Kod 291 eller hur man monterar ner en demokrati

”Droppen urholkar stenen” lyder ett talesätt som i fritt tolkat betyder att också något så obetydligt som en droppe kan urholka något så hårt och beständigt som sten. Precis som droppen kan också små förändringar i samhällets sätt att hantera situationer och ändringar av regler eller policy bidra till att förändra hela situationer till det bättre men också till det sämre.

Sverige har ju något så unikt som en offentlighetsprincip som i stort säger att all materiel som framställs i en myndighet är offentlig för medborgarna om inte nationens säkerhet äventyras eller sekretess råder för att skydda person från oönskade effekter. Den principen har dock redan börjat naggas i kanten t ex genom allt mer bolagisering av offentligt ägda företag.

Som medborgare äger vi via skattsedeln kommunala och statliga företag men sen åttiotalet har allt fler övergått till att bli aktiebolag och då kan det offentliga gömma undan fakta för medborgaren eftersom ett sånt bolag lyder under aktiebolagslagen, inte offentlighetsprincipen. Det är alltså ett ganska snyggt sätt att hindra både medborgare och journalister från att granska de affärer som plötsligt sköts över våra huvuden utan att vi kan göra något åt det. Vi är ägare men vi får reda på lite eller inget, så jättedemokratiskt!

IndustriSom skattebetalare äger du offentligt ägd industri, kommunala bostadsföretag, kollektivtrafikföretag osv. Politikerna har sett till att få ensamrätten över bestämmandet genom att göra om dessa till aktiebolag vilket hindrar från insyn enligt offentlighets-principen. Foto: By Photo by CEphoto, Uwe Aranas / CC-BY-SA-3.0, CC BY-SA 3.0

”Sekretess” i ett ärende kan man använda då det finns risk för att enskild eller grupp kan lida skada om en uppgift kommer ut. Den kräver ett juridiskt förfarande som ska hindra att stämpeln används på ett sätt som inte var tänkt. En diskussion som har rasat mellan två sidor under en tid har varit den om hur många av de nyanlända som kommer hit som begår brott.

Jag har allvarligt talat ingen aning och det har ingen annan heller, den enkla anledningen är att brottsligheten är hemligstämplad med den bekväma stämpeln ”arbetsmaterial” hos polisen. För frågan är infekterad. Polisen som ska handskas med problemet är klämd mellan två synsätt. Den sidan anser att det är en rättighet att få reda på fakta och en sida tycker att allt som andas avslöjanden är rasism. Men nej, det är inte rasism att avslöja hur saker och ting ligger till, det brukar kallas ”information” och är en rättighet för medborgaren.

Landets polisledning är till och med så nojig över fenomenet att man nu har beslutat att lägga locket på. Rikspolischef Dan Eliasson har ju till och med gått så långt i sin iver att hindra journalister och allmänhet från att ta reda på statistik att uppgifter har hemlighållits för att ”inte gynna rasistiska organisationer”. En term som för tankarna till helt andra samhällssystem och tidsepoker och som dessutom är till för att hindra SD från att växa mer.

Bedömningen från polisledningen är att all typ av information som handlar om problemet är ”arbetsmaterial”. Därmed ska det också stanna inom polisens fyra väggar. Konkret innebär det att man inte informerar den som vill ha ut en sån uppgift. Polisen ute på fält har till och med en kod för brott som begås av nyanlända, beteckningen är 291.

Top SecretAllt material som polisen sitter på som stämplats ”kod 291” och som innebär brott begånget av nyanlända är också hemligstämplat material. Anledningen är att man vill använda det internt som ”arbetsmaterial” men misstanken finns att det är för att inte spela främlingsfientligheten i händerna. Resultatet kan bli att man spelar främlingsfientligheten i händerna. Foto: Wikimedia Commons

DN som själva har anklagats för att ha undanhållit uppgifter, har nu själva drabbas och har därför börjat reagera. Hyckleri javisst, men man kan nog inte förvänta sig så mycket mer i Sverige 2016. I artikeln (DN; unvis.it) som beskriver koden kan man läsa om att direktivet lyder att inget ska lämnas ut vare sig till privatperson eller press. En intressant detalj i artikeln. Det hänvisas till pressekreterare Stephan Ray, men ett så här genomgripande beslut måste ha fattats på mycket högre nivå men detta framgår inte av texten.

Så länge projekt ALMA är igång vilket är mottagandet av flyktingar, ska inget arbetsmaterial lämnas ut. Många enskilda kommunikatörer och polismän är oroade över vad man ser som ”mörkläggning”. Många känner dessutom att de tvingas meddela något de inte själva kan stå för och som de inte begriper. Interna dokument talar om direktiv som lyder:

”Angående resurskod 291 som blivit känd för media. Koden används som arbetsmaterial för den dagliga lägesbilden. Den dagliga lägesbilden är hemligstämplad varför det som står där inte ska lämnas ut /…/ Ingenting ska ut i pappersväg gällande Alma-kommenderingen så länge den pågår.”

Misstanken att det återigen är rikspolischefen Dan Eliasson som är huvudet bakom direktiven finns men har ännu inte bevisats. Hans motiv är ju att inget ska komma ut som kan gynna SD ungefär som när han undanhöll uppgifter om händelserna i Kungsträd-gården Stockholm i somras. Den gången lät man bli att tala om att det var personer med utländsk bakgrund som stod för många av de övergrepp som förövades. Nu i efterhand har man tillsatt en utredning (Expressen; unvis.it) för att hanteringen inte ska upprepas.

Men det kan komma att visa sig att händelserna kring avslöjandet av kod 291 är ytterligare ett sorgligt kapitel i den historia som omger rikspolischefen. En person som för övrigt borde avgå eftersom en sån här händelse smutsar ner hela det offentliga och hotar att för lång tid framöver sabotera det förtroende som myndigheter, t ex polisen, har i allmänhetens ögon. Det är alltså viktigt att återupprätta förtroendet och då måste man ta till rätt drastiska metoder.

NixonPrecis som Tricky Dick eller Richard Nixon en gång gjorde borde Eliasson avgå på grund av alla oegentligheter som har pågått i högsta ledningen av polisen. Kod 291 tycks bara vara ytterligare en bekräftelse på att ledningen av polisen är direkt politiskt styrd och att den agerar i politiska intressens tjänst. Foto: Wikimedia Commons: Nixon-Depart

Öppenhet har dessutom hittills varit våra myndigheters måttstock. När medborgarna nu medvetet förs bakom ljuset kan man börja tala om den nedmontering av samhället och demokrati som faktiskt pågår varje dag i vårt land. Det är skrämmande att konstatera att en myndighet som polisen alltså mörkar så viktig information men det är dessutom kontraproduktivt.

Man anger ju som anledning att man inte vill spela främlingsfientliga krafter i händerna, men det är precis det man gör. För med ett avslöjande som detta anar ju folk sig till en konspirationsteori som plötsligt mot all förmodan faktiskt har blivit besannad. Vi får inte reda på fakta, vi undanhålls fakta och vi förmodar saker och plötsligt visar det sig att de är sanna och att verkligheten döljer än mer. Det är då man reagerar och den reaktionen är just den som personer som Dan Eliasson vill undvika. Varför tror han att SD ökar?

Dan Eliasson är alltså inte bara en person som städar undan obehagliga sanningar, som bryter svensk förvaltningstradition eller som är en lydig liten sosse. Han är dessutom en person som agerar SD:s vallokomotiv, något han säger sig vilja undvika men är ändå. Makten har helt enkelt blivit en klantig organisation som gör det som man vill motverka. Det finns alltså så många anledningar att avskeda eller omplacera en person som Dan Eliasson att de är svår att hålla reda på.

Att han dessutom har fått en del av sina medarbetare/underlydande helt förvirrade och främmande inför det som händer internt inom polisen vittnar dessutom om dåligt ledarskap. Det kan aldrig vara ett gott tecken att folk börjar uttala sig som om de kände att de hamnat i en omöjlig situation de inte vill vara en del av. Tyvärr är det inte första gången som anställda har saknat förtroende för just Dan Eliasson. När han var Generaldirektör på Försäkringskassan (DN; unvis.it) hände samma sak.

Dan Eliasson TweetAtt Dan Eliasson inte kan hålla isär sina roller utan agerar politiskt som både Generaldirektör och tjänsteman är ett fenomen som börjar bli alarmerande. Socialdemokratin fyller helt enkelt tjänstemannakåren med partitrogna vilket gör tjänstemannakåren mindre objektiva. Något Eliasson verkligen har visat genom åren Foto: Dan Eliasson Twitter

Löjesguiden nominerar idag Dan Eliasson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Du säger dig agera i demokratins tjänst och att vilja motverka rasistiska och odemokratiska krafter. Ändå är det just dessa du spelar i händerna och det gör dig möjligen klantig. Men när man tar till odemokratiska metoder för att uppnå samma sak då är man inget annat än antidemokrat. Att kunna ta del av information tillhör det öppna samhället och är en demokratisk rättighet, du anser tydligen något annat något motsatt. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset.

Dåligt Ledarskap?

Det heter alltid, särskilt i Socialdemokratisk retorik, att det är borgarnas förda politik som lett till en nedmontering av välfärden och den offentliga sektorn. Ändå har vi under de sista åren fått mer välfärd än någonsin tidigare. Argumentationen håller inte och man måste börja titta på andra förklaringsmodeller. Förklaringar som SKULLE kunna ligga inom den offentliga sektorn själv.
Länk till Kommun och Landstingsförbundets artikel.

Ibland går inte retorik och verklighet ihop och inget kunde vara mindre sant än de påståenden som de rödgröna gör. Påståenden som t ex Göran Greider gjorde i sitt första maj-tal om att skattesänkningar bara har kommit de rika till del, är lika absurt som att påstå att jorden är platt.
Göran Greiders Förstamajtal där han underkänner skattesänkningar.
En vanlig löntagare har fått mellan 1700 till 1800 kronor mer i plånboken varje månad och för första gången på ca 10 år ökar sparandet också hos låginkomsttagare.
Timbros undersökning om skatter och skattesänkningarnas effekter
Samtidigt har den offentliga sektorn alltså fått ökade anslag, inte minskade som görs gällande. Detta beror mycket på att ringarna på vattnet sprider sig. Får en person ökade inkomster, ökar konsumtion och farten i ekonomin vilket ger fler arbetstillfällen. Ökande antalet jobb ger än mer fart i ekonomin och så vidare. Ett samband som alltså inte Socialdemokratin och Göran Greider förstår sig på…..eller låtsas de inte förstå?
Nej, sanningen bakom den sämre servicen som vissa menar är direkt länkad till skattesänkningarna, måste nog hittas någon annanstans än i dessa reformer. Det är tyvärr här det börjar bli lite otäckt så ta ett djupt andetag. Jag vill också påpeka att ett av mina exempel är något så ovetenskapligt som hörsägen. Det ska man naturligtvis inte lita allt för mycket på, men mina uppgifter kommer ändå från en källa som står relativt nära ursprunget till historien och jag har därför valt att använda detta som exempel ändå.

 Göran Greider
En stilla fundering i Görans huvud?

En bekant till mig berättade häromdagen en hårresande historia. Berättelsen inleddes med att hon har ett fotproblem som kräver ständig specialistvård. De personer som i sjukvården har en sån kompetens att de kunde ta hand om hennes problem, var få alltför få. I hela Stockholms län finns tydligen tre personer som kan utföra vården och dessa måste naturligtvis vara lediga, ha semester och få vara sjuka precis som alla andra människor är. Hennes historia fortsatte dock och jag började känna kallsvetten pärla, den var en för stor munsbit att släppa. Hon berättade att den person hon gick hos hade ett problem och detta dök upp igen och igen. Hennes bokningar var fulltecknade men varje sommar inträffade samma sak som omöjliggjorde en fungerande verksamhet. Arbetskamraterna var naturligtvis tvungna att ta semester och denna fick inte läggas parallellt med hennes egna. För då vakanser uppstod var det helt plötsligt hennes uppgift att fylla luckorna. Således fick hon varje sommar i stället hoppa in som receptionist, ett jobb som medförde att hon var tvungen att avboka och skjuta upp redan gjorda bokningar. Resultatet blev kö. När sen hösten kom och folk i vanlig ordning fick höstsjukdomar, ja då gjorde de som alla andra – de sjukskrev sig. Återigen blev vår vårdhjältinna tvungen att hoppa in på t ex receptionstjänst. Detta ledde naturligtvis i sin tur till uppskjutna besök och pusslande med inbokningar och därmed blev också kön längre igen.

Det här exemplet visar enligt mig två saker, ingen av dem har med sänkta skatter att göra. Det första är att chefer och mellanchefer medvetet sitter och bollar med personalresurser på ett sätt som faktiskt drabbar den faktiska vården. De gör detta för ett så gott skäl som att få en verksamhet att gå runt, utan att göra det de borde göra nämligen att plocka in vikarier. Att man inte får vikarier beror många gånger på att pengarna som skjuts till ibland inte tränger igenom och kommer ut till det dessa borde användas till, dvs det är ett tecken på dålig ekonomistyrning. På ren svenska, dåligt fördelade resurser där ekonomer sitter alltför långt ifrån verksamheten, eller förstår alltför lite av vad deras beslut leder till.
Det andra det visar är hur viktigt det är att utbilda folk, men hur svårt det är att få dem motiverade att göra detta. Om man som sjuksköterskor har en slutlön på i bäst fall strax under 26.000 kronor i månaden, men har studieskulder på flera hundra tusen är det viktigt att det lönar sig att arbeta.
Länk till statistik över sjuksköterskors löneläge
Det gör det inte i Sverige, inte ens efter skattesänkningarna. Många människor lever privatekonomiskt på marginalen, men om man som sjuksköterska väljer att vidareutbilda sig så får man inte mer pengar för det. Lönen är densamma dvs låg i förhållande till kunskap och utbildning. Ja, det är faktiskt till och med så illa att om man utbildar sig och drar på sig skulder, blir den reala inkomsten LÄGRE än den man hade innan utbildningen. Tacka vår ofria arbetsmarknad och den miljö av anti-efterfrågan på utbildning kopplat till löneökningar för detta, inte skattesänkningarna. Det är med andra ord svårt att övertyga en person om att vidareutbilda sig och därmed sätta sig i än mer studieskuld, för att få 0,0 kronor i lönelyft. Resultatet blir i slutänden brist på specialister och därmed köer i vården.
Min slutsats av exemplet blir alltså att bristerna inte ligger i skattesänkningar som har genererat tillkortakommanden i vården, utan att dålig ekonomistyrning, dåligt ledarskap och dålig lönsamhet i vårdpersonalens plånböcker är orsakerna.

 Skuld
Ingen sjuksköterska men lika mycket en slav under skulden

Nästa exempel hittar vi hos polisen. De har länge tittat på ett system som skulle göra många av deras vardagsrutiner som idag upptar alltför mycket av en polismans tid, med alltför mycket byråkratisk bullshit överflödig. Systemet heter Pust och skulle i ett slag utplåna rapport- och blankettskrivande för att i stället göra att herr och fru polis vistades ute på gator och torg. De skulle där via ett it-system kunna rapportera direkt in i en databas istället för att sitta instängda på en kammare någonstans. Rätt tänkt och pengar äskades, läs skattepengar. Tur för oss medborgare då att vi har så fina politiker i det här landet som förstår sig på i stort sett allt från strängteorier till glaskonst, och som inte är sena att skjuta till pengar för diverse ändamål. Så också här, pengarna började rulla som formel 1-hjul. Huvuddelen av projektet i tid sett, började under Socialdemokraten Thomas Bodströms tid som justitieminister. Projektet ärvdes så småningom av moderaten Beatrice Ask, men huvudansvaret ligger under Bodströms tid.
Utbildningsinsatser sattes igång, systemutveckling tog vid. Det fanns helt enkelt ingen hejd på hur mycket aktivitet det rådde i polishusen runt om i landet. Mer aktivitet än det rådde på gator och torg i varje fall.
Länk till sagan om pust i tidningen Computer Sweden

Någonstans i utvecklingsarbetet var det dock som hade börjat hacka (!). Det började med ett beslut som inte minst ifrågasattes internt, många var rent av upprörda. Högsta polisledningen ville nu skrota ett system som nu fungerade och som hade minskat handläggningstider på vissa brott med upp till 85%. Att det dessutom hade kostat skattebetalarna över 100 miljoner kronor i extra anslag enbart till systemutveckling, spelade inte heller det någon roll. Anledningen var att man hade fått nys om ett ännu bättre system som både var billigare och och mer kostnadseffektivt. Det skulle ge lägre initialkostnader, det skulle hålla nere utvecklingskostnaderna och det skulle till sist vara ett mer effektivt system. Pust Siebel som systemet hette, lanserades under vissas jubel och andras förtrytelse. Det började med en förstudie där alla fördelar radades upp. Nackdelarna lyste däremot nästan helt och hållet med sin frånvaro. En liten notis om att kostnaden inledningsvis skulle öka, men därefter minska för att till slut sammantaget bli lägre fanns med i rapporten. Vad alla utom polisledningen inte visste, var att konsulten som hade skrivit rapporten jobbade åt mjukvaruutvecklaren Oracle. Frågan om detta samband kom upp, men inga svar fanns att få. Också justitieminister Beatrice Ask var oroad och ville ha in ett svar från polisledningen. Dessa kom med det lugnande beskedet att förändringen ”Skulle innebära minimal förändring för den enskilde polismannen/poliskvinnan”. Därmed var ärendet utagerat…….eller var det det? Nej, soppan hade tyvärr bara börjat. Snart hade projekt Siebel satts igång där Oracle tillsammans med bolaget Accenturs personal jobbade febrilt. Tyvärr så febrilt att man på ett tidigt stadium strök punkten ”användbarhet”. Detta skulle snart visa sig vara en smärre katastrof. För så fort systemet kom ut på gatan, var det få eller inga som förstod hur det fungerade. Samhällets kostnad på sammantaget beräknade och svindlande 300 miljoner kronor var däremot i allra högsta grad en realitet. Kostnadsöverslaget är gjort av polisförbundet och är en beräkning av den totala kostnaden av misslyckandet.
Computer Sweden sammanfattar kostnaden för pust
Systemet gick till sist sotdöden till mötes och projektet lades nyligen ner. Polisledningen  ansåg inte längre att det var aktuellt att utveckla ett system som ingen förstod sig på och som hade få eller inga utvecklingspotentialer.
Fler artiklar om haveriet pust från Computer Sweden

Datorhaveri
Polisdator från en frustrerande tillvaro som den tedde sig

300 miljoner kronor är mycket pengar för ett misslyckande, men det är tyvärr också måttstocken på det som är kärnan i denna artikel. Sanningen är att vi har en statsapparat som i sina delar inte har kompetens eller kunskap om hur man ska kunna lösa interna problem. Ett faktum som kostar skattebetalarna pengar. Hur det hela hänger ihop med skattesänkningar är dock för mig en gåta, det påståendet saknar både svans och huvud. Tvärtom är det så att skattesänkningar faktiskt har ÖKAT statens intäkter och därför kan man alltså också öka anslagen.
Den Amerikanska tidskriften Forbes skriver om sambandet.
Utredning från Svensk Näringsliv om skattesänkningarnas effekter.

Det är med andra ord ytterst tveksamt om påståendet att skattesänkningar och minskad välfärd skulle ha ett samband. En välfärd som har fått ökade resurser måste nog uppvisa en annan förklaringsmodell som är mindre vacker i sina stycken. I andra i den här artikeln icke nämnda exempel, kan vi hitta rena solskenshistorier. Det är dock ett ämne för framtida reportage. Socialdemokratin har därmed blandat ihop äpplen och päron och fått päpplen, något som inte finns. Än mer allvarligt är att påståendet, i varje fall i mina två exempel, döljer det riktiga skälet till de brister som faktiskt finns. Detta handlar om ett slöseri med skattebetalarnas pengar som man från socialdemokratiskt håll inte tycks ha några problem med. Ett bekymmersamt faktum enligt Löjesguiden. Partiet har därmed nominerat sig själva till Löjesguidens stora pris ”Foliehatt of the Year”. Härmed är den nomineringen officiell.

För den som vill läsa mer om ämnet slöseri med skattepengar finns den utmärkta bloggen ”slöseriombudsmannen”. Den tar upp det som jag har försökt att belysa och berättar dessutom om konkreta exempel på hur DINA pengar går till allt annat än det som de var avsedda för. God läsning
Slöseriombudsmannens blogg