Och naiviteten mångfaldigades

Ta en titt på följande artikel (Omni; Archive-länk), den är garanterat skrämmande läsning. Mirsad Bektasevic som han heter har tidigare dömts för terroristbrott. Han har suttit av ett femtonårigt straff för att ha förberett ett sprängattentat i Bosnien. I hans förvar hittade man den gången sprängmedel. Han har tidigare stridit (Expressen; Archive-länk) i Syrien för Jabhat al-Nusra som inte är kopplad till IS och han har dessutom öppet deklarerat sina åsikter på Twitter och på Facebook. Per Gudmundsson har också bloggat om Bektasevic.

Mirsad Bektasevic har aldrig stuckit under stolen med var hans sympatier ligger. Han har som här till och med skrutit om den i sociala media. På bilden som stridande för Jabhat al-Nusra som är en gren av Al Qaida begick han krigsbrott och har flera domar, ändå låter man honom smita genom hela Europa med utrustning och allt återigen på väg till krigets Syrien Foto: Facebook

Nu har han alltså gripits (GP; Archive-länk) igen, den här gången i den grekiska staden Alexandroupolis. Misstanken är att han och en medresenär var på väg att ansluta sig till IS i Syrien. I deras bil fanns bland annat knivar, mobiltelefoner, valuta av olika slag – både svenska kronor, Euro och Dollar – samt stridsutrustning. Avslöjandet tycks ha gjorts mer eller mindre av en slump under en rutinundersökning.

Det värsta är nog inte själva upptäckten av vad han var på väg att göra utan en rad andra saker. Hur kan vi som land ta emot en person som dömts i Bosnien och som tack för att han är ”gäst” på ett av våra fängelser ge honom straffrabatt? Han dömdes till femton års fängelse men avtjänade tack vare strafflindring av de svenska myndigheterna bara elva av dessa.

Detta var tyvärr inte sista gången som Bektasevic kom undan med en klapp på axeln. Vid ett tillslag i en lägenhet på Hisingen i Göteborg hittades en fullt laddad pistol som han tog på sig skulden för. Han dömdes för grovt vapenbrott till sex månaders fängelse (GP; Archive-länk). Sex månader?????!!!!! Man måste börja fråga sig varför så löjligt låga straff ens finns med i tankevärlden. Man måste också sätta igång en diskussion om inte personer som han ska kunna utvisas eller fråntas medborgarskap vid upprepade brott.

Tro mig, jag är ingen vän av ”strängare straff”, men vore det ändå inte på sin plats att kunna utvisa personer som begår den här typen av brott igen och igen? Mirsad har visat vad han går för, mer bevis än så behövs väl inte. Foto: ”Pfarrkirche Untermieming 007” av AleXXw – Eget arbete. Licensierad under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

Nästa fråga blir naturligtvis hur vi som land kan se händelse efter händelse utföras av samma person utan att ens ett frågetecken höjs över vad vi håller på med. Hur kan den här killen få fortsätta att få använda vårt land som bas för sin verksamhet? Hur kan vi låta honom fortsätta att låta honom använda det till ”sin” rekryteringsbas och för att ostört kunna sprida sina teorier? Med sig på resan hade han ju en nittonåring som antagligen har omvänts och övertygats om att resa med. Detta är vi som samhälle delaktiga i!

Fast inte i mitt namn och och jag förmodar inte heller i ditt. Ingen eller i varje fall få kan tycka att IS har en poäng, inte ens om man är muslim. Det är just därför en grupp muslimer har startat ett upprop (Gatestone Institute) för att ta avstånd från extremism och för en reformation av islam. Så väldigt talande att det är få eller inga representanter  för religionen i Sverige som har uttryckt sitt gillande. Istället har det bemötts med den klassiska tystnaden.

Ännu mer skrämmande med händelsen är dock det få eller inga har diskuterat. Hur kan en tidigare terrordömd, numer erkänt radikaliserad muslim åka genom i stort sett hela Europa med en bil fullastad med knivar och annan stridsutrustning? Det här måste ju vara ett av de största säkerhetshålen som hittills har uppdagats. Det visar också på en skrämmande låg grad av säkerhetsförberedelser både här och i andra länder. Detta är helt enkelt en ny Tjernobyl-olycka men inom säkerhetstjänsterna runt om i Europa. Grattis Sverige, grattis Europa!

Säpo hade uppenbarligen en sovmorgon när han begav sig iväg. Likadant var det i motsvarande led längs vägen dit han körde, man sov sin Törnrosasömn lyckligt ovetande om vad som skedde. Vad det säger om säkerheten vid ett eventuellt terrorattentat eller terrorresande vill jag inte ens tänka på.

Precis som i Edward Fredric Brewtnalls målning måste SÄPO tagit en lång sovstund den dagen Bektasevic försökte fara till Syrien. En större säkerhetsmiss får man leta efter eftersom den misstänkte måste ha stått under bevakning. Var han inte det är det fortfarande tjänstefel Foto: ”Brewtnall – Sleeping Beauty” by Edward Frederick Brewtnall (1846-1902) – the actual painting. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag ledningen för SÄPO till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att tappa bort en person i hanteringen av den här magnituden och med vetskapen om hans kapacitet och sympatier är i det närmaste oförlåtligt. Att han dessutom kan ta sig genom större delen av Europa är direkt skrämmande. Det gör er och övriga säkerhetsorganisationer till fulländade kandidater till priset. En speciellt extra nominering döms också ut till regering och riksdag för att de inte skapar tillräckligt slagkraftiga lagar att möta det nya hoten med.”

En journalists bekännelser

”Åsiktskorridoren existerar inte”, ”I Sverige har vi en fri debatt”. Känner ni igen påståendena? Varje gång de har dammats av har debattörer som jag själv till exempel svarat med ett sardoniskt leende som ”jo du, dröm vidare”. För tyvärr, jag fortsätter att hävda att Sverige håller på att bli åsiktsförtryckets högborg där takhöjden väl ligger på sisådär 20 centimeter. Det finns så många tecken på detta att uppräkning känns överflödig, men det finns också sen en tid en bekännelse signerad Elisabeth Höglund.

Artikeln (unvis.it) är visserligen skriven så tidigt som 2008 och kan ju te sig lätt gammal om det inte vore för att samma mönster hon beskriver går igen och igen och igen i nyhetsrapporteringen och journalistiken. Artikeln tar sitt avstamp i dåtidens fenomen med apatiska flyktingbarn som då kallades bland annat ”vår tids i särklass största barnmisshandelsepidemi”. Det började med ett antal barn som kom hit i sällskap med föräldrar men som fick avvisningsbeslut då de inte var förföljda men däremot ekonomiska flyktingar.

De få stackare som fortsätter att ifrågasätta den journalistiska idyllbilden måste kväsas. Bästa sättet att göra det är att skicka ut pugilister som Ayman Osman för att dem att tiga Foto: Wikimedia Commons

Ekonomiska flyktingar är i egentlig mening inte flyktingar och ett land är inte tvingat att ge dessa asyl. Alltså fick de avvisningsbeslut, men det var då det mirakulösa skedde. Barnen drabbades plötsligt av ett apatiskt tillstånd där de låg som i koma. Tongången höjdes i takt med insatserna och snart hade Migrationsverket framställts som hjärtlösa och känslokalla. Barnen fick till sist stanna trots tidigare beslut.

Också idag har vi en stor tillströmning av flyktingar, men den här gången ifrågasätter vi inte ens deras motiv än mindre undersöker dessa. Migrationsverket utfärdar istället asyl och efter överenskommelsen mellan opposition och regering numer tillfällig asyl rent slentrianmässigt. Det går helt enkelt inte att undersöka allas skäl till att komma hit, än mindre att hitta orsakerna till varför de inte kan få tillfällig asyl. Man delar istället ut dessa per automatik.

Elisabeth Höglund beskriver i sin artikel varför hon sa upp sig från Aktuellt. Journalistkollegorna vare sig ville eller kunde ifrågasätta genom att se på nyheten med andra ögon än med den fanatiska pk-blicken. Känns måhända igen från dagens nyhetsrapportering som ser exakt likadan ut. För när man tittar på rapporteringen från media ses aldrig en tillstymmelse till problem, tvärtom allt målas upp i kulörta färger där det heter hur mycket vi vinner på dagens situation.

Magdalena Andersson vill måla upp oss alla som vinnare, journalisterna frågar bara om vilka ord de ska använda för att skönmåla allt och vi som tvivlar, kritiserar eller ifrågasätter drabbas av Ayman Osman. Så ser den heliga treenigheten ut i medias och vänsterpolitikers värld. Foto: Wikimedia Commons

Sysättet ifrågasätter ju aldrig en etablerad sanning och den ser definitivt inte på något i vår samtid med en kritisk blick för att se på fenomen ur ett annorlunda perspektiv. Journalistik har helt enkelt blivit ett maktens verktyg istället  för att utmana och granska denna. Fortsättningen på artikeln är än mer intressant och talande:

”De så kallade ”snälla” grupperna i debatten, bland annat barnläkarna, vägrade se dessa omständigheter, vägrade inse, att det kanske låg en hund begraven någonstans.
När andra läkare, sociologer och vårdpersonal försökte ge en avvikande bild, förlöjligades de, förtegs eller beskrevs som invandrarhatare och rasister. Det här var något av det mest obehagliga jag upplevt i Sverige”

Känns det igen? Förlöjligande personbeskrivningar, förtigande, ett utmålande av personer som ”invandrarhatare” och ”rasister” är något vi känner igen från mer än media, det gäller ju i lika hög grad debatten. Jag skrev i fredags om Ayman Osmans bidrag i den diskussionen, ett i mängden men inte desto mindre smaklöst. Länk till inlägget hittar du här.

I sitt ”debattinlägg” anklagade han ju indirekt debattörer som Per Gudmundsson, Rebecca Weidmo Uvell, Ivar Arpi för att ha orsakat skolmassakern i Trollhättan. Ett av vår tids mer smaklösa påståenden, men som också visar att ”debattörer” som Ayman Osman är ute efter att kväva debatten genom att tysta, kväsa och inskränka. Verktyget heter som så många gånger förr nersmetande kommentarer och beskrivningar av person som gränsar till det åtalbara om det inte redan är det.

Se upp för media och för debattörer av tvivelaktig karaktär. När de elefanterna dansar tas ingen hänsyn till om du äger porslinsaffär eller inte. Här gäller det att fostra in i den ”rätta läran” och i den grenen är våra journalister mer än samarbetsvilliga. Foto: Wikimedia Commons

Motsvarigheten till Aymans skrevsparkar beskrivs rätt väl också i Höglunds artikel när hon beskriver ”förlöjligandet, förtigandet och tillskrivningarna”. Aymans metoder må vara värre men är i grunden desamma som de beskrivna. Som den skolgårdsmobbare dessa personer är finns ändå en röd tråd i all ondska. Det är dock dubbelt illa när dessa metoder och tillvägagångssätt landar i en journalistisk miljö.

Journalistens roll är ju som bekant att rapportera, ifrågasätta och kritiskt granska. Den rollen lägger Elisabeth Höglunds inlägg effektivt lägga åt sidan. Rollen har istället förskjutits till att övervaka, tillrättalägga alla som har ”fel” med ”fakta” som motsäger teser och se till att folk inlemmas i åsiktsledet igen. När man uttömt historien och/eller uppnått det som var syftet – att tysta, kväsa och undergräva – drar man vidare till nästa historia där det demokratiska samtalet innehåller ifrågasättanden av etablissemangets världsbild.

Detta gäller ju inte minst den nya flyktingkrisen och de kritiska röster som har hörts. Journalisternas roll har här blivit att förmedla alla de goda nyheterna som politiker och makthavare vill förmedla, sanningen däremot ligger långt ner på agendan. Exempel på detta var gårdagens artikel i SVD Näringsliv (archive-länk; därför inget klick) som berättade det som knappast är hela sanningen nämligen att alla nytillkomna kommer att innebära tillväxt.

När det magiska ordet ”tillväxt” nämns kittlar det till i var och en. Problemet för Magdad Bob är att hon samarbetar med ett parti som har en klart uttalad tillväxtfientlighet Foto: Wikimedia Commons

Återigen är Magdalena Anderssons uttalande minst sagt förbryllande. Hon uttalar det magiska ordet som så många längtar efter att få höra. ”Tillväxt” får ju trots allt det att kittla till lite i skrevtrakten trots våra statssocialistiska föresatser. Samtidigt samarbetar hon med ett parti som tar klart avstånd från……tillväxt (???????!!!!!). Den saltomortalen vill jag se en gång till.

Magdalena Andersson genomför i artikeln en av vår tids största bluffar. När alla prognoser pekar på att flyktingmottagandet spränger alla kostnadsvallar där Magdad Bob lånar pengar till statskassan, brandskattar statliga företag, höjer skatten som aldrig förr och aviserar sänkt välfärd, behövs naturligtvis en rökridå till svensken. Mer om statslån till flyktingmottagande från Magdad Bobs sida kan man läsa om på bloggen Fnordspotting.

Den enkla orsaken är att hon vill dölja det alla ”olyckskorpar” påtalar, den nuvarande flyktingvågen kommer att kosta för många år framåt och kommer inte att lyfta välfärden – tvärtom. Den effekten kommer möjligen om tiotals år om den ens kommer att inträffa. Socialdemokraterna räknar nämligen fel på en avgörande punkt och det är tidpunkten/det historiska skeendet.

Det är inte bara Clintan som bluffar, Magdad Bob är också ute i samma ärende. När skönmålandet av situationen nu sätter igång tycks journalisterna vara mer än samarbetsvilliga Foto: IMDB

Det sossarna hoppas på är samma effekt som den vi fick i svensk ekonomi på sextio- och sjuttiotalet. Då fanns det en ekonomisk tillväxt, nu finns en stagnation. Då fanns jobb, nu har de flyttat till Kina eller tagits över av en robot. Då fanns tillväxt i samhället, nu finns betydande problem som dessutom förvärras av galopperande kostnader för flyktingmottagandet. Då krävdes i stort sett att du klarade av att hålla i en skiftnyckel så hade du jobb, nu krävs dubbla mastersexamen och doktorshatt för att få städa toaletter.

Visst finns vinster att göra när man i vanlig journalistisk anda plockar russinen ur kakan och visar på de välutbildade som kommer hit från Syrien. Det som de inte berättar är att det samtidigt kommer Afghaner, Eritreaner och Somalier med betydligt sämre utbildningsnivåer.

Dessa skaror kommer i framtiden att bli bidragsberoende och kommer knappast att bidra till någon tillväxt. Får de några jobb alls kommer de att få nöja sig med de sämst betalda jobben, skolorna, bostadsområdena. Allt detta sammantaget kan sammanfattas i ett enda ord – ”utanförskap”. Ett utanförskap som kommer att leda till både ökade kostnader för de få som jobbar – läs höjd skatt – och betydande spänningar i samhället mellan de som har och inte har en tryggad tillvaro.

Det finns lite eller inget som talar för att dessa grupper kommer att bli annat än en ny underklass och därmed har sossarna skapat en ny väljarbas när deras svenska sådana sviktar. Det är väl här som pudelns kärna egentligen går att finna om vi hade haft en granskande journalistkår över huvud taget.

Kalla mig gärna konspiratorisk men jag tror faktiskt tanken är att få hit en ny underklass som med bidrag och sämre jobb kan utgöra en ny grund åt socialdemokratin när deras nuvarande rämnar. För nyliberaler handlar migrationen om att få hit en låglöneklass. Foto: Wikimedia Commons

Det är i det scenariot som du Pelle 2 hittar svaret på din obesvarade fråga, sossarna importerar nu en ny väljarbas. Tillväxten är däremot igen en illusion. De närmaste årtiondena kommer att innebära mer kostnad än intäkt. För de mer nyliberalt orienterade innebär denna kader också en nystart. Här finns låglönemassorna som kommer att dra ner löne- och förmånsnivåerna för att göra tillverkning och företagande billigare. Därmed kan också hjulet börja snurra på ett nytt historiens varv i deras tankevärld.

För när vi får in en låglönekader som tacksamt tar emot bidrag eller låglönejobb som sina enda inkomstmöjligheter, kommer de också att lönekonkurrera på marknaden och sänka den generella lönenivån. Inte heller detta scenario tas upp i SVD Näringslivs eller någon annan artikel heller för den delen. Återigen undviker alltså journalisterna en sanning som kan komma som en kalldusch för svensken. Helt plötsligt känns fler ord i Elisabet Höglunds artikel igen:

”Katastrofen glömdes snart bort av journalisterna, när deras tårdrypande, okritiska och ensidiga sensationsreportage inte sålde längre. Den tystades ner av de barnläkare, flyktingadvokater och politiker, som tidigt och ryggmärgsmässigt tagit parti för flyktingbarnens föräldrar.”

Också dagens debatt kommer säkert med vilje att begravas, trots att den kommer att påverka oss för många årtionden framåt. Vi har sett tårdrypandet i reportagen, vi har sett de grovt vinklade inslagen och vi har sett hur ”obekväma detaljer” lägligt göms undan i den så kallade journalistiska gärningen.

Frågan är om vi någonsin kommer att se en kår som kritiskt granskar och ifrågasätter. Risken finns annars att klyftan i samhället blir än djupare mellan medborgare och medborgare som redan är bråddjup. Det finns också en betydande risk att just journalister som  yrkeskår nu går än mer ifrågasättande tillmötes. Det är verkligen dags att granska de som borde  granska eftersom det är det de inte gör.

Dagens debatt är död och begraven redan innan den fått luft. Det är slutkontentan av journalisternas enträgna arbete. Trots det finns det dom som opponerar sig och inte köper den bild Magdalena och andra vill förmedla, det inger ändå hopp Foto: ”Lamstedt Kirche 11 (RaBoe)” by Ra Boe – selbst fotografiert SP-550 UZ. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag journalistkåren och Magdalena Andersson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen om journalisterna lyder: ”En kår av medlöpare kan per definition inte se objektivt.  Att ni som grupp kallar er ”granskande” är en skymf mot all typ av akademiskt tänkande och metod. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

Motiveringen om Magdalena Andersson lyder: ”Skönmålning är ett gammalt beprövat politikertrick när man inte har annat än elände att delge. Sånt genererar som bekant inte röster i slutänden. Men de här blå dunsterna du slår i svenskens ögon är till och med efter din måttstock både ovärdig och osann. Nästa gång kan jag varmt rekommendera något så för dig okänt som ”sanningen”. Det gör dig till en dig till en fullfjädrad kandidat till priset.”

Det mest smaklösa

Säg mig den person som tycker det är rätt, anser att det är bra eller utifrån en ideologisk agenda tycker det är försvarligt att medvetet döda barn och jag säger att du har en handfull av dessa i landet. Peka åt mig på de uttalanden dessa personer har gjort till försvar och jag ser så få att de nästan inte går att räkna. Ändå finns det de personer som påstår att dessa människor finns och att uttalandena ingår i ett mönster där få eller inga finns.

Det finns dessutom personer som anser att dessa personer är de genuina och demokratiska debattörer som har en absolut rätt att diskutera. Deras brott är att de har liberala eller konservativa åsikter och därmed har man ur vänsterns ögon genast kopplat åsikt till andra åsikter som knappt finns. Allt för att smutskasta och i förlängningen tysta då det hela tiden i bakgrunden tycks finnas en agenda som bygger på att viss form av åsikt ska förbjudas. Så mycket för demokrati hos vissa vänsterdebattörer med andra ord.

Ayman Osmans Facebook-inlägg andades smaklöshet och ologiska kopplingar. Frågan är varför man gör just dessa sammanlänkningar och det möjliga svaret är tyvärr för att kväsa meningsmotståndare med odemokratiska metoder Foto: Skärmdump från Facebook

Debatten efter det oerhörda som hände i Trollhättan har fått känslomässiga dimensioner och inte undra på det, två personer – alla barn – är döda. Mördade av en person som måste haft grava utanförskapsproblem och som dessutom kan ha haft känslomässiga problem med svårigheter att känna empati t ex. Att mörda ett barn kräver att man är känslokall eller desperat, att göra det metodiskt gör det hela än värre.

Om han hade skjutit dem hade han haft avståndet som hade kunnat fjärma honom från de egna handlingarna. Nu gick han istället in på livet på värnlösa människor vilket gör förövaren än mer kallhamrad och känslomässigt avtrubbad. Det är få eller inga som kan gå in på blotta livet och driva en kniv i en annan människa mer än en gång, den här gången gjordes det tre gånger.

Ändå utnyttjas nu hela denna snaskiga historia till att fixa godhetspoäng och det är som sagt som vanligt vänsterrepresentanter som gör sig det besväret. En av dessa debattörer heter Ayman Osman. Han har en bakgrund i AFA och hittas numer i den så kallade research-gruppen vars uppgift är att gräva upp allehanda skit om meningsmotståndare som inte delar deras åsikt och sen sälja dessa till tidningar som X-Pressen.

Expressen plus Researchgruppen är sant och det här är vad alla andra seriösa debattörer tycker om den saken

I vanligt ordning har han likt så många medsystrar och bröder spetsat till det. I sin egna lilla Twitter och Facebook-kampanj har han tagit bladet från munnen och kallas demokrater som Ivar Arpi, Rebecca Weidmo Uvell, Per Gudmundsson, Jimmie Åkesson och Ebba Busch Thor indirekt för vara de som har inspirerat mördaren. Utan minsta bevis och utan att ens anföra några bevis för sin tes gör han alltså ett uttalande som inte bara är felaktigt utan också måste vara grovt kränkande mot dem som pekas ut.

Den demokratiska debatten har alltså nått ett nytt lågvattenmärke, knappast förvånande att det är en vänsterdebattör som står för det svamlet. Det är inte heller förvånande att Researchgruppen och förgreningar till AFA figurerar i den här soppan.  En sak är dock väldigt förvånande, ingen har pratat om den bakomliggande motiven till bland annat Ayman Osmans utspel. Den debatten avslöjar tyvärr en syn som man kan bli mer bekymrad över än själva uttalandet.

Man kan naturligtvis bara spekulera i dessa eftersom ingen direkt talar om sina motiv rätt ut, men låt oss göra det för en stund ändå. Delar av svensk vänster anser sig ju ha hegemoni på sanningen i debatten. Ingen annan än de säger som det är och ingen annan träffar mer rätt när de definierar ”sanningen”. Denna ”sanning” är absolut och går inte att ifrågasätta, det ingår ju så att säga i den totalitära ideologi som de alla svärmar för.

Också på Twitter gjorde Ayman om samma sak. Nedsmetning och löjligt låga argument med i det närmaste ologiska sammanlänkningar mellan personer som inte ens har gjort något i fallet är kännemärken vi känner igen. Foto: Skärmdump Twitter

Den gemensamma nämnaren för de uppräknade är flera. De är liberala eller konservativa i motsats till socialistiska, de utmanar vänsterns ”sanningar” med sina ”sanningar”, de debatterar framgångsrikt sin sak och de utgör ett hot mot den hegemoni som vänstermänniskor så gärna omhuldar.

I förbifarten avslöjar de också en del saker som inte är så lämpliga att dra fram i ljuset där vänstern ställs inför den bild de ogärna ser, den av hyckleriets. För vem kan kalla det något annat om man t ex anställer barn till högt uppsatta sossar på attraktiva poster på departement som Rebecca Weidmo Uvell har bloggat om? Vår ”solidariska” regering har ju i all sin välmening anställt dessa barn till högt uppsatta partikamrater på din och min bekostnad så då är det ju ”rättvist”.

Slutsatsen är alltså att man ska inte ifrågasätta vänsterns ”sanningar”. Gör man ändå det får man människor som Ayman Osman efter sig som utan bevis eller minsta antydan till härledning påstår saker ur tomma luften. Dessa påståenden är visserligen lögner men om syftet är att få alla andra att hålla mun är ju detta gott. Det är så man resonerar och agerar. För att toppa hyckleriet svänger man sig med ord som ”demokratiskt”. Sådana här människor vet inte ens om att i begreppet ingår det fria ordet, så demokrater är de inte.

Alla har rätt till en åsikt, också idioter. Att däremot hota, använda våld eller kväsa rätten att ha en åsikt är bara kännemärken för en icke-demokratisk tankegång som hör hemma bland ytterlighetsgrupperingar. Det är det fria ordet och allas rätt till en åsikt vi måste försvara mot just dessa extremister

Uttalandet visar också att inför nästa år när vi firar det fria ordets 250-årsjubileum mår inte det fria ordet så vidare bra i Sverige. Så kallade demokrater och debattörer som gärna vill utnyttja möjligheten i egna syften, men som inte är lika medlidande vad gäller andras tankar har sett till den saken. Det är hög tid med en debatt men också ett stärkande av det fria ordet, inte som vissa förordar ett minskande. Förstår vi inte vad debattinlägg/ påhopp egentligen syftar till, kanske vi inte är värda det fria ordet eller har det kvar så länge till.

Ytterligare ett sätt att utnyttja den tragiska händelsen i Trollhättan står Nyheter 24 för. Inte så förvånande kanske att det är just dom då de tycks gå över gränsen mest hela tiden. Den här gången har Tom Jerry Boman skrivit något som säkert kallas seriöst på redaktionen, men som efter mer normala måttstockar mer verkar vara ytterligare en cynisk vinkling av händelsen. Här hittar du länken som inte generar klick åt Nyheter 24.

Artikelns tes bygger på att mördaren var man alltså måste vi prata om den förkrossande majoritet män och pojkar som har begått liknande brott. Detta som om hela det manliga släktet är skyldiga till händelsen. En härlig ihopbuntning alltså, är en eller två skyldiga är alla det. Ingen fördom där från din sida Tom Jerry, men jag undrar lite lätt om inte har drabbats av en grav generalisering.

Återigen denna fullständigt fabricerade länk mellan fiktion och fakta. Denna gång mellan män, manlighet och skolmord. Den logiska frågan blir när Tom Jerry ska rusa in på närmaste skola och börja hugga ner barn? Den frågeställningen är ju nämligen ungefär lika logiskt som det påstående han gör. Det är också ett ungefär lika lågt slag under bältet som han själv ger uttryck för.

Slag under bältet ansågs en gång ojust, nu är det mer regel än undantag. Debattörerna tävlar snart i vem som kan utdela det värsta slaget Foto: Wikimedia Commons

Med den fart de låga kommentarerna och ologiska kopplingarna mellan fenomen som inte existerar, har vi snabbt hamnat i debattens stinkgöl istället för i dess porlande bäck. Förr talade alla, särskilt inom politiken, om vikten av att respektera motståndaren även om man ansåg att denne hade fel.

Numer tycks den principen vara död för att istället som i båda fallen ha ersatts av en tanke om att debatt är en envägskommunikation som förs av en part och om mottagaren inte gillar budskapet totar man ihop en snaskig och smutsig lögn som får dem att hålla truten. Nersmetningstaktik och respektlöshet går plötsligt hand i hand.

Det underliga med vår tid är att de som säger sig stå för öppenhet och tolerans bara använder detta som en förevändning för att använda metoder vi känner igen från historien. McCarthy-erans tankar och förfarande känns igen, också flertalet fascistiska regimer genom historien har använt både lögnen och förföljelsen av oliktänkande som metod.

Också Brezjnjev-åren under Sovjetväldet med dess förtryck av oliktänkande och åsiktsavvikelser dyker upp i bakhuvudet. I alla fallen kan man säga att vi tycks ha lärt oss lite eller inget av historien, det om något är vad dessa debattörer har visat. Cirkeln är sluten och vi börjar bara om på ett nytt varv med samma resultat som då.

Historien tycks upprepa sig med samma resultat nu som då. Samma förtryck, samma metoder och samma mål tycks åter ha kommit på modet och svensk vänster går från mörker till mörker. Debatten är värd mer värdighet än vi hittills har sett Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag de vänsterdebattörer vars agenda är att kväsa andras rätt till det fria ordet som t ex Ayman Osman. Motiveringen lyder: ”Det är uppenbart att ni bara gömmer er bakom ord som ”demokrati” där ni egentligen menar åsiktshegemoni. Det är också rätt solklart att det fria ordet är ett begrepp som knappast gäller två sidor i debatten efter utspelet. Ingenting rättfärdigar morden i Trollhättan, men ingenting rättfärdigar heller att utnyttja tillfället att medvetet göra vansinniga kopplingar mellan debattör och förövare i syfte att tysta. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”