Inom svensk vänster tycks i vissa kretsar råda någon slags övertro på hur mycket kostnad statskassan tål. Fi är ett av de partier som ur en ekonomisk, eller ideologisk synvinkel tycks leva i overkligheten. Det korkade i deras resonemang är att någon måste ju betala, pengarna kommer ju inte bara av sig själv fram ur alla sprickor i statens fasad. Någon måste betala skatt, en skatt som redan är för hög. Fler förslag gör ju att trycket att höja ökar då det borde minskas.
Sprickorna i både statens och Fi:s fasad börjar bli allt mer uppenbar
Foto: Varnamonyheter
Den senaste i raden som inte får ekvationen att gå ihop men som glatt trallar vidare i overkligheten är Angelica Kauntz kommunalråd i Lund för Fi. Hennes förslag till overkligheten bygger på att man ska ha lön och betald semester för studietiden. Mer om hennes förslag i Kvällsposten. Fantastiskt om jag själv hade fått det, nu står jag istället med CSN-skulder, räntor på dessa som inte är avdragsgilla och år som är förlorade för pensionen. Ändå är jag en del av patriarkatet, en vit medelålders gynnad man som har skott mig på samhället i deras retorik. Kanske dags för vår generation att kräva allt det vi inte har fått retroaktivt?
Vad blir reformer värda om man likt Angelica Kauntz inte ens bryr sig om att beräkna kostnaderna? Svaret blir nog tyvärr vänsterpopulism Foto: Expressen
Artikeln och Kauntz förslag är i själva verket så dumt att klockorna stannar, men den visar trots allt något intressant. Svensk vänster har förvandlats till en overklighetstillvänd kravmaskin som spottar ur sig nya förslag till hur man ska sänka statens finanser. Uppenbarligen är just Fi extra usla på att räkna, det har man ju visat förr. Inför valet presenterade partiet en rad förslag, alla ofinansierade vilket skulle ha lett till oannonserade skattehöjningar. Mer om detta i följande länk till Expressen.
De offentliga finanserna tycks inte stå i fokus när Fi:s kravmaskin står på ”on-läge”
Foto: Borsen
Vilken tur då för partiet som har svaren på allt när man kan ta till något så kreativt som feministisk finanspolitik. Mer om den i en artikel i Dagens Nyheter. Där vill man slopa restaurangmomssänkningen som har gett fler jobb i branschen, det är ju fult i vänsterns Sverige att dels skapa jobb och att jobba. Bidrag ska det vara för hela slanten, då mår vi bäst. Man ska vidare införa en skatt på aktier och värdepapper så att man slår mot en av de delar som skapar vår välfärd och ger skatteinkomster. Genom att minska just skatteinkomsterna och samtidigt öka kostnaden skapar man ju maximal balans i statsbudgeten.
Tidens melodi inom svensk vänster tycks vara ”ge mig bidrag, ge mig mer”
Foto: Aftonbladet
Är du för rik och gömmer undan pengar för den lede staten kan du räkna med att få dina pengar uppsökta och skattade även om de göms utomlands. 46 Miljarder räknar partiet med trollerihatten med att hämta från gömda konton trots att skatteverket idag har avtal om utelämnande av kontouppgifter på svenskar med de flesta skatteparadis. Vi ska också få en feministisk lönesättning dvs kvinnors löner ska öka mer än mäns och därmed ska de tjäna mer än män. Genom att beskatta arbetsgivarna ännu lite mer på arbetsgivaravgiften som ska höjas från 31,42% till 31,92%, räkna Fi med att jobben ska bli ännu färre och att kunna använda pengarna till att höja kvinnors lön mer än mäns.
Ymnighetshornet under Fi:s säng gör att vi har råd med allt och mer Foto: HD
Att kvinnor är mer sjukskrivna än män, att kvinnor i högre grad själva väljer att stanna hemma med barnen och att kvinnor självmant väljer att utbilda sig till traditionella kvinnoyrken som sjuksyster och förskolelärare och därmed dömer sig själva till att jobba inom låglöneyrken är naturligtvis något man måste belöna med mer pengar. Trots att valen är frivilliga måste ju därför kvinnor kompenseras mer,. Män är ju generellt de som har vunnit på systemet där vi betalar mer skatt än kvinnor men får mindre av anslagen i det offentliga. Vi män betalar ju faktiskt mer skatt men får ut mindre, sånt kan man inte ta hänsyn till i ett feministisk rättvisetänkande.
Rättvisa heter det alltid i retoriken, problemet är bara att rättvisa har ingenting med saken att göra Foto: Allmusic
Till sist vill det solidariska partiet Fi införa en skatt på kött som kommer att höja priserna i snitt med 10 kronor per kilo. Allt för att kött står för en klimatförsämrande effekt och att köttätande minsann ska bestraffas. Att sojabönor, bananplantage och ananasodlingar fullständigt kryllar av pesticider och också de ger klimateffekter är inget man kan ta hänsyn till, kött är ju den stora boven i dramat. Mer om Fi:s skruvade tänkande hittar man på Rebecca Weidmo Uvells blogg. Än mer galenskap om partiet hittar du naturligtvis på WTF Toklandet där man kan läsa om varför Finland behöver genus-plogning enligt partiledare Schyman. Också Susanna Varis bidrar med en analys av huvudvärken på sin blogg.
Fi:s mat- och lantbrukspolitik kommer att sluta som djuret på bilden – Vi kommer att äta allt utom geten Foto: Svenska-djur
Det här var bara några exempel på hur man inom svensk vänster och Fi skapar ”rättvisa”. Det finns än fler, de är ju som sagt flitiga på att hitta på nya sätt att skapa oreda i statens finanser. Hela tiden uppfinns nya små reformer som ska göra livet lättare…..för alla utom skattebetalarna som måste betala mer och mer. Det tragiska är att man inom rörelsen för länge sedan har upphört att bry sig om sådana trivialiteter som ”kostnad”. Istället har man förvandlats till en kravmaskin som går fram med nya små idiotier. Ingen räknar och ingen bryr sig kan man sammanfatta det som. Samtidigt hittar man på nya små förklaringsmodeller för att skyla över det faktumet att man inte kan räkna.
Ingen kritik och ingen fel här inte, Fi är ju det fullkomliga partiet som utan fel och brister visar upp hur mycket fel och brister som helst Foto: Ledarskapsteknik
Solveig Zander (C) belyste problemet rätt väl i en debatt med Lotten Sunna (Fi) i UNT. Där visade det sig att Sunna troligen hade räknat lite fel på premiepensionerna och fått lite väl många procent som vi betalar in, hon fick det till 13,5% när vi i själva verket betalar 2,5% genom arbetsgivaren. Antagligen hade hon räknat procent på procent vilket man inte kan eller ska göra enligt alla matematiker, det brukar nämligen sluta med alla möjliga fel.
Logiken i fi:s matematik tar sig milt sagt annorlunda uttryck Foto: Jiggmin
En annat graverande omständighet är skiljelinjen vänster höger om RUT. Till vänster om mittlinjen heter det alltid ”pigjobb”, ”cementerandet av kvinnor i låglönejobb” och så vidare. Till höger går retorikens tongångar av förklarliga skäl åt ett helt annat jobb. Det vänstern dock glömmer bort är följande. Man värnar ju den starka staten, för en sån behövs inkomster inte inkomstbortfall. Allt som andas svartjobb borde därför vara tabubelagt men ingen till vänster har gjort någonting åt denna ökande problematik. RUT har i ett slag gjort svarta jobb vita. De svagaste på arbetsmarknaden, till exempel invandrarkvinnor, har äntligen fått in den fot på arbetsmarknaden som vänstern så länge misslyckades med. Svaret därifrån hette i vanlig ordning bidrag.
I vänsterpopulismens värld är det fult att arbeta, det kan andra göra medan de flesta ska lyfta bidrag och allehanda håvor från statsmakterna Foto: Sotenas
Dessa svaga har nu börjat tjäna egna pengar, betalat skatt vilket har gynnat det offentliga, kunnat avsätta pengar till pension vilket gör att de kan se fram emot åtminstone en dräglig ålderdom och så vidare. De har helt enkelt fått hjulen att rulla. Andra, också de mestadels kvinnor, har kunnat starta företag som har betalat skatt, arbetsgivaravgifter och sociala avgifter som också det har satt igång hjulen. Retoriken från vänstern håller alltså inte, detta är en reform som har gynnat kvinnor inte stjälpt dem. Fi är förstås motståndare, något som gynnar arbetarklasskvinnor kan man ju inte stödja. Däremot en medieelit och akademikerkader av kvinnor fungerar utmärkt i Fi:s värld, det är ju ett elitistiskt parti vi pratar om här.
Motivet är säkert att hjälpa men snabbt förvandlas det hela till att stjälpa precis som så mycket annat i vår värld Foto: Aftonbladet
Någon kanske anför argumentet att Fi är en marginaliserad kraft. Så icke fallet enligt mig. I riksdagsvalet fick partiet visserligen bara 3,1% av rösterna trots massiv medieupp-backning. I följande Expressenartikel kan du läsa mer. I de kommunala valen lyckades partiet bättre. I Stockholm lyckades partiet till och med nästla sig in i den oheliga dumhet som numer styr i stadshuset. Detta mycket tack vare alla röster från de marginaliserade kvinnorna och journalisterna på Södermalm.
Denna Stockholmska stadsdel är sinnebilden för utanförskap. Här bor marginaliserade kulurarbetare inom teaterbranschen, reportrar inom media och överklassrevolutionärer som blivit landsförvisade från grannkvarteren i Östermalm Foto: Polisen
Det är med andra ord den upp och nervända världen igen. Där rationellt tänkande borde sätta stopp för ett parti som lever i bubbla bygd på drömma, röstar vissa medborgare desto mer just dumheten. Inte ens när de uppvisar färdigheter som bristen på grundläggande räkneförmåga tycks vissa dra öronen åt sig. Angelica Kauntz exempel borde förskräcka, Lotten Sunnas än mer. För blir partiet det maktparti man har siktet inställt på, kommer det bli extremt synd om oss när statskassan plötsligt saknar pengar. Lägger man dessutom till dimensionen hur desperata socialdemokraterna är att få behålla sin älskade makt, ett faktum som driver dem till vilka extrema samarbetspartier som helst, kan vad som helst hända i framtiden. Det kan tyvärr bli så att miljöpartiet blev en västanfläkt i jämförelse även om också de är extremister på sitt sätt. Det finns alltså all anledning att se upp med partier som Fi också i framtiden.
Välkommen till vänsterns och Fi:s upp och nervända värld. Här är allt du ser spegelvänt och logikens lagar har upphört att gälla Foto: Villaforum
Löjesguiden vill med dagens artikel nominera Fi och deras förmåga att leva i overkligheten till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Normalt sett borde det som är vara det som är. I den spegelvärld ni lever i, särskilt den ekonomiska, tycks dock dessa naturlagar inte längre gälla. Alice i Underlandet och dess beskrivning av galenskaperna som kommer ur feltänkande är en passande allegori, men det tragiska är att ni är verkliga inte en saga. Vill ni blir mer trovärdiga än Angelica Kauntz bör ni genast lära era medlemmar grundläggande matematik istället för att leka hela havet stormar med skattebetalarnas pengar.”
Löjesguiden 