Stefan, vi måste tala!

Stefan, jag vet att du inte bryr dig så hemskt mycket om ”röstboskapet” mer än då det är val och när man ska fjäska för väljargrupper eller blidka folk med nya bidrag till både glasögon (länk till regeringens utredning) och gratis museiinträde (DN;unvis.it). Både du och jag vet ju dock att allt det där bara än fernissa och att det finns betydligt mer akuta problem, ett av dessa heter Margot Wallström och hon börjar nu bli direkt pinsam men också härskarlysten.

Ta bara det hon gjorde på konferensen ”Folk och Försvar” där traditionellt försvars-ministern men inte utrikesministern per automatik är inbjuden. På den spelade hon ju helt plötsligt båda rollerna och åsidosatte därmed Peter Hultqvist. Det var dessutom andra gången på mindre än ett år eftersom hon också bestämde över om Sverige skulle hjälpa Frankrike mot terrorism eller inte.

På konferensen la hon till och med fram förslag (Aftonbladet;unvis.it) som hon vore minister också i denna fråga. En ny värnpliktsreform borde nog vara just en försvarsfråga. Det är den alltså inte, den är en utrikesfråga om man får tolka Wallström rätt. Frågan är var du Stefan finns i allt detta? Är det i vanlig ordning så att du är ointresserad av att styra upp eller bestämma över dina egna ministrar?

Regeringens arbete och sättet att leda tycks präglas av kaos. En minister gör en annans jobb och sitt egna skiter hon åt h-e, ändå ingriper ingen allra minst statsministern som ska föreställa ansvarig för det hela Foto: ”Chaos (6930838882)” by Moyan Brenn from Anzio, Italy – Chaos. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Vi måste därmed ställa oss en rad frågor. Den första är vem är egentligen försvars-minister, är det Margot Wallström eller Peter Hultqvist? Den andra frågan är allvarligare än så, den lyder Kan en regering ha ministrar som tror sig ha bestämmanderätten i fler frågor än den man är utsedd att ansvara för? En tredje fråga är vad detta säger om regeringen och dess arbete. Kan en regering fungera på ett så rörigt och minst sagt oproffsigt sätt som utrikesministern visade på konferensen?

Wallströms tillkortakommanden stannar ju dock inte vid detta, de fortsätter tvärtom med oförminskad styrka. Nu senast igår lyckades hon se till att förhållandet mellan Israel och Sverige numer är bottenfrusen. Israels utrikesdepartement utfärdade till och med ett  inreseförbud (SR) för henne i egenskap av utrikesminister. Alla de som fanatiskt och enögt tycker detta är bra eftersom Israel i deras ögon är satan självt, jublar säkert men detta får tyvärr konsekvenser som dessa inte hade tänkt på.

Det innebär för det första att det högtidlighållande som Wallström skulle deltagit i där man skulle hylla Raoul Wallenbergs insatser i slutet av andra världskrigets Ungern nu ställs in. Visserligen bara en symbolhandling men en viktig markering om hur illa relationerna nu är. Bullshitförklaringen från svenska UD heter att besöket på seminariet ställts in av ”kalender-skäl”. Den rätta förklaringen är nog att utrikesministern är förklarad Persona non grata vilket är diplomatspråk för en icke välkommen person.

Utrikesministern är nu inte längre välkommen i Israel vilket praktiskt sett  innebär att hon inte längre kan utföra sitt jobb vare sig i Israel eller Palestina. Sverige har därmed tappat sin roll som fredsförhandlare i området tack vare hennes politik Foto: Wikimedia Commons Etsning av H.W Wellcome

Det innebär vidare att Sverige inte längre har något som helst inflytande och därmed förmågan att agera i konflikten mellan Palestinier och Israeler. In i Israel är hon inte välkommen och ingen på den sidan lär nog tala med henne förrän något nytt som förändrar allt inträffar. Den dörren är alltså helt stängd tack vare hennes agerande.

Inte heller kan hon tala med den Palestinska sidan ansikte mot ansikte på plats eftersom ett sånt möte kräver att hon reser via Israel. Dit hon ju inte är välkommen så där försvann den chansen. Hon har alltså sett till att Sveriges traditionella roll som fredsmäklare  nu har fått sig en ordentlig törn och därmed har hon bakbundit sig själv. Vi kan som nation i stort sett bara titta på och fortsätta att agera så ensidigt som vår utrikesminister har agerat, allt annat är redan nu förlorat.

Grunden till den här konflikten återfinns i händelserna med de knivattacker som har skett inne i Israel under hösten, här hittar du en engelskspråkig artikel från CNN. Kom ihåg, attackerna har skett oprovocerat, riktats mot civila och i vissa fall mot poliser och soldater, har varit samordnade och organiserade och har initierats av den Palestinska sidan. Attackerna har lett till att flera av de som har utfört attackerna har skjutits ihjäl.

Om man ska diskutera en sidas övergrepp bör man diskutera den andra sidans stöd till terror. Det hade varit att vara objektiv – något utrikesministern med sin politik under inga som helst omständigheter är. Foto: Wikipedia

Den sista punkten, att skjuta ihjäl förövarna har varit den punkten som har delat världen. Visst finns kravet att personerna ska lagföras och ställas inför rätta i en fri och rättvis rättegång, men hur realistiskt är det kravet när en person går bärsärkagång med en kniv i näven och redan har bevisat sig kapabel att både mörda och skada?

Utrikesminister Wallström har gått på den första linjen, den som säger att personerna ska ställas inför rätta. Att de avrättats har hon kallat ”Utomrättsligt Dödande” (SVT; unvis.it). Detta är en term som väcker många frågor eftersom användandet av den bara pekar ut en sida utan att med en annan debatt ifrågasätta den Palestinska politiken.Kom ihåg att till och med Fatah hyllar dåden som ”ett föredöme”. Du kan se video med material från Palestinsk TV här under.

Hennes kritik och politik är alltså enkelspårig och enögd, hade hon varit objektiv hade hon kritiserat den Palestinska sidan för länge sedan men detta har inte hänt. Istället har hon inlett en politik som ska utreda en sidas brott, men inte ens med ord nämna den andra sidans övergrepp. Kanske inte undra på att man reagerar från Israelisk sida. Inte för att jag säger att Israel står utan skuld, men den är nog tyvärr betydligt mindre än den andra sidans vilket utrikesministern så där lägligt har glömt bort. Har du det också Stefan?

Kanske är det så Stefan att du i vanlig ordning låter Wallström ”välja” att se en sidas övergrepp som större än de är, men den andra sidans övergrepp som mer negligerbar för att det  fångar upp röster i vårt land? I så fall är det  nu inträffade än mer smutsigt än bara en ensidig syn på skuld i frågan! Det är nog snarare dags också för dig Stefan att inse att den nuvarande politiken ställer till med skada för Sverige för lång tid framöver.

Som alltid är ju nämligen sanningen lite mer nyanserad än den svarta och vita bild som Wallström nu ger bilden av. Hon kan ju också kunna titta på bilden av IDF-soldaten som ger en av de skjutna första hjälpen som hon och andra kan se här under. Hon kan ju också betänka vem som angrep vem och vem som därmed bär huvuddelen av skulden men det är nog för mycket begärt. En sån tanke är dock förgäves med tanke på hennes tidigare uttalanden som man kan läsa om på Fnordspotting.

En av de skjutna Palestinierna får första hjälpen av Israeliska soldater som nyss har attackerats. En bild utrikesministern nog vill låtsas inte finns. I hennes värld är en skyldig och den andre oskyldig trots att verkligheten talar ett annat språk Foto: IDF

Löjesguiden nominerar nästan mekaniskt utrikesminister Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen annan har gjort sporten skita i det blå skåpet till en större konstart än du Margot. Du tar inte bara över andras arbetsuppgifter utan du upprepar också ett sönderfall i relationen till annan stat igen och igen och igen i all evighet. Det finns helt enkelt inget slut på din förmåga att leverera elände åt nationen, du borde bli kunglig hovleverantör i ämnet. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset.”

Bristen på självinsikt

Jag tror allvarligt talat att regeringen inte har självinsikten att se hur illa det är ställt och hur åt fanders de sköter sitt jobb. De tror säkert de är guds gåva till folket när de i själva verket är en värdemätare på den sjukdom som snabbt äter sig in i det svenska samhället. Kanske är det så illa att de inte ens kan eller vill ta in de varningssignaler som nästan dagligen avslöjar sanningar ingen, inte minst de själva, vill höra. En av dessa inbillska heter Margot Wallström och nu har hon gjort det igen.

Hon har ju börjat så storstilat. Först ställde hon till jättebråk med halva arabvärlden där Saudiarabien stod i skottgluggen när hon kallade landet ”medeltida”. Så här lät Peter Wolodarskis kommentar om hennes utrikespolitiska meriter i en ledare (unvis.it) i DN. Strax efter gjorde hon först ett självmål, sen ett till i fallet Israel. I sitt sista uttalande lät hon förstå att Palestiniernas situation i Israel och den konflikt som där utspelas, har drivit IS till bland annat terrorattentaten i Paris och att det därmed indirekt skulle finnas en koppling.

Inget kan bli mer fel, IS bryr sig inte så särskilt mycket om vare sig Palestinier eller deras situation. Men vad gjorde väl det, skandalen och den diplomatiska krisen var ett faktum. Artikeln i Expressen (unvis.it) kan berätta om händelsen. Israels syn på Sverige har därmed tagit ett steg till en mer misstänksam hållning och det gör inte direkt underverk i samtal mellan de båda länderna i framtiden. Något som också kommer att påverka andra situationer om jag får misstänka om det hela.

Stirrande blickar och gloende mellan grenarna i granen har blivit resultatet av den misstänksamma hållning som både arabländer som Saudiarabien och nationer som Israel numer har om Sverige. Att i det läget släppa in oss i säkerhetsrådet vore förödande, den dagen det här landet är objektivt i vissa konflikter hamnar allt i en annan dager Foto: ”Wikimedian editing in the wild woods (1696) (cropped)” by Kychot – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Ett exempel på att IS knappast sätter Palestiniers säkerhet högst är att i krigets Syrien är landsflyktiga Palestinier en av de grupper som råkat illa ut. Visserligen har IS inte anfallit deras läger men man har inte heller stoppat sin expansion med hänsyn till gruppen som därför har fått betala med döda och sårade de också. I bland annat staden Yarmuk har folkgruppen fått betala ett högt pris. DN har skrivit en artikel (unvis.it) om detta.

I Israel är Sverige och Sveriges utrikesminister brännmärkta. Hos deras utrikesdepartement är bilden klar, Sverige har skiftat från att ha kallat sig neutrala till att bli en röst för den palestinska sidan och enbart den. Den bilden har förstärkts av det klantiga erkännandet av Palestina som Sverige genomförde som en av de första utrikespolitiska åtgärderna när den nya regeringen tillträdde. Det erkännandet kommer också att försvåra en fredsprocess där Israel är med.

Det har till och med gått så långt att utrikesministern är välkommen till Israel men inte i en officiell funktion. Är hon där är det som privatpersonen Margot Wallström, inte som Sveriges utrikesminister. Ett faktum som betyder att personskydd kan hon inte räkna med och hon kan inte heller räkna med att någon lyssnar på henne som minister.

Om utrikesministern väljer att åka till Israel gör hon det numer utan skydd som får ordnas av henne själv eller utrikesdepartementet. Hon har ingen officiell status som minister medan hon är där utan hon vistas i landet som privatperson. Så långt har klyftan mellan Israel och Sverige vidgats sedan Wallström blev utrikesminister Foto: Wikimedia Commons

Bråket mellan Israel och Sverige gick till och med så långt att Israels Stockholms-ambassadör kallades hem för ”konsultation”. En åtgärd som i diplomatiska kretsar används för att markera mot ett land hur missnöjd man är med de nuvarande relationerna och hur saker sköts från motpartens utrikesdepartement. På SVT:s hemsida kan man läsa mer om händelserna som infekterat de bilaterala förhållandena mellan länderna.

Det är alltså en rätt diger lista med grodor hon kan yvas över. Meriter andra i hennes position dock inte skulle tveka om att försöka dölja. i det här rätt prekära läget vill hon ansöka om att få in Sverige som en temporär medlem av FN:s säkerhetsråd. En rätt korkad idé som bara handlar om självbilden av oss som oöverförträffade. Här i SVD framförde hon sina något verklighetsfrånvända tankar.

För skulle det förbättra chanserna att nå permanent fred i konflikten Israel Palestina? Nej, tvärtom skulle det försvåra! Anledningen är helt enkelt att när Sverige deltar i ett beslut i säkerhetsrådet kommer Israel uppfatta det som ytterligare ett försök från henne och oss att skapa ojämlika villkor. Något som kommer att göra landet ytterst motvilligt att diskutera en rad frågor som måste diskuteras för att fred ska kunna uppnås.

Om det är fred vi vill ha bör vi nog byta ut utrikesministern innan det är möjligt. Hennes bindningar och förkärlek för att alltid se vissa konflikter lite väl endimensionellt är inte direkt ett stöd i situationen Foto: Wikimedia Commons

I Israel är argumentet redan formulerat och det blir än mer glasklart för dom att Sverige inte går att lita på när vi har en regeringsmedlemmar som Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan. Kom ihåg att de båda har arresterats för vad landet har sett som olagliga demonstrationer. Också utrikesministerns Israel-tourettes har starkt bidragit till slutsatsen och synsättet hos landets utrikesdepartement.

Rätt eller fel av Israel kan man alltid diskutera men min poäng är att skadan är skedd och skulden till den ligger helt och hållet hos utrikesministern. Att efter den här skakiga resan dessutom begära att en så oseriös aktör som Sverige få ansvar för att vara delaktiga i att lösa olika konflikter som t ex Palestinakonflikten, är som att hälla bensin på brasan. I synnerhet Mellanöstern kan detta visa sig medföra mer problem än det löser.

Jo, jag använder ett ord som ”oseriös” eftersom det är vad vår utrikesminister har gjort oss till. Vår utrikespolitiska gärning sänks i ett löjets skimmer när utrikesministern tar till orda. Än värre är att nu vill man alltså in i säkerhetsrådet vilket skulle kunna destabilisera situationen i konflikten mellan Israel och Palestinierna än mer om det går illa. Säkerhetsrådet kommer kanske till och med behöva döpas om till osäkerhetsrådet om vår utrikesminister fortsätter den inslagna banan.

Det enda utrikesministerns politik hittills har åstadkommit är mer osäkerhet och än mer balansgång för parterna som också blivit mer motvilliga. Kräftgång med andra ord och det är inget bra facit att ta med sig till säkerhetsrådet Foto: Wikimedia Commons

Hennes subjektiva hållning och politik håller på att bli ett utrikespolitiskt problem och det är vårt land som kommer att få betala priset för detta. Fnrodspotting har som vanligt bloggat suveränt om utrikesministerns oförmåga att se på vissa konflikter med mer nyanserade och objektiva ögon. Det har blivit dags att ta tillbaka makten från den galenskap som kallas ”regeringen”.

Löjesguiden nominerar idag utrikesministern till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att utrikesministern har förtroende i regeringen för sin politik är uppenbart. Det är dock inte lika uppenbart att samma Wallström har något större förtroende i andra länders ögon. Halva arabvärlden har redan gjort tummen ner och det borde vara en varningsklocka. Att då göra det än värre genom att involvera Sverige i känsliga förhandlingar i just samma region om fred, är i bästa fall att se som korkat värre. Det gör utrikesministern både värdig kandidat till priset men också blind för verkligheten.

Det får vara nog nu!

Att den här regeringen är totalt körd inser snart alla utom dom själva och de som inte kan inse därför att de är för hjärntvättade. Statsråd efter statsråd gör bort sig, statsministern är en av de sämsta vi har sett någonsin och hela deras arbete präglas av sån valhänthet att få eller inga kan längre  med framgång försvara dem.

Margot Wallström är en av dem som tidigare har gjort bort sig. Vem kan glömma det diplomatiska sammanbrottet med Saudiarabien eller flera av de kriser hon har ställt till med där Sveriges relation till Israel har försämrats? Men nu har hon gjort det igen, försämrat relationerna alltså. Den här gången är det återigen relationen till Israel som har skadats med hennes uttalande.

Uttalandet gjordes i lördags i Rapports extra sändning angående terroristattentaten i Paris. Det gick ut på att det vi nu såg i Paris skulle ha kopplingar till unga Palestiniers situation och att det vi hade sett var ett uttryck för denna desperation. Uttalandet hittar du på SVT:s hemsida.

Så var det då dags igen. Margot Wallström är ytterligare en av dem som låter munnen gå innan hon tänker efter. Resultatet blir att den ena krisen efter den andra seglar upp och i slutänden är det Sverige som får betala priset Foto: Wikipedia

Låt oss döda den myten med en gång, det vi såg i Paris beror på en organisation som ser det som sin uppgift att skapa en stat baserad på vad de ser som uttolkningen av Koranen. Inget annat. För detta är de beredda att gå så långt som att göra sig och de sina till mördare. Dödande ursäktas inte av någon religion, påstår man att så är fallet är det inte längre en religion utan en massmordssekt vilket Daesh är.

Det har alltså lite eller inget att göra med Palestina, att påstå detta är fruktansvärt korkat och visar bara hur lite man vet. Ett faktum som har blivit som ett signum för regeringen som har en utrikesminister som tycks lida av Israel-tourettes. Det i sin tur bidrar bara till bilden av denna regering som en enda lång mardröm som borde ha avgått innan den ens tillträdde. Fnordspotting har i vanlig ordning bloggat suveränt om uttalandet. Så här lät hennes uttalande:

”Man kommer tillbaka till situationer som den i Mellanöstern, där inte minst palestinierna ser att det finns ingen framtid för oss. Vi måste antingen acceptera en desperat situation eller ta till våld.”

Naturligtvis blev reaktionen hård i Israel, varför den inte skulle ha blivit det är inte ens att diskutera. Uttalandet är djupt kränkande om än dubbeltydigt. Uttalandet från Israels utrikesdepartement säger allt och lite till. The Times of Israel sparade inte heller på krutet, inte heller The Jerusalem Post. Varför skulle de göra det? Hon gör en koppling som inte finns och uttalandet implicerar att Israel skulle haft en skuld i det som hände i Paris om än moralisk. Så är det naturligtvis inte och det borde hon veta.

Svensk vänster med regeringen i spetsen börjar allt mer utvecklas till något som mest liknar Twilight Zone. Dimensionen där allt är annorlunda och där logiska lagar inte längre går att använda för att kunna förklara verkligheten Foto: Wikimedia Commons

Själv har hon försökt att tona ned hela händelsen. Det brukar i vanlig ordning behandlas så när vår regerings ministrar inte klarar sitt jobb eller visar att de inte har koll på läget. Hon har ju som sagt dessutom visat sig ha just Israel-tourettes tidigare så hon har övat länge och väl. Kanske är hon ute och fiskar i grumligt vatten igen då detta ju kan ge många röster till nästa val. Snart är det bara vissa väljargrupper som stödjer den här regeringen som nu är förbrukad.

För att ytterligare understryka vilken naturkatastrof denna regering är, ger sig nu statsminister Löfven in i striden. Där ger han sitt stöd till Wallström och tycker kritiken är ”Väldigt orättvis”. Du kan läsa om fortsättningen på bråket i Expressen (unvis.it). Statsministern väljer alltså att göra illa än värre istället för att reda upp hela denna historia. Återigen begår han alltså något av det mest episka av undanflykter, dumheter och bortförklaringar för att sopa det oförsvarbara under mattan.

Den här gången går dock regeringen än längre i sin strävan att riktigt skita allt åt h-e. Wallström kontrar nu med ett nytt uttalande som ska gjuta olja på vågorna var det väl tänkt, problemet är att det gör det motsatta. När hon så gör sitt tillrättaläggande heter det att ”det är Israels problem om de upprörs över olika svenska uttalanden”. Artikeln från Expressen (unvis.it) hittar du här. Citatet lyder så här:

”Jag har ingen mer kommentar till det. Israel upprörs över allt vi gör så det är inte för oss att svara på. Utan det får Israel svara på, säger Wallström.”

Det hon säger är alltså att om Israel har problem med hennes uttalande är det deras problem inte hennes. Snacka om att sjunka till sandlådenivå ovärdigt en av de viktigaste posterna i regeringen. Det visar också hur illa det är ställt med en regering som nu har lyssnat för mycket på Miljöpartiet och nu får de betala priset genom att allt fler kanaler för dialog i utrikesfrågor stängs en efter en. Det är knappast troligt att Israel bjuder in Sveriges utrikesminister för samtal för en lång tid framöver efter alla hennes grodor.

Men utrikesministern spelar inte ensam i den här ligan tyvärr. Den Israelfientliga retoriken fyller snart dagligen den så kallade press som vi har i landet. De visar i vanlig ordning prov på att vara sååååå oberoende (ja, det där var ironi!). Missförstå mig rätt, det finns flera saker man kan kritisera Israel för men attacken i Paris är inte en av dessa. Inte heller följande ”nyhet” som återfinns i Aftonslasket är särskilt trovärdig.

För också Aftonbladet är inne på rätt linje som så ofta förr. Häromdagen meddelade man att femton döda personer hade påträffats på Sinaihalvön i Egypten. Underrubriks formulering var ”nära Israels gräns” vad nu det hade med saken att göra. Det är som vanligt alltid ett land som finns i fokus när något negativt eller tragiskt ska meddelas. Om de har med saken att göra eller inte är ovidkommande, här ska både urusla ministrar och tidningar peka finger som för att misstänkliggöra och smutskasta.

Aftonbladet är dock mer komiska när de i vanlig ordning inte kan hålla reda på fakta, i det här fallet att Sinaihalvön delvis ligger i Egypten och att det var i detta land de döda påträffades. Men gud förbjude, skriver man något som ens kan andas att det troligen är Egyptier som ligger bakom kan ju sammanfattas i ordet ”rasism”. Att det dessutom SKULLE kunna vara krafter lierade med IS och Al Qaeda kan man inte heller skriva då också detta faller under r-ordet.

Dessa grupper är ju trots allt extra verksamma just på Sinaihalvön så det är ju helt gripet ur luften. De använder området som smugglingsväg för flyktingar så också det ska man låta bli att nämna. Att de dessutom har kidnappat Etiopier och hållit dessa fångna i området tidigare för att kunna pressa de anhöriga där hemma på pengar kan man inte heller nämna. Gör man det kommer r-ordet fram igen, var är ju trots allt ”bara” rasifierade afrikaner som hittades. Det erkänner ju till och med Aftonslöddret.

Tecknen hopar sig, vi har en helt annat tonläge mellan vissa politiska krafter och Israel i dagens Sverige. Utrikesministerns uttalande är därmed logiskt om än stenkorkat. ”Anitsemitism” är kanske ett problematiskt ord att använda i sammanhanget men det är ändå dit tankarna förs. Om man går dit kan man med lätthet dra slutsatsen att det inte längre är svenska nazister som är antisemitismens fanbärare, det är svensk vänster som bär fram den retoriken.

Det finns dock en slutsats man måste dra och det är att det måste vara slut på dumheterna från regeringen nu. Den följetong som kallas ”regeringen” har snart 7-8 kraschlandningar om dagen på sitt samvete. Ingen regering i historien har lyckats skita så mycket åt h-e och Margot Wallström är bara en i mängden av okunniga i denna. Ni är valda för att uträtta ett jobb, ni gör allt annat än det. Den här regeringen är i själva verket en kraschlandning utan slut. Avgå Löfven!

Sverige är värt mer än den här regeringen. Vi står dessutom inför en stundande katastrof med migration där regeringen fullständigt har kapitulerat, också den skadligt för landet. För att det över huvud taget ska finnas ett land att regera över måste vi ha en ny regering nu. Får vi inte det och får dras med den här ministären tycker jag personligen synd om en nation som nu går en sakta sotdöd till mötes. Tacka Löfven för detta svensk!

Regeringen Löfven är som ett ständigt pågående krasch som hela tiden upprepar sig. Sverige är landet som kommer att få betala priset för utrikesministerns alla tavlor och man stänger därmed allt fler dörrar till omvärlden. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström och Stefan Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er okunskap är oändlig men ändå talar ni. Jag ska inte påstå att jag vet allt i frågan, men den tycks vida överstiga era och den finns nog lite till mans utan att vare sig jag eller andra blir utrikesministrar eller statsminister. Margot Wallström bevisar därmed tesen att i stort sett vem som helst kan bli minister i den här regeringen, kunskap eller inte. Statsmininstern visar dessutom vilken fingertoppskänsla han hade när han valde ut detta ”järngäng”. Det gör er båda till formidabla kandidater till priset.”

Vilse I Pannkakan

Vilse i pannkakan, så kan man nog sammanfatta Margot Wallströms hittillsvarande period som utrikesminister. Vill man vara elak skulle man kunna beskriva det som ett fullskaligt sammanbrott. Faktum är ju att hon med sin politik har lyckats med konststycket att göra förbindelserna med Israel mer djupfrusna än vad de har varit någon annan gång i vår politiska historia. Orsaken är enbart Sveriges beslut att erkänna Palestina som stat så ingen kan säga att det var Israel som var den som åsamkade de bilaterala förbindelserna sådan skada.

Det blev visst tillfälligt eller kanske till och med ett permanent avbrott i förbindelserna med Israel Foto: Youtube

Det började med föresatsen att regeringen skulle föra en feministisk utrikespolitik. Ingen annan än socialdemokratin och miljöpartiet förstod vad en sådan var, men vi blev snart varse detta. Genom att erkänna ett område som har två territorier och två regeringar som ett land, något som för övrigt bryter mot de krav som man ställer i folkrätten på vad som är en ”stat”, gav man terrororganisationen Hamas legitimitet och möjligheten att driva plakatpolitik i internationella forum. Samtidigt kunde socialdemokratin med miljöpartiet inhysta pk-poäng. Att samma organisation utövar ett mardrömsstyre mot sina innevånare på Gazaremsan där summariska rättegångar, avrättningar och rena lynchningar är vardag spelade ingen roll när socialdemokratin skulle tillfredsställa två extremistpartier som miljöpartiet och vänstern.

Hamas mardrömsstyre på Gaza-remsan innefattar lynchningar av oliktänkande. Det är sånt vi indirekt stödjer genom erkännandet av Palestina. Foto: NRP

Ändamålen helgar ju alltid medlen och vad spelar sämre relationer för roll. Men det gjorde det skulle det visa sig. Israel tog för två veckor sedan beslutet att Margot Wallström inte längre är välkommen i landet som utrikesminister. Mer om den nyheten i DN. Hon kan åka dit men är då utan säkerhetstjänstens beskydd eftersom hon betraktas som turist. Detta beslut gäller också hennes tjänstemän och biståndsminister miljöpartisten Isabella Lövin som är Wallströms högra hand på departementet. Därmed har Sverige förlorat en viktig kanal in i det inre av den Israeliska regeringen och kan därför inte längre påverka och medverka i den process regeringen så länge har hävdat vara i fokus nämligen freden. Det som skulle vara en politik som skulle påverka och påskynda fred har därmed blivit en politik som inte ens förmår att påverka något alls.

Wallström är välkommen men bara som turist. Hon får inget officiellt emottagande och inte heller något personskydd Foto: Gazeteport

Margot Wallström och hennes doktrin visar att de båda samarbetspartierna knappast är de som har den rätta politiken eller de som kommer att lösa någon av de gordiska knutar som regionens situation och dess aktörer utgör. Sverige eller rättare sagt Margot har gjort självmål. Kanske kommer någon att säga att vi vare sig behöver ha eller ska ha diplomatisk kontakt med Israel så detta är ingen förlust. Så fel dessa personer kan ha, om det är fred vi vill ha i regionen måste vi ha kontakt med staten Israel. Så enkelt är det och det kommer vi inte runt. Det enda vi nu har är att Sverige har förlorat allt inflytande på den förda politiken så det är bara att gratulera Margot till fadäsen.

Regeringens 94 självmål är ett faktum, klantigheterna och inkompetensen är därmed markant Foto: SVT

Skadan slutar inte där. USA måste se Sverige som något av ett mysterium. Opålitligt, nyckfullt men framför allt irrationellt i sin utrikespolitiska hållning. Så fort socialdemokratin kommer till makten är det alltid likadant. När Olof Palme tågade med den dåvarande Nordvietnamesiska ambassadören för att protestera mot USA:s krig i regionen, sågs det som en inblandning i deras inre angelägenhet. De diplomatiska förbindelserna låg på ett minimun år framöver efter händelsen. Det kan sluta likadant nu och därmed har Sverige förlorat ytterligare en möjlighet att se till att skapa det vi säger att vi vill skapa men som vi gör allt för att sabotera – fred.

Vissa länder har kanske fått nog av vår irrationella utrikespolitik som är rent kontraprodukttiv Foto: Zazzle

Nästa hinder är flera länder i Europa som har utmärkta relationer med Israel. Bland dom finns Tyskland och Österrike. Tyskland är en av EU:s storspelare vare sig vi vill ha det så eller inte. En försämrad relation med Israel kan indirekt alltså spilla över på vår relation till Tyskland. Ett land som vi för övrigt har starka handelsförbindelser med så det kan i värsta fall finnas allt att förlora på detta.

Brobygget måste börja om men för att det ska fungera måste nog utrikesministern bytas ut eller regeringen avgå Foto: NSD

Också vårt förhållande till de andra medlemsländerna i unionen kan påverkas. Det finns nämligen en outtalad regel som säger att man är överens om den gemensamma utrikespolitiken. Visserligen är denna varje lands ensak men man diskuterar innan man bara genomför en förändring. I det ljuset väckte Margot Wallströms utspel både förundran, förvåning och en del förbittring. I diplomatins värld säger man dock inte sådant rent ut men nog var många som Tyskland t ex något förbryllade.

Omvärlden är nog rätt förvirrad inför Sveriges beteende i frågan och kanske också skadeglada över det misstag Wallström har begått Foto: Ideachampions

Ska man dra någon slutsats av det misslyckade agerandet kan man bara konstatera att Margots nya policy knappast handlar om utrikespolitik. Istället handlar det om lättköpta poänger på hemmaplan som får lov att ske på bekostnad av relationen till länder som Israel, USA, Tyskland och Österrike. Man är helt enkelt mer mån om relationerna till miljöpartiet än man är rädd om förbindelserna med i det här fallet Israel. Problemet för regeringen är dock Förloraren i det långa loppet är vi som nation, vårt inflytande och vårt goda renommé internationellt har fått en ordentlig törn. Israels svar har dessutom dragit ett löjets skimmer över Margot Wallström som utrikesminister, hon har helt enkelt förlorat i prestige. Hon kan till och med ha förlorat så mycket att det är tveksamt om man kan dels fortsätta föra den inslagna politiken eller ha henne kvar i den nuvarande rollen.

Trading Places – Ombytta Roller är vad vi behöver. Margot ut – någon mer proffsig in tack Foto: Homevideos

Hamas är de enda som i det korta perspektivet har vunnit en seger. Trots att de är ”diktaturens kreatur ” som socialdemokratin alltid har kritiserat och fördömt, så har de nu legitimerat sin skräckregim. Stolta ord till trots har alltså socialdemokraterna skänkt dessa satans mördare en aura av trovärdighet där egentligen ingen finns. Allt detta för att skapa den eftergift åt två småpartier som för länge sedan borde ha förpassats till historiens politiska sophög. Ingen kan på fullaste allvar försvara en regim som försvarar Hitlers utrensningar av judar och som lynchar den som motsätter sig deras styre. Att den politiska agendan dessutom upptas av retorik som krig och åter krig gör dem till en motpart man inte ens skulle diskutera med. De är helt enkelt bara fanatiker som borde ha isolerats för länge sedan.

Hamas är fanatiker punkt. Den som ger dem legitimitet och till och med bjuder in deras representanter till Palme-centret som för en tid sedan, är delaktiga till något fruktansvärt Foto: Expressen

Detta faktum är något man har insett för länge sedan i Israel och USA, men som vi med våra politiska solglasögon fullkomligt missar. Återigen är det de ljusskygga krafterna som Mehmet Kaplan representerar som har dragit i trådarna och har fått som den vill. Mathias Gardell och andra är nog de enda som är nöjda med dagens situation. Miljöpartiet och vänstern är därmed återigen de som drar ner socialdemokraterna i den politiska avgrunden. Det blir så när man samarbetar med extremister. De handfasta exemplen på ett misslyckat samarbete med både v och mp hopar sig, ingen gör någonting. Möjligen sticker i vanligt ordning den ytterst ansvarige – Stefan Löfven – huvudet i sanden och svarar med tystnad eller rena bortförklaringar.

Sluta med struts-politiken! Om man sticker huvudet i sanden skyltar man med arslet
Foto: Sydsvenskan

Margot Wallströms förklaring till det inträffade heter naturligtvis att det är alla andras fel och inte hennes. Det hastigt uppskjutna besöket som var planerat i just Israel ställdes in. Den officiella förklaringen hette ”kalenderskäl”, en förklaring som väl bara Margot kan ha trott på så här i backspegeln. I det här fallet fungerar nog inte den modellen, det är uppenbart att det är Sverige och dess regering som är den som har brustit. Den kan inteckna ytterligare ett misslyckande i mängden. Allt för att tillfredsställa två småpartier med en extrem agenda på området.

Vår tid tycks tillhöra extremisterna, så också i Sverige genom vår regering. Här ses PETA, en amerikansk djurrättsorganisation, demonstrera utanför McDonalds på ett mer tveksamt sätt Foto: Examiner

Vill man läsa vidare om Wallströms kackande på den blå toaletten ur historien kan man med fördel läsa följande artikel på bloggen WTF Toklandet. Också Susanna Varis har bloggat om eländet Margot Walllström har ställt till med innan denna händelse, länk hittar du här.

Houston we have a problem! Om inte politiker inte kan medge att de har skitit i det blå skåpet kanske de bör titta sig om efter andra arbeten Foto: Wingclips

Löjesguiden vill med denna artikel nominera regeringen och dess stödpartier till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det magplask som nu utrikespolitiken har genomgått är en direkt konsekvens av den politik ni själva har fört. Att som ni hittills har gjort – låtsats som ingenting eller rent av försökt att bagatellisera det inträffade – är bara kontraproduktivt. Det är dags för lite självrannsakan från regeringen om man vill återupprätta det man har förlorat. Den förlorade hedern är kanske något man inte ens kan återta. Så länge två i Israel dömda förbrytare som Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan är medlemmar i regeringen lär Israels inställning inte ändras. Dags att byta regering – nu.”

Naivt

Förlåt mig alla norrmän som eventuellt läser detta, jag vill inte inleda med att göra er ledsna eller arga. Följande historia ska enbart läsas som en allegori, inte en riktig eller önskad utveckling med ett land jag gillar. Sagan ska snart få sin förklaring.

Vi börjar dagens artikel med en saga Foto: Wikipedia

”Tänk dig att en grupp norrmän plötsligt bestämmer sig för att Jämtland tillhör Norge, historiskt sett gjorde det det en gång i tiden nämligen. Norrmännen börjar göra räder in över gränsen för att bränna och döda samt att man knyter kontakter med lokalbor. Med dessa kommer man överens om att de ska gå över till den ”rätta” sidan i kriget mot den gemensamme fienden. Snart har Sverige gerillaförband som opererar inom landets gränser och som också de bränner och dödar. Båda sidor gör också sig skyldiga till mord på civila.

Krig utmålas oftast som heroiskt men är blodigt allvar Foto: Varldenshistoria

Till sist har situationen blivit så allvarlig att Finland ombeds att kliva in som medlare mellan två parter. Norge anklagar genast Finland för att ta Sveriges parti i och med att vi har en gemensam 700-årig historia, så man kallar in Danmark istället. Nu blir det Sveriges tur att reagera på samma grund. Norge och Danmark har en lång och gemensam historia. Snart är båda medlarna utbytta mot det garanterat neutrala Zimbabwe för att skapa arbetsro. För en tid tycks allt gå bra, arbetet att skapa fred fortlöper. Då händer nästa sak. En uppenbart sinnesförvirrad man tar sig som turist in i Norge, tar sig in på slottet och lyckas skada kungen så svårt att han tre dagar senare dör. Rubrikerna i Norge är fyllda med ett uppdämt hat mot vad man ser som ett svenskt dåd.

Krig svetsar ihop grupper mot en gemensam fiende Foto: Kattkul

Till sist kan man stryka ett streck över historien men misstron finns fortfarande där. I förhandlingarna avspeglas den nya situationen i att de nu kärvar igen. Den norska sidan kommer med så för Sverige oacceptabla krav att den svenska delegationen misstänker att den andra sidan bara spelar ett spel för att medvetet få förhandlingarna att misslyckas. Den misstanken stärks när kraven blir fler och fler och dessutom av en sån art att de är totalt uteslutna för motparten. Sverige bestämmer sig därför att det är dags för en time-out i förhandlingarna. När detta sker händer nästa sak som inte direkt kommer att gynna Sveriges inställning men inte heller vår förhandlingsposition. Norrmännen går ut i internationell press och menar att det är Sveriges fel att förhandlingarna nu har brutit samman. Våldshandlingarna eskalerar nu till att bli något som skulle kunna betecknas som fullt krig från båda sidor.

Oförsonligheten är till sist total Foto: Arbetet

Sverige som redan har målats upp som landet som skickade en ”agent att döda Norges kung” i internationell press, får känna av att nu har ingen längre lust att lyssna på vår version. Vad vi än säger möts vi av tystnad och tidningarna från Washington till Peking skriver favoriserande artiklar om Norge, men inget eller bara dåligt om Sverige. Nu spelar det inte längre någon roll att svenskar mördas i det krig som fortfarande pågår, omvärlden har redan bestämt sig. Till och med när regelrätta terrorattacker genomförs inne i Sverige, är omvärlden tysta. Civila dödade på offentliga platser tycks inte kunna beveka en omvärld som redan har bestämt sig. Till sist kommer till och med ett erkännande från USA som menar att Nato-brodern Norge har en poäng i kravet på överhöghet över Jämtland och därmed har Sverige förlorat en dittills neutral aktör som vi har haft goda kontakter med dessutom.”

Vill man medla måste man vara neutral inte som nu gynna en men missgynna en annan Foto: Svenskakyrkan

Hur den här historien slutar tänker jag inte gå in på men att historien egentligen handlar om andra än Sverige och Norge är helt klart. Sverige är egentligen Israel och Norge är egentligen Palestinierna. Händelseutvecklingen i min historia följer i stora drag ganska exakt den som de båda parterna i den konflikten har genomlevt. Vi kan ju som svenskar fråga oss hur glada vi som nation skulle vara om vi blev utsatta för den historia jag just har berättat.

Men på onsdagen var det dags igen. En ny attack, den här gången i en synagoga (!) där sammantaget fem personer fick sätta livet till när två gärningsmän utklädda till ortodoxa judar gick till attack. En rapport om händelsen hittar du i SVD. För snart en månad sedan dödades ett spädbarn i ytterligare en attack där också gärningsmannen till sist dödades efter att ha kört omkring en bil som en murbräcka mot folk och andra fordon. Artikel från SVD hittar du här, jag bifogar också sidan med sökresultat till artikeln. Titta längst upp där det står ”terrordåd”. Om en bilist med vilje körde över en baby i säg Göteborg för att barnet hade Somaliska föräldrar skulle det nog ha låtit annorlunda!

I veckan var det dags igen när en synagoga i Jerusalem anfölls och fem dog
Foto: Buzzfeed

Lägg till händelser under den senaste tiden som att palestinsk ungdom har kastat sten på judar, ibland framprovocerat ibland inte. Mer om detta i följande artikel, också den från SVD. Den stora händelsen var dock vårens krig mot det av Hamas kontrollerade området som går under namnet Gaza-remsan. Två parter drabbade samman och som vanligt skyddes inga medel. Civilbefolkningen på båda sidor var offren för att dels Hamas ställde upp graad-raketramper i bostadsområden och dels att Israel såg en ”nödvändighet” i att bomba dessa. Sanningen är med andra ord den att ”It takes two to tango” som Ronald Reagan en gång sa. Man kan inte skylla enbart på en och se denna som ”the bad guy” när två sidor gör allt för att skada allt vad fred heter. Det hjälper nog inte ens att diplomatiskt erkänna en av parterna – Palestinierna – så länge de faktiskt är en lika stor del av problemet men vägrar att inse detta.

En sida är hjältar, en annan skurkar? Bilden stämmer inte! Foto: HD

Margot Wallström hoppades efter nyheten att den palestinska ledningen skulle ta avstånd från dådet och det var ju storstilat vilket jag säkert tror de gör, men vad hjälper det Margot? Här har du ett folk där de flesta tycker att en död jude är en bra jude. Vi har dessutom ett folk som för länge sen har slutat att vare sig följa eller lyssna på sina ledare eftersom dessa vare sig erbjuder en framtid eller en lösning på problemen. Istället klamrar sig den palestinska ledningen på både Västbanken och Gaza sig fast vid den gamla beprövade metoden att förtrycka sina egna medborgare, mer om detta från en ledarartikel i SVD från söndagen, för att rädda sin älskade makt och med den sin rikedom.

Nu när Margot har skitit i det blå skåpet står det klart: Shit happens! Foto: Laughtertab

Det är med andra ord med så mycket naiv inställning att jag undrar om Margot ens förstår den mekanik som driver konflikten framåt. Mer om Wallströms reaktion på terrordådet i SVD. Kanske är min inledande allegori mer än en sådan, den kanske är ett önsketänkande. För om vi i Sverige hade gått och stått i Israels skor hade vi kanske både hade tänkt och agerat annorlunda, mer neutralt. Vi hade också kanske kunnat se konflikten för vad den är, två parter som hatar varann så på djupet att ”hat” inte beskriver de känslor som florerar. Kom ihåg att i det här landet har vi levt i fred i 200 år vilket vi ofta berömmer oss för, baksidan är dock att vi aldrig kan förstå vad ett ständigt hot utifrån gör med det mänskliga psyket. Något vi nog borde tänka på lite mer ofta.

Skulle du bli glad när de här började regna ner över landet? Foto: Lizaswelt

Misstron som med varje dåd späds på är total och det finns egentligen ingen anledning för någon att lita på någon motpart, lidandet och dumheterna från båda är för stora vilket inte minst den senaste tidens händelser visar. Nej, pröva följande Margot: Idag firar extremisterna på båda sidorna att de har fått som de ville. Ja, de dansar troligen till och med schottis av ren glädje. För i den här spegelvärlden där extremister på båda sidorna lever, måste man precis som i Alice i Underlandet betrakta det som inte framgår snarare än det övertydliga.

Ner är upp och tvärtom! Så måste konflikten ses Foto: Thealicegame

Båda sidorna har fått sin fördjupade konflikt och de har lyckats att inplantera misstron i allas sinnen. Det värsta av allt är dock att vi med vårt erkännande har gett legitimitet åt än mer dumhet. Den oförsonlighet som finns bland annat hos Hamas har ju med vårt erkännande fått en status av statsmannaskap istället för vad det är nämligen rent och skärt hat. I slutänden har alltså din inrikespolitiska åtgärd omgärdad av dumhet för att blidka krafter i mp, fått en motsatt effekt. Miljöpartiet är ju som bekant extremt pro-palestinskt och Israel-fientligt. Erkännandet är alltså som jag ser det en eftergift åt krafter i miljöpartiet som inte kan se neutralt på konflikten, ett faktum som bevisas av att både Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan har arresterats i just Israel för aktiviteter som där sågs som olagliga. Mer om den för regeringen pinsamma händelsen kan man läsa om i följande artikel i DN.

Det är för sånt här som gör Gustav ssåååååå trovärdig Foto: Expressen

Också det faktumet att veckorna innan erkännandet ville Israels ambassadör i Stockholm – Isaac Bachman – bjuda in mp och v tillsammans med s för att diskutera erkännandet. Ingen av parterna brydde sig ens om att svara. Ordväxlingen och sammanbrottet mellan Sverige och Israel kan du läsa mer om i Aftonbladet.

Jag anklagar alltså delvis Margot själv för det som nu händer, hennes idéer har nämligen satt fart på extremismen istället för fredsprocessen som det var tänkt. Hon har med erkännandet av Palestina sett till att skänka legitimitet inte bara åt en stat utan också åt en statsledning som inte på något sätt har sitt folks bäst för ögonen. I Hamas fall är det till och med så illa att man ser Gaza-borna som spelbrickor för att kunna komma åt huvudfienden Israel. ”Dumt sa Bill” ”Dummare sa Bull”. Vi och också Wallström ser världen utifrån ett perspektiv där fred har rått i 200 år, Israel ser ur ett perspektiv där krig råder varje dag. Det är den enkla sanningen som ingen tycks se. Inte heller är det så särskilt produktivt att som Wallström utmåla en sida som skurkar och den andra som bättre, inget gott kan komma ur en ensidig agenda.

Bill och Bull sammanfattade det bäst: ”Dumt” och ”Dummare” Foto: Hedeatelje

Löjesguiden vill med denna artikel nominera utrikesminister Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För din lysande förmåga att visa upp det en politisk naivitet, nomineras du till priset. Med felaktiga åtgärder och ren dumhet i sin ensidighet, uppvisar du med kraft en oförmåga att förstå det som i själva verket ligger bakom konflikten. Åtgärder och åsikter som dessutom leder till att spiralen av våld blir allt mer frekvent och blodig. Du står därmed för en utrikespolitik som hela tiden missar målet, allt för att tillfredsställa mp som är djupt ensidigt i frågan. Det blir som alltid mer viktigt att rädda ett dåligt samarbete, än att föra en realistisk politik som med mer klara ögon kan se problemen för vad de är istället för att se det för vad det inte är. Också det faktumet att du agerar inrikespolitiskt för att blidka just mp, men peka på utrikespolitiska faktorer som inte finns är världsrekord i hyckleri. Den soppa som nu kallas utrikespolitik och som signerad dig kan sägas sägas vara ett nytt bottennapp i svensk politisk historia.”

Och Så Har Vi Ju Wallström

Margot Wallström tillhör den skara ministrar som har skitit i det blå skåpet på ett högst iögonfallande sätt. Med stort patos har hon gått in för att skapa stora rubriker och snackisar kring framför allt Palestina-frågan. Detta för att kunna tillfredsställa sina samarbetspartier och samtidigt skapa en aura av kraft kring en regering som egentligen har allt annat än just detta. Ett svagt kort som Margot Wallström gör därmed det som förväntas, med utfall döljer hon det faktumet att hon har lite eller inget att komma med. De senaste dagarna har dock denna taktik fått en hel del bakslag, misslyckanden som kan komma att kosta Sverige rätt mycket i form av sämre förhållanden till våra grannländer.

Har Margot Wallström inofficiellt världsrekord diplomatiska tabbar? Foto: SVD

Det gick inte mer än en vecka efter Sveriges erkännande av Palestina innan frågetecknen började dyka upp. Erkännandet var ett misstag enligt mig eftersom tiden är helt fel vald, vare sig land eller ledning uppfyller heller de folkrättsliga krav man måste ställa innan ett land kan erkännas. Nu visar det sig dessutom att också omständigheterna och turerna kring detta kan vara ett klavertramp. Margot Wallström har nämligen enligt vissa försökt att påverka våra grannländers inställning och få med dem i erkännandet, ett försök som skulle kunna ses som en inblandning i deras inre angelägenheter. Det började med hennes uttalande om att hon gärna såg att ”regeringen ville få fler att tänka om”. Sagt och gjort, Margot gav sig ut på sitt egna lilla korståg för att skapa förutsättningar för ett gemensamt erkännande. Finland, Norge, Danmark fick besök i Margots egna lilla mission att se till att fler blev rättänkande. Tanken var att skapa en nordisk allians bakom målet. Resultatet blev dock skralt. Danmark och Finland svor sig trogen tvåstatslösningen. Norges regering ville se fler goda tecken från Palestinsk sida i förhandlingarna innan de tyckte tiden var mogen. Alla dessa beslut var mogna och kloka enligt mig.

Där internationell politik misslyckas får militären och civila ta smällen Foto: SVD

Stefan Löfven kopplade på sin charm för att kunna saluföra idén. Under hans statsbesök i Finland togs frågan upp och också på hans fortsatta rundresa till de olika regeringar han besökte. Ingen framgång heller där. Istället måste man börja fråga sig en rad andra frågor. Var Danmarks och Finlands officiella uttalanden och förtydliganden om hur trogen länderna var tvåstatslösningen en markering mot Sverige att man inte ställde upp på vår linje? Var Norges uttalande ett sätt att tala om för framför allt Hamas på den Palestinska sidan att Norge kräver mer innan man följer Sveriges exempel? Och gör detta sammantaget att Sveriges linje faktiskt har slagit bakut och fått motsatt effekt när det gäller den samsyn regeringen från början ville söka? Ingen har svaren på de frågorna inte heller jag, men man måste fråga sig om regeringens förtida åtgärd nu inte kan ha blivit en belastning för dem i framtida utrikespolitik. Fler kommentarer om händelsen hittar du i en artikel i SVD.

Attentatet på onsdagen i Jerusalem Foto: TT

Ytterligare en fråga man måste ställa är följande: Har Sveriges åtgärd att erkänna Palestina också gett Hamas större legitimitet i deras egna ögon, att vårt erkännande helt enkelt är ett erkännande av dom? Om svaret blir ”ja” kan Sveriges åtgärd ha bidragit till onsdagens terrorhandling i Jerusalem där en person kördes ihjäl och tretton skadades av en palestinier som senare sköts ihjäl? Samma Hamas har inte tagit på sig skulden men prisat tilltaget och uppmuntrat fler att följa efter. Mannen som utförde dådet sägs dock vara medlem i Hamas, så om kopplingen finns eller inte återstår att se. Så ”hedrar” alltså Hamas den sju månader gamla flickan som dog i attentatet. Kommer Sveriges åtgärd att i framtiden få samma effekt så att terror åter blir en metod för ett Hamas som uppenbarligen känner att man nu har en starkare position gentemot omvärlden när man har släppts in i diplomatins finrum? Mer om händelsen i Jerusalem kan man läsa på den svenskspråkiga sajten YLE i följande artikel.

Skåningar – bojkotta Sverige! Massakrer och ockupation säger allt Foto Jazzhands

Margot Wallström fortsätter  sin vana trogen att spotta ur sig tokigheter. Det senaste är att hon vill att produkter t ex frukt odlade på ockuperade områden på västbanken ska märkas att de kommer just därifrån. Smart kan några tycka men det är det ju inte, det är inget annat än hyckleri. För med det tänkesättet borde vi ju på samma sätt märka t ex granatäpplen eller andra frukter odlade på Krimhalvön eller olivolja pressad på den norra delen av Cypern eftersom båda anses ockuperade. Timmer från ryska Karelen kan vi inte längre köpa in heller. Vare sig den används i träindustri eller massaindustri måste vi ursprungsmärka den som odlad på ockuperad mark. Vi kanske till och med skulle behöva märka alla svenska som skickas till Halland eller Skåne med en varningstext. ”Varning! Denna produkt är tillverkad i ett land som mellan 1675 och 1679 åsamkade båda era landskap stort lidande och till och med massakrer samt etnisk rensning. Köp helst inte svenska produkter om du är emot dessa tilltag!” Men föreslår Margot en sån åtgärd också? Nej då, det är inte lika politiskt korrekt för i logiken som omger Margot Wallström är det skillnad på länder och länder. Dessutom finns inte något sådant intresse hos beställarna av det elände som kallas utrikespolitik nämligen v och mp.

Krim är också ockuperat, varför inte ursprungsmärka produkter därifrån? Foto: SVD

Wallström har dock gjort bort sig i dubbel bemärkelse. Innan sin karriär som utrikesminister gjorde Margot Wallström jobb åt Postkodlotteriet. På regeringens hemsida har hon lagt ut ett CV där hon mörkar sina uppdrag, det finns helt enkelt inte med. Man måste komma ihåg att denna koppling är mycket kontroversiell, lotteriet har under hela sin tid anmälts över 100 gånger. Det är framför allt deras marknadsföring som har blivit föremål för granskning, mer om den hittar du i en artikel i Aftonbladet..Också SVD har granskat lotteriet, här hittar du en artikel från tidningen. Före detta anställda har vittnat om en ledning som har tystat dem från uttalanden och avslöjanden om deras metoder. Mer om kritiken i en artikel i Aftonbladet. I en tidigare artikel har tidningen också avslöjat att företaget bakom lotteriet har slussat stora pengar till huvudägarna i Holland och att dessa har skott sig ordentligt. Bakgrunden är ju att lotteriet skryter med att merparten av överskottet går till forskning, men sanningen kan vara en helt annan som följande artikel i Aftonbladet om detta visar.

Osunda företag är osunda företag, även om man har Margot med sig Foto: Resumé

För Margot Wallströms del handlar hela frågan om trovärdighet. Man kan aldrig kalla sig tillförlitlig så länge man inte lägger alla kort på bordet. Gör man dessutom som Wallström när man döljer delar av historien och försöker att släta över det hela när man i efterhand får frågor om detta, kan intrycket bli att man har något att dölja. Kopplingen till just Postkodlotteriet är som redovisat dessutom dubbelt känsligt, det är inget företag med helt rent mjöl i påsen vi pratar om. Till saken hör att hon inte är den enda politikern som har haft ett osunt förhållande till lotteriet. Förra statsministern Fredrik Reinfeldt hade också en del att redovisa där vilket naturligtvis inte förtar Margots skuld. Sanningen är fortfarande att hon har den hel del att att ställas till svars för. Borde hon t ex inte KU-anmälas av någon i riksdagen? Ett förtida och förhastat beslut, eventuella inblandningar i vad grannländerna ser som sin inre angelägenhet och till sist oseriösa extraknäck som väcker frågeställningar är ändå en rätt diger lista.

Skumraskaffärer och politik hör inte ihop – redovisa tack Foto: Insidecroydon

Löjesguiden vill med artikeln nominera Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the year”. Motiveringen lyder: ”Du nomineras för alla de frågor om både motiv och metod som väcks av den senaste tidens aktiviteter. Också de saker du inte redovisar är ett problem och är också de en anledning till nomineringen. Anledningen till nomineringen går också att finna i det faktumet att ditt hanterande av Palestina-frågan gentemot Finland, Danmark och Norge väcker frågor som om inte både du och statsministern har överträtt era befogenheter. Klyftan mellan våra respektive länder kan ha ökat eftersom ert hanterande har ökat behovet hos dessa länder att markera både mot Sverige och förklara inställningen för de berörda parterna i konflikten. Ni kan därmed ha orsakat en ökad klyfta mellan de nordiska länderna. Ett rätt svårslaget rekord inom utrikespolitken om detta skulle visa sig vara sant.”

Landet Baklänges

Programmet ”The Dogwhisperer” (”Mannen som talar med hundar” – TV7) har snabbt blivit en global succé. Programledaren och hundexperten Cesar Millan har blivit något av en ikon för alla hundälskare. I programmet talas alltid om vikten av att göra allt i rätt ordning, att hunden måste vara redo för nästa steg och måste uppfylla vissa saker för att kunna gå till nästa fas. Hans grundsyn bygger på att en hund aldrig kan rehabiliteras om man inte först ser till att kommunicera på ett riktigt sätt. Dessa behov är träning, disciplin och kärlek i den ordningen. Man skulle med ganska stor lätthet kunna överföra samma grundprinciper på oss människor, vi är trots allt på avstånd släkt med hundar i och med att vi båda är däggdjur. Ändå har vi människor ibland fått för oss att man ska belöna ett felaktigt beteende, något som i djurvärlden leder till katastrof och vi har till och med förmågan att ursäkta oss själva och vårt beteende med att det är ”omtanke”. Också detta kan leda till ett oönskat resultat och det är precis det som nu har hänt.

Cesar Millan har pli på hundar, men har Stefan pli på regeringen? Foto: Fanpop

Om du hyllar regeringens beslut att erkänna staten Palestina vill jag rekommendera dig att sluta läsa nu, detta är ingen hyllningsskrift av beslutet – tvärtom. Är du en inbiten fiende av staten Israel, sluta läs nu – denna artikel är INTE ytterligare ett av alla påhopp som tidigare har förekommit. Kom ihåg att jag inte är emot Palestina som stat eller dess rätt att existera, jag är däremot motståndare till hur vår regering har hanterat frågan och på vilka premisser de har tagit sitt beslut. Tvärtom är jag för en tvåstatslösning, men ett erkännande är däremot helt fel i tid, staten Palestina uppfyller helt enkelt inte de kriterier man kan begära. Det var varningen, läser du nu gör du det på egen risk.

Folkrättsliga regler som talar om förutsättningen för att skapa en nation talar om ett folk med ett gemensamt språk och kultur, ett territorium och en regering under en flagg. När det gäller den palestinska sidan har dessa krav hittills inte ansetts uppfyllda. De har däremot ansetts uppfyllda i den muslimska världen vilket inte är förvånande eftersom palestinierna ingår i den sfären. I väst har man däremot haft en annan syn. Anledningen har varit att territoriet har varit två, inte ett. De palestinska representanterna har till och med agerat som de vore två eftersom de har haft två olika agendor. Hamas och Fatah har sällan eller aldrig dragit jämt och ser sig själva som den enda representanten för det palestinska folket, alltså är kraven inte uppfyllda heller på den punkten. På den sista tiden har de två parterna börjat samarbeta, det är dock inget samarbete som kommer att bli långvarigt utan är snarare ett utslag av tvingande omständigheter. Båda bidar sin tid och väntar på ett avgörande som man hoppas ska bli till den egna favören. Allt därför att båda de styrande partierna har förlorat mycket mark och är försvagade både intern men också i många medborgares ögon. Den ena parten – Hamas – är dessutom terrorstämplad och är av den anledningen i dubbel bemärkelse inget västmakterna har kunnat erkänna som en legitim representant för palestinierna.

Statistiken talar sitt språk, regeringen ett annat när man belönar detta Foto: Thegolanispy

Frågan är ens om man kan tala om palestinier som ett folk. Missförstå mig rätt, visst är de folk i bemärkelsen att de är människor. Det är däremot rätt tveksamt om de är ett annorlunda folk än säg egyptier eller jordanier. De ser likadana ut, de talar samma språk, de har samma religion och samma kultur. Att tala om ”palestinier” är med andra ord problematiskt. Själva utgångspunkten till resonemanget vilar dessutom på att man accepterar tanken på att en 2000 år gammal romersk regional indelning är det som ska styra, också det ett problem – ”landet” har ju aldrig ens existerat som land, bara som provins och protektorat. Det är för att summera, högst diskutabelt om de folkrättsliga kriterierna har mötts och det är i det ljuset man måste se Sveriges stora utrikespolitiska misstag i att erkänna en stat på så lösa boliner.
Bloggen Fnordspotting har också skrivit om det historiska misstaget.

Nästa skäl till varför det som nu har hänt aldrig borde ha hänt ligger i själva processen och vägen till fred. Det är här liknelsen med Cesar Millan kommer in. I våras utbröt en väpnad konflikt mellan den av Hamas styrda Gazaremsan och Israel. Angriparen kan inte sägas vara någon annan än Hamas. Deras Graad-raketer regnade in över Israel och till en början var landets ledning mer än tålmodiga sett till situationen när man höll tillbaka vedergällningarna. Till sist gick dock inte detta, man var tvungen att gå till motanfall. Priset i form av civila offer blev dock stort framför allt på den palestinska sidan, mycket beroende på den taktik Hamas använder sig av när de ställer upp raketramper nära skolor, sjukhus och bostadsområden för att se till att åtminstone kunna vinna den moraliska segern när en sida framstår som monster. Den indignation världen riktade mot Israel borde ha riktats mot Hamas, ingen annan. Att i det läget välja att ”belöna” en både terrorstämplad och angripande organisation är ungefär som att belöna en hund med godis för att den jagar och biter barn. Inget jag hoppas någon gör men allegorin är inte alltför haltande tyvärr.

När allt kraschar vill man ju få folk att titta åt ett annat håll Foto: Teknikensvarld

En annan omständighet som föranledde den svenska regeringens agerande berättas bäst av den Israeliska ambassadören under onsdagens presskonferens. Där redogjorde han för hur han personligen hade försökt att kontakta den svenska regeringen och framför allt de två partier som han ansåg mest drivande nämligen mp och v. Det han ville uppnå var en dialog mellan de tre om det stundande erkännandet. MP och V brydde sig inte ens om att svara på inbjudan, djupt oseriöst och det får nog också lov att sägas karakterisera vår regering i stort.

Miljöpartiet och V fick chansen men svarade inte ens Foto: Hellothisisjeff

Ytterligare ett skäl till varför detta är ett av de mest olyckliga besluten en svensk regering har fattat i modern till är att beslutet kan komma att visa sig kontraproduktivt.
Tänk dig att en part kommer till en förhandling om priset på en tjänst. När du får höra budet inser du att det ligger flera hundra procent över det pris som borde gälla. Du inser nu att motparten försöker blåsa dig och du försöker därför förhandla ner priset utan framgång. Till sist inser du att motparten inte bara är oseriös utan också vill att förhandlingen ska misslyckas för att kunna säga att den förlust motpartens företag plågas av är ditt fel. Du drar dig naturligtvis ur en oseriös förhandling men blir ändå syndabocken när motpartens företag går i konkurs och ett antal personer friställs.

Syndabockar är bara ett sätt att leda bort fokus från verkligheten Foto: Annefrankguide

Likadant har förhandlingarna mellan israeler och palestinier sett ut sedan slutet av nittiotalet. Mer eller mindre oseriösa krav har framförts från den palestinska sidan, krav man har visste skulle avvisas. När sedan det förväntade svaret har kommit har man kunnat åka hem och inför världspressen kunnat deklarera att man minsann försökte men att den andra sidan inte ville ha fred och därför såg till att förhandlingarna strandade. När nu Sveriges regering nu väljer att stärka en sidas förhandlingsposition, kan detta sluta i att den andra sidan dvs Israel drar sig ur eller blir än mindre benägen att förhandla. Anledningen är att man redan tidigare var misstänksamma mot palestiniernas taktik, men om de nu stärkta av stödet blir än mer framfusiga kan detta leda till att Israel helt och hållet stänger dörren. Man har med andra ord i värsta fall gjort det än mindre troligt att förhandlingarna blir framgångsrika, tvärs emot vad man önskar och säger sig vilja uppnå från Sveriges regerings sida. Redan nu har åtgärden lett fram till en smärre diplomatisk kris när Israels ambassadör i Sverige har kallats hem för ”konsultation”, en markering som i diplomatiska kretsar används för att varna.

Politisk korrekthet är det enda som ligger bakom veckans beslut Foto: Janmild

Någon utbrast på en blogg att vi behöver inte Israel, men Israel behöver oss. Inget kan bli mer fel. För det första har den samlade handeln enbart från Sverige till Israel genererat 2500 jobb här hemma, jobb som i värsta fall i framtiden kommer att hamna i t ex Tyskland därför att Israel väljer att trappa ner sina förbindelser också på det området. För det andra är Israel en kommande stormakt vad gäller oljeproduktion där nyligen upptäckta reserver beräknas vara lika stora eller större än Saudi-Arabiens. Går vi miste om den goda relationen måste vi kanske hitta energi från annat håll med de problem detta medför. Vi har alltså tvärtom allt att förlora på den plakatpolitik som nu förs också på det utrikespolitiska planet.
Det finns egentligen bara ett realpolitiskt skäl för Stefan Löfven att ta det här steget och det är att bredda sin väljarbas och locka över muslimska röster med hjälp av tomma gester som i praktiken bara innebär att vi själva förlorar på det. Det ser dock snyggt ut i och med att åtgärden framstår som kraftfull, inget kunde dock vara mer fel. Tomma gester är allt regeringen har kvar och det är ett pris som regeringen tycks anse vara värt att betala.
Mer om Israels syn på det inträffade hittar du på Susanna Varis blogg, hon kan redovisa Israels ambassadörs – Isaac Bachman – inställning eftersom hon har varit på besök.

Regeringen är nu nere i ett än lägre pris Foto: Jetshopfree

Löjesguiden vill med denna artikel nominera regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Nomineringen lyder: ”Ni nomineras till priset för er enastående förmåga att föra en plakatpolitik signerad miljöpartiet och vänsterpartiet där dumhet och misstag blir upphöjd till politisk doktrin. Att priset blir frostiga relationer och en fredsprocess som nu utsätts för ytterligare prövningar är inget ni bryr er om i den politiska korrekthetens namn. Därmed har ni visat er precis så oseriösa som man bara kan förvänta sig av en regering där mp ingår med stöd från v och där en skadeskjuten socialdemokrati är alltför välvilligt inställd till dessa extremister.”