Enögdhet och mediedramaturgi

Svenska journalister försöker ju som vi alla vet att spela objektiva. Det är de inte utan istället blir resultatet oftast bland det mest enögda som går att uppbringa. Så långt är inget en nyhet eller på något sätt sensationellt. Det som däremot är sensationellt är hur lite de är beredda att inse eller ens se det uppenbara. Det blir helt enkelt tilt innanför skallebenet när journalister ska börja ifrågasätta sin egna syn på verkligheten och den egna agendan. Det blir kort och gott syntax error i programmet.

I tisdagens Rapport var  det just så, man slog nytt rekord i ren galenskap därför att agendan som man ville torgföra redan var satt. Man ville framföra ett budskap, alltså vinklade man det så att det hela gick fram. Mottagaradressen hette godhetsapostlarna som antagligen satt hemma och darrade av harm. Länken hittar du här under och åtta minuter in i programmet handlar ett reportage om flyktingar (vad annars!). Dramaturgin är upplagd så att den som beter sig som vissa utpekade länder bör skämmas ordentligt.

Det börjar alltså ungefär 8 minuter in i programmet där fokus sätts på Estland. Lisbeth Åkerman sätter genast ribban, genom att berätta att landet under de senaste åren nästan inte tagit emot några flyktingar alls riktas kanonsalvan in. För att förstärka det hela läggs en extra betoning på ord som ”knappt”, ”Alls”, ”trots det” och ”stängsel” som för att dramat ska bli extra upprörande. Understrykandet har en poäng, man ska styras känslomässigt.

När svensk media sätter fokus på vissa ämnen blir det genast per automatik endimensionellt. Ett sånt är migrationsfrågan där de miljöpartistiska journalisterna alltid ska utmåla alla med en kritisk syn som satan själva. Det är nog lättare för humlan som inte borde kunna flyga att göra det ändå, än att få till en debatt där fakta behandlas för vad det är. Foto: By jeffreyw – a little better, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=23089360

Pulsen höjs, alla med vänsteråsikter har nu vässat öronen och vädrar morgonluft. Man kan riktigt  känna blodvittringen i vattnet. För att ytterligare visa hur djävligt allt är, berättar man att nu bygger Estland ett flera mil långt stängsel mot Ryssland för att hejda flyktingarna. Så börjar reportaget signerat Hasse Svens. Ingenstans nämns att ett land har rätten att värna sina gränser eller att det är myndigheternas uppgift att se till att försvara dessa med militär makt om så behövs. En poäng som vi i Västeuropa har missat för övrigt.

Hasse Svens fyller i där Lisbeth Åkerman har lämnat över. Också han använder betoning på ord som vägledande för att få ett budskap att gå fram. Här finns också hårda fakta. Mohammed Hanafi som intervjuas i reportaget kan berätta om sin dramatiska flykt genom Ryssland för att kunna komma till Estland. Han tvingades fly från gränsvakter och simma i iskallt vatten över gränsen. Allt för att nå friheten men de dumma esterna säger genom sin talesman Janek Mägi att det är för att stoppa flyktingarna som man bygger hindren.

Korrespondenten missar därmed flera viktiga poänger. Exempelvis har han inte hört den debatt som rasar i Finland om att Putins Ryssland (Yle) medvetet skjutsar över flyktingar som vistats i landet under flera år trots att Hasse Svens bas är just Finland. Anledningen till förfarandet skulle vara att ryssarna vill testa Finlands gränsförsvar och hitta de svaga punkterna för ett eventuellt anfall. Varför skulle inte Estland resonera likadant eller misstänka att problemet med gränsöverträdelser hade samma skäl där som i Finland?

Nästa poäng som också reportern missar är att om Ryssland blandar sig i konflikten i Syrien med direkta militära insatser och därmed skapar en andra flyktingvåg på den som redan har drabbat väst, har man då inte också ett ansvar att ta om hand om det som blivit resultatet? Här drabbas alltså vi i väst av något de i Ryssland i varje fall delvis är ansvariga för, men det ansvaret avsvär man sig!

Det man inte vill se finns ju inte och finns det ändå så kan man ju alltid använda dem till att testa t ex gränsförsvar. Så tycks herr Putin resonera enligt finska och kanske också estniska forskare. Ett faktum som magiskt förbigår SVT när deras  propagandamaskin går igång Foto: Wikipedia

Ett alternativt sätt att se på det som händer hade varit om Hasse Svens hade sett att man kanske skickar över de som har sökt sig till Ryssland. Många gånger trots att de har vistats i landet i flera år, något som faktiskt bryter mot flyktingkonventioner. När sedan problemet blir Estlands och man reagerar som man gör, då är Hasse Svens där med sina pekpinnar och något naiva svenska syn på verkligheten. För att inte tala om den enögda bild han sen tecknar.

I denna ingår bland annat att påpeka att man förbundit sig att ta emot 349 kvotflyktingar till landet, men hittills inte tagit emot en enda . Ändå har estländarna mage att i bild manifestera sina protester mot att landet nu tar emot flyktingar alls. Detta utan att reflektera över landets historia och erfarenheter av hur andra människor har kommit dit som ”vänliga besökare”, men inte varit fullt så vänliga som de velat påskina. Återigen skapas alltså en poäng genom att bortse från alla fakta i målet.

När Hasse Svens pekoral till sist klingar mot en slags final ljudligt ackompanjerad av pålagd musik, kommer så dödsstöten för trovärdigheten i SVT:s förmåga att ens förmedla reportage på ett objektivt sätt. Dödskyssen levereras av Mohammed Hanafi själv när han berättar att hans Syriska hustru, som för övrigt inte får uttala sig själv (!), tycker att det borde få komma fler. Inte för att det är humant, utan därför att det vore trevligt med fler som likt henne bär slöja.

Ytterligare en faktor som Rapport alltså missade. En man och hans familj i ett främmande samhälle och receptet är att fler ska vara som hans hustru dvs beslöjade. Om man har en historia som Estlands av ständiga ockupationer, befolkning som har blivit deporterad av sina nya herrar och fått sin nationalkänsla trampad på, reagerar man oftast på samma sätt – man protesterar. Har man dessutom utsatts för en medveten kampanj av försök till förryskning, kanske man inte längre är lika mottaglig som Hasse Svens och Rapport vill.

Främlingen ses med både oro och misstänksamhet och en sån faktor som att vilja stöpa om samhället efter sina ideal spär på fientligheten och inte undra på det. Det finns trots allt en hel del människor i det estniska samhället som inte bara har släkt som utsattes för detta oerhörd med start 1940, utan som också kommer ihåg känslan av ofrihet och förtryck.

Få i Estland har glömt den stora ondskan landet utsattes för i kölvattnet på Molotov-Ribbentroppakten och den ockupation som följde. Här en propagandaaffisch från landet som säger ungefär: ”Fredskrafter är oövervinnerliga”. Med ”fredskrafter” menade man förstås den ”trevliga” ockupationen landet utsattes för som bl a ledde till att 50 000 ester tvångsomflyttades till Gulag. Foto: Wikimedia Commons

För när dåvarande Sovjetunionen påbörjade sin ockuperation av Estland 1940 med påföljande massdeportationer som följd, är det få i dagens Estland som har glömt. Dessa kan du läsa om i länken här under. Inte heller har de glömt det svek som beseglade deras öde i femtio år när Molotov-Ribbentroppakten (Levande Historia) undertecknades bakom deras rygg av Sovjetunionen och Tyskland.

Klicka för att komma åt brott-mot-manskligheten-under-kommunistiska-regimer-forskningsoversikt.pdf

Den detaljen missade alltså både Rapport och Hasse Svens och frågan är om alla dessa missar är avsiktliga eller om det rör sig om ren inkompetens. Men det slutar inte med det. Att helt och hållet missa den delvis parallella debatten som pågår i grannlandet Finland som Svens använder som bas för sin korrespondentverksamhet i närområdet, tyder på att de uppenbara missarna faktiskt skulle kunna vara medvetna och beräknade.

Reportaget spelar på känslomässiga strängar såväl som faktavidriga och slutresultatet är en bild av en nation som saknar både empati och hjärta. Kanske en lite förhastad slutsats om man hade valt att se till all fakta istället för viss. Men man vill alltså framföra ett redan från början bestämt budskap – ”alla säger att det är viktigt att ställa upp och hjälpa till, men få andra än Sverige ställer upp när det behövs”.

Trots den negativa bilden jag beskriver är jag ändå tacksam. Nu finns inte längre någon tvekan om att SVT har en agenda och att den knappast är objektiv. Tydligare än den bilden som framtonar i reportaget kan man inte göra den och Rapport, SVT och den journalistkår som jobbar där har därmed avslöjat sig för vad de är – subjektiva med en klart uttalad agenda.

Deras hela värv bygger på att skapa bilder och illusioner av verkligheten genom att helt enkelt plocka väl valda delar av denna och tala om den som ”sanningen”. Förvrängda fakta kan dock aldrig bli annat än den förbannade dikt och lögn den är. I dagens medievärld står svenska journalister ut som en förebild i den kamp som pågår mot verkligheten och till den skaran hör definitivt SVT och Rapport efter detta reportage.

Journalister i Sverige 2016 ser mer sig själva som människor ämnade att skapa illusioner av verkligheten snarare än att rapportera den. Förvrängningar, utelämnande av avgörande fakta och ett ensidigt perspektiv är alla de metoder de använder och som i Rapports fall är det övertydligt Foto: By Chambermagic – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=18107432

Här har man ju anammat en väl beprövad metod från länder som Sovjetunionen och Nordkorea. Plocka bort ”irrelevant” fakta som inte hör till saken, sätt dig till doms över vad som är ”irrelevant” och forma till sist nyheten på falska eller delvis falska premisser. Jag trodde vi hade kommit längre än så, men tydligen är journalistik i Sverige 2016 liktydigt med Pravda 1934.

Kanske då rätt passande att också de som ska granska övertrampen nu fullständigt har genompolitiserats och därmed gett upp kampen mot fördumningen som pågår i Svearnas land. Ledamöterna i nämnden som är satt att granska i Granskningsnämnden (Dagens Media) är ju nämligen politiker utsedda av regeringen och därmed också lojala med den hand som föder. Tur för SVT, annars hade de ju legat riktigt illa till vid en anmälan.

Löjesguiden nominerar för en gångs skull inte regeringen utan deras underhuggare SVT till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Oberoende? Skämta inte med oss!”

Dessa fantastiska journalister

”Att angöra en brygga” är en av mina favoritfilmer i humorgenren. Den alltid lika fantastiska Monica Z sjöng gudomligt låten ”Att angöra en brygga” som började med textraden ”Åh, dessa fantastiska män som vet hur man angör en brygga”. I vår tid har dessa fantastiska människor ersatts av andra lika fantastiska män och kvinnor. Vi har ju blivit mer jämställda sedan filmen gjordes. I vår tid kallas dessa män och kvinnor ”journalister”. Mer om undermåliga journalister har Fnordspotting bloggat om.

Precis som amatörerna i filmen är nog rapportskrivaren inte mogen sin roll. Att bestämma sig för slutsatserna innan rapporten ens påbörjats är inte särskilt seriöst. Foto: SFI

Fast så fantastiska är de inte när allt kommer omkring. Tvärtom är de emellanåt riktigt slarviga med fakta som behandlas likt massproducerad Sodexo-mat. Dagens exempel kommer från en tidning som jag hade visst förtroende för, men det upphör nog allt mer. SVD har ju annars haft en riktigt vass samtidskommentar om politiken men nu håller också dom på att bli en del av etablissemanget. Följande artikel (unvis.it) är studien av den osaklighet som skakar också SVD.

I artikeln tas det brännande ämnet rasism upp och vi kan läsa att hatbrott riktade mot människor med afrikanskt ursprung har ökat med 41%. Hemskt, men är detta verkligen sant? Tveksamt är nog det rätta svaret! För läser man artikeln saknas vid redovisningen flera viktig frågor, har antalet anmälningar ökat eller har de faktiska hatbrotten ökat? Hur ser siffrorna ut mellan dessa två helt olika sidor av samma mynt? Kan man förklara siffrorna med en ökad benägenhet att anmäla? Tar siffran hänsyn till den ökade andelen afrikaner i det svenska samhället och ställer siffran i relation till detta?

Varje person med något seriöst i blicken bör nog ställa sig dessa frågor. Möjligen kan den som vill se rasism i allt kan peka på att BRÅ har tagit fram siffrorna och att dessa brukar ställa sig denna fråga. Sanningen är dock att inte ens de kan ge ett definitivt svar på dessa  och därmed är den fortfarande obesvarad. Än mindre redovisas dessa siffror i artikeln, istället får vi en slutsats som baseras på ett enda jaså!

”Som man fråga får man svar” är talesättet som gäller mer än någonsin. Påståenden som är ogrundade tyder inte på att den delen av jobbet har skötts ordentligt och inte heller reaktionerna på rapporten tyder på att det finns fog för större förtroende Foto: ”QuestionMarkWoman1922” by National Photo Company – Wikimedia

”Afrofobisk” är ett ord som går igen i artikeln. Ordet ”fobi” betyder stark irrationell rädsla och kommer från grekiskans ”fobos”. Den som verbalt eller fysiskt attackerar en person är inte rädd, snarare en hatisk och ilsken person. Att som i artikeln använda det påhittade ordet ”Afrofobisk” är alltså gravt missvisande.

Ordet är helt enkelt missriktat och beskriver inte det som händer i en person som attackerar. Men återigen visar alltså journalistkåren upp en full arsenal av missvisande och felaktiga påståenden eller uppgifter. Hur vore det med lite mer vetenskaplighet i journalistkåren? Mer om vetenskapliga blundrar i kombination med journalisters okunskap hittar du på bloggen Susanna’s Crowbar.

Alla som vill se rasism i alla företeelser vill säkert återigen peka på det seriösa i påståendet, genom att visa att det faktiskt finns akademist stöd för tesen i form av docent Tobias Hübinettes understöd i frågan. Inte helt oväntat är han docent vid Södertörns Högskola, högskolan för ideologisk utbildning och som dessutom har certifierade metoder för akademiskt färgad hjärntvätt.

Bara det faktumet att jobba för en ideologiskt färgad och illa dold politisk omskolningsverksamhet som Södertörns Högskola borde diskvalificera snarare än ge meriter

Tobias Hübinette var politiskt engagerad anarkist och syndikalist, det finns anledning att tro att han inte har ändrat sig så särskilt mycket på de punkterna. Att vara uttalat vänster tycks ju vara regel snarare än undantag för att få tjänst på skolan. Hans åsikter är naturligtvis hans rätt att ha, men tyvärr säger också erfarenheten i varje fall jag har att trovärdigheten hos dessa grupper tangerar att bryta noll-nivån. Grumligt med andra ord och inte gör nästa lilla dubiösa detalj saken bättre.

Han var också under en tid aktiv inom AFA. Där sprack definitivt auran av trovärdighet eftersom AFA var en organisation skapad av, till för att och med siktet inställt på att ställa till med bråk, slagsmål och ännu mer bråk. Trovärdighet? Nej, inte alls! Under sin tid i organisationen hann han med att dömas för förtal och ofredande. Där rök nog sista illusionen av trovärdighet är jag rädd. Åberopar man Tobias Hübinette som en auktoritet på på någonting, säger det mer om den som åberopar än om själva fakta i målet.

För att sätta sista spiken i kistan på det argumentet kan man bland hans meriter notera det osakliga uttalandet att alla vita människor är rasister. Säg mig Tobias, är inte det rasistiskt? Det handlar ju ändå om generaliseringar gällande en hel folkgrupp baserat på några fås beteende. Han har också misshandlat en pojke efter att denne kallade honom ”Kines”, kartlagt meningsmotståndare inom framför allt moderaterna åt AFA och önskat att västvärlden ska gå under i blod och lidande.

Sex Pistols sjöng om anarki i ”I am an anarchist”, Tobias Hübinettte var det på riktigt. Hur trovärdig är man om man faktiskt vill störta samhället i lågor och mörda folk för att de är vad de är? Foto: ”SexPistolsNorway1977” by Riksarkivet (National Archives of Norway) Photograph: Billedbladet NÅ/Arne S. Nielsen – Wikimedia

När man med den bakgrunden betänker att det är just Tobias Hübinette som en av de tre ansvariga för rapporten blir man bekymrad. De övriga två är Victoria Kawesa och Samson Beshir. Vi som medborgare finansierar och betalar en persons ”forskning” som mynnar ut i en ”rapport” baserad på dumheter, tyckanden och felaktigt användande av fakta. Du betalar för forskning som inte är värd namnet helt enkelt. Rapporten beställdes redan under Alliansens regeringsperiod av Erik Ullenhag. Här under hittar du länken till rapporten.

Klicka för att komma åt Afrofobi-20140203-f%C3%B6r-webben.pdf

Victoria Kawesa är forskare också hon och har bland annat ställt upp som riksdagskandidat för F!. Länk till den uppgiften från F!:s hemsida (unvis.it). Redan där deklarerar hon att hennes viktigaste uppgift om hon väljs, är att bekämpa rasismen och förhindra hatbrotten. Hur kan en person som redan där lägger fokus på vad som är problemet i samhället, väljas ut att skriva en rapport i ämnet? Resultatet blir inte helt oväntat allt annat än objektivt. Hennes parti är ju dessutom ett av de partier som betonar frågan mest.

Till sist är också Samson Beshir ett problematiskt val. I Sverige finns exil-eritreaner, denna grupp är inte homogen. En del har flytt från vad som anses vara en av världens hårdaste diktaturer, en del är regimtrogna. Länk här till SVD om diktaturens övergrepp. 2013 Sattes tre eritreanska föreningslokaler i brand som ett resultat av spänningarna mellan de två grupperna. Det bisarra var att det hela slutade med att de regimtrogna anklagade svensk media för att ligga bakom bränderna. Tidningen Expressen skulle ha tystat ner orsakerna till bränderna och till och med uppmanat till dådet. Mer om det i Expressen (unvis.it).

Lek med tändstickor slutar aldrig bra, inte heller i fallet Eritreanska föreningslokaler som sattes i brand. Men att anklaga svensk media för att vara en del av en kampanj som ligger bakom hela händelseförloppet är rätt smaklöst Foto: ”Extinction Intellectual” by درفش کاویانی – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

En av dem som ställde sig bakom detta synsätt var just Samson Beshir. På sajten Newsmill (artikeln går tyvärr inte att hitta) ställer sig Beshir bakom synsättet att bränderna var anlagda av terrorister och att tidningen Expressen hade bedrivit en kampanj mot offren dvs han och hans meningsfränder. Man åberopade till och med en händelse från 2011 där ett tiotal personer gick till angrepp mot de regimtrogna under en demonstration. Hugg och slag hade utdelats och dessa tio skulle haft anknytning till Expressen (!).

Den springande frågan här är om en person som handskas så vårdslöst med sanningen och fakta, samtidigt kan sättas att skriva en rapport där den objektiva sanningen står i centrum? Rapporten kommer ju att få konsekvenser för lång tid framöver inrikespolitiskt. Att påstå något är inte detsamma som ett bevis och i den här historien är påståendena rätt många. Hur rimmar det med de kvalitetskrav som borde ställas på en svensk utredning?

Kitimbwa Sabuni representerar Afrosvenskarnas Riksförbund och har som sådan uttalat sig i artikeln och i rapporten. Han har där en väldigt viktig och riktig anmärkning som hedrar honom. Han säger så här i intervjun:

”Han menar att det finns en föreställning om att våld mot svarta enbart begås av vita extremister. Men det uppmärksammade fallet då Yusupha Sallah för två år sedan misshandlades och höll på att kastas från en bro i ytterområdet Kroksbäck i Malmö visar att verkligheten inte är så enkel.”

Tack Kitimbwa, det här fallet visar just det jag har sagt tidigare och säger igen när jag påstår att rasism inte sitter i en hudfärg eller ett språk, utan i den sammanfattande faktorn ”Homo Sapiens”. Vi är helt enkelt alla kapabla att bli rasister. Fallet från Malmö stärker den tesen och visar dessutom att rasism kommer precis som Kitimbwa säger, från ibland oväntade håll.

Fallet som för två år sedan väckte stor avsky i Malmö, handlade om att Krokbäcksbon Yushupha Sallah en kväll var på väg hem med sin då ett och ett halvårige son. Mitt på en gångbro i bostadsområdet möter han en före detta bekant som samlat ihop ett gäng för att skipa lite ”rättvisa”. Ett tiotal personer deltog i misshandeln som slutade i att man försökte slänga ner Yusupha från gångbron. Här (unvis.it) hittar du artikeln från Sydsvenskan där det inte med ett enda ord omnämns att samtliga gärningsmän var av utländsk härkomst.

Jag instämmer helt, det som hände Yusupha Sallah var en av landets hittills mest vidriga händelser. Det som vore på sin plats vore dock att också journalister skrev om att dådet utfördes av en annan invandrare. Det var inte en ”rasistattack” i den bemärkelsen att tio förvirrade nazister dök upp för att spöa upp en icke-vit. Foto: Sydsvenskan

Med andra ord, i tidningarnas värld hängs vissa personer ut. Gärna med tonvikt på att de var vita medelålders män som i vanlig ordning misshandlade eller våldtog. Då tesen inte stämmer nämner man ingenting alls. Viss rasism, som jag inte förnekar finns, exponeras med all rätt, annan slinker under radarn. Att i det läget kalla sig ”nyhetsförmedlare” är direkt kränkande för intellektet.

Rapporten som nu är överlämnad till regeringen går nog tyvärr inte spårlöst förbi. Det mest otäcka är nämligen att inrikesminister Anders Ygeman sväljer åtminstone delar av rapportens ”sanningar” när han konstaterar att:

”Inrikesminister Anders Ygeman (S) konstaterar att Sverige har lång väg att gå i kampen mot rasism.”

Och säger att:

”– Det avspeglas i ett ganska hätskt samhällsklimat just nu.”

Jag skulle vilja säga att inte minst han själv, hans parti och alla andra inom sjuklövern nog ligger bakom detta ”hätska samhällsklimat”. Också alla inom samhällstoppen, eliten inom media, nöje och andra som konsekvent har målat fan på väggen och anklagat både skyldig och oskyldiga i samma veva. Vidare har man beskrivit ett samhälle och en debatt som delvis inte finns utom i deras egna huvuden då förstås. Den lätt paranoide, jag tillhör den skaran, har hela tiden anat ett motiv till dessa hätska utfall där man kan ana inskränkningar i det fria ordet i mer än bakgrunden.

Det bästa med denna rapport kommer dock som vanligt sist. Författaren till rapporten Tobias Hübinette får säga det med egna ord, har gör det så bra:

”Docent Tobias Hübinette tror att ökad social status skulle minska risken att utsättas för hatbrott.

– Staten borde verka för att afrosvenskar blir positivt särbehandlade inom områden som utbildning och arbetsmarknad.”

”Positivt särbehandlade”? Rapportförfattarna menar alltså på fullaste allvar att en minoritet ska få ensidiga fördelar inom utbildning och arbetsmarknad. I klartext betyder dessa fördelar helt enkelt företräde på grund av bakgrund. Om de tre hade  haft något vett hade han studerat de platser där detta redan har genomförts för att få en fingervisning om vad som komma skall. En sådan plats är USA.

En konsekvens därifrån är att spänningen mellan olika grupper i samhället har ökat istället för minskat. Anledningen är egentligen att en grupp har ansett att en annan grupp har fått orättvisa fördelar i och med företräde till t ex universitetsplatser. Bråken har till och med blivit så infekterade att anmälningar har gjorts och dessa har drivits hela vägen till högsta domstolen (HD). Mer om detta i SVD (unvis.it).

Ett samhälle där man medvetet ökar spänningen mellan olika etniska grupper därför att en får fördelar på den andra gruppens bekostnad är ett farligt samhälle. Trots de negativa erfarenheterna från USA, vill rapportförfattarna ha positiv särbehandling också här
Foto: ATA

En annan effekt man har fått är att man inte längre alltid får den kompetensen till företaget som bolagen vill ha. Anledningen är att här måste man ta hänsyn till ytterligare en faktor som inte längre handlar om kompetens och till sist komma med ett sammanvägt beslut som ibland innebär att man tar inte den minst lämpade därför att den är av ”rätt” kön eller etnicitet. Resultatet enligt många blir utarmning. På bloggen Chefsingenjören kan man läsa mer om det absurda i tänket.

I Sverige diskuteras nästan bara problemet ur en positiv synvinkel, den är dessutom en skiljelinje mellan vänster och höger. Ändå borde det ligga lika mycket i svensk vänsters intresse att vara lite mer kritisk till förslaget eftersom det i slutänden handlar om framtida välfärd och möjligheten att upprätthålla en sån. Här har man istället målat in sig i hörnet där positiv särbehandling är så fantastisk. Nej, den är bara en ny form av diskriminering som man kan läsa om i en rapport från Timbro som du hittar här under.

Klicka för att komma åt 75663848.pdf

Löjesguiden nominerar idag Tobias Hübinettes så kallade utredning till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Smart tänkt där Tobias. Du lägger först fram vad som verkar vara en seriös utredning, sen kommer du fram till slutsatser du hade bestämt dig för redan innan du satte första pennstrecket på pappret. Det mest skrämmande är dock att det finns folk som Anders Ygeman som går på det hela. Med ovetenskap i kombination med en imbecill regering kan man tydligen åstadkomma underverk. Det gör både din rapport och regeringen till vinnare i fallet och definitivt värdiga kandidater till priset.”

Också journalistkåren inte bara på SVD utan generellt måste tilldelas priset. Motiveringen lyder: ”Ingen yrkesgrupp kan som ni uppvisa vad dåliga kunskaper innebär och hur ren oprofessionalism ser ut. Ni är en talande skrivande katastrofzon vars enda uppgift tycks vara att sprida propaganda för att dupera folket. Att ni gör det med dåligt underbyggda artiklar där fakta är på gränsen till förvrängda, bekymrar er inte. Ert största fokus är ju fortfarande propagandan. Det gör er till en formidabel kandidat till priset.”

Ett Försvarstal

Människans behov att hata tycks oändligt. Vi hittar dagligen nya vägar att kanalisera våra frustrationer och skapar istället bara i processen nya. I Sverige är vi ju så moraliskt överlägsna att vi måste påpeka hur duktiga vi är i snart sagt alla sammanhang. I den nationella processen är vi ju överlägsna länder som USA enligt oss själva, detta trots att många av oss inte ens har varit där så är vi experter på hur dåligt det landet är. Allt för att vi själva är överlägsna och dom underlägsna. I nyhetsrapporteringen råder samma förhållande, vi är bra – dom är dåliga. Vi får snart sagt varje dag en ny liten lektion i detta och vi tycker väl snart att vår egna form av nationalism är helt naturligt trots att det inte är det.

I Sverige är vi inte nationalister trots att vi är det, men moraliskt överlägsna är vi (?)
Foto: Apfelfreunde

Den senaste i raden av nyhetsrapporteringar kom i går kväll på rapport 19.30. En vanlig nyhet förvandlades till en mellan raderna subtil liten demonstration över hur överlägsna snart sagt alla länder är jämfört med vårt egna favorithatobjekt. Inslaget handlade om tillslaget mot Al Qaida där Amerikanska trupper försökte frita gisslan i Jemen vilket misslyckades och två personer, en amerikan – Luke Somers och en sydafrikan – Pierre Korkie, sköts av sina kidnappare. Mer om händelsen här på SVT.

I Rapport berättas om fritagningsförsöket ca 19.35 in i programmet. Med illa dold munterhet konstaterar Katarina Sandström att det är det tredje fritagningsförsöket som misslyckas, men utan att veta om hur svår en sån militär operation är. Det är ju väldigt enkelt av oss att ha en åsikt om detta, vi har ju inte haft krig i det här landet på 200 år. Programredaktionen konstaterar också att den Sydafrikanske mannen skulle ha frigivits och därmed konstateras indirekt att han troligen dog i onödan. Organisationen från Sydafrika som mannen jobbade för hade ju fått löften om en frigivning och var på väg att hämta honom när tillslaget kom. Allt detta får vi lära oss i inslaget.

Luke Somers dog….Foto: Sverigesradio

….liksom Pierre Korkie Foto: Svenska Yle

Men vänta nu, redan där ställer jag mig lite frågande. För det första, hur vet den Sydafrikanska organisationen att det verkligen skulle bli så? En taktik organisationer som Al Qaida har är att hålla folk på sträckbänken och då ingår löften som plötsligt blir brutna löften i spelet. Därför hävdar jag att det visste dom inget om över huvud taget. Al Qaida och IS är notoriskt opålitliga, det har de visat förr. Fråga två: Om Al Qaida innan tillslaget hade lovat att den amerikanske gisslan kunde vara död inom tre dagar, vore det då inte extremt dumt att låta bli att slå till trots den Sydafrikanske gisslan? Återigen är jag kanske ensam om den synen men det vore kriminellt att inte ha försökt. Att gruppen som kidnappade honom försökte pressa USA på pengar nämns i förbifarten. Vad som däremot inte nämns är att pengarna, om de hade utbetalats, med all säkerhet hade gått till vapen och än mer elände. Skadan ett sånt beslut hade lett till omnämns inte med ett enda ord.

Pengar och vapen hör ihop, varför skulle man betala till Al Qaida Foto: Dreamstime

För att ytterligare understryka sin poäng som rapport har på sin agenda, klipper man in en känslomässig del. 20.10 In i inslaget lägger man in en bild på sydafrikanen och hans barn och sedan klipper man in ett uttalande från mannens fru som är mycket känslomättat. Vi har nu fått en snyfthistoria att gråta till och att hata det förbannade landet i väst till. Fortfarande nämns det bara i förbifarten att USA har fått tre dagar på sig att betala lösensumman som begärts innan amerikanen ska avrättas.

Somers avrättning var redan tidsbestämd, vad fanns det att vänta på? Foto: Amnesty

Det är också intressant att ändra perspektiv här. 21.15 In berättas äntligen att USA har som princip att inte betala lösensummor till terrororganisationer. Helt rätt om ni frågar mig. President Obama beslutar därför att ge order om ett fritagningsförsök eftersom att inte betala betyder amerikanens död. När attacken väl genomförs går det snett eftersom de av okänd anledning upptäcks. Ingenstans går man här närmre in på Al Qaidas skuld eller att den avskyvärda avrättningen genomfördes i kallt blod. Allt för att kunna hålla anklagelsens finger på USA igen förmodligen.

Rapport tycks inte lika intresserade av de egentligt skyldiga som att utpeka de som bara misslyckats Foto: Zazzle

21.50 In i programmet berättas att organisationen Gift of the Givers hade betalat 200.000 dollar för frigivandet av Pierre Korkie. Vad tror dom att dom pengarna kommer att användas till? Är det inte extremt korkat att betala pengar till terrororganisationer vars enda mål är att åsamka allt och alla maximalt lidande för att kunna söndra och härska? Frågor som rapport återigen inte ställer allt för att vi ska kunna hata den stora satan i väst lite till kanske. Som för att understryka den tesen tillåts hans uppdragsgivare till sist att berätta om hur känslomässigt turbulent det hela blev när Korkies fru först fick beskedet att allt höll på att lösa sig och sen fick höra att maken var död.

Hur mycket blod på händerna får man om man betalar? Frågan ställs aldrig i rapport
Foto: Ljudochbild

Återigen ställer jag mig i vanlig ordning lite undrande. Är möjligen utbrottet från chefen ett utslag av dåligt samvete? För om man skickar en person till en av de farligaste regionerna i världen har man ju ett ansvar. Organisationen har ett ansvar för denna persons säkerhet vilket han misslyckats med, de har ett ansvar för att lösa frågan genom att förhandla men inte betala vilket han också misslyckats med. Frågor som återigen inte rapport ens ställer sig, kanske igen för att vi ska få vår beskärda del av USA-hatet. Är det i själva verket inte så att varje person som reser till Jemen, oavsett syfte hur gott det än kan vara, måste antingen betala för livvakter som därmed ger säkerhet eller vara beredd på att man faktiskt ger sig in i ett getingbo? Jemen är trots allt tillhåll för Al-Qaida på Arabiska Halvön och något av ett utgångsland för deras operationer.

Man betalar inte till dem man i praktiken ligger i krig med Foto: Sligotoday

Till sist, visst är det beklagligt det som har hänt, två personer är döda. Trots det är jag evigt tacksam över att ett land som USA och också Israel faktiskt är några av de få länderna i världen som fattar vad det handlar om. En fiende som vi är i krig med och som använder sig av metoder ibland så avskyvärda att de inte är värda min sympati – tvärtom. Att de kidnappar och mördar gör dem bara än mer avskyvärda och man förhandlar inte med sådana människor. Så tyvärr rapport, jag köper inte er anti-amerikanska retorik och inte heller er journalistiska ohederlighet. Den kan ni behålla för er själva och hatet också för den delen. Bilden ni ger stämmer inte, den är betydligt mer mångfacetterad. Det är heller inte särskilt bra journalistik att hela tiden missa de relevanta frågorna men ställe de som inte är fullt lika intressanta.

Jag köper inte den här eller rapports hatiska propaganda men är evigt tacksam ett av de få länder som faktiskt bekämpar skit som IS och Al Qaida Foto: Content.Time

Jag kan till sist berätta att när jag nåddes av nyheten var jag i den extremt vackra staden Wien. Jag såg på både inhemska nyhetskanaler om det inträffade och också CNN. ALLA rapporterad något som åter Rapport med sina mediokra reportrar missade, nämligen skadan fritagningsförsöket åsamkade Al Qaida.

Där kunde vi få reda på att man hade skjutit ihjäl fem av medlemmarna och tillfångatagit en person. Vi kunde vidare läsa och få berättat att man hade kommit över dokument som kommer att hjälpa till i kampen i framtiden. Ingenstans något om detta som sagt. Det märks att jag är hemma i landet där nyheter är en del av propagandan och att vi dagligen hjärntvättas med falsk eller förvrängd information där massor av information utelämnas. Som sagt, det märks att jag är hemma. Jag drar täcket över huvudet och känner mig rätt uppgiven, men samtidigt sammanbiten och förbannad.

Löjesguiden vill med denna artikel nominera Rapport till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För er ytterst skickliga vinkling och spel med tittarnas känslor nomineras ni till priset. Ni gör er med stor bravur i den processen också till talesmän och kvinnor till det allra mest svenska vi har – hatet mot USA. Ni har därmed förlorat all journalistisk heder i och med att er objektivitet flög ut genom fönstret på 15:e våningen i och med reportaget. Som i stort sett alla journalister av idag har ni därmed inte längre objektiviteten för ögonen, snarare propagandan. I inslaget visade ni att den konsten behärskar ni bättre än objektiviteten.”