Analysera mera

Sverige måste vara det enda landet i världen förutom Nordkorea och Kina, där landets akademiska elit öppet kan erkänna att man har en politisk agenda och att man inte alls är objektiv i sina bedömningar. Professorer, doktorander och andra sysslar inte längre med ”objektiv” forskning. Istället för kunskap har vi alltså ersatt denna med subjektivt tyckande lätt maskerat till ”vetenskap”. Det enda syftet med detta tycks vara att påtala för populasen vad de ska tycka och hur ”verkligheten” egentligen ser ut.

Tyvärr har allt som oftast dessa proffstyckare vänsteråsikter. Det är som om dessas mission nästan har antagit religiösa dimensioner när de ska ut och tala om varför man bara kan ha just vänsteråsikter. Förstärkt av titlar som ”professor” och ”doktor”, skänker man dessutom det som bara är en åsikt en aura av trovärdighet. Det hela är lite grann som det gamla bondesamhällets hästhandlare, men nu heter varorna ”åsikter” och ”fakta”.

En av dessa moderna hästhandlare är Stig-Björn Ljunggren. Han brukar i olika sammanhang titulera sig ”den s-märkte statsvetaren” eftersom han är just sosse och statsvetare. Hur ska man kunna lita på en person som inte ens sticker under stol med att hans infallsvinkel är just socialdemokratens?

Svensk vänster liknar allt mer en religiös procession där de heliga relikerna och symbolfrågorna bärs fram likt madonna-figurer. Ingen analys i världen kan förneka de problem som blir allt mer övertydliga, ändå missar just analysen hela tiden målet
Foto: By Leonid Solomatkin – http://www.the-athenaeum.org/art/detail.php?ID=219679, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=47136868

För genom att blanda ihop två oförenliga begrepp, subjektivitet och objektivitet, har han ju effektivt stängt dörren till antingen det ena, det andra eller båda två. Man kan faktiskt inte vara statsvetare, objektiv och öppet ha tagit politiskt ställningstagande på en och samma gång. För statsvetenskap är klar som kristall på en punkt, objektivitet gäller. Men avsaknaden av objektivitet är inte allt som går att kritisera tyvärr.

Hans debattartikel häromsistens i Aftonbladet (unvis.it) är lika fel den som hans förmenta ”objektivitet”. Slutsatsen att svenska folket skiter i Stefan Löfven är visserligen riktigt men här finns fler felaktiga slutsatser än det finns riktiga. Ta följande exempel:

”Sverige har utvecklats från en folkrörelsedemokrati till en publikdemokrati där den mediala logiken bestämmer hur det politiska samtalet utformas. Det är därför socialdemokratins framtidsdebatt äger rum i tidningar, på nätet, i tv och andra digitalburna sammanhang. Inte i partiets organisationer. Ty partiet är dött som samlingspunkt.”

Jo, det är sant att det skett en vindkantring. Jo, det är sant att partiet Socialdemokraterna är dött men problemet med påståendet är att det är andra partier också. Få eller inga partier idag har en livfull debatt bland medlemmar från lokalplan till de högsta styrande organen.

Medlemsmöten och hela organisationsmöten har snabbt förvandlats till kafferep där frågor diskuteras men få beslut (Aftonbladet; Archive) av vikt tas. Istället har debatten flyttat till nätet hos i stort sett alla och besluten är idag väldigt centraliserade till en liten elit i partiernas topp. Här skiljer sig inte Socialdemokratin från något annat parti i dagens riksdag, tvärtom har de alltför mycket gemensamt på den punkten.

Felaktigheterna fortsätter i citat som:

”Den tredje förlusten som drabbat socialdemokratin är som bärare av en gemensam berättelse för svenska folket. Svenskheten är på upphällningen, det nationella bryts samman av globala krafter parallellt med individualismens utbredning.”

Svenskheten på upphällningen? Vad menar han? Länge hette vår nationaldag ”svenska flaggans dag”. 1983 blev den vår officiella nationaldag och flaggdag, samtidigt blev den en helgdag. Jag skulle till och med gå så långt att jag påstår att svensk precis som Europeisk nationalism är på frammarsch. I kölvattnet på det är svenskhet och behovet av en nationell identitet ökande, inte minskande. Mycket på grund av vad som kallas ”globala krafter” eller globalisering.

I en tid när den nationella identiteten och de mer extrema nationella uttrycken ökar i Europa, påstås att ”svenskheten skulle vara på upphällningen”. Tvärtom ökar den också här på både gott och ont. Foto: By Поленов – http://www.polenov.su, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=23501398

I stort sett det enda så lång jag kan instämma i, är att Socialdemokratin är slut som parti. Men den ”delseger”, alltså att partiet ”bara” ligger och hovrar kring 20-procentsstrecket, är ju hur fel som helst. Tvärtom lär den nedåtgående spiralen fortsätta att ta partiet rakt ner i avgrunden så länge man inte vidtar en rad saker.

För det första måste samarbetet med både Miljöpartiet och Vänsterpartiet med omedelbar verkan upphöra. Deras förslag (DN; Archive) är inte bara skadliga för näringslivet, utan det är i vanlig ordning konsumenterna som betalar för deras dumheter i form av höjda avgifter eller sämre villkor. Medborgaren betalar åter indirekt mer skatt utöver vad han eller hon redan betalar ur egen ficka genom att bankernas höjda kostnader drabbar dem.

Det är inte den enda skatt som höjs, faktiskt kommer budgetar under 2016 innebära rena skattechocker. Det är ju så vänstern opererar och det enda sättet förslaget de har för att bemöta de kostnadsökningar (DN; Archive) som nu kommer men som man tidigare så hårt förnekade. Den dagen Socialdemokraterna kommer till självinsikt om att det är de som betalar för de andra partiernas vidlyftighet, kanske de har en chans men fan tror det.

När man dessutom står så pass långt från de ideal man själv påstår sig stå för, ligger varningen för hyckleri (Expressen; Archive) extremt nära till hands. Stig-Björn Ljunggren och andra debattörer borde kanske rikta in sig på den diskrepans som alltid tycks råda i detta parti. De har ju för länge sedan glömt omtanken om medborgaren för att istället se till att den egna lyckan blir total.

De enskilda giriga inom Socialdemokratin är knappast ensamma. De är istället tillsammans med LO storägare av både kapital och tillgångar som du kan läsa mer om på Rebecca Weidmo Uvells blogg. De falska tongångarna har dessutom basunerats ut en längre tid. Detta är ingen ny företeelse inom en arbetarrörelse vars enda arbete är att fortsätta att lura medborgaren med allehanda knep.

Vem som är skurken i den soppa som kallas ”svensk vänster” är svårt att avgöra. Det mest talande är dock att de tycks vilja höja skatten på allt och alla till dess ingen längre kan eller vill tjäna en spänn längre. Ingen inom rörelsen talar däremot om sig själva som skurken trots att man äger mer än genomsnittliga bergtroll brukar göra Foto: ”The Last Bandit” Filmaffisch Wikimedia Commons

Det är alltså rätt många poänger Stig-Björn missar, men den grövsta är ändå den sista. När han i all välmening vill ge Socialdemokraterna en alternativ inriktning och ge dem ett nytt samtal att föra med medborgaren är det något som liksom slår slint.

”Vad ska då komma i stället? Framförallt är det identitetspolitiken som formulerats som ersättningsberättelse, där det inte längre är Per Albins folkhemideal som står i centrum, alltså att det inte ska finnas några kelgrisar eller styvbarn, utan snarare ett återupplivande av grupptänkandet.”

Det lite sorgliga, kanske rent av glädjande (?), är att svensk vänster med sådana här uttalanden och tankar, allt mer fjärmar sig från verkligheten. Det är som om dom allihop hade drabbats av just den postkoloniala förbannelsen och att man nu i allt högre grad försvinner, imploderar eller slår knut på sig själva i processen att verkligen visa hur långt från realism man faktiskt står. Svensk vänster är helt enkelt i stort behov av hjälp som att lägga ner den.

Det är nämligen inte mer identitetstänkande eller politik som landet behöver. Istället är det en större respekt för människan oavsett om hon är enbent lesbian från norra Mongoliet, eller om hon är som alla andra. Att se individen har nämligen hittills aldrig varit folkhemmets starkaste gren. Tvärtom förutsätter den en grundsyn av kollektivism vilket har format hela den svenska vänstern sätt att tänka.

Man behöver också komma till insikt om att de lösningar man hittills har använt sig av, t ex eviga skattehöjningar, är en förlegad och kontraproduktiv politik som hör till gårdagen. Tillväxt och jobbskapande som är en förutsättning för välfärdssamhället, kan aldrig komma ur en politik som hela tiden dränerar grundförutsättningen för den. Att hela tiden rycka mattan under fötterna från det som faktiskt är ett måste för välfärd dvs god ekonomi, är i bästa fall att beskriva som självdestruktivt.

Att uppnå visdom, att kunna bli klokare och därmed se sig själv och sitt egna beteende är inte svensk vänsters starka sida. Tvärtom är de uppfyllda av sån brist på just detta och en tro på att man sitter inne med alla de nödvändiga lösningarna. De bristerna blir snart till dåliga förslag och därmed är landets öde beseglat om inget görs. Foto: By Marubatsu – Own work, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=799678

Grundproblemen i alla fallen är just analysen. Istället för att ens komma fram till en i minsta möjliga mån självkritisk bild, kommer man hela tiden fram till en allt mer verklighets-frånvänd världsbild. Omvärldsanalysen haltar, men det gör också slutsatserna. Därmed blir förslagen allt mer genomkorkade och man kan snart inte ens läsa en debattartikel utan att börja undra över tillståndet i en rörelse som helt har tappat markkontakten. Snälla vänster analyser gärna mera, men gör det framför allt bättre.

Löjesguiden nominerar idag svensk vänster, deras debattörer och den postkolonialt anfrätta agendan som har förgiftat rörelsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Lägg ner, lägg ner så in i vassen och stäng för guds skull locket på burken för att aldrig mer öppnas igen. Märk gärna tunnan den begravs i ”riskavfall”. Det gör rörelsen till en formfulländad kandidat till priset.”

En journalists bekännelser

”Åsiktskorridoren existerar inte”, ”I Sverige har vi en fri debatt”. Känner ni igen påståendena? Varje gång de har dammats av har debattörer som jag själv till exempel svarat med ett sardoniskt leende som ”jo du, dröm vidare”. För tyvärr, jag fortsätter att hävda att Sverige håller på att bli åsiktsförtryckets högborg där takhöjden väl ligger på sisådär 20 centimeter. Det finns så många tecken på detta att uppräkning känns överflödig, men det finns också sen en tid en bekännelse signerad Elisabeth Höglund.

Artikeln (unvis.it) är visserligen skriven så tidigt som 2008 och kan ju te sig lätt gammal om det inte vore för att samma mönster hon beskriver går igen och igen och igen i nyhetsrapporteringen och journalistiken. Artikeln tar sitt avstamp i dåtidens fenomen med apatiska flyktingbarn som då kallades bland annat ”vår tids i särklass största barnmisshandelsepidemi”. Det började med ett antal barn som kom hit i sällskap med föräldrar men som fick avvisningsbeslut då de inte var förföljda men däremot ekonomiska flyktingar.

De få stackare som fortsätter att ifrågasätta den journalistiska idyllbilden måste kväsas. Bästa sättet att göra det är att skicka ut pugilister som Ayman Osman för att dem att tiga Foto: Wikimedia Commons

Ekonomiska flyktingar är i egentlig mening inte flyktingar och ett land är inte tvingat att ge dessa asyl. Alltså fick de avvisningsbeslut, men det var då det mirakulösa skedde. Barnen drabbades plötsligt av ett apatiskt tillstånd där de låg som i koma. Tongången höjdes i takt med insatserna och snart hade Migrationsverket framställts som hjärtlösa och känslokalla. Barnen fick till sist stanna trots tidigare beslut.

Också idag har vi en stor tillströmning av flyktingar, men den här gången ifrågasätter vi inte ens deras motiv än mindre undersöker dessa. Migrationsverket utfärdar istället asyl och efter överenskommelsen mellan opposition och regering numer tillfällig asyl rent slentrianmässigt. Det går helt enkelt inte att undersöka allas skäl till att komma hit, än mindre att hitta orsakerna till varför de inte kan få tillfällig asyl. Man delar istället ut dessa per automatik.

Elisabeth Höglund beskriver i sin artikel varför hon sa upp sig från Aktuellt. Journalistkollegorna vare sig ville eller kunde ifrågasätta genom att se på nyheten med andra ögon än med den fanatiska pk-blicken. Känns måhända igen från dagens nyhetsrapportering som ser exakt likadan ut. För när man tittar på rapporteringen från media ses aldrig en tillstymmelse till problem, tvärtom allt målas upp i kulörta färger där det heter hur mycket vi vinner på dagens situation.

Magdalena Andersson vill måla upp oss alla som vinnare, journalisterna frågar bara om vilka ord de ska använda för att skönmåla allt och vi som tvivlar, kritiserar eller ifrågasätter drabbas av Ayman Osman. Så ser den heliga treenigheten ut i medias och vänsterpolitikers värld. Foto: Wikimedia Commons

Sysättet ifrågasätter ju aldrig en etablerad sanning och den ser definitivt inte på något i vår samtid med en kritisk blick för att se på fenomen ur ett annorlunda perspektiv. Journalistik har helt enkelt blivit ett maktens verktyg istället  för att utmana och granska denna. Fortsättningen på artikeln är än mer intressant och talande:

”De så kallade ”snälla” grupperna i debatten, bland annat barnläkarna, vägrade se dessa omständigheter, vägrade inse, att det kanske låg en hund begraven någonstans.
När andra läkare, sociologer och vårdpersonal försökte ge en avvikande bild, förlöjligades de, förtegs eller beskrevs som invandrarhatare och rasister. Det här var något av det mest obehagliga jag upplevt i Sverige”

Känns det igen? Förlöjligande personbeskrivningar, förtigande, ett utmålande av personer som ”invandrarhatare” och ”rasister” är något vi känner igen från mer än media, det gäller ju i lika hög grad debatten. Jag skrev i fredags om Ayman Osmans bidrag i den diskussionen, ett i mängden men inte desto mindre smaklöst. Länk till inlägget hittar du här.

I sitt ”debattinlägg” anklagade han ju indirekt debattörer som Per Gudmundsson, Rebecca Weidmo Uvell, Ivar Arpi för att ha orsakat skolmassakern i Trollhättan. Ett av vår tids mer smaklösa påståenden, men som också visar att ”debattörer” som Ayman Osman är ute efter att kväva debatten genom att tysta, kväsa och inskränka. Verktyget heter som så många gånger förr nersmetande kommentarer och beskrivningar av person som gränsar till det åtalbara om det inte redan är det.

Se upp för media och för debattörer av tvivelaktig karaktär. När de elefanterna dansar tas ingen hänsyn till om du äger porslinsaffär eller inte. Här gäller det att fostra in i den ”rätta läran” och i den grenen är våra journalister mer än samarbetsvilliga. Foto: Wikimedia Commons

Motsvarigheten till Aymans skrevsparkar beskrivs rätt väl också i Höglunds artikel när hon beskriver ”förlöjligandet, förtigandet och tillskrivningarna”. Aymans metoder må vara värre men är i grunden desamma som de beskrivna. Som den skolgårdsmobbare dessa personer är finns ändå en röd tråd i all ondska. Det är dock dubbelt illa när dessa metoder och tillvägagångssätt landar i en journalistisk miljö.

Journalistens roll är ju som bekant att rapportera, ifrågasätta och kritiskt granska. Den rollen lägger Elisabeth Höglunds inlägg effektivt lägga åt sidan. Rollen har istället förskjutits till att övervaka, tillrättalägga alla som har ”fel” med ”fakta” som motsäger teser och se till att folk inlemmas i åsiktsledet igen. När man uttömt historien och/eller uppnått det som var syftet – att tysta, kväsa och undergräva – drar man vidare till nästa historia där det demokratiska samtalet innehåller ifrågasättanden av etablissemangets världsbild.

Detta gäller ju inte minst den nya flyktingkrisen och de kritiska röster som har hörts. Journalisternas roll har här blivit att förmedla alla de goda nyheterna som politiker och makthavare vill förmedla, sanningen däremot ligger långt ner på agendan. Exempel på detta var gårdagens artikel i SVD Näringsliv (archive-länk; därför inget klick) som berättade det som knappast är hela sanningen nämligen att alla nytillkomna kommer att innebära tillväxt.

När det magiska ordet ”tillväxt” nämns kittlar det till i var och en. Problemet för Magdad Bob är att hon samarbetar med ett parti som har en klart uttalad tillväxtfientlighet Foto: Wikimedia Commons

Återigen är Magdalena Anderssons uttalande minst sagt förbryllande. Hon uttalar det magiska ordet som så många längtar efter att få höra. ”Tillväxt” får ju trots allt det att kittla till lite i skrevtrakten trots våra statssocialistiska föresatser. Samtidigt samarbetar hon med ett parti som tar klart avstånd från……tillväxt (???????!!!!!). Den saltomortalen vill jag se en gång till.

Magdalena Andersson genomför i artikeln en av vår tids största bluffar. När alla prognoser pekar på att flyktingmottagandet spränger alla kostnadsvallar där Magdad Bob lånar pengar till statskassan, brandskattar statliga företag, höjer skatten som aldrig förr och aviserar sänkt välfärd, behövs naturligtvis en rökridå till svensken. Mer om statslån till flyktingmottagande från Magdad Bobs sida kan man läsa om på bloggen Fnordspotting.

Den enkla orsaken är att hon vill dölja det alla ”olyckskorpar” påtalar, den nuvarande flyktingvågen kommer att kosta för många år framåt och kommer inte att lyfta välfärden – tvärtom. Den effekten kommer möjligen om tiotals år om den ens kommer att inträffa. Socialdemokraterna räknar nämligen fel på en avgörande punkt och det är tidpunkten/det historiska skeendet.

Det är inte bara Clintan som bluffar, Magdad Bob är också ute i samma ärende. När skönmålandet av situationen nu sätter igång tycks journalisterna vara mer än samarbetsvilliga Foto: IMDB

Det sossarna hoppas på är samma effekt som den vi fick i svensk ekonomi på sextio- och sjuttiotalet. Då fanns det en ekonomisk tillväxt, nu finns en stagnation. Då fanns jobb, nu har de flyttat till Kina eller tagits över av en robot. Då fanns tillväxt i samhället, nu finns betydande problem som dessutom förvärras av galopperande kostnader för flyktingmottagandet. Då krävdes i stort sett att du klarade av att hålla i en skiftnyckel så hade du jobb, nu krävs dubbla mastersexamen och doktorshatt för att få städa toaletter.

Visst finns vinster att göra när man i vanlig journalistisk anda plockar russinen ur kakan och visar på de välutbildade som kommer hit från Syrien. Det som de inte berättar är att det samtidigt kommer Afghaner, Eritreaner och Somalier med betydligt sämre utbildningsnivåer.

Dessa skaror kommer i framtiden att bli bidragsberoende och kommer knappast att bidra till någon tillväxt. Får de några jobb alls kommer de att få nöja sig med de sämst betalda jobben, skolorna, bostadsområdena. Allt detta sammantaget kan sammanfattas i ett enda ord – ”utanförskap”. Ett utanförskap som kommer att leda till både ökade kostnader för de få som jobbar – läs höjd skatt – och betydande spänningar i samhället mellan de som har och inte har en tryggad tillvaro.

Det finns lite eller inget som talar för att dessa grupper kommer att bli annat än en ny underklass och därmed har sossarna skapat en ny väljarbas när deras svenska sådana sviktar. Det är väl här som pudelns kärna egentligen går att finna om vi hade haft en granskande journalistkår över huvud taget.

Kalla mig gärna konspiratorisk men jag tror faktiskt tanken är att få hit en ny underklass som med bidrag och sämre jobb kan utgöra en ny grund åt socialdemokratin när deras nuvarande rämnar. För nyliberaler handlar migrationen om att få hit en låglöneklass. Foto: Wikimedia Commons

Det är i det scenariot som du Pelle 2 hittar svaret på din obesvarade fråga, sossarna importerar nu en ny väljarbas. Tillväxten är däremot igen en illusion. De närmaste årtiondena kommer att innebära mer kostnad än intäkt. För de mer nyliberalt orienterade innebär denna kader också en nystart. Här finns låglönemassorna som kommer att dra ner löne- och förmånsnivåerna för att göra tillverkning och företagande billigare. Därmed kan också hjulet börja snurra på ett nytt historiens varv i deras tankevärld.

För när vi får in en låglönekader som tacksamt tar emot bidrag eller låglönejobb som sina enda inkomstmöjligheter, kommer de också att lönekonkurrera på marknaden och sänka den generella lönenivån. Inte heller detta scenario tas upp i SVD Näringslivs eller någon annan artikel heller för den delen. Återigen undviker alltså journalisterna en sanning som kan komma som en kalldusch för svensken. Helt plötsligt känns fler ord i Elisabet Höglunds artikel igen:

”Katastrofen glömdes snart bort av journalisterna, när deras tårdrypande, okritiska och ensidiga sensationsreportage inte sålde längre. Den tystades ner av de barnläkare, flyktingadvokater och politiker, som tidigt och ryggmärgsmässigt tagit parti för flyktingbarnens föräldrar.”

Också dagens debatt kommer säkert med vilje att begravas, trots att den kommer att påverka oss för många årtionden framåt. Vi har sett tårdrypandet i reportagen, vi har sett de grovt vinklade inslagen och vi har sett hur ”obekväma detaljer” lägligt göms undan i den så kallade journalistiska gärningen.

Frågan är om vi någonsin kommer att se en kår som kritiskt granskar och ifrågasätter. Risken finns annars att klyftan i samhället blir än djupare mellan medborgare och medborgare som redan är bråddjup. Det finns också en betydande risk att just journalister som  yrkeskår nu går än mer ifrågasättande tillmötes. Det är verkligen dags att granska de som borde  granska eftersom det är det de inte gör.

Dagens debatt är död och begraven redan innan den fått luft. Det är slutkontentan av journalisternas enträgna arbete. Trots det finns det dom som opponerar sig och inte köper den bild Magdalena och andra vill förmedla, det inger ändå hopp Foto: ”Lamstedt Kirche 11 (RaBoe)” by Ra Boe – selbst fotografiert SP-550 UZ. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag journalistkåren och Magdalena Andersson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen om journalisterna lyder: ”En kår av medlöpare kan per definition inte se objektivt.  Att ni som grupp kallar er ”granskande” är en skymf mot all typ av akademiskt tänkande och metod. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

Motiveringen om Magdalena Andersson lyder: ”Skönmålning är ett gammalt beprövat politikertrick när man inte har annat än elände att delge. Sånt genererar som bekant inte röster i slutänden. Men de här blå dunsterna du slår i svenskens ögon är till och med efter din måttstock både ovärdig och osann. Nästa gång kan jag varmt rekommendera något så för dig okänt som ”sanningen”. Det gör dig till en dig till en fullfjädrad kandidat till priset.”

Det mest smaklösa

Säg mig den person som tycker det är rätt, anser att det är bra eller utifrån en ideologisk agenda tycker det är försvarligt att medvetet döda barn och jag säger att du har en handfull av dessa i landet. Peka åt mig på de uttalanden dessa personer har gjort till försvar och jag ser så få att de nästan inte går att räkna. Ändå finns det de personer som påstår att dessa människor finns och att uttalandena ingår i ett mönster där få eller inga finns.

Det finns dessutom personer som anser att dessa personer är de genuina och demokratiska debattörer som har en absolut rätt att diskutera. Deras brott är att de har liberala eller konservativa åsikter och därmed har man ur vänsterns ögon genast kopplat åsikt till andra åsikter som knappt finns. Allt för att smutskasta och i förlängningen tysta då det hela tiden i bakgrunden tycks finnas en agenda som bygger på att viss form av åsikt ska förbjudas. Så mycket för demokrati hos vissa vänsterdebattörer med andra ord.

Ayman Osmans Facebook-inlägg andades smaklöshet och ologiska kopplingar. Frågan är varför man gör just dessa sammanlänkningar och det möjliga svaret är tyvärr för att kväsa meningsmotståndare med odemokratiska metoder Foto: Skärmdump från Facebook

Debatten efter det oerhörda som hände i Trollhättan har fått känslomässiga dimensioner och inte undra på det, två personer – alla barn – är döda. Mördade av en person som måste haft grava utanförskapsproblem och som dessutom kan ha haft känslomässiga problem med svårigheter att känna empati t ex. Att mörda ett barn kräver att man är känslokall eller desperat, att göra det metodiskt gör det hela än värre.

Om han hade skjutit dem hade han haft avståndet som hade kunnat fjärma honom från de egna handlingarna. Nu gick han istället in på livet på värnlösa människor vilket gör förövaren än mer kallhamrad och känslomässigt avtrubbad. Det är få eller inga som kan gå in på blotta livet och driva en kniv i en annan människa mer än en gång, den här gången gjordes det tre gånger.

Ändå utnyttjas nu hela denna snaskiga historia till att fixa godhetspoäng och det är som sagt som vanligt vänsterrepresentanter som gör sig det besväret. En av dessa debattörer heter Ayman Osman. Han har en bakgrund i AFA och hittas numer i den så kallade research-gruppen vars uppgift är att gräva upp allehanda skit om meningsmotståndare som inte delar deras åsikt och sen sälja dessa till tidningar som X-Pressen.

Expressen plus Researchgruppen är sant och det här är vad alla andra seriösa debattörer tycker om den saken

I vanligt ordning har han likt så många medsystrar och bröder spetsat till det. I sin egna lilla Twitter och Facebook-kampanj har han tagit bladet från munnen och kallas demokrater som Ivar Arpi, Rebecca Weidmo Uvell, Per Gudmundsson, Jimmie Åkesson och Ebba Busch Thor indirekt för vara de som har inspirerat mördaren. Utan minsta bevis och utan att ens anföra några bevis för sin tes gör han alltså ett uttalande som inte bara är felaktigt utan också måste vara grovt kränkande mot dem som pekas ut.

Den demokratiska debatten har alltså nått ett nytt lågvattenmärke, knappast förvånande att det är en vänsterdebattör som står för det svamlet. Det är inte heller förvånande att Researchgruppen och förgreningar till AFA figurerar i den här soppan.  En sak är dock väldigt förvånande, ingen har pratat om den bakomliggande motiven till bland annat Ayman Osmans utspel. Den debatten avslöjar tyvärr en syn som man kan bli mer bekymrad över än själva uttalandet.

Man kan naturligtvis bara spekulera i dessa eftersom ingen direkt talar om sina motiv rätt ut, men låt oss göra det för en stund ändå. Delar av svensk vänster anser sig ju ha hegemoni på sanningen i debatten. Ingen annan än de säger som det är och ingen annan träffar mer rätt när de definierar ”sanningen”. Denna ”sanning” är absolut och går inte att ifrågasätta, det ingår ju så att säga i den totalitära ideologi som de alla svärmar för.

Också på Twitter gjorde Ayman om samma sak. Nedsmetning och löjligt låga argument med i det närmaste ologiska sammanlänkningar mellan personer som inte ens har gjort något i fallet är kännemärken vi känner igen. Foto: Skärmdump Twitter

Den gemensamma nämnaren för de uppräknade är flera. De är liberala eller konservativa i motsats till socialistiska, de utmanar vänsterns ”sanningar” med sina ”sanningar”, de debatterar framgångsrikt sin sak och de utgör ett hot mot den hegemoni som vänstermänniskor så gärna omhuldar.

I förbifarten avslöjar de också en del saker som inte är så lämpliga att dra fram i ljuset där vänstern ställs inför den bild de ogärna ser, den av hyckleriets. För vem kan kalla det något annat om man t ex anställer barn till högt uppsatta sossar på attraktiva poster på departement som Rebecca Weidmo Uvell har bloggat om? Vår ”solidariska” regering har ju i all sin välmening anställt dessa barn till högt uppsatta partikamrater på din och min bekostnad så då är det ju ”rättvist”.

Slutsatsen är alltså att man ska inte ifrågasätta vänsterns ”sanningar”. Gör man ändå det får man människor som Ayman Osman efter sig som utan bevis eller minsta antydan till härledning påstår saker ur tomma luften. Dessa påståenden är visserligen lögner men om syftet är att få alla andra att hålla mun är ju detta gott. Det är så man resonerar och agerar. För att toppa hyckleriet svänger man sig med ord som ”demokratiskt”. Sådana här människor vet inte ens om att i begreppet ingår det fria ordet, så demokrater är de inte.

Alla har rätt till en åsikt, också idioter. Att däremot hota, använda våld eller kväsa rätten att ha en åsikt är bara kännemärken för en icke-demokratisk tankegång som hör hemma bland ytterlighetsgrupperingar. Det är det fria ordet och allas rätt till en åsikt vi måste försvara mot just dessa extremister

Uttalandet visar också att inför nästa år när vi firar det fria ordets 250-årsjubileum mår inte det fria ordet så vidare bra i Sverige. Så kallade demokrater och debattörer som gärna vill utnyttja möjligheten i egna syften, men som inte är lika medlidande vad gäller andras tankar har sett till den saken. Det är hög tid med en debatt men också ett stärkande av det fria ordet, inte som vissa förordar ett minskande. Förstår vi inte vad debattinlägg/ påhopp egentligen syftar till, kanske vi inte är värda det fria ordet eller har det kvar så länge till.

Ytterligare ett sätt att utnyttja den tragiska händelsen i Trollhättan står Nyheter 24 för. Inte så förvånande kanske att det är just dom då de tycks gå över gränsen mest hela tiden. Den här gången har Tom Jerry Boman skrivit något som säkert kallas seriöst på redaktionen, men som efter mer normala måttstockar mer verkar vara ytterligare en cynisk vinkling av händelsen. Här hittar du länken som inte generar klick åt Nyheter 24.

Artikelns tes bygger på att mördaren var man alltså måste vi prata om den förkrossande majoritet män och pojkar som har begått liknande brott. Detta som om hela det manliga släktet är skyldiga till händelsen. En härlig ihopbuntning alltså, är en eller två skyldiga är alla det. Ingen fördom där från din sida Tom Jerry, men jag undrar lite lätt om inte har drabbats av en grav generalisering.

Återigen denna fullständigt fabricerade länk mellan fiktion och fakta. Denna gång mellan män, manlighet och skolmord. Den logiska frågan blir när Tom Jerry ska rusa in på närmaste skola och börja hugga ner barn? Den frågeställningen är ju nämligen ungefär lika logiskt som det påstående han gör. Det är också ett ungefär lika lågt slag under bältet som han själv ger uttryck för.

Slag under bältet ansågs en gång ojust, nu är det mer regel än undantag. Debattörerna tävlar snart i vem som kan utdela det värsta slaget Foto: Wikimedia Commons

Med den fart de låga kommentarerna och ologiska kopplingarna mellan fenomen som inte existerar, har vi snabbt hamnat i debattens stinkgöl istället för i dess porlande bäck. Förr talade alla, särskilt inom politiken, om vikten av att respektera motståndaren även om man ansåg att denne hade fel.

Numer tycks den principen vara död för att istället som i båda fallen ha ersatts av en tanke om att debatt är en envägskommunikation som förs av en part och om mottagaren inte gillar budskapet totar man ihop en snaskig och smutsig lögn som får dem att hålla truten. Nersmetningstaktik och respektlöshet går plötsligt hand i hand.

Det underliga med vår tid är att de som säger sig stå för öppenhet och tolerans bara använder detta som en förevändning för att använda metoder vi känner igen från historien. McCarthy-erans tankar och förfarande känns igen, också flertalet fascistiska regimer genom historien har använt både lögnen och förföljelsen av oliktänkande som metod.

Också Brezjnjev-åren under Sovjetväldet med dess förtryck av oliktänkande och åsiktsavvikelser dyker upp i bakhuvudet. I alla fallen kan man säga att vi tycks ha lärt oss lite eller inget av historien, det om något är vad dessa debattörer har visat. Cirkeln är sluten och vi börjar bara om på ett nytt varv med samma resultat som då.

Historien tycks upprepa sig med samma resultat nu som då. Samma förtryck, samma metoder och samma mål tycks åter ha kommit på modet och svensk vänster går från mörker till mörker. Debatten är värd mer värdighet än vi hittills har sett Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag de vänsterdebattörer vars agenda är att kväsa andras rätt till det fria ordet som t ex Ayman Osman. Motiveringen lyder: ”Det är uppenbart att ni bara gömmer er bakom ord som ”demokrati” där ni egentligen menar åsiktshegemoni. Det är också rätt solklart att det fria ordet är ett begrepp som knappast gäller två sidor i debatten efter utspelet. Ingenting rättfärdigar morden i Trollhättan, men ingenting rättfärdigar heller att utnyttja tillfället att medvetet göra vansinniga kopplingar mellan debattör och förövare i syfte att tysta. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

När galet blir värre

Det finns reaktioner och så finns det reaktioner. I torsdags avslöjade jag och Rebecca Weidmo Uvell oberoende av varandra på varsin blogg, här är hennes inlägg, hur listan från (o)Rättviseförmedlingen egentligen var sammansatt. Namn som direkt kunde förknippas med organisationen själva där många inklusive den nuvarande ordföranden nominerades till toppjobb i statlig kulturell sektor.

Namnen gav också känslan av att här skulle miljöpartiet och vänsterpartiet premiera sig och de sina eftersom nästan alla hade haft eller har den agendan. Förvånansvärt många hade också ett förflutet inom det genusindustriella komplexet där de har fört debatt om genus, identitetspolitiska frågor och intersektionalism. Ett sånt namn är Södertörns Högskolas egna stolthet Ylva Habel. De och (o)Rättviseförmedlingen är väl de enda som känner stolthet över det namnet.

Gläntar du på locket och gör det förbjudna i att kritisera listan lär väl Breivik dyka upp som ett brev på posten. Vad han gör i debatten hela tiden vet ingen utom godhetsivrarna som vill peka på vad de tror är sin motsats. Foto: The Guardian

En annan mer känslig fråga var att ovanligt många namn var av så kallad utländsk härkomst. Inte för att jag har något emot sånt, det är klart vi ska ha representation för människor med utländsk härkomst. Men ett grundkrav är väl att de borde avspegla proportionerna i befolkningen så att de får utgöra så många som de är, inte majoriteten som på listan.

Att kritisera detta är dock problematiskt, man kan ju bli anklagad för att vara både nazist och anhängare av Breiviks manifest om man begår det misstaget. Ändå måste det göras, den här listan är trots allt en ren skymf mot demokratiska grundideal. Det mest intressanta är dock reaktionen på Rebecca Weidmo Uvells bevakning, själv har jag inte dragits in eller hört sura kommentarer. Tvärtom bara goda vitsord så här långt. Men mot Rebecca lät det som sagt annorlunda.

Sofia Embrén, vd på (o)Rättviseförmedlingen skickade ett personligt mail till Rebecca Weidmo Uvell där hon bad henne ta bort uppgifter från bloggen. Det skulle röra sig om uppgifter Sofia Embrén menade var att åsikts- och ursprungsregistrera folk. Det fanns dock ett flertal fel med resonemanget, som vanligt får man väl lov att säga.

Mailet från Sofia Embrén sa allt och lite till. Foto: skärmdump från Rebecca Weidmo Uvell

För det första är det är inte Sofia Embrén som avgör vad som kan och inte kan stå på en blogg, det är något för rättsvårdande myndigheter men inte en vd i (o)Rättviseförmedlingen att avgöra. Vill hon göra en anmälan mot publiceringen är det henne fritt att göra så, men jag ser betydande problem för henne att få rätt i den frågan. Det beror på faktum nummer två.

För det andra är listan i och med att den är inlämnad och diarieförd på kulturdepartementet också en offentlig handling. En offentlig handling kan aldrig en förening, uppdragstagare eller vd lägga sig i eller ha en åsikt om. Den går att begära ut för den som vill det och kan publicera vem som än fick uppdraget eller vilka namn som finns på listan. Sofia Embrén respekterar därmed inte svensk offentlighetsprincip eller rättslig tradition vilket är beklämmande.

Det är skattepengar som har betalt för uppdraget, det är på Kulturdepartementets och kulturministerns uppdrag listan har tagits fram. Det är alltså inte en lista som tillhör (o)Rättviseförmedlingen i en juridisk mening. Att då komma och säga att man inte får publicera den är befängt. Det här sägs till och med rätt ut på deras hemsida där man kan läsa att ”Rättviseförmedlingen fick i uppdrag av Kulturdepartementet att hjälpa dem bredda urvalet inför att platser i styrelser och insynsråd ska tillsättas.”

(o)Rättviseförmedlingen har därmed visat sitt rätta ansikte och skäms inte ett dugg över att försöka utöva direkt censur och övergrepp mot svensk rättsprincip. Att det som de står för är allt annat än rättvisa är väl just det de inte vill vi ska se eller förstå. Detta är alltså en förening som fiskar i mycket grumliga vatten. Här hittar du listan (unvis.it) som är så kontroversiell men som borde betraktas som en offentlig handling vilket den är då den överräckts till Kulturministern.

Bakom masken är (o)Rättviseförmedlingen precis likadan som alla andra människor men aningen mer hycklande om vad det är de vill. Alltihop med notan översträckt till dig svensk Foto: Wikimedia Commons

Men den här seriekrocken stannar tyvärr inte där. I vanlig ordning när det gäller vår regering gör man saker än värre. Alice Bah Kuhnke är inget undantag från den regeln och eftersom frågan är hennes så kör också hon i diket. I lördagens DN (unvis.it) uttalade hon sig i frågan kring listan och det blev en rätt ledsam läsning. Så här sa kulturministern:

”För mig är det viktigt att vi tillsätter tjänster efter förtjänst och skicklighet, därför vill jag ha ett så brett urval som möjligt. Den listan vi fått av Rättviseförmedlingen är ett komplement. Den utgör inte hela urvalet. Ett bredare urval gör så att konkurrensen blir större, och det är bra.”

Det där låter ju jämrans bra men säg mig Alice, hur kan ”förtjänst och skicklighet” vara liktydigt med partikamrater till dig och partivänner från vänsterpartiet? Hur kan man kalla det ”kompetens”? Varför följer listan exakt den agenda som båda era partier har i frågor som genusdebatt eller intersektionalism där ni tycker vad de på listan har uttalat och debatterat? Hur kan ”Har likadana åsikter som jag” vara meriterande till toppjobb?

Kulturministern fortsätter dock enträget sin linje i frågan när hon fäller nästa lilla uttalande som en karaktärsbeskrivning på den som dristar sig att kritisera hennes idéer och inställning:

”Jag konstaterar att många känner sig hotade när konkurrensen hårdnar och gräddfilerna försvinner.”

Där stannade nog klockorna igen. Hon gör alltså det något remarkabla påståendet att gräddfilerna försvinner och att folk nu skulle känna sig hotade av detta. Det är ju tvärtom så att dessa gräddfiler nu inrättas, inte tas bort. Listan är ju en enda lång odyssé i hur man både från Kuhnkes och (o)Rättviseförmedlingens sida ensidigt gynnar de som står dem närmast. Kom ihåg att flertalet namn på listan är personer som har jobbat åt eller nu jobbar för (o)Rättviseförmedlingen.

Den sista spiken i kistan sätter hon med följande rader:

”Jag har inte frågat vad folk röstar på. Sverige är inte betjänt av att låta partitillhörighet gå före kompetens. Den förra regeringen var tydlig med att det var något man ville jobba bort, och det tycker jag är viktigt att vi fortsätter med. Den första utnämningen jag gjorde var en uttalad folkpartist, säger Alice Bah Kuhnke.”

Att låta partitillhörighet gå före kompetens är ju just det hon vill åstadkomma med listan men här döljer hon alltså detta med några lätta avfärdanden för att peka finger på något annat än vad det är. Hon vill hamna i samma ”finrum” som Alliansen som visserligen sa sig ha intentionen hon talar om, men som också dom var sämre på att omsätta de fina orden i praktisk handling.

(o)Rättviseförmedlingen vill gärna peka finger på något annat än vad det egentligen är. Det är ett försök att få in alla de man har goda kontakter med, det är däremot inte ett sätt att skapa rättvisa Foto: Carlo VIII av Napoli Wikimedia Commons

Inte undra på då att skiten har träffat fläkten med besked. Kommentaren från Paulina Neuding på ledarsidan (unvis.it) i Expressen säger det egentligen bäst. Ställ er frågan ”Uppnår detta jämställdhet”? Svaret blir ”Nej”. För den speglar inte mångfald utan enfald. Precis som Paulina Neuding frågar sig kan man ställa listan mot tesen om vilka grupper den utelämnar. Svaret blir ”Många”.

(o)Rättviseförmedlingen har låtit meddela att om man tycker att någonting är fel eller att listan har brister, är det bara att mejla organisationen och föreslå fler namn till den. Förslagsvis, men detta är frivilligt, kan man alltså om man vill sätta sig och bombardera dem med namnförslag man tycker saknas. Ta den chansen om du kan. Adressen är: info@rattviseformedlingen.se

Här kommer några förslag för att fylla de uppenbara luckorna jag ser. Du kanske hittar bättre, skriv detta till adressen ovan. Här finns t ex inga judiska debattörer som Naomi Abramowicz eller Anna E. Nachman. Få har afrikanska rötter och är klart underrepresenterade om man ser till befolkningsantalet. Var finns t ex namn som Makode Linde t ex fast jo ja han är ju man förstås. För män tycks delvis vara bannlysta från listan.

Man kan också fråga sig var samerna finns, de är ju trots allt en svensk minoritet med en egen identitet men lite representation i myndighetssfären utanför den egna administrationen kring sametinget. I rikets administration finns däremot få eller inga samer representerade, dags att ändra på listan (o)Rättviseförmedlingen? Också Romer lyser med sin frånvaro, men det är klart det är ju inte de man menar när man i debatten talar om alla rasifierade så de går väl också bort till förmån för alla kompisar.

Jag är nog inte alltför djärv när jag gissar att det är de egna mobiltelefonernas telefonregister och vithetsstudier som har skapat listan snarare än förnuftet eller tanken att skapa rättvisa. Det är nämligen ingenting (o)Rättviseförmedlingen någonsin har sysslat med, snarare är det illusionen om något de säljer in. Därför ett sista namn som förslag till listan – Pär Ström. En person ständigt mot strömmen (förlåt ordvitsen!), precis vad som behövs i dagens samhälle. En kritisk röst i ett annars nattsvart Sverige.

Finns du med i det här telefonregistret är du vad telefonmodellen heter enligt listan från (o)Rättviseförmedlingen Foto: ”CASIO W21CA for au” by I, Ha cplnfo9t0i. Licensed under CC BY-SA 2.5 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Alice Bah Kuhnke till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det märks tydligt vilken regering du sitter i. Aldrig har väl fel så bristfälligt beskrivits som rätt och tvärtom. Här är du Alice Bah Kuhnke i helt rätt sällskap.

Du tar det till och med ett steg längre när du så välformulerat pekar på att vi som nu kritiserar ditt och (o)Rättviseförmedlingens hanterande genom att utmåla oss som ”rädda för konkurrensen till gräddfilerna”. Jag lovar dig Alice, jag aspirerar inte ens till att få vara med i den skara som kan tänkas bli de utvalda, men jag förbehåller mig rätten att få kritisera ministrar och en regering har förlorat sin moraliska kompass. Det är det som gör dig och er till formidabla kandidater.”

Smart tänkt där!

I Sverige har vi en unik detalj i det parlamentariska systemet. Tjänstemän på olika verk, myndigheter eller statliga företag kan lägga förslag åt regeringen som talar om hur man borde lösa ett problem. Det är precis det som nu har hänt när man från Boverkets sida har lagt ett förslag åt regeringen och bostadsminister Mehmet Kaplan. Som bekant gör ju inte den senare så många saker för att lösa problemen med bostadsbyggande i landet, så han behöver väl en knuff i ryggen.

Husbyggande i Stockholm och Sverige börjar anta rent u-landslika proportioner. Det är inte mycket som händer och tiden rinner iväg. Nu kommer nästa smarta förslag, ge nyanlända som inte har betalt skatt företräde till de få stackars lägenheter som finns
Foto: Wikimedia

Förslaget handlar om hur man ska kunna lösa frågan om hur nyanlända ska kunna komma in på bostadsmarknaden och få tak över huvudet. Det bygger på att bostadsköer ska samlas under ett tak istället för som idag genom en kommunal kö plus parallella genom det bostadsbolag man bor i. Vidare ska inte längre hur lång tid man har stått i kö vara det som är skäl till uppflyttning i kön, utan nyanländ ska kunna ges förtur. Du kan läsa mer i rapporten från Boverket som du hittar här under.

Klicka för att komma åt nyanlandas-boendesituation-delrapport1.pdf

Det är här det börjar gå fel. ”Ges förtur” kan uppfattas som djupt kränkande om man har jobbat ett helt liv och betalat sin skatt. När någon som inte har gjort allt detta ges förtur, då blir det kokta fläsket helt enkelt bli stekt. Skälet till förslaget är väl att inte ge SD rätt i sin kritik att myndigheter och politiker inte klarar situationen när flyktingarna istället hamnar i trångboddhet eller bostadslöshet. Trots detta kommer, OM förslaget blir verklighet, detta sticka ordentligt i ögonen. Mer om saken har Rebecca Weidmo Uvell bloggat om.

Stockholmarens kvarvarande alternativ när man inte har pengar, kontakter eller moralen att köpa svarta lägenheter är att bo på gatan eller i källarförråd. Boverket lär inte underlätta denna situation med sitt nya förslag. Istället spär det på det pågående haveriet när person ställs mot person.

Man kan också som Stockholmare börja undra om det är någon som helst anledning att vara ärlig längre med tanke på hur bostadssituationen ser ut om man inte får den där förturen. En kollapsad bostadsmarknad där man antingen får stå i sin kö år ut och år in, betala svarta pengar och hoppas man inte blir blåst på kontraktet eller betala än mer för insatslägenheter som nu kostar så mycket att ”fantasibelopp” inte är inkorrekt som term. Hur hade Boverket tänkt sig ”rättvisan” i de övrigas situation skulle stärkas? Vi betalar ju trots allt skatt! Om den havererade bostadsmarknaden har bloggen Fnordspotting skrivit om.

Vad kommer exempelvis människor som i Stockholm har köat i tiotalet år säga när de blir förbigångna, vad kommer man att känna inombords när man betalar skatt men blir behandlad som skit? Jag är ledsen ni tjänstemän på Boverket, men förslaget återremitteras omedelbart. Om regeringen med Kaplan i spetsen anser förslaget ens tänkvärt, tänk igen! Blotta tanken att denna rapport nu ligger i bostadsministerns händer för vidare funderande får mig att skälva långt ner i kroppen, för beslutar han att gå på denna linje lär SD inte längre gå att stoppa.

Pengarna fortsätter att regna likt manna men bara på vissa människor. Vi lever ju i upp och nervända landet där de som inte betalar får allt och de som faktiskt betalar snart får nöja sig med skulor

Löjesguiden nominerar idag byråkraterna på Boverket till priset ”Foliehatt of the Year” för ett ovanligt korkat förslag. Motiveringen lyder: ”Att betala för hela kalaset räcker tydligen inte längre när makthavarna utan ansvar inför folket har flyttat in i både Rosenbad, Helgeandsholmen och på myndigheterna. Decimerade till röst- och skatteboskap ska vi vara tacksamma över att vi får betala än mer, få än mindre och till sist få rösta på ett parti i evigheten amen. I mina och många andras ögon börjar hela den här farsen dock bli så olustig att det inte längre är försvarbart, kanske dags för Boverket att reflektera över detta. Att ni inte gör det gör er till formidabla priskandidater.”

Motstridiga budskap

Hur ska ni ha det svensk vänster? Ni säger i ena stunden i ett sammanhang en sak som här nedan. Här sägs rent ut att vi ska vara trygga och så räknar man bara upp brott begångna av svenskar.

I andra stunden sägs att vi är så himla otrygga som här i Aftonbladet (unvis.it). Där berättas om feministen Joakim som under en löprunda råkade skrämma upp en ung kvinna med sin pannlampa. Efter ett samtal med kvinnan kom han till insikt om den verklighet som han påstår kvinnor lever under. Stress och rädsla för att bli både våldtagna och styckmördade, en verklighet som alltså motsäger Magnus Betnérs beskrivning.

Delar av Joakim Rosenqvists hyllade inlägg på facebook som talar det motsatta språket mot Magnus Betnérs. Här ska man vara orolig, och Joakim förstår varför. Själv förstår jag ingenting, ska vi eller ska vi inte vara oroliga? Foto: Facebook

Visserligen var ju skillnaden i de två fallen att morden på IKEA utfördes av en rasifierad person från Eritrea, mer om dådet i engelskspråkiga Daily Mail. Pannlampedådet utfördes däremot av en icke-rasifierad svensk kille drygt 20 år gammal. Hade väl bara fattats att han hade varit medelålders, då hade vi legat risigt till. En ung kille som dessutom har civilkuraget att skriva om sina insikter på Facebook får man ju inte mobba. Där går en hårfin skillnad mellan de som bekänner sina synder och vita män, de har ju ingen insikt om någonting.

I det ena fallet föll en pannlampas sken i ögonen på en mötande person vilket kan vara nog så hotfullt. I det andra fallet miste två personer livet i vad som närmast går att beskriva som en ren avrättning. Så också ur den synvinkeln är fallen helt jämförbara (obs! Ironi). Bäst då enligt all rådande logik att skylla allt på vita medelålders män som inte var involverade i något av fallen.

När man kritiserar bör man ett lära sig svenska, två lära sig att alla påhopp också får motreaktioner som ändrad tolerans gentemot minoriteten obildbara t ex Foto: Twitter

Ett annat rätt motsägelsefullt sammanträffande är följande. I Sverige talas mycket och länge om vit rasism. Vi är i princip alla rasister om man får tro debattörer som Marcus Priftis (unvis.it) i Dagens Arena. Den debatten utgår precis som han skriver från kolonialismen och på grund av den har vi en arvsskuld. Den ledde ju till slavhandel och sånt måste man känna skuld över. Frågan blir dock om den Islamska kulturen har samma skuld för sin slavhandel som varade mycket längre och var mer omfattande?

Sanningen är där att slår jag på Google efter information i den frågan så får jag knappt några träffar på svenska, på engelska däremot finns ett antal artiklar. En av dessa engelskspråkiga hittar du på Wikipedia. Antagligen beror det på att man i Sverige inte ens får tala i sådana termer, ordet ”rasist” är ju så lätt att ta till om man korsar denna osynliga linjen. Kulturrelativismens förbannelse har Fnordspotting skrivit mer om.

Inte heller får vi i det här landet tala om rasifierades rasism. Sånt är tabu, i själva verket finns den inte ens. Detta trots att den finns, eller vad sägs om följande exempel från Makthavarna som är en grupp på sociala media, bland annat Facebook, som vill ge röst åt de rasifierade. Gülsen Uz och Zahra Farag som båda är initiativtagare klev därmed rakt in i ett getingbo.

Tittar man på bilden till hemsidan hittar man också den rasistiska antirasisten Alexandra Pascalidou som meddeltagare. Här nedan kan du se och höra ett exempel på hennes förmåga. Härom dagen la de upp bilden och inlägget som du ser här under, ett inlägg som många med all rätt tolkade som rasistiskt.

Den antirasistiska rasismen har aldrig varit tydligare, vilket kommentaren också visar. Det går inte heller att hitta ett tydligare exempel på riktig rasism än det som visas och hörs här under. Lyssna och begrunda eller kanske snarare förskräcks. Foto: Twitter Sofia Johansson

Till sist det mest underliga exemplet. Vi har från barnsben lärt oss värdet av att göra rätt för oss, att delta och betala för det. Skatt har upplevts som en medborgerlig plikt som man i solidarisk anda ska ställa upp och betala, den går ju till oss alla. Att den inte längre gör det när politiker, särskilt till vänster, känner sig frestade att köpa gruppers röster med än högre bidrag är en annan fråga, men sån har bilden sett ut.

Vi har fått lära oss att skatt är till och med sexigt att betala genom Mona, mer om det uttalandet i en artikel från Wikipedia. Uttalandet är så bevingat att svensk vänster har mer eller mindre levt efter det sedan dess. Det har fått moderna uttolkare som Jason Diakité, mer känd som musikern och artisten Timbuktu. Han kritiserade ju företag för att smita från skatten och blev hyllad för uttalandet.

Det var ungefär så här man inom vänstern tillsammans med Timbuktu ville beskriva företag. Snart visade det sig att Timbuktu var en del av denna ljusskygga verksamhet
Foto: Wikimedia

Snart visade det sig att Timbuktu hade ett minst sagt grumligt samvete i frågan när Rebecca Weidmo Uvell gick igenom hans förehavanden. Det visade sig nämligen att hans olika bolag hade gjort alla de avdrag man kan göra och några till. Han är dock inte den enda som sänder lite motstridiga signaler, också Malena Ernman har visat sig vara en fena på området hyckleri.

För en tid sedan hävdade hon ju att Birgit Nilsson inte borde pryda den nya 500-lappen som snart ska ges ut, artikel om detta i SVD. Uttalandet bottnade i att Birgit Nilsson var känd för sina Wagner-roller, tonsättaren var i sin tur känd redan under sin livstid som antisemit som inte ens förspillde tillfällen att skriva böcker som baktalade judar. Länk till Wikipedia-artikel om honom här. Frågan är dock vad det har med Birgit Nilsson att göra?

 När det dessutom visar sig att Malena minsann har sjungit Wagner hon också, blir i varje fall jag väldigt förvirrad. Är för det första Arnstad informerad? Är för det andra inte just Malena som kan ses i klippet nedan där hon sjunger ur operan Lohengrin skriven av just Wagner?

Löjesguiden nominerar med dagens artikel Godhetsrörelsen och svensk vänster till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen är kort men koncis: ”Ni säger det så bra själva. När en tes appliceras på en situation men påstås inte stämma överens med en annan blir den lätt ihålig till sist. Det är det här som gör er allt annat än trovärdiga. Därmed blir ni utmärkta kandidater till priset.”

Mehmet Kaplans Resebyrå AB

Vilket är viktigast när du har fått ett ministeruppdrag, att göra ditt jobb eller att roa dig? Jag är rätt övertygad om att de flesta säger att göra sitt jobb, för Mehmet Kaplan tycks dock det svaret inte vara lika självklart.

Ansvar tycks inte vara Mehmet Kaplans starkaste gren. Att jobba när man avlönas av röstboskapet tycks vara ett okänt begrepp och skattebetalarna står för notan Foto: SVD

En bostadsminister, Kaplan är ju ytterst (o)ansvarig för detta, ska ju naturligtvis vara ansvarig för bostadsfrågor. Han/Hon/Hen/Någon ska träffa representanter från näringsliv och offentlig sektor och ge direktiv åt sina tjänstemän. Hittills tycks dock Kaplans schema mest ha fyllts av inbokade möten som i sista stund har ställts in. Resultatet har inte riktigt blivit fler bostäder om jag säger så. Istället har det blivit sura miner och undrande ansiktsuttryck. Man ställer ju möjligen in ett möte, men flera?

Varför alla dessa låsta dörrar och vad pågår bakom dem Kaplan? Foto: Discshop

Kanske är det inte undra på att vi har en skriande bostadsbrist i landet med tanke på att en sån taktik oftast inte leder till annat. Naturligtvis förstår jag också att bostadsbrist inte skapas av sådant beteende men man kan knappast beskylla Kaplan för att ha gjort det bättre på den punkten, han gör ju nämligen ingenting!

Hemlösheten och trångboddheten ökar medan bostadsministern hälsar på vänner och släkt Foto: Jetsongreen

Man kan ju förstås skylla på att den stackars Kaplan nu är så upptagen med andra möten att han måste ställa in och det kan ju vara framgångsrikt om det nu ens hade en uns av sanningshalt förstås. Istället har en annan favoritsport seglat upp på agendan – resande. Kaplan har på kort tid rest kors och tvärs över vad man skulle kunna tro var vårt land men som i själva verket är världen. Konstigt hur många gånger dessa resor bär av till hans gamla hemtrakter i Turkiet där delar av släkten bor kvar.

Regeringens flygplan tar ovanligt ofta vägen förbi Turkiet, vi skattebetalare betalar ju så gärna för andras nöjesresor Foto: Svensktnaringsliv

Naturligtvis är det vi skattebetalare som så välvilligt ställer upp och betalar för det hela. Vi är ju så solidariska i det här landet att vi gör det när ett fattigt statsråd som ”bara” tjänar över hundratusen i månaden inte längre har råd att betala biljetten ur egen ficka. Det gäller att ställa upp när Kaplan vill träffa släkten. Den Kaplanska odyssén har ju nämligen i fattigdomens tecken skett med regeringens plan som vi skattebetalare så gärna sponsrar. Röstboskap ska man inte ta alltför stor hänsyn till.

Den svenska logiken tycks vara att vissa rånare straffar man men andra får upphöjda positioner i samhället. Allt de behöver säga är det folk vill höra Foto: Sydsvenskan

När han väl har varit där har han passat på att delge sin syn till den lokala media som så gärna lyssnar när denne kloke man uttalar sig. Där har han bland annat sagt att vi i Europa lider av en allmän islamofobi och att det är därför sådana hemskheter som Mohammedteckningarna och annan typ av karikatyr dyker upp hela tiden. Kaplan har därmed också spelat under täcket med muslimska länder som Turkiet för att skapa en motsättning mellan våra delar av världen. Allt fortfarande sponsrat av skattebetalarna som likt röstboskap inte ska göra annat än tiga still när makten talar.

Det påstås att Kaplan har uttalat sig i en Turkisk tidning där han påstår att satirteckningar beror på Europas islamofobiska hållning. I bilden säger mannen till vänster ”Jag är profeten ditt rövhål”. Till höger sägs ”Håll käften du otrogne” Foto: Charlie Hebdo

En tredje faktor är att om planet ska få lov att användas i tjänsteutövande måste den minister som använder det också ha ett ärende med det. Om man inte har ett ärende är det ju inte en kostnad som ska bäras av det offentliga utan av den privata plånboken. Det är tyvärr också ett omvittnat påstående från flera håll att sossemakten och det offentliga på departementsnivå för länge sedan har börjat växa ihop – det ses nästan som en anomali med en annan regering än en socialdemokratisk. Tjänstemän väljs ut på grund av lojalitet och till och med partitillhörighet, karriären går bättre för dem som samarbetar med vårt herrefolk och så vidare.

Staten och sossarna har vuxit ihop. Det finns få alternativa förklaringar när det visar sig att tjänstemän försöker att dölja det inträffade Foto: Aftonbladet

Rebecca Weidmo-Uvell är bloggaren/debattören som nosade upp skandalen kring Kaplan och hon fick veta hur maktens maskineri egentligen fungerar. Länk till hennes blogg hittar du här. Hon ställde en enkel fråga när hon ville veta hur Kaplans reseplanering såg ut och vilka hotell han hade bott på. Detta är helt i enlighet med offentlighetsprincipen och borde alltså inte ens ha fått något ögonbryn att höjas i förvåning. Det var dock här tjänstemännen kom in, de där partitrogna jag pratade om tidigare. Frågan gällde två resor, en till Turkiet och en till Hong Kong. Den senare hade lägligt gått via Turkiet den också. Här hittar du ytterligare en länk till en artikel signerad samma författarinna som går till Uvell Kommunikation.

Rebecca Weidmo-Uvell avslöjade hela historien, försökte få ut dokument men nekades först. Till sist fick hon censurerade bitar av dokument. Offentlighetsprincipen är därmed åsidosatt av vår regering Foto: Aftonbladet

Först drog näringsdepartementet allting i långbänk och körde visselmetoden dvs man låtsades som om mailet inte ens fanns. När hon gjorde fler framstötar försökte man nästa metod, man hänvisade till sekretess. En taktik som inte fungerade eftersom sekretess bara kan användas då det gäller rikets säkerhet, förhållandet till annan stat eller militär sekretess. Inget av de uppgifterna som borde finnas kunde sägas vara i förenlighet med denna lagstiftning. Att hävda sekretess i ett sådant fall är absurt ock kan med andra ord bara vara ytterligare ett sätt att förhala och försvåra. Tanken bakom ett sådant beteende KAN vara att få det där röstboskapet att ge upp.

Ytterligare ett bevis på det bedrövliga i Sverige är när en myndighet kan sekretessbelägga dokument med så lite på fötterna som i fallet där det enda motivet tycks vara att dölja sanningen Foto: Hem

Rebecca gjorde nu en så kallad överprövning. Det innebära att man överklagar tjänstemannens beslut till en högre instans ungefär som man överklagar en dom i domstol. Fredrik Ahlén som var ansvarig för ärendet fick nu väldigt bråttom, näringsdepartementet har ju tidigare blivit fälld för liknande övertramp av JO (Justitieombudsmannen) som inte brukar vara så förtjust i att vare sig politiker eller tjänstemän gör sig till återfallsförbrytare. Han skickade därför över reseräkning för Turkietresan. Bara på den sistnämnda resan hade hela sällskapet bestått av Kaplan plus 7 man eftersom departementssekreteraren som är politiskt tillsatt och ett antal chefstjänstemän från departementet brukar följa med.

Näringsdepartementet har tidigare blivit fällda av JO för övertramp på offentlighetsprincipen så nu är de återfallsförbrytare också Foto: DN

Uppgifterna om Hong Kong-resan håller man fortfarande inne på, den som är mest intressant eftersom den innefattade en liten omväg via Turkiet. Återigen var det skattebetalarna som stod för den fiolen och återigen var det för ett okänt antal personer som kanske borde ha betalat ur egen ficka. Rebecca Weidmo-Uvells kamp för att också få ut dessa papper fortsätter samtidigt som mörkläggningen gör detsamma. Vi har därmed en regering som i varje fall i sina delar är korrupt och som borde synas i sömmarna. Som situationen nu ser ut behöver dock regeringen inte ens ställs inför ett nyval. Alliansen har ju strukit flagg för allt vad nyval heter och därmed är medborgarna ute ur bilden.

Det lite intressanta var att resan till Hong Kong gick via Turkiet. Av en slump råkar Kaplans släkt bo där men det finns naturligtvis inget samband (???!) Foto: Businessclass

Åtta personers resor samt hotell och uppehälle är alltså det som skattebetalarna har stått för. Personer som tjänar i flera fall mer än vad tre till fyra LO-medlemmar gör kunde alltså inte betala detta ur egen ficka. Detta trots att uppgifterna visade att Kaplan hade spenderat betydande tid för privat bruk där privata besök hos släktingar och vänner hade gjorts. Dags för nästa shitstorm.

Det borde vara upplagt för en ordentlig shitstorm men i media syns inte ens en antydan till något sådant som rapportering Foto: Knowyourmeme

Twitter och sociala media i övrigt är ju propagandakanaler där man hittar allt från debattörer som hellre borde äta medicin än att diskutera, till människor som på ett sansat och förnuftigt sätt kan debattera. Här kan man driva både debatter och icke-debatter. Ibland uppstår ju det andra för att dölja det första och de pinsamma detaljerna det skulle kunna avslöja. Det var det som inträffade nu. Anklagelser som att det var ”rasism” att peka ut Kaplan specifikt. Jo, det är antagligen helt fel att granska en person som troligen inte kan skilja mellan ditt och mitt. Man skulle kanske behöva upplysa ”debattörerna” om detta samt att det är varje medborgares och oppositionens skyldighet att granska makten.

På Twitter marscherade alla godhetsapostlar i protest mot avslöjandet som kallades ”rasistiskt” när det borde ha kallats ”odemokratiskt” Foto: SVD

Låt oss sammanfatta. Vi har en minister som tjänar över hundratusen kronor i månaden av skattebetalarnas pengar men som anser att han har rätt att på deras bekostnad finansiera privata resor. Civilanställda tjänstemän springer ärenden som saknar stöd i lagstiftning för att skydda både regeringen och den aktuella ministern. Dessa drar sig inte ens för att begå handlingar som alltså saknar lagstöd och som bryter mot ett av grundfundamenten i vårt parlamentariska system nämligen offentlighetsprincipen. Samtidigt har vi en statsminister som agerar lamt eller inte alls och som därmed ger sitt tysta medgivande till det beteende Kaplan har uppvisat. Exemplet visar också att sossarna och staten håller på att växa samman på ett ytterst obehagligt sätt. Allt detta medan det förakt alla de etablerade partierna visar genom att förvägra röstboskapet att ens uttrycka sin syn på det inträffade i ett nyval.

Från statsministern hörs som vanligt ingenting, inte ens en dålig bortförklaring till Kaplans beteende har uttalats. Hur ska vi tolka det Löfven? Foto: Sverigesradio

Inte ens pressen bryr sig längre om att granska den soppa som regeringen utgör. Det finns ingen anledning till det så länge nästan 60% av journalistkåren röstar på mp. Det kan ju förstås vara en konspirationsteori från min sida, men är det inte lite för mycket av ett sammanträffande? Att resten av kåren sympatiserar med Fi och V i en överdriven mängd kan ju absolut inte ha något med saken att göra den heller. Granskande journalistik i vårt land sker ju på lika villkor. Nej skämt åsido så är nog pressens frånvaro i det här fallet snarare det bevis som alla söker efter när de påstår att vi har en ofri presskår. Inget kan bli tydligare och pressen är därmed delaktig i den mörkläggning som pågår.

Också tystnaden från pressen är total. Något talande då att Kaplan som är miljöpartist stöds av nästan 60% av presskåren Foto: Vattumannen

Slutsatsen? Vi lever i en konstitutionell diktatur under en enpartistat där sossarna är våra nya gudar tillika härskarklass. Att fortsätta att rösta på vare sig miljöpartiet eller socialdemokratin är en skymf mot demokratiska principer. Ge mig mitt nyval nu! Regeringspartierna, deras stödpartier samt alliansen ska bort från allt vad makt heter. Om inte detta var tydligt förut, lär det här exemplet med brutal ärlighet visa att detta är helt nödvändigt. Maktens arrogans har fått ett ansikte, ”Mehmet Kaplan” är dess namn.

Mehmet Kaplan bör avgå med omedelbar verkan Foto: Expressen

Också socialdemokratin måste pekas ut. Deras nästan sjukliga symbios med statsapparaten är på gränsen till ett brott mot konstitutionen då man åsidosätter grundläggande demokratiska principer med hjälp av tvivelaktiga bindningar till tjänstemän. Tjänstemän som tycks pliktskyldigt ställa upp för att dölja de klavertramp som nu uppenbarar sig. Avsätt vår regering nu, ge mig mitt nyval och se till att börja lyssna på medborgarna. Ni har redan förlorat allt förtroendekapital.

Tåget har avgått vilket Löfven borde göra också. Utlys nyval nu! Foto: Postvagnen

Löjesguiden vill med artikeln nominera Mehmet Kaplan till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ditt totala förakt för demokratiska grundprinciper och regler har äntligen burit frukt. Med diabolisk precision och en nit få förunnade har du visat att privata och offentliga pengar är ett medel till lags för maktens kreatur likt dig själv. Vi – röstboskapet – ska lydigt betala våra nya herrars och damers excesser och vara glada när våra demokratiska diktatorer dansar på taburetterna. För i sossarnas och miljöpartiets Sverige är vi ju bara betalningsmaskiner som glatt ska hosta upp till både orättfärdigheter och annat. Makten är tack vare alliansen tokerier er och ni behöver ju inte ens ta konsekvenserna av ert handlande. Tack för den Anna Kinberg Batra. Ett litet ord dyker upp som sammanfattar er alla och det är avgå.”