här kan man tyvärr bara konstatera att både den vänsterrörelse som Aagård företräder och feminismen samt godhetsrörelsen har andra saker för ögonen än kvinnors rätt att få vistas på offentliga platser utan att trakasseras vare sig sexuellt eller på något annat sätt.

Uppenbarligen syftar en del av spelet från de inblandade till att vinna priser och ära, kanske också att fixa nya jobb. Ryggdunkarfester, nya lukrativa uppdrag och kanske en karriärsmöjlighet hägrar runt hörnet. Möjligheten att få stå i talartribunen och skrika ut sitt kommunistiska manifest som man så gärna döljer lockar säkert också. Foto: Wikimedia Commons

Någon kanske inbillar sig att vi är förskonade från den här typen av händelse i Sverige, låt all okunskap fara redan där. För taktiken är densamma var vi än kommer och det som hände i Kalmar (24 Kalmar) ungefär samtidigt i tid, var om något lika snaskigt om än i mindre omfattning än i Köln. Också i Rättvik utsattes en kvinna för sexuella övergrepp strax innan jul, Anybody’s Place har bloggat om detta. Också Expressen har skrivit om det (archive-länk). Var finns de svenska feministerna nu?

Löjesguiden nominerar med dagens inlägg både svensk feminism och journalistkåren till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för feministerna lyder: ”En osviklig förmåga att alltid ha fel eller fokusera på fel saker har gett sig till känna igen. Knappast konstigt med tanke på er koppling till postmoderna teorier som nu mest liknar Titanic – 4000 meter under havsnivån. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

För journalistkåren lyder motiveringen: ”Era inledande försök att lägga locket på är bara i sig talande, censur och direkta lögner är ju numer era mest framträdande vapen i jakten på alla ”fascister” dvs alla som har en annan åsikt än er statssanktionerade. Att ni dessutom genom sådana personer som Martin Aagård nu också försöker att trivialisera och relativisera är om något än mer smaklöst. Det gör er till uppenbara medtävlare.”

När galet blir värre

Det finns reaktioner och så finns det reaktioner. I torsdags avslöjade jag och Rebecca Weidmo Uvell oberoende av varandra på varsin blogg, här är hennes inlägg, hur listan från (o)Rättviseförmedlingen egentligen var sammansatt. Namn som direkt kunde förknippas med organisationen själva där många inklusive den nuvarande ordföranden nominerades till toppjobb i statlig kulturell sektor.

Namnen gav också känslan av att här skulle miljöpartiet och vänsterpartiet premiera sig och de sina eftersom nästan alla hade haft eller har den agendan. Förvånansvärt många hade också ett förflutet inom det genusindustriella komplexet där de har fört debatt om genus, identitetspolitiska frågor och intersektionalism. Ett sånt namn är Södertörns Högskolas egna stolthet Ylva Habel. De och (o)Rättviseförmedlingen är väl de enda som känner stolthet över det namnet.

Gläntar du på locket och gör det förbjudna i att kritisera listan lär väl Breivik dyka upp som ett brev på posten. Vad han gör i debatten hela tiden vet ingen utom godhetsivrarna som vill peka på vad de tror är sin motsats. Foto: The Guardian

En annan mer känslig fråga var att ovanligt många namn var av så kallad utländsk härkomst. Inte för att jag har något emot sånt, det är klart vi ska ha representation för människor med utländsk härkomst. Men ett grundkrav är väl att de borde avspegla proportionerna i befolkningen så att de får utgöra så många som de är, inte majoriteten som på listan.

Att kritisera detta är dock problematiskt, man kan ju bli anklagad för att vara både nazist och anhängare av Breiviks manifest om man begår det misstaget. Ändå måste det göras, den här listan är trots allt en ren skymf mot demokratiska grundideal. Det mest intressanta är dock reaktionen på Rebecca Weidmo Uvells bevakning, själv har jag inte dragits in eller hört sura kommentarer. Tvärtom bara goda vitsord så här långt. Men mot Rebecca lät det som sagt annorlunda.

Sofia Embrén, vd på (o)Rättviseförmedlingen skickade ett personligt mail till Rebecca Weidmo Uvell där hon bad henne ta bort uppgifter från bloggen. Det skulle röra sig om uppgifter Sofia Embrén menade var att åsikts- och ursprungsregistrera folk. Det fanns dock ett flertal fel med resonemanget, som vanligt får man väl lov att säga.

Mailet från Sofia Embrén sa allt och lite till. Foto: skärmdump från Rebecca Weidmo Uvell

För det första är det är inte Sofia Embrén som avgör vad som kan och inte kan stå på en blogg, det är något för rättsvårdande myndigheter men inte en vd i (o)Rättviseförmedlingen att avgöra. Vill hon göra en anmälan mot publiceringen är det henne fritt att göra så, men jag ser betydande problem för henne att få rätt i den frågan. Det beror på faktum nummer två.

För det andra är listan i och med att den är inlämnad och diarieförd på kulturdepartementet också en offentlig handling. En offentlig handling kan aldrig en förening, uppdragstagare eller vd lägga sig i eller ha en åsikt om. Den går att begära ut för den som vill det och kan publicera vem som än fick uppdraget eller vilka namn som finns på listan. Sofia Embrén respekterar därmed inte svensk offentlighetsprincip eller rättslig tradition vilket är beklämmande.

Det är skattepengar som har betalt för uppdraget, det är på Kulturdepartementets och kulturministerns uppdrag listan har tagits fram. Det är alltså inte en lista som tillhör (o)Rättviseförmedlingen i en juridisk mening. Att då komma och säga att man inte får publicera den är befängt. Det här sägs till och med rätt ut på deras hemsida där man kan läsa att ”Rättviseförmedlingen fick i uppdrag av Kulturdepartementet att hjälpa dem bredda urvalet inför att platser i styrelser och insynsråd ska tillsättas.”

(o)Rättviseförmedlingen har därmed visat sitt rätta ansikte och skäms inte ett dugg över att försöka utöva direkt censur och övergrepp mot svensk rättsprincip. Att det som de står för är allt annat än rättvisa är väl just det de inte vill vi ska se eller förstå. Detta är alltså en förening som fiskar i mycket grumliga vatten. Här hittar du listan (unvis.it) som är så kontroversiell men som borde betraktas som en offentlig handling vilket den är då den överräckts till Kulturministern.

Bakom masken är (o)Rättviseförmedlingen precis likadan som alla andra människor men aningen mer hycklande om vad det är de vill. Alltihop med notan översträckt till dig svensk Foto: Wikimedia Commons

Men den här seriekrocken stannar tyvärr inte där. I vanlig ordning när det gäller vår regering gör man saker än värre. Alice Bah Kuhnke är inget undantag från den regeln och eftersom frågan är hennes så kör också hon i diket. I lördagens DN (unvis.it) uttalade hon sig i frågan kring listan och det blev en rätt ledsam läsning. Så här sa kulturministern:

”För mig är det viktigt att vi tillsätter tjänster efter förtjänst och skicklighet, därför vill jag ha ett så brett urval som möjligt. Den listan vi fått av Rättviseförmedlingen är ett komplement. Den utgör inte hela urvalet. Ett bredare urval gör så att konkurrensen blir större, och det är bra.”

Det där låter ju jämrans bra men säg mig Alice, hur kan ”förtjänst och skicklighet” vara liktydigt med partikamrater till dig och partivänner från vänsterpartiet? Hur kan man kalla det ”kompetens”? Varför följer listan exakt den agenda som båda era partier har i frågor som genusdebatt eller intersektionalism där ni tycker vad de på listan har uttalat och debatterat? Hur kan ”Har likadana åsikter som jag” vara meriterande till toppjobb?

Kulturministern fortsätter dock enträget sin linje i frågan när hon fäller nästa lilla uttalande som en karaktärsbeskrivning på den som dristar sig att kritisera hennes idéer och inställning:

”Jag konstaterar att många känner sig hotade när konkurrensen hårdnar och gräddfilerna försvinner.”

Där stannade nog klockorna igen. Hon gör alltså det något remarkabla påståendet att gräddfilerna försvinner och att folk nu skulle känna sig hotade av detta. Det är ju tvärtom så att dessa gräddfiler nu inrättas, inte tas bort. Listan är ju en enda lång odyssé i hur man både från Kuhnkes och (o)Rättviseförmedlingens sida ensidigt gynnar de som står dem närmast. Kom ihåg att flertalet namn på listan är personer som har jobbat åt eller nu jobbar för (o)Rättviseförmedlingen.

Den sista spiken i kistan sätter hon med följande rader:

”Jag har inte frågat vad folk röstar på. Sverige är inte betjänt av att låta partitillhörighet gå före kompetens. Den förra regeringen var tydlig med att det var något man ville jobba bort, och det tycker jag är viktigt att vi fortsätter med. Den första utnämningen jag gjorde var en uttalad folkpartist, säger Alice Bah Kuhnke.”

Att låta partitillhörighet gå före kompetens är ju just det hon vill åstadkomma med listan men här döljer hon alltså detta med några lätta avfärdanden för att peka finger på något annat än vad det är. Hon vill hamna i samma ”finrum” som Alliansen som visserligen sa sig ha intentionen hon talar om, men som också dom var sämre på att omsätta de fina orden i praktisk handling.

(o)Rättviseförmedlingen vill gärna peka finger på något annat än vad det egentligen är. Det är ett försök att få in alla de man har goda kontakter med, det är däremot inte ett sätt att skapa rättvisa Foto: Carlo VIII av Napoli Wikimedia Commons

Inte undra på då att skiten har träffat fläkten med besked. Kommentaren från Paulina Neuding på ledarsidan (unvis.it) i Expressen säger det egentligen bäst. Ställ er frågan ”Uppnår detta jämställdhet”? Svaret blir ”Nej”. För den speglar inte mångfald utan enfald. Precis som Paulina Neuding frågar sig kan man ställa listan mot tesen om vilka grupper den utelämnar. Svaret blir ”Många”.

(o)Rättviseförmedlingen har låtit meddela att om man tycker att någonting är fel eller att listan har brister, är det bara att mejla organisationen och föreslå fler namn till den. Förslagsvis, men detta är frivilligt, kan man alltså om man vill sätta sig och bombardera dem med namnförslag man tycker saknas. Ta den chansen om du kan. Adressen är: info@rattviseformedlingen.se

Här kommer några förslag för att fylla de uppenbara luckorna jag ser. Du kanske hittar bättre, skriv detta till adressen ovan. Här finns t ex inga judiska debattörer som Naomi Abramowicz eller Anna E. Nachman. Få har afrikanska rötter och är klart underrepresenterade om man ser till befolkningsantalet. Var finns t ex namn som Makode Linde t ex fast jo ja han är ju man förstås. För män tycks delvis vara bannlysta från listan.

Man kan också fråga sig var samerna finns, de är ju trots allt en svensk minoritet med en egen identitet men lite representation i myndighetssfären utanför den egna administrationen kring sametinget. I rikets administration finns däremot få eller inga samer representerade, dags att ändra på listan (o)Rättviseförmedlingen? Också Romer lyser med sin frånvaro, men det är klart det är ju inte de man menar när man i debatten talar om alla rasifierade så de går väl också bort till förmån för alla kompisar.

Jag är nog inte alltför djärv när jag gissar att det är de egna mobiltelefonernas telefonregister och vithetsstudier som har skapat listan snarare än förnuftet eller tanken att skapa rättvisa. Det är nämligen ingenting (o)Rättviseförmedlingen någonsin har sysslat med, snarare är det illusionen om något de säljer in. Därför ett sista namn som förslag till listan – Pär Ström. En person ständigt mot strömmen (förlåt ordvitsen!), precis vad som behövs i dagens samhälle. En kritisk röst i ett annars nattsvart Sverige.

Finns du med i det här telefonregistret är du vad telefonmodellen heter enligt listan från (o)Rättviseförmedlingen Foto: ”CASIO W21CA for au” by I, Ha cplnfo9t0i. Licensed under CC BY-SA 2.5 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Alice Bah Kuhnke till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det märks tydligt vilken regering du sitter i. Aldrig har väl fel så bristfälligt beskrivits som rätt och tvärtom. Här är du Alice Bah Kuhnke i helt rätt sällskap.

Du tar det till och med ett steg längre när du så välformulerat pekar på att vi som nu kritiserar ditt och (o)Rättviseförmedlingens hanterande genom att utmåla oss som ”rädda för konkurrensen till gräddfilerna”. Jag lovar dig Alice, jag aspirerar inte ens till att få vara med i den skara som kan tänkas bli de utvalda, men jag förbehåller mig rätten att få kritisera ministrar och en regering har förlorat sin moraliska kompass. Det är det som gör dig och er till formidabla kandidater.”