Bruksanvisning

Detta inlägg är inspirerat av en debatt med pseudonymen Pelle 2 där idén väcktes. Det är ett nytt grepp för mig så ha tålamod och som vanligt ha en god läsning. Den här är till dig Pelle och alla andra av mina återkommande läsare också förstås.

Funderar du på att bli en godhetsapostel med rätt att inskränka det fria ordet och utdela lite härlig vänsterradikal smörja i form av generaliseringar och rena lögner? Då bör du läsa denna bruksanvisning innan du sätter igång.

För att du ska bli framgångsrik gäller det att ha ett kors att bära. Kom ihåg att det är det är den enda gången Jesus faktiskt kan vara ett föredöme för dig. Korset måste vara extra tungt att bära och du bör beskriva det som just svårburet. Det bör också vara beskrivande för en liten unik grupp så det framstår som om du är extra utsatt i din situation. Här gäller det att analysera.

Det gäller att analysera och göra det rätt. Allt du behöver är att dra underordningskortet och din roll är given. Med det i näven blir du ostoppbar och kan bli överordnad, du blir en del av vår nya härskarras Foto: Wikipedia

När du har hittat din roll i det hela måste du fortsätta att se helheten men också detaljerna. Du måste nu analysera vilken roll du har i det stora som vi andra kallar ”verkligheten”. När du gör den analysen bör du tänka på följande: Se ALDRIG dig själv som framgångsrik! Vill du bli framgångsrik i din mission måste du se dig som underordnad. Gör du inte det har du misslyckats kapitalt. Kakan Hermansson eller Jonas Gardell är inte framgångsrika, de är underordnade som slår mot överheten och har blivit framgångsrika på att göra det. Det gäller att se skillnaden här.

Du har nu skaffat dig en identitet. Du är lesbisk, bög, kvinna, transa eller kanske rent av född i Sverige av utrikes födda föräldrar och är därför inte svensk utan invandrare. Att du egentligen är svensk spelar ingen roll, i din nya persona är du invandrare. Har du tur kan du hamna i flera av kategorierna. Kommer någon dumming och påpekar motsägelsen i din beskrivning, ber du bara dina kompisar eller grannar från Södermalm att intyga din äkthet. Vi godhetsapostlar håller ju ihop och intygar också det som inte är sant.

När man väl blir framgångsrik, för det blir man, bör du fortfarande spela underordnad och ha kvar loserstämpeln. Det är grundregel ett, följer du inte den avslöjar du hela upplägget Foto: Sverigesradio

Fortsätter Breivikarna att jävlas med dig kan du alltid dra Judith Butler-kortet. Hon säger ju att könet och identiteten kring könstillhörighet (det går lika bra med etnisk tillhörighet) bara är en social konstruktion och att språket är det som formar vårt tänkande kring detta. Du kan alltså framgångsrikt hävda att Breivikarnas motsatta syn bara är ett resultat av den språkliga och sociala förtryck de utövar då deras tankar och insikter inte är lika utvecklade som dina. De kan med sin medelmåtta till intellekt inte se det du kan se.

Du har också rangordnat dig och kommit fram till att du står längst ner på skalan. Det är dags för nästa steg i processen – att definiera vem som är din motsats det vill säga tala om vem som står högst upp i rangordningen. På det sättet målar du upp en fiende så att polariteten i ditt resonemang kan göras mer tydligt. Svart och vitt fungerar bra i sammanhanget även då logiken börjar halta.

När vi kommer till rangordningen är det viktigt att kunna spela teater – du är ju alltid underordnad. Teaterlektioner ges gratis av kulturetablissemangets representanter
Foto: Youtube

Våra stora ledare inom kultureliten har redan gjort denna analys så allt du behöver göra är att svälja det som dessa så klokt har talat om. Eftersom alla dessa personer är uppfödda på Lars Norén och Ingemar Bergman och många gånger har jobbat med dessa, har ångesten över deras egna framgångsrika men frånvarande fäder fått en stor roll. Detta måste vi naturligtvis råda bot på genom att symboliskt slå mot dessa. Vi har valt att kalla dessa ”patriarkatet”. De hemska underjordsvarelser som befolkar denna grupp kallas Cis-män.

Att slå mot denna ordning som kallas patriarkat och straffa dem som går under beteckningen ”cis-män” är inte bara en välgärning, det är din plikt. För nu har vi konstruerat det som den postmoderna skolan talar om – att inga objektiva sanningar finns. Här finns alltså bara din sanning och den säger att vi tillsammans ska tycka att patriarkatet ska krossas och att cis-män bör utrotas. Helst bör den sista gruppen till och med sättas i koncentrationsläger. I dessa har vår stora ledstjärna F! ordnat med en riktig lägerafton där både intersektionella lekar och transbingo ingår. En annan subtil metod är att använda penisräknaren som du kan läsa om på vår systerorganisation SVT:s hemsida och som Breivikaren Toklandet har bloggat om.

Nästa grupp att identifiera är de som är överordnade. Den gruppen är lätt att känna igen då den alltid är densamma – vita rika heterosexuella män är en tacksam måltavla då vi ju alla saknar vettiga fadersfigurer eller har sett för mycket på Lars Norén Foto: Susannas Crowbar

Du har nu kommit till det sista steget i hela processen och den handlar om själva pamfletten som alla obligatoriskt måste skriva. I den ska du ta upp din underordnade roll, beskriva dig som kuvad och någon annan – helst en man – beskrivas som överordnad. Kan du göra detta med emfas och hat bakom orden ger det naturligtvis extrapoäng. Du beskriver en verklighet som inte finns, men som finns ändå eftersom verkligheten bara är ett subjektivt påhitt.

De som du ger dig på bör vara män, uppburna, vältaliga och gärna också intellektuella. Det är ju trots allt de som är de farligaste cis-männen och bör kuvas snarast. Om vi inte hinner knysta dessa män i tid kommer allt arbete att vara förgäves. Dessa nidingar kan ju hinna med att beskriva oss och vårt uppdrag från våra matriarkala ledare på Södermalm för vad det är – ett åsiktsförtryck som ska gynna oss och vår sak. Här hittar du ett bra exempel på det när Jonas Gardell hoppade på den norske cis-mannen Karl Ove Knausgård i Expressen.

Cis-män är alltid cis-män, men är de intellektuella är de också farliga. De kan trots allt råka snubbla över sanningen i vår agenda Foto: Universitetsavisen

Det är istället så här en intellektuell ska se ut. Om personen dessutom är fullfjädrad i förmågan att ta till skamgrepp och slå under bältet är det ett extra plus. Skrik gärna könsord och var otrevlig också, det väcker uppmärksamhet och kompletterar andras värv. Foto: DN

Jonas skriver med den homosexuelle mannens ögon om det förtryck han och hans bröder utsätts för när den norske cis mannen säger sanningen om människor som Jonas. Man kan inte ha det så för då kan folk faktiskt bli medvetna om just sanningen, alltså måste han tystas. Det han hade sagt var ju att vi – godhetsapostlarna – var cykloper dvs enögda och inte ville tolerera demokratiska grundregler som respekt mot de som man inte delar åsikt med. Knausgårds artikeln om detta hittar du här i DN. I det här fallet var det SD och vi hatar ju dem så visst ljuger vi, men det är en sann lögn för det är vi som uttalar den.

En annan i vår skara tog en annan infallsvinkel – den feministiska. Ebba Witt-Brattström är en av våra stora ikoner och förebilder så när hon gav sig ut på korståg var det på goda grunder. Hennes kritik riktade in sig på Knausgårds analys om mäns fascination för unga flickor, kanske rent av minderåriga sådana. Hon beskrev Knausgårds författarskap som ”litterär pedofili” för att skapa en slagkraftig poäng, den var en modern klassiker i våra led. Hennes artikel i DN hittar du här. Att spekulationen kring om det var självupplevt och avsaknaden av andra ”brottslingar” i den litterära historien var snedvriden tjänade ett syfte, Knausgård hade ju försvarat SD och kallat oss cykloper.

Om det är så att vi bor i cyklopernas land är det inget vi talar om, tvärtom ska all sådan kritik tystas omedelbart. Det är viktigt eftersom annars kan återigen någon komma fram till sanningen. Foto: ”Yorkshire Museum Cyclops” by Mariomassone

När du skriver ditt brandtal spelar det ingen roll om du är man eller kvinna, allt du behöver göra är att ändra din underordnade roll. Är du man kan du knappast kalla dig ”lesbisk”, ja men ändra den då till ”transproletär”. På det sättet undviker du att själv få stämpeln cis-man, kan utmåla dig som underordnad som slår uppåt och att en redan definierad fiende är målet för dina attacker. Du framstår då som mer trovärdig och kan dessutom både kalla och beskriva vår fiende i ordalag andra aldrig skulle kunna använda. Gör de det har vi alltid straff som att kalla någon ”litterär pedofil” att ta till.

Du får också mer än gärna göra svepande generaliseringar där människor beskrivs som något de inte är. Alla cis-män är ”framgångsrika”, sitter på ”maktpositioner”, använder sin makt till att trycka ner ”fria och självständiga människor” som till exempel du själv. Dessa män ingår också alla i patriarkatet, de är liksom kopplade till varandra. Där sitter de likt de påvar de är och förtrycker alla minoriteter, till och med de minoriteter som dels inte är det och dels kanske är så få att de går att räkna upp på ena handens fingrar. Att alla män inte stämmer på beskrivningen spelar inte någon roll då beskrivningen har ett högre syfte.

Beskriv gärna makt och korruption så här……Foto: Wikipedia
….Men aldrig så här. I det senare fallet måste du ta hänsyn till underordnings-aspekten igen och därför fungerar det inte Foto: Wikipedia

Syftet är naturligtvis att ge oss och de våra än mer makt än vi redan har på någons bekostnad. Också att ge oss mer makt än vi är berättigade till då vi egentligen är en minoritet men vill ha igenom allt och mer. Männen eller patriarkatet ska störtas för att ge oss inom godhetseliten den seger vi så länge har åtrått.

Vi och de våra är redan en del av makten men det finns fler som vill upp och för att skapa det utrymme som krävs måste något bort. Det är helt enkelt en gryning på en ny dag där vi som tillhör denna elit nu har fått förtroendet att skapa samhället så som det behaga oss.

Tilltalar det inte det andra boskapet i samhället är vi inte främmande för att både baktala dem och tysta dessa. Vi är ju nomenklaturan som med gudomlig rätt regerar i evigheten. Om du är lydig och tillhör rätt kategori kanske du få ta del av vår godhetsrörelse och kanske också kan få smaka på den makt som likt nektar berusar så. Vi är väldigt välkomnande om du säger de rätta sakerna. Gör du inte det är du däremot för evigt fördömd.

Det bästa är att säga de rätta sakerna, gör du inte det kommer åsiktskorridorens förbannelse att drabba dig och du blir hemsökt av Aftonbladets kultursidor. Här ett engelskt motsvarande exempel. Foto: The Sun

Löjesguiden nominerar idag det identitetspolitiska komplexet och dess företrädare till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er godhetsrörelse är formidabel i allt sitt hyckleri. Ni påstår er vilja göra gott men resultatet är nästan alltid det motsatta. Ni lierar er med människor som helt enkelt vill dölja det faktumet att de hyser hat som lägligt maskeras till omtanke.

Er rörelse är helt enkelt inte det ni säger att den är. Ni försvarar muslimer som sedan springer iväg och använder skyddet ni ger till att försvara oförsvarliga handlingar och uttalanden. Mer om den saken i Expressen. Ni skyddar feminister, läs mer om detta i Metro, vars hatiska agenda får Hitler att förblekna. Till sist gör ni taket högre för er själva än ni gör för den med annan mening än er bara för att kväsa debatten. Ja, ni skriver till och med artiklar om hur mycket vi som drabbas av förtrycket i åsiktskorridoren inbillar oss. Här är Åsa Lindeborgs artikel där den ena förvirrade åsikten efter den andra luftas. Det som är både mest synd med er och mest talande är dock hur långt från verkligheten ni lever, det tycker jag bådar gott för ett fortsatt hyckleri.”

Ytterligare en bloggare som skrivit om identitetspolitikens avigsidor är Fnordspotting som skriver både insiktsfullt och kärnfullt. Rekommenderas varmt med andra ord.

Ett Fascinerande Hyckleri

Är det inte fascinerande. Här lever vi i ett samhälle fullt av möjligheter men ändå ber vi tjejer bära ett kors som på golgatavandring. Det korset kallas patriarkatet och talar om att de ska inte tro att de har några möjligheter så länge den fienden existerar. Fast det har dom, men den chansen får en del alltså inte. I det statssocialistiska Sverige ska vi ju indoktrineras och här finns en uppenbar chans när något så saftigt som patriarkatet ligger framför oss. För vem kan argumentera emot utan att bli kallad en representant för denna obekanta företeelse? Vem kan företräda något som inte finns? Mer om den förvirrade värld som kallas feminism kan du läsa om på WTF Toklandets utmärkta blogg.

I Sverige har vi för få problem, därför måste vi naturligtvis skapa nya Foto: Toklandet

I Sverige kan vem som helst starta företag, vi kan studera fritt och vi har alla möjligheter att förverkliga oss, också tjejer faktiskt. Ändå ska det intalas att de inte har en chans med detta illusoriska patriarkat närvarande, myten är född. Vi är så fria att vi kan storkna i det, ändå väljer vi att se allt i grått och snart kommer väl avgrundsdjupet att öppnas. Vi har möjligheter men väljer att se begränsningarna vare sig de finns eller inte.

I Sverige har vi oändliga möjligheter, så många att det skapar beslutsångest
Foto: Shapemeup

Vi har till och med lyckats göra det än värre faktiskt. Vi har media som ihärdigt gör sig till röst och kanal för denna syn och som hela tiden är så villiga att påpeka orättvisorna som trots allt finns, men som aldrig skriver om möjligheterna. För att kunna göra karriär i dagens media måste man till och med likt Lars Lindström skriva en artikel som säljer ut hela manligheten genom att grovt generalisera och visa att man ser patriarkatet. En syn som man normalt måste käka LSD för att se, men i media fungerar det. Här kan du läsa Lars Lindströms drapa på manligheten där han rekommenderar avskjutning. Så lågt har alltså medias representanter sjunkit att de förordar massmord för att komma åt ett problem, allt för att kunna klia rätt rygg.

I medias värld tycks det viktigt att klia rätt rygg Foto: Kolozzeum

Samma media har dessutom blivit dubbla hycklare. För i kedjan där de först slår ner unga tjejer med tjatet om patriarkatet och sedan får könsförrädare som Lars Lindström att späka sig i ånger fattas fortfarande den sista länken. Den pusselbiten kom på SVT igår tisdag när de sände programmet Sveriges Städmästare. Programmet bygger på att man ska tävla i vem som städar bäst och använder mest framgångsrik teknik. Programledarna är två kvinnor som sen testar resultatet och de tävlande är alla kvinnor de också. Se avsnittet via länken till SVT Play. Detta är alltså samma SVT som under så lång tid har varit så feministiska och som till och med varit drivande i frågan.

Det ena ska inte utesluta det andra, inom svensk feminism och debatt är det tvärtom
Foto: Womenscenterforcreativework

14.20 In i programmet kan man lära sig mycket om den kvinnosyn SVT vill förmedla. Där vittnar en trettioårig kvinna om att hon för det första älskar att städa. Tittar man vidare så får man reda på att hon jobbar inom vården och har tre barn som hon så gärna tar hand om. 19.08 In kan man höra en annan kvinna vittna om att hennes vinnarskalle kommer att ge henne den åtråvärda segern. Det är underförstått en bild som inte riktigt rimmar som vi får här med andra ord. Först skriker SVT ut sitt mantra om feminism som med en dåres envishet i kombination med en hjärntvättads upprapningsförmåga. I nästa sekund förmedlar man en kvinnosyn som man trodde försvann på sextiotalet.

Du trodde bilden var död men inte på SVT Foto: Metro

Här gör alltså SVT en lek/tävling av den bild som förmedlas. Ett sätt som sett ur ett feministiskt perspektiv gör programmet extra farligt. Man kan ju förledas att tro att det skulle vara lustfyllt att städa men också att vara en förtryckt kvinna som såg fram emot sin städning. Med glada små tillrop och en del bannor ska kvinnorna i programmet och tittarna läras hur man städar. På primetime lägger alltså det av feminism så genomindoktrinerade SVT ut ett program vars enda syfte är att förmedla en syn på städning och kvinnor som luktar unket till och med i min mansslemmiga näsa.

SVT:s budskap är illaluktande i dubbel mening, först vulgärfeminism sen inskränkthet
Foto: Devote

Vad är det för bild man vill förmedla från SVT:s sida? Att städning är en kvinnlig företeelse? Är inte detta  tvärt emot det de har sagt tidigare med sin feministiska agenda? Frågorna hopar sig, men bilden är klar. Städning är enligt SVT en kvinnlig företeelse samtidigt som samma bolag sitter och skriker ut rubriker om varför feminismen behövs. Ja, den kanske behövs men på ställen där vi inte förväntade det. Kanske är det så att den behövs på själva epicentrum för feminismen för att rensa ut i det patriarkala förtrycket som råder på SVT.

Huset på Gärdet i Stockholm behöver nog en rejäl uttädning Foto: NWT

För SVT har nämligen visat en viktig princip mitt i allt elände. De värsta kvinnoförtryckarna i Sverige är inte männen, det är feministerna själva. För med lögner och illusioner berövar  de tusentals tjejer möjligheterna, med program som Sveriges Städmästare indoktrinerar de och med subtila undertoner i budskapet planterar de gamla idéer som de vore nya. Hjärntvätt i Sverige fungerar, det kommer hela tiden små budskap genom våra TV-apparater som för att genomföra just detta. Titta gärna på gårdagens inlägg med tråden till SVT Rapport där ni hittar ytterligare exempel.

Subtila budskap där andemeningen är klar har alltid varit SVT kännemärke Foto: KNTNT

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera SVT till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset för ett formfulländat hyckleri. Först talar ni er djupröda om vikten av feminism och sen sänder ni ett program som andas så mycket gammal mossigt arvegods från en svunnen värld. Gapet mellan vad ni säger och vad ni gör blir därmed avgrundsdjup. Det är just sånt jag på Löjesguiden gillar – hyckleri i långa banor.”
Till sist vill jag lansera en ny programidé åt SVT. Vi tar de två programledarna för Sveriges Städmästare – Marléne Eriksson och Marie-Louise Danielsson-Tham – och ett antal deltagare av båda könen. Inkludera gärna också en hen så att de inte känner sig utanför. Det gör programmet intersektionellt och bra. Uppdraget de ska genomföra är att städa ut huset på Gärdet och sen Svenska Filminstitutet för att rensa ut den träskfeministiska kärring- och gubbröra som alltför länge har bitit sig fast där. Då har de ju lite skit de kan sätta tänderna i.

När Patriarkatet Slår Till

Patriarkatet måste ha haft en dålig dag den dagen, ja kanske under hela den period vi talar om. Vi har ju vant oss vid att denna ständigt närvarande kraft finns där för att sabotera och undertrycka särskilt för kvinnor, men så där mirakulöst så fanns den inte längre. Känslan jag fick var nästan tom, jag var tvungen att tänka efter om detta verkligen kunde vara möjligt. Slutsatsen kunde bara vara en, patriarkatet är en myt.

Mytbildningar skapar vilka ”sanningar” som helst, men de är fortfarande myter Foto: SVT

Debattartikeln som fick upp mina ögon hittar du här i SVD. Stycket som inleds med ”Dagens potential” borde alla feminister nog läsa både sju och åtta gånger. Lite bakgrund först: Vi inbillar oss att cancervård och alla annan vård också för den delen, är könsneutral. Så är det inte, t ex får bröstcancervård mer pengar än prostatacancervård. Dessa två cancerformer som nästan enbart drabbar kvinnor respektive män kan alltså sägas vara en måttstock på hur rättvis vården är. Resultatet är nedslående, vården har en förkrossande inriktning på kvinnliga sjukdomar i det hänseendet.

Felet är inte att de ser andra utan att de inte ser sig själva Foto: Susanna Varis

En annan värdemätare som framkommer av artikeln: 2030 Beräknas cancer i bukspottkörteln vara den cancerform som är näst störst. Ändå får forskningen kring sjukdomen tiofalt gånger MINDRE än forskningen kring bröstcancer! Hur förklarar feministerna patriarkatet i ett sånt sammanhang där kvinnor uppenbarligen drar vinstlotten i en strid på kniven om resurserna? Säkert får de till en ny liten konspirationsteori som bjuder nya tankar genom hjärnans vindlingar och som får en att undra över den mänskliga förmågan att få till samband där dessa saknas.

Logik är inte alltid vad det tycks vara Foto: Dayviews

Resultatet av policyn från samhället låter inte vänta på sig. Siffrorna som skvallrar om hur många som överlever efter den operation som oftast följer är endast 15-20% för denna patientgrupp. Samtidigt överlever nästan 90% av kvinnorna som får bröstcancer. Missförstå mig rätt, det är underbart att så många kvinnor överlever. Det jag frågar mig däremot är om inte andra borde få samma chans. I Storbritannien där en stor undersökning har gjorts, visar det sig att endast fem procent av patienterna med bukspottkörtelcancer överlever fem år efter ett besked. Sjukdomen är idag den snabbast ökande cancerformen. Den drabbar dessutom båda könen, vi har ju bukspottkörtlar oavsett om vi är män eller kvinnor. Så hur kan forskningen få så lite pengar?

När nånting får för lite pengar spårar det till sist ur Foto: Sverigesradio

Artikelförfattaren – Överläkaren och experten på cancer i bukspottkörtel Ralf Segersvärd – har en cynisk förklaring. Cancerpatienterna hinner helt enkelt dö innan de ställer alltför högljudda men rättvisa krav. En annan faktor är att forskning kostar stora summor pengar och levererar inte förrän resultaten är fastslagna med minst två omvärderingar av dessa. Kostnaderna är skyhöga och nyttan höljd i dunkel om man ser från politiskt perspektiv.

Vad man ser beror på vilka glasögon man använder Foto: Mason Eyewear

I den analysen politikerna gör saknas dock en komponent – allt det som genereras som är av värde. Precis som ekonomiska processer eller andra fenomen leder allting till sidoeffekter, det som också kallas synergieffekter. Forskning som avser att få fram metoder och läkemedel leder ibland till andra upptäckter än de tänkta som kommer till nytta. Det är också så att de som jobbar i den typen av verksamhet också de skapar synergieffekter genom att betala skatt och att konsumera till exempel. Det är därför det här landet behöver en nationell insamling som går till ALL cancerforskning, inte bara viss. Vi behöver en ny bas och en ny finansieringsmodell som kan sätta igång hjulen igen. Detta är den politiska utmaningen, vi får väl se om någon anser den viktig nog.

Politikerna måste få bättre överblick och ta fram en ny finansieringsmodell för forskning Foto: Loading

Politikernas hittillsvarande svar har dock blivit att fortsätta att snåla och att ge pengar på ett sätt som knappast kan kallas jämlikt. Vårt land skulle kanske också kunna ha nytta av politiker som är vidsynta nog att anslå och styra pengarna till den typ av forskning som krävs. Att helt enkelt se till behoven först och inte könstillhörighet. För att knyta ihop säcken och avsluta där jag började, patriarkatet hade nog en dålig period då. Det mest störande är dock att trots alla teorier så fortsätter fenomenet att ha en rätt risig framtid. Det visar om inte annat cancerforskningen där pengarna fördelas minst sagt ojämlikt. Hur vi kan tala om jämlikhet och orättvisa som bara drabbar kvinnor i det här perspektivet förblir också det en gåta.

Snålhet straffas sig i längden Foto: Spartipset

Trots detta är inte allt bara elände, vi har t ex fått en nationell strategi som har utvecklats i samarbete med sjukvården för just denna sjukdom. Central vård där expertis samlas för att kunna ge initierad vård så tidigt som möjligt tycks vara den mest effektiva vägen. Det andra är att operationer är att föredra som behandlingsmetod för att snabbt kunna uppnå de önskade resultaten. Då krävs dock två saker, en prioritering av pengar till forskning samt att se till att pengarna styrs till den form av forskning som all statistik säger är viktigast. Så långt är allt bra alltså men kvar finns massor att göra, frågan är vilken väg politikerna ska gå, den pk-färgade eller den realistiska?

Ekonomistyrningen måste se till behoven, sätt in proffsen inte politikerna
Foto: Adrianpartners

Löjesguiden vill med denna artikel nominera landets sjukvårdspolitiker oavsett partifärg till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset för er förmåga att dölja faktum bakom potemkin-kulisser. Att ni i den politiska korrekthetens namn tycker att orättvisa är rättvisa får stå för er, försök dock bara låta bli att lura oss andra. Det cyniska spel där patientgrupp ställs mot patientgrupp är ovärdig en vård som i varje fall hävdas vara världens bästa. Istället är det i vanlig ordning den grupp som skriker högst som belönas, en ordning vi börjar känna igen. Att det dessutom sker efter en strikt guide line om hur det ska kunna bli så hycklande som möjligt är avskyvärt. Vi säger ju alltid att också vården ska sträva efter att vara jämlik, så är inte alltid fallet när man utläser de politiska intentionerna. Patriarkatet är dött, dags för riktig jämställdhet inte er påhittade.”

Rosa Så Långt Ögat Når

Feminister hävdar alltid att det är kvinnor som drabbas av det hemska patriarkatets baksidor. Offekoftan åker på oftare än man hinner blinka och snart är de tårdrypande kommentarerna ett faktum. Problemet är bara att deras beskrivning av verkligheten långt ifrån alltid stämmer. Ibland är den så illa underbyggd att den inte bara haltar, den havererar. Ett sådant exempel är den påstådda lägre lönen som kvinnor skulle ha på grund av det som sossen Veronica Palm kallar ”snopptillägget”. Det hon missar är att ju fler faktorer man kollar på, ju mindre blir löneskillnaden. Till detta kan man lägga att kvinnor är mer sjukskrivna än män vilket avspeglas i lönekuvertet. En annan faktor är att kvinnor är hemma oftare och längre med barnen under föräldraledigheten. Till sist kan man anföra kvinnors envisa val av traditionella ”kvinnoyrken” som skäl.

Veronica Palm – Alltid kontroversiell men också fel ute till och med internt Foto: Jinge

Faktum är att ju mer ensidig en grupp eller kategori är, desto mer sårbar blir den. I detta fall blir sårbarheten den att Veronicas egna medsystrar i kommunal som organiserar vissa yrkeskategorier på sjukhus, miserabelt har misslyckats med sina egna medlemmars löneutveckling mycket beroende på att gubbväldet inom sosseriet och LO har bromsat en sån utveckling. Ett löjets skimmer sänker sig därför över Veronica och hennes ihärdiga försök att skylla på det alltid närvarande patriarkatet, istället för att titta på den egna rörelsens tillkortakommanden. Hon borde nog städa upp i gubbröran i det egna partiet innan hon pekar finger på andra som inte har gjort något.

Kvinnor som stannar hemma med barn gör sossekvinnor som Veronica Palm djupt förbryllad för övrigt. Att de kan välja en så ”kvinnoförnedrande” syssla måste förklaras och oftast blir denna att kvinnor ”tvingas av den patriarkala strukturen” till att stanna hemma. Återigen ett falskt påstående då undersökningar visar att de faktiskt väljer detta. Inte minst vår egen superhycklare till utrikesminister Margot Wallström bevisade denna tes när hon i en intervju berättade att hon själv valt att stanna hemma med barnen längre än maken, allt detta för att hon ville – inte tvangs.

Då – hemma med barnen, Nu – feminist. Tvang patriarkatet henne (?) Foto: Nyheteridag

Ingen talar däremot om orättvisorna som drabbar män och som på olika sätt faktiskt är institutionaliserade i vårt samhälle. Tänk dig följande situation: Du är sammanboende med en kvinna och ni har gemensamma barn. Förhållandet börjar dock gå knackigt och snart bryter ni upp. När ni nu ska göra upp om den gemensamma vårdnaden om barnen som lagen föreskriver, måste mannen börja med att ansöka om faderskap till sina egna barn (!). En lätt bisarr situation där kvinnan per automatik ges rätt till vårdnad men mannen måste i värsta fall genomgå ett faderskapstest för att bevisa att han faktiskt är far till barnen och därmed har rätt till delad vårdnad. Jämlikt? Nej, inte alls. En annan sak man måste komma ihåg är att när två förälder får gemensam vårdnad om barn, förutsätter man kanske att barnen ska bo lika mycket hos båda – glöm det. Under 2000-talet har antalet barn som har föräldrar med gemensam vårdnad, men som bara bor hos en av dessa ökat. En sån lösning innebär att barnen i tre gånger så många fall blir boende hos modern. Inget fel i det, men var det inte delad vårdnad det hette? Statistik och siffror på detta hittar du på denna länk till SCB:s hemsida.

Sjukdomsforskning är också oftast könsneutral men inte alltid Foto: Mirror

Nästa exempel hämtar vi från sjukdomarnas värld. Som ni vet drabbas vi människor ibland av obotliga och farliga sjukdomar som t ex cancer. Forskning kring cancer är livsavgörande och många gånger det som fäller avgörandet för patienter. Svensken som betalar världens högsta skatt får dock inte många skattekronor till den forskning som krävs utverkad, istället är merparten av den kostnaden beroende av insamlingar. Cancerfonder startas men dessa är inte alltid det de säger sig vara. För det första finns många lycksökare vars avsikter är att göra sig en hacka på folks goda vilja, det gäller alltså att alltid välja en fond med 90-konto som inte garanterar men höjer i varje fall trovärdigheten. Inte ens då kan man tyvärr vara säker på att pengarna går till det man tror. Den myndighet som sköter detta är Svensk insamlingskontroll och  dom har historiskt sett inte alltid lyckats i den uppgiften. Det har därför ibland dykt upp halvt eller helt oseriösa insamlingskampanjer med 90-konton. Exempel på en sån fond är Cancer och Allergifonden som efter mycket hård kritik i olika artiklar till sist efter mycket stötande och blötande fråntogs sin rätt att använda 90-konto. En mycket bra artikel i SVD skrevs för en tid sedan, läs den gärna innan du skänker pengar.

Hamnar pengar alltid rätt eller kan vi lika gärna torka oss med dem? Foto: Feber

En form av insamling som är extra bedräglig är den som säger sig gå till all möjlig forskning men vars huvuddel bara går till en viss utvald forskning. En sån fond är ”Rosa Bandet”. Problemet är dock att den cancerform som är landets vanligaste – prostatacancer och som bara drabbar män – får mindre än hälften så mycket som bröstcancer – en cancerform som nästan enbart drabbar kvinnor. Lägger vi dessutom till hur mycket av de insamlade bidragen som går till cancerforskning kring gynekologiska cancerformer blir siffran tre gånger så mycket till kvinnliga sjukdomar jämfört med mäns. Insamlingen är därmed inte särskilt könsneutral vilket man kanske kan förvänta sig när det gäller forskning kring sjukdomar. Borde vi inte vara jämställda inför dessa? Inte som det nu är tydligen. Statistik över hur vanlig olika cancerformer är hittar du via den här länken.

Kom ihåg en sak, jag säger  INTE att du inte ska skänka pengar till Rosa Bandet. Vad jag däremot säger är att om du nu köper Rosa Bandet, varför inte köpa Blå Bandet också? Där går pengarna faktiskt till den cancerform som är landets vanligaste dvs prostatacancer. En redovisning av vad Rosa Bandets pengar går till hittar du här. Länk till Blå Bandets hemsida hittar du här. Skänk alltså pengar, men gör det till båda sidorna genom att också köpa Blå Bandet också när du ändå köper det rosa ditot. Om du gör det visar du också att du inte köper marknadsförarnas intentioner utan tänker själv.

Rosa Blått? Självklart ska man köpa båda! Foto: Mixia

Ett annat problem är det mediala igen. Vart jag än går så det enda jag ser är rosa och rosa igen. Ingenstans ser jag det blå bandet. Uppenbarligen är det inte politiskt korrekt att bry sig om ALLAS hälsa genom forskning på olika cancerformer, inte heller att samla in pengar till detta. På TV anordnas galor och inget fel i det, men allas rätt till forskning och nya terapiformer tycks hamna på skam också hos dom. Det har helt enkelt genom medias enkelspåriga agenda blivit helt legitimt att samla in pengar för ett syfte, men inte ett annat lika behjärtansvärt. Vi har därmed genom den av feminismen genomkorrumperade medieapparaten blivit anmodade att vara ojämställda där det borde vara tvärtom.Snälla och medgörliga medborgare som svensken är, lyder vi som en skock får som bara klampar på. Dags för lite riktig jämställdhet kanske. Hur vore det med en gemensam insamling som var könsneutral och skänkte de pengar som behövs till det som är mest akut istället för en uppdelning i ”vi och dom” eller ”sjukdomsforskning mot sjukdomsforskning”?

Löjesguiden vill med denna artikel nominera den hycklande pk-ismen i Sverige till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset för ert hyckleri där till och med sjuka människor invaggas i tron om att vi lever i ett för alla jämlikt samhälle. Ni invaggar också medborgaren i tron att det alltid är en part som drabbas av orättvisan. Påståenden som alltså  intet på något sätt är sanna. Ni som ligger bakom dessa tankar och villfarelser har därmed visat att hyckleriet i Sverige är en gångbar och framgångsrik väg för att kunna skaffa enskilt tolkningsföreträde och fördelar för den egna gruppen på bekostnad av andra.”
Till sist har också Susanna Varis skrivit utmärkt om ojämlikheten som ingen uppmärksammar på sin blogg. Länk till artikeln hittar du här.

Medial Misandri

Smaka på ordet – misandri – ett ord som officiellt inte ens finns i SAOL. Det betyder ”manshat” och är fullt befogat att tala om och använda i vår tid. Denna blogg lanserar därför härmed detta ord som ska in i debatten även om jag på intet sätt är först ut att använda det.
Ordet borde användas som epitet på alla de feminister som ger uttryck för sina i mina ögon helt skruvade åsikter. Här råder tyvärr ingen skillnad på om debattören är man eller kvinna, de av misandri befläckade tankarna står som en urindoft från allehanda mediala pissoarer. De senaste debattinläggen vittnar om samma unkna manssyn, och detta utfört av män! Ordet ”könsförrädare” ligger inte långt borta.

Har vi nått den nedersta kretsen nu?

Inte sällan är dessa ”godhetens fanbärare” journalister. Den senaste i raden av hattifnattar är Lars Lindström. I sin krönika i tidningen Expressen hittar han nya sätt att visa att foliehatten är på. Redan i rubriken sätter han ett svårslaget rekord, ”Jag är inte rädd för feminismen – Jag är skräckslagen för mansrörelsen”. Vilken mansrörelse Lars? Var hittar du den och kom nu inte och säg ”patriarkatet”, det vore lika intelligent som att komma släpande med den alltid så bekväma förklaringsmodellen med Illuminati som alla konspirationsteoretiker är så förtjusta i.
Han fortsätter dock enträget där tankegångarna hittar nya intelligenta små infallsvinklar som ”Varför rånar vi banker, misshandlar, mördar?”. Jag är man men har aldrig rånat en bank, aldrig misshandlat eller mördat. Men om du Lars har ens föresvävats tankar om sådant eller känner till någon som har det, borde du nog gå till polisen. De är säkert intresserade av dina eller andras förehavanden eftersom detta faller under det som är åtalbart.

Lars Lindström lyckades slå ett dråpslag för misandrin Foto: Wikipedia

Hans tankar går vidare, ”varför misshandlar vi kvinnor vi säger vi älskar? Och varför sysslar inte kvinnor i samma grad med denna dårskap?” På den första frågan hänvisar jag till samma svar som förut. Om du själv har misshandlat en kvinna eller känner någon som har det, vänd dig till polisen. Dra däremot inte in mig i ditt dåraktiga resonemang, jag och en förkrossande majoritet av alla andra män har nämligen aldrig gjort det du säger. Jag skulle till och med våga mig på en gissning och påstå att minst 90% av alla män skulle aldrig ens överväga det du påstår, ändå säger du det. Hur kan det komma sig Lars?

Sen blir det för en stund intressant bara för att magplaska igen. När Lars Lindström påstår det alldeles sanna påståendena ”svenska tjejer har bättre betyg än pojkar”, ”tjejer skaffar sig oftare en högre utbildning”, ”Kvinnor lever längre än män”, ”Män kör ihjäl sig och andra oftare”, ”Män super sönder sig mer frekvent”, ”Män har färre nära vänner och dubbelt så många män tar livet av sig” är han inne på ett område som borde diskuteras och undersökas mycket mer. Så dock inte fallet med dagens feministiska agenda. Dessutom lyckas Lars efter denna ansats landa i latringropen med påståendet ”Kvinnor är inte alls lika benägna att slåss, misshandla och mörda”. Länken som visar att du har fel hittar du nedan som leder till en Brå-undersökning, I rest on your face.

Misandri i Sverige har äntligen fått ett ansikte Foto: Enstillaundran

Om vi börjar från början i alla dessa påståenden. Återigen ”vi misshandlar” när det handlar enligt all tillgänglig statistik om några få män som utför dessa hemska dåd. Varför drar han alla över en kam? Jo för att argumenten inte räcker när han vill ”bevisa” sin poäng! Det är nämligen så att ett fåtal står för det stora flertalet fall, att dra alla över en kam syftar bara till att kunna peka på en ”sjuk mansnorm” när denna inte finns generellt sett. ”Varför sysslar inte kvinnor i samma grad med med denna dårskap?” Hur vet du det Lars? Statistiken talar sitt tydliga språk, inte tillräckligt med undersökningar har genomförts på området för att kunna göra några påståenden över huvud taget om kvinnors våld mot män. Där denna finns dokumenterad finns dessutom ett stort stigmata, ingen vill prata om det ”omanliga” i att erkänna att en eller flera kvinnor har spöat upp en man! Ändå finns det dokumenterade rapporter som SKULLE KUNNA antyda att det är betydligt vanligare än vad som ges sken av. Det har till och med dykt upp undersökningar som visar att du har fel, men detta har en gemensam media mött med tystnad, länk till en av dessa finns nedan. Skulle du Lars vilja vara vänlig och förklara hur medias agenda har blivit så vindkantrad att den inte längre är intresserad av de fakta som faktiskt finns att tillgå?

En annan sak du skulle kunna förklara Lars är följande: Mitt påstående nummer ett: Mäns våld drabbar andra män i högre grad än kvinnor. Påstående nummer två: Kvinnors våld mot män är betydligt mer vanlig än vi hittills har trott.
Jag tror jag har ganska torrt om fötterna när jag bifogar följande länk till statistik över detta från BRÅ. Till påstående två bifogar jag en länk till undersökning som visar att kvinnors våld mot män är betydligt vanligare än vi har trott. Jag kan också varm rekommendera den något krympta artikel i ämnet som DN som publicerades för en tid sen. Jag kan också varmt rekommendera dig Lars Lindström att ta del av en nättidning vars syfte är att ge oss en lite mer balanserad syn på problemet. Organisationen A Voice For Men (AVFM) skriver regelbundet artiklar i ämnet, det vore klädsamt om du gjorde det Lars det kan ge också dig en lite mer nyanserad syn på problemet. Det oberoende som ni journalister ju sedan en tid har övergett hade ju kunnat skänka dig en aura av trovärdighet, men objektiviteten är ju som sagt numer ett minne blott inom er yrkeskår. Det är ett faktum inte minst du ger ett ansikte åt.

Vågskålen mellan de två könen vägde genast över Foto: Advokatolafsen

Till de sanna påståendena så. Jo, svenska tjejer har högre betyg än pojkar. Varför diskuteras inte detta? Är det skolans prioriteringar det är fel på? Missgynnar denna killarna? Är det lättare för tjejer att få högre betyg för att de är tjejer? Frågorna är många, svaren eller undersökningarna på området lyser däremot med sin frånvaro. Istället serveras vi regelbundet snömos som ”Killar har en antiplugg-kultur” som en artikel i Aftonbladet vill ge sken av. Dock ingenstans något bevis för detta eftersom ingen har brytt sig om att undersöka, hur kan det komma sig? Detta leder till nästa påstående att kvinnor skaffar sig högre utbildning i större grad än män. Ja, hur kan vi tillåta en sån ojämlikhet Lars, borde inte detta bli föremål för en grundlig utredning så vi kan göra något åt detta? Som vanligt är det dock tyst på den punkten från både media och politikerna. Hur kan man förklara att ingen bryr som ett uppenbart faktum? Är det kanske så att agendan är ett utslag av den misandri i varje fall jag anar mig till?

På samma oseriösa sätt fortsätter artikeln som helt och håller missar målet i vanlig ordning. Kanske är det trots allt symptomatiskt för ett samhälle som är fixerat på orättvisorna mot kvinnor, som jag märk inte förnekar finns. Samma samhälle tillåter samtidigt att vi förbiser de oförrätter som drabbar män och pojkar och ingen tycks vara beredd att göra något åt det. Lars Lindström har personligen svarat på kritiken på bloggen könsfreden/gendertruce men talar där samma snömosiska som förut där icke-svaren haglar och påståendena står utan bevis. Indikationerna som finns och som pekar på något annat än de påståenden han framför, lyser också de med sin frånvaro. Oseriöst om du fråga mig.

En myt är en myt, en lögn likaså

Till sist buklandar Lars Lindström i en förmodligen påhittad anekdot när han ger sig själv en guldstjärna för uträttat värv. Förmodligen känner han änglavingarna växa när han berättar att han sitter på Stureplan. Mitt i några förbipasserande mäns diskussion avfyrar Lars ett brett leende mot dem för deras löjliga sätt och sin egna förträfflighet i alla kloka tankegångar. En av männen blir nervös och han får något panikslaget i blicken som om han förstår vad Lars menar.
Min enda kommentar till denna uppenbart påhittade historia är att påminna Lars om att också Lucifer var från början en ärkeängel och hade vingar. Han kanske borde reflektera över det faktumet också.
Fler som bloggat om Lars Lindströms artikel hittar du på bloggen könsfreden. Som vanligt har också Susanna Varis bloggat förträffligt om saken. Naturligtvis får jag inte glömma bort WTF Toklandets blogg som precis som jag frågar sig när Lars ska anmäla sig hos polisen för sina brottsliga handlingar.

Anekdoter kan ibland ha en rolig vinkling, dock inte denna gång Foto: Metrobloggen

Löjesguiden har det skadeglada nöjet att nominera Lars Lindström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: För din journalistiska oförmåga att vara objektiv nomineras du till priset. Du har i en enda artikel visat att jag och andra som har drivit samma tes, hela tiden har haft rätt. Denna tes, att journalistik inte längre är objektiv utan drivs av en politisk agenda, får därmed sägas vara bevisad. Med olika påståenden driver du en tes utan att en enda gång ens åberopa några bevis för denna. Du fullföljer din linje och anser utan att ha bevisat någonting, ha fått indikationer på både en icke-existerande mansrörelse och deras brott mot mänskligheten och kvinnor. Festen med fantasifostren som hedersgäster är därmed mer påtaglig än tre fiktiva figurer på Stureplan, den är alldeles verklig i varje stavelse i din artikel. De teser som däremot hade kunnat drivas och väckt ett större intresse än ett indignerat blogginlägg från min sida, lyser som vanligt med sin frånvaro. Du blir därmed en fullgod representant för den kår som säger sig förmedla sanningen, men som hellre sysslar med latrindikesdykning.”. Det har till sist blivit dags att fullaste allvar starta en mansrörelse i Sverige. En rörelse vars främsta syfte är att se till att mäns vandel återupprättas och att slippa påhopp från en rörelse – feminism – som för länge sen har tappat sin moraliska kompass. Den rörelsen finns och frodas – den kallas jämställdism eller ekvalism – den rörelsen ser jag härmed mig själv som en självklar del av.

Förfabricerad Feminism

Grunden för västerländsk kunskap sedan 2000 år kallas vetenskap. Denna kunskapsbank består av många olika discipliner med många olika specialområden inom varje ämnesområde. Inom varje del finns forskning, det är den grundbult som förser oss med kunskap och som tar fram nya rön. Sådana rön formar också vår verklighet, inom medicin kan det leda till ändrade behandlingsformer och inom historia kan det leda till att nästa upplaga av skolböcker skrivs om med nya fakta.
Motsatsen till kunskap/vetenskap/forskning har många namn. Pseudovetenskap är vetenskap som säger sig vara vetenskap, men är det inte därför att den tar fram fakta utan att se till hela eller ens ibland till delar av verkligheten. Motsatsen till vetenskap kan också kallas fördomar, det är den kunskap som vilar på rena påhitt eller förutfattade meningar om verkligheten.

Vetenskap bygger på mätbara och bevisbara fakta – lögner på påståenden Foto: LNU

Tyvärr lever vi i en tid då delar av det som idag kallas vetenskap håller på att formas till något betydligt mer otäckt än det tidigare har varit. Visst finns exemplen från historien. Stalins förkärlek till ”vetenskapsmannen” Lysenkos tokiga teorier om genetik är ökända, också vetenskapsgrenen Frenologi som ledde fram till ”kunskapen” om människors olika värde. En ”kunskap” som till sist ledde fram till Hitlers galna idéer om över- och undermänniskor. Men få gånger i historien har vi mötts i vardagen av så många tokerier i vetenskapens namn som är fallet nu. Denna så kallade vetenskap, den är nämligen inget annat än en illa dold ideologi med en politiska agenda, kallas genusvetenskap.

Trofim Denisovich Lysenko – Pseudovetenskap personifierad Foto: Wyred

Utan att gå in för mycket på detaljer så har denna ”vetenskap” anammat något som kallas postmoderna teorier. För att göra en lång historia kort, går dessa teorier bland annat ut på att man aldrig behöver bevisa en tes utan det räcker med att påstå något så är det sant. Detta bryter mot grundläggande forskningsmoral/etik/regler/stipulat som har formats under århundraden för att idag ha formats till regler som varje seriös forskare håller sig till. Men om man kommer dragandes med dessa ”regler” för dess så kallade ”vetenskapsmän och kvinnor”, har de bekväma svar på lager – regler ikring vetenskap är en manlig förtryckarteknik. Därmed avfärdar forskningsgrenen all annan vetenskap och upphöjer sig själv till en forskningens Rolls Royce, trots att den är en antivetenskap som inte står Lysenko långt efter. Frågan är om den inte till och med passerar Lysenkos tokerier.

I denna ”vetenskaps” namn har en rad stolligheter framkastats, alla med den gemensamma nämnaren att man vill bevisa att samhället är uppbyggt av ett så kallat patriarkat. Detta patriarkat ligger bakom all världens ondska, lite grann som judarna en gång gjorde i propagandan eller som det mystiska Illuminati gör i konspirationsteorier som florerar både på nätet och i folkmun. Den senaste teorin kring patriarkatet slängdes fram förra året i programmet ”Vetenskapens Värld” på SVT, SVT som för övrigt är högfäste för många av genusteorierna där de omsätts till så kallad journalistik.

I see dead people – I see stupid people och nu ser vissa patriarkatet också

På ”Vetenskapens Värld” egna hemsida förklaras teorin som i stort säger att kvinnor är kortare än män därför att flickor i spädbarnsålder förfördelas negativt av att de får mindre näring och att detta skulle gynna pojkar som får mer på flickornas bekostnad. Ett påstående som saknar bevis eftersom påståendets enda källa är observationer av alldeles för litet antal fall för att kunna kallas signifikant, men vem bryr sig om det. Det räcker ju med att påstå så är det sant. Reptilsnabbt var också de alltid så objektiva journalisterna där för att marknadsföra teorin som nu hade fått ett eget liv. Ja, till och med ärevördiga nyhetsprogram som Aktuellt och Rapport slog upp ”nyheten” som ett förstasidesstoff. Fortfarande saknades alla bevis för att detta skulle vara sant, men vad gjorde det man behöver ju fortfarande bara påstå något tillräckligt många gånger så är det sant. Så här malde det på. Snart blev hela denna otäcka kökkenmödding intäkt för att detta inte bara var ett påstående eller en teori, nej det var ju dessutom sant.

Patriarkatet – ett påhitt med ett eget liv Foto: VMalmö

I feministiska kretsar hade redan lika med-tecken satts. På diskussionsforum utgick man från denna ”sanning” som den vore självklar. På olika bloggar refererades nyheten som alldeles sann trots att alldeles för många frågetecken omgav teorin. Den som trodde att det hela skulle lägga sig bedrog sig gruvligt. Men det skulle faktiskt bli värre än så, mycket mycket värre. För om tillräckligt många fortfarande i artiklar och på bloggar visar vad man tycker, kan man ju säga att alla inte riktigt är övertygade om den vetenskapliga riktigheten i påståendet. Det blir helt enkelt lite Piltdown Man-syndrom över hela debatten. Dags då att övertyga dessa stackars tvivlare och vem skulle kunna göra detta bättre än en lagom naiv och redan ideologiskt övertygad journalist. Turen gick till tidningen Metro, där finns ju så många glada och lättlurade feminister som i journalismens namn skriver vilken dynga som helst. Resultatet blev Lisa Magnussons artikel, läs särskilt det tredje stycket.

Metros krönikör Lisa Magnusson

Feminism i Sverige har nu fått en ny käpphäst att slå klorna i och exploatera, allt annat är ju lögn, förtal och hat. Offerkoftan ska till varje pris på även om priset skulle kunna gå under beteckningen ”lögn”. Dumheterna staplas på varandra och ingen har kommit på den fantastiska och revolutionerande tanken att hela detta teoriverk kanske måste understödjas med en av vetenskapens grundstenar, den som kallas ”bevis”. Ett påstående är inte ett bevis, vare sig det framförs av SVT genom Vetenskapens Värld eller Lisa Magnusson. En lögn eller ett falsarium är konstant, det kan inga påståenden i världen ändra på.

En hemsk tanke slog mig till sist, denna artikel är ju som att underteckna en dödsdom. För i feminismens värld är inte bara alla påståenden sanna, sanningarna är ju dessutom okränkbara och den regeln förbryter man sig inte emot. Gör man det är man ju en vit Cis-man som till varje pris får betala för sin okänslighet. Så nu kommer jag väl att brinna i den feministiska motsvarigheten till helvetet, allt detta därför att jag ifrågasätter istället för att bara godta. Nu kom min offerkofta på, jag kan inte säga att den var bekväm. Trots det väljer jag att sticka ut hakan. För i min värld är en lögn en lögn, enkelt och koncist.

Löjesguiden vill härmed nominera Lisa Magnusson och Vetenskapens Värld till priset ”Foliehatt of the Year”. Nomineringen för Lisa lyder: ”För din osvikliga journalistiska fingertoppskänsla att hitta lögnerna och framställa dessa som sanning. Det är med stigande förnöjsamhet vi beskådar det narrspel du kallar fakta.”
För SVT och Vetenskapens Värld lyder motiveringen: ”Er hängivenhet för att använda skattebetalarnas pengar till att skapa en allt annat än oberoende television i statspropagandans tjänst, är minst sagt beundransvärd. Med journalistiska blå dunster lyckas ni med lögner och ren propaganda förleda och förvirra. Allt för att skapa den rätt tänkande medborgaren alla socialister eftersträvar.”

 

Läs mer om den politiserade forskningen i feminismens tjänst på följande bloggar:

WTF Toklandet skriver som vanligt med en vass penna om kön och ätande ur ett Södra Törnssnårsperspektiv

Tanja Bergkvist skriver om hur dina skattepengar används i ”forskningen”

Susanna Varis skriver vasst om hur till och med vissa politiker har svalt ”forskningens” alla dumheter

Också Susanna Varis har bloggat om genustrumpeten som fick en halv miljon i forskaranslag