Brev Till Robert

Hej Robert! Jag har hört att du är en fena på att jaga troll och så. Läste om de där otäckingarna både när jag var liten men också dagligen i tidningar. Jag tänkte att jag skulle ge dig några tips om riktigt fula och hemska troll som jag har upptäckt på sistone så kanske du med ditt svärd kan nedkämpa dessa. Jag kan lova dig att de är extra vårtiga, fula i synen och har en minst en meter lång svans som de släpar efter sig där de smyger fram.

Här ses John Bauer skildra hur trollen mobbar och trycker ner, ett lätt igenkännbart motiv också från dagens debatt Foto: Wikipedia

Det första trollet heter Alexandra Pascalidou. Hon har gjort sig känd därför att hon kommer inte härifrån utan är ett grekiskt troll. Eftersom hon är just därifrån anser hon att det är hennes uppgift att mobba, fälla nedsättande kommentarer och att trycka ner människor. Till och med folk som precis som hon kommer från andra länder ligger risigt till när Alexandra kommer igång. Jag har tagit fram några exempel här åt dig eftersom allt finns dokumenterat. Du kan först höra Alexandra trycka ned den stackars invandraren som påtalar problemen.

Alexandra fortsätter med att mobba den lika kända debattören och skribenten Alice Teodoresku därför att hon inte har samma åsikter som Alexandra tycker man ska ha. En liten rolig detalj är att Alexandra och Alice är födda i samma stad – Bukarest – ändå behandlas hon så här.

Alice Teodoresku var det ja, hon har råkat extra illa ut eftersom Alexandra inte är den enda som har mobbat henne. Inom samma företag som avlönar Alexandra Pascalidou, jobbar ett gäng osedvanligt otäcka typer som står bakom podden ”Tankesmedjan”. I den kallas Alice Teodoresku sådana saker som ”husblatte”. Länken till programmet hittar du här.

Som du hör Robert är ”Tankesmedjan” en aning missvisande och överdrivet. Det handlar ju helt och hållet egentligen om ren och skär politisk retorik nödtorftigt maskerad till politisk ”debatt”. En omskrivning för att kunna sparka mellan benen på den som inte tycker som dom. Här skulle du kunna göra ett jättearbete.

Tankesmedjan som för övrigt inte tycks ha så mycket tankekraft, är som en spark mellan benen. Andas en annan syn och du drabbas Foto: SVT

Dessutom är ju Alice Teodorescu både invandrare och kvinna. Som du vet Robert är ju dessa två egenskaper extra problematiska att slå mot. Ändå väljer Alexandra Pascalidou att slå mot alla dessa attribut i sin kritik, något som borde ses på som än mer allvarligt. Att slå mot en person för deras egenskaper och bakgrund är ju det som programmet försöker att gå till botten med och här är Alexandra en av mästermobbarna.

Nu när jag kommer att tänka på det är det kanske lika bra att du och research-gruppen som så tacknämligt hjälper dig, tittar på hela SVT som ju tycks vara ett hemvist för dessa troll. Mer om förfallet kan du Robert läsa om på WTF Toklandets blogg.Research-gruppen som med de rätta värderingar de har, alltid står till förfogande för att se till att skapa journalistisk objektivitet och den socialistiska formen av nyhetsförmedling i äkta pravda-anda.

Pravda blev snabbt med all rätt sinnebilden för journalistik i statens och partiets tjänst. Nu har det blivit vissa av våra svenska journalisters tur Foto: KPRF

Man skulle på rätt goda grunder kunna säga att just Teodoresku är utsatt för en hatkampanj så där har du en väldigt smaskig munsbit att sätta tänderna i. Trollen i fråga är alltså riktigt hemska typer som du borde titta närmre på. Att alla trollen står till vänster och nästan alla själva är invandrare är mer en slump du och research-gruppen får överse med. Också ni är ju kloka nog att se helheten dvs att här pågår ett hat och en mobbning.

Det finns dock fler som har råkat illa ut, personer som har fått sina liv förstörda och känner sig hotade. Därför all anledning för dig att titta på dessa företeelser och personer. Nästa med frikort att hata heter Kawa Zolfagary. I skydd av priser från förtäckta hataorganisationer som ”Rättviseförmedlingen” vars alibi är just rättvisa, har Kawa kunnat komma undan. Att han är av utländsk härkomst har också hjälpt till, för som du vet Robban kan sådana människor inte vara rasister även om de är just detta.Hatet och föraktet sprider sig i vårt samhälle men vissa grupper har frikort från all skuld. Ett faktum som ger oanade nya möjligheter Foto: Toklandet

Historien om Kawa började med att han skrev för tidningen som inte ska blandas ihop med namnet på den här bloggen. Nöjesnytt blev snabbt en plattform för honom och andra förtäckta hatare vars enda motiv var att grisa ner i det offentliga rummet. Deras svador riktades alltid mot vita medelålders män, nånting också du är Robert så det finns ju ett personligt intresse också för dig här. Snart hade de hittat nästa offer, kikarsiktet var nu inställt på Pär Ström.

Pär Ström var debattören som vågade gå emot den konsensus-fascism som rådde angående feminismen. Den som inte var med var automatisk emot, etablissemanget från Södermalm var väldig bestämda på den punkten. Naturligtvis accepterade inte denna nomenklatura ett så flagrant övertramp och genast formades attackformationen. Kawa såg sin chans, här vankades godhetspoäng och därmed också karriärsmöjligheter. Bättre betalt, tjusigare bostadsadresser och solidaritetssex är ju den mumma som väntar den som positionerar sig rätt.

Schyst boende på en flådig adress kan bli belöningen för den med rätt betyg i dressyrkursen som kallas ”journalistik” Foto: Telemobile

Kawas första stordåd blev att skapa facebook-gruppen ”Vita Kränkta Män”. Den bar flera headers som förde tankarna till Pär Ström. Man kunde se honom i bilder där Mao en gång hade funnits, korsfäst som Jesus blev synnerligen populär och ”skämtsamheter” som bilden nedan blev också den otroligt populär. Alla de som var medlemmar i gruppen och de som stod bakom den borde vara en fullständig fest för en rättskaffens man som du Robert. Här hittar du länken till blogginlägget på WTF Toklandet som skriver om händelsen och där du också hittar alla bilderna.

Gruppen gjorde Kawa så berömd och omhuldad att han fick pris från rättviseförmedlingen. Också den händelsen borde få det att vattnas i munnen på dig Robert. Susanna Varis skrev om händelsen på sin blogg, länken har du här. Här stod ju en av Sveriges dittills största hatkreatörer ivrigt uppbackad av en förmedling som säger sig vilja understödja rättvisa. Kan det bli bättre Robert? Projektet med gruppen gav i varje fall sån blodad tand att Kawa nu skrev en pjäs minsann. Den otroligt litterärt intressanta föreställningen gick också den under namnet ”Vita kränkta män” och än en gång var det Pär Ström man siktade in sig på.

Lo Kauppi gestaltade en fiktiv person i föreställningen ”Vita Kränkta Män”. Lägg märke till STRÖM-sladden Robban, subtil form av mobbning eller hur? Foto: DN

Föreställningens huvudfigur är en icke namngiven person i Lo Kauppis gestaltning. Hon gör flera anspelningar på ”ström” via en sladd och en lampa som för att elchocka huvudpersonen, subtilt och otäckt på en och samma gång. Monologen som pjäsen bygger på handlar om hur dumma i huvudet alla är som inte håller med och som inte tänker som Kawa och alla andra feminister från Södermalm. Fascismen i det hela är total Robert, du skulle gnugga händerna över att få slå klorna i detta. Inte ens Aftonbladet tyckte det hela var roligt, det säger ändå rätt mycket.

Pär Ström drog sig så småningom ur debatten därför att han inte längre orkade och kände dessutom att situationen blev alltmer hotfull. Syftet med hela hatkampanjen var därmed uppnått och äras ska ju den som äras bör. Kawa kunde nu gå vidare som en sann hjälte i sammanhanget. Killen som fick Pär Ström att tystna kan man inte tacka nej till i olika vänstersammanhang.Man kan ju förstå att efter den här typen av påhopp och andra vill man kanske inte längre vara en del av debatten. Att tysta är vad dessa krafter vill och de lyckades i fallet Pär Ström Foto: Toklandet

Kawa plus flera personer inom vänsterpartiet som också Zolfagary tillhör, gick dock vidare i samma storartade stil fast nu med nya offer. Den dåvarande chefsredaktören för SVD Per Gudmundsson omskrevs som en person som borde skjutas. Artikel från SVD hittar du här. Händelsen inleddes med ett seriealbum från Galago Förlag där tesen framfördes och sen tyckte Kawa på sin blogg att förslaget var ”rimligt”. Ändå heter det alltid att han hatas, jag förstår inte hur det går ihop Robert. Du som är en så klok person kanske kan göra ett program om detta och förklara för oss andra hur rätt kan bli fel och tvärtom.

Mitt sista tips till dig är Ametist Azordegan. Hennes insats mot din kollega Janne Josefsson som du hittar mer om här i en artikel i Expressen, är rätt svårslagen. Janne gjorde ju följande reportage om extremvänster inom framför allt Revolutionära Fronten och de som skyndar till deras försvar hela tiden trots att de inte är annat än yrkeskriminella.

Azordegans svar var ju att kalla Janne för ”nazist”, en titel han har visat flera gånger att han inte förtjänar. Det är alltså samma lögner igen och igen, förtal brukar det ju kallas när vi ”normala icke-rasifierade” begår dessa handlingar. När personer som Ametist gör samma sak heter det att det är ett ”fint hat”. Där Robert har du en utmaning som inte någon annan har tagit sig an.

Janne Josefsson blev utpekad som ”nazist” av Ametist Azordegan. Personligen kan jag inte se minsta likhet med personerna i bilden som ändå var nazister Foto: Dagbladet

Jag hoppas verkligen du har lust att gå till botten med detta. Problemet har blivit akut inom den svenska vänstern och kultureliten. Idag är den så utbredd att exemplen du ser ovan bara är toppen på isberget. Med din nit och din känsla för rättvisa kombinerat med ditt journalistiska kunnande är detta en uppgift du kommer att ro iland tror jag.

Fast nu var jag nog en aning ironisk och sarkastisk ändå. Det kan ju lätt bli så när man som du sitter i samma båt som det här gänget ovan. Du har ju faktiskt inte ens en journalistisk utbildning, ändå kallar du dig det. Här kan man läsa mer om den saken från Göteborgs Universitet. Där avslöjas också att Robert är föreslagen att få en gästprofessur i journalistik, detta trots att han saknar den högst väsentliga egenskapen journalistisk utbildning vilket de erkänner i samma artikel.

Robert nominerades till att bli gästprofessor i Göteborg, det är lite som att säga att killen på bilden skulle vara en riktig vetenskapsman Foto: Broadway

Likadant är det med hans vapendragare research-gruppen. Så här oskyldigt ser det ut på deras hemsida. Där beskrivs deras verksamhet likt en idyllisk liten tripp till landet med ord som ”journalistik”, ”research”, ”demokrati”, ”samhällsfrågor”, ”jämställdhet” och andra positiva omskrivningar. För det är vad det egentligen handlar om, en förtäckt kgb-lik organisation vars uppgift är att söka uppgifter om meningsmotståndare vare sig man använder legala eller illegala metoder. Man bryter mot lagar när man bryter sig in i databaser, mer om det i en artikel i SVD. De har till och med av vissa beskrivits som glorifierade medborgargarden som här i en artikel på SVT.

Det bekymrar inte heller någon att flera av medlemmarna i gruppen har ett förflutet inom Antifascistisk Aktion (AFA), en antidemokratisk rörelse som så småningom blev till Revolutionära Fronten (RF). T ex var Mathias Wåg aktiv i AFA:s led vilket framgår av artikeln i SVT. AFA var aldrig snälla figurer. Här hittar du länken till deras mer trevliga hemsida motkraft. Faktum var dock att de alltid var inblandade i regelrätta gatustrider där man inte så sällan beväpnade sig och vid ett tillfälle visade man i Södertälje att man till och med hade byggt bomber. På bloggen Fnordspotting hittar du mer läsning om research-gruppen. Här hittar du dessutom en artikel om hur Piratpartiets partiledare Anna Troberg drabbades och vad hon tyckte om det, artikel är publicerad i Aftonbladet.

Är det möjligen research-gruppen som gömmer sig bakom Afa-luvorna? Foto: Expressen

Löjesguiden nominerar idag Robert Aschberg till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med gedigen förmåga att få det som är att framstå som det inte är, söker du dig fram i verkligheten för att bedriva propaganda och journalistiskt arbete när det är som mest av en avart. Du drar dig inte ens för att spela ut det ”hemliga kortet” research-gruppen vars ”seriösa” gärning så här långt har bestått i att kränka och spionera i bästa Stasi-stil. Det är med andra ord ett svårslaget rekord i bottennotering i svensk journalistisk historia du står för. Programmet ”Trolljägarna” borde få undertiteln ”Programmet som får dig att häpna över hur lågt vi journalister kan sänka oss för att kunna plocka politiska poänger”.

Summan Av Dubbelmoral Är Hyckleri

I vårt land är det snart kutym att ha dubbla måttstockar. Vissa regler gäller för vissa personer och andra regler gäller för andra. Det är något Marcus Birro nu har fått erfara när han i veckan fick sparken från Expressen sedan han hade ställt upp på en intervju om den senaste tidens twitterstorm i tidningen Exponerat. Tidningen Expressen visar därmed rätt handfast att man är en del av det system som både andas och utstrålar hyckleri och dubbelmoral.

Hyckleriet är totalt i vårt samhälle, fallet Birro sätter fingret på en öm punkt Foto:Twitter

Det började med att Marcus twittrade, något han borde ha låtit bli. För i den svenska kyrkan för politiskt korrekta säger man vissa saker och man ska hålla truten om andra. Marcus valde ett kontroversiellt ämne – islam – och angrep det för dess överrepresentation i terrordåd i världen idag. Det borde han aldrig ha gjort för nu ryckte varje rättrogen journalist och andra dumskallar ut för att ge den där tölpen vad han tålde. Det hela slutade i ett tiotal mordhot och hela historien visade till sist hur mycket yttrandefrihet är värd i dagens samhälle.

Mattias Thern och Birro har nåt gemensamt – de har båda tagit emot dödshot
Foto: Sydsvenskan

I den skitstorm som nu utbröt ställde Marcus Birro upp på en intervju med tidningen Exponerat. En tidning som är ytterst kontroversiell därför att den är islamfientlig och kanske rent av rasistisk. Den har av andra stämplats som detta men det är upp till var och en att dra sina slutsatser. Han berättade om den kniviga situation han nu satt i men också det stöd han har fått. Mordhoten diskuterades och hur hans syn på islam såg ut och varför han hade sagt det han hade sagt. Att ställa upp på en intervju är ju ett sätt att föra ut sin sida av spörsmålet men snart hade kopplingen Exponerat och Marcus Birro fått konsekvensen att Birro avskedades från Expressen. Han menar i efterhand i en intervju för Hänt att detta är något som Expressen har väntat på länge.

Väntade bara Expressen på sin chans i fallet Marcus Birro? Foto: Bokfreak

Expressen har därmed sänt en tydlig signal. Säger du en kontroversiell sak men är fel person så kan du tyvärr räkna med att det snart är kört. Om du däremot är ”rätt” person och skriver om ”rätt” saker då ser situationen genast annorlunda ut. För medan man använder en måttstock på klavertrampen Birro påstås ha gjort, använder man en annan på en annan anställd. Den jag tänker på är naturligtvis Lars Lindström som just i samma tidning skrev ett av årets mest hatfyllda artiklar. En mer stinkande kompott av misandri och rena felaktigheter fick man leta efter.

Lars Lindström fick för samma tidning skriva årets mest hatiska artikel – hyckleri?
Foto: Wikipedia

Samma tidning har dessutom skitit i det blå skåpet dubbelt upp. Birros kontroversiella twittrande och de uttalanden som har kommit i kölvattnet på detta, är knappt en västanfläkt i jämförelse med deras samarbete med den så kallade researchgruppen. Det är en grupp före detta AFA-aktivister som med halv eller helt illegala metoder snokar reda på uppgifter åt sina uppdragsgivare genom t ex dataintrång.

Researchgruppen KAN ha gjort sig skyldiga till brott som dataintrång Foto: SNSC

Expressen har genom dessa kunnat kartlägga SD-politiker och deras kommentarer bakom anonyma alias. Problemet är bara att man inte granskar ALLA politiker utan bara vissa. Ingen i den här gruppen skulle komma på tanken att kartlägga vänsterns nätverk för att sprida sin hatpropaganda i olika media. Gruppen har till och med nominerats till Stora Journalistpriset som är journalistförbundets ryggdunk till alla ansetts ha förtjänat priset, mer om det via följande länk.

Researchgruppen kartlägger men bara om hatarna har ”fel” åsikter Foto: Twitter

Också Robert Aschberg samarbetade med researchgruppen när gjorde programserien ”Trolljägarna” som snart går in på säsong två på TV3. Där har nätalias grävts fram och avslöjats, så långt låter allt okej. Man ska ju stävja hatet på nätet som det så populärt heter. Problemet är bara att dels är det bara vissa som avslöjas och att för det andra är vissa av dessa avslöjanden beställda av personer som själva har minst sagt grumliga motiv.

Nätalias används i både kriminella och andra syften Foto: SVT

Låt oss i pedagogikens namn ta ett exempel. I ett avsnitt intervjuades feministen Fanny Åström. Hon hade fått ta emot hatfulla kommentarer på sin blogg, en blogg som har överrubriken ”kom i kontakt med ditt inre hat” (!),  och hon ville gärna veta vilka som stod bakom. Mer intressant än att titta på programmet hade varit att se Robbans min om säg Jimmie Åkesson hade bett honom spåra upp alla de som har sänt både dödshot och rena trakasserierna, hade Robert Aschberg ens brytt sig?

Robert Aschberg slog ett slag mot näthatarna genom att avslöja hatarna av…
Foto: Webb-TV

………Näthaterskan Fanny Åström Foto: Ergo

De dubbla måttstockarna får genast konsekvenser. Om du som Marcus Birro försöker förklara dig i ”fel” media hängs du med en gång, detta trots att det som sägs inte på något sätt är kontroversiellt. Alla andra som hatar men står för rätt hat belönas däremot med en dunk i ryggen och en karriär inom media. I somras sände Sveriges Radio programmet ”Sommar” med Athena Farrokhzad där våldet förringas och försvaras.

Alla former av våld är oförsvarbara vem det än kommer från Foto: Aftonkuriren

Allt är som vanligt alla andras fel och allt hon och hennes vänner gör är att försvara sig. Ingenstans nämner hon att en av dessa vänner senare fälldes för dråpförsök på en fjortonårig nazist efter att ha utdelat två knivhugg i nazistens rygg. Personen i fråga skyllde naturligtvis sin knivattack på att han handlat i nödvärn, något domstolen däremot inte trodde på. Följande länk leder till radioprogrammet.

Athena Farrokhzad sände radioprogram fullt av subtila budskap Foto: SVT

Pär Ström var länge debattören som genom sin blogg tog debatten för att visa hur fel alla feminister i det här landet har. Han blev snabbt en vass nagel i ögat på alla dem som såg möjligheten till att få ett monopol på att få definiera problemen i dagens samhälle. De därmed ha fått ostört föra tesen att deras alltid lika närvarande patriarkat skulle bära skulden när det i själva verket är helt andra saker man måste fokusera på. Snart hade därför hatdrevet mot Pär Ström satts igång. I den mobb var det ett namn som snabbt utkristalliserade sig och som kom att bli tongivande än i denna dag. Hans namn var Kawa Zolfagary. En lista med de hatbrott som Kawa har gjort sig skyldig till hittar du på Toklandets blogg.

Pär Ström utsattes för ett drev och en hatkampanj som saknar motstycke Foto:Twitter

Kawa Zofagary startade facebookgruppen ”Vita kränkta män” enbart i syfte att misskreditera och svartmåla Pär Ström. Detta skedde inte med argument eller samtal som normalt utan med tillmälen och rent skitsnackande. Till sist skapades ett antal bilder, en av dessa kan du se på Toklandets blogg i artikeln som är länkad ovan, där Pär Ström bl a framställs som korsfäst. Budskapet är subtilt men tydligt, håll dig borta.

Hoten och hatet får allt fler att tystna Foto: Eskilstuna

Det var precis det Pär Ström till sist gjorde. När hot inte bara mot honom utan också hans familj kom in fick det vara nog, han slutade blogga – mission accomplished. Efter detta har Kawa Zolfagary varit en omhuldad person som har inbjudits att tala inför juridikinstitutet om näthat! Snacka om ironi. Mer om detta från Toklandets blogg som åter har kartlagt Kawas egna näthat i följande inlägg.

I dagens Sverige tystas debattörer därför att nätmobben styr Foto: DN

Kawa fick till och med pris av Rättviseförmedlingen för sina mobbar-insatser. Så här löd motiveringen som också går att läsa på deras hemsida:

“Sedan oktober 2011 har vi skrattat, gråtit, förfärats, förbryllats och förfasats över de inlägg och kommentarer som lyfts fram av grundaren Kawa Zolfagary och övriga gänget bakom nu nedlagda facebooksidan Vita Kränkta Män. Med humor och skarpsynthet har VKM på ett innovativt sätt belyst rasism, sexism och homofobi från kommentarsfält, nätforum och bloggar. Med nya projektet genusfolket.se bjuder Kawa Zolfagary tillsammans med övriga skribenter på eftertanke och analys kring samma viktiga frågor. Rättviseförmedlingen vill med detta pris tacka Kawa Zolfagary för att han genom VKM erbjudit en fristad för feminister och antirasister där vi skrattat tillsammans. Samtidigt vill vi applådera nya sajten genusfolket.se och önska varmt lycka till med framtida projekt”.

Är Rättviseförmedlingen rättvis eller rättsvilse? Foto: Berghs

Med humor och skarpsynthet kallar man alltså det som fram till för ett tiotal år sedan hade kallats ”mobbning”. Hur mycket är deras syn på ”rättvisa” värd efter detta? Att ge ett ”rättvisepris” till en person som har byggt en karriär på att hata och håna måste vara ett svårslaget rekord i ironi.

Kawa Zolfagary slog ett slag mot rasismen genom att skapa hatsidan på Facebook
Foto: Ajour

Kawa gav sig inte med detta. Snart hade han skrivit sitt livsverk ”Vita kränkta män” som bok genom Galago förlag, senare blev den också pjäs. Föreställningen sattes upp med benägen hjälp av skattebetalare som gärna försåg en liten hjärntvättad kader med subventionerade biljetter så att också de kunde komma i kontakt med sitt inre hat. Naturligtvis var scenen Brunnsgatan Fyra i Stockholm, ett tillhåll för allehanda skattesubventionerad galenskap under ledning av Martina Montelius.

Martina Montelius och Brunnsgatan Fyra blev skådeplatsen för pjäsen Vita Kränkta Män Foto: Aftonbladet

Recension av galenskapen hittar du i Expressen, nästa recension hittar du på Sveriges Radio. Märk dock på den sista länken att du har ett ljudklipp med en längre recension än den text du hittar under. Där brodderas resonemanget ut och också där hittar man den underton av den misshagliga underström som kommer fram så fort man nämner namnet ”Pär Ström”.

Kawa såg så här lycklig ut, hans karriär tog ju ett rejält skutt framåt Foto: Nöjesguiden

Diskussionens vågor gick höga både kring facebook-gruppen, boken och pjäsen. Ett och annat inlägg fick komma fram som protesterade mot fenomen som Kawa Zolfagary som här i en artikel i Aftonbladet. Det stora flertalet tokhyllade dock hans insatser för nätmobbningen, i följande artikel i DN kultur försöker Erika Josefsson få oss att förstå att det finns ädlare motiv bakom facebook-gruppen.

Lo Kauppi i pjäsen Vita Kränkta Män visar med STRÖM-sladden vem som mobbas
Foto: DN

Till sist kunde Kawa Zolfagary skörda det han hade sått och det i form av en utstakad karriär som nu feminist-kyrkan hade hjälpt honom med. Det var då han inte behövde den heller och sa adjö till den också. Mer om det i en artikel från Nöjesguiden.

Inte heller Ametist Azordegan fick ett avbräck sen hon kallat Josefsson ”nazist”
Foto: Ungdomar

Nästa person som belönats för sin klumpiga formuleringsförmåga/oförmåga är Ametist Azordegan. Hon utsattes själv för det drev av digitala dödsskvadroner som tycks härja på sociala media och diskussionsgrupper. En kader som utan pardon ger sig på den som tycks misshaglig eller som uttrycker en icke önskvärd åsikt. Mer om hoten mot henne i en artikel i SVD.

Sociala media innebär möjligheter och faror som nätmobbarna utnyttjar Foto: SV

Så långt lät det först som om Ametist hade dragit det kortaste strået och det är när vi ändå är inne på det, inte okej att mobba vare sig mot Ametist eller någon annan. Men vad hade hon då gjort för att förtjäna denna behandling? Ja följande uttalande som refereras i Expressen talar väl sitt tydliga språk, inte heller hon är utan skuld och kanske hamnar hela bråket i ett lite annorlunda ljus. Det är fortfarande inte okej att dödshota, men det är inte okej att kalla någon nazist. Jussi H Lundells blogg tar i denna utmärkta artikel upp med vilken dåres envishet Jan Gradvall försvarar hennes övertramp.

Janne Josefsson såg så här förbryllad ut efter anklagelserna Foto: Alltomstockholm

Om vi gräver vidare, vad hade Janne Josefsson gjort för att bli kallad nazist? Han hade som vanligt granskat och grävt men denna gång i ”fel” kretsar när han drog ner brallorna på våldsförhärligande organisationer till vänster. Lite längre ner hittar du programmet som väckte så mycket ont blod i form av ett videoklipp.

För min egen del spelar det ingen roll om våld kommer från höger eller vänster. Inte heller om hoten kommer från vänster eller höger, den är lika sjuk vilket som. Det sjukaste är dock att alla dessa våldsverkare ser sig per definition som ”goda” och därför har man ”rätten” att ta till vilka metoder som helst som det framgår av programmet. Revolutionära Frontens övergrepp förringas, deras motiv framställs som ”gott” och allt de gör är ”självförsvar”. Ingenting i deras retorik är försvarbart men ändå gjorde sig Ametist alltså sig till försvarare av det oförsvarbara.

Revolutionära Fronten slår ett slag för friheten? Foto: Metro

Titta på följande video och förfäras. Här finns inte bara avslöjanden som Ametist ansåg så stötande att det föranledde henne att kalla Josefsson nazist, det är dessutom en mörk värld som han gläntar på och som borde också få henne att bli skrämd.

Att försvara det oförsvarbara blir till sist ohållbart Foto: Culture24

Skrämd blir man också ca 32 minuter in i videon när professor Magnus Wennerhag försvarar Revolutionära Fronten, han var också medförfattare till den debattartikel i DN han där han motsätter sig ett förbud mot organisationer som använder våld som metod att skrämma och tysta. I videon försöker han få oss att tro att Revolutionära Fronten vill skapa ett mer demokratiskt samhälle än det nuvarande. Jag kan knappt hålla mig för skratt inför denna uppenbara ironi. Titta och förfäras.

Sebbe Staxx är en av de som försvarar det oförsvarbara i videon nedan Foto: SVT

Rapparen Sebbe Staxx försöker sig också på ett rätt patetiskt försvarstal i videon eftersom Revolutionära Fronten deltog i en av hans videos och att han känner flera medlemmar. De dåligt underbyggda argumenten blir än mer usla då man inser att han gör misstaget att flasha en klocka som kostar sisådär 25.000 kronor.

Att denna ”intelligentia” gör sig till exakt detsamma som dem de anklagar. Märk en sak: Jag försvarar inte högerextrema åsikter bara för att jag anklagar delar av vänstern för övergrepp. Det är inte riktigt så svart eller vitt. För mig finns inget ”gott våld”, det finns bara jävligt förbannat oacceptabelt våld vem det än kommer från.

Det goda våldet är nog inte så gott trots allt Foto: Al-Lodenius

Ametist Azordegan hade redan innan en karriär inom media som inte fick samma törn efter bråket som Marcus Birro råkade ut för. Trots att hennes övertramp med nazist-tillmälen är betydligt längre från sanningen än Marcus Birros kritik av islam. Marcus Birros lön blev gatlopp i media, Ametist däremot artiklar som i vanlig ordning förringar hennes övertramp. Här ett exempel från Expressen som uppenbarligen skiljer på folk och folk. Ametist tar man i försvar, Birro avskedar man.

Vissa får säga vad som helst, andra blir utsparkade med en gång Foto: Barbaraleung

Löjesguiden vill med denna artikel nominera svensk media särskilt Expressen till priset ”Foliehatt of the Year” för det hyckleri som bara ni kan uppvisa. Motiveringen lyder: ”Ert hyckleri är monumentalt, inte minst exemplet Marcus Birro visar på detta. Vissa får säga vad som helst, t ex Kawa Zolfagary eller Lars Lindström, medan andra inte ens får påtala problem som t ex Birro. Hans kritik är befogad, det finns problem inom den muslimska rörelsen det medger man till och med själva. Att man i den diskussion som måste komma till istället väljer att avskeda Birro är obegripligt. Problemet inom media är att ni på fullaste allvar anser att några av debattinläggen får man diskutera, andra får man inte ens nämna. Ni gör er därmed till hycklare av första graden.”

Pär Ströms Nya Bok

Denna blogg är reklam- och sponsorfri, följande inslag ska alltså inte ses som ett reklaminslag. Det ska istället dels ses som ett inlägg vars syfte är att upplysa er läsare om bokens existens och att driva den politiska debatten vidare.

Pär Ström var bloggaren (han fick lägga ner efter hot) och samhällsdebattören som nu har skrivit en bok som har namnet ”Perukklubben”. Den är något så ovanligt som en fabel där alltså personer och grupper har ersatts av djurfigurer. Korna är de som styr i landet Eklandet (Och gissa hur bra det blir). Forskningen bedrivs i politisk regi av ugglorna som leds av ruggugglan Lysenka. Med kvasivetenskap ”bevisar” Lysenka varför vissa felaktiga teser är riktiga som sen blir politiska sanningar. Till sist har vi vargarna som är de som skapar nyheterna och informationen i Eklandet. Om du tvivlar eller ifrågasätter har vargarna en egen stormstyrka som kan sättas in mot dessa subversiva krafter.

Det som i mina ögon gör boken intressant är att den visar på hur Sverige av idag fungerar. Vi kan yvas över hur duktiga vi är, vi kan skryta med att vi har demokrati och vi kan peka på den fria pressen. Sanningen är dock en helt annan och det är den sanningen Per Ström sätter fingret på. Här kommer en kort presentation av Susanna Varis från hennes utmärkta blogg. En kvinna som dessutom är en mycket duktig konstnär, titta på min header så kan ni se ett av hennes verk.

En liten intressant detalj. I boken berättas om hur vargarna (som ju är våra ”oberoende” journalister) har tre mediestrategier. Antingen Hissar man, dissar man eller tystar man all debatt. Per Ströms bok har i pressen mötts av total tystnad, det är uppenbart att man försöker att tiga ihjäl den. Han har varit med i en radiointervju om boken, en intervju som mer liknade ett försvarstal i anklagelseströmmen. SVT intervjuar Pär Ström. God läsning och över till Susanna Varis skrift.

Ute på det elbefriade landet i Finland hade jag med mig samhällsdebattören, civilingenjören, föreläsaren med mera Pär Ströms senaste bok Perukklubben som kvällslektyr. Ström har skrivit ett antal böcker och texter om till exempel informationsteknologi och övervakning samt jämställdhet. Med den nya boken tar Ström åter en ny kurs; politisk satir. Pär Ström har befunnit sig i hetluften under åratal, framför allt under den period han debatterade jämställdhetsfrågor. Den aggressivitet som enkom framförandet av ett annat perspektiv än den dominerande och radikalfeministiska på dessa frågor orsakade (och orsakar) bland etablerade och uppburna medlemmar av den kulturella och mediala eliten är fortfarande häpnadsväckande. (Ett axplock av det jag tidigare har skrivit om detta: här, här, här och här).

Det jag skriver nedan är mina reflektioner kring boken, då jag inte anser mig ha de rätta kvalifikationerna för en regelrätt recension.

Perukklubben är, som sagt, en politisk satir, en i sina stycken burlesk och mustig fabel som jag läser med stort intresse och med skräckblandad förtjusning. Berättelsen är förlagd till landet Eklandet vars invånare består av getter, vargar, kor, ugglor, rävar och andra djur. De olika djurgrupperna uppbär påfallande likheter med ett antal grupperingar i säg, det svenska samhället. Boken är späckad med underfundiga referenser och symbolik, som till exempel att det i vargarnas Rådssal är ”högt i tak” och att vargarna, som den agendasättande grupperingen, kommunicerar sig genom stentavlor.

Karta över Eklandet. Illustration J. Breen.

Getterna är bosatta i Horneby, Klövköping och Svansinge, vargarna huserar på Klara – och korna på Rosenborg slott. Utöver det som ses på kartan finns även ugglorna, vars hemvist är Södra Törn-snåret. I boken får vi följa huvudpersonen, eller huvudgeten, Georgina på en resa genom allehanda äventyrligheter och för henne ögonöppnande skeenden. Det visar sig snart med all önskvärd tydlighet att saker och ting kanske inte är så idylliska i landet som kommit längst som det på ytan kan verka. Är det verkligen sant det som professorerna Lysenka, von Hochdenker och Jennus forskar fram? Har vargarna, som har hand om innehållet i Eklandets medier, verkligen allas bästa för ögonen och hur går det egentligen till hos korna, de som formellt styr riket? Är gråa djur verkligen så vedervärdiga som det påstås?

Jag kunde knappt vänta tills jag fick ett nytt tillfälle att fortsätta att läsa i boken. Berättelsen i sig är spännande; hur ska det gå för lilla Georgina? Ändå mera spännande var dock blottläggandet av de så välbekanta strukturerna i den alldeles verkliga världen. Politiken i satiren framträder inte genom den partipolitik och den vänster-höger-skala vi är vana vid, snarare genom motsättningar mellan de olika grupperna av djur och deras respektive rollfördelning i samhället.

Greppet med en satirisk fabel är briljant och åtminstone jag, som vid ett antal tillfällen känt mig missmodig angående det politiska debatterandet och bloggandet, får en injektion av ny lust och drivkraft. Det går helt enkelt inte att överlåta den samhälleliga agendan åt de grumliga krafter som nu har ett så starkt grepp över densamma. Ströms senaste bok kan med fördel ingå i litteraturlistan på landets gymnasieskolor.

Boken har nu varit ute i cirka två veckors tid och allt tyder hittills på att den agendasättande delen av vårt samhälle valt denna av de tre i boken förekommande förhållningssätten: mörka. Pär Ström var med i 12 minuter i P1:s Studio Ett vid bokutsläppet  (notera gärna det som feminister kallar victim-blamingen som förekommer i inslaget) och Jyllandsposten har recenserat Perukklubben här.

Perukklubben hemsida

Perukklubben på Facebook

Andra recensioner:

Ninni på Genusdebatten

Till sist ett litet smakprov på bokens innehåll:

””Grå getter tar för mycket plats i Svansinge”
Georgina slog ner blicken. Det fanns vita, svarta och grå getter i Eklandet, och alla visste att de grå utgjorde ett problem. Inte bara getter för övrigt, utan grå djur av alla arter. De var mer egoistiska än djur av andra färger, och de kunde inte uppföra sig. Bråkade och ställde till med problem. Var intensiva och jobbiga. Tog plats och var i vägen. Det var precis tvärtom med de vita djuren – alla vita djur var godhjärtade, duktiga och problemfria, och därför skulle de vita djuren lyftas fram. De svarta var någonstans däremellan, men betydligt närmare de vita än de grå.
Lisa suckade när hon läste om de grå getternas platstagande i Svansinge. Hon var som bekant själv grå, liksom Georgina.
”Tråkigt det där med Svansinge”, sa Lisa och såg nedslagen ut. ”Ja. Tänk att vi grå djur alltid ska ta så mycket plats.”
”Man skäms.”
”Ja, verkligen. Men du ska veta att jag jobbar hårt på att hålla tillbaka min grå sida”, sa Georgina.
”Jag med! Apropå det, i övermorgon kommer Rättviseteatern till Horneby och spelar en vitistisk pjäs. Ska vi gå på den, du och jag?”
”Vad kostar det?”
”Inte så mycket tror jag. Korna betalar det mesta.”

(Icke-recensionen ovan finns nu även att läsa på Blaskan blogg)