Om det fria ordet och försöken att tysta det

En av hörnstenarna i begreppet demokrati är en fri, oberoende press som kan verka och säga det den vill säga. Det är dock lite bekymmersamt att påstå att sånt finns i Sverige, alla har en agenda och alla drar åt olika håll för att påverka folk att tycka som dom. Vi har dessutom en press vars främsta aktörer – journalisterna – sysslar med en medveten politisk agenda som ska gynna ett sätt att se på samhället och bara den.

Vänstern har på sätt och vis redan monopol genom allehanda hjärntvättsinstitut som i Sverige betecknas som ”utbildning”. Men vi har också det motsatta, en statsmakt som alltmer börja lägga sig i det fria ordet. Vi har nyss fått resultatet av en utredning (Utredningen ”Integritet och Straff”) som skulle kunna leda till det fria ordets död på nätet. Anledningen är helt enkelt att den av näthat utsatta personens ”känsla” och ”upplevelse” plötsligt flyttar in i lagtext.

Året då vi firar Tryckfrihetsfordningens 250-årsjubileum visas allt fler tecken på att det fria ordet mår allt sämre i landet. Det senaste exemplet är det där någon på Regeringskansliet ringde upp en enskild journalist för att tala om vad han/hon eller hen tyckte om dennes skrivande Foto: Wikimedia Commons

Hatet på nätet är de fåtals uttryckssätt, syftet med det nya riktlinjerna är dock att kväsa all opposition genom att helt enkelt föra in känslor som juridisk grund för åtal. Ingen talar dock om det motsatta, dvs när de som säger sig vara utsatta för näthat är de egentliga hatarna. Problemet är väl snarare att hatarna som verkligen hatar kan springa och gömma sig bakom maktens skyddande sköldar, allt medan vi andra som knappt har lyft pekfingret får veta att vi hatar i så enorma mängder att vi inte borde få existera.

Ta feminister t ex, ingen är enligt de själva så hatade som dom men själva hatar de så det står härligt till. Generaliseringar om män, nedsättande kommentarer om män, misstänklig-görandet av män osv är inte alls så ovanliga om man vill tro. Till och med när feminister anslår en riktigt sansad ton med kloka tankar fallerar de till sist. Anledningen är enkel, de kan inte hålla sig borta från generaliseringarna eller det rena historieförfalskandet (Metro; Archive). Svensk feminism är helt enkelt som att leka ”finn fem fel”.

Magplasket den gången var väl att Cissi gör det där feminister brukar göra, hon generaliserar. För att inte peka finger på de som faktiskt står för det sexuella trakasseriet på svenska badhus vill hon relativisera problemet. Det gör man bäst genom att påstå, helst helt utan minsta spårämne av bevis, att ett problem har funnits långt innan de som genomför allt detta vidriga kom hit. Genom att påstå att sexualiseringen av badandet har funnits så länge det har funnits badhus, så blir alla män – inte bara de skyldiga – utpekade.

Tidningen Metro och Cissi Wallin gör alltså det fina och rättrådiga feminister ska göra, de tänjer på gränserna för fakta och vill mer än gärna ge en bild som inte riktigt stämmer. Inte undra på då att både skribenterna och tidningen i det fallet har ett grundmurat dåligt rykte och detta med all rätt. Fakta är ju för den här typen av ”publikationer” bara är en patriarkal förtryckarmetod för det har vår husgudinna Gudrun sagt. Hör ni trampet av stövelklackar?

Vi har förstås också en regering i det här landet, inom parentes en ovanligt usel sådan som inte ens borde få använda beteckningen. Också dom är ena hejare på att lägga sig i och ha åsikter om sådant de inte bör ha en åsikt om. Ta SVD t ex. En någorlunda seriös tidning som också den har sina avigsidor, men man kan i varje fall inte anklaga dom för att inte granska, kritisera och dissekera den katastrof vi kallar ”regering”. Det är deras självklara rätt och dessutom deras uppgift. Så långt allt rätt alltså.

Som sagt, regeringen var det. Titta på Tweetet ovan och förskräcks förhoppningsvis. En enskild journalist – Aleksandra Boscanin – gör alltså sitt jobb men så fort hon gör detta ringer någon från Regeringsdepartementet och låter meddela att man inte är nöjd med vad hon skriver. Nu ska det i ärlighetens namn först sägas att det inte framgår om det är en tjänsteman eller politiker som har framfört åsikten.

Men det spelar kanske ingen roll när allt kommer omkring, det hela är så pass vidrigt att varje person med någorlunda rättskänsla måste reagera. Ett Regeringskansli som inte bara har åsikter om vad en enskild journalist skriver utan som dessutom aktivt ringer upp och meddelar att man ser med ogillande på vad han/hon/hen skriver. För det finns väl hen också inom journalistkåren?

Mycket kackel i hönsgården regeringen men visst finns väl också hen inom journalistkåren. Svart står för den sorg vi alla känner inför sönderfallet som kallas Sverige. Foto: Av Freyja Imsland – http://www.mynewsdesk.com/se/uu/images/pm_hoena1-107458, CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=44810395

Skulle det röra sig om en tjänsteman bör denna entledigas från sin tjänst, är det en politiker som jobbar inom Regeringskansliet bör han/hon/hen bytas ut med omedelbar verkan. Det är djupt oroande att se hur en regering med dess Regeringskansli tycker sig ha rätten att granska, ha en åsikt om och framföra denna om en enskild journalists arbete eller slutsatser. För tänk efter, vad betyder det i klartext? Jo, vi har en regering som anser att de inte ska granskas och händer detta ändå så kan man alltid sätta ner klacken.

Det är ju tyvärr inte första gången regeringen passerar denna osynliga gräns mellan det tillåtna och otillbörliga. För drygt tre veckor sedan fick Aftonbladet en käftsmäll av Stefan Löfven personligen när han kallade deras granskning av Peter Hultqvists lägenhetsaffärer för ”tjoller” (Aftonbladet; Archive). Man kan alltså sammanfattningsvis konstatera att det fria ordet genom landets tidningar har två fiender, journalisterna själva och en regering som inte tål att man granskar denna.

Återigen visar det sig alltså att landet befinner sig på ett sluttande plan och att det snabbt går utför. Skälen till varför regeringen Löfven måste och ska vara en parentes i historien hopar sig därmed. En regering med sin närmaste departement som tror sig kunna ro en så osmaklig handling i land har inte längre någon legitimitet, så enkelt är det. Står man inte upp för de grundläggande demokratiska värderingar som kräver denna tolerans, ska man inte heller anförtros landets högsta ämbete.

Makt medför både ansvar och nödvändigheten att förstå att regler också gäller den egna personen eller kollektivet. En regering eller dess administration som inte förstår detta bör inte vara regering. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen och Regeringsdepartementet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att regeringen Löfven är fullständigt inkompetent är ingen nyhet. Att den också är till sina delar fientlig mot grundläggande demokratiska värderingar som var och ens rätt att granska och kritisera är däremot något nytt och skrämmande. Erkänn ert misslyckande och avgå omedelbart! Men jag tror ni är alltför inkompetenta för att ens veta hur man gör det och därtill alltför narcissistiska. Det sammantaget gör er till utmärkta kandidater till priset.”

Kaplan och kartan

Vår regering är verkligen inte den skarpaste kniven i lådan. Så sent som igår kunde jag skriva om statsministerns oerhörda våldtäkt på demokratins grundprinciper i sitt uttalande om Peter Hultqvists lägenhetsaffärer. Ett rätt svårslaget rekord till och med för honom. Mehmet Kaplan (Mp) är en av Löfvens ministrar med (o)ansvaret för bostadsbyggande och IT-frågor.

Också Kaplan har varit en kontroversiell figur. Vem kan glömma hans uttalande om jihad-resor (SVD; Archive) t ex? Också som minister är Kaplan starkt ifrågasatt (GP; Archive). Han har t ex haft storslagna planer men hittills har vi mest sett bostadsbyggande som föregående ministrar har anslagit pengar till och uppdrag om. Nu presenterar ministern nästa steg i den processen, en tredimensionell karta (SVD; Archive) som ska hjälpa kommunerna att fatta beslut om byggande.

Det kan ju se modernt och innovativt ut att komma fram med en karta och allt, särskilt en tredimensionell sådan. Det finns trots den uppenbara bilden av handlingskraft några saker som är än viktigare för att hitta förklaringen varför Sverige hela tiden misslyckas med bostadsbyggande. Det är några saker som sticker ut och ingen av dessa botas av en karta men är som sagt hinder i processen att skapa boende.

En karta ska hjälpa Kaplan och andra att hitta marken som är så hett eftertraktad. Att det är lagarna, förordningarna och systemet som sätter käppar i hjulet kommer som vanligt ingen på. Därmed lär ministern som så många andra innan honom misslyckas och de som betalar för det hela är de bostadslösa och samhället Foto: Wikimedia Commons

Det första hindret är dagens lagstiftning som ger möjlighet till överklagan. Exemplen på hur enskilda kan sätta käppar i hjulen kommer från hela landet, man skulle kunna göra listan lång. Jag har valt några exempel där det nyligen har tagits beslut om byggande men där överklaganden är det som har satt hinder i vägen. Vi börjar med Skövde (Skövdebostäder), från Jönköping hämtar jag exemplet Dalvik (JP; Archive), i Nynäshamn hittar vi exemplet Skolgatan (NP; Archive) och till sist Söderköping (Hem & Hyra).

Kaplans motdrag blir att minska handläggningstiderna (SVD; Archive) hos länsstyrelserna som handlägger och utreder överklaganden. Han lägger däremot inga förslag hur man ska komma åt det överdrivna överklagandet eller de förseningar dessa orsakar för att inte tala om kostnader det drar med sig. Missförstå mig rätt, visst måste möjligheten att överklaga bygglov finnas. Idag är det dock lite för lätt och snart sagt varje tillståndsgivning överklagas vilket allvarligt fördröjer projekt. Här borde man göra mer.

NIMBY – Not in my back yard – är ett väletablerat grepp och det är alltid en resursstark kader av människor som vet sin rätt genom utbildning som gör processen kort. Tiden de kan skjuta upp ett projekt med varierar. Allt från ett till tre år nämns och det är inte bara dyrbar tid utan en faktor som gör att projekt står och tickar pengar. Ingen kan väl inbilla i varje fall mig att detta var det resultat man en gång önskade när lagarna skapades. Dags med andra ord att se över dessa.

Det finns ytterligare ett stort hinder som förslagen inte kommer åt eller ens talar om. Här hittar du länken till SVT Rapport Söndag. Ca 4 minuter in i programmet hittar du ett reportage som är väldigt intressant. Det talar om bristen på byggbar mark. Trots att Sverige har en yta större än de flesta länderna i regionen, har vi brist på mark. Hindret heter regelverk kring riksintressen. Snart sagt allt är snart belagt med stämpeln ”riksintressen” vilket också blir ett problem för all etablering av nytt boende.

När hela upplägget är fel bör man ju kanske ändra på något. Kaplans recept är att ta till saker som ser ut som om han gör något för sin statsrådslön samt att inte vidta några åtgärder alls. Foto: Wikipedia Commons

Riksintresse definieras som mark- eller vattenområde som enligt miljöbalken måste skyddas mot permanent skada. Det är alltså miljöbalkens tredje och fjärde kapitel som styr och det är Boverket som har det övergripande ansvaret för sammanställningen av vad som är riksintressen. Ett antal förvaltningsmyndigheter t ex domstolar eller kommunala nämnder föreslår eller fäller dom att områden ska betraktas som riksintressen åt Boverket som sedan samlar ihop resultatet. Wikipedia kan berätta mer.

Problemet med dagens system är att till sist blir i stort sett allting ”riksintressen”. Grupper i samhället, naturintressen och andra grupper kan utöva stark påtryckning men få eller inga regler ger byggandet de muskler verksamheten behöver för att kunna få balans mot dessa intressen. Ibland är dessa krafter lobbyister eller grupper med intressen som måste skydda. De kan sätta press på systemet och många gånger få igenom sina krav. Här har byggandet lite eller inget att sätta emot i form av lagstiftning så man står sig slätt.

Återigen måste man läsa med urskiljning. Visst måste man ha hinder som ”riksintressen” och den modell som idag är i bruk men balansen mellan olika intressen är starkt på bevarande-sidan. Vill man göra något åt dagens situation måste man alltså titta på regelverket och komma med både ändringar och förtydliganden. Det bör dock göras med försiktighet så att det inte kantrar åt andra hållet istället, balansen är alltså viktig.

Gör man inte det lär vi sitta fast i samma situation som nu dvs inget kommer att byggas. Här har Kaplan inte ens andats något förslag som skulle kunna rätta till bristerna med dagens system. Kaplan missar därmed i många stycken målet. Han adresserar inte rätt frågor och kommer med lösningar som kan tillfredsställa fler än bara de som vill bevara eller hindra, han förlitar sig på lösningar som inte riktigt kommer åt problemen och i övrigt finns i stort ingenting som gör att processen underlättas.

Kaplan gör det som kostar minst röster dvs gör inget alls. Regeringen är redan tillräckligt kritiserad för att vilja undvika än mer kontroversiella förslag som marknadshyror. Sandslott är det enda han och andra bostadsministrar åstadkommer och så lär det fortsätta. Foto: By Something12356789 at the English language Wikipedia, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=21925736

Ytterligare ett problem är kommunernas planmonopol (SVD; Archive) som i stort sett används som ett kommunalt veto. Eftersom det är dyrt att bygga leder detta ibland till bisarra resultat. I Stockholmsregionen har det t ex lett till att kommuner numer har avsatt mer mark att bli naturreservat än de har avsatt mark för byggande. Anledningen till beteendet är att man genom att spela Svarte Petter mellan olika kommuner och själva sätta upp hinder, kan man skjuta över kostnaden på någon annan.

Mot detta har Mehmet Kaplan knappt mer att säga än ”Öh, Hrm, Jaså” och några andra väl valda fraser. Inga förslag hur man ska förbättra detta dåliga resultat eller de lagar som möjliggör haveriet. Genom att luckra upp planmonopolet och sätta upp hinder för hur det inte får användas hade han kunnat göra något åt det, nu väljer han istället att som vanligt sova på jobbet.

Till sist kommer hans egna myndighet Boverket med svidande kritik. Det var i rapports (SVT Play) 18-sändning som följande dråpslag kom mot Kaplans politik, scrolla till 4,20 i reportaget. För det första går inte dagens brist på bostäder att bygga bort. Det beror på regelverket som alltså sätter upp hinder. Regelverket har istället för en hjälp som skulle reglerat blivit ett hinder där folk till sist mer eller mindre står på gatan.

För att råda bot på detta kommer nästa dråpslag från Boverket eftersom frågan är känslig i Sverige. Inför marknadshyror säger man, om priserna ökar kommer rörligheten att öka eftersom folk vill söka sig till mindre boyta för att få ner den egna hyran. Det skulle alltså sätta igång flyttsnurran men det sker till ett pris som kraftigt höjda hyror. Med andra ord är jag själv kluven.

Tanken med marknadsanpassade hyror är bl a att göra det så dyrt för centralt läge, stor boyta osv att flyttlassen börjar rulla. Kontroversiellt men säkert hjälper det något, frågan är bara om människor kan svälja den beska medicinen systemet innebär. Foto: Wikimedia Commons

Också politiker och partier är kluvna. Det är inte populärt att föreslå något som i storstads-regionerna skulle kunna höja hyrorna med 15-20 procent över en natt. Det är inte heller en valvinnare att föreslå detta, det är snarare politiskt självmål att göra det. Det är med andra ord ett förslag som kanske fungerar, vad vet jag, men som kommer att leda till kraftigt höjda hyror och därför massivt missnöje bland folk. Låst läge alltså och ingen vågar nog ta i förslaget.

Inte minst regeringen lär ha rätt svårt att svälja en så besk medicin. Inte nog med att det vore ideologiskt självmord för en redan impopulär regering, man skulle ju med förslaget skrämma bort de få sympatisörerna man har kvar. Det skulle också strida mot den grundtanke som finns i deras politik. Både Miljöpartiet och Socialdemokraterna säger ju sig värna de svagaste, att de inte gör det är en annan sak.

Det vore alltså omöjligt för dem att föreslå något sådant och därmed är blockeringen total. Mehmet må tala om byggande men han har inte lagt ett enda förslag hittills som kan leda till att det faktiskt sätter fart. Istället låtsas han som om ingen ko finns på isen och tror att allt ska lösa sig eller åtminstone att folk ska vara korkade nog att inte fatta att han aldrig kommer att kunna lösa problemen med det nuvarande synsättet eller den nuvarande politiken.

Walk Over regeringen med andra ord och fagra ord blir just bara ord där planer och projekt lär omöjliggöras då ingen vill eller kan ändra lagar. En bättre balans och en mer modern syn hade kunnat ge möjlighet åt alla istället för få och det är där Kaplan missar grovt. Gör man det hjälper inga kartor i världen, har man tappat kompassriktningen så har man. Kaplan är helt enkelt bortkollrad i pannkakan och snart lär inte de bästa av förslag längre räcka för att länspumpa det sjunkande fartyget som landets bostadsbyggande utgör.

Systemet har mer eller mindre torpederat sig självt och ingen kommer ur den rävsaxen det innebär. Snart finns få eller inga lösningar ändå måste något hända. Foto: By Squibb – Own work, CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=685109

Löjesguiden nominerar idag Mehmet Kaplan (Mp) till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För din utmärkta och distinkta oförmåga att förstå mekanismen i problematiken nomineras du nu till priset. De ger på handen en bostadsminister som vare sig vill eller kan förstå hur han ska komma åt problemen. Bästa sättet att göra politiskt magplask är ju att intet göra något åt problemet ens när man har facit i hand. Det gör dig till en utmärkt pristagare.”

Statsministerns förakt för demokrati

Vår käre statsminister Stefan Löfven har vid en rad tillfällen visat ett totalt förakt för både Sverige (Aftonbladet; Archive-länk) och vår demokrati. Hela den långsamma krasch-landningen började nog redan när Stefan Löfven utsågs till statsminister. Han kunde stoltsera med en regering som representerade hela 38 % av väljarkåren och som hade stöd av Vänsterpartiet vilket gjorde att regeringen hade stöd av 43,7 % av valmanskåren.

Ändå utsågs (DN; Archive-länk) han och resultatet blev snart att han inte ens fick igenom sin första budget. Sveriges svagaste och nu också minst populära regering någonsin var utsedd. Minst populär ja, inte så konstigt trots allt med tanke på statsministerns alla klavertramp. Nu har han visat sig på styva linan igen och det är samma förakt (Aftonbladet; Archive-länk) nu som då. För när nu också Peter Hultqvist har fått en lägenhet på ett tveksamt sätt fnyser statsminister till svar och kallar det hela ”tjoller”.

Sveriges statsminister är verkligen ingen tungviktare inom politiken. Hans regering är den svagaste vi har sett i vår livstid men ändå går han kaxigt på om ”tjoller” och ”käbbel” så fort ytterligare en sosse har avslöjats med fingrarna i syltburken. Foto: Wikimedia Commons

I en demokrati ska det enligt vår författning råda transparens. Det innebär att oppositionen ska vara informerad om händelser genom olika utskott, att riksdagen har insyn i regeringens arbete och kan stoppa detta om man tycker något är tveksamt genom t ex konstitutionsutskottet eller fälla exempelvis ett lagförslag samt att myndigheter som lagrådet kan stoppa något som är emot konstitutionen. Den öppenheten gäller också andra som media vars uppgift är att ytterligare granska.

Några gånger på den senare tiden har just media faktiskt vaknat till liv lite och just granskat makten. Först var det Wallström som blev tilltufsad i den lägenhetsaffären hon var invecklad i. I samma veva granskades snusket i facket vilket har fått pågå alltför länge. Nu är det Hultqvists tur. Jag säger inget om Hultqvists skuld, om han är skyldig eller inte. Det får andra komma med en bedömning om. I vilket fall är ärendet under granskning vilket är illa nog eftersom det som sagt inte är första gången.

Att som statsministern gå ut och kalla denna granskning för ”tjoller” är däremot oerhört klantigt, för att inte kalla det ett förakt för demokratiska spelregler. Han försöker ju faktiskt att läxa upp medierepressentanter och lägga locket på i ytterligare en pinsam affär! Antingen är karln så hårt trängd att han tar till vilka medel som helst, eller också är han så maktfullkomlig att han faktiskt tror att han kan ro ett sånt här uttalande iland. Jag vet inte vilket det är om ens något, men oerhört är uttalandet likt förbannat!

Vi har alltså begåvats med en statsminister som anser att det är ”demokratiskt” att 43,7 % styr över de 56,3 % som inte röstade på honom, som tycker att varje granskning som hans regering får utstå är ”käbbel” och ”tjoller” och som tycker att nepotism (Bloggen Uvell Kommunikation AB) är normalt. Dubbelmoralen (Bloggen Fnordspotting) i statsministerns inställning är därmed total. Det är mer än hög tid att byta statsminister!

Alla demokratiska metoder är nu tillåtna för att få Löfven att avgå. Att skicka iväg honom ut i yttre rymden är dock att gå  för långt, men låt oss enas kring att han måste gå. Helst omedelbart! Foto: Wikimedia Commons

Löjesgudien nominerar idag Stefan Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är lite slående att just statsministern är den som hela tiden är den som står alla blamager. Det är än mer slående hur det anti-demokratiska allt mer börjar lysa igenom statsministerns alla uttalanden. Det gör honom till en fulländad kandidat till priset.”

Stefan, vi måste tala!

Stefan, jag vet att du inte bryr dig så hemskt mycket om ”röstboskapet” mer än då det är val och när man ska fjäska för väljargrupper eller blidka folk med nya bidrag till både glasögon (länk till regeringens utredning) och gratis museiinträde (DN;unvis.it). Både du och jag vet ju dock att allt det där bara än fernissa och att det finns betydligt mer akuta problem, ett av dessa heter Margot Wallström och hon börjar nu bli direkt pinsam men också härskarlysten.

Ta bara det hon gjorde på konferensen ”Folk och Försvar” där traditionellt försvars-ministern men inte utrikesministern per automatik är inbjuden. På den spelade hon ju helt plötsligt båda rollerna och åsidosatte därmed Peter Hultqvist. Det var dessutom andra gången på mindre än ett år eftersom hon också bestämde över om Sverige skulle hjälpa Frankrike mot terrorism eller inte.

På konferensen la hon till och med fram förslag (Aftonbladet;unvis.it) som hon vore minister också i denna fråga. En ny värnpliktsreform borde nog vara just en försvarsfråga. Det är den alltså inte, den är en utrikesfråga om man får tolka Wallström rätt. Frågan är var du Stefan finns i allt detta? Är det i vanlig ordning så att du är ointresserad av att styra upp eller bestämma över dina egna ministrar?

Regeringens arbete och sättet att leda tycks präglas av kaos. En minister gör en annans jobb och sitt egna skiter hon åt h-e, ändå ingriper ingen allra minst statsministern som ska föreställa ansvarig för det hela Foto: ”Chaos (6930838882)” by Moyan Brenn from Anzio, Italy – Chaos. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Vi måste därmed ställa oss en rad frågor. Den första är vem är egentligen försvars-minister, är det Margot Wallström eller Peter Hultqvist? Den andra frågan är allvarligare än så, den lyder Kan en regering ha ministrar som tror sig ha bestämmanderätten i fler frågor än den man är utsedd att ansvara för? En tredje fråga är vad detta säger om regeringen och dess arbete. Kan en regering fungera på ett så rörigt och minst sagt oproffsigt sätt som utrikesministern visade på konferensen?

Wallströms tillkortakommanden stannar ju dock inte vid detta, de fortsätter tvärtom med oförminskad styrka. Nu senast igår lyckades hon se till att förhållandet mellan Israel och Sverige numer är bottenfrusen. Israels utrikesdepartement utfärdade till och med ett  inreseförbud (SR) för henne i egenskap av utrikesminister. Alla de som fanatiskt och enögt tycker detta är bra eftersom Israel i deras ögon är satan självt, jublar säkert men detta får tyvärr konsekvenser som dessa inte hade tänkt på.

Det innebär för det första att det högtidlighållande som Wallström skulle deltagit i där man skulle hylla Raoul Wallenbergs insatser i slutet av andra världskrigets Ungern nu ställs in. Visserligen bara en symbolhandling men en viktig markering om hur illa relationerna nu är. Bullshitförklaringen från svenska UD heter att besöket på seminariet ställts in av ”kalender-skäl”. Den rätta förklaringen är nog att utrikesministern är förklarad Persona non grata vilket är diplomatspråk för en icke välkommen person.

Utrikesministern är nu inte längre välkommen i Israel vilket praktiskt sett  innebär att hon inte längre kan utföra sitt jobb vare sig i Israel eller Palestina. Sverige har därmed tappat sin roll som fredsförhandlare i området tack vare hennes politik Foto: Wikimedia Commons Etsning av H.W Wellcome

Det innebär vidare att Sverige inte längre har något som helst inflytande och därmed förmågan att agera i konflikten mellan Palestinier och Israeler. In i Israel är hon inte välkommen och ingen på den sidan lär nog tala med henne förrän något nytt som förändrar allt inträffar. Den dörren är alltså helt stängd tack vare hennes agerande.

Inte heller kan hon tala med den Palestinska sidan ansikte mot ansikte på plats eftersom ett sånt möte kräver att hon reser via Israel. Dit hon ju inte är välkommen så där försvann den chansen. Hon har alltså sett till att Sveriges traditionella roll som fredsmäklare  nu har fått sig en ordentlig törn och därmed har hon bakbundit sig själv. Vi kan som nation i stort sett bara titta på och fortsätta att agera så ensidigt som vår utrikesminister har agerat, allt annat är redan nu förlorat.

Grunden till den här konflikten återfinns i händelserna med de knivattacker som har skett inne i Israel under hösten, här hittar du en engelskspråkig artikel från CNN. Kom ihåg, attackerna har skett oprovocerat, riktats mot civila och i vissa fall mot poliser och soldater, har varit samordnade och organiserade och har initierats av den Palestinska sidan. Attackerna har lett till att flera av de som har utfört attackerna har skjutits ihjäl.

Om man ska diskutera en sidas övergrepp bör man diskutera den andra sidans stöd till terror. Det hade varit att vara objektiv – något utrikesministern med sin politik under inga som helst omständigheter är. Foto: Wikipedia

Den sista punkten, att skjuta ihjäl förövarna har varit den punkten som har delat världen. Visst finns kravet att personerna ska lagföras och ställas inför rätta i en fri och rättvis rättegång, men hur realistiskt är det kravet när en person går bärsärkagång med en kniv i näven och redan har bevisat sig kapabel att både mörda och skada?

Utrikesminister Wallström har gått på den första linjen, den som säger att personerna ska ställas inför rätta. Att de avrättats har hon kallat ”Utomrättsligt Dödande” (SVT; unvis.it). Detta är en term som väcker många frågor eftersom användandet av den bara pekar ut en sida utan att med en annan debatt ifrågasätta den Palestinska politiken.Kom ihåg att till och med Fatah hyllar dåden som ”ett föredöme”. Du kan se video med material från Palestinsk TV här under.

Hennes kritik och politik är alltså enkelspårig och enögd, hade hon varit objektiv hade hon kritiserat den Palestinska sidan för länge sedan men detta har inte hänt. Istället har hon inlett en politik som ska utreda en sidas brott, men inte ens med ord nämna den andra sidans övergrepp. Kanske inte undra på att man reagerar från Israelisk sida. Inte för att jag säger att Israel står utan skuld, men den är nog tyvärr betydligt mindre än den andra sidans vilket utrikesministern så där lägligt har glömt bort. Har du det också Stefan?

Kanske är det så Stefan att du i vanlig ordning låter Wallström ”välja” att se en sidas övergrepp som större än de är, men den andra sidans övergrepp som mer negligerbar för att det  fångar upp röster i vårt land? I så fall är det  nu inträffade än mer smutsigt än bara en ensidig syn på skuld i frågan! Det är nog snarare dags också för dig Stefan att inse att den nuvarande politiken ställer till med skada för Sverige för lång tid framöver.

Som alltid är ju nämligen sanningen lite mer nyanserad än den svarta och vita bild som Wallström nu ger bilden av. Hon kan ju också kunna titta på bilden av IDF-soldaten som ger en av de skjutna första hjälpen som hon och andra kan se här under. Hon kan ju också betänka vem som angrep vem och vem som därmed bär huvuddelen av skulden men det är nog för mycket begärt. En sån tanke är dock förgäves med tanke på hennes tidigare uttalanden som man kan läsa om på Fnordspotting.

En av de skjutna Palestinierna får första hjälpen av Israeliska soldater som nyss har attackerats. En bild utrikesministern nog vill låtsas inte finns. I hennes värld är en skyldig och den andre oskyldig trots att verkligheten talar ett annat språk Foto: IDF

Löjesguiden nominerar nästan mekaniskt utrikesminister Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen annan har gjort sporten skita i det blå skåpet till en större konstart än du Margot. Du tar inte bara över andras arbetsuppgifter utan du upprepar också ett sönderfall i relationen till annan stat igen och igen och igen i all evighet. Det finns helt enkelt inget slut på din förmåga att leverera elände åt nationen, du borde bli kunglig hovleverantör i ämnet. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset.”

Nu börjas det!

Det har blivit dags att avrunda året och ta lite jullov också för bloggen. Först har det dock blivit dags att summera ett tillstånd i landet som alltmer, mycket tack vare regeringens politik, handlar om ett land under prövning. Statsministerns jultal (SVT) handlade mycket om att peka ut alla utmaningar men också om att peka på ljuspunkterna. En skönmålning som för flertalet känns som en stor illusion.

Stefan Löfvens värsta fiende under året har hetat ”verkligheten”. Han har likt Don Quijote kämpat med sina väderkvarnar men förgäves, snart har resultaten dykt upp och de har minst sagt inte gått hans väg i någon fråga. Tvärtom har han lyckats landa på tvären och inte har det blivit bättre av att snart sagt varje minister får underkänt på en eller flera punkter. Det märks att socialdemokraterna har dränerats på nyckelkompetens under åren i opposition som man kan läsa om i ledaren i Norrtelje Tidning (unvis.it).

Hur än statsministern bär sig åt tycks han hamna fel i snart sagt varje fråga. I vissa fall har han själv bidragit till den utveckling som har lett fram till kraschlandningen. I migrationsfrågan har han t ex nu öppnat upp för en utveckling som kan leda till att folk får jobba för minimilöner. Foto: Wikimedia Commons

Istället har Löfven fått hålla till godo med ett gäng ministrar som har haft största möjliga skillnad i kvalitet. Peter Hultqvist som försvarsminister har varit ovanligt lyckad, men har många gånger fått se sig förbigången av andra ministrar som inte har tålt hans kompetens. Det var ju det utrikesministern gjorde i ärendet med Frankrikes framställan om hjälp mot terrorismen.

Också Anders Ygeman gjorde för ett kort tag ett bra intryck men snabbt kastades också han under tåget när han ena dagen lät meddela att Öresundsbron skulle stängas för att ge Sverige andrum, för att nästa dag vara tvungen att ta tillbaka allt. Anledningen då var dels att lagrådet hade gett förslaget tummen ner och att oppositionen därmed fick kalla fötter. Men gissningsvis bidrog också Stefan Löfvens oförmåga att bereda och förankra ärendet så att det fick ett annat resultat.

Hade Löfven varit lite realistisk hade han kunnat förutse att lagrådet skulle nobba förslaget. Det är nämligen inte alltför svårt att gissa att en stängning där tåg och bilar skulle hindras i sin fria rörlighet och där resenärer beroende av kommunikation över sundet skulle bli de som sattes i kläm, skulle bli för mycket för en granskning. Inte heller att tågbolag och bussbolag nu skulle bli gränskontrollanter var särskilt realistiskt om man ska vara ärlig som man kunde läsa om i Skånska Dagbladet.

Allt hade alltså med lite erfarenhet och rutin kunnat gå att förutse. Istället fick vi en soppa där dåligt beredda beslut och sista-minuten-beslut där till och med den lilla kompetens regeringen besitter offrades i form av ministrar som schavotterades inför öppen ridå. Hade Löfven berett ärendet och förankrat det bättre , hade han haft större möjlighet att få deras ogillande något dämpat. Ygeman fick bära hundhuvudet, också Peter Hultqvist i en annan fråga lite senare, för vad andra hade ställt till med.

Den soppa som regeringen ställer till med har gått så långt att de två enda ministrarna med kompetens har slängts under tåget. Ygeman och Hultqvist fick ganska handfast känna på hur den beryktade ledarstilen som statsministern står för kan kännas när konsekvenserna blir kända Foto: ”Bean soup with tomatoes and red peppers” by Gillgaramond – Own work. Licensed under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

Motsatsen till Ygeman och Hultqvist dvs rent inkompetenta är lättare att hitta i regeringen. Fokus har under hela hösten legat på utrikesminister Margot Wallström, så också här på bloggen, men faktum är att det finns en uppsjö att ösa ur. Nästa till rakning är infrastruktur-minister Anna Johansson. Tidigare under hösten var hon på möte med SJ för att få information om vad som skulle hända om man från regeringens sida skulle kräva att trafikbolagen skulle sköta id-kontrollen vid resa över Öresundsbron.

SJ menade på mötet att ett totalt stopp för tågtrafiken skulle kunna bli konsekvensen eftersom man inte hade resurserna att genomföra det som den nya lagen medför. På mötet fanns flera ur oppositionen med genom riksdagens trafikutskott och de är nu starkt kritiska till Anna Johanssons agerande. När hon fick informationen borde en av de första åtgärderna ha varit att göra en konsekvensanalys som är en snabbutredning för att se vad ett beslut leder till. Ingen gjordes!

Nu är hela den process SJ beskrev fullbordad, från den fjärde januari nästa år kommer man inte längre att köra x2000-tåg till Köpenhamn, anledningen är att man inte hinner.  Det är då de nya reglerna börjar gälla. När nu skiten träffar fläkten är ministerns press-sekreterare Elin Tibell ute och försöker gjut olja på vågorna, själv är Anna Johansson oanträffbar. Elin Tibell menar att det är ett internt problem för SJ när det egentligen handlar om en konsekvens av regeringens beslut.

Att Anna Johansson har brustit i beredningen av ärendet är inget som tycks bekymra Elin Tibell, hon fortsätter att skjuta på SJ. När det inte längre går ber hon reportern kontakta Trafikverket för svar, de har upplysningsvis än mindre att göra med saken än SJ. Det finns inte på kartan i vare sig pressekreterarens eller ministerns värld att man inte skjuter pianospelaren.

När minister efter minister gör bort sig måste de naturligtvis räddas. I Anna Johanssons fall till vilket pris som helst, till och pianospelaren är ett legitimt mål när pressekreteraren Elin Tibell nu försöker dölja att ministern har gjort bort sig Foto: ”Piano Player On Lviv Market Place” Wikimedia Commons

Allt detta rabalder har ett enda syfte – att dölja att det är på kommunikationsdepartementet som alla misstagen har begåtts. Hela historien andas alltså ett slags ”låt oss rädda ministern från att behöva stå till svars för sina egna misstag”. Mer om historien hittar du i en artikel i SVD (unvis.it). I den kampen kan en pressekreterare till och med börja med något av de mest bisarra förklaringarna vi har sett från regeringen vilket inte säger lite. Den har ju annars gjort sig känd för att vara en veritabel stormavdelning vad gäller detta.

Statsministerns grundläggande problem är alltså en regering med högst varierad kvalitet där det dåliga tyvärr är det dominerande. De flesta ministrar i regeringen har alltså inte kompetens nog, inte enligt mig i varje fall, att platsa ens i en vanlig kommunfullmäktige. Det är så gott som dagligen en ny ”historia” där någon i vanlig ordning har gjort bort sig. Få är de som klarar sitt jobb och gör dom det kastas de snart till vargarna av de andra ministrarna.

Statsministerns verklighetsbeskrivning är nästa akilleshäl. Att kalla Miljöpartiet och Åsa Romson för ”ansvarstagande” är magstark nog, men tyvärr blev det värre. I talet går han in på hur viktigt det är att den svenska modellen med bland annat lönebildning förblir orörd. Stabiliteten på arbetsmarknaden där den fria lönebildningen sätts mellan arbetsmarknadens parter är helig för Löfven och så långt har han rätt, men så hann verkligheten upp honom igen.

Snart blev det uppenbart hur lite realism det finns i beskrivningen. Finanspolitiska rådet gick redan i oktober ut med det motsatta förslaget, samma råd som har en tung roll att spela i svensk ekonomiska och inrikespolitiska beslut. Där krävde man sänkta minimilöner, artikel om detta hittar du i Expressens bilaga Dina Pengar (unvis.it). Också Konjunktur-institutet (KI) fyllde i med samma krav.

Nu börjar en yster dans där insatserna höjs för var dag. Låglöneyrken menar många är vägen in för migranterna medan Löfven menar att vi ska värna den svenska modellen. Någonting rimmar välidigt illa i statsministerns visioner Foto: Wikipedia

Tanken bakom förslaget var att få nytillkomna i arbete. Tvärtemot Statsministerns visioner närmar vi oss alltså den dagen då vi kommer att få se de nyanlända som en lönedumpande grupp på arbetsmarknaden. Allt detta för att kunna ge dem de jobb andra åtgärder hittills har misslyckats med. Och inte undra på det! Vårbudgeten gav ju oss höjda skatter på arbete vilket inte direkt leder till fler jobb, snarare tvärtom. Läs mer om skattechocken och dess effekter från Svenskt Näringsliv.

Samma tongångar kommer från Institutet För Näringslivsforskning (IFN) där följande artikel från Arbetsmarknadsnytt har tagit upp samma tes – sänkt lön ger fler jobb. Statsministern däremot fortsätter att kasta ur sig floskler om hur den perfekta världen borde fungera. Problemet är att alltmer talar för att denna bild är just bara förhoppningar i framtidens Sverige där sänkt minimilön lär vara en möjlig realitet. Jag vill helst inte se den utvecklingen, men hjulen är satta i rullning och snart kan vi vara där vare sig vi vill det eller inte.

Varningens finger höjs nämligen om det motsatta dvs höjda löner skulle inträffa. I Aarbetsmarknadsnytt driver Maud Spencer vd för industriföretaget Svalson tesen att höjda löner driver företagen utomlands där lönerna är billigare. Jag tror henne, det finns ett sånt samband, men hur det rimmar med statsministerns visioner är igen en gåta. För även om hennes tes är riktig är den samtidigt en pungspark på den svenska modellen med fri lönebildning av arbetsmarknadens parter som Löfven värnar så om i sitt tal.

Visserligen har Maud Spencer rätt i sin artikel men i vissa kretsar ses nog hennes inlägg som en pungspark. Statsministerns tal innehöll ju ett försvar av den svenska modellen men denna är på väg att luckras upp och han själv har hjälpt till att skapa förutsättningen för det. Foto: Wikimedia Commons

Grundproblemet är att Sverige är något av de sämsta länderna i världen att integrera människor som kommit hit. Mer om den föga smickrande titeln i SVD. Resultatet blir att fler som kan språket är de som lägger beslag på jobben, därför sjunker idag arbetslös-heten. Men med varje ny person som kommer hit kommer också den siffran att gå åt andra hållet dvs vi kommer att få en ökad arbetslöshet vilket många ser som en farhåga.

Statistik säger att mer än vad femte alltså mer än 20 % av människor med utländsk bakgrund är arbetslösa. Denna siffra kommer troligen att öka, vi håller på att få en tudelad arbetsmarknad mellan de som har och de som inte har jobb. I kölvattnet på det kommer också chansen att öka för att man öppnar för låglönejobb. Något som också lyfts till politikens riksnivå som igår när Magdalena Andersson och moderaternas Ulf Kristersson möttes i en debatt i SVT:s Aktuellt.

Regeringen har helt enkelt öppnat för en utveckling man själva har liten eller ingen kontroll över. Lägg till att man har något av en uppsjö av dåliga ministrar som knappt klarar av sitt egna jobb och man förstår vad statsministerns fina deklarationer är värda. Det bästa man kan göra med dessa är att bara ignorera hans verklighetsfrånvända tankar. I mest humoristiska fall ber man honom torka sig mellan julskinkorna med dessa.

Som vanligt ser nog statsministern mest förbryllad ut. Det var ju så bra tänkt men det gick åt h-e ändå. Han bör nog titta på vilka ministrar som inte håller måttet och se till att ”vissa partier” får respass ut ur regeringen istället för att föra en politik som leder fram till det han säger sig vara emot. Det blir tyvärr inte så trovärdigt annars.

Löjesguiden nominerar nästan zombielikt statsministern till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Fina och stolta ord är ingenting värda om man inte kan backa upp dessa med en verklighetsbeskrivning och en kompetens i regeringen som gör sådana trovärdiga. Du försöker alla trick i boken Stefan men verkligheten är en mäktig fiende också för dig. Att du själv har bidragit till resultatet i verkligheten men ändå blundar inför den är svårslaget. Det är det som gör dig till en utmärkt kandidat till priset.”

Bloggen tar nu ett litet uppehåll för jul och nyår. Ha en riktigt god jul och gott nytt år. Jag tänkte återkomma strax efter nyåret om inget oförutsett inträffar där jag måste blogga därför att det måste kommenteras. Vi hörs när det nya året är här.

Det bidde en tummetott!

Historien om vanten som bidde en tummetott har väl de flesta läst eller hört som små. Den handlar ju om skräddaren som ska sy en vante men det slutar inte bättre än att den stackars kunden får stå med en tummetott som enda resultat. I onsdags presenterade försvars- och utrikesministern vad de kommit överens om som hjälp till Frankrike som har begärt hjälp i kampen mot den terror som har riktats mot Paris. Det bidde en tummetott igen.

Frankrike begärde ju hjälp efter attentaten i Paris för en månad sen, Sverige har nu fnulat på ett svar och det måste vara som att spotta på ett övertänt hus och tro att det hjälper. Ett Herculesplan för transport men inga Jas-insatser är väl som att pissa i Nilen och förvänta sig en översvämning. Utrikesministern som var generalmajoren i troppen, menade att den franska begäran var en ”folkrättslig gråzon” och därför var inte bidraget större.

Hon lovar att återkomma med besked i frågan när denna ”folkrättsliga gråzon” är utredd, för i vanlig svensk ordning kan vi inte bara ta ett beslut. Vi måste först utreda frågan i några år. Det är dock inte mycket till argument, Lissabonfördraget ger Frankrike rätten till framställan. I och med medlemskapet har vi redan godkänt detta fördrag och därmed är frågan i stort sett överspelad.

Det har blivit sagodags igen med Margot Wallström som berättare. Jas-plan som blev Hercules och hjälp som förvandlades till ”folkrättslig gråzon” blev resultatet. Foto: Westfaelisches Landestheater

Den delen som handlar om att leasa vapensystem som det också handlar om, är inte så konstig dom det låter. Förfarandet är mer än vanligt i vapenindustrin och har gjorts både förr och kommer att göras i framtiden. Till exempel så erbjöds en gång i tiden Malaysia att leasa Jas-plan, då fanns inga problem med ”folkrättsliga gråzoner” inte. Mer om den nyheten i SVD (unvis.it).

Tyvärr skiter därför utrikesministern i vanlig ordning i det blå skåpet.Visst är det ovanligt med en framställan om att få låna och/eller leasa vapen men detta har lite eller inget att göra med folkrätten som inte tar hänsyn till om IS dödas av svenska eller franska vapen. EU-samarbetet ger dessutom Frankrike rätt att begära hjälp men detta ser nu Sverige ser som ”en folkrättslig gråzon”. Men säg den gång Margot Wallström över huvud taget landar rätt i tillvaron. Hennes misslyckanden och krumbukter är en väl etablerad naturlag hittills okänd för vetenskapen. Låt oss kalla denna för ”Margots Lag” i brist på andra namn.

Margots lags första stipulation säger att man ska alltid peka på det som inte är, för att dölja det som egentligen är. Sanningen är ju att i beslutet finns säkerligen överväganden som ”hur kommer Miljöpartiet att reagera”. Kanske finns också en rädsla för hur landets muslimska befolkning ska reagera, det är ju inte alldeles självklart att ta avstånd från IS i alla läger.

Vem som dödar dem och varför har betydelse men inte vad vapnen har för nationalitet. Utrikesministern hävdar ju att Frankrikes begäran är en ”folkrättslig gråzon” då den i själva verket är rätt legitim Foto: BBC

Efter migrationsuppgörelsen gäller det ju att tassa försiktigt med Miljöpartiet och en väl prövad metod är ju att ge dem något som belöning för att de har varit så duktiga trots att de inte har varit det. På det sättet ser det ju ut som om Miljöpartiet har vunnit något och därmed kan kritiken internt i partiet kanske stillas.

Margots andra lag säger att om du har två sidor att tillgodose se alltid till att gynna den som i längden kan ge dig mest. Just därför att försvarsministern är ansvarig för försvarspolitik är han ju både mindre värd och mindre värd att ta hänsyn till. Miljöpartiet däremot har ju lidit skada genom migrationsuppgörelsen och måste därmed kompenseras.

Frankrike kan ju däremot inte vara så roat. De har fått ett handfast exempel på hur solidaritet ser ut i praktiken. När all skitsnack är bortskalad från den fina fasaden Socialdemokraterna håller sig med är det detta som återstår. Ett stackars transportplan och en direkt felaktig förklaring som mest liknar amsagor.

Det lär nog komma surt igen om Sverige någon gång har fräckheten att komma med motsvarande krav på andra i ett annat sammanhang. Hade jag varit fransman hade jag inte brytt mig om att skicka kourin ens om Stockholm hade varit övertänt i framtiden.

Hade jag varit Frankrikes försvars- eller statsminister hade jag inte tillåtit export av kourin ens om Sverige såg ut som på bilden. Inkonsekvensen och motviljan att ställa upp ställer till det och regeringen står än en gång i skamvrån Foto: Youtube

Sen har vi en försvarsminister som nu är satt i en alltmer prekär situation och som hela tiden blir åsidoställd trots goda ambitioner och idéer. Utrikesministern har kört över honom, statsministern har prioriterat att hålla Miljöpartiet lugna och på andra sidan står nu en mycket besviken nation. Den enda ministern i regeringen med kunskap, lugn och saklighet är därmed schavotterad, resten är historia och allt för att tillfredsställa ett parti bestående av illa maskerade hippies.

Inte nog med det, hela tiden när de här nyheterna dyker upp kan man ju tala om besvikna medborgare som jag själv. Medborgare som för varje händelse inser att det som kallas ”regeringen” blir alltmer omöjlig och att en annan lösning än denna måste hittas. Vi lever i en tid av utmaningar och problem, det vi har fått är en regering som inte klarar av sitt jobb och än mindre har kompetensen att klara det. Såna här uppvisningar visar bara att den typen av kritik är helt riktig.

Utrikesministern har i vanlig ordning inte bara gjort bort sig utan också visat sig vara en rätt obehaglig typ. Presskonferensen med Peter Hultqvist utvecklade sig ju till en stilstudie i härskartekniker från utrikesministern. Återigen ett tecken på Margots lag andra stipulation där det gäller att offra rätt part med andra ord. Kvar med en klump i halsen är nog fortfarande regeringens enda starka kort, veckans mobbarinsats står däremot Margot och Mp för.

Försvarsministern hoppas fortfarande på att få erbjuda Jas, Wallström har bestämt det ska vara ett enda Herculesplan. Försvarsministern har fått in förfrågan om att leasa och låna vapensystem, utrikesministern bestämmer att det ska utredas om det är förenligt med svenska vapenexportregler. Detta trots att det inte är frågan om export. Gissningsvis igen för att tillfredsställa partiet som tror att militär är till för att strö rosenblad och stänka liljekonvaljvatten på fiendesidan. Det är samma parti som tror att militära problem försvinner genom att låta bli att ta politiskt ansvar.

Semi-hippiesarna i miljöpartiet ser säkert kanoner och gevär som något man skjuter blomblad och rosenvatten med. Nu har de fått sin kompensation för nederlaget i migrationsfrågan. Foto: ”Red Rose Petals (4386388455)” by THOR – Red Rose Petals. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen minus Peter Hultqvist till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har helt enkelt blivit prenumeranter på priset och inte undra på det. Med en utrikesminister som den vi har och två partier som konsekvent vägrar att förstå sig på verkligheten är inte det så konstigt. Det är ju trots allt just därför ni är så frekvent återkommande i nomineringarna. En tradition ni upprätthåller med rak rygg och en avsaknad av sinnelag för kloka beslut.”

Stefans Statsmannamässiga Sorti

Om ens Stefan Löfven någonsin var statsmannamässig kan vi nog glömma att han kommer att kunna bli det. Den skutan sjönk i och med det brev han skrev till oppositionen för att diskutera en ny säkerhetsstrategi. Expressen har skrivit mer om saken.

Regeringen är som ett sjunkande skepp, det enda som återstår är dumheter och politisk teater i överflöd. Under tiden skriker landet efter ett nyval som vi förvägras
Foto: Wikipedia

Brevet började bra med en ansats till fördjupat samarbete i säkerhetsfrågan:

”Jag föreställer mig att detta är ett arbete som kan ta ett tag, och där vi som partiledare vill överlåta åt våra medarbetare att diskutera konkreta texter i en sådan strategi. Men jag tror samtidigt att det vore bra för oss att ha ett första möte för att resonera om inriktningen för detta arbete. Jag bifogar en lista över några enkla frågeställningar som kan komma att platsa i arbetet med en nationell säkerhetsstrategi.”

Men då frågeställningarna som det talades om i den sista meningen gick luften ur:

”Vilken är innebörden i det breda säkerhetsbegreppet?”

och

”Vilket är det nationella ansvaret för människors säkerhet i Sverige?”

Det enkla svaren på frågorna blir helt enkelt att vet han inte det bör han nog söka ett annat jobb. Här kan Stefan Löfven läsa Nils Andrén – professor emeritus i statsvetenskap – sammanfatta vad 2002 års doktrin bygger på så att han får ett exempel. Stefan Löfven blottar här en djup okunskap som är skrämmande. Han har ju också en egen säkerhets-doktrin som borde ge svaren på de frågor han ställer men inte ens det klarar han av. Som så många gånger under det gångna året har han nu visat att han vare sig är en statsman eller påläst alltså.

Stefans okunskap och valhänthet i flera frågor väcker både förundran men också undran. Klarar han egentligen av jobbet? Foto: SVT

Utspelet ska nog snarare ses som ett desperat försök att återvinna förlorad mark i den säkerhetspolitiska frågan. Löfven har ju mer eller mindre tvingats att överge sin egna säkerhetsdoktrin som byggt på att Finland och Sverige ska förbli neutrala, mer om hans nya situation i SVD. Nu har dock Finland bytt regering och då har också landets säkerhetspolitiska tänkande förändrats vilket alltså kastar grus i maskineriet för Löfven, också det går att läsa om i SVD. Till exempel kan Finland nu tänka sig ett medlemskap i Nato vilket ju inte var vad Löfven hade hoppats på, vilket DN har skrivit om. Det är säkert därför också ett lite desperat försök att hitta den röda tråden där han själv har tappat den.

Slutsatsen kan bara bli en. När Sverige behöver ledning står vi utan den, där vi behöver svar på tidens frågor kan inte statsministern eller hans medarbetare leverera dessa. Det som återstår är politisk teater där utspel utan innehåll är vardag. Ett sådant exempel är den försvarspolitiska uppgörelsen som regering och opposition kom överens om i våras. Alla utom folkpartiet stod bakom. Ryssland har sedan 2008 ökat sin försvarsbudget med 31,2 %. Under de närmaste tre åren förväntas landet öka sin budget på området med 44 procent. Ökningen redovisas i följande artikel i SVD.

Nej vi har inte en livsfarlig ledning men väl en försvagad och delvis inkompetent sådan. Landet behöver nyval, inte gamla dumheter i ny tappning Foto: Trafikverket

I det ljuset har naturligtvis också svenskens oro ökat och alltfler vill se ökade satsningar på försvar. Mer om svenskens attityd i försvarsfrågan kan man läsa om i SVD. Försvars-minister Peter Hultqvist var arkitekten bakom den senaste uppgörelsen i försvarsfrågan och där blev då resultatet en uppskrivning till hela 5 % av vår BNP. Det ska då jämföras med Rysslands 44% och sen kan vi dra ner rullgardinen för gott. Bloggen Motpol har skrivit om detta.

Istället har vi fått en nästan spegelvänd situation mot hur opinionen och verkligheten ser ut. När 58% av befolkningen vill ha mindre invandring får vi mer som går att läsa om på bloggen Cornucopia. Också i försvarsfrågan väljer alltså regeringen att låtsas om som om de inte behöver följa folkviljan. De går till och med så långt att de ställer fråga mot fråga i det ekonomiska lotteriet där invandringen får kosta nästan vilka summor som helst medan andra utgifter alltså begränsas. Detta har bloggen Fnordspotting skrivit om på ett utmärkt sätt.

Hur gör man för att dölja det faktumet att detta egentligen är ett misslyckande? Regel ett i politisk teater säger att man ska måla upp en bild av något som nåt helt annat än det är. Ett misslyckande ska alltså beskrivas i termerna ”framgång”, ”seger” eller ”positivt”. Sagt och gjort, Peter Hultqvist lät inte vänta på sig. ”Stabilitet”, ”Bra signal till omvärlden” blev ordvalen. SVT har reportaget och intervjun. Men redan på presskonferensen kom misslyckandet i dagern.

Folk är med rätta förbannade och uppretade på regeringens valhänthet särskilt i försvarsfrågan. Kanske bör man besinna sig och betänka att allt de gör är att dölja det faktumet att de inte klarar av jobbet och spelar istället politisk teater Foto: Wikipedia

Folkpartiet som inte gjorde något när de satt i förra regeringen vädrade nu morgonluft och menade att anslaget var underfinansierat dvs det saknas pengar trots att det ser ut som om de fanns. Moderaterna menade att nu fanns ett diskussionsunderlag till ett svenskt Nato-medlemsskap vilket Mp genom Jakop Dalunde menade att det inte alls fanns.

Försvarsministern trängdes i intervjun eftersom det framkommit att trots det ”ökade anslaget” innebär det att försvaret nu måste börja stryka vissa saker ur materialinköps-listan som t ex ammunitionstyper som nu inte kan köpas in. Också de höjda försvarsanslagen innebär alltså inbesparingar och uppskjutna projekt som får anses mindre viktiga. Det är alltså ingen ny politik, det är bara samma gamla politik som båda blocken har fört nu i minst 10 års tid, men i ny skepnad eftersom den ger ”stabilitet”.

Balanserade eller obalanserade som slutbetyg på regeringen är fråga om politisk åsikt, min är dock glasklar Foto: NPD

I reportaget framkom vidare att politikernas kravlista på försvaret ger ett årligt underskott på si så där 2 miljarder per år. Försvaret själva hade velat ha 4 miljarder mer än budget per år för att kunna förverkliga det som politikerna vill, de fick 10,2 miljarder fördelade på fem år. Men det ger ju ”stabilitet” och ”bra signal till omvärlden”. Det skulle då möjligen vara signalen att Gotland och andra strategiska intressen för Ryssland nu ligger inom räckhåll. Man har ju redan övat invasion av bland annat Gotland som går att läsa om på engelskspråkiga CEPA.

Så fortsätter den politiska teatern som vill invagga oss i tron att vi lever i den bästa av världar när vi i själva verket borde ha fått en ny regering för länge sedan. Att den vi har har misslyckats i snart sagt varje fråga torde vara klart, men det de har kvar är nu politisk teater och pamflettpolitik. genom ord utan mening. Ett sådant exempel är det nya begreppet ”utvecklingsmoral” som regeringen satsar hårt på vilket du kan läsa om på SVD. Om det finns något som utvecklingsmoral så finns väl avvecklingsmoral. Det är att att avveckla vår regering, inget annat.

David Tennant kan spela teater, det kan däremot inte regeringen. Ändå spelar de politisk teater med varierad framgång. Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Regeringen spelar visserligen skickligt sin teater genom t ex Peter Hultqvist men det är ändå så ihåligt att man måste fråga sig hur länge de ska plåga detta land. I vakuumet av besluts- och realpolitikens ersätts vi med politisk teater, det duger inte längre ens som blå dunster – avgå och utlys nyval nu.”

En Oförsvarlig Försvarsbudget

10,2 Miljarder kronor mellan åren 2016 till 2020, det är notan svenska skattebetalare ska betala för försvaret enligt den nya uppgörelsen alla riksdagens partier utom SD och FP har ingått. Försvaret själva beräknade att perioden skulle behöva 17,5 så 10,2 är väl inte direkt kattpiss även om det inte var lika mycket som det äskade. Det är dessutom extra pengar utöver budget vilket ju höjer anslaget och det är bra, men är det verkligen tillräckligt?

Försvarsminister Peter Hultqvist kommenterar beslutet så här: ”Vi vill signalera att vi förhåller oss till det som sker och ge en signal att Sverige är beredd att bidra för säkerhet och fred i vår del av Europa”. Mer om beslutet i en artikel från SVT. Men har han verkligen anledning att stoltsera? Svaret är enkelt – Det finns ingenting i det här beslutet att vara stolt över.

Svensk duvbomb som kan skicka på den lede fi är ett budgetalternativ värdig Peter Hultqvists ”klara signal om vår beredskap att ta ansvar för fred och säkerhet i Europa” Foto: Flickr

Man måste jämföra heter det i filmen ”Mitt Liv Som Hund”. Gör man det kommer man fram till att regeringen till svensk statsbudget anslår 156 miljarder på färre år till integrations- och migrationspolitiken, assistansersättning som får 30 miljarder och sjukpenningen som nu ligger på 32 miljarder som exempel. Det är med andra ord inte en tungviktare i utgiftsskalan vi talar om när vi diskuterar försvarsutgifterna.

Idag är Gotland helt och hållet oförsvarat, där finns inte en soldat inte ett enda förband. Planen säger att 2018 ska ön ha fått, hör och häpna, hela 230 soldater varav 80 ska ha tillgång till stridsvagnar. Det lär skrämma invasionsstyrkor från vårt närområde, läs Ryssland, rätt ordentligt…..inte alls. För samtidigt som försvarsministerns stolta ord och intentioner klingar ut kan man läsa följande reportage från Finland i svenskspråkiga Huvudstadsbladet. Där talas om USA:s allt lägre intresse för en kontinent som inte vill eller kan ta tag i sina egna problem dvs Europa och därför alltmer riktar blicken mot Sydostasien. Samtidigt har Ryssland större kapacitet än vi tidigare har förletts att tro.

Peter Hultqvists ”ökning” av anslagen är som fiskehistorien. I den är allt så mycket större än den är i verkligheten Foto: TV2 NRK

Ryssland uppvisar parallellt med detta en alltmer aggressiv ton mot sin omvärld. Det är då det känns riktigt tryggt med 230 man om två och ett halvt år. Samtidigt som Ryssland skärper tonen på det utrikespolitiska planet är NATO i full färd med att nedmontera, därifrån finns alltså ingen hjälp att få. Mer om detta i DN. Det är i den här ekvationen en smärre katastrof att Sverige inte möter de utmaningar vi nu ställs inför med mer pengar än ca 2,65 Miljarder per år. Den kritiken får alla de etablerade partierna nu ta på sig eftersom de alla har ingått överenskommelsen. Moderaterna har dessutom en dubbel skuld då de blev den främsta bromsklossen för all typ av ökning av anslagen redan under sin regeringstid. I Fredrik Reinfeldts värld blev försvaret ett ”särintresse”, mer om det märkliga uttalandet i DN.

Men det är inte bara reda pengar som ger anledning till oro. Om man tittar på hur mycket olika länder ökar sina försvarsutgifter ligger vi återigen efter. Tittar man på Ryssland igen, de ligger trots allt i vårt närområde, ökade de sin försvarsbudget bara under 2008 med 31,2 Procent. Sett under tre år ökar de sina utgifter med sammantaget 44 procent. Vi i Sverige svarar mot detta med en ökning på 5 procent, fantastiskt Peter! Mer om de uppgifterna i artikeln från SVD. Uppgifterna kommer delvis också från bloggen Motpol som jag kan rekommendera.

Så här bekymrad finns det all anledning att se ut lite till mans och katts. Det är snart svenskens normala utseende så fort försvarsfrågan kommer upp Foto: Youtube

Sverige skär under samma period faktiskt ner om man ser till andelen av BNP för det som var en ”ökning”. Ur det perspektivet är Sverige nu nere i 1,15 procent. Siffrorna hittar du i SVD. Finland och Norge som båda har lägre folkmängd ligger på 1,4 procent, Polen på 1,9, Estland på 2 och Ryssland ligger på 4,5 procent. Jo Peter, den sifferexercisen talar ett annat språk än det fikonspråk du talar.

Peter Hultqvist kör alltså med ett inom Socialdemokratin beprövat knep – den kreativa bokföringen med skönmålning som slutmål. I bästa Magdalena Andersson-klass bollar han med siffrorna för att dölja den egentliga sanningen. Detta är inte ett svar på Rysslands aggressiva politik, det är en kapitulation för den! Mer om Magdalena Anderssons dubbla fiskala budskap kan man läsa om på Fnordspotting.

När man skönmålar verkligheten och bottenmålar med förbjudna bottenfärger presenterar man inte den egna politiken i så särskilt god dager. Verklighet och dikt är alltför långt ifrån varandra. Foto: Expressen

Därmed har också försvarsministern sällat sig till samma oseriösa gäng som de andra i regeringen, men också till den ohederlighet som moderaterna uppvisar i försvarsfrågan. Man får komma ihåg att också moderaterna tyckte 10,2 stackars miljarder och 230 man till Gotlands försvar 2018 var rätt okej. Sanningen är att det är det inte om man nu inte vill skönmåla sanningen då förstås. Vad hände med svenskt försvar är i dagarna en berättigad fråga som ställs i reportaget från Dokument Inifrån.

Det enda jag personligen är tacksam över i en hopplös situation där landets ledning som vanligt inte lyssnar på medborgarna, är att F! inte kom in i riksdagen och därmed inte får något inflytande över den här frågan. I följande Metro-artikel förklarar kamrat Schyman, vänsterhanden Sissela Nordling Blanco samt några andra Sovjet-nostalgiker sin syn på saken. Läs och våndas.

Sverige behöver få tillbaka Ipren-mannen nu när landets politiker är i farten igen
Foto: Aftonbladet

Löjesguiden tänkte idag nominera Peter Hultqvist, men också det övriga politiska etablissemanget, till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Den skönmålning du och andra nu genomför är talande för en politisk elit vars stora akilleshäl heter sanningen. Vi – röstboskapet – är till nytta vart fjärde år och när det gäller inkomsterna i form av skatter. Annars tycks vi vara oviktiga i sammanhanget. Försvarsfrågan och förmågan att kunna försvara oss vid ett eventuellt angrepp är en central fråga för svensken. Artikel om hur medborgarna och politikerna i vanlig ordning går i olika taktarter kan man läsa om i  SVD. Att den fuskas bort på det sätt vi nu ser är ovärdigt ett land som påstår att all offentlig makt utgår från folket. Återigen har nämligen etablissemanget visat att de inte lyssnar på de prioriteringar svensken ställer, det rekordet är oslagbart i varje fall. Sverige behövde en ny regering förra året, landet behöver fortfarande en ny regering.”

En Wallströmitisk Härdsmälta

När våra nya herrar och damer i regeringen tillträdde var en av paradnumren att nu skulle man börja föra en feministisk utrikespolitik. Hur anti-feministisk den egentligen var har bloggen Cornucopia? skrivit ett inlägg om. Ingen, förmodligen inte heller utrikesministern eller statsministern, visste vad detta innebar men det lät snyggt och pk. Förmodligen (gissning från min sida) var det något som hade frammejslats i samtalen med de alltid så progressiva i miljöpartiet.

Vi har nu sett resultatet och hittills har det varit mindre imponerande. Sverige har kunnat se relationerna med Israel mer djupfrusna än på länge, vi har fått krypa inför Putin genom Margots försorg och nu senast har det hänt igen. Den här gången är det den infekterade debatten mellan miljöpartiet och socialdemokratin om försvarsavtalet vi har med Saudiarabien som har stått i centrum.

Svensk utrikespolitik har totalhavererat. Utrikesministern tycks bara kunna bränna alla chanser vi får och snart har Sverige litet eller inget inflytande kvar i Mellanöstern
Foto: Sydsvenskan

Sverige har sen länge ett försvarsavtal med Saudiarabien som gäller materialinköp, utbyte av information och underrättelsearbete. I gengäld har vi kunnat säkra en viktig handelspartners oljeleveranser vilket är livsviktigt för industrin. Landet har absolut inte det bästa av renommé när det gäller mänskliga rättigheter eller demokrati, men ibland tvingas man göra kompromisser som inte alltid är optimala.

Därmed inte sagt att det var rätt att ingå avtalet vilket var den socialdemokratiska försvarsministern Leni Björklund som såg till för tio år sedan. Att bryta avtalet kanske var det enda rätta, men alltihop kunde ha skötts snyggare och med mer finess. Några av de övergrepp landet har gjort sig skyldiga till är bland annat att de har dömt en bloggare till offentligt spöstraff för att ha uttryckt ”fel” åsikt. De har otal människorättsbrott på sitt samvete men framför allt en total brist på demokrati. Amesty International har skrivit om övergreppen i den här rapporten.

De flesta ansvariga för avtalet vill nog inte skylta öppet idag. Det borde inte heller de som nu har debatterat frågan så klantigt Foto: HD

Det var med det argumentet miljöpartiet resonerade och snart hade hela debatten skapat nästa diplomatiska kris. Anledningen var att den delvis skedde helt publikt, helt okej i en demokrati men att hänga ut Saudiarabien helt öppet är inte lika okej. Särskilt i deras ögon stack det ordentligt och det är det misstaget som nu har kostat oss. Artikel om den debatten hittar du här i DN.

Margot Wallström var inbjuden att hålla tal på Arabförbundets möte i dagarna, så blev det inte. Hon möttes istället av en stängd dörr och av talet blev det intet. Aftonbladet har rapporterat om den saken här. Orsaken var att Saudiarabien inte längre hade något tålamod med vare sig oss eller henne och hade begärt att hon skulle portas. Som ni kanske vet är blod tjockare än vatten.

Wallström möttes av stängda dörrar, nu är Sverige ute i kylan för sitt hanterande.
Foto: ATA

Utrikesministerns agerande, miljöpartiets handläggande med bl a följande uttalande från Romson i DN och den debatt som också har följts i Saudiarabien har nu skapat ytterligare en djupfrusen relation i Mellanöstern. Sverige har alltså tappat inflytande men eventuellt också möjligheten att göra andra typer av affärer med Saudiarabien och länder som sympatiserar med landet. Kontrakt värda miljarder med tusentals jobb som följd här hemma är därmed i farozonen. Det enda man kan skylla på är fortfarande det klumpiga hanterandet av hela ärendet.

Till sist sades avtalet igår upp, beskedet kom i går tisdag. Socialdemokratin lade sig alltså platt inför sina nya hussar i miljöpartiet. Peter Hultqvist gjorde sitt bästa i tisdagens Rapport att retoriskt sopa igen regeringens misslyckande. Det lyckas mindre bra, han skyller bland annat på andra som kunde sagt upp avtalet tidigare. Snacka om att inte ta ansvar för sitt misslyckande! Han hoppas också på att ett handelsavtal på det civila området nu ska komma till stånd, det är fromma förhoppningar. Den här behandlingen och det här hanterandet är så klantigt skött att frågan är om Saudiarabien kan se bortanför detta.

Dagens bitch blev både Stefan Löfven, regeringen och Margot Wallström. Hanteringen av ärendet är bortanför klantigt Foto: Thesun

Det som fick allt att kapsejsa var att Saudiarabien ställde allt på sin spets i sin diplomatiska framstöt där man ville ha ett besked. Flera partier här hemma ville se avtalet uppsagt. Nu är frågan vad som händer härnäst. Handelsavtal med Saudiarabien hänger som sagt i luften, bara de är värda flera miljarder. Flera andra länder har fördömt Sverige genom Arabförbundet så frågan är också hur de fortsättningsvis kommer att agera.

Det man kan konstatera är att Sverige nu tappar mark i regionen. Länder som hittills varit välvilligt inställda är numer kritiska, handelsavtal och därmed arbetstillfällen här hemma är äventyrade och Sveriges roll internationellt har fått flera hårda törnar där flera andra länder säkert ser på oss med ökad förvåning.

Så här förvånad ser nog resten av världen ut. Det svenska sönderfallet förbryllar
Foto: Youtube

För Stefan Löfven finns nog bara en eller flera av två åtgärder han kan vidta. Ett: Margot Wallström måste avgå. Det finns ingen plats för en utrikesminister som i stort sett inte kan hantera situationen på ett sånt sätt att utrikespolitiken sköts på ett effektivt sätt. Hennes misslyckande har nu kommit att innebära att Sverige kanske kommer att få betala ett högt pris.Två: Isolera miljöpartiet och detta gäller alla partier som tror sig ha något att vinna på att gulla med detta politiskt omogna parti. Att låta dem sitta kvar i regeringen är lika uppbyggligt som att låta IS få en atombomb i present. Om inget av detta händer har han inget annat val än att avgå eller sök mer trovärdiga och stabila partier att samarbeta med. Priset vi har fått betala hittills är för högt.

Regeringen har tappat kontrollen och priset kan nu bli högt, för högt. Andra handelsavtal hänger i vågskålen Foto: Theguardian

Löjesguiden nominerar åter Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Din hantering av affären är på eller över gränsen till det inkompetenta. Sverige är förloraren och vårt inflytande i världen minskar i stort sett för varje dag av agerandet i både den aktuella frågan och erkännandet av Palestina. Också handelsavtal kan komma att bli lidande och om det blir så har det kostat landet arbetstillfällen dessutom. Ett misslyckande är ett misslyckande, dags att avgå.”

Också miljöpartiet de Gröna Khmererna nomineras till priset. ”Bristen på kompromissvilja i en rad frågor är sedan länge omvittnad inom partiet. Ingen bra grund att bygga ett samarbete på med något annat parti. Hyckleriet i era led är också det mångsidigt och det bidrar till slutsatsen att ni bör avgå med omedelbar verkan. Inget annat parti kan samarbeta med ett parti som ställer till nya skandaler varannan dag och som dessutom vägrar att diskutera eller kompromissa. Dags för er att inse att ni inte har mer än sju procent av väljarkårens stöd.”

Bland Blindgångare Och Havererad Försvarspolitik

Just nu tycks inget gå regeringens väg. Efter ett otal dikeskörningar är det inte längre roligt att peka finger och sjunga ”prästens lilla kråka”, det är snarare med bestörtning och vanmakt i varje fall jag konstaterar att regeringen och folket tycks stå allt längre från varandra. I fråga efter fråga har landets ledning distanserat sig och blir därmed allt mer verklighetsfrämmande. Nästa fråga där detta blir pinsamt märkbart är i den säkerhetspolitiska debatten. Här döljs snart sagt nästan alla vinklingar av frågan av ett löjets skimmer.

Peter Hultqvist som försvarsminister påläst, men klarar han av v och mp? Foto: SAP

För cirka ett år sedan gjordes ett extremt viktigt uttalande som blev avgörande för svensk säkerhetspolitik. Det var den amerikanske ambassadören i Stockholm som lät meddela att i händelse av ett anfall mot Sverige hade inte USA för avsikt att per automatik komma till undsättning. Då måste man komma ihåg att en del av vår försvarsdoktrin utgår just från ett antagande att vid anfall mot Sverige skulle NATO komma till vår undsättning, så inte fallet alltså. Därmed blev det solklart att vi inte längre kunde ha försvarsdoktrinen, men ingen förändring skedde vilket får tillskrivas Alliansens dåvarande politik. I nästa steg fick vi ett regeringsskifte, inte en dag för sent tyckte vissa men inte heller nu skedde någon kursändring. Tvärtom tvangs två försvarsfientliga partier – V och Mp – att föra en delvis försvarsvänlig politik vilket fick dem att knorra och S insåg att man inte kan flytta fram positionerna hur långt som helst. Hur försvarsvänliga S än är finns det för samarbetets skull en gräns, den nåddes redan i de inledande förhandlingarna. Mer om USA:s hållning och s respons kan man läsa om i en artikel i SVD.

Över 75 år av strutspolitik har nu nått sin kulmen Foto: APG29

Det slutade dock inte med det, oturen fortsatte att sätta käppar i hjulen. Snart uppdagades det att en eller flera misstänkta ubåtar opererade djupt inne på svenska vatten. Det började dyka upp rena spekulationer, obekräftade sanningar och bekräftade sanningar, rykten och vanrykten. Svensken började som sig brukligt att känna både rysskräck och en uppdämd indignation över att vi under så många år har nedrustat försvaret att vi inte längre kan sätta in de resurser som situationen i Stockholms skärgård krävde. Man hade t ex ingen tillgång till helikoptrar, hela den division som en gång fanns är numer ett minne blott. Man hade inte heller resurser på land som räckte, de var för länge sedan permitterade för gott och så vidare. Effekten lät inte vänta på sig, för första gången i historien har en attityd-undersökning som gjordes efter ubåts-incidenten visat att fler är för ett NATO-inträde än de som är emot. En historisk vändning som nu har skett alltså. Läs mer om ubåtsjakten på svenskspråkiga YLE.

Ryska ubåtar – i en simbassäng nära dig med dagens försvarspolitik? Foto: Modellbygge

I samband med svängningen i opinionen skedde nästa förändring när slutrapporten fram från en försvarsberedning som haft i uppdrag att utreda ett NATO-medlemskap las fram. Denna kom fram till att Sverige tillsammans med Finland skulle kunna ansöka om detta. Försvarsminister Peter Hultqvist svarade med ännu en fnysning, det politiska priset är tydligen för högt. Rädslan för att förlora samarbetspartners är tydligen större än förmågan att lyssna och begrunda. Mer om rapporten hittar du på SVT:s hemsida.

Till detta får vi också lägga att svensken och socialdemokratin länge har levat i en bubbla, i varje fall enligt mig. Vi har hela tiden trott att vi var neutrala, alliansfria och därmed tryggade från våld och elände. Det kan vara precis tvärtom. Vi har för det första aldrig varit neutrala. Under andra världskriget förde vi egentligen bara en politik som gick ut på klia ryggen på den som för tillfället såg ut att vinna. En annan sida av den dåvarande försvarspolitiken var att Sverige övergav det ansvar många kände att vi hade för Finland, istället lämnad vi dem genom att vända ryggen och låta dem ta den värsta smällen. En skamfläck om du fråga mig.

Svensk försvarspolitik har länge präglats av ett bubbeltänkande Foto: Melvin Sokolsky

När kriget väl tog slut var vi så enormt hjälpsamma och duktiga att vi hjälpte NATO att signalspana på ryssarna, något som ledde fram till nedskjutningen av DC3:an och den på det efterföljande Catalina-affären, mer om det historiska förloppet kring händelsen hittar du på Allt Om Historia. Dessutom har det hela tiden funnits en vetskap om att vid ett anfall kunde och kan Sverige hålla ut en begränsad tid i bästa fall, i sämsta fall inte alls. ÖB har t ex beräknat att vid ett anfall idag är Sverige troligen ockuperat på en vecka, mer läsning om detta i en artikel från SVD om vår försvarsförmåga. Med andra ord är Sverige helt och hållet utelämnat om hjälpen inte kommer, ett faktum vi har vetat om i 40 års tid men ignorerat. Nu har dessutom klara besked kommit, vi kan inte räkna med hjälp – vår försvarsdoktrin är värt lika mycket som pappret det är skrivet på.

Catalina-affären drog in Sverige i stormaktspolitiken redan på 50-talet Foto: DN

Det är med den vetskapen en NATO-debatt måste tas och det är många heliga kor som måste slaktas. Regeringen försöker fly frågan, oppositionen ser en anslutning antingen som en het potatis man inte vill ta i för att inte stöta sig med opinionen eller så självklar att den diskussion i det närmaste är onödig. Vilken inställning man än har kan man nog konstatera att den är rätt otidsenlig och kommer inte att hjälpa oss att lösa frågan. Med andra ord behövs en debatt där det faktisk också måste genomlysas om en NATO-anslutning. Om vi inte får det kommer vår förmåga att försvara oss allvarligt att skadas, ett faktum som redan händer. Uttalanden om ”en feministisk syn” på försvaret som Gudrun Schyman gjorde eller Jakop Dalundes (mp) oseriösa behandling av frågan på twitter kommer inte direkt att öka värdet på våra aktier, mer om den på bloggen Cornucopia?. Mer om mp och deras seriösa syn på försvarspolitik hittar du på deras blogg där en artikel förklarar synen på ubåtsjakt och dess orsaker. Också fi har en nykter (förlåt mig Gudrun!) syn på försvarspolitik, här är deras programförklaring, läst särskilt punkterna 3 och 19. V är inte sämre de, här hittar du deras oförsvarbara (!) partiets inställning i försvarsfrågan.

Ett feministiskt försvar blir visserligen mjukare, men bättre??? Foto: Nöjesguiden

Den nya situationen med det nya opinionsläget är dock inte välkommen hos regeringen som vare sig kan eller vill uppröra två partier som likt fågelungar skriker så fort det vankas godsaker. Det blir med andra ord till att dels gå den balansgång men också att sätta i bromsarna då det håller på att barka åt h-e. Svaret på attityd-undersökningen blev i det närmaste en fnysning av förakt och ett ganska uppenbart försök att försöka begrava hela historien. Tyvärr kommer inte heller den taktiken att fungera i längden. Ju längre en regering ignorerar folks känslor och värderingar kommer också missnöjet att öka. Det är med andra ord rätt kontraproduktivt att agera som regeringen gör nu. Tröttsamt är ett ord som dyker upp hela tiden. Det är också en mycket bra värdemätare hur fel regeringen hamnar i fråga efter fråga.

Lösningen på den gordiska knuten är inget någon vill prata om, men faktum kvarstår. Valet i det här läget är inte längre att samarbeta med v och mp eftersom dessa opinionsmässigt är så fel att fel inte ens beskriver hur illa ställt det är. Alternativet är nog snarare att antingen utlysa nyval, något ingen vill ha eller att köra hoppande majoritet med en minoritetsregering bestående av s som mol allena i regeringsställning. Det sista alternativet är något jag inte själv tror på eftersom flertalet av regeringens kärntrupper dvs deras egna ministrar också dom har en otäck förmåga att ligga fel i tid. Ett exempel på detta är Margot Wallströms beslut att erkänna Palestina som stat, ett beslut som är helt fel i tid. När kontentan också har blivit en eventuellt uppseglande diplomatisk kris med Israel måste man nog konstatera att Margot har skitit i det blå skåpet bara för att göra två partier till lags. Mer om den uppseglande krisen mellan Sverige och Israel här i en artikel från Expressen.

Alexander högg sönder den gordiska knuten, men kan regeringen detta Foto: Wikipedia

Med risk för att bli lite tjatig nomineras återigen regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”av mig på Löjesguiden. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras för er osedvanligt väl utvecklade förmåga att gå i otakt med er samtid. Taktik och politiska mutor i form av nya löften till två omättliga partier är priset för er politik, en mer realistisk syn och mer i takt med folks tankar och värderingar är däremot offret. Men vad gör det när stolta formuleringar som ”all offentlig makt utgår från folket” inte längre är av betydelse. Kvar blir bara vetskapen om att 62% inte röstade på regeringen och att 5,7% av väljarkåren nu styr ett parti som har 31%. Därmed har ni visat att politik handlar om makt inte innehåll, allt annat än demokrati alltså. Man kan näppeligen längre tala om folkstyre eller demokrati i ett land som styrs av två ytterst små minoritetspartier också i denna fråga.”