Så mycket för feminismen

Så kom beskedet (DN; Archive), Åsa Romson avgår både som språkrör och som minister. Det var väntat att hon skulle avgå som språkrör, men att avgå som minister blev lite av en överraskning. Ska jag vara grym så säger jag att det var precis detta jag hade väntat på och nästan som i ett febertöcken sett fram emot. Ändå är jag inte helt nöjd, ett av avgasrören sitter ju trots allt kvar. Ett faktum som visar att det där med feminismen nog är mer fernissa än en politisk övertygelse.

Gustav Fridolin fick alltså grönt ljus av valberedningen i partiet, Åsa Romson hade däremot gjort ett uttalande för mycket för att det skulle gå att ha henne kvar. Auschwitz på Medelhavet, rädsla för att klimatkonferenser skulle ställas in efter att folk hade dött på Paris gator och terrorattack i New York som en ”olyckshändelse” blev helt enkelt för mycket till sist. Ryktet om hennes dåliga ordval och osmakliga uttalanden nådde långt utanför landets gränser och blev en snackis också där. Måttet var helt enkelt rågat.

Det går knappast att förneka att Åsa Romson höll på att bli en ordentlig belastning för Miljöpartiet. Hon var dock inte den enda av de två avgasrören som var det. Fridolins många misstag borde ha lett till att också han avgick. Men tydligen var det viktigare att skydda honom än Romson Foto: By Mayeenul Islam – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=24049283

Jag tycker alltså det är rätt att hon går, ändå är det orättvist. Gustav Fridolin sitter kvar och den enda anledningen till det är att han har spelat mer skickligt med journalisterna. Antagligen har han dragit i både den ena och den andra tråden för att undvika ett fall hos denna mot miljöpartiet så lydiga skara. Nästan 60 % av journalistkåren sympatiserar ju med partiet. Ändå är det just Gustav Fridolin som indirekt är den som har satt igång den här krisen partiet genomlider.

Det var ju faktiskt han som begick alla de misstag som har lett partiet där de nu är dvs i ett miserabelt tillstånd. Åsa Romson blev partiets drottningoffer (DT; Archive) där man ville skydda Fridolin. Det var Fridolin som såg till att Kaplan fick en raketkarriär, det var han som begick de flesta misstagen i hanteringen av  krisen som följde Kaplans avgång och det var till sist Fridolin som förstod minst av alla när han inte insåg hur kränkta kvinnor blev av att inte bli hälsade i hand. Många misstag, inga konsekvenser för Fridolin alltså.

Visst har Romsons grodor varit beryktade och många, men har de skadat mp lika mycket som Fridolins valhänta hanterande av krisen? Nej, de har nog snarare verkat löjeväckande men knappast skadat dem på samma sätt som den dåliga hanteringen skulle jag tro. Ändå är det hon som får gå men inte han. Det feministiska partiet Miljöpartiet visade sig inte vara så feministiskt när allt kom omkring. Kvinnan blev drottningoffret och mannen var just bara en man om än en okunnig och klumpig sådan i Fridolins fall.

Men en är väl bättre än ingen trots att Fridolin tycks överleva också denna gång. Det hade dock varit en välkommen present om också han hade fallit. Det visar också vad den så kallade feminismen är värd för partiet. Han begår misstagen, hon säger en massa saker som aldrig borde ha sagts men det är hon som får gå. Knappast ett gott slutresultat även om en är bättre än ingen som sagt.

Tänk om också Fridolin hade fallit. Den dagen väntar jag fortfarande på men den borde varit nu. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag det skenheliga Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Skälen är så många och så uppenbara att partiet snart kommer att vinna på walk over. Det gör er till högoktaniga kandidater till priset.”

Dessa fantastiska teorier

Teorier är just bara teorier. Tankar utkastade i en cyberrymd eller ett sammanhang, oftast för att se hur de landar i samhällsdebatten. Ibland stöter man på kloka och genomtänkta tankar, men alltför ofta är det rena rappakaljan. Vissa av debattörerna är insiktsfulla, andra har inte mycket att säga. Några av dessa är på grund av tidigare försyndelser redan från början diskvalificerade. En som tillhör den senare kategorin är Veronica Palm, det är inte mycket hon säger man kan ta på för mycket allvar och så inte heller den här gången.

För i sitt nya uttalande är hon åter igen ute på tunn is. Det är naturligtvis de av feminismen anstrukna tankarna om Åsa Romson som står i centrum och som är mer felaktiga än någonsin tidigare. I hennes analys (Expressen; Archive) påstås t ex att exemplet Åsa Romson visar att hon som kvinna måste vara bättre än Gustav Fridolin för att bli accepterad. Gustav Fridolin skulle enligt Palm bedömas på sina ambitioner.

Problemet med den tesen är att han inte har några trovärdiga ambitioner kvar längre. Han skulle fixa skolan på 100 dagar, än har han inte ens börjat. Han har därför fått en rättmätig dom som den odugling till minister han är. I fråga efter fråga som berör hans ansvars-område har han i artikel (Norrtelje Tidning; Archive) efter artikel (Aftonbladet; Archive), fått dåliga vitsord. I en får han lika lågt betyg som Åsa Romson. Aftonbladets betygsättning som bygger på omröstning, ger Fridolin 2,7 och Romson 2,6. Ingen större skillnad alltså!

Teorier har visserligen en hel del sanningar att delge världen, men ibland är de så fantastiska att man baxnar. Veronica Palm har som vanligt en teori om hur världen enligt feminister hänger samman. Detta trots att det finns gott om alternativa förklaringar.
Foto: Av SovieleRoger – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=17848155

Palm påstår vidare att kvinnor i motsats till män bedöms efter sina meriter. Om man skulle gå på Åsa Romsons utbildning som merit vinner hon på knock out. Hon har doktorerat i miljörätt, Fridolin har ”bara” en ”vanlig” högskoleutbildning. Men som bekant finns fler meriter, t ex personliga. Tittar man på dom så ligger inte Romson bra till. En politiker som låter munnen gå i tid och otid och som gör det ena remarkabla uttalandet efter det andra blir aldrig långvariga i politiken. Det borde Palm veta.

Ska vi ta en liten snabbrepris Veronica? Uttalandet om Auschwitz (SVD; Archive) är en modern klassiker. Sen kom tweetet som kunde tolkas som om miljökonferensen (Expressen; Archive) i Paris skulle ha varit viktigare än de offer som krävdes för attentaten i staden strax innan mötet. Att kalla händelserna i New York 2001 för ”en olycka” (New York Post) blev så pass magstarkt att nu började hennes förmåga att bedöma att ifrågasättas.

Och med all rätt så. Tre uttalanden på mindre än två år som har fått stor uppmärksamhet och också konsekvenser som undrande miner utomlands. Man kan se uttalandena som ”feltolkade” eller ”mindre lämpliga” för att släta över. Faktum kvarstår dock, detta handlar om dåligt omdöme och en konstant oförmåga att tänka innan man talar. Hon sitter dessutom i regeringen. Där ställs än högre krav på person därför att hon nu är en representant för landet och därför har omvärldens ögon på sig.

Dåliga egenskaper om man är vice statsminister och ingår i regeringen där man har en Miljöministerpost. Också det borde Palm veta, men väljer lägligt att ignorera det och se de patriarkala strukturerna istället. Här är det ju solklart så att Romson ansätts för att hon är kvinna, inte för att hon har klantat sig en gång för mycket med ett uttalande som än en gång har väckt både harm och förundran.

Skillnaden mellan Romson och Fridolin är att visserligen har båda misslyckats men Fridolin har lyckats hålla en låg profil om det. Romson har kraschat inför öppen ridå och på ett så spektakulärt sätt med sina uttalanden att hon nu är förbrukad. Foto: By Cruiser-Aust – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12338408

Men visst kan jag vara generös och ge Palm ett halvt rätt för en sak, Fridolin har kommit undan alldeles för billigt. Hans roll i den pågående skandalen inom mp och alla de misstag han har begått, inte minst som skolminister men också som partiledare, kan få en att undra. En fråga som hela tiden dyker upp är om en minister med ett så viktigt område som skolans, får lov att misslyckas så många gånger utan att han, hon eller hen (ironi!) helt enkelt får leta upp ett nytt jobb.

Men jag kan förstå Palms konspiratoriska tankar. Det är trots allt inte lätt att inse att det som förr var så självklart som att kunna göra karriär i föreningarnas Sverige och som sossepamp berika sig, nu är ifrågasatt. Hon skulle ju vid tillträdet som ordförande hos Rädda Barnen få höjt arvode (Expressen; Archive), nu får hon nöja sig med ett sänkt sådant efter allt ståhej. Det beror säkert på att hon är kvinna, inte på att lönen skräddarsytts just för henne med den något kryptiska motiveringen ”ta hänsyn till hennes livssituation”.

Förutom det höjda arvodet kunde Veronica Palm, om allt hade gått igenom och inte protesterna hade tilltagit, fått pension från riksdagen plus en tilltagen lön på 46 800 kronor i månaden. Den förra ordföranden fick nöja sig med 20 000 så nog hade Veronica kommit upp sig alltid. Men det dumma patriarkatet som låter henne jobba gratis efter 14.55 har nu sett till att sätta p för la dolce vita som annars hade hägrat. Inte för att det var fel av Rädda Barnen att sno pengar från de rädda barnen, utan för att Veronica är kvinna inget annat.

Nej, när ska feminismen få en seriös debatt med tänkvärda tankar i denna? Veronica Palms inlägg visar enligt mig på ett rätt brutalt sätt att där är vi långt ifrån än. Det finns de som försöker städa upp i den kökkenmödding som feministerna själva skapar med sitt hat och sin missunnsamhet, men också de kämpar förgäves i dagens debatt. Antingen sladdar de ner i samma krondike, eller också så tystas de i vanlig ordning med kritik och påhopp. Resultatet? Få eller inga män lyssnar, om de nu inte är överlöpare förstås!

Det ljuva livet med höga löner i föreningslivet som sossar vant sig vid genom åren tog ett abrupt slut för Veronica Palm. Kanske därför hon ser konspirationer i allt? Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Veronica Palm till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Konspirationsteorierna antar helt nya former och skepnader i feminismens värld. En bild du har visat dig slående duktig på att förmedla i alla dina uttalanden och teoribyggen. Det gör dig till en samhällsdebattens Lance Armstrong och därmed också en värdig kandidat.”

Bristen på självinsikt

Jag tror allvarligt talat att regeringen inte har självinsikten att se hur illa det är ställt och hur åt fanders de sköter sitt jobb. De tror säkert de är guds gåva till folket när de i själva verket är en värdemätare på den sjukdom som snabbt äter sig in i det svenska samhället. Kanske är det så illa att de inte ens kan eller vill ta in de varningssignaler som nästan dagligen avslöjar sanningar ingen, inte minst de själva, vill höra. En av dessa inbillska heter Margot Wallström och nu har hon gjort det igen.

Hon har ju börjat så storstilat. Först ställde hon till jättebråk med halva arabvärlden där Saudiarabien stod i skottgluggen när hon kallade landet ”medeltida”. Så här lät Peter Wolodarskis kommentar om hennes utrikespolitiska meriter i en ledare (unvis.it) i DN. Strax efter gjorde hon först ett självmål, sen ett till i fallet Israel. I sitt sista uttalande lät hon förstå att Palestiniernas situation i Israel och den konflikt som där utspelas, har drivit IS till bland annat terrorattentaten i Paris och att det därmed indirekt skulle finnas en koppling.

Inget kan bli mer fel, IS bryr sig inte så särskilt mycket om vare sig Palestinier eller deras situation. Men vad gjorde väl det, skandalen och den diplomatiska krisen var ett faktum. Artikeln i Expressen (unvis.it) kan berätta om händelsen. Israels syn på Sverige har därmed tagit ett steg till en mer misstänksam hållning och det gör inte direkt underverk i samtal mellan de båda länderna i framtiden. Något som också kommer att påverka andra situationer om jag får misstänka om det hela.

Stirrande blickar och gloende mellan grenarna i granen har blivit resultatet av den misstänksamma hållning som både arabländer som Saudiarabien och nationer som Israel numer har om Sverige. Att i det läget släppa in oss i säkerhetsrådet vore förödande, den dagen det här landet är objektivt i vissa konflikter hamnar allt i en annan dager Foto: ”Wikimedian editing in the wild woods (1696) (cropped)” by Kychot – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Ett exempel på att IS knappast sätter Palestiniers säkerhet högst är att i krigets Syrien är landsflyktiga Palestinier en av de grupper som råkat illa ut. Visserligen har IS inte anfallit deras läger men man har inte heller stoppat sin expansion med hänsyn till gruppen som därför har fått betala med döda och sårade de också. I bland annat staden Yarmuk har folkgruppen fått betala ett högt pris. DN har skrivit en artikel (unvis.it) om detta.

I Israel är Sverige och Sveriges utrikesminister brännmärkta. Hos deras utrikesdepartement är bilden klar, Sverige har skiftat från att ha kallat sig neutrala till att bli en röst för den palestinska sidan och enbart den. Den bilden har förstärkts av det klantiga erkännandet av Palestina som Sverige genomförde som en av de första utrikespolitiska åtgärderna när den nya regeringen tillträdde. Det erkännandet kommer också att försvåra en fredsprocess där Israel är med.

Det har till och med gått så långt att utrikesministern är välkommen till Israel men inte i en officiell funktion. Är hon där är det som privatpersonen Margot Wallström, inte som Sveriges utrikesminister. Ett faktum som betyder att personskydd kan hon inte räkna med och hon kan inte heller räkna med att någon lyssnar på henne som minister.

Om utrikesministern väljer att åka till Israel gör hon det numer utan skydd som får ordnas av henne själv eller utrikesdepartementet. Hon har ingen officiell status som minister medan hon är där utan hon vistas i landet som privatperson. Så långt har klyftan mellan Israel och Sverige vidgats sedan Wallström blev utrikesminister Foto: Wikimedia Commons

Bråket mellan Israel och Sverige gick till och med så långt att Israels Stockholms-ambassadör kallades hem för ”konsultation”. En åtgärd som i diplomatiska kretsar används för att markera mot ett land hur missnöjd man är med de nuvarande relationerna och hur saker sköts från motpartens utrikesdepartement. På SVT:s hemsida kan man läsa mer om händelserna som infekterat de bilaterala förhållandena mellan länderna.

Det är alltså en rätt diger lista med grodor hon kan yvas över. Meriter andra i hennes position dock inte skulle tveka om att försöka dölja. i det här rätt prekära läget vill hon ansöka om att få in Sverige som en temporär medlem av FN:s säkerhetsråd. En rätt korkad idé som bara handlar om självbilden av oss som oöverförträffade. Här i SVD framförde hon sina något verklighetsfrånvända tankar.

För skulle det förbättra chanserna att nå permanent fred i konflikten Israel Palestina? Nej, tvärtom skulle det försvåra! Anledningen är helt enkelt att när Sverige deltar i ett beslut i säkerhetsrådet kommer Israel uppfatta det som ytterligare ett försök från henne och oss att skapa ojämlika villkor. Något som kommer att göra landet ytterst motvilligt att diskutera en rad frågor som måste diskuteras för att fred ska kunna uppnås.

Om det är fred vi vill ha bör vi nog byta ut utrikesministern innan det är möjligt. Hennes bindningar och förkärlek för att alltid se vissa konflikter lite väl endimensionellt är inte direkt ett stöd i situationen Foto: Wikimedia Commons

I Israel är argumentet redan formulerat och det blir än mer glasklart för dom att Sverige inte går att lita på när vi har en regeringsmedlemmar som Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan. Kom ihåg att de båda har arresterats för vad landet har sett som olagliga demonstrationer. Också utrikesministerns Israel-tourettes har starkt bidragit till slutsatsen och synsättet hos landets utrikesdepartement.

Rätt eller fel av Israel kan man alltid diskutera men min poäng är att skadan är skedd och skulden till den ligger helt och hållet hos utrikesministern. Att efter den här skakiga resan dessutom begära att en så oseriös aktör som Sverige få ansvar för att vara delaktiga i att lösa olika konflikter som t ex Palestinakonflikten, är som att hälla bensin på brasan. I synnerhet Mellanöstern kan detta visa sig medföra mer problem än det löser.

Jo, jag använder ett ord som ”oseriös” eftersom det är vad vår utrikesminister har gjort oss till. Vår utrikespolitiska gärning sänks i ett löjets skimmer när utrikesministern tar till orda. Än värre är att nu vill man alltså in i säkerhetsrådet vilket skulle kunna destabilisera situationen i konflikten mellan Israel och Palestinierna än mer om det går illa. Säkerhetsrådet kommer kanske till och med behöva döpas om till osäkerhetsrådet om vår utrikesminister fortsätter den inslagna banan.

Det enda utrikesministerns politik hittills har åstadkommit är mer osäkerhet och än mer balansgång för parterna som också blivit mer motvilliga. Kräftgång med andra ord och det är inget bra facit att ta med sig till säkerhetsrådet Foto: Wikimedia Commons

Hennes subjektiva hållning och politik håller på att bli ett utrikespolitiskt problem och det är vårt land som kommer att få betala priset för detta. Fnrodspotting har som vanligt bloggat suveränt om utrikesministerns oförmåga att se på vissa konflikter med mer nyanserade och objektiva ögon. Det har blivit dags att ta tillbaka makten från den galenskap som kallas ”regeringen”.

Löjesguiden nominerar idag utrikesministern till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att utrikesministern har förtroende i regeringen för sin politik är uppenbart. Det är dock inte lika uppenbart att samma Wallström har något större förtroende i andra länders ögon. Halva arabvärlden har redan gjort tummen ner och det borde vara en varningsklocka. Att då göra det än värre genom att involvera Sverige i känsliga förhandlingar i just samma region om fred, är i bästa fall att se som korkat värre. Det gör utrikesministern både värdig kandidat till priset men också blind för verkligheten.

Det får vara nog nu!

Att den här regeringen är totalt körd inser snart alla utom dom själva och de som inte kan inse därför att de är för hjärntvättade. Statsråd efter statsråd gör bort sig, statsministern är en av de sämsta vi har sett någonsin och hela deras arbete präglas av sån valhänthet att få eller inga kan längre  med framgång försvara dem.

Margot Wallström är en av dem som tidigare har gjort bort sig. Vem kan glömma det diplomatiska sammanbrottet med Saudiarabien eller flera av de kriser hon har ställt till med där Sveriges relation till Israel har försämrats? Men nu har hon gjort det igen, försämrat relationerna alltså. Den här gången är det återigen relationen till Israel som har skadats med hennes uttalande.

Uttalandet gjordes i lördags i Rapports extra sändning angående terroristattentaten i Paris. Det gick ut på att det vi nu såg i Paris skulle ha kopplingar till unga Palestiniers situation och att det vi hade sett var ett uttryck för denna desperation. Uttalandet hittar du på SVT:s hemsida.

Så var det då dags igen. Margot Wallström är ytterligare en av dem som låter munnen gå innan hon tänker efter. Resultatet blir att den ena krisen efter den andra seglar upp och i slutänden är det Sverige som får betala priset Foto: Wikipedia

Låt oss döda den myten med en gång, det vi såg i Paris beror på en organisation som ser det som sin uppgift att skapa en stat baserad på vad de ser som uttolkningen av Koranen. Inget annat. För detta är de beredda att gå så långt som att göra sig och de sina till mördare. Dödande ursäktas inte av någon religion, påstår man att så är fallet är det inte längre en religion utan en massmordssekt vilket Daesh är.

Det har alltså lite eller inget att göra med Palestina, att påstå detta är fruktansvärt korkat och visar bara hur lite man vet. Ett faktum som har blivit som ett signum för regeringen som har en utrikesminister som tycks lida av Israel-tourettes. Det i sin tur bidrar bara till bilden av denna regering som en enda lång mardröm som borde ha avgått innan den ens tillträdde. Fnordspotting har i vanlig ordning bloggat suveränt om uttalandet. Så här lät hennes uttalande:

”Man kommer tillbaka till situationer som den i Mellanöstern, där inte minst palestinierna ser att det finns ingen framtid för oss. Vi måste antingen acceptera en desperat situation eller ta till våld.”

Naturligtvis blev reaktionen hård i Israel, varför den inte skulle ha blivit det är inte ens att diskutera. Uttalandet är djupt kränkande om än dubbeltydigt. Uttalandet från Israels utrikesdepartement säger allt och lite till. The Times of Israel sparade inte heller på krutet, inte heller The Jerusalem Post. Varför skulle de göra det? Hon gör en koppling som inte finns och uttalandet implicerar att Israel skulle haft en skuld i det som hände i Paris om än moralisk. Så är det naturligtvis inte och det borde hon veta.

Svensk vänster med regeringen i spetsen börjar allt mer utvecklas till något som mest liknar Twilight Zone. Dimensionen där allt är annorlunda och där logiska lagar inte längre går att använda för att kunna förklara verkligheten Foto: Wikimedia Commons

Själv har hon försökt att tona ned hela händelsen. Det brukar i vanlig ordning behandlas så när vår regerings ministrar inte klarar sitt jobb eller visar att de inte har koll på läget. Hon har ju som sagt dessutom visat sig ha just Israel-tourettes tidigare så hon har övat länge och väl. Kanske är hon ute och fiskar i grumligt vatten igen då detta ju kan ge många röster till nästa val. Snart är det bara vissa väljargrupper som stödjer den här regeringen som nu är förbrukad.

För att ytterligare understryka vilken naturkatastrof denna regering är, ger sig nu statsminister Löfven in i striden. Där ger han sitt stöd till Wallström och tycker kritiken är ”Väldigt orättvis”. Du kan läsa om fortsättningen på bråket i Expressen (unvis.it). Statsministern väljer alltså att göra illa än värre istället för att reda upp hela denna historia. Återigen begår han alltså något av det mest episka av undanflykter, dumheter och bortförklaringar för att sopa det oförsvarbara under mattan.

Den här gången går dock regeringen än längre i sin strävan att riktigt skita allt åt h-e. Wallström kontrar nu med ett nytt uttalande som ska gjuta olja på vågorna var det väl tänkt, problemet är att det gör det motsatta. När hon så gör sitt tillrättaläggande heter det att ”det är Israels problem om de upprörs över olika svenska uttalanden”. Artikeln från Expressen (unvis.it) hittar du här. Citatet lyder så här:

”Jag har ingen mer kommentar till det. Israel upprörs över allt vi gör så det är inte för oss att svara på. Utan det får Israel svara på, säger Wallström.”

Det hon säger är alltså att om Israel har problem med hennes uttalande är det deras problem inte hennes. Snacka om att sjunka till sandlådenivå ovärdigt en av de viktigaste posterna i regeringen. Det visar också hur illa det är ställt med en regering som nu har lyssnat för mycket på Miljöpartiet och nu får de betala priset genom att allt fler kanaler för dialog i utrikesfrågor stängs en efter en. Det är knappast troligt att Israel bjuder in Sveriges utrikesminister för samtal för en lång tid framöver efter alla hennes grodor.

Men utrikesministern spelar inte ensam i den här ligan tyvärr. Den Israelfientliga retoriken fyller snart dagligen den så kallade press som vi har i landet. De visar i vanlig ordning prov på att vara sååååå oberoende (ja, det där var ironi!). Missförstå mig rätt, det finns flera saker man kan kritisera Israel för men attacken i Paris är inte en av dessa. Inte heller följande ”nyhet” som återfinns i Aftonslasket är särskilt trovärdig.

För också Aftonbladet är inne på rätt linje som så ofta förr. Häromdagen meddelade man att femton döda personer hade påträffats på Sinaihalvön i Egypten. Underrubriks formulering var ”nära Israels gräns” vad nu det hade med saken att göra. Det är som vanligt alltid ett land som finns i fokus när något negativt eller tragiskt ska meddelas. Om de har med saken att göra eller inte är ovidkommande, här ska både urusla ministrar och tidningar peka finger som för att misstänkliggöra och smutskasta.

Aftonbladet är dock mer komiska när de i vanlig ordning inte kan hålla reda på fakta, i det här fallet att Sinaihalvön delvis ligger i Egypten och att det var i detta land de döda påträffades. Men gud förbjude, skriver man något som ens kan andas att det troligen är Egyptier som ligger bakom kan ju sammanfattas i ordet ”rasism”. Att det dessutom SKULLE kunna vara krafter lierade med IS och Al Qaeda kan man inte heller skriva då också detta faller under r-ordet.

Dessa grupper är ju trots allt extra verksamma just på Sinaihalvön så det är ju helt gripet ur luften. De använder området som smugglingsväg för flyktingar så också det ska man låta bli att nämna. Att de dessutom har kidnappat Etiopier och hållit dessa fångna i området tidigare för att kunna pressa de anhöriga där hemma på pengar kan man inte heller nämna. Gör man det kommer r-ordet fram igen, var är ju trots allt ”bara” rasifierade afrikaner som hittades. Det erkänner ju till och med Aftonslöddret.

Tecknen hopar sig, vi har en helt annat tonläge mellan vissa politiska krafter och Israel i dagens Sverige. Utrikesministerns uttalande är därmed logiskt om än stenkorkat. ”Anitsemitism” är kanske ett problematiskt ord att använda i sammanhanget men det är ändå dit tankarna förs. Om man går dit kan man med lätthet dra slutsatsen att det inte längre är svenska nazister som är antisemitismens fanbärare, det är svensk vänster som bär fram den retoriken.

Det finns dock en slutsats man måste dra och det är att det måste vara slut på dumheterna från regeringen nu. Den följetong som kallas ”regeringen” har snart 7-8 kraschlandningar om dagen på sitt samvete. Ingen regering i historien har lyckats skita så mycket åt h-e och Margot Wallström är bara en i mängden av okunniga i denna. Ni är valda för att uträtta ett jobb, ni gör allt annat än det. Den här regeringen är i själva verket en kraschlandning utan slut. Avgå Löfven!

Sverige är värt mer än den här regeringen. Vi står dessutom inför en stundande katastrof med migration där regeringen fullständigt har kapitulerat, också den skadligt för landet. För att det över huvud taget ska finnas ett land att regera över måste vi ha en ny regering nu. Får vi inte det och får dras med den här ministären tycker jag personligen synd om en nation som nu går en sakta sotdöd till mötes. Tacka Löfven för detta svensk!

Regeringen Löfven är som ett ständigt pågående krasch som hela tiden upprepar sig. Sverige är landet som kommer att få betala priset för utrikesministerns alla tavlor och man stänger därmed allt fler dörrar till omvärlden. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström och Stefan Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er okunskap är oändlig men ändå talar ni. Jag ska inte påstå att jag vet allt i frågan, men den tycks vida överstiga era och den finns nog lite till mans utan att vare sig jag eller andra blir utrikesministrar eller statsminister. Margot Wallström bevisar därmed tesen att i stort sett vem som helst kan bli minister i den här regeringen, kunskap eller inte. Statsmininstern visar dessutom vilken fingertoppskänsla han hade när han valde ut detta ”järngäng”. Det gör er båda till formidabla kandidater till priset.”

Vad dom säger i mungipan!

Paris är en ockuperad stad under trycket av de vidriga handlingar som utfördes på fredagen. Människor är i chock och naturligtvis som omskakade människor blir så småningom, är vi alla förbannade. Det har helt enkelt blivit dags att kasta ögonbindlarna och se med lite mer öppna ögon på det som hände. I den bilden finns tyvärr inte längre plats för den syn som många gett uttryck för på senare tid i migrationsdebatten.

För dessvärre tycks det finnas kopplingar mellan migrationen och terrorn och då kan man bara reagera på ett sätt. En sån koppling är att åtminstone en av de dödade terroristerna tycks ha kommit från Syrien via Grekland så sent som tidigare i år. Därmed har en tes åtminstone delvis bekräftats. Den går ut på att Daesh nu passar på att smuggla in krigare in i Europa gömda bland flyktingskarorna för att kunna utföra just det som hände. SKULLE den tesen stämma kan flyktingströmmarna inte längre rättfärdigas.

MIssförstå mig rätt, jag har inget emot migration men dagens mängder ställer samtidigt till med problem. Identifikationen har brutit samman och nu kan vi ha terrorceller inne bland oss Foto: ”Migrating geese near Oregon coast (6366883475)” by U.S. Fish and Wildlife Service Headquarters – migrating geese near Oregon coastUploaded by Dolovis. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Det här uttalandet har gjorts av Grekiska myndigheter om mannens flyktingstatus och hur han har kommit in:

”Uttalande av biträdande minister för Citizen Protection Nikos Tosca om terroristattacker i Paris. Biträdande minister för Citizen Protection Nikos Toskas meddelar följande:
”På det gäller den syriska pass finns på platsen för terrorattacken. Vi tillkännager att passinnehavaren hade gått från Leros på 2015/03/10 där identifierade baserat på EU: s regler, som beslutades vid toppmötet om flyktingfrågan.Vi vet inte om passet kontrollerades av andra länder som sannolikt kommer att föras av innehavaren.

Vi kommer att fortsätta det mödosamma och ihärdigt arbete under svåra omständigheter för att garantera säkerheten i vårt land och Europa, insisterar på fullständig identifiering av passerar genom flyktingströmmen. ”

(texten är översatt från Grekiska med hjälp av Google Translate eftersom ingen översättning finns och kan därför innehålla fel. Länken till hemsidan med originaltext hittar du här.)

Därmed inte sagt att det upphittade passet skulle kunna kopplas direkt till en av attentatsmännen men SKULLE det vara så kommer det få långtgående konsekvenser. Det nya är att tesen om IS-krigare skulle komma ett steg närmre att bli bevis. En annan besvärande omständighet är det faktum att förra gången det small i Paris under Charlie Hebdo-attacken, visade det sig att flera inblandade var återvändande stridande från IS Syrien. Mer om den uppgiften i SR.

Det blir alltså rätt svårt för våra politiker att förklara varför vi skatteboskap ska ställa upp med lägenheter, jobb och etablering i samhället åt människor som i värsta fall också kommer tillbaka för att planera terrordåd och ta igen sig. Hur man kan utsätta medborgaren för detta visar på vilken nivå dagens politiker står på och detta gäller de flesta partier.

Tänk så olika det kan vara. Det ni ser på bilden har fördömts av flera Brittiska imamer som har belagt britter som reser ner för att strida med en fatwa. Här hemma får vi knappt uttala kritik mot det fruktansvärda, än mindre fördöma dessa satans mördare Foto: Expressen

Det är som om vi vägrar att se sanningen, som vi inte vill ta in. Antingen är svensken så ideologiskt färgad att man inte ser, eller också är vi mer intresserade av att stoppa huvudet i sanden. Inget av detta kommer dock att hjälpa. Sydsvenskan har tagit upp detta i en intressant artikel  (unvis.it) där terroristexperten Magnus Ranstorp intervjuas.

I intervjun ger han ger en helt annan syn på problemet än media i övriga landet vill ge oss. Inte så undra på kanske, vi skatteboskap ska ju förvägras sanningen också i den press som alltmer får Pravda att se ut som frihetens fyrbåk. Där heter det alltid att Sveriges beredskap är god, hans budskap är att Sveriges politiker är naiva och inte förstår vidden av det vi nu ser.

Ett exempel på det är Mona Sahlins ”djärva” grepp att bemöta radikalisering med telefonlinje. Visst, för de anhöriga som är rädda och vilsna kan det ju kanske fungera. Men tror någon på fullaste allvar att personen i dramats centrum lyfter på luren för att som på ett AA-möte säga ”Hej, jag heter Mustafa och jag är radikaliserad muslimsk terrorist”? Där måste nog Sahlin komma fram till betydligt bättre lösningar än de vi sett hittills.

Svenska politiker vill ju gärna framstå som ansvarsfulla och statsmannamässiga, särskilt regeringen har ju ett behov av detta, men samtidigt är de en del av problemet. De vill inte se verkligheten för vad den är och ibland är de till och med ett hinder. Detta beror mycket på valet av samarbetspartners som ställer till det så till den milda grad att dagens regering närmast går att likna vid en buklandning.

Dagens regering är som en kraschlandning utan någon som helst kontroll. De få åtgärder de vidtar har liten eller ingen effekt. Foto: Wikimedia Commons

Ett sånt exempel är när Miljöpartiet nästan tabubelägger all inskränkning av dagens migration trots varningstecknen. I deras värld finns helt enkelt inte ens en begränsning. Vänsterpartiet är också dom inne på samma linje och snart är sossarna gisslan i den soppa de själva har skapat. Det är den soppan som i dagligt tal kallas ”regeringen”. Den fungerar ju som bekant inte alls och måste få respass om arbetet mot terror och terrorresor ska kunna komma igång på allvar.

Tyvärr har Ranstorp helt rätt i sin kritik. Vi förstår nog inte hur dåligt just den här biten fungerar, en indikator på detta är att Sverige står för flest ungdomar per capita som har rest ner för att strida för Daesh. Många fler uttrycker beundran för en organisation som är rent fascistisk. Här har vi ett jättearbete att genomföra samtidigt som i varje fall vissa myndigheter går på knäna under migrationens tryck och andra håller på att knäckas under oket.

Det värsta är dock att en del svenskar med godheten för ögonen också försöker att kväsa den kritik och debatt som måste komma i kölvattnet på det inträffade. Det här är helt enkelt en ödesfråga som måste få en lösning istället för att stoppa huvudet i sanden. Vi kan inte äventyra människors säkerhet längre därför att andra intressen drar åt ett annat håll, ett mycket farligt sådant kan tilläggas.

Det blir inte heller bättre av att radikal islamism har kunnat flytta fram sina positioner i det svenska samhället genom att dels bära offerkoftan och hjälper inte det använda det magiska ordet ”rasism”. När man gör det blir en del politiker så nervsvaga att de genast går med på alla krav. På så sätt har hatpredikanter och antisemitiska budskap kunnat spridas också här och med stöd av skattebetalarnas pengar dessutom.

Vill du vara riktigt pk kan du skänka bort ett garnnystan med instruktion om hur man virkar en offerkofta. Snart spatserar alla minoriteter omkring med en sån och ställer krav trots att de är just en minoritet, svenska politiker vill ju inte framstå som rasister. Ett bättre tips är att ställa rättmätiga motkrav Foto: ”Several packages of yarn” by pixelverve.com – http://www.pixelverve.com/raen/2004/07/mini-stash-addition.html. Licensed under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons

Ett exempel på sådan offerkofte-mentalitet var den som DN kunde berätta om där Mahmoud Aldebe för Sveriges Muslimska Förbund krävde särskild lagstiftning som gällde muslimer i Sverige. Bland annat skulle skilsmässor  mellan muslimska par godkännas av en imam, kommunala skolor skulle undervisa muslimska barn i hemspråk och religion i separata grupper, och flickor och pojkar skulle inte få simundervisning tillsammans.

Många av dessa krav bryter mot vår kulturella grund och det vi har uppnått med över hundra år av minskat inflytande från kyrkan. Nu skulle vi alltså åter få se en annan religion lägga beslag på bestämmanderätten över det acceptabla och oacceptabla. Fnordspotting har i vanlig ordning bloggat utmärkt om det svenska samhällets beröringsskräck för det så kallade rasistiska. Det är nämligen inte rasism att be ett trossystem att anpassa sig till ett samhällssystem istället för tvärtom, punkt.

Nej, jag ska inte spela rollen som alarmist men det finns många frågor som måste få både svar och en lösning inte de undanflykter vi hittills sett. Partiernas oenighet eller likgiltighet inför det som nu händer har bara lämnat initiativet åt Miljöpartiet och Vänsterpartiet som därmed har fått mer inflytande än de har mandat till. Det är dags för svenska politiker att i verklig mening leva upp till det ansvar de en gång valdes till att ta. Fimpa de två extremisterna i svensk politik är ett sånt konkret exempel.

Att de låtsas som om de tar det hjälper inte, eller än värre att de tar det genom att lägga sig platt inför krav främmande för vår kultur. Det gör mig inte till rasist eller islamofob, det är jag nämligen inte, men det gör mig däremot till större realist än de flesta svenska partier i dagens samhälle. Dags för nystart, helst utan svensk vänster eftersom deras resultat visat sig vara rena draksådden.

Klart är att dagens politik inte kan fortsätta, den draksådd den lämnar efter sig kommer vi få bära hundhuvudet för i generationer framåt. Ändring tack Foto: ”Paolo Uccello 049” by Paolo Uccello – The Yorck Project: 10.000 Meisterwerke der Malerei. DVD-ROM, 2002. ISBN 3936122202. Distributed by DIRECTMEDIA Publishing GmbH.. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag samtliga riksdagspartier samt hela regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Sluta mumla i mungipan och börja prestera. Attentaten i Paris visar att tiden håller på att rinna ut och att situationen är långt ifrån under kontroll. Ni har ett ansvar, det är därför vi har allmänna val så vänligen lev upp till det. Annars är det nog så som jag fruktar, ni är precis så usla och odugliga som man kan förmoda. Det gör er till fullfjädrade kandidater till priset.”

Avgå Romson!

Igår fredag var det så dags igen. Ett nytt terrorattentat i Paris där så många som etthundra eller fler kan ha fått sätta livet till. Vad jag känner inför detta vidriga och de som har utfört det går inte att skriva i ord, det skulle bli både känslosamt och fullt av invektiv. Terroristerna kan ha haft kopplingar till IS som redan har hyllat dåden på internet. Det hela är kort och gott smaklöst.

Regeringen Löfven är ett skämt, det tål att upprepas. Men Åsa Romson intar en särställning i detta elände när hon säger den ena saken efter den andra som tangerar smaklöshetens gräns Foto: Wikipedia

I ett sånt här läge är det normalt att försöka sluta sig samman i en slags gemenskap för att finna tröst och stöd. Vi har ett behov av att minnas de som nu fått sätta livet till även om vi aldrig kände dem. Det paradoxala är att terroristerna uppsåt att skapa förvirring och skada istället leder till att folk kommer närmre varandra utan att ens känna varandra eller veta något om varandra. Länder och kontinenter sluter sig samman mot det oerhörda och ondskefulla som ligger bakom.

Att i det läget göra något som bryter detta mönster är både vanskligt och besvärande om det inte landar så där 100.000 % rätt. Det gjorde inte Åsa Romson på Twitter igår. Mitt under brinnande attentat där folk bokstavligen dog medan vi skrev, passade vice statsministern på att göra bort sig igen. För vilken gång i ordningen har jag inte längre koll på. Twitter var forumet och uttalandet från Romson minst sagt spektakulärt men också smaklöst. Du kan se hennes Tweet här under.

Åsa Romsons uttalande skvallrar om så dålig förmåga att bedöma sina egna uttalanden innan hon gör dessa, att det är dags för henne att helt enkelt bara avgå. Det är inte första gången hon trampar i klaveret och det är förmodligen inte den sista heller. Tweet-uttalandet kan tolkas som om hon faktiskt tycker att ett möte är mer viktigt än att över hundra människor har mist livet. Smaklöst är nog inte ens ett passande ord i sammanhanget!

Slutsatsen kan bara bli en enda: Åsa Romson kan inte längre kvarstå som minister. Vill Löfven rädda vad som räddas kan av den sämsta ministären som över huvud taget har intagit Rosenbad kan han aldrig rättfärdiga detta. Han kan inte heller längre låtsas som om inget har hänt. Det har det och detta är bortanför det förklarbara på många olika sätt. Man kan kräva mer av en vice statsminister än så här.

Löjesguiden nominerar idag Åsa Romson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ” Kan någonting bli mer smaklöst men också mer självskrivet?”

Vägskäl För Europa

Händelserna i Paris har naturligtvis utlöst en storm av reaktioner världen över. Få är dom som inte har haft en åsikt och än färre har låtit bli att uttala dessa. Kondoleanser och deltagande för offren och de efterlevande har naturligtvis haglat, stödet till demokratiska grundbegrepp som yttrandefrihet och åsiktsfrihet likaså. Få har dock uppmärksammat att stöd har kommit från ett oväntat håll nämligen muslimska organisationer. De anser nämligen med rätta att detta också är en attack på islam som religion. För islam är inte ett ansikte utåt, det är flera där fundamentalismen bara är en i mängden. De krafter som gör mindre väsen av sig och som hellre håller en låg profil är de som som alltid hamnar i bakgrunden men som också får se sin religion kidnappad av vettvillingar.

Ett mynt har alltid två sidor men om man kidnappar ett budskap kan man få det att se ut som ett Foto: Crystalgraphic

På SVD:s ledarsida publiceras på fredagen följande uttalanden: ”Imamer fördömer attacken. Muslimska ledare fördömer dådet i Paris i skarpa ordalag. Svensk Islamiska förbundet kallar det ”ett attentat mot allt vad islam står för”. Frankrikes muslimska råd (CFCM) betecknar dådet som ”barbariskt” och uppmanar muslimer att motstå ”extremistmanipulationer”. Från föreningen franska moskéer kommer följande uttalande: ”Muslimer måste intensifiera sina reaktioner mot dessa barbariska handlingar.” Länk till fördömandena hittar du här till SVT. Också muslimska brödraskapet har uttalat kritik mot det inträffade.

Tar man sig tid finns andra budskap man kan ta del av då det finns andra åsikter
Foto: Sverigesradio

Så långt är det alltså positiva tongångar. I kråksången hörs däremot andra typer av uttalanden. Björn Söder har t ex skitit i det blå skåpet igen, märklig förmåga han har att alltid hamna där, när han på sin facebook-sida har skrivit att attentatet #blottlägger islams rätta ansikte”. Länk till artikel om händelsen i DN hittar du här. Jag tänker inte försvara honom den här gången. Ovanstående citat talar sitt tydliga språk varför jag inte under några som helst omständigheter kan ställa mig bakom så stolliga generaliseringar. För grova generaliseringar är det. Läs här vad en av världens högsta muslimska ledare Hadhrat Mirza Masroor Ahmad har att säga på sajten Al Islam om extremistiska imamer som predikar våldets väg.

Imamer som predikar våldets filosofi är ett av grundproblemen. På bilden Abu Bilal Ismail som har uppmanat till mord på judar Foto: Samtiden

Världen står efter händelserna i ett vägskäl. Antingen går man den vägen där misstänksamheten och misstron är vägledande. Den vägen kommer oundvikligen leda till än större klyftor i samhället mellan framför allt muslimer och övriga befolkningen. Det kan till och med leda till att samhällen som det franska bryts sönder inifrån och nationalstater upphör att existera. I det klimatet kommer snarare fördomarna och dumheten råda. Det är inte heller uteslutet att i ett hårdnande klimat att vi också i framtiden får se fler händelser som den vi har sett de senaste dagarna. Dum väg att gå alltså. Man kan till och med i det perspektivet spekulera i framtida massavvisningar för att se till att bli av med det ”muslimska problemet”. Om det händer har vi nog inte lärt oss ett smack sedan Hitlers glada dagar och historien upprepar sig igen. Än mer dum väg att gå med andra ord.

Misstron mellan olika grupper i samhället sprider sig och det är precis det terroristerna vill åstadkomma Foto: Zazzle

Redan i nuet har hot och våld riktats mot moskéer i Frankrike, mer om detta i DN. Här i Sverige har två attacker skett och i Frankrike har till och med skott avlossats mot lokalerna. En av attackerna i Sverige skedde i Mariestad, mer om det i SVD, och en skedde i Uppsala, mer om det i Expressen. Redan nu börjar hatet och misstron alltså få fotfäste med andra ord. Oftast är det som det brukar vara de oskyldiga som får betala priset för vad de skyldiga har ställt till med. För kom ihåg att av världen 2,5 miljarder muslimer är det ett fåtal som sympatiserar med dessa åsikter och som är beredda att ta till vapen.

Bästa sättet att argumentera är med ord. Den som tar till vapen är snart förlorad
Foto: Aftonbladet

I Sverige finns beräknat ca 150 personer som hyser åsikterna och ytterligare cirka trehundra har rest ner till Mellanöstern för att strida. Högt räknat är sympatisörerna 300-400 personer, Säpo räknar inte in de stridande eftersom de inte är ett inre hot dvs befinner sig här, av sammantaget ca 125-140.000 utövande muslimer. Skulle man räkna högt finns 200.000 utövande muslimer i Sverige. Av de 300-400 radikaliserade beräknar Säpo att ungefär 80 personer är så farliga att de utgör ett hot, länk till Aftonbladet hittar du här.

Radikaliseringen inom islam är ett problem också för ”vanliga” muslimer
Foto: Cox & Forkum

Sammantaget finns ca 480.000 personer med muslimsk bakgrund, dvs människor som kommer från en muslimsk miljö och/eller ett muslimskt land. Alla dessa är dock inte utövare av religionen så den första siffran, 140.000-200.000 är den mest rättvisande. Ingen vet dock exakt hur många muslimer det finns. Myndigheterna tycks tycka den potatisen är för het och har därför ingen begriplig statistik eller ingen alls. Grunden för beräkningen hittar du på här i en artikel på Wikipedia.

Allt för länge har man sett mellan fingrarna på radikaliseringen, det måste få ett stopp nu
Foto: Shoebat

Det är alltså en förkrossande majoritet också här som inte stödjer fundamentalisternas agenda. Fundamentalisternas brist på stöd föranledde till och med den aktuella tidningen Charlie Hebdos tecknare att raljera med faktumet i en teckning som i vanlig ordning föranledde kontrovers. Problemet för muslimska grupper är att de fundamentalistiska är högljudda och hotar andra till tystnad. I Frankrike har redan flera muslimska organisationer tagit bladet från munnen, i Mellanöstern bl a Egypten likaså – det är dags för svenska muslimer att ta tag i sitt öde och köra ut djävulsdyrkarna ur kyrkan.

Dags att köra ut djävulsdyrkarna ur kyrkan Foto: APG29

Det finns alltså grund för att dra slutsatsen att både här och i Frankrike finns islamofobi. I Frankrike marknadsförs den främst av Marine Le Pens Front National. I Sverige har SD smugit runt frågan men ändå tillstått att vår tids största hot enligt dom är islam. En syn jag tycker talar rätt väl varför man inte kan eller ska rösta på det partiet. Mer om detta hittar du på bloggen Motargument. Men också vår regering är som vanligt ute i ogjort väder i frågan.

Inte heller islamofobi är okej, det är aldrig generaliseringar eller tillskrivningar
Foto: Lacivertdergi

I en debattartikel i DN vädrar Alice Bah Kuhnke sina enkelspåriga värderingar och strategier i frågan. Hennes första förslag lyder: ”Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har fått i uppdrag att göra en kartläggning och analys av den befintliga kunskapen om hot, våld och trakasserier mot personer med uppdrag eller anställningar av särskild betydelse för det demokratiska samhället.”
Min enda kommentar är att den analysen har redan Säpo gjort så varför slå in redan öppna dörrar när allt du behöver göra är att i  stort sett lyfta på telefonen? Den andra kommentaren blir att fråga mig varför inte säkerhetspolisen som har betydligt större kunskaper på området inte involveras?

Regeringen är som vanligt fel ute och sparkar in redan öppna dörrar Foto: Artofmanliness

Nästa förslag: ” Arbetet mot rekrytering till extremistmiljöer samt stöttning av de krafter som arbetar med att hjälpa människor att lämna dessa sammanhang har hög prioritet. Under 2015 satsas 5 miljoner kronor i insatser till organisationers och kommuners arbete mot våldsbejakande extremism. Detta handlar om att motverka såväl rekrytering som hjälp till de som vill lämna den extrema miljön.”
Min kommentar: 5 Miljoner? Fem sketna ynka jävla miljoner? Kunde du inte ha hånskrattat åt hela idén på ett bättre sätt än att se till att ge så lite att pengarna möjligen räcker till några färska frallor så de som vill hoppa av kan fika ihop? Hånfullt värre!

En kasse i Kuhnkes smak efter hennes snåla anslag till en angelägen fråga?
Foto: Spartipset

Nästa förslag till rakning: ”Ett omfattande förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism koordineras av regeringens särskilda samordnare Mona Sahlin. Under 2015 planerar regeringen exempelvis att gå fram med en handlingsplan som rör förebyggande av utländska stridande.”
Min kommentar: Skämtar Alice Bah Kuhnke med oss? Mona Sahlin vill ju som bekant ge avhoppare stöd. Länk till hennes uttalande här i SVT. Än bättre för allas våran säkerhet vore om de inte återvände alls. Om de överhuvud taget ska återvända bör Mona flyga in minst ett hundratal avprogrammerare från USA som är tränade på att vända sekteristiska tankar och idéer till mer normala. Hon känns inte helt rätt för uppdraget då hennes förslag till åtgärder mer liknar telefonsluss för krisande ungdomar med acneproblem än att hitta sätt att hantera förhärdade jihadister. Människor som dessutom har formats och avtrubbats av bestialiskt mördande. Bättre kan du Kuhnke.

Monas briljanta idéer om telefonslussar är så dum att hon redan där diskvalificerat sig
Foto: Texttalk

Nästa förslag från Alice Bah Kuhnke: ”Regeringen kommer att under året arbeta fram en nationell strategi mot islamofobi. Genom intensifierade kunskapsinsatser stärker vi samhällets gemensamma motståndskraft mot misstro och rädsla.”
Min kommentar: Vore det inte bättre att stärka vår egna självbild och det kulturarv vi själva har och som dessutom har format vårt samhälle? Genom en starkare individ som kan förstå sin egen kulturella bas förstärker man också viljan att ta in det som är främmande. Det är först när människor förstår sina egna sammanhang som de kan ta in det som är annorlunda. Annars kommer Alice Bah Kuhnkes förslag bara bli tomma politiska gester som uppnår absolut ingenting.

Ge folk en identitet och sätt allt i sitt sammanhang så kommer resten Alice, rotlösa människor är bästa receptet för elände i kubik Foto: Eil

Vi har alltså fått en del klara indikationer på att det finns betydligt mer moderata krafter som liksom vi reagerar med indignation på det inträffade. Det är med andra ord dags för den andra vägen. Den där vi samarbetar mot en gemensam fiende, den där vi hittar den gemensamma nämnaren som faktiskt förenar oss och den där vi kan lära oss att samexistera istället för att syssla med korkade och kortsiktiga lösningar som skulle fått Hitler att bli avundsjuk. Den möjligheten kan te sig flummig och drömsk men är faktiskt i ljuset av flertalet uttalanden inte alls orealistisk. Det finns trots allt en uppgivenhet också bland muslimer att hela tiden bli förknippade med en en bild som frammanats av de fundamentalistiska krafterna som stämmer lite eller inte alls med den stora majoriteten.

Indignationen finns för en gångs skull på alla sidor, ta vara på ögonblicket Foto: Micco

Det måste naturligtvis till mer som ett bättre samarbete mellan säkerhetsorganisationer och ett bättre skalskydd i byggnader med hinder för inpassage. Trots det vore en gemensam front mot den ondska som nu har visat sitt ansikte mer klädsamt för en region som vurmar för tolerans och mänskliga värden. Upp till bevis hur jobbigt det än är nu Europa. Det har blivit dags att bekänna färg innan det är för sent och kulorna i än större mängd viner in i moskéer runt om i vår del av världen.

Vad är religionsfrihet värd när man kan bete sig så här? Foto: Jinge

Det finns också en rad misstag som både Frankrike och Europa har begått och som har bäddat för dagens situation och den förklaringen heter inte massinvandring. Nej för ett tag var denna bra också för Frankrike men i kölvattnet på att massarbetslösheten har gripit tag i vår del av världen har också hopplösheten ökat. En gång fanns hur mycket som helst, nu får man vara glad om de ens finns skitjobb. Den utvecklingen beror snarare på dåliga ekonomiska beslut som togs för så länge sedan som upp till 20 år sedan. En läxa alla länder i Europa borde studera.

Invandrare får oftast jobben ingen annan vill ha, ge alla människor möjligheter istället för hinder Foto: Itthing

Nästa faktor går också i hopplöshetens tecken. Vad gör man om framtiden inte bjuder några lösningar? Man ägnar sig mer och mer åt det som samhället betecknar som brott! När område efter område, förort efter förort drabbas av otryggheten av att vara mer eller mindre i brottslingarnas våld föds än mer misstro mot samhället eftersom detta inte längre ens reagerar än mindre ingriper. Brottslighet och utanförskap har blivit en del av vardagen och de få som försöker har inte längre en chans. Också här borde Frankrike och Europa göra djupstudier och rannsaka sig själva.

Beröva människor arbete, möjligheter och man har snart en både hungrig och arg människa Foto: Apteka-Info

När det sociala utanförskapet har vuxit tillräckligt djupt kommer nästa slag ofta kombinerat med drogmissbruk. Barn lämnas vind för våg eftersom antingen de vuxna måste jobba dygnet runt eller är så nerkörda i ett liv som kretsar kring droger och/eller brott. Utan vuxna blir barn lätta att forma. Också som vuxna är de mottagliga för vad de uppfattar som auktoriteter. De är helt enkelt fundamentalisterna våtaste dröm eftersom de i dessa kan hitta människor som söker en gemenskap där ingen annan erbjuds och som är villiga att gå långt i sin strävan att hitta denna. Också att begå barbariska handlingar kan övervägas bara man tror på att belöningen blir tillräckligt stor. Här måste hela samhället titta sig själv i ögonen och se de misslyckanden som vi faktiskt är delaktiga i.

Dags att se oss själva och inse att vi delvis har en skuld i det hela
Foto: Parisagencyschool

Frankrike har format processerna för utanförskap i snart 25 år. Marseille har länge varit ett hopplöst fall av massarbetslöshet och utanförskap och har därför också skapat grogrunden för det vi nu ser. Också flera förorter runt omkring i Paris är tillhåll för den hopplöshet som därmed präglar hela delar av staden. Myndigheterna som polis och rättsväsende har däremot lyst  med sin frånvaro vilket bara har spätt på känslan av hopplöshet hos de få som fortfarande vill leva ett normalt liv. Här finns massor att lära sig för framtiden. Om man vänder en hel grupp ryggen gör de nämligen något åt det och radikalism är ett alternativ som flera ser som sista utvägen. En målande och bra beskrivning av utanförskapets Paris hittar du i Elisabet Anderssons kolumn i SVD.

Ekonomisk nedgång och socialt utanförskap i kombination med rotlösa människor är fundamentalistens bästa vän Foto: Flickr

Den enda reaktion som befolkningen i dessa delar av landet har sett har kommit från Front National. Marine Le Pen och hennes far Jean-Marie Le Pen har under decennier ägnat sig åt skuldbeläggande av de grupper som bor i dessa samhällen. Utanförskapet har därmed förstärkts. Stigmatisering av hela grupper fungerar alltså inte därför att de någonstans bara vänder sig mot ett samhälle som tillåter sig en så förnedrande behandling. Jean-Marie har t ex aldrig tvekat att utmåla hela grupper av invandrare som ”slödder”. Här ett smakprov på Jean Marie Le Pens smaklöshet från tidskriften Omni. Det som återstår att se nu är hur mycket större ett parti som också dom är en del av problematiken nu kommer att växa. Sverige ligger också i farozonen då vi har samma utveckling här och också en radikalisering. Läs terrorexperten Peder Hyllengrens analys här i Aftonbladet.

Ett samhälle utan svar på de viktigaste frågorna väljer alltid en mer desperat väg
Foto: Front National

Sjukdomen Le Pen går dock djupare än så i det franska samhället. I takt med Front Nationals framgångar har övriga politiska etablissemang försökt att konkurrera med dem genom att alltmer ta över samma agenda – invandrare är ett problem. Så har t ex förre presidenten Nicolas Sarkozy fört en liknande retorik och numer hittar man samma tankegångar till och med hos den alltid så goda vänstern (”god” om svensk vänster får beskriva verkligheten) där alltså också Hollande vill begränsa invandring. Här mer om detta på Yle Nyheter. Det finns dock en annan bild av fransk vänster och det övriga politiska etablissemanget och den förmedlas av den Fransk-Marockanske författaren Abdellah Taia i SVD.

När ett helt samhälle är sjukt finns bara en medicin – bättre ekonomi för att ge hopp
Foto: Kostdoktorn

Slutsatsen är att i det drama som nu utspelas finns fler skurkar än de som visas på bild. Det franska samhället och dess företrädare har misslyckats och deras svar är magstarkt att höra. Den ekonomiska politiken har misslyckats och resultatet är som vanligt hopplöshet, utanförskap och brottslighet. Oviljan att göra något åt problemen från samhället och dess myndigheter har sänt klara signaler till en hel befolkning – ”Klara er själva, vi har gett upp”. Det är precis som Ronald Reagan en gång sa: ”It takes two to tango.” Det sista hoppet stod till Hollande – den nuvarande presidenten – men också han har jagats av motgångar och nu har den ekonomiska krisen också blivit en politisk som beskrivs i Dagens Arena.

Där samfundet ger upp skapas bara en alternativ framtid på andra villkor Foto: Lovemeow

Därmed är den franska krisen social, ekonomisk och till sist politisk. Ett sådant samhälle är handlingsförlamat och återigen är det extremister på båda sidor som kan utropa sig till segrare. Marine Le Pen kan segla fram som det enda kvarvarande politiska alternativet där de andra har misslyckats. Fundamentalister med en suspekt agenda kan segla fram därför att de är de enda som inger hopp och som samtidigt fyller det hålrum som många känner inför ett liv som för länge sen har slutat att vara meningsfullt när det enda som erbjuds är antingen slag i ansiktet, hopplöshet eller total utanförskap. Fait accompli.

Frankrike och resten av Europa står inför ett vägval – Resa sig och vinna eller försvinna
Foto: Dreamstime

Europa står inför ett vägval. Ska vi följa våra humanistiska principer vi skryter så mycket med men gör lite åt för att leva upp till, eller ska vi slå in på samma hatiska väg som fundamentalisterna där misstänkliggörandet och nidbilderna är de förhärskande. Fundamentalisterna må ha förlorat tre man men dessa tre lyckades i ett uppsåt. Deras arv av ömsesidig misstänksamhet, skräck och hat lär bestå många år framöver. Att bygga upp ett förtroende lär ta tid men det måste ske och helst igår. Gör vi inte det lär det vara mer än människoliv som går till spillo i framtiden.

Den ogripbara skräcken och hatet kommer att hänga kvar många år både där och här Foto: Mediasanctuary

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera fundamentalister på båda sidorna av konflikten till priset ”Foliehatt of the Year” dvs både muslimska men också makthavarnas. Motiveringen lyder: ”Det spelar ingen roll vet vilka skäl man anför eller vem man pekar finger på – mord är mord och oförsonlighet är oförsonlighet. Att ni blir banérförare av inskränkthetens och hatets ideologi/religion tycks inte beröra er, inte heller att de som lider för era dumheter oftast är de som är oskyldiga. Ert hat och ert förakt har en överordnad roll och det gör er vare sig till muslimer eller kristna. I båda religionerna predikas tolerans och ett absolut förbud mot dödande, ändå saluför ni det motsatta. Det är om något talande. Era ord och argument ekar däremot tomma.”