Fabler och andra farhågor

Statsministern uppträdde på kommundagarna i helgen som gick. Det är en slags konferens för Socialdemokratiska högdjur från kommunerna där man träffas, idisslar och äter god mat. Oftast inbjuds ännu högre sossedjur för att lära de andra djuren att de är mer lika än andra djur. De ska också läras att förstå sin egna politik och kunna samordna den mellan sig. Det händer ju att inte ens kossor förstår djurens villkor och politik, panik i kohagen som det blev i Filipstad (SVT Värmland; Archive) har blivit resultatet.

Statsministern var alltså där i egenskap av högsta styrande djur och höll ett tal. Av det kunde man utläsa flera saker. Det ska för det första bli en mer kontrollerad invandring i fortsättningen. Vi ska inte behöva se scener som de vi fick se under hösten. Dagen kan liknas vid ett väckelsemöte med både tebjudning och ännu mer matmumsande för att än mer understryka hur lika vanliga människor de är.

Överenskommelsen syftar till att det ska komma hit färre migranter och inte alla på en gång. Många av de som kommer hit ska inte heller få ta hit sina anhöriga. En del av kommentarerna gick i vågens tecken av beskedet (Folkbladet; Archive). Det var med andra ord ett efterlängtat budskap att skatorna i Miljöpartiet nu äntligen var tämjda. Ja, de kallas så av sossedjuren eftersom de släpar hem allting upp till boet i Rosenbad i hopp om att allt som glimmar verkligen ska vara guld trots att det inte är det.

Det har ju som bekant skurit sig både en och två gånger mellan skatorna och kossorna, men nu ska frågan vara löst. Trots det finns en rad saker som talar för att frågan i själva verket inte alls är löst. För det första finns det två skator som heter Gustav och Åsa som i historien har gjort sig kända för att säga en sak men mena en annan.

Pica Pica eller skata som den också kallas, återfinns ofta inom Miljöpartiet där den funnit en extra god livsmiljö och där den kan släpa hem allt som glimmar till Rosenbad. Att den kan dra i idisslarnas nosringar inom socialdemokratin lär bli en intressant följetong Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=339411

Skatorna har ju t ex länge talat om vikten av att alla djur får en giftfri miljö, sen gick den ena skatan – Åsa – och målade sin båt med giftig färg. Alla djuren talade också om vikten av att alla betalade sin skatt. Samma skata – Åsa – gick sen och köpte diesel utan att betala skatten. Två exempel på hur också skatorna har börjat bli mer lika alla andra djur som nu får se sig omflugna.

En annan faktor som gör skatorna notoriskt opålitliga är att de är fundamentalister i just frågan om migranter. Deras grundsyn är att bara hela världen kommer hit kan skatorna, migranterna och den som vill sitta med vid lägerelden, sjunga kumba ya och hamra på sina medhavda Pringles-trummor i takt med musiken. Ett och annat kraxande lär nog också stiga över rytmerna. Öppna gränser (Miljöpartiets Programförklaring; Archive) ska råda och vem som helst ska ha rätten att komma hit.

Åsikten har drivits så långt att det finns få vägar tillbaka för partiet de riskerar att tappa ytterligare stöd och medlemmar. Så hur den ekvationen ska gå till återstår att lösa för skatorna. Hittills har de ju löst problemet som har uppstått med att spela spelet ”äta och behålla kakan samtidigt”. Skatorna har med spelet och leken kring frågan helt enkelt målat in sig inte bara i en båt utan också i ett hörn. Observera att spelets namn inte alls anspelar på feministen Kakan Hermansson, det är ett annat djur.

Medlemmarnas missnöje och trycket det skapar kan alltså skapa en situation där det börjar låta helt annorlunda mot vad det gör nu. Man får komma ihåg att Skatornas parti lite smått närmar sig fyraprocentsspärren (SVD; Archive). När skatorna kan komma att tvingas att börja kraxa kan de alltså hos kossorna återigen uppfattas som om partiet talar med kluvna tungor (NWT; Archive). Klarar det mest jämställda djuret dvs Löfven av att hantera det bakslaget om eller när det kommer?

En tredje sak som kommer att spela in i sådana överväganden som om överenskommelsen ska hållas eller inte, är säkert för skatorna den kritik som nu riktas mot det svenska Migrationsverket. UNHCR (FN:s organ för flyktingomhändertagande) har ju kritiserat (SR; Archive) vårt land och den migrationsöverenskommelse som regerings-djuren har kraxat och idisslat fram. Detta har skett i flera radiointervjuer (SR; Archive) där samma kritik har riktats mot förslaget som därmed vilar på gungfly.

Det finns anledning att tro att skatorna faktiskt kan få för sig att guldet som glimmar i vissa näsringar också finns i kornas nosringar. Om de får det och börjar dra i dessa kan det som såg så bra ut istället bli en skitstorm som slutresultat. Det vore alltså bättre om skatorna fick hitta ett nytt träd att bygga bo i Foto: Wikimedia Commons

I den kritiken talas om att Sverige nu går från att klassificera flyktingar från Syrien som ”Alternativt skyddsbehövande” istället för att ge dem flyktingstatus. Detta innebär i praktiken att deras familjer och anhöriga inte längre kan komma hit eller ges rätten till detta. UNHCR pekar också på att i övriga Europa ges över 80 % av de asylsökande flyktingstatus. I Sverige får bara var tionde denna status så det är bara en av tio som får ta hit sina anhöriga med de nya reglerna.

Att UNHCR ställer dessa krav på Europa men inte Kina, USA, Ryssland, Qatar eller Saudiarabien eller någon annan är helt ovidkommande. Europa ska ju helst i deras ögon gå under för trycket utifrån. Men deras kritik kan också leda till att skatorna åter börjar kraxa när de inser att de andra skatorna i Europa, i t ex Tyskland, är väldigt mycket duktigare på att släpa hem alla föremål som glimmar. Det kan alltså leda till att idisslarna åter får det besvärligt när skatorna börjar slita i nosringen på både Stefan och Margot.

Det kan med andra ord vara dags för kossorna att vakna och inse att skatorna kanske inte är att lita på när skitstormen drar in. De kanske kraxar över för mycket i slutänden. Väl här lär väl den istället parkera över kohagen och sen vet ingen vad som händer. Det lär bli en storm av rent bibliska proportioner om alla illavarslande faktorer samverkar eller inträffar samtidigt i tid.

Vore det inte bättre att se till så att skitstormen aldrig kunde inträffa än att riskera att hela historien upprepar sig när skatorna inser att de kan få igenom mer genom politisk utpressning? Dags att säga adjö till Miljöpartiet i regeringsställning med andra ord! Foto: Wikimedia Commons

Det är ju vikten av att hålla sig på god fot med skatorna för att inte tappa deras förtroende som styr. Det är ju dessutom ganska lite som korna har fått ut ur samarbetet (?) om man jämför med vad de har fått försaka. Kanske är det lite svårt för korna att förstå det eftersom kor inte är de intelligentaste av djur. Istället kan alltså skatorna om de får för sig det, fortsätta att slita i nosringarna när de behagar det. Vi lär väl snart få svaret på den farhågan.

Till dess kra på er allihop och gå aldrig under ett träd där skator har samlats. Det regnar saker därifrån som inte är lämpliga att omnämna trots att en fabel ibland kan vara brutalt ärlig.

Löjesguiden nominerar idag lätt (s)katatoniskt regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ja, ja! Vi får väl se när de eventuellt tomma orden ska omsättas till politisk verklighet med de dragdjur som finns i samarbetspartierna. Ord och (id)handling (Aftonbladet; Archive) har ju en märklig förmåga att stå långt ifrån varandra i regeringens värld.”

Jag vill ha

Jag är en man, det har jag varit sen den dagen jag såg världens ljus för första gången. Ingen omoperation eller hormonbehandling här alltså. Som man har jag skäggstubb och dessutom en begynnande flint som har gjort att jag inte bara tvingas raka ansiktet utan också skallen. Det går med andra ord åt en faslig massa rakblad.

Ett rakblad varar två rakningar. Fyra stycken rakblad kostar ca 180 kronor, det är 45 kronor styck. Dividerar man det med två blir det 22,50 kronor. 22,50 kronor varje gång jag måste raka mig vilket är varannan dag. Tre rakblad i veckan blir 67,50 kronor i veckan, gånger fyra veckor blir det 270 kronor i månaden. Tolv månader på ett år ger 3240 kronor/år och överlever jag detta jordeliv till dess jag är 80 år så har jag rakat mig i 60 av dessa. Slutsumman för det  blir det alltså 194 400 kronor!

Jag lägger med andra ord ner en förmögenhet på dessa rakblad som hamnar i någon girigbuks fickor. Profitörerna mår säkert bra, men jag gör det inte och min plånbok den har begått seppuku innan allt är betalt. Jag kräver alltså ekonomisk upprättelse för det jag aldrig har valt att ha – skäggstubb och flint. Det är dags för oss män att få slippa åtminstone det ekonomiska lasset för denna naturens nycker.

Män har av naturen utrustats med skäggväxt och flintskallighet. Ska vi behöva betala mer än andra grupper för detta? Rakblad är trots allt dyra för att inte tala om rakvattnet. Vi kräver lika villkor! Foto: By http://wellcomeimages.org/indexplus/obf_images/0d/c5/fa6ccfde052450f5bf652dabef11.jpgGallery: http://wellcomeimages.org/indexplus/image/V0019729.html, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=36529342

För kom ihåg män, det är inte vårt fel att tillverkarna av rakblad ska ta så förbannat bra betalt för sin produkt. Istället är de som tillverkar dessa som bestämmer den saken. Att det är vi som drabbas är alltså något djupt orättvist. För hur kan man ha så låg moral att man tjänar pengar på någons behov? Ett behov som vi alltså inte ens har skapat, det ju är naturen som har gjort det. Nej, det är dags att ta upp kampen bröder!

Man kan också tala länge om omoralen i att ha ett system där vissa skor sig på vad vi som män har drabbats av – skäggstubb och flint. Tänk er, någon sitter just nu och tjänar pengar på våra behov. Till alla dessa tillverkare av rakblad kan man sen lägga alla som ska profitera på vår fåfänga genom att tillverka herrparfymer. Den borde också den vara gratis eftersom rakningen kräver detta då man ju blöder efteråt.

Nej, ovanstående text ska inte tas på alltför stort allvar utan istället som ett slags skämt. Den ska också ses som en parafras på den retorik som vissa feminister använder sig av som t ex i följande artikel (Aftonbladet; Archive-länk). Allt jag har gjort är att vända på perspektiven och använda samma argument och likadan retorik. Artikelförfattaren Kajsa Kallio vill ju med alla möjliga arguments hjälp få det till att tjejer ska ha mensskydd gratis.

Det låter ju bra men det hela är djupt oärligt som vanligt. För när Kajsa säger ”gratis” så menar hon egentligen att det är skattebetalaren som ska stå för notan. Tyvärr är inget gratis, det var det inte ens i Sovjetunionen. Det beror på det enkla faktumet att allt kostar att tillverka. Löner är en utgift, lokaler är inte gratis och materialet ska någon annan ha betalt för. Tillverkaren kommer med andra ord inte att skänka mensskydd till Kajsa även om det är det hon vill, inte ens i ett socialistiskt samhälle skulle detta kunna inträffa.

Inte ens den så solidariska Sovjetstaten tillhandahöll varor eller tjänster gratis. Allt måste betalas för, i den svenska Sovjetstaten är denna någon troligen skattebetalaren. Tyvärr betalar män mer än kvinnor i skatt men får ut mindre av välfärden, det måste man ju naturligtvis bota genom att skjuta till än mer åt kvinnorna Foto: By Avi1111 dr. avishai teicher – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=28144862

Kostnaden som uppstår måste därför betalas av någon annan än Kajsa eftersom hon inte tycker att man ska det. Generation gratis har talat igen. Denna mystiska ”någon” blir naturligtvis skattebetalaren. Merparten av skatten som betalas in går redan till kvinnor i högre grad än män enligt en studie av Gunnar Brådvik som man kan läsa via länken här under. Frågan blir alltså om kvinnor ha än mer på mäns bekostnad och hur rättvist det är? En fråga som debattörer som Kajsa aldrig ens frågar sig!

Gunnar Brådvik: Kvinnorna välfärdsstatens vinnare

Debattörer som hon får det alltid att framstå som så ”fint” och ”solidariskt”, men när man skrapar på ytan och ser det för vad det är så blir bilden en annan. Det är inte solidariskt att någon annan betalar åt er. Inte heller är det solidariskt att den gruppen som faktiskt betalar mindre i skatt och som får mer av välfärden, också är den som nu ska ha än mer av kakan. Socialism och solidaritet handlar tydligen idag om att kunna kapa åt sig mest av välfärdskakan gärna också på andras bekostnad!

Och det är väl det som är typiskt för debatten av idag, man förutsätter bara att de stekta sparvarna ska flyga in just i den egna munnen. Alla ska ha sin del av kakan och det är alltid de egna behoven som tycks vara de viktigaste. ”Vårt” eller ”mitt” behov har helt enkelt blivit primärt. Så mycket för ord som solidaritet som ju annars är så vanliga ifrån samma led som nu istället talar om den enskildes behov.

Skulle någon knäppgök till politiker alltså ta upp den här frågan och omsätta den till ett förslag är jag inte övertygad om att rakbladen som exempel längre bara är ett dåligt skämt för att travestera med debattörer som Kajsa. Det kanske till och med är dags att skapa en mansrörelse som bland annat har sådana här icke-frågor på sin agenda, frågor som annars är att betrakta som ironi och/eller parodi men som nu borde omsättas i seriösa förslag.

Tyvärr har ju det svenska politiska klimatet nått så låga nivåer att förslaget mycket väl skulle kunna tas upp av ett eller flera partier, särskilt de på vänsterkanten, för att göra symbolfrågan till plakatpolitik. Sjukdomstillståndet har tyvärr nått så dramatiska nivåer och jakten på en valvinnare är säkert också drivande. Foto: By Tess Gruenberg – Flickr: Insanity, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=32728722

Inte mig emot, efter flertalet innehållsmässigt liknande artiklar (NA; Archive-länk) där samma krav (Nyheter24; Archive-länk) framförs, är det kanske dags att också försvara männens intressen. Solidaritet betyder alla ska ha lika god möjlighet till allt det andra har. ska det vara så svårt att förstå innebörden av ord man själv dessutom använder rätt flitigt?

Löjesguiden nominerar idag den moderna feminismen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som era debattörer få orättvisan att framstå som så rättvis. Ni omskriver det som egentligen är en skattemässig omfördelning till er fördel som ”gratis”. Ja ni får till och med solidaritet att se ut att handla om helt andra saker än ordet egentligen betyder utan att det väcker anstöt……i de egna leden. I andra led kan jag lova att det gör det som i mitt. Det gör er till urstarka kandidater till priset.”

Proportionerna

Proportioner är alltid viktiga. Att sätta allt i sitt sammanhang och jämföra för att se hur litet eller stort ett problem är i jämförelse med varandra är direkt avgörande. För går proportioner är fanders tar man fel beslut och riktar resurser på ett felaktigt sätt. Detta resulterar till sist i orättvisa då t ex färre får mer men de som verkligen behöver får lite eller inget.

Proportionerna är viktiga i alla sammanhang utom media tycks det. De små problemen får hur mer utrymme och de stora inga alls. Alltihop kallas av media själva för ”oberoende”. Foto: Wikimedia Commons – Leonardo da Vinci ”Människans Proportioner”

I politikernas värld kallas detta ”resursfördelning” vilket i Sverige bara är ett finare ord för vem man vill gynna med sin politik. Naturligtvis är det i slutänden för att kunna skaffa sig lojala väljare som kan ge till och med urusla partier en andra chans och möjligheten att regera en mandatperiod till. För media däremot handlar sådana medvetna val om att skapa agendor, att berätta historien och också att få browniepoints hos vissa grupper. Skälen för politiker och media kan alltså ibland likna varandra men men bara delvis.

Det är också i media som proportionerna kommer in. Ju fler som finns i en grupp desto mer tycks man tro att de klarar sig så bra ändå. Ju färre de är desto mer måste man rycka till deras undsättning. Det handlar om strategiska val om vem som ska stödjas och vilka som inte ska det. Marxismens maktordning som lärs ut snart sagt på varje högskola väger också in när media rycker ut.

Det hela resulterar för media i hur mycket medieutrymme något får. Ju viktigare agendan och gruppen är desto större utrymme, ju oviktigare något eller någon är eller blir så resulterar det naturligtvis också i det motsatta. Här avgörs vilka som ska uppmärksammas och vilka som inte ska det. Det lite underliga är att det alltså inte är hur vanligt ett problem är som fäller avgörandet. Istället är det gruppen, maktordningen och en agenda som spelar in.

Jag försöker inte påskina att de som är färre i en grupp skulle ha mindre rätt till utrymme, missförstå mig rätt på den punkten. Det handlar dock om just proportioner och graden av nödvändighet att belysa och här är media faktiskt inte speciellt bra. De hävdar ju alltid att de inte har en agenda trots att de uppenbarligen har en sådan. Man hävdar också att man inte framhäver vissa grupper framför andra, detta trots följande artikel från SVD  (Archive-länkad).

Det gäller att veta vad man ska sätta sökljuset och fokus på, inte minst i media. Men det är just med detta de flesta misslyckas. Den Marxistiska maktordningen stökar till det och snart har man en riktig soppa istället för den debatt och diskussion värd namnet Foto: Wikimedia Commons

För tydlighetens skull, jag säger alltså INTE att de HBTQ-personer artikeln INTE skulle förtjäna uppmärksamheten. Tvärtom är de säkert en förföljd och trakasserad grupp så naturligtvis ska problemen för dom både uppmärksammas och åtgärdas. Det jag däremot vänder mig emot är proportionerna, hur stor är den här gruppen och är de den enda som blir förföljd? Knappast och det vet media om men man väljer att vända bort blicken och inte se.

För i det tysta pågår en helt annan form av förföljelse, en man inte får prata om. Dels drabbar den ”fel” grupp och dels är det ”fel” grupp som står för själva trakasseriet. Den här gången handlar det naturligtvis om klassikern religion och det är inte som man så gärna vill få folk att tro bara en grupp som är offren. För i tidningarna utmålas en grupp, jag säger inte religionens namn vi vet ju alla vilken det handlar om, som de som drabbas. Nu visar det sig istället att de är just enskilda i den här gruppen som står för trakasserierna.

Det skulle ju bli så bra, all kompetens som kom hit skulle ju inte bara lyfta oss ur vårt armod utan vi skulle ju i princip dansa schottis av ren vördnad inför hur mycket skattepengar det skulle regna in av all migration. Nu blottar sig en helt annan sanning, en vars ansikte är betydligt mindre attraktiv.

Vi har redan sett hur det har gått för den judiska minoriteten i Malmö. Där har kränkningar och förföljelser (Aftonbladet; Archivelänk) blivit vardag. Få eller inga åtgärder har vidtagits så det är som om vissa folkgrupper har fått rätten att begå lagöverträdelser som andra inte får. För gud nåde den som skulle få för sig att utsätta utövare av en viss annan religion för samma behandling.

I Gamla Testamentet är ”Öga För Öga” en princip, i media är enögdheten den rådande. Ingen av dessa är särskilt bra men som konsekvens av medias agenda får vi dessutom en snedvriden debatt där vissa aldrig kritiseras och andra alltid Foto: Wikimedia Commons

Som vanligt stannar det inte vid detta. Det är inte bara judar runt om i Sverige som utsätts och förövarna är oftast desamma. Nej, det är också invandrarna själva som utsätts för dessa kränkningar och oftast av landsmän eller från samma region. Allt som behövs är att man tillhör ”fel” religion så kan det vara kört som i exemplet (Expressen; Archivelänk).

Jag kallar mig själv kristen trots att jag är mycket kritisk mot också denna religion och framför allt mot kyrkan. Så visst talar jag i eget intresse men det intressanta här är trots allt att just gruppen kristna knappt uppmärksammas, än mindre får den belysning problemet förtjänar. Om man så är agnostiker, vilket jag respekterar, måste man enas ikring en slutsats – all form av förföljelse eller trakasseri är att betrakta som ett övergrepp på vårt sätta att leva och borde vara grund för omedelbar utvisning.

Det stannar nämligen inte enligt artikeln vid verbala hot eller obehagliga situationer, utan i krav om omvändelse till den ”rätta tron” och avståndstagande från det man tror på. Med andra ord övergrepp. Det handlar också om hot om att skära bort symboler som kors från halskedjor. Igen övergrepp och dessutom inskränkningar som drabbar hela grupper. Dags med andra ord att reagera och individer som använder metoder som dessa har lite eller inget att göra här vad man än tror/inte tror på.

I berättelsen talas om förföljelse, om fundamentalism och om en total inskränkthet som skrämmer andra. Författaren och debattören Soheila Fors fråga sig till och med om vi egentligen har religionsfrihet i det här landet. Och det är en berättigad fråga, vissa anser ju att religionen de företräder är så pass överlägsen att alla ska omvända sig till den. Gör man inte det får man väl räkna med konsekvenserna helt enkelt. Man ser från vissa håll religionen som ett sätt att erövra inget mer.

Ingen, inte ens jag, kan hävda att alla religioner inte är offer för fundamentalismen. Oftast talas om en världsdel därför att där pågår folkmord, utrotning och massmord i religionens namn. Här ett smakprov på fenomenet från Sidney Australien Foto: Wikimedia Commons

Det är då man måste fråga sig om det verkligen var så här vi ville ha det. Svaret blir nog tyvärr ”nej”, det var aldrig tänkt att demokrati och frihet skulle förvandlas till inskränkthet och tyranni från ett fåtal men farliga vettvillingar. Man måste till och med fråga sig om vi kan ha dessa människor som grannar, som medborgare eller som arbetskamrater. Tyvärr igen, det var aldrig detta som var tanken.

Visst förekommer debattinläggen också för de kristna som nu blir offer men det är bara ett fåtal debattörer som tar upp frågan. Ivar Arpi (SVD)är en av dessa och en annan är Nuri Kino (SVD). Den gemensamma nämnaren är just SVD som är en av de sista någorlunda trovärdiga tidningarna i landet. Detta trots att också de har sina kors att bära som Katarina Wennstams krönikor. Annars är det märkligt tyst inför det oerhörda.

Jo det förstås, riksdagen genom Robert Halef (KD) har ju ställt en rak  fråga i riksdagen till utrikesministern, svaret kom i en interpellationsdebatt tidigare i höstas. Trots detta fortsätter strutspolitiken där vi vänder dövörat till när krafter inom en viss religion sitter på flyktingförläggningar och i sina förorter samtidigt som de väser ur mungipan och slipar kniven. Ingen reaktion alltså och ingen är väl att räkna med så länge vi har en regering vars främsta merit är att fly varje besvärande och jobbiga fråga.

För tyvärr så lever vi i de fegas land Sverige. Här har vi i det närmaste gjort det till en naturlag att inte göra något åt problem med motiveringen att ”man ska inte blanda sig i det man inte förstår”. Det handlar också om räddhågsenheten inför att kallas ”rasist”. Allt förövaren/ mobbaren/fundamentalisten behöver göra är att uttala det magiska ordet och dörrar öppnas genast. Inte ens när det rakt under våra näsor pågår en förföljelse kan man diskutera detta utan att det magiska ordet kommer fram som kaninen ur hatten.

Precis som trollkarlen drar kaniner och duvor ur hatten drar vissa deltagare i debatten alltid rasist-kortet. Trots detta behövs en debatt också om fundamentalism som faktisk är på väg att etablera sig i svenska förorter och som definitivt finns på våra flyktingförläggningar. Nolltolerans nu tack! Foto: Wikimedia Commons

En liten påminnelse Sverige, att stå upp för vissa värden är vare sig rasism eller fel. Tvärtom är försvaret av vissa värden nödvändiga i en demokrati, annars har vi snart ingen kvar. Att markera mot krafter som inte vill oss väl kan aldrig bli ett hat, det är snarare en demokratisk handling som alla som omfamnar de idealen måste stå för. Om vi viker oss för det har vi inte mycket till frihet kvar utan istället vinner de mörka krafterna. Dagens definition av rätt och fel, rasism och inte är alltså helt galna och gynnar bara dessa tankar.

Allting idag tycks vara rasism, ett exempel från en upprörd person som Expressen (Archive-länk) bemödade sig med att uppmärksamma. Detta hade inte ens varit en nyhet för tio år sedan, nu är det vardagsmat. Fortfarande lyser dock proportionerna med sin frånvaro. Ingenstans i dagens medieagenda tas de verkliga problemen upp och inte heller är man särskilt intresserad av vissa former av problem.

Tyvärr är det inte rasism att tala om problem hos vissa individer som använder sin religion och alibit vi förser dem med i och med r-ordet till att mobba, förtrycka och förfölja. Tvärtom är det en del av en sund debatt som till och med vissa muslimer (SVT; Archive-länk) som Nalin Pekgul har försökt att ta tag i. Resultatet har dock som alltid i Sverige blivit att media och debattörer gör gemensam sak i att misstänkliggöra (SVT; Archive-länk) och smuts-kasta. Andas det minsta av kritik och domen blir hård med andra ord.

Det här är ju inte första gången detta händer tyvärr. Vem kan glömma de två hjältinnorna Zeliah Daglis (Aftonbladet; Archive-länk) och Amineh Kakabavehs envetna kamp från förra året. De försökte larma och samtidigt starta en seriös debatt för att  få oss att inse att vi har problem i det här landet. Snart hade fatwan drabbat dem båda i form av de tre Vänsterpartisterna (Aftonbladet; Archive-länk) Rossana Dinamarca, Christina Höj Larsen och Aron Etzler. Svaret måste ha varit ett av förra årets största bottennapp med råge.

Fundamentalisterna har alltså inte bara r-ordet, medias oerhörda intresse och politikernas skitnödighet inför att bli betraktade som rasister på sin sida. De har också politiker som snart rycker ut till deras undsättning på sin planhalva! Ingen kunde väl varit mer glada än fundamentalisterna men hjälper det alla de som nu faktiskt fysiskt blir trakasserade? Inte ett dugg! Tvärtom är de lika bortglömda nu som då. Det är som om vissa krafter i sam- hället vill få oss att tro att problemen inte existerar, som vanligt talar verkligheten emot.

Det är egentligen verkligheten kontra overkligheten debatten handlar om. När media har sagt sitt är den förhärskande bilden den av overklighet. Alla är upptagna med att beskriva det som inte är och glömmer lägligt bort de verkliga problemen Foto: By Prefurbia – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=31680921

Löjesguiden nominerar idag landets journalistkår till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Proportionerna är alltid av vikt, den ena får inte ställas mot den andre i kampen om utrymme. I ert fall är det dock rätt uppenbart att det är en illa dold agenda som oftast styr vem som får och vem som inte får utrymme. Er agenda utgår från Marxistisk maktlära och osunda kopplingar till krafter ingen borde spela under täcket med. Det gör er till fulländade kandidater till priset.”

De Små Stegens Tyranni

Sverige är utan tvekan på väg in i en demokratisk återvändsgränd. Aldrig tidigare har så många debattörer varit inne och tassat i demokratins utmarker. En extra oroande trend är att det inte längre bara är debattörer som förordar inskränkningar i demokratiska fri och rättigheter, nej nu har politikerna ryckt in också.

Artikel om händelsen

Aftonbladet är ju tidningen vars kulturedaktion under Åsa Lindeborgs ledning går från mörker till mörker. För en tid sedan hade denna hjärntrust knäckt gåtan hur man stoppar nazismen i Sverige. Polisen skulle i deras underbara värld inte bara vara myndigheten som gav demonstrationstillstånd som idag. Nej, nu skulle det ske lättnader i de regler som gör att polisen kan förvägra detta. Idag kan polisen vägra tillstånd om de anser att en demonstration skulle kunna utgöra ”påtaglig fara för den allmänna ordningen eller enskild”. Ett undantag som i praktiken aldrig eller sällan används. I Aftonbladets värld skulle istället polisens roll bli mer av en politisk kommissaries, där man skulle kunna ge grupper med ”fel” åsikter demonstrationsförbud.

Den linjen kan knappast sägas vara min. Rätten att få demonstrera är allas rätt, inte vissas som i Aftonbladets kutursidas förvridna värld. Missförstå mig rätt, jag är vare sig Sd-anhängare, Breivikare eller anhängare av demokratiska inskränkningar. Och jag är allt annat än anhängare till den perverterade form av demokrati Åsa Lindeborg torgför.

Artikeln som andas antidemokrati signerad aftonbladet

Man kan ju tycka det är rätt oskyldigt så länge man nöjer sig med att framföra en åsikt. Det dröjde dock inte länge innan den tanken faktiskt blev till en stinkande avloppsbrunn, som med en nyans av brunt smittade ner den verklighet vi lever i.

Region skåne är namnet på den ärevördiga organisation som av oss andra kallas ”landsting”. Detta landsting äger och driver ett bolag som heter ”Skånetrafik” som är länets kollektivtrafikbolag. Detta bolag har i dagarna avböjt viss valreklam från SD.

De har tittat på sin värdegrund, ett uttryck som ibland men inte alltid är ett kodord för vilka begränsningar i yttrandefriheten man är beredd att acceptera, och sedan kommit fram till att viss reklam inte kan godtas till bussar och tåg i deras tjänst. Till sist har de plockat russinen ur kakan och godkänt viss reklam men inte annan. Allt för att kunna svära sig fria från att syssla med både censur och antidemokratiska fasoner.

Vad är det då de har inskränkt? Är det rasism? Nej. Är det kränkande särbehandling? Icke då. Nej, det är tre typer av budskap som har fått stryka på foten. Det första lyder ”Stoppa det organiserade tiggeriet”, det andra ”Mindre invandring här, mer hjälp till flyktingar där”, nummer tre lyder ”Hårdare straff för kriminella, mer stöd till brottsoffer”.

Det första budskapet ser jag både debattartiklar om, läser opinionsundersökningar som visar att folk tycker just så, hör enskilda uttalanden om som kräver samma sak dagligen. Inget konstigt med andra ord, så vad som fick styrelsen att få moralpanik där förstår jag inte. En nyligen publicerad opinionsundersökning, visar dessutom att nästan 55% av de svenskarna ställer sig bakom ett förbud mot tiggeri. Jag kan dock inte se själv hur ett sådant förbud skulle fungera, erfarenheter från Danmark som har en sån lag är inte lovande.

Det andra är inte heller det en het potatis. Det har länge pågått en diskussion om just detta inom forskarvärlden. Hjälper man folk bäst här eller där, bidrar inte hjälp här att man bidrar till så kallad braindrain, mår samhällen bra av ohejdad invandring? Detta är frågor som har väckts och diskuterats så hur detta blev politiskt alltför känsligt förstår jag inte igen.

Till sist är det tredje budskapet både det första och det sista där jag känner att jag håller med SD. Idag riktas faktiskt alltför mycket fokus på förövarens situation, men alldeles för lite på offrets. Ett exempel på detta är följande: Domstolsverket som överblickar hur våra domstolar fungerar, har utfärdat en policy om att frågor som hur en tjej var klädd eller hur hon betedde sig innan en våldtäkt. Detta ska vara ovidkommande enligt policyn, ändå avslöjas det titt som tätt att denna typ av frågor från försvarsadvokater tillåts.

Om jag ska sammanfatta det hela, är det inte några jättekontroversiella budskap som nu har censurerats. Tvärtom är det faktiskt en del av viss diskurs där samma frågor diskuteras ur samma perspektiv.

Min gissning om vad som har gått snett är snarare följande. I Sverige talar vi ibland om den trånga åsiktskorridoren för att exemplifiera att vissa saker får man säga, andra inte. Här har ni tre frågor som är ett stort njet i den inhemska debatten. Genom att förbryta sig mot detta absoluta bud som har bestämts i den vänsterstyrda åsiktskyrkan, har SD med affischerna ådragit sig etablissemangets misshag och därmed har dess öde beseglats.

Den i Sverige allt trängre åsiktskorridoren Foto: Aftonbladet

Att det är en moderat som är Skånetrafikens ordförande och högste ansvarige, är extra bekymmersamt. Antingen har ivern att inlemma sig i ledet fått ta överhand, eller så har hon gravt missuppfattat vad liberala idéer går ut på. Det sista om det skulle stämma, vore typiskt eftersom de flesta som säger sig följa denna utmärkta ideologi är allt annat än liberala. Folkpartiet är ytterligare ett gyllene exempel på detta, men mer om det i en annan artikel.

Att region Skåne med moderaterna i spetsen har tagit ett idiotiskt beslut, kan jämföras med hur partikamraterna i Stocholm har agerat. I samma fråga har de godkänt de kontroversiella affischerna. Nu var moderaterna inte ensamma om beslutet i region skåne. Tillsammans med moderaterna regerar folkpartiet, centerpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet.

En annan försvårande detalj är att politikerna i demokratins namn, numer i allt högre grad har åsidosatt medborgarna. Så också i bolaget Skånetrafik.

Du och jag äger ju de offentliga genom våra skattepengar. Dessa rättigheter vi  har, regleras av offentlighetsprincipen. Den innebär att alla beslut, beslutsunderlag, beräkningar för detta osv. kan begäras att få ut på papper av vilken svensk medborgare som helst.

Genom att istället omvandla offentligt ägda bolag till t ex aktiebolag, gäller inte längre offentlighetsprincipen. Denna innefattar nämligen inte kommanditbolag, aktiebolag eller andra typer av juridiska personer. Med andra ord kan politiker ta beslut som inte står i förenlighet med demokratiska principer, men gömma sig bakom det faktumet att vi inte kan få ut uppgifter som ger oss en grund för att ställa dem till svars. Ytterligare ett moment 22 i svenskt styrelseskick som är ett oskick.

Löjesguiden som ser sig som demokratins Don Quijote, är inte nöjd med vare sig region skånes beslut eller att medborgarna i dagens Sverige förleds med att tro att vi har rätten till inflytande i vad vi själva äger. Dags för oss medborgare att ta tillbaka makten innan vi får fler lika antidemokratiska beslut. Jag, Freakshow Fredrik, måste därmed på Löjesguidens uppdrag nominera alltför många svenska politiker och region skånes ledning till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För sin envetna oförmåga att förstå demokratins grundregler och sitt tassande i den gråzon som utgör demokratins spegelvärld, nomineras ni härmed till priset”

 

Andra artiklar du med fördel kan läsa:

Den suveräna bloggen Jussi H Lundell skriver om en demokrati i fara

Susanna Varis skriver om valåret och dess avigsidor

DN skriver om händelsen på ledarsidan

Susanna Varis bloggar om en demokrati som ligger i farozonen pga dåliga kunskaper