När godheten inte är så god

Godhet måste komma utan förbehåll, utan motkrav och utan konstigheter. Till exempel är det godhet att anamma icke-våldsprincipen till sitt liv, men lika mycket godhet att kräva att andra ska respektera detta sätt att se. Det är däremot inte godhet att tala om att om någon inte tar till sig icke-våldsprincipen ska man minsann ge dem en ordentlig kroppslig omgång.

Godhetsrörelsen i Sverige är lite samma andas barn som i den sista meningen ovan. Den påstår att den är så god, den klappar mer än gärna sig själv på axeln och säger ”jävlar vad vi är goda” och den misshandlar konstant begreppet. För goda är de inte, inte det minsta faktiskt. Läs följande två artiklar och snart blir bilden av godhet något mer skev Unvisit Nyheter 24Unvisit QX.

JulaftonDet är nog så här alla godhetsapostlar vill se sig själva, bilden av dem är dock grovt förvanskad. De är något annat än det de säger Foto: Wikimedia Gustave Doré ”Christmas Eve”

De två artiklarna skvallrar om något riktigt hemskt. Den goda pride-rörelsen som vill predika kärlek och tolerans tillåter i själva verket att våldsbudskap letar sig in i deras led. Förutom detta smutsas deras namn ner därför att de blir associerade med det oförsvarbara. Om man som förra året håller upp en banderoll med texten ”Gör kattmat av de rika” är man de facto hatets röst. Vill pride bli associerade med detta? Om samma människor skanderar att dåvarande migrationsminister Tobias Billström ”borde deporteras över bron” [Öresundsbron; Förf. anm]. Är detta något pride vill skylta med?

Förutom dessa incidenter går det att nämna fler än artiklarna gör. En banderoll i årets parad som löd ”Fuck Capitalism” leder genast till frågan vad detta har med pride att göra? Har frågan över huvud taget med rörelsen att göra och vad är egenvärdet i att släppa in krafter som bara vill förstöra och förnedra? Inte heller detta kan sägas vara tolerant.

fuck capitalismTvå bilder – två världar. Den ena glad och uppsluppen, den andra hatfull och likriktad i åsikten Foto: QX

Om man dessutom tänker på följande vinkling av det hela blir det än värre. Det finns idag, som jag ser det, en hel del vilsna och identitetssvaga människor i vårt samhälle. Dessa har ingen social tillhörighet och inget mål i livet. I sådana här företeelser erbjuds de allt detta bara de gör som de blir tillsagda. Med det i ryggen är det just det de gör, de blir helt enkelt lydiga verktyg i andras händer.

Organisation efter organisation, företeelse efter företeelse och evenemang efter evenemang invaderas av horder av dessa människor som under flagg av ”godhet” letar sig in för att helt sonika ta över. Anledningen är enkel, de vill kidnappa en rörelse eller ett fenomen för att forma den efter sina egna villkor. När de väl har gjort detta har den en plattform för ett budskap som radikalt skiljer sig från det ursprungliga.

The Stepford WivesI filmen The Stepford Wives från 1975 (Inte den sämre remaken!) byttes fruarna ut mot robotar som till skillnad från dem var lydiga och mindre krävande. En skräckhistoria av rang, precis som svensk extremvänster nu håller på att bli Foto: IMDB

Sekterismen inom delar av svensk vänster har så trätt fram och visat sitt rätta ansikte och det är inte vackert. Toleransen åkte plötsligt ut med badvattnet, kärleksbudskapet blev till hat och de som ville framstå som ett moraliskt föredöme är istället i sina delar ett moraliskt moras. Det är nog om man får påtala det, dags för omtanke i dubbel bemärkelse.

Visserligen var prides ursprungliga idé att provocera homofoba krafter, utmana dessa och tvinga dem att se verkligheten i vitögat. En uttalad tanke som gäller än idag, men det finns olika sorters provokation. Vissa kan kanske vara nödvändiga, andra är fullständigt onödiga kanske till och med kontraproduktiva. De två exemplen visar just det onödiga och det vulgära. Tolerans handlar om helt andra saker än de som framförs, det borde de som har fått utstå hat förstå bättre än andra. Mer om Järva Pride och den provokationen den innebar har Fnordspotting bloggat om.

Queers for PalestineYtterligare ett exempel. En Palestinsk stat har aldrig funnits, alltså kan den inte ockuperas så vad plakatet med påståendet gjorde i tåget kan man fråga sig Foto: Expressen

Löjesguiden nominerar idag vänsterextremismen och dess representanter till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni är indoktrinerade i den rätta läran, marinerade i hat mot andra och med det klara målet att infiltrera allt som är gott för att omforma det till hat och hot. Ni kallar det godhet, alla andra med lite vett kvar kallar det ondska. Ni är därmed en rörelse som väl förtjänar nomineringen då ni lider av en väldigt skev självbild.”

När Hat Blir Fint

När hat blir fint får man inte kritisera det. När hat blir rumsrent mot vissa, är det bara andra som får använda den. Så tycks vissa hattifnattar resonera, sanningen är att inget hat är okej men det går dessa vissa förbi. Det är den tydliga läxan vi kan lära oss av de senaste dagarnas något förvirrade och inte minst fascistoida debatt från vissa håll. Det började med pride-gate i Falun där en viss osedvanligt osmaklig banderoll såg dagens ljus. Denna banderoll fångade några extra ögon och höjde ett antal ögonbryn, den fick helt enkelt vissa att reagera och det med all rätt.

Pride FalunDen beryktade banderollen Foto: Tommy Hanssons Blogg

Trots de goda intentionerna och de någorlunda sansade tongångarna i debatten ifrån de som kritiserade, var detta kanske det sista de borde ha gjort. Att kritisera är förbehållet dessa vissa få, men inte andra. Särskilt inte om de enligt postmodernt tänkande är en del av förtryckarapparaten och den stackarn som hatar bara en del av en utsatt och stigmatiserad grupp. Så det fina hatet skulle hållas fint, även om det var ofint. Dags för stormtrupperna med andra ord. För trots att vi har åsiktsfrihet och yttrandefrihet är det ju bara vissa som åtnjuter denna ynnest. Allt i enlighet med de galenskaper som kallas postmoderna teorier som så många inom svensk vänster har anammat för att kunna utöva fint och rättfärdigt hat och samtidigt stoppa andra från att yttra sig. Nu hade alltså pride-rörelsen blivit indragen i denna kökkenmödding.

Tidningen DT (Dalarnas Tidningar) kunde snart avslöja att SSU Dalarna med sin distriktsordförande (!) hade kastat sig in i debatten. Sofie Eriksson ville med sitt inlägg inte kritisera de som hade skrivit banderollen, hon ville inte heller rikta kritik mot Prides ledning för flathet eller för den delen slå ett slag för att hat bör hållas utanför debatten – Nej, hon ville kritisera LUF (Liberala Ungdomsförbundet; Folkpartiets ungdomsförbund) för att de hade valt att publicera den smaklösa bilden. Hon anklagar dem för att smutskasta hela pride och menar att publiceringen inte ”Står upp för allas lika värde”. Snälla Sofie, det är ju just det publiceringen gör.

Genom att visa hur smaklös och låg argumenteringen är från vissa håll, visar man också att det finns människor till och med inom pride som INTE står för allas lika värde. Man pekar med bilden också på vikten av att alla andra som står för allt annat än det som bilden visar, måste stå upp för just allas lika värde. Kom ihåg att även människor som har röstat på SD eller borgerligheten är människor, ett faktum banderollskaparna tydligen inte tyckte.

Sofie ErikssonSofie Eriksson försvarade det oförsvarliga Foto: DT

Pride är inte i stort ett hemvist för hatet, det förstår jag också. Där finns människor som också dom tror på allas lika värde, men det är inte dem vi pratar om. De vi pratar om är de som försöker att förringa, sopa under mattan och som vill få oss att tro att det som har hänt i själva verket aldrig har hänt trots att det har har det. För trots alla goda intentioner, har det nästlat sig in företeelser som inte är okej också i dessa led vad du än försöker att försvara det med Sofie. Tyvärr är detta inte det enda tecknet på att inskränktheten och hatet har nått också Pride.

Nästa exempel och med vilken flathet ledningen för arrangemanget uppvisar, inträffade i det stora huvudtåget i Stockholm.
I tåget gick en rad organisationer för att visa sitt stöd, en av dessa var den judiska församlingen i Stockholm. Buropen och busvisslingarna som mötte dem talade sitt tydliga språk, twitterströmmen också den. Anledningen till tilltaget var vissas koppling mellan judar, staten Israel och denna stats krig på Gaza-remsan mot palestinierna och deras ledning inom Hamas. En koppling som tyvärr är fullständigt bisarr då alla judar inte ställer sig bakom Israels agerande, men vad gör det när det fina hatet ska ventileras. Twitterinläggen och en arg replik (vem har inte rätt att bli det efter ett sånt påhopp!) finns att läsa på bloggen ”Sverige är inte världens navel”. Lägg särskilt märke till att en av tillskyndarna av försvaret för handlingen, är ingen mindre än ”komikern” Martin Soneby. Man kan också läsa om hatet som mötte judarna i SVD:s artikel om påhoppet.

Martin SonebyMartin Soneby – Talesperson för antisemitism?

Fast tyvärr är exemplen fler än så. Enskilda eller enstaka organisationer har i Prides namn under årens lopp begått en del andra övertramp. Vem kan förbise organisationen Ofogs försök att 2012 försöka utestänga poliser och militärer från att gå i paraden utan att ledningen återigen reagerade. I nättidningen Sourze kan man läsa om händelsen. Så jag är ledsen Sofie, men taket är inte alltid så högt ens i Prides organisation, en rörelse som vill framhäva att de står för tolerans och kärlek men som alltså i sina delar står för något annat. Och nu har det alltså hänt igen, den här gången är det lika ookej som då men inget tycks hända. Istället lägrar sig tystnaden och den interna kritiken mot delar av den egna rörelsen (LÄS: ABSOLUT INTE ALLA) där en rejäl debatt skulle behövas efter det inträffade. En debatt som alltså istället lyser med sin frånvaro.

Löjesguiden vill härmed nominera SSU Dalarna, Pride och Martin Soneby till nomineringarna till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för SSU lyder: ”För er envisa kamp för det ”goda” hatet där ni har försvarat det oförsvarbara. Demokrati tycks för er vara en rätt för vissa att säga vad de vill, medan andra inte ska säga någonting alls.”. Motiveringen för Pride lyder: ”Er oförmåga att markera är talande. Det är bättre att ha vänner som väcker uppmärksamhet och vinner tidningsrubriker, än att ha vänner som håller sig till schysta spelregler för alla men aldrig skapar kontroverser. Ni har därför gjort er till en organisation som delvis har legitimerat det oförsvarliga hat som finns därute. Motiveringen för Martin Soneby lyder: ”För dina nedsättande och hatiska twittermeddelanden är du ett föredöme för all typ av hat och ringaktning. Allt från Israel, judar och artisten Timbuktu, som av dig kallats ”bög”, får sig en skopa av det fina och rättfärdiga hatet. Du har därmed blivit en talesman för just detta ”fina” hat som inte alltid är så roligt som din konstiga konstiga infall antyder.”

Andra bloggar där man med fördel kan läsa mer om Banderoll-gate:

Susanna Varis skriver om den skeva bild som ligger bakom

Bloggen Frihetssmedjan skriver om det demokratiska problemet med påhoppet.

Hoforsbloggen tar också den föredömligt upp diskussionstråden till varför tilltaget är ett problem.