Insikt?

Har mp börjat komma till insikt (DN; Archive)? Inte en dag för sent i så fall men jag tror på det först när jag ser det och har gnuggat mig ordentligt i ögonen. För man behöver inte läsa långt i artikeln så inser man att den försonande tongången inte är annat än falsk. Gustav Fridolin är t ex stolt över att vara Miljöpartist, det skulle inte jag vara i deras kläder. Miljöpartiet är helt enkelt i mina ögon partiet som med råge har passerat bäst före datumet.

StinkandeNär man skrapar på ytan är det samma stinkande parti som alltid som framträder. Miljöpartiet är kort och gott inte moget rollen att ingå i en regering, så enkelt är det Foto: Wikimedia Commons

Snarare verkar Fridolins nyvaknade intresse för avbön bottna i att partiet går kräftgång och har gjort så under en längre tid i opinionen. Få partier har som hans egna fått utstå så mycket offentligt hån och det med all rätt. Från ledningens sida har man inte bara gjort grova felkalkyleringar av verkligheten och fått betala för det utan också sett till att hamna ordentligt snett i sitt sätt att möta denna. Partiet målade in sig i en inställning om det i det närmaste oändliga antalet flyktingar som skulle komma hit, verkligheten såg annorlunda ut.

Han säger sig fortfarande vara stolt över att äntligen kunna välkomna fler flyktingar än någonsin tidigare. Om man har för avsikt att destabilisera landet finns det grund till att känna sig det. Tycker man däremot inte om att landet faktiskt genomlider en förtroende- kris för den politiska eller mediala eliten finns lite eller inget att vara stolt över. Att denna förtroendekris har förstärkts till det yttersta i just kölvattnet på migrationen tycks däremot inte herr Fridolin riktigt inse.

Han är stolt över många andra saker som en desperat politiker på jakt efter återupp-rättandet av ett svunnet förtroende bör vara. Han är t ex stolt över att lärarlönerna äntligen höjs och att fler anställs i skolan. Någonstans har han en poäng i det för det är faktiskt framgångar, men om man ser till helheten finns fortfarande en bild som inte stämmer. Han lovade ju personligen att han skulle fixa skolan på 100 dagar, nu efter över 500 har han kommit allt längre från det målet.

För Fridolin har knappt ens börjat adressera några av svensk skolas grundproblem. Stöket (Dagens Samhälle; Archive) har han inte ens nämnt. Den OECD-rapport som kom 2014 och som gav svensk skola svidande kritik har han inte heller talat om. Den konstaterar att antalet lektionstimmar i snitt i Sverige ligger på 741 timmar. Jämförbara länder ligger på ett snitt på 942 timmar.

SchweizergardetEn indikation på misslyckandet i skolan måste vara när vissa kommuner tvingats att hyra in väktare för att kunna skapa arbetsro i den. Detta talar inte utbildningsministern ens om när han istället räknar upp alla framgångar Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=736417

Samma rapport talar om att stöket i skolan har ökat och att allt fler timmar försvinner från ett redan lågt jämförelsetal. Värdefull tid spills på att bara skapa ordning i klassrummen. Inte ett ljud om detta kommer dock över Fridolins läppar. Än mindre har han något förslag som skulle kunna ordna dagens situation och gud förbjude inga som helst sanktions-metoder mot den eller de som står för stöket. Så här sammanfattade OECD det:

”Students do not listen to what the teacher says; there is noise and disorder; the teacher has to wait a long time for students to quiet down; students cannot work well; and students do not start working for a long time after the lessons begin.”

Visserligen kom rapporten när Jan Björklund fortfarande var utbildningsminister men ändå har också den nya regeringen och dess ansvarige minister beröringsskräck inför den. Att känna sig stolt Gustav kräver att det finns skäl till detta. Har man inte det är det som med allt annat i Miljöpartiets värld – luftbubblor.

Nästa kapitel i en sorglig roman där stöket är det tongivande handlar om att det fenomenet har gått så långt att skolor tvingas hyra in väktare för att värna de skötsamma eleverna från de som förstör. Ett exempel på det kommer från Småländska Älmhult (P4 Kronoberg; Archive) där till och med skolans rektor hotades efter det att droger hade flyttat in på skolans område. Tills sist togs det drastiska beslutet att hyra in väktare.

Nästa faktor har Gustav själv ställt till med och det är att de nu nyanlända barnen har fler hinder i skolan än andra barn. Språk, kultur och ovanan att ens gå till skolan är några av de extra bördor dessa barn får dras med och inga extra resurser skjuts till. Istället får skolorna lösa problemen bäst de kan och har resurser till. Problemen (GP; Archive) hopas och ingen, inte minst Fridolin, har vare sig svar eller lösningar.

TransportflygplanVissa elever har inte jetmotorer till sin hjälp för att kunna lyfta. De har däremot lika stor last som ett transportflygplan och utbildningsministern har inga svar på vad som bör göras trots att hans parti har skapat situationen Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=736417

Det brukar ju heta att man får det man förtjänar och det gäller inte minst Miljöpartiet. Inget annat parti har så snabbt misslyckats med sin regeringsroll som dom och snart sagt varje dag kommer nya bevis på deras misslyckanden. Att Fridolin är ångerköpt ingår i den politiska teater han och andra vänstermänniskor har sysslat med sedan tidigt 70-tal men få är väl de som längre tror på de locktoner som kommer därifrån.

När inte ens partiets egna representanter tror på hans eller Romsons ledarskap (Expressen; Archive) lär nog ödestimmen vara slagen för åtminstone ett misslyckat partiledarval och ett dåligt ministerval. Svensk skola har helt enkelt inte längre råd med Gustav Fridolin.

Peter Eriksson är dock inte ensam i sin kritik mot dagens partiledning. Fridolins gamla mentor Bertil Torekull riktar svidande kritik (Expressen; Archive) mot framför allt Åsa Romson och alla hennes misstag. Inte så undra på då just de kom i parti och minut under en period. Återigen en person alltså som vare sig Sverige eller Miljöpartiet har råd med.

Summan av all jävelskap blir till sist att Miljöpartiet är den svaga länken i det som kallas regeringen. Den bör omedelbart ombildas utan vare sig Vänsterpartiet eller Miljöpartiet ens påtalade i en ny sådan. Varför Vänsterpartiet också dom bör uteslutas från all kontakt med makt återkommer jag till i ett senare inlägg.

MotorcykelVare sig Löfven vill inse det eller inte bör han nog överväga en ommöblering av regeringen utan vare sig Vänsterpartiet eller Miljöpartiet med. Låt dessa långsamt glida iväg så vi kan vinka adjö helst för alltid Foto: Wikimedia Commons

Löjesgudien nominerar idag Miljöpartiet och dess ledning till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är tydligt att det fortfarande mest handlar om tom retorik från Miljöpartiets sida i den allmänna debatten. Gustav Fridolin lägger pannan i djupa veck och spelar ångerfull men vad hjälper det om man inte ens är beredd att tala om de verkliga problemen. Han gör det inte bara till ett internt problem för Mp utan också till ett problem för hela landet eftersom han sitter i regeringen och det gör honom och partiet till fullfjädrade kandidater.”

Ett cyniskt spel

De nyanlända fortsätter att välla in över gränsen utan eftertanke om en sådan självklar fråga som om samhället klarar av trycket. För det är inte invandringen eller invandrarna som gör mig förbannad. De har trots allt inte gjort något och ska därför inte hängas ut.

Istället är det faktumet att Sverige och dess ledning inte har tänkt igenom alla aspekter och effekter. Ett sådant exempel är boende där inför stundande vinter flyktingar kanske kommer att tvingas bo i tält som det berättas om i Skånska Dagbladet (unvis.it). Rimmar knappast bra med regeringens slagord om humanism.

HundslagsmålNär man ser och förstår regeringens politik kan man undra om inte hundslagsmål är mer humanistiskt. Få gånger i världshistorien har vi fått se så mycket ekonomiska trick och trolleri. Foto: Wikimedia Commons

Nu introduceras dock nästa kapitel i cynismens historia, idén är signerad forskaren Martin Ljunge och framfördes i onsdagens SVD (unvis.it). Hans tanke är att det precis som med koldioxid ska det gå att handla med flyktingkvoter. Detta för att dessa ska hamna där mottagandet är som billigast.

Hela resonemanget låter som gamla tiders fattigvård. Då kunde bönder bjuda på föräldralösa barn eller barn som fattigvården hade tagit om hand på auktioner. Lägsta budet i budgivningen vann. De fick sen arbeta livsandarna ur kroppen för ”vänligheten” att få bli omhändertagna.

En sedvänja vi gud vare tack har lämnat bakom oss, men nu kommer den igen i ny tappning. Tanken att det ska bli så billigt som möjligt är ju god ur en skattebetalares synvinkel, men är det en värdig tanke och system?

PengarGöm sanningen genom att låtsas måla upp bilder av något som inte stämmer och där bristen på pengar inte får komma fram. Problemet är bara att regeringens politik talar ett annat språk Foto: Wikimedia Commons

Svaret på den frågan blir förhoppningsvis ”nej”. Ingen eller få vill ha tillbaka en sedvänja vi för alltid har övergivit. Förhoppningsvis vill få eller inga se det ovärdiga i ett som faktiskt skulle handla med människor. Men förslaget visar på något annat, något mycket mer cyniskt.

Det är väl få som har undgått att märka hur ansträngt läget faktiskt är i kölvattnet på alla nytillkomna. Myndigheter som larmar, kommuner som sänder ut nödrop och beslut som vittnar om en djup desperation som tältlägret utanför Lund som du kan läsa om i länken till Skånska Dagbladet ovan.

Ändå är det som om våra makthavare har vaknat sent och dessutom stundtals gjort riktiga prakttavlor. Det har helt enkelt funnits dåligt eller bristfälligt ledarskap. Och sånt har det funnits i överflöd sedan Stefan Löfven tillträdde, denna regering har i själva verket visat sig mest kompetenta på att vara så inkompetenta det någonsin har gått.

Bad ArtRegeringen är nog konstnärer i klass med detta eftersom de upprepar sin vana att skapa riktiga tavlor Foto: Museum of Bad Art

Stefan Löfven t ex har inte vaknat förrän nu i dagarna ur sin vintersömn och sagt det alla hela tiden har vetat – Sverige håller på att nå gränsen. Mer om det i Sydsvenskan. Under tiden som han har sovit sin skönhetssömn (?) har också han ägnat sig åt samma cyniska spel som Martin Ljunge. Den här gången heter dock inte spelet ”bjud så lite som möjligt” utan ”byt ut flyktingkostnad mot flyktingkostnad”.

Statsministern har ju helt enkelt kört en liten rockad. Han kompenserar en kostnad med att dra in en annan. Denna andra kostnad är delar av u-landsbiståndet som nu istället går till kostnaden för migration som Sveriges Radio kan berätta om. Där finns också en intervju i radio med statsministerns krystade förklaringar som bygger på regler uppsatta av OECD.

De så kallade DAC-reglerna skulle menar han ge dem denna rätt. Det gör de faktiskt men bara som en direkt nödåtgärd och frågan är om vi är där än.Frågan är också om det är moraliskt eller ens solidariskt? Är det ens i enlighet med den ”feministiska utrikespolitik” som regeringen säger sig föra?

DACDAC (Digital Analog Converter) används vanligtvis i stereoutrustning men nu används samma term istället i politken. Dock inte med samma välljudande resultat den här gången Foto: Wikimedia Commons

Sanningen är förstås att det hela är ett gigantiskt hyckleri för att dölja det faktumet att vi inte längre har de resurser som krävs dvs pengarna. Dessvärre blir det än värre med det galopperande underskott som regeringen så målmedvetet bygger upp.

Också Isabella Lövin (mp) slår in på samma linje och redovisar i följande artikel (unvis.it) i SVD vad det är som kommer att få stryka på foten. Miljöpartiet är ju de som har målat in sig mest i flyktingfrågan. De är också de som nu får stå med dummerjönshatten mest synbar i den villervalla som brukar kallas ”regering”.

Isabella Lövin var ju under åren i opposition mycket kritisk till samma förfarande av alliansen som man kan läsa om i Omni. Nu går det däremot hur bra som helst att göra samma sak. Enda anledningen till den tystnaden är nog att hon själv nu är minister och därmed den som håller i beslutet. Hennes logiska looping kräver nog maximalt dos av den varan.

G KraftLogisk looping kräver oftast sitt pris som g kraft t ex. Foto: Wikimedia Commons

Isabella Lövin är ju dessutom ingen duvunge på samma område. Redan strax efter regeringens tillträde körde man samma kreativa bokförings-trick.

Före valet tyckte hon att svensken borde betala för både migration och bistånd utan knussel, efter valet skar hon ner biståndet med 1,3 miljarder. Den här gången slår hon sitt rekord ordentligt och skär ner med 20 miljarder. Beslutet då drabbade bland annat vårt bidrag till FN:s vaccineringsprogram. Läs mer om detta på bloggen Fnordspotting.

Den miljöpartistiskt lagde, jag tillhör definitivt inte den skaran, kanske frågar sig vad detta gjorde. Kanske bara att än fler nu inte kunde vaccineras mot sjukdomar som malaria eller tbc som båda är vanliga i den fattiga världen. Möjligen också att än fler nu plågades i sin tillvaro av dessa sjukdomar.  Det kan ju också vara så att länder nu fortsätter att hållas i fattigdom på grund av sjukdomar och dåliga beslut.

VirusFörra gången var det vaccinering som fick stryka på foten, vad blir det nu när Isabella Lövin håller i yxan? Det faktumet att kostnaderna skenar är något man döljer med alla resurser man har Foto: Wikimedia Commons

Men bäst 2014 var nog inte reultatet eftersom vi ännu inte har sett den fulla effekten. Nej, det var istället hennes något krystade förklaring så också den är värd en extra notis. Isabella Lövins ord är nästan profetiska i sin vishet:

Förra regeringen ökade anslaget till vaccinering väldigt mycket. Man kan fråga sig hur relevant det är att Sverige ska vara så enormt stor givare i olika sammanhang.

Det där är politiska när den är som värst. I ena stunden sa hon alltså att förra regeringen drog in för mycket pengar från biståndet.  Väl i regeringsställning hävdar hon istället att de har skjutit till för mycket (?????????!!!!!!!!). Återigen tittar ett parti fram bakom grannlåten som inte är mogen uppgiften.

Som vanligt får man konstatera att det är landets ledning som sin vana trogen står med byxorna vid fotknölarna. Regeringen Löfven är ju extra duktiga på det. Knappt har trycksvärtan hunnit torka i tidningspappret förrän det är dags för nästa frivolt.

Några av ingredienserna i soppan heter som vanligt dålig framförhållning, planering och förberedelse. Resultatet lämnas också det som vanligt över till skatteboskapet och de som faktiskt är i behov av nödhjälp.

Bilkrasch

Regeringen är både som en bilkrasch och volt på samma gång. Den enda skillnaden är att bilkraschen betalas av bilstallet, systemhaveriet av skattebetalarna Foto: Wikimedia Commons

Sent ska syndaren vakna, men kanske har Löfven nu vaknat upp ordentligt från sin idetillvaro. Frågan är bara hur länge han kan hålla sig till det reella, det verkliga. Med sig i regeringen har han ju ett av landets mest verklighetsfrånvända partier. Ett parti som inte spar något krut att ställa till än mer skada i frågor man inte har kompetens ens att komma i närheten av. Framtiden är med andra ord det enda som kan tala om hur det går, det kan bli spännande.

Löjesguiden nominerar idag lätt letargiskt regeringen och Martin Ljunge till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har en sak gemensamt, ingen av er bör använda ord som ”solidaritet” eller ”omtanke”. För den fadda smak hela denna ovärdiga tillställning lämnar i munnen förbjuder bruket av orden. Det inträffade diskvalificerar alla parter i målet. Det är därför ni är fullgoda kandidater till priset.”