Vänsterpartiets och kampen mot verkligheten

Vänsterpartiet genomgår darrningar av harm efter EU:s toppmöte med Turkiet om migrationen till Europa. De är ju också ett av de partierna som helst ser en oändlig invandring som en möjlighet snarare än ett problem. Det infekterade läget har till och med fått så oanade konsekvenser att partiet talar om att bryta delar av samarbetet med Socialdemokratin och Miljöpartiet, främst är det vårbudgeten och budgetarbetet (DI; Archive) man skjuter in sig på.

För att få som man vill i förhandlingarna och sätta press på regeringen om migrationen har Vänsterpartiet nu börjat sikta in sig på vårbudgeten och hotar att inte längre delta. Det borde vara goda nyheter eftersom de ändå inte har något att bidra med vad gäller bra politik Foto: By NATO Training Mission-AfghanistanSSgt Sarah Brown/NTM-A Public Affairs – Afghan National Army soldiers train on heavy weapons, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27234624

Men skulle Sverige verkligen sakna dem om de skulle säga upp allt samarbete med regeringen? Det får naturligtvis var och en svara på, men för min del är svaret ett rungande nej. Jag kan helt enkelt inte för mitt liv ens se varför de skulle ingå ens som stödparti till regeringen. Partiet är ju helt enkelt fullständigt ute och cyklar i de flesta frågorna.

Mammografi till kvinnor är en bra sak, det säger jag inget om. Att öka denna så fler kan räddas säger jag knappast heller nej till men tänk om män fick samma resursökning. Män drabbas av prostatacancer vilket är den cancerform som ökar (Doktorn) mest och också den som skördar flest offer. Det är dessutom den vanligaste (Cancerfondens hemsida) cancerformen sett i absoluta tal. Ändå tycker Vänsterpartiet att det är rättvisa att enbart skjuta till pengar till kvinnors cancer.

Hade båda könen fått resursförstärkningar i cancervården hade de kunnat stoltsera med titeln ”rättvisa” men som det nu ser ut kommer allt sånt tal på skam. Det kommer än mer på skam när man betänker att partiet lägger förslag som avgiftsfri tandvård för yngre upp till 23. Sämre tandhälsa kommer med ökad ålder och ju mer arbeten som måste göras desto dyrare räkning. Istället ska i Vänsterpartiets värld de med egna högre utgifter, var de som betalar för dem som borde betala ur egen ficka.

När man till sist föreslår och får igenom avgiftsfri hälso- och sjukvård (Vänsterpartiets partiprogram ”Vänsterpartiet Gör Skillnad”; Archive) för patienter över 85 är måttet rågat. Tittar man på medellivslängden (SCB) i Sverige är den 84 för kvinnor och 80 för män. Reformen missar alltså de allra flesta och är mer trolig att gynna kvinnor än den gör samma sak för män. ”Rättvisa” är alltså åter inte ordet denna samling människor bör använda sig av.

Orättvisa och missförhållanden måste diskuteras, inte sopas under mattan. Det är nog det enda jag har och Vänsterpartiet har gemensamt. Problemet är bara att ingen kan som Jonas Sjöstedt eller Vänsterpartiet se till att kväsa debatten. Foto: By OSeveno – Own work, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45893732

Integrationspolitiken i landet är något av en ödesfråga för framtiden. Den som inte vill eller kan bidra till en lösning, lär också vara den som ser till att vi för många decennier framåt kommer att ha problem. Det är den rollen Vänsterpartiet har i den misslyckade politik som hittills har präglat statsmaktens rätt fåfänga försök att få någon rätsida på saker och ting. Integrationspolitiken i landet har ju nämligen havererat och de politiska partierna, särskilt Vänsterpartiet, vill inte se verkligheten eller skyller fiaskot på varandra.

För så fort någon i debatten (Aftonbladet; Archive) lyfter fram obehagliga sanningar eller ser på verkligheten (Expressen; Archive) med andra ögon än det av partiet godkända synsättet, är de där med  stridsyxan (Aftonbladet; Archive) för att kväsa diskussionen. De enda som tjänar på deras handlande är naturligtvis SD. Det bli så när man lägger locket på all debatt och mer eller mindre kväser denna.

Vänsterpartiet kan möjligen i det korta perspektivet stoltsera som högborgen för pk-åsikter, men kommer vi att tacka dem när misslyckandena idag fortfarande är misslyckanden imorgon? Det är ju nämligen då vi kommer att få resultatet av dagens misslyckanden och det är då vi kommer att få börja betala priset för att Jonas och alla andra vare sig vill eller kan se verkligheten.

Nu försöker Jonas Sjöstedt delvis gjuta olja på den debattens vågor med ett nytt inlägg (SVD; Arichive) i SVD i integrationsdebatten. Han misslyckas dock redan i andra meningen och resten blir en såväl sorglig som meningslös läsning. För i citatet ”Däremot ska inte hedersfrågan användas för att i svepande ordalag angripa muslimer, invandrare eller vissa förorter.” visar han varför Vänsterpartiet är partiet som inte vill förstå verkligheten utan istället bekämpar den.

Det var länge sedan vi i Europa upplevde stening och andra hedersrelaterade straff. När de förekom var de inte ens hedersrelaterade. Ändå påstår Jonas Sjöstedt att man inte ska skuldbelägga de ställen där det förekommer som för att koppla den till hela samhället istället för till de ställen hedersrelaterade förtryck förekommer. Foto: Av Annibale Carracci – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=15385043

Fråga man sig var hedersförtryck kommer ifrån så blir nämligen inte svaret ”Sverige”, en sån förklaring vore mer än enfaldig. Istället är det tyvärr gamla traditioner från andra delar av världen som spökar till det och det enda sättet det har tagit sig hit på är genom invandring. Jag ser inte negativt på invandring tvärtom har det sina goda sidor, men denna tillhör inte den. Att kväsa den debatten och förneka sambandet är inte heller det något att eftersträva, släpp debatten fri Jonas!

Inte heller tjänar Jonas några politiska poänger i det längre loppet på att påstå att att man inte bara ska utmåla förorten som centrum för denna smutsiga sedvänja. Hittar Jonas hedersförtryck på Östermalm får han gärna säga att jag har fel, men under tiden hävdar jag med eftertryck att det finns övertygande bevisning om att han i vanlig ordning låter de ideologiska glasögonen skymma sikten för honom. Därmed drar han samma felaktiga slutsatser som vanligt.

Tvärtom talar både Zeliha Dagli och Amineh Kakabaveh om hur det är just förorten som är problemet, men också om hur de få svenskar som trots allt finns där reser hem till innerstaden så fort kontoren stänger. Sanningen är ju att vårt land är så uppdelat mellan olika befolkningsgrupper, att de till och med bor på olika ställen. Hur sunt det är visar sig snart när förorten skapar sina egna lagar. Så fort polis (SVT; Archive) finns på plats, ses de som ett hot mot den alternativa auktoriteten som är de som egentligen styr.

Det enda Jonas Sjöstedt har bevisat med sitt uttalande är att han inte förstår. Han förstår inte att förorten brinner därför att folk känner hopplöshet och saknar framtidshopp, mycket beroende på den under de senaste 20 årens bedrivna politik. Han förstår inte heller att andra krafter än det officiella Sveriges håller på att ta över. Han och hans partibröder och systrar väljer därmed att stoppa huvudet i sanden. ”Sanningen svider” brukar det ju heta, men sanningen är också att ingenting blir bättre av att förneka den.

Ingen, inte minst debatten, hjälps av att en sida antingen doppar huvudet i sanden eller försöker lägga locket på. Jonas Sjöstedt försöker med båda tricken i ett och gör sig därmed till strutsen i sammanhanget. Foto: Av Another Believer – Eget arbete, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=46492838

Han förstår alltså inte att grunden till problemet är att folk av ett visst slag bor på ett ställe, medan andra bor i andra kvarter. Inte ens när han själv flyttar till Midsommarkransen (Bättre Stadsdel; Archive) i Stockholm där 18 % röstade på Vänsterpartiet i det senaste valet, förstår Jonas Sjöstedt sambanden. Hans politiska kamp mot verkligheten den bara fortsätter. Också hans felaktiga utgångspunkter som ligger till grund för de felaktiga antagandena lyser igenom.

Jonas är dock inte ensam i striden mot verkligheten, till sin hjälp har han ett helt parti som med idog energi fortsätter att lägga förslag (Aftonbladet; Archive) på hur man ska fortsätta att fjärma sig från den. Nu är man till och med inne på ett så klassiskt kommunistisk område som hur man ska kunna ”uppfostra” och ”forma” medborgaren till att ”tänka rätt”. Behövs mer än så för att folk ska börja förstå?

Det otäckaste är dock i mina ögon inte deras värdelösa förslag, utan att de får lov att inverka på och medverka till regeringens politik. Det bästa vore om man helt enkelt uteslöt dem ur allt beslutsfattande, men så är alltså inte fallet. Tvärtom fortsätter både Socialdemokraterna och Miljöpartiet att alltmer också dom lyssna på Vänsterpartiets alla felaktiga antaganden om verkligheten. De formar till och med sin egna politik (SR; Archive) utifrån deras teser.

För också i regeringen finns en samsyn med Vänsterpartiet om att tvinga verkligheten att se ut så som man själv vill. Som alltid är det uppifrån kommande dekret (Aftonbladet; Archive) vars enda syfte är att styra medborgaren att bete sig på ett för de styrande – dvs Socialdemokraterna – önskvärt sätt. Här finns ingen plats för egna beslut eller personliga viljor, allt ska bestämmas av farbror sosse med samarbetspartier. För i slutänden betyder individen ingenting i vår fina fantastiska socialiststat.

Det dubbelt trista är att konstatera att också regeringen har samma syn på politisk styrning som Vänsterpartiet. Medborgaren ska styras till ett önskvärt beteende och ingen ska kunna komma undan när allt styrs uppifrån som de marionetter vi ses som. Foto: Av User:Nicolás Pérez – Nicolás Pérez., CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=69300

Löjesguiden nominerar idag slentrianmässigt regeringen men också Vänsterpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er envetna kamp mot verkligheten och till och med viljan att betvinga verkligheten för att den ska stämma med er världsbild är tecken nog. Men när man som inom Vänsterpartiet är villig att inte bara förvanska verklighetsbeskrivningen, utan också se till att andra inte beskriver den i debatten är ett nytt lågvattenmärke satt. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

Ett missbruk av ord

Slår man på ordet ”rättvis” förklarar SAOL att det betyder ”opartisk” vilket betyder att man inte tar parti, att man är neutral och inte gynnar någon annan framför det egna intresset  eller en grupps. Svensk vänster åberopar ju ordet ”rättvisa” hela tiden och menar att man strävar efter just detta. Problemet är att det gör de inte alls, långt därifrån faktiskt. ”Rättvisa” är nog en av de sista orden de ska använda om de vill vara trovärdiga för nu har ett nytt exempel som med tydlighet visar hur fel de är ute.

Regeringen gör ju utredningar som leder fram till förslag om åtgärder i en speciell fråga. De som utreder är antingen utifrån inhämtade som på konsultbasis får ett uppdrag eller så är det tjänstemän som får i uppgiften att komma fram med förslag på initiativ från någon minister. Mehmet Kaplan är ju landets bostadsminister men också ansvarig för it-frågor och han har gett i uppgift åt en grupp utredare att komma fram med förslag till åtgärder mot snedfördelningen till it-utbildningar där en förkrossande majoritet är män.

I dagarna la så Digitaliseringskommissionen fram sina förslag för it-ministern och det är en läsning som får en att undra. Kvinnor ska få sina studielån avskrivna om de väljer it-utbildningar. De ska alltså om utredningens förslag förverkligas få gratis utbildning. Redan här börjar ordet ”rättvisa” kännas mossigt och förlegat. För vad är det här för rättvisa? Här hittar du Computer Swedens artikel om saken.

Vår tid och vårt samhälle är besatt av rättvisa. Ändå är det allt annat än just detta vi hela tiden skapar med bland annat kommissionens förslag. ”Rättvisa” har istället blivit ett tomt ord för plakatpolitiska snabba och billiga poänger. Foto: ”Brass scales with cupped trays” by Toby Hudson – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

En sida får betala fullt ut med ränta och allt, en annan ska få allt gratis? Knappast rättvist! Män ska här nöja sig med mer kostnad för hela festen, men mindre utrymme och möjlighet till utbildning. Det är ganska magstarkt att konstatera hur ordet ”rättvisa” här missbrukas. Fnordspotting har som alltid bloggat utmärkt om förslaget.

Men problemet går djupare än så. Under perioden 2002-2012 var 60 % av de som valde högre studier kvinnor, andelen män var under samma period 40 %. Sedan dess har snedfördelningen blivit än värre. Den borde det göras något åt och förslaget är inte ett som hjälper till i den processen. Tvärtom skulle den spä på snedfördelningen. Vi skulle alltså än mer skynda på marschen bort från ett jämställt samhälle och därför är förslaget ett som borde hamna i dokumentförstöraren. Statistiken om högre studier hittar du från SCB.

Sen har vi det här med det fria valet. Jag tror benhårt på att man bör syssla med det man har ett intresse för och det man är bra på. Människor som tvingas eller ”övertygas” om att ta andra vägar än dessa lär bli usla i sin yrkesroll. De har ju inget egentligt intresse för det de sysslar med, utan har valt en yrkesbana för att det är plakatpolitisk riktigt.  Motiv som att man ska slå ett slag för saken eller därför att man lockas av de ekonomiska villkoren som i exemplet, ger inte motiverade människor.

Inspiration och viljan att välja något är alltid bättre än ekonomiska morötter som snarare handlar om att ”styra” människor i rätt riktning. Det är också bättre för slutresultatet, i det här fallet it-produkter. Stimulerar istället i skolan och uppmuntra, men förslaget andas snarare gammal mossig styra-uppifrån-politik Foto: Wikimedia Commons

Istället borde man stimulera tjejer att söka sig till branschen, men nu när den könsmotiverade revolutionen rullar på tar väl sånt för lång tid och det politiska tålamodet är kort. Det blir nog lättare och skapar billiga politiska poänger om man genomför förslaget trots att det är idiotiskt. Så bli inte förvånade om förslaget faktiskt dyker upp som en klatschig politisk klyscha i form av ett färdigt förslag från bostads- och it-ministern.

Man kan också med framgång vända på argumentet som framförs och leka med tanken på vad som skulle hända om man genomförde det. Tänk er sjuksköterskeutbildningar, lärarutbildningar eller veterinärutbildningar. Här är övervikten unga kvinnor förkrossande. Om man åberopade könsobalansen i utbildningarna och menade att ett sätt att få in fler unga män vore att få ge dem gratis utbildning genom avskrivning av studielån, vad skulle hända då?

Min gissning är att det skulle sätta fart på Sveriges alla kvinnoorganisationer som t ex Sveriges Kvinnolobby. Slagorden skulle hagla där det hette ”orättvisa”, ”gubbväldet har talat” och så vidare. Det är naturligtvis en spekulation från min sida men visst vore det intressant och inte heller helt otänkbart att reaktionerna skulle bli just dessa. Det är också, förutsatt att jag har rätt, riktigt intressant att konstatera hur olika ordet ”rättvisa” tycks tolkas i olika sammanhang.

Lek med tanken, vad hade hänt om förslaget hade velat gynna män på bekostnad av kvinnor? Inte så svårt att räkna ut kanske med tanke på hur gärna feminister och andra talar om mäns fördelar men tiger om de egna. Foto: Wikimedia Commons

Det är alltså ett gigantiskt missbruk av ord som pågår här. ”Rättvisa” är knappast ordet svensk vänster ska använda inledde jag med, det är något det här exemplet visar. Istället är det en gnagande misstanke man får om att det man egentligen är ute efter är dels billiga plakatpolitiska poänger och dels att omforma samhället där vårt nya herre…förlåt jag menar kvinnofolk ska fasas in i maktens och utbildningens heliga rum.

Rättvisa däremot har inget med saken att göra. Hade det haft det skulle man samtidigt passat på att lägga förslag om just sjuksköterskeutbildning, veterinärutbildning och lärardito där det också finns en könsobalans. Man hade också på ett seriöst sätt börjat utreda varför denna könsobalans finns och vad som bör göras åt den istället för att skylla på ”antipluggkultur” som ett rent påhitt och som mirakulöst nog bara skulle finnas hos killar.

Det är alltså mer än dags för män i Sverige att inse att vi håller på att bli blåsta på konfekten men också att agera istället för att bara sitta still i båten. De oförsvarliga fördelarna som nu föreslås är inget annat än institutionaliserad orättvisa. Det är också ett utmärkt exempel på hur rättvisa i Sverige fungerar i praktiken 2015. Könsneutral rättvisa eller hänsynstagande till båda könen med de stöd båda kan behöva existerar över huvud taget inte längre.

Precis som Dudley Moore i filmen ”Ten” eller ”Blåst På Konfekten” håller Sveriges män på att gå samma öde till mötes. Vi betalar mest skatt men får mindre och mindre för dessa, nu ska vi dessutom diskrimineras när studielån för kvinnor i it-utbildning ska avskrivas. Män gör sig inte längre besvär helt enkelt Foto: Wikipedia

Det könsgulag som drabbar män i vårt samhälle med de orättvisor som följer, är ekonomiskt orättvist men det ser också till att den könsfördelning som redan är fel blir ännu mer sned. Dags att reagera och dags att protestera med andra ord. För att göra det, följ denna länk som går till regeringenskansliets hemsida Mehmet Kaplan. Klicka därefter ”e-post till registrator” som finns i höger marginal. Skicka ett e-postmeddelande om vad du tycker om du tycker så har vi gjort det alla borde göra i första steget.

Löjesguiden nominerar idag Digitaliseringskommissionen och deras förslag om avskrivning av studielån bara för unga kvinnor i it-utbildningar. Motiveringen lyder: ”Ni har på ett handfast sätt visat hur rättvisa i dagens Sverige egentligen fungerar. Fördelar för en grupp men nackdelar för en annan är inte rättvisa. Ni har därmed väl förtjänat nomineringen till priset.”

Bland felsatsningar, förslösande och fel proportioner

Vår regering har lagt sin första egna budget där full kraft på de egna förslagen får utrymme. Men det är en läsning full med besvikelser. Felsatsningar, förslösande av pengar och direkt felaktiga proportioner på de budgetposter som tas upp är det mest karaktäristiska. På punkt efter punkt är det felaktigheter i form av dålig matematik eller rena felsatsningar. Ytterligare en ”ansvarig” minister  i vår ”regering” har därmed visat att hon inte är mogen jobbet hon är satt att sköta. Fler som har bloggat om alla oseriös sidor av budgeten är Fnordspotting.

Sanningen blir inte mindre sann bara för att man inte vill se, höra eller uttala den. Tvärtom blir osanningen med tiden allt mer akut och det är den ekvationen regeringen inte får ihop. Budgeten fokuserar på osanningen, men sanningen kommer tyvärr med tiden att bli akut. Foto: Wikimedia Commons

Vi kan börja med bomarknaden. Boverket har låtit göra en beräkning som talar om ett omedelbart akut behov av 460 000 lägenheter som omedelbart måste börja byggas. Med tanke på alla nyanlända kommer det behovet att öka än mer och för detta måste det naturligtvis avsättas pengar men också ändras regler. Vad gör då regeringen? De avsätter pengar som räcker till motsvarande 250 000 lägenheter! För lite och försent med andra ord. Att vi dessutom har en Bostadsminister som inte med ett enda ord nämner att också reglerna behöver ändras lovar gott för framtiden.

Det jag tänker på är naturligtvis alla dessa möjligheter att i stort sett i evighet kunna skjuta upp ett bostadsbyggande med eviga överklaganden. Visst ska det finnas plats för överprövning, annars ligger vi risigt till när politikerna får fria händer och gör allt det som dom aldrig borde utan att det finns en stoppknapp. Men dagens system är bisarrt åt andra hållet. Systemet används helt enkelt för att driva ett ärende i så mycket långbänk att det till sist inte finns vare sig ekonomiskt eller juridiskt utrymme för det allmänna att fortsätta processen. Två fel av två möjliga i frågan alltså.

Adjö alla ni som nu drömmer om ett eget boende. Två ministrar som dels inte skapar den ekonomiska grunden och dels inte inser att systemet måste förändras är orsaken. Sverige och de som vill ha en bostad är de som betalar för det hela. Länk till söndagens agenda i SVT hittar du här där Boverkets prognos och krånglet redovisas. Lägg särskilt märke till Mehmet Kaplans alla icke-svar som nästan blir sorglustiga till sist. Ett faktum som återigen pekar på att regeringen är tomhänt, saknar strategi och inte har en plan för att lösa utmaningarna.

Säg ”Hej till mitt nya hem i kartongen” alla ni bostadslösa. Nu har vi två ministrar som inte kan leverera det som behövs. Den ena ger inte ekonomiskt utrymme och den andra ger inget utrymme på något område.

Arbete är en av grunderna för välstånd, hur klarar sig Magdalena Andersson här då? Ska man vara ärlig är hon en katastrof! Sedan tidigare har det varit klart att arbetsgivaravgiften på ungdom höjs. Det leder knappast till fler jobb för den gruppen. Det har också straffat sig att jobba efter 65 då den så kallade ”silverskatten” på denna grupp har återinförts. Bisarrt nog för att ha råd att sänka skatten för de som redan har pensionerat sig. I den gruppen blir det med andra ord inte fler jobb.

Man har också valt att sänka brytpunkten för statlig skatt till 36 000 i månadslön. Fler ska alltså betala statlig skatt, hade v fått som de vill skulle vanliga löntagare med en månadsinkomst överstigande 30 000 fått betala denna skatt, så mycket för arbetare i det partiet alltså. Fler inom ”vanliga” inkomstgrupper ska nu vara med och betala via höjda skatter. Något som knappast leder till fler jobb.

Ser man också hur arbetsgivarna får höjda arbetsgivaravgifter och höjda skatter, förstår man att jobbtillväxten snart ligger på minus. Trots dessa bistra besked ser Magdalena ut som en sol när hon pratar om fler arbeten. Hon lär inte se ut så om ett år. Ytterligare ett misslyckande för hennes del alltså. Hon lär efter det här gå till den politiska historien som den största och mest pompösa finansminister landet har sett, men utan att kunna infria något av det hon förutsatt. Läs om näringslivets dom över budgeten och dess så kallade ”jobbskapande” i SVD (unvis.it).

Regeringen väljer att skapa utbildningsplatser som inte leder till jobb istället för att sänka skatten på arbete. Ett nytt sätt att kasta bort våra gemensamma pengar. Det hade varit bättre att använda pengarna till att skicka regeringen till arbetsförmedlingen. Foto: SVT

För att toppa galenskaperna slår hon till sist sönder två reformer som bevisligen har gett jobb. RUT- och ROT-avdragen ska nu sänkas och därmed kommer färre jobb att skapas i de branscher som berörs. Det kan till och med handla om att små eller mindre företag lägger ner och därmed blir skatteintäkterna mindre. En väg som med framgång har gett framför allt invandrarkvinnor och hantverksarbetare jobb är därmed stängd.

Effekten är dessutom dubbel då fler arbeten åter kommer att skötas svart vilket var fallet innan ROT infördes. Inkomsterna för staten kan därmed bli mindre än finansministern räknar med eftersom alltfler incitament ges för att inte betala skatt i budgeten. Magdalena Andersson står helt enkelt för ett svårslaget rekord i ren dumhet, kan hon ens summera plus och minus?

Istället satsar hon allt krut på utbildning till de som idag är arbetslösa. Hon beskriver naturligtvis detta som en ”offensiv satsning”, men i varje fall för mig talar hon för döva öron. Det är inte en offensiv satsning, det är en defensiv osatsning där pengarna vräks i sjön. Nyligen presenterade Arbetsförmedlingen sin årsrapport. Det mest sensationella med den var att regeringens hittillsvarande politik sågades längs med fotknölarna. Utbildningsinsatser visade sig snarare leda till färre jobb för den enskilde, man hade alltså sämre chans efter en utbildning än man hade före. SVT har skrivit en artikel (unvis.it) om ämnet.

Vad som ser ut som en kanon kan i själva verket vara ett stuprör. Magdalena Andersson framställer gärna det hela som något annat än det är. Framtiden kommer dock att visa vad det egentliga resultatet blir. Foto: Wikipedia

Nästa område handlar om vänsterns favoritord – ”rättvisa”. Hur rättvist är det att sex av tio vanliga löntagare nu får mindre realinkomster? Hur rättvist är det att åtta av tio skattebetalare nu får betala snarare än få något tillbaka? De här siffrorna är realititeter, något Magdalena Andersson säkert kommer att mörka i all evighet men troligen förgäves. Återigen måste man konstatera att den så kallade ”rättvisan” som är så central, inte var annat än tomma ord.

Mer om detta i en artikel i SVD. Där kan man också höra hur regeringen försöker dölja det faktumet att 80 % är förlorare genom att mörka en viktig tabell. Denna tabell talade nämligen om hur mycket olika grupper vinner och förlorar. Kvar fanns bara de som vann på budgeten, inte de som förlorade. Vinnarna är de arbetslösa medan de som arbetar är förlorarna. Hur detta rimmar med ”arbetarpolitik” eller hur regeringen ska få folk i arbete är en gåta. Det är ju det mesta med regeringen så inget är väl nytt under solen. Mer om tabellbråket har Den Hälsosamme Ekonomisten bloggat om.

Man kan ju förledas att tro att det fanns en medveten tanke bakom. Det ser ju inte så bra ut när en regering som har ”rättvisa” som sitt centrala mål, i själva verket ser till att fördyra för en förkrossande majoritet av befolkningen. När man dessutom premierar folk i arbetslöshet genom att ta från de som arbetar, kan man börja undra över det där med ”arbetarpolitik”. Det är säkert så att en revidering behövs också här. Vad sägs om att döpa om SAP så att det fortsättningsvis står för Socialdemokratiska Arbetslöshetspartiet?

Symbolerna har blivit viktigare för SAP än själva innehållet. Man är inte längre kapabla att leverera det som behövs, man har inte heller kunskapen om vad som krävs. Istället levererar man en förlegad politik för en gången tid. Foto: Wikimedia

Man kan på den här punkten tala om ett totalt haveri där socialdemokratin på ett brutalt sätt visar att skåpen är tomma och att man har få eller inga åtgärder att komma med. Standardsvaret heter istället höjda skatter, sänkta avdrag och höjda bidrag, åtgärder vi känner igen. Problemet är att det inte är offensiva åtgärder, det löser ju inte grundproblemet nämligen att vi inte längre skapar jobb på hemmaplan.

Istället riktar budgeten in sig på att dölja detta faktum med konstgjord andning i form av åtgärder som att ta bort den bortre parentesen i sjukförsäkringen och höja a-kassan. Åtgärder som INTE leder till jobb, men högre kostnader. Budgeten lägger helt enkelt en död hand över jobbskapandet och döljer sitt egna misslyckande med åtgärder som bara syftar att nödtorftigt dölja detta. Inte undra på då att Magdalena Anderssons logiska tänkande ser ut som en saltomortal.

I budgetdebatten som hölls i samband med att hon la fram budgeten beklagade sig hon högljutt över en sak som kan se ut som en tanke. Varje ansats till att tala om sänkta skatter som en väg ut ur dagens situation bemöttes nämligen med vad som på pappret såg ut som en skruvad logik. Skattesänkningar var som att be någon annan att betala hette det. Det hon i sin okunskap bortsåg ifrån var att under Alliansen innebar sänkt skatt större intäkter för staten. Inte för att jag tyckte så mycket bättre om den regeringen, men där lyckades de med något den nya regeringen definitivt har misslyckats med.

Säg hej till nya svart jobb efter den senaste budgeten där både Rut- och Rot-avdragen minskas samtidigt som skattetrycket ökar. Det finns inte längre någon anledning att jobba utan att få behålla inkomsterna själv om man kan. Regeringens politik lägger helt enkelt en död hand på all form av arbete.

Den så kallade Laffer-kurvan visar att om man sätter skatteuttaget på en optimal nivå får man in mer i intäkter därför att elasticiteten i systemet ökar och incitamenten att arbeta, betala och därmed sätta hjulen i rullning ökar. Här hittar du en länk till Wikipedia om fenomenet. Vad Magdalena är i görningen att genomföra minskar elasticiteten, hon sätter helt enkelt skatten på en icke-optimal nivå i Laffer-kurvan.

Det är med den bakgrunden lite konstigt att konstatera att hon inte ens läst om dessa rätt centrala teorier i nationalekonomi. Sänkt skatt tar inte från någon annan därför att konstnadstäckningen med rätt satt skattenivå ger sig självt. Hon ger dessutom med uttalandet en hint om att svensk vänster numer ser skattepengar som sin lilla egendom. Låt mig påminna henne om att pengarna tillhör medborgarna och hon är enbart utsedd att förvalta dessa. Med det här uttalandet borde hon befrias från den uppgiften.

Låt oss sammanfatta. Här ligger alltså en budget som ger de flesta kännbara försämringar i den privata plånboken. Den ger vidare inga jobb vilket borde vara centralt, istället får vi i vanlig ordning se satsningar på mer eller mindre meningslösa åtgärder som inte heller de leder till fler jobb. Pengarna slängs i sjön och gör liten eller ingen nytta. Mer om oppositionens del av skulden har Sjätte Mannen bloggat om.

För de flesta löntagare och medborgare innebär budgeten försämringar för den egna ekonomin. Hur kan detta kallas ”arbetarpolitik” kan man undra, men det är många saker man undrar om när det gäller vår nuvarande regering Foto: SVT

Det är felsatsningar, för lite och i fel proportioner där flera poster kommer att spränga budgetens ramar. Ett sånt område är Migrationspolitiken. Där har regeringen budgeterat en  kostnad på 19 miljarder. I själva verket kommer kostnaden redan i år troligen att spränga den vallen. Anledningen är återigen mörkläggning från regeringen när man baserar sina prognoser på migrationen på siffror Migrationsverket presenterade i juli. Sedan dess har dessa reviderats men inte ett ord om detta i budgeten alltså.

Här har alltså regeringen kläckt en ny idé. Basera redovisningen på gamla siffror och låtsas som om det regnar. Att  ramarna spricker kan man alltid nödtorftigt lappa och laga lite för att dölja sina egna misslyckanden. Tidningarna hjälper nog gärna till då en budget väcker större uppmärksamhet än att prognosen inte höll.

Också bostadsbyggandet kan hamna på minus. Orsaken är att all offentlig upphandling alltför ofta slutar på 30-40% mer i kostnad än den budgeterade. Oftast är anledningen till  detta att det handlar om stora svåröverskådliga projekt och urusel konkurrens på framför allt byggmaterialmarknaden. Slutresultatet här kan bli så att de 250 000 lägenheterna i själva verket blev 200 000.

Vanten som blev en tummetott är en god sammanfattning på en direkt skadlig regerings första egna budget. Magdalena Andersson skryter gärna om de jobbskapande åtgärderna, sanningen är som vanligt med denna regering att de förslag som skulle kunna ändra den nuvarande utvecklingen lyser med sin frånvaro. Istället är det en budget inriktad på att försvara något som blir allt mer ohållbart på bekostnad av de skarpsinniga förslagen. En budget i fin 70-talstradition utan förslag för 2000-talet helt enkelt. Undra när regeringen ska lära sig att man inte kan möta en ny tid med gamla förslag?

Budgeten innebär att gammal politik används för att möta nya problem. Inget gott kommer att komma ur det mer än att de arbetslösa och långtidssjukskrivna kan fortsätta att vara det på bekostnad av de som arbetar, men arbetstillfällen eller ekonomisk utveckling ger den inte Foto: ”1885Benz”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:1885Benz.jpg#/media/File:1885Benz.jpg

Löjesguiden nominerar idag Magdalena Andersson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som du och socialdemokraterna utmåla ett misslyckande som ”skarpa förslag” och ”offensiv budget”. Men det är just bara tomma ord. Tittar  man på budgeten lyser verkligheten igenom. Tomt, innehållslöst och utan konkreta åtgärder som kunde ha gjort skillnaden. Istället får vi skönmålning, nödtorftig övertäckande av misslyckandena och idélösheten men också förslag som leder till allt annat än det ni säger att det ska leda till. Det borde vara måttstocken på ett misslyckande och det är därför ni förtjänar nomineringen.”