Den missriktade omtanken

Enligt Per Albin Hansson skulle det offentliga samhället vara liktydigt med ”det goda samhället”. Men hur lever dagens politiker egentligen upp till de stolta paroller som en gång byggde välfärden? Hur väl lever systemet upp till något så förpliktigande som ”det goda samhället”? Tyvärr är det ömsom vin, ömsom vatten. För det är tyvärr långt ifrån alltid som samhället är just det ”goda samhället”.

Ibland finns helt enkelt inte resurserna, ibland är det som om man medvetet drog allt i långbänk för att slippa kostnaderna (Sydöstran; Archive). Det jag talar om är kommuner som vägrar att betala för det de har en lagstadgad skyldighet att tillhandahålla, som t ex service och vård åt äldre eller handikappade. Resultatet kan bli som för stackars Stefan i artikeln, en ren Kafka-lik situation där man i stort sett är helt utelämnad åt andra krafter än de egna. Byråkrati och snålhet i en häxblandning som till sist lämnar den enskilde rättslös.

Soppan det offentliga skapar är ibland monumental, men också präglad av snålhet. De som har betalat för att kunna försäkra sig om trygghet ställs utan. Har man däremot inte betalat en spänn i skatt finns det däremot pengar (Aftonbladet; Archive). Exempel på att det finns kostnader och kostnader. Vissa tar man, andra tar man inte i med tång. Selektionsförmågan tycks total och det är snart kostnader som inte bara svider utan som också skaver i folks rättsmedvetande.

Det offentliga präglas allt som oftast av en enda soppa. Kvar blir bara kostnaden och förstörda skatteresurser. Foto: By Unknown or not provided – U.S. National Archives and Records Administration, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=17201694

Det värsta är just att det är de som står för kostnaderna som tycks dra det kortaste strået. Ett faktum som undergräver betalningsviljan och som så småningom kommer att luckra upp välfärden om det får gå för långt. Välfärden som vi känner den, kan vara ett minne blott om folk känner att de inte får något för sina pengar helt enkelt. Högre och högre skatter borde följas av högre och högre omtanke om hur pengarna används och en större omtanke om den som betalar dvs skattebetalarna. Istället tycks det vara tvärtom.

När man till och med går så långt som Vänsterpartiet och ser till att också de som vistas här illegalt (Norrbottens Kuriren; Archive) får ta del, har någon anständighetsgräns passerats. Det offentliga tillhör medborgaren, inte Vänsterpartiets ”nu-ska-vi-köpa-röster-kommando”. Den som betalar är också den som bestämmer och den som ska kunna ta del av sina pengar, så enkelt är det.

Men den ofantliga sektorn begår fler övergrepp. Vad sägs om lagbrott (GP; Archive) som alla andra än det offentliga skulle fått straff för. När stat eller kommun medvetet eller omedvetet blir indragen i väldigt tveksamma, kanske rent av ljusskygg verksamhet, är något ruttet i konungariket Sverige. I det här exemplet är det Göteborgs kommun som har gjort bort sig och det borde inte ha varit så svårt att dubbelkolla innan man ingår avtal. Svartbygge som det rör sig om är trots allt ett rätt grovt brott.

Ett annat fenomen offentliga pengar bidrar till, är undanträngningseffekterna som uppstår när man skattesubventionerar kostnader för arbetskraft. Skattefinansierade arbeten (Arbetet; Archive) har varit en grundbult i svensk ekonomi sedan 1930-talet. Under hela perioden har diskussionens vågor gått höga, subventionerade jobb tränger undan ”riktiga”. Anledningen är att subventionerade jobb är billigare. Det finns inget incitament att anställa en person med full lön när man kan komma undan med lägre kostnad.

När det offentliga subventionerar löner finns ingen anledning att anställa andra till fullt pris. Det skapar en undanträngningseffekt och både det offentliga och det privata kommer undan med ren lönedumpning Foto: Wikimedia Commons

Istället blir åtgärden ett nollsummespel där grupper som har extra svårt att få in en fot på arbetsmarknaden går från skattesubventionerade jobb till nya. Vad som var tänkt som en tillfällig lösning, börjar alltmer likna en permanent. Inga nya jobb skapas utan istället är hela idén bara en kostnadsdumpning som både det privata och det offentliga använder för att sänka sina kostnader. Den enskilde arbetslöse är som vanligt den stora förloraren eftersom jobben är tillfälliga och oftast inte ens leder till riktiga jobb.

Metoden används dessutom flitigt för att putsa till statistiken. Ingen sida är här sämre eller bättre, alla är lika goda kålsupare. Anledningen är att ingen får ökat väljarstöd av ökade arbetslöshetssiffror. Att gömma undan folk i åtgärder för att undvika väljarnas vrede, har blivit en nationalsport. Det lär inte heller bli en hit bland väljarna att säga sanningen. Sverige skapar inte längre nya jobb, vi går kräftgång. Allt vi tycks kunna svara med är skattefinansierade jobb varav en del av den tveksamma (SVT; Archive) sorten.

Från finansdepartement till de olika underliggande departementen, finansen är ju ett mycket tongivande departement med en mäktig minister, går ständiga dekret ut om att göra något åt kostnaderna. Men också att ”fixa till statistiken” är en populär sport. Öppet och ärligt redovisade siffror över arbetslösheten lär som sagt inte bli en valvinnare, här är goda råd dyra. Stora summor satsas alltså på att gömma undan Sveriges dåliga samvete istället för att se till att hjulen kommer i rullning.

På område efter område rullar alltså pengarna i en strid ström till ibland rent ohälsosamt korkade saker. Gustav Möller  gamla valspråk (Socialdemokraterna; Archive) om att ”Varje förslösad skattekrona, är en stöld av folket” (borde det inte heta ”från folket”?) är som bortblåst. Det mest ironiska är dock att det parti som en gång myntade uttrycket nu själva är de som står för ett gigantiskt slöseri.

Svenska skattepengar slösas bort och det bästa sättet att beskriva många projekt är ren penningförstörelse. Sänkt skatt och minskad offentlig sektor borde vara en självklarhet men är det inte i dagens Sverige. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen men främst Socialdemokraterna till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Världens högsta skatt men också världens mest missriktade hushållning med pengarna är ett faktum. När det offentliga är framme fortsätter pengarna att rulla. Två partier, V och Mp, tycks också ha missuppfattat vad pengarna ska gå till. De som aldrig har betalat ska ha allt, de som däremot har betalat får allt mindre. Det gör er allihop till goda kandidater till priset”

Ett politiskt spel

Ni vet hur det brukar låta: Vård, skola och omsorg! Och jo då, jag ställer upp på det mantrat men jag ser däremot inget av resultat. För den nuvarande regeringen har nu styrt landet i 1,5 år utan att åstadkomma ens en bättre skola. Också vården och polisen har gått igenom nedskärningar om man ser till den ökade arbetsbelastningen. Där det borde ha blivit resursförstärkningar har det alltså istället blivit status quo.

Samtidigt som detta händer har statskassans pengar har börjat gå till saker den inte var tänkt. I och med att Vänsterpartiet och Miljöpartiet har fått mer att säga till om i politiken, gud förbjude, har vi fått än mer vansinnesprojekt. Bidrag till glasögon (Socialdeparte-mentets utredning) och subventionerad vård (Miljöpartiets Partiprogram ”välfärden”; Archive) åt flyktingar som vistas här illegalt är två exempel som sticker ut.

Varför använda ett ord som ”vansinnesprojekt”? Jo, glasögon är något de flesta kan och ska betala ur egen ficka. Har man inte råd för att man som förälder t ex är arbetslös, ska man naturligtvis kunna få denna hjälp men bidraget är nu generellt. Det utgår alltså till alla oavsett om man är fattig eller rik och det är stötande.

Regeringens nu genomförda förslag om glasögon till barn under 18 är rent medeltida. Det är något var och en ska ha råd med och ska betala ur egen ficka, kan man inte det t ex pga arbetslöshet bör naturligtvis samhället kunna bidra men hela reformen andas plakatpolitik Foto: By Conrad von Soest – http://www.badwildungen.de/altar/foto6.html, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1844015

Det är dessutom något som utgår till barn fram till de är 18 år men synproblem drabbar oftare människor som är äldre. Ju äldre man blir desto större är risken. Inga glasögon-bidrag utgår heller till alla de som är arbetslösa så hur man tänker när man lägger ett sånt förslag är i varje fall för mig en gåta. Plakatpoltik brukar det kallas, i andra sammanhang är ett ord som ”röstköp” något som dyker upp.

Miljöpartiets genomdrivna förslag om vård till papperslösa, vilket bara är ett finare ord för människor som vägrar att låta sig avvisas efter avslagen asylansökan, är också det stötande. Anledningen till det är att dessa får betala betydligt mindre ur egen ficka än andra patientgrupper säg pensionärer. En papperslös betalar 50 kronor för sitt besök, en pensionär 200. Detta sker trots att pensionären är den som har betalat skatt, det har tyvärr inte den papperslöse.

Skattebetalarna får alltså stå ut med att få lov att ”frivilligt” betala för andras vård, för andras glasögon och mycket mer. Allt annat än vård skola och omsorg med andra ord, i varje fall om man med det avser till medborgare i landet som betalar sin skatt. Men vänta, det kommer mer. För vår ”kompetenta” regering har just lagt än mer sten på bördan med ytterligare en utgiftspost som till synes verkar fullständigt överflödig. Den går under namnet Angeles Bermudez-Svankvist.

Hon fick ju som bekant sparken som Generaldirektör (GD) för Arbetsförmedlingen efter att ha surfat och ringt för 300 000 kronor på skattebetalarnas bekostnad. Det var visserligen frågan om att hon inte satt över sina enheter till flygläge när hon vistades utomlands så avgifter för roaming blev huvuddelen av kostnaden. Hon tänkte säkert inte på det så kanske var hon förlåten i varje fall i vissa kretsar, men trots det blev det hennes fall. Notan fick skattebetalarna i vanlig ordning betala istället för de som var ansvariga politiker.

En användbar metod i politiken är ju att peka finger på annat än den egna skulden. Symptomet på något mycket större, mer djupgående som samhällets brister går därmed spårlöst förbi. Foto: Wikimedia Commons – Uncle Sam

Men när hon åkte taxi (Aftonbladet; Archive) för skattebetalarnas pengar rann något över också hos de förlåtande. Att det var i det privata gjorde inte saken bättre, med buller och bång fick hon sluta. Kraven på hennes avgång (Aftonbladet; Archive) kom från vänster den gången, antagligen därför att regeringen hette Reinfeldt. En fälld generaldirektör kan ju i nästa steg leda till misstanken om att i det här fallet arbetsmarknadsministern inte hade gjort sitt jobb.

Angeles Bermudez-Svankvist fick alltså gå av skäl som att hon inte hade betalt en taxinota för 575 kronor ur ”rätt ficka” och att hon glömt stänga av sin surfplatta och mobil så roamingavgifterna rusade i höjden. Det såg alltså ut som ett bondeoffer och ett riktigt billigt sånt också. Faktum var dock att det fanns fler och mer allvarliga skäl till att inte fortsätta hennes förordnande.

Statistikfusk (Dagens Opinion; Archive) är inte en dussinanklagelse, tvärtom är det en ganska allvarlig sådan som tidigare har lett till att folk t ex har fått uppsatser på universitet underkända. Det har till och med lett till avstängningar så anklagelsen hade grund. Återigen kan man konstatera att den gången kom anklagelserna från vänster, den här gången från LO.

Då såg alltså allt ut som om det skett på bästa sätt och på god grund. Man kan dock som sagt misstänka att det var lika mycket ett politiskt spel om inte mer så, som det var ett månande om skattepengar. Två flugor på smällen – Socialdemokratin framstår som om man tar ansvar för skattebetalarnas pengar när man kräver en GD:s avgång. Man får samtidigt en arbetsmarknadsminister – Hillevi Engström (m) – utpekades för vad hon faktiskt var dvs inkompetent (Sydöstran; Archive). Strax efter ersattes hon av Gunilla Carlsson (m) på posten.

När bubblan brister är det i vanlig ordning skattebetalaren som får stå för notorna. Bakom allt ligger dock allt som oftast ett politiskt spel där politikerna kommer undan därför att det finns lämpliga syndabockar att peka ut Foto: By Jeff Kubina – Bubbles, CC BY-SA 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3425849

Det var alltså Socialdemokraterna som den gången lät visselpipan ljuda. Så fort man kom till makten gjorde man vadå? Jo, allt fortgick som förut. Det konstiga inträffade ju att de inte fick igenom sin egna budget trots att detta borde vara ett grundkrav för en regering. Detta skedde 2014 och fram till 2015 var man alltså istället tvungen att styra på en tidigare regerings budget. Det innebar att allt fortgick trots tidigare löften (Socialdemokraterna; Archive) om motsatsen.

Under tiden hade Angeles Bermudez-Svankvist fått ett nytt jobb. Den här gången skulle hon leda ett fas 3-bolag som heter Öresundsbemanning. Problemen för regeringen var under den här perioden två, för det första var ju Fas 3 så avskyvärt att man själva ville skrota det. Ändå tvangs man att regera på en annan regerings budget och att fortsätta på den inslagna linjen i strid med den egna viljan. En omständighet som bolag som Öresundsbemanning och dess delägare säker firade länge.

Till sist lyckades man äntligen stoppa (Metro; Archive) det hela och Fas 3 fick det slut som det förtjänade. Under tiden hade dessa pengar inte bara gått till en verksamhet utan också till privata företag som t ex Öresundsbemanning där Angeles Bermudez-Svankvist alltså nu hade blivit delägare (HD; Archive). Det som alltså hade varit så avskyvärt när partiet var i opposition, hade därmed mot allas vilja ångat vidare trots löften om att skattepengar (Aftonbladet; Archive) inte skulle användas till just sådant.

Sossarna hade under den här perioden inte några som helst problem att investera skattebetalarnas pengar i privata bolag som Öresundsbemanning även om det inte var deras egna fel. Det hela sköttes tyst och diskret utan att tidningarna ifrågasatte varför skattebetalarna skulle betala pengar till ett oseriöst bolag. De hade ju bara försökt att regera med en minoritetsregering utan att förankra förslagen och plötsligt gick det inte så bra.

Det heter alltid vård skola och omsorg men slutar i onödig utgifter och betalning till oseriösa mottagare. Det är oftast inte små belopp det handlar om heller. Foto: Tysk Reichmark från tiden av hyperinflation Wikimedia Commons

Det var inte så länge sedan det lät helt annorlunda, men nu ändrades tongångarna. Att pengarna går till just Öresundsbemanning var ett problem (HD; Archive) på mer än de nämnda sätten. Det är ett företag som i historien har utnyttjat sina anställda/sysselsatta på ett rätt smutsigt sätt och tjänat pengar dubbelt upp. För samtidigt som man gjorde samhället en ovälkommen tjänst, passade man på att skaffa sig en sidoinkomst.

För sina ”tjänster” tjänade företaget 5000 :-/anställd och månad från det offentliga. Det här räckte dock inte för just Öresundsbemanning. De anställda fick sortera och paketera godis så att företaget kunde tjäna än mer pengar än de redan gjorde. Man kan om man vill, dra slutsatsen att de offentliga pengarna gick till att inte bara betala för en sysselsättning utan också till att dumpa priset för en tjänst på den privata marknaden där Öresundsbemanning kunde ro hem olika kontrakt.

Fortfarande hade regeringen inga problem med detta. Inga etiska invändningar, inga betänkligheter kring vare sig gemensamma pengarna hamnade i privata fickor eller att offentliga resurser gick till att snedvrida konkurrensen och dumpa priser. Nu var tongångarna mer förmildrande från både Stefan Löfven och Ylva Johansson som fortfarande är ansvarig arbetsmarknadsminister. Dina och mina pengar hamnade den gången mer än någonsin i fel fickor och regeringen är den ansvarige för det.

Men det är nu det hela blir ännu bättre, mycket bättre. För trots tveksam jobbinsats och tveksamma affärer med skattebetalarnas pengar som inkomst får nu Angeles Bermudez-Svankvist ett nytt toppjobb (Aftonbladet; Archive). Den gamla kritiken är som bortblåst, allt agg lagt åt sidan och kanske också är det faktumet att hon har tjänat pengar på skatte-betalarnas bekostnad nu sopat under mattan. För nu ska hon kosta skattebetalarna en gång till, den här gången med ett jobb på Migrationsverket.

Byråkrater är som katter, de landar alltid på fötterna men det är alltid skattebetalaren som får betala för hela kalaset. Det som verkliga ligger bakom allt är dock politikernas misslyckanden och det politiska spelet. Foto: Wikipedia

Tjänsten som går ut på att få migrationssökanden sysselsatta medan de väntar på besked, är inte utlyst så att andra kan söka den utan har gått som direkt förfrågan bara till henne. Det är en tjänst som inte har funnits tidigare utan som skräddarsytts av regeringen och utformats av Migrationsverket. Hon ska jobba med projektet året ut och tjänar sin gamla GD-lön på 142 000 kronor. Då var lönen (DI; Archive) den näst högsta för Generaldirektörer.

Detta var den trots att att styrelsen för arbetsförmedlingen saknade förtroende (SVD; Archive) för henne efter hennes mobilringande och surfande. Men som jag skrev tidigare, just surfandet och mobilringandet ser mer ut som en rökridå för vad som faktiskt hände. Sanningen är nog att missnöjet började långt tidigare när beskyllningar om missade mål och rörig rekrytering (SVD Näringsliv; Archive) till den egna organisationen började dyka upp. Också regeringen Reinfeldt behövde väl syndabockar för sin misslyckade politik.

Det är alltså ett politiskt spel från båda sidorna vi har sett i den här historien. Angeles Bermudez-Svankvist var en insats i ett spel. Visserligen var hon som sådan inte så passiv, tvärtom var hon ju också så pass aktiv att hon inte lämnade tillfället i akt utan såg istället till att förse sig genom Öresundsbemanning. Men det är det som också är poängen i historien i varje fall min, hon är bara symptomet på något mycket större som är mer fel.

När tidningarna nu slår upp sina reportage om ”girigheten”, är det egentligen inte henne de borde granska utan som vanligt politikerna och det politiska spelet bakom. Det är ju på båda sidor om taggtråden som förklaringen går att finna, inte i huruvida hon som person har varit girig eller inte. Det är rätt så klart att hon i första ledet har blivit lite av ett offer, om än med lite hjälp från sig själv. I andra steget, den delen med Öresundsbemanning, har hon definitivt varit det. Nu i tredje steget är hon redan stämplad. Det är tidningslogik det.

Spelet ska naturligtvis leda till makten och den som spelar det skickligast blir näste ledare för landet. Att vi betalar priset tycks sekundärt Foto: Wikimedia Commons

Min poäng bygger alltså på att det är rätt lönlöst att stirra sig blind och bli förbannad över Angeles Bermudez-Svankvist, den biten är som den är. Det är istället de politiker både inom Socialdemokratin, Miljöpartiet och Vänsterpartiet men också inom partierna i Alliansen som de verkliga spelarna återfinns. Det är också där svaret på dagens situation går att finna. Debatten missar alltså hela målet.

För vi har de politiker vi förtjänar, det blir lätt så när människor slentrianmässigt röstar på samma parti som förut eller inte tar reda på hur inställningen hos de olika aktörerna ser ut för att därmed kunna ändra sig och sitt röstande. Det blir inte heller bättre av att vi i så liten mån engagerar oss i debatten. Här gäller det alltså att engagera sig för att kunna förändra.

Vi får också den debatt vi förtjänar dvs ingen alls. Så länge man kan skyla sina egna misstag och det politiska spelet som pågår bakom ridåer, så lär vi fortsätta att hinnas ikapp av känslan av att vi har blivit blåsta på de skattepengar som vi har betalat i tron om att de verkligen bara ska gå till vård skola och omsorg. Sanningen är ju att pengarna går till allt annat än, men det är ju en bisak. Huvudsaken är att vi betalar och sen bestämmer någon annan som vi har det idag.

Utan ett sånt kommer det ovärdiga spelet bakom fler som Angeles att kunna ses i framtiden och det är våra skattepengar som står för den saken men politikerna som hanterar den. Ut och förändra för förändring är vad landet behöver, tack.

Att förändra en kropp är rätt extremt och har sina konsekvenser. Att förändra samhället är däremot nödvändigt som jag ser det. Bidrag har blivit en födkrok för röstköp och hela tiden rullar pengarna till allt och lite till som de aldrig var tänkta att användas till. Hyckleriet är totalt och det är skattebetalarna som står för notan. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag hela det politiska etablissemanget oavsett partifärg till priset ”Folihatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ett ovärdig spel med skattebetalarnas pengar är det enda resultatet av den sandlådementalitet som håller landet i ett järngrepp. Man riktar kritik mot sånt som är fel för att sen göra om samma misstag med samma personer. Det är inte vad jag skulle kalla smart. Pengarna rullar och allt för att tillfredsställa ett antal partiers lystnad att skapa det politiska spelet gör er alla till värdiga kandidater.”

Vänsterpartiet seglar fel igen

Vänsterpartiet har läckt ut att de i de pågående budgetförhandlingarna har fått igenom en rad krav i sjukvården som bl a ska ge gratis mammografi. Inte dumt men är det jämställt? Bröstcancer drabbar nästan bara kvinnor, en handfull män drabbas faktiskt också men en förödande majoritet av dessa är alltså kvinnor. Jag vill inte missunna dem detta men jag ställer fortfarande frågan, är det jämställt? Naturligtvis är det inte det!

Ulla Andersson tog tillfället i akt och skröt om hur man nu kommer att ge mer pengar till den cancerform som inte är Sveriges vanligaste Foto: Egen skärmdump Twitter

Vården som vi ser den blir allt mer ojämlik, det är sant. Inte minst vänsterpartiets förslag gör ju detta möjligt. För män får ju inte samma möjlighet att få de könsspecifika sjukdomarna tillgodosedda i samma utsträckning med förslaget. Sveriges vanligaste cancerform och den som skördar flest offer heter nämligen inte bröstcancer, den heter prostatacancer och drabbar av naturliga orsaker enbart män.

Ökningen av prostatacancerfallen hos män var 2,2 % fram till 2013, motsvarande siffra för ökningen av bröstcancer hos kvinnor var 2 % fram till samma år. Av de drabbade männen avled 2343 personer i sjukdomen medan 1473 kvinnor gick samma öde till mötes av sin cancer. Siffrorna hittar du på Cancerfondens hemsida.

Tittar man noga på Tweeten ovan, upptäcker man dessutom ordet ”Cancerfonden” och deras logga i kanten. Hur kan cancerfonden sätta sitt namn på något som är djupt orättvist kan man fråga sig, har också de fallit för den genusfascism som alltmer präglar svenska politiska beslut?

En sjukdom är en sjukdom vem den än drabbar något Vänsterpartiet borde tänka på. Nu skapas istället än mer ojämställdhet i vården, allt signerat ett galet parti som inte längre vet vad ordet ”rättvisa” betyder. Foto: SverigesRadio

Slutsatsen blir att den specifika cancerform som enbart drabbar män ökar mest och skördar flest offer. Slutsatsen från Vänsterpartiet blir att den cancerform som skördar färre, ska få mer pengar och undersökningen ska till och med göras gratis. Detta kallas ”rättvisa” i deras begreppsvärld.

Om Vänsterpartiet dessutom hade lagt ner möda för att lägga till perspektivet att män betalar mer i skatt men får ut mindre i välfärd, kanske de börjar förstå vidden av sin egen ”rättvisa”. Mer om den uppgiften hittar man på bloggen Medborgarperspektiv. Också på Pär Ströms Genusnytt hittar man information.

Vänsterpartiet är dock inte partiet som kastar in handduken i första taget. Likt en terrier biter de istället sig fast vid än mer ”rättvisa”. I ett annat förslag man säger sig ha fått igenom ska mer vård ges till människor över 85. Fint tycker jag, det är inget fel i det. Fast det finns en liten hake, över 85 säger de. Svenska män lever i snitt till en ålder av 80,1 år och kvinnor till en ålder av 83,7, mer om detta i en artikel från SCB.

Ulla Andersson fortsatte sitt skryt på Twitter genom att visa att man ger mer pengar till vård de flesta inte kommer att få ta del av Foto: Egen skärmdump Twitter

De flesta blir alltså inte ens 85 så reformen är i varje fall delvis ett slag i luften. Hade de valt säg en ålder på alla över 75 då hade vi talat en helt annan liga. Nu blir det istället ett propagandanummer, inget mer. Skrytreformer och plakatpolitik är det man kan sammanfatta Vänsterns syn på rättvisa. Att de dessutom är kommunister utan att använda ordet ”kommunism” vittnar flera saker om.

Det första exemplet är partiledarutfrågningen inför förra årets val ordet ”konfiskation” låg snubblande nära när Jonas Sjöstedt fick förklara sin skattepolitik. Klippet finns här under. Det andra exemplet är deras tokhyllande av Grekiska Syriza som är ett renodlat kommunistparti, där deras rätta ansikte kunde skymtas. Mer om ämnet har Fnordspotting bloggat om.

Till de mer stötande förslagen som kommer från partiet finns Tandvård till ungdom under 23 till kostnad av läkarbesök medan äldre får information om hur tandhälsan påverkas av åldrande. Detta trots att alla vet att behovet av tandvård ökar med ökande ålder. Det är också så att det ökande behovet ger ökad kostnad med högre ålder, ett faktum förslaget alltså går tvärs emot när det ska bli billigare för folk upp till 23.

Det andra förslaget är också det inom tandvården där så kallade papperslösa dvs illegala flyktingar som inte fått uppehålls-, arbetstillstånd eller medborgarskap ska få tandvård på lika villkor som svenskar. De som betalar ska alltså betala för tandvård åt de som vistas här illegalt. De ska också betala för tandvård åt de som behöver den minst men de som behöver den mest dvs pensionärer, ska få nöja sig med undervisning i hur de ska sköta sina tänder. Mer om de här reformerna hittar man på Vänsterpartiets hemsida.

Har man fått avslag på asylansöka men ändå vistas i landet är man papperslös eller illegal. Man saknar rätten att vistas här och ska utvisas. Illegalt är illegalt, inget annat.
Foto: ”Wheel clamped BMW5Series Combo, Little Collins St, Melb, 19.10.2011, jjron” av jjron – Eget arbete. Licensierad under GFDL 1.2 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Vänsterpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”I en tid av motsättningar i samhället där grupp ställs mot grupp väljer ni att göra klyftorna än större. Det är väl en sak att ni hela tiden föreslår fel saker men när ni maskerar dessa som ”rättvisa” är något slags mått rågat. Tandvårdsreformen är ett sådant exempel, att ge den som inte betalar samma rätt som den som betalar är en fullständigt vansinnig idé som inte kan komma från så många andra än er. Det gör er till formidabla kandidater till priset. En liten uppmaning till sist riktad till Vänsterpartiet, om man seglar fel bör man nog kolla sjökortet lite mer ofta så att man inte seglar på en grynna.”

En yster dans

Det har dragit ihop sig till budgetförhandlingar när höstbudgeten ska formas. Som vanligt lär v och mp ha en diger önskelista med saker landet inte har råd med. Men vad gör väl det, skattebetalarna är ju så nöjda med att få betala men få allt mindre tillbaka i egen plånbok. Några av tokigheterna de två extremistpartierna står för har redan läckt ut och här kommer en liten odyssé genom dessa.

Låt dansen börja! Två småpartier ska nu i demokratins namn bestämma över alla som inte röstade på dem om medborgarnas pengar Foto: Wikimedia

Vänsterpartiet är de som har varit mest frispråkiga med sina krav, antagligen för att sätta press på regeringen. Man vill för det första subventionera tandhälsan från första krona till sista. Skattebetalarna ska därmed betala andras tandhälsa vilket ju är en underlig princip då man väl borde bära sin egna kostnad istället för andras.

Så här skriver partiet själva på sin hemsida:

• All tandvård subventioneras med 50 procent från krona 1. Med Vänsterpartiets reform blir Allmänna Tandvårdsbidraget (ATB) överflödigt och förvinner.
• Rätt till tandvård inom hälso- och sjukvårdsavgiften för ungdomar upp till 23 år
• Nationella riktlinjer för hur samarbetet mellan skola och folktandvård ska kunna öka. Mer rättvis fördelning av befintliga ekonomiska resurser i syfte att minska skillnaderna i tandhälsa i olika geografiska områden. Ökade resurser till kliniker med störst behov. Landstingen ska stimuleras att införa kariespreventionsprogram.
• Alla pensionärer ska erbjudas information om hur åldrandet påverkar munhälsan och sambandet mellan allmän hälsa och munhälsa. Ökade möjligheter till munhälsosamtal med tandläkare eller tandhygienist. Alla kommuner ska utse samordningsansvariga med kompetens inom tand- och sjukvård, med syftet att samordna tand- och sjukvårdens insatser och sprida kunskap till vård- och omsorgspersonal. Nationella riktlinjer ska upprättas för hur samarbetet mellan Folktandvården och äldreomsorgen ska se ut. Folktandvården ska ha ansvar för tandvård till äldre på samma sätt som för barn och ungdomar. Lagen om valfrihet ska inte få något utrymme inom tandvården för äldre och yngre patienter.
• Tydliga gemensamma riktlinjer utformas som försäkrar att papperslösa flyktingar som vistas i Sverige har tillgång till tandvård på jämställda villkor.

För det första står det ingenstans vare sig kostnad för förslaget eller hur det ska finansieras, den senare delen återkommer jag till. Ungdomar upp till 23 år ska betala lika mycket för sina tandläkarbesök som för läkarbesök. Varför ungdom under 23 år skulle utgöra en så behövande grupp att bara de ska få subventionerad tandvård förstår jag inte. Det är väl när man blir äldre som behovet och därmed kostnaderna ökar.

Information om hur åldrande påverkar munhälsa? Ja man får vara glad för det lilla men allvarligt talat informationen finns väl redan. Tänderna trillar ut eller blir kariesangripna i högre grad så vad finns att informera om mer än att kostnaderna åter skjuter i höjden när fler samordnare – läs byråkrater – ska anställas? Det bästa kommer dock sist. Här har vi en liten specialgren. Varhelst svensk vänster drar fram ökar byråkratin och därmed kostnaderna, för att inte tala om krånglet.

”Papperslösa” är dagens modeord för människor som vistas illegalt i landet efter att ha fått avslag på sina asylansökningar. Detta beror på att de i myndigheternas ögon är ekonomiska flyktingar, inte politiska eller religiösa som är de som främst har ett skyddsbehov. Dessa människor vill nu vänsterpartiet ge fri tillgång till tandvård på samma villkor som oss andra. Allt signerat skattebetalarna som än en gång är så villiga att hosta upp. Grattis, vänstern lever verkligen inte i verkligheten längre. Kanske har de aldrig gjort det, skillnaden är att nu har de chansen att genomföra det som borde ha glömts bort.

Extremerna i politikens värld är att när vissa bygger upp murar för att tjäna röstsiffror, river andra ner samma murar i ett annat land för att också där tjäna röstsiffror Foto: Aftonbladet

Dansen kring skattebetalarnas pengar går dock vidare med avstamp i debattartikeln i DN som publicerades första gången förra året. Där talas det om en extra miljard till sjukvården för i år men av väl valda skäl kommer den satsningen först nu. Främst ska dessa pengar gå till att återuppbygga det sossarna rev ner i början på 2000-talet – psykvården. Det kan ju förstås vara bra, men som vanligt finns en hake.

Om vänsterpartiet får som de vill ska dock pengarna i första hand gå till ungdomars besvär. En väldigt konstig tanke där! Skulle psykiska besvär och behovet av vård vara bundet till en viss ålder, men inte en annan? Kanske är jag en aning fördomsfull men jag som trodde att vård var till för alla medborgare. Här är det alltså inte så, utan istället är det en grupp som står som vinnare om förslaget går igenom.

Med utgifter kommer behovet av inkomster. Särskilt som Magdalena Andersson inte lyckas ens med konststycket att balansera en budget. Hon har nu lyckats driva statsfinanserna ner till ett underskott på 73 miljarder per år, mer om detta i SVD Näringsliv. För att inte hacka bara på Magdalena Andersson så är det så att delar av underskottet faktiskt ärvdes av Anders Borg som inte heller var särskilt intresserad av en budget i balans sista året.

Balans i statens finanser är förutsättningen för en sund statsbudget. Risken finns nu att allt går åt pipsvängen om inte någon sätter ner foten och stoppar de värsta inslagen. Om inget händer blir resultatet en ren cirkus Foto: ”SmirkusRolaBolaHandBalance” Wikimedia

Ekonomistyrningsverket som har till uppgift att förse regeringen med beslutsunderlag i ekonomiska frågor och värdera utfallet av den förda politiken genom att följa upp pengarna skriver i sina pressmeddelanden så här:

Underskotten i de offentliga finanserna är fortfarande stora trots regeringens föreslagna skattehöjningar. Det framkommer i ESV:s nya prognos. De ökade skatteintäkterna används i huvudsak till nya utgifter. Marginalerna till utgiftstaket är ovanligt väl tilltagna, efter regeringens höjning av taken

I klartext: Underskotten är stora [73 miljarder per år; min anmärkning]. Regeringens skattehöjningar går direkt till utgiftsökningar istället för att täcka underskottet. De fortsätter:

Det starka utfallet för BNP fjärde kvartalet signalerar en kraftig tillväxt men kan delvis förklaras av tillfälliga effekter. Svensk ekonomi växer med 2,6 procent i år och med 2,5 procent nästa år. Vissa utgifter på statens budget – sjukpenning, migration och integration – ökar kraftigt i år och nästa år.

I klartext: Sverige har ökat sitt BNP [Bruttonationalprodukten dvs det samlade värdet av alla varor och tjänster under ett år; min anmärkning] men kan förklaras av tillfälliga effekter. Samtidigt ökar utgifterna för migration, integration och sjukskrivningar kraftigt. Var den sammantagna kostnaden för detta landar på återstår att se då endast prognoser finns. Migrationsverket talar om att kostnaden enbart för kategorin Ensamkommande barn kommer att fyrdubblas den närmaste tiden. Länk om detta hittar du här till SVT.

Svensk vänster tenderar att tro att inkomster inte är några problem, de bara flyter in som ur ett ymnighetshorn. Inte ens när man vidtar direkt skadliga åtgärder har man längre någon självinsikt. Foto: Wikimedia

Låt oss sammanfatta. Regeringen har ingen koll på kostnaderna och kostnadsökningarna. Resultatet blir att vi nu har ett underskott som måste täckas med lån eller höjda skatter. Till detta har vi två partier som nu dansar kring köttgrytorna och ser möjligheterna till nya dyra reformer. Vi har dessutom fått en del antydningar om att framför allt vänsterpartiet inte ser någon fara i att öka statens underskott än mer genom att utlova fler reformer. En av dessa är gratis glasögon till alla barn med synfel upp till 18 års ålder. Artikel om detta i Expressen (unvisit).

Frågan är därför rätt naturlig, hur ska allt finansieras nu när Magdalena Andersson med stolthet i sosserösten lät meddela att varje ny reform ska finansieras krona för krona, artikel hittar du i SVD? Vänstern har ju ett mantra och surprise, här dyker det upp igen. Skatterna ska ju naturligtvis höjas!

Fast det är där vi har problemet. Svensk ekonomi präglas av hög arbetslöshet och låga investeringar. Det ena leder till färre jobb och sämre ekonomisk utveckling (investeringar) och det andra till lägre inkomster både för den enskilde och samhället. Den höga arbetslösheten leder också till lägre konsumtion som i sin tur leder till än sänkta inkomster för det offentliga.

Den stora depressionen på 30-talet drabbade vanliga arbetare. Nu vill ”arbetarregeringen” få oss att tro att höjda kostnader på arbete ska leda till fler jobb. Ekvationen blir allt mer absurd Foto: Wikimedia

Regeringen har redan höjt skatterna på arbete och därmed skjutit sig själva i foten. Där man vill sänka arbetslösheten omöjliggör man att företagen prioriterar nyanställningar. För ingen ska inbilla mig att ökade kostnader för företagen ska leda till fler jobb. Ledsen Löfven, men ekvationen går inte ihop och du borde nog göra ett bättre jobb som statsminister.Mer om regeringens kontraproduktiva politik hittar du på Ekonomifakta.

Också finansministern borde göra ett betydligt bättre jobb, som Göran Greider sa: ”Vi kan inte ha det så här”. Det som återstår är i så fall offentligt finansierade hitte-på-jobb som inte leder någonstans än ny arbetslöshet efter 6 månader och ytterligare hål i statens budget för kostnaden. Återigen betalar ju skattebetalarna så gärna för att se till att regeringen i så fall sopar sina misslyckanden under mattan genom att putsa statistiken med jobb som är rent humbug.

Göran Greider tyckte inte vi kunde ha det så här och han har helt rätt, det kan vi inte. Byt regering nu! Foto: Wikipedia

I detta läget väljer vänsterpartiet att lägga nästa Einstein of the year-artade finansiering. Man vill höja företagsskatten och minska RUT-avdragen för att ha råd. Man behöver inte har geniets efternamn för att förstå att detta ytterligare kommer att cementera en hög arbetslöshet, högt bidragsberoende och flykt av de företag som har råd till t ex Kina. Med vänsterpartiet ens i närheten av statens håvor är det tyvärr adios Sverige.

Det känns tryggt då att veta att partiet vi inte kan rösta på – LO – kastar sig in debatten för att öka trycket ytterligare genom att föreslå än större skuldsättning för att finansiera offentliga investeringar. Länk till debattartikeln undertecknad tre LO-ekonomer hittar du i SVD. Kunde jag rösta på LO, skulle jag nog hellre avstå. Problemet är att jag är allergisk mot hycklare som dom. Exempel på detta från Aftonbladet (unvisit) först och sedan andra sidan av myntet från SVD Näringsliv.

Alarmistisk eller inte, det är hög tid att ställa några skarpa frågor: Klarar Sverige ekonomiskt av den nuvarande regeringen? Kan vi ha två småpartier som sammantaget bara har drygt 13% av väljarkåren bakom sig, men som beter sig som barnet i godisaffären? Hur länge till klarar vi av att ha galopperande kostnader för migration och integration utan att något görs åt grundproblemen? Och till sist hur länge till ska regeringen spela rollen av sd:s bästa röstvärvare? Hur det går till sist återstår att se, med bäva får vi invänta den dagen då höstbudgeten presenteras!

Skratt eller skräck? Det är frågan då ”nådiga luntan” kommer att presenteras senare i höst. Den som vågar titta får se Foto: Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag Sveriges regering till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ansvar är att vräka ut Sveriges skattebetalares pengar på allt annat än det de var tänkta att användas till för er. Den ystra dans som tycks pågå runt våra pengar, inte era, är bekymmersam och lämnar mycket att önska vad gäller ansvar för ekonomin. Inte nog med att vi har en undermålig finansminister alltså, vi har två småpartier som ser det som sin plikt att roffa åt sig. Det ger ju trots allt opinionspoäng, eller rättare sagt så hoppas de på det. Sanningen är långt därifrån, ju mindre ansvar ni visar desto mer vinner sd. Sverige behövde en ny regering förra året, Sverige behöver fortfarande en ny regering.

Fler som har bloggat om vänsterpartiet och deras vänsterpopulism är:

Fnordspotting – Vänsterpartiet hyllar den råa populismen
Politivism – Avgrunden mellan medborgarna och det som är Skavlan
Juggen – Vänsterpartiet sprider lögner om Israel och judendomen

Läs gärna också följande artikel från UNT där två vänsterpartister framför lögnen att Palestinier som bor i Israel tvingas konvertera till judendomen (lögn!) därför att Israel inte har religionsfrihet (Dubbel lögn!).