Polis polis potatismos

I en tidig Beck-film med Peter Haber som Martin Beck finns det en scen där två poliser konfronteras med att de har ljugit om en händelse. Skälet är att det har inkommit en rapport från en upprörd pappa vars son har sagt ”polis polis potatismos” där konstaplarna har gått till handling över ofoget. Polismännen som säger sig ha varit på en plats kan genom rapporten placeras på ett helt annat ställe.

På samma sätt som i filmen är något fel i den svenska polisen men i så mycket större skala. Detta är inte de enskilda polisernas, utan politikernas och deras lednings fel. För under en rad år, ja till och med decennier är det en organisation som fått utstå många nedskärningar, försämrad utbildning, ständiga omorganisationer och politisk inblandning genom en chef som inte bara är partitrogen utan också oduglig i sin roll och uppgift.

Polisledningen och regeringen vill att polisen framstår som Robocop. I själva verket är den underfinansierad, dåligt utbildad, underbemannad och överbelastad. Den har dessutom utsatts för en misslyckad omorganisation få eller inga har förtroende för. Allt därför att både röda och blå politiker har lagt sig i och dessutom inte skjutit till resurserna Foto: Wikipedia

Att de stackars verkliga poliserna i får brottas med allehanda obehagliga situationer har blivit mer än klart då fordon har förstörts (GT; Archive-länk) vid utryckning. Fast det är nog värre ställt ändå vilket i vanlig ordning mörkas av  både polisledning och politiker. Det är ju skönt för socialdemokraterna att kunna ha en partitrogen chef för polisen som säger det de vill han ska säga, som agerar politiskt då han är tjänsteman och som kan förtiga fakta för medborgaren.

Det demokratiska samhället har två verktyg för att värna denna och staten, polis och militär. Som komplement till polisen finns övriga rättsvårdande myndigheter som åklagarämbetet och domstolarna med domstolsverket i toppen. Det är dom som ska avskräcka, hindra, straffa och få den som kanske hyser andra tankar på andra banor. Den grundprincipen håller långsamt på att urholkas i Sverige och förklaringen är enkel, statsmakten har i vanlig ordning misskött både militär och polis.

Om vi bara tittar på polisen och utgår från hur många poliser det finns per capita i andra jämförbara länder inom EU, borde Sverige ha 30 000 (Dagens Juridik; Archive-länk) men vi har i själva verket 20 000. Det inte bara är för lite poliser, dessa ska i det ansträngda läget landet befinner sig i också vara behjälpliga i fler fall. Är det undra på att dessa går på knäna (SVD; Archive-länk)? Troligtvis inte och fortsätter det så här går också de mot ett haveri.

I arbetsbelastningen och ökningen av denna i kölvattnet på migrationen hittar vi ständiga utryckningar för att stävja bråk (GP; Archive-länk) på flyktingförläggningar. En typ av problem som hittills alltså har mångdubblats. En annan typ av problem som var långt ifrån lika vanlig för ett, ett och ett halvt år sedan nämligen etniska konflikter som följt med från det gamla landet. Sammandrabbningar (Aftonbladet; Archive-länk) mellan olika folkgrupper i samband med demonstrationer har blivit vanligare och det har krävt mer resurser.

Regelrätta gatukravaller har än så länge bara inträffat några gånger i landet men med utvecklingen är det bara en tidsfråga innan nästa incident är här. Det blir inte bättre av att polisen har fått nedskurna resurser i decennier Foto: By YeahCuz – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=46051105

Vi har alltså fått etniska konflikter också här trots att allt skulle bli så bra när Löfven och co. sjöng och dansade på Medborgarplatsen (Expressen; Archive-länk). Vi skulle ju få en sån enorm tillväxt (DN; Archive-länk), istället har vi hittills bara sett kaos och nedmontering. Det finns alltså flera skäl för de som befann sig på skammens torg för ett år sedan att skämmas ordentligt, men det finns en miljon fler skäl att omedelbart byta regering.

För vad vidtar regeringen för motåtgärder då? I vanlig ordning inte många, de skänker lånade pengar till kommunerna med så lågt ställda krav på hur de ska användas att de går till sporthallar (SVD; Archive-länk) och att betala pensionsskulder. Pengarna går till saker vi visserligen behöver, men de används delvis på ett felaktigt sätt. Där det verkligen skulle behövas rejäla tillskott sker däremot ingenting. Det är vår regering i ett nötskal.

Först överbelastar alltså regeringen hela Sverige för att göra Miljöpartiet till viljes. När migrationen nått sin kulmen lånar man pengar för att betala för kommunernas merkostnad men glömmer kraven på utbetalningen så att dessa hamnar fel. Krav om extra resurser (Centerpartiets hemsida) till just polisen har kommit men hittills för döva öron. Man ställer alltså till det men kan inte fixa vad man har åstadkommit!

Samtidigt som detta drama inträffar, sker ett annat i helt annorlunda miljöer. För i dagens Sverige har den myndighet som är satta att upprätthålla lag och ordning tappat greppet över områden (SVD; Archive-länk) där utanförskapet har cementerats. Det här är naturligtvis inte polisens fel utan de regeringar som har nermonterat och sparat så till den milda grad att de nu inte längre förmår att agera så som det var tänkt. Den skulden faller både socialdemokratiska och borgerliga regeringar.

Nyligen gick den Brittiske skådespelaren Alan Rickman bort känd från bl a Harry Potter-filmerna. Dan Eliasson och regeringen är visserligen inte i hans klass men fullt värdiga dramatiker när de nu låtsas som om allt fungerar Foto: By Marie-Lan Nguyen – Own work, CC BY 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12766056

Det borgerliga bidraget till nedmonteringen består i att man sedan 2012 har sett till att sänka kraven i polisens utbildning (SVT) där risken finns att man får fel underlag med sämre resultat som följd och i intagningskraven till utbildningen. Reformen har sett till att dagens nya polismän och kvinnor har fått sämre grundförutsättningar för att klara problemen då också praktiken har minskats.

Den socialdemokratiska består i att man konsekvent sedan många år har förvägrat polisen större ekonomiska resurser trots flera larmrapporter. Man har inte skjutit till pengarna och istället satsat dessa på andra saker när polisen borde vara högprioriterad. Partiet har också gjort polisen till en politisk scen i och med att man har utsett Dan Eliasson – partitrogen sosse – till chef för organisationen med ett resultat som jag har bloggat om tidigare, länk här under.

https://lojesguiden.wordpress.com/2016/01/15/nar-moralen-ar-kaputt/

Visst har Dan Eliasson framfört kravet (Dagens Juridik; Archive-länk) på mer pengar till polisen så man bland annat kan anställa fler för att möta hoten, men hittills har regeringens svar varit tystnadens. Kanske lite talande när man från deras sida som sagt är väldigt benägna att hellre skapa problem än att lösa dessa.

Dessutom får man komma ihåg vilket framgår av artikeln i Dagens Juridik, att siffran som nämnts 2 miljarder extra räcker till 2500 man. Det är ca 10 000 för lite så det är ju en bråkdel av de som behövs. Bättre några än inga men Dan Eliasson tycks inte förstå hur verkligheten ser ut. Även om han gjorde det får man också komma ihåg att började man utbilda de som saknas idag, skulle dessa inte vara klara förrän om ca tre år.

Ska man sammanfatta mardrömmen regeringen och deras åtgärder kan man alltså säga att de har mött en situation med en total apati, ja kanske till och med med öppna armar där alla ska hit. När de väl är här upptäcker man att man inte har resurserna och att polisen saknar tiden och manskapet. Man ger då i uppdrag åt Dan Eliasson att göra allt för att dölja hur illa det är ställt men man skjuter inte till de extra pengar de så väl behöver.

De har inte presenterat förslag om förbättrad utbildning, mer pengar till fler poliser eller sett till att få till en bättre organisation. Istället fortsätter vi att ha Europas sämsta polisbemanning per capita trots världens högsta skatt. För att göra saker och ting än värre genomlider Dan Eliasson en förtroendekris (GT; Archive-länk) inom de egna leden där röster om avgång har rests. Detta beror på en frustration hos enskilda polismän som upplever att de hindras från att göra sitt jobb till rimliga villkor.

Kritiken beror i grunden på den omorganisation (DN; Archive-länk) som de genomgått och som har blivit väldigt impopulär som enkäten visar i reportaget. I stort sett har inga polismän längre förtroende för vare sig omorganisation eller ledning. Noll procent svarade att man tyckte polisen hade blivit bättre och mer effektiv!

Om inte regeringen och Dan Eliasson förskräcks över det som händer ute på fältet borde missnöjet inom polisens organisation väcka rent chockartade reaktioner. För reagerar de inte nu lär de aldrig göra det Foto: By Popular Publications – Scanned cover of pulp magazine, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=7457223

Enskilda polismän känner sig också främmande inför ledningens nya policy om att dölja brott begångna av nyanlända bakom den särskilda poliskoden 291 (SVD; unvis.it) och dölja dessa för både media och allmänhet. Det jäser alltså också internt vilket ytterligare spär på en redan hopplös uppgift. Det är i det här läget nödvändigt att Dan Eliasson tar konsekvenserna av alla misslyckanden och avgår. Samma öde borde regeringen möta, ju snabbare desto bättre.

Löjesguiden nominerar idag regeringen och Dan Eliasson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Måttstocken på ett misslyckande är naturligtvis subjektiv och helt avhängig av ens åsikter i övrigt. I ert fall är det dock övertydligt. I det aktuella fallet är det så övertydligt att budskapet står som en eldskrift över himlavalvet i vårt land. Misslyckanden borde leda till konsekvenser både på ett politiskt och ett ledarskapsmässigt plan. Men eftersom Socialdemokratin är staten lär det inte hända. Det gör båda parter till fulländade kandidater.”

När Rykten Blir Nyheter

Har ni någon gång hört historien om hönan som tappade en fjäder? Okej, då börjar jag med att berätta den. Hönan som tappade en fjäder beklagade sig inför en medhöna, syster höna sprang genast iväg och berättade för en grannhöna att Agda hade minsann tappat tre fjädrar. Denna rantade i sin tur genast åstad och berättade för ytterligare en medsyster att hönan Agda minsann hade tappat femton fjädrar. När Agda till sist fick höra historien om sig fick hon reda på att hon av en olycklig omständighet hade tappat alla fjädrar på hela kroppen.

Hörsägen är alltid så långt ifrån sanningen man kan komma Foto: Soldatmamma

Syftet med historien är att visa att hörsägen är detsamma som mycket opålitliga uppgifter. Hör man dessa ska man nästan per automatik utgå från att de är så lögnaktiga som en historia kan bli. Det är en grundregel i forskning och det var en gång i tiden en grundregel i pressetiskt tänkande, men inte längre så. För idag bröt tidningen DN och Metro (inte så konstigt kanske att det återigen råkade vara tidningarna med grumligt budskap som tryckte upp ”nyheten”!) mot också detta bud i den pressetiska bibel som journalister av idag har förvandlat till toalettpapper.

Artikeln i DN berättade om att nu hade det hänt igen, polisen hade minsann visat vilka fascistiska typer de var. Rasprofilering som under namnet ”Reva” skulle nu än en gång sjösättas över hela EU. Folk skulle ha sorterats upp i tunnelbanan efter normen ”utländsk härkomst”/”svensk” enligt pappersupplagan. Jo det stämmer Reva är en kontroll för att söka efter papperslösa som en gång fått avslag på sin asylansökan för att kunna utvisa illegala flyktingar som vistas här och att detta är en samordnad operation runt hela EU. Det är däremot inte sant att man delar upp människor i tunnelbanevagnar som sedan töms för ID-kontroll av ”misstänkta individer”. Det var dock det sista som blev ”sanningen” när ryktet gick på sociala media som Twitter. Mer om twitter-konversationerna på Toklandets utmärkta blogg där du kan se och läsa om ryktesspridningen.

Påståenden på Twitter talade om ”flera vittnen” när det inte fanns nåt Foto: Metro

Där talades om ljusa blonda människor som ställdes i en kö på tunnelbaneperrongen, och människor med ”utländskt utseende” i en annan. Ingen hänvisning till källa eller fakta som är verifierbara men det är sociala media vi pratar om här så man får inte förvänta sig för mycket. Vad man kan förvänta sig däremot är att journalister inte gör samma rykte till en nyhet. För det var nämligen det som hände i nästa steg.
Journalister vars enda källa till information som alltså var sociala media började snart trycka upp godsaker till nyheter som pratade om fascism och rasism. Inte ett ord någonstans om vilka källorna var, inte en referens till någon talesman för polisen, ingen intervju med desamma och ingen substans någonstans här inte.

Mer rykten från Twitter som talar om ”händelsen” Foto: WTF Toklandet (Tack för allt slit!)

Fullbordandet kom till sist när tidningen Metro insåg att de hade skitit i det blå skåpet. Tidningens ”Viralgranskaren” är ett daglig inslag om felaktigheter som sprids på nätet kunde konstatera att ”nyheten” inte var annat än en riktig anka. Samtidigt hade tidningens morgonupplaga lyckats kabla ut ”nyheten” under buller och bång med känslomättade ord som ”Sortering efter hudfärg”. I den kollision som uppstod då ”Viralgranskaren” hade punkterat det däcket, valde tidningen att inte lägga ut länken till artikeln eller förstasidan på sin webbplats. Ett klokt beslut som samtidigt med all tydlighet skvallrade om den skam svensk journalistkår nu måste gå igenom.

Antingen till salu eller propagandist, trovärdigheten är förbrukad Foto: Ynaija

Löjesguiden vill med denna artikel nominera tidningarna DN och Metro till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset för att ni på ett handfast sätt har visat att skvaller och lösryckta uppgifter på inget sätt bara används i journalistiskt syfte i skvaller och damtidningar. Det är med förtjusning jag Freakshow Fredrik, kan konstatera att det nu är bevisat att den politiska agenda ni bedriver inte alltid är baserad på fakta. Att ni mer än gärna använder er av skvaller, rykten och påståenden gör er till formidabla tuppar i den hönsgård som kallas journalistik. Också det faktumet att er yrkesroll har förvandlats från att ha varit nyhetsförmedlande till att bli propagandister, är nu bevisad. Ni har därmed visat att den tes denna blogg hela tiden har drivit, dvs att ni är megafoner inte nyhetsförmedlare, också har visat sig sann.”

Lögn, Förbannad Dikt Och Aftonbladet

Aftonbladet är en märklig tidning. Landets största kvällstidning, en institution med ambitionen att förmedla och skapa debatt, att ge oss nyheter och därmed främja samhällsdebatten är vad de säger sig vilja uppnå. Folkrörelsens främsta mål var ju en gång i tiden, dock inte numer men det är en åsikt, att skapa demokrati och jämlikhet.

Trots de höga ambitionerna har Aftonbladet förvandlats från att ha varit en nyhetsförmedlare till att bli en propagandatidskrift vars agenda består av ren desinformation. Jag skulle till och med vilja gå så långt att Aftonbladet antagligen ser på sig själv som Pravda gjorde en gång i tiden. Om man upprepar en lögn flera gånger så blir den till sist en sanning. ”Pravda” betyder för övrigt ”sanningen” på ryska, ytterligare en villfarelse de två nyhetsförmedlarna har gemensamt med andra ord.

Aftonbladets bild av sig själva?

Tyvärr bygger denna tes också på att folket måste vara lättduperat genom okunskap för att ingen ska kunna motbevisa lögnerna. Den bygger också på skräcken om vad som kommer att hända om man bryter mot informationsinskränkningen. Fångläger, dödsstraff och förvisningar har trots allt en inverkan på de flesta som gör att de blir mindre benägna att leta efter sanningen.

Dessa tankar gick att genomföra i Sovjetunionen eftersom den vanlige medborgaren helt eller delvis var avskuren från information. Så dock inte i Sverige, här kan vi som tur var hitta alternativa kanaler för information och därmed kan vi nu dra ner brallorna på nämnda toapapperstidskrift.

Det som har fått mig att utbrista dessa invektiv, är den tendensiösa artikel tidningen publicerad på sin nätupplaga i lördags. Igår hölls en demonstration i Limhamn Malmö. Arrangörer var Svenskarnas Parti, ett skämt för övrigt eftersom detta parti inte väcker den minsta sympati hos den här svensken. Naturligtvis hade vänsterdemonstranter samlats för att i vanlig ordning störa, förstöra och också kanske få spöa upp en och annan deltagare. Kom ihåg att Svenskarnas Parti hade ansökt om och fått ett demonstrationstillstånd vilket är deras demokratiska rätt. Vänsterdemonstranterna hade inte något demonstrationstillstånd, men såg det som sin rätt att sabotera ändå.

En ”oskyldig” Demonstrant utsatt för polisövergrepp i Aftonbladets världsbild

Naturligtvis uppstod bråk och det blev därför polisens otacksamma uppgift att hålla borta de som var ute efter bråk och att skydda de som hade ett demonstrationstillstånd. Vilka som var vilka var ju rätt lätt, det behövdes bara tittas på vänsterdemonstranterna så syntes detta. För i vanlig ordning ville ju inte valda delar av den skaran visa sin identitet genom att maskera sig. Ett lagbrott för övrigt eftersom vi har en ny lag som förbjuder maskering vid demonstrationer och liknande.

Polisen hade därmed en bild av läget. En grupp var där enbart för att skapa bråk, den andra blev utsatt för en attack. När polisen försökte skingra bråkmakarna gick dessa till motattack med gatstenar och ammoniak. Jo, ni läste rätt – de kastade ammoniak mot polis. Eftersom polisen i ett sådant läge inte kan se situationen på något annat sätt än att man tar det säkra för det osäkra, gick man in för att skingra och passivisera. Detta är inom deras mandat. Det är helt rätt att skydda sina egna och följer också det uppdrag de har, dvs att passivisera bråkmakarna och skydda de som utsätts för våldet dvs deltagarna i demonstrationen.

I Aftonbladets värld ser det dock lite annorlunda ut. Den skyldige är polisen, de ”värnlösa vänsterdemonstranterna” som likt de änglar de var, har nu oskyldigt blivit utsatta för ett övervåld av episka proportioner. Vinklingen är uppenbar, de ”oskyldiga” och ”värnlösa” är vänsterdemonstranterna. Inte med ett enda ord nämns att de ”godhjärtade” var beväpnade till tänderna med gatstenar och ammoniak. Inte heller att de närvarande uppvisade ett invant mönster där taktik och metod låg bakom deras handlande omnämns i ett enda ord. Nej, nu ska offerkoftan i vanlig ordning på.

Okej, en person hamnar under en polispiket och detta skulle ju kunna tyda på något. Men om ni tittar på en av länkarna nedan där händelseförloppet syns i en bildsekvens, får man också klart för sig att personen hade en ansenlig tid på sig att flytta på sig men väljer att stå kvar. Personen ifråga stod nog mest där för att spärra vägen och därmed stoppa piketen. Allt för att medhuliganerna skulle kunna slå sönder och ringa in bilen ungefär som man gjorde under upploppen i Husby Stockholm för några år sedan.

Föraren var därför tvungen att göra en bedömning av situationen och så slutade det som det gjorde, en huligan under det ena däcket med benet i kläm. Slutsatsen att det var en medveten handling att köra på den unge huliganen enbart i syfte att skada eller passivisera är lika sann som att påstå att solen eldas på av vedklabbar. Ett påstående Aftonbladet gör med antydningsteknikens hjälp. För om man läser mellan raderna i artikeln, andas den vem som är skurk och vem som är hjälte.

Så vems är felet, den som har rätt att ingripa eller den som väljer att stå kvar? Återigen är det självmål av Aftonbladet eftersom det i varje fall i min värld inte är någon tvekan om vem som måste lastas för den saken.

En artikel från gårdagens Aftonbladet

Artikel nummer två från samma tidning

Polisrapporten som talar ett helt annat språk än det i Aftonbladet

Sanningen är tydligen en sällsynt rätt på Aftonbladets redaktion, så fort den kommer på bordet är det ingen som vill veta av den. För när man med egna ögon kan se det som händer via nyhetsbilder och genom att läsa polisens rapport men samtidigt kan läsa Aftonbladets något annorlunda version, är det i varje fall inte för mig någon tvekan vad jag tror och inte tror på.

På den här redaktionen blir sanning lögn och tvärtom. Det är dessutom ganska talande att det alltid är extremister till vänster som försvaras med dessa ändlösa artiklar som andas lögn och dumhet om vart annat. Tidningen har förvandlats från en nyhetsförmedlare, till att bli en propagandakanal.

Aftonbladskis politiska självbild?

Men så blev verkligheten värre än så, snart hade politikerna börjat uttala sig i frågan och då vet vi ju alla hur tokigt det kan bli. Jonas Sjöstedt har hittills haft en rätt trevlig attityd när han t ex har rutit ifrån om antisemitismen som frodas i vissa grupper i Sverige. Jag delar inte hans politiska syn, men jag välkomnade hans initiativ i den frågan. Men nu har också¨han skitit i det blå skåpet och han har gjort det med besked.

Så här sa han under talet i Göteborg: ”Det är en rättighet att få demonstrera mot nazism”. Så Jonas menar alltså att om man SAKNAR demonstrationstillstånd, ska man fortfarande få lov att med antidemokratiska metoder få störa, förstöra och ett demokratiskt uttryck. Allt detta därför att man inte tycker om motståndarsidans åsikter. Istället för att ta debatten och avslöja dessa hattefnattar för vad de är, ska man alltså göra det enkelt för sig och bara sabotera deras rättigheter som också de har vad man än tycker om det.

Han säger vidare: ”Polisen har varit alldeles för generösa med att ge tillstånd till nazistmöten”. Han fortsätter: ”Vi vill gärna att polisen ger en mer strikt bedömning om när och var personer som dessa ska få ta plats”. Klartext: Han vill att polisen gör inskränkningar i demonstrationsrätten för personer med ”fel” åsikter.

Kvällsposten skriver om Jonas Sjöstedts senaste uttalanden

Detta alltså därför att andra än de demonstrerande väljer att ställa till med bråk. Kom ihåg att det var MOTDEMONSTRANTERNA som ställde till med kravaller, inte de som demonstrerade. Det var ju därför polisen ingrep, demonstranterna hotades av en betydligt större mobb som var beredda att ge dem vad de tålde. Det faktumet att dessa åkte dit beväpnade med gatstenar och ammoniakbomber som de använde mot polisen, glömmer Jonas så där lägligt bort.

När man trodde det var så illa det kunde bli, levererar Jonas till sist dråpslaget. ”När det gäller skolan vill vi ändra lagen så att dessa inte ska kunna komma in i skolan. Judiska elever ska inte behöva höra på personer som förnekar Förintelsen”.
Det är trevligt att Jonas tänker på de judiska eleverna, men tänker han på demokratin över huvud taget? Vad han säger är ju att vi som samhälle, ska beröva dem möjligheten att uttrycka sina åsikter. Att de är förvirrade, dumma och lögnaktiga kan jag skriva under på, men de har fortfarande rätten att få uttrycka sina argument.

Om detta ska vara principen för framtiden kan vi ju förbjuda Vänsterpartiet i skolorna. Anledningen skulle vara att de inte tydligt nog tar avstånd från kommunistisk ideologi och samma ideologis övergrepp på hundratals miljoner personer. Det kan ju faktiskt finnas elever från både Kina och Östeuropa i klassen, och deras föräldrar kan ju vara de som blev tvungna att fly den gången den röda terrorn drabbade dessa länder och kontinenter.

Så det är ingen svår uppgift för mig på Löjesguiden att nu nominera Aftonbladet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För er enträgna och målmedvetna förmåga att förvränga nyheter till ren propaganda. Ni nomineras också för er patenterade förmåga att alltid missuppfatta den roll ni borde ha som oberoende och objektiva nyhetsförmedlare.”

Löjesguiden vill också nominera Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet för hans och deras uttalanden. Så här lyder nomineringen: ”Med er oförmåga att ta avstånd från den extrema vänstern och till och med det illa dolda stöd ni nu ger dessa extrema krafter, har ni visat att ni inte är det reformerade parti ni påstår att ni är. Ni hävdar att ni är ett demokratiskt socialistiskt parti men samarbetar och stödjer extremister och antidemokrater. Därmed har ni gjort er till hycklare av den yppersta klassen som faller Löjesguiden helt på läppen.”

Andra artiklar du kan läsa på samma tema och som Löjesguiden varmt rekommenderar:

WTF Toklandet skriver en väldigt rolig sammanfattning

Susanna Varis ger en förträfflig bild av händelsen