Bekväma förklaringsmodeller

Feminister brukar alltid använda sig av förklaringsmodeller som ”det är gubbarna och deras makt som gör det”. Det heter också att ”det finns en manskultur”. Allt det där ingår i standardiserade förklaringsmodeller som kommer upp igen och igen och igen. De är med andra ord lätta att känna igen därför att de hela tiden följer samma mönster. Nu har det offentliga livet också fått en feministisk vinkling som förklaring på de personliga tillkorta-kommandena som legat bakom totalhaveriet inom Kommunal.

Man skulle kunna kalla principen som används för ”Skyll på andra så blir det inte ditt fel” och det är precis det Annelie Nordström – Kommunals Ordförande – använder i följande intervju (Kommunalarbetaren; unvis.it) för medlemstidningen Kommunalarbetaren. I den ger hon ”sin syn” på det inträffade och det är en ganska smålustig läsning.

Att läsa intervjun med Annelie Nordström är smått roande då den är full av förklarings-modeller som får en att undra. Foto: Wikimedia Commons – Hendrick Terbruggghen ”Young Woman Reading from a Sheet of Paper”

För det första understryker hon att Anders Bergström – Kassör som också han har avgått – är en ”varm och medkännande person” så att det framgår att hennes nästa uttalande inte är fientligt. För sen kommer det, ”hon var rädd för Anders Bergström”. Det heter att:

”Det har framkommit att många är rädda för Anders Bergström. Hur känner du?

– Det var jag också i början, det har jag berättat för honom. Anders Bergström var det enda jag var rädd för när jag gick in det här uppdraget. Det försvinner efter ett tag för att han är en varm person bakom den där rollen. Han är kunnig på väldigt många olika sätt. Men det är inte så att man går omkring och tänker att Anders kommer att ta ifrån mig min lägenhet om jag inte är snäll med honom. Men någonstans vilar det i luften eller rummet. Det är klart att andra anställda har det förhållandet till honom.”

Så jädrans bekvämt! Det är männens fel som alltid och här har vi en person som dessutom folk går omkring och är rädda för. Vilken utmärkt förklaringsmodell och syndabock! Allt för att man själv ska hamna i bättre dager genom att man ska ”förstå” och ”lära sig” att det fanns andra faktorer, andra överväganden som spelade in. Patetiskt och kanske effektivt, men också igenkännbart igen. För det är inte svårare att se igenom motivet till uttalandet än det är att se igenom spindelväv.

När man ändå slänger någon under tåget ska man väl göra det ordentligt antar jag. Det är väl därför Annelie Nordström fortsätter på samma inslagna linje med citatet:

”Är det tillfällen när du inte sagt nej?

– Metropol Palais är ett väldigt bra exempel på när jag borde ha sagt nej.

Varför gjorde du inte det?

– Jag lät mig övertygas om att vi skulle öppna en restaurang för att vi skulle kunna bedriva den där konferensverksamheten. Folk krävde att vi skulle servera lunch, och hade vi ändå ett kök så kunde man lika gärna driva en restaurang. Det är klart att det var hur många varningsflaggor som helst, men alla tre i förbundsledningen blev övertygade.

Men varför såg du inte varningsflaggorna?

– Jag vek ner dem.

Har du svårt att säga nej?

– Nej, (skratt) det har jag verkligen inte, (skratt). Sätt ihop det med de olika styrkeförhållanden som är i förbundsledningen. Det är inte bara på den här arbetsplatsen som det finns den här typen av konstellationer som gör att det blir under– och överordning.

Så Anders Bergström var överordnad?

– I den här typen av frågor så blev han det, för han hade ett mycket större mandat.”

Nej Annelie, det här är en delvis tillrättalagd bild av verkligheten. Den sida hon inte nämner är att genom att starta affärsrörelse som vilken annan ärkekapitalist, genererar man än mer pengar och därmed blir man än mer mäktig. Facket är idag inte bara ett fack, de är företagsägare, de är egendomsförvaltare och de är investerare. Att bortse från den bilden är som att ignorera att påven är katolik. I en senare del av intervjun kommer ju just det kapitalistiska tänkandet bakom vissa vägval fram när hon säger:

”Men hur kan man då satsa på Metropol Palais?

– All restaurangverksamhet går ju ut på att sälja alkohol och mat till så dyra priser som möjligt.”

Ojdå, där hade vi hyckleriet igen ja. Varför kan människor aldrig säga som det är? ”Vi investerade pengar i en affärsverksamhet som vi trodde skulle ge medlemmarna maximal utdelning och därmed lämna förbundet ekonomiskt starkare” skulle väl ha varit en bra förklaring. Varför samma sida ideologiskt har så svårt att hantera sin situation är också den prekär. I ena stunden kritiserar man företag och kallar dem ”omoraliska”, i nästa sekund investerar man sina egna pengar och är lika ”omoralisk” själva.

Girigheten drabbar ju bara kapitalister och också företrädesvis män i propagandan. Annelies svar på frågorna ger dock en lite annorlunda bild av Kommunal på det området Foto: By Jesus Solana from Madrid, Spain – Wikimedia Commons

För en kritik som ofta kommer från fackligt håll är ju att inom näringslivet har man drabbats av ”Galna Gubbsjukan” när den ena efter den andra kan sitta i flera styrelser, få inkomster på inkomster och dessutom sno åt sig feta bonusar och fallskärmar. Är man då bättre med moralen inom fackföreningsrörelsen? Att döma av intervjun inte ett dugg! Där framgår det med oönskad tydlighet istället att man inom Kommunal har drabbats av precis samma ”sjukdom”.

Lite bakgrund. Förtroendevalda inom både facket och inom LO har också styrelseposter. Det är dels poster inom de företag man äger som t ex Folksam, men det är ibland också som fackföreningsrepresentant inom både privata och statliga bolag. För detta lyfter de naturligtvis ett arvode. Inom vissa förbund har man därför antagit en princip som bygger på att det arvode man tjänar gör att man får mindre i lön från förbundet. På det sättet tjänar man lika mycket som om man inte satt i en styrelse och medlemmarnas pengar sparas.

I intervjun framkommer det att samma princip inte gäller inom kommunal, här kan man alltså tjäna lönen som man får från förbundet plus de pengar man tjänar som arvode. Annelie påpekar detta faktum i intervjun genom citatet:

”Du och Anders Bergström har ju haft olika styrelseuppdrag på mandat från Kommunal. I LO och IF Metall räknas de arvoden av från lönen. Varför är det inte så i Kommunal?

– Vi har ju diskuterat det fram och tillbaka vid några tillfällen, i de diskussionerna har ju inte jag deltagit så mycket utan det är ju de förhandlingsdelegerade i styrelsen som diskuterat det.

Finns det en policy för hur arvoden ska fördelas?

– Nej, som det varit i Kommunal så har det varit att de arvoden man får för de uppdragen, de får man till sig. Det är det som har varit, det finns ingen annan reglering. Det är säkert en fråga som kommer upp i samband med allt annat. Den har inte explicit lyfts i åtgärdsplanen, men däremot så finns det sådana resonemang i stadgekommittén, inför den nya förbundsledningen.

Tycker du att detta är rimligt?

– Det är enklare om de har en lön som de har på LO och arvodena går in till organisationen. Då finns det ingen möjlighet att det blir ett sug efter att ta många uppdrag för att få högre inkomst. Då har man ju uppdraget för att man tror att det gynnar medlemmarnas bästa. Det är ett bra sätt att rensa bort eventuell girighet.”

Det  här är intressant, andra har antagit en princip för att undvika girighet men Kommunal har inte lyckats genomdriva samma tänkande. Där måste man fråga sig varför man inte har infört denna. Annelie ger ingen vidare ledtråd till varför detta inte har hänt utan ger istället ett rätt luddigt nonsenssvar vilket får en att lite grann undra. Hon har inte ens personligen deltagit i de diskussioner som har förts i frågan, men ändå borde det ha varit hennes ansvar. Här anar man ett märkligt förfarande som borde leda till en hätsk debatt.

Det finns alltså en rad obesvarade frågor men bara en persons svar eller snarare påståenden. En del av dessa är undfallande, andra rent av fega och till sist är det återigen medlemmarna i Kommunal som står med det kortaste strået eftersom de inte får reda på sanningen. Om man hade velat gå till botten med det som nu har inträffat borde man då inte ha ägnat mer tid åt att ge en så ärlig och heltäckande bild som möjligt istället för personliga påhopp, halvkvävda visor och direkta undanflykter?

En del av det som framkommer av intervjun borde få vissa att bli än mer avståndstagande till det som har hänt. Det är ingen vacker bild som framkommer mellan raderna Foto: Wikimedia Commons – Andrea Westmoreland ”One Sided Argument”

Fler frågor om de ohälsosamma kopplingarna som finns mellan Socialdemokraterna och fackförbunden med LO i spetsen är också helt obesvarade, de är faktiskt inte ens undersökta. Det är ju i allra högsta grad en del av denna skandal ändå bryr man sig inte om att gå till botten med denna fråga. Annelies svar i intervjun om att ”man har distanserat sig från socialemokraterna” ger jag inte mycket för, de har för mycket att vinna på att inte göra så. En som har skrivit om detta och gjort det suveränt är som vanligt Fnordspotting.

Löjesguiden nominerar idag Annelie Nordström och Kommunals högsta ledning till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För ett förtjänstfullt arbete i hyckleriets och desinformationens tjänst där ni har gjort ett  Herkules-arbete. Halvkvävda förklaringar, påhopp på person som inte får möjlighet att försvara sig och direkta felaktigheter utan riktiga förklaringar där vi får reda på fakta är inte att gå till botten med den kultur som råder inom fackföreningsrörelsen. Det gör er till formidabla kandidater till priset”.

Dubbla roller

Dubbla roller kan fungera om man vet gränsdragningen. Det kan fungera om man kan hålla isär de uppgifter man är satt att lösa. Det måste också finnas ett regelverk som alla respekterar och följer, annars gör alla som de själva vill. Man börjar helt enkelt sätta sina egna regler och snart är allt anarki.

Men det fungerar däremot inte om man blandar ihop rollerna, inte förstår var gränsen går eller rollerna är så motstridiga att intressen hela tiden kolliderar. Det är där som fackförbundet Kommunal nu har gått fel i det ormbo av dumhet som utspelas för öppen ridå.

Kolliderande intressen är som krockade bilar, det slutar aldrig på bästa sätt. Fackets problem är att man sitter på två stolar, en där man agerar fack och en där man agerar arbetsgivare med ägarintressen. De två kolliderar mest hela tiden och nu ser vi resultatet Foto: Wikimedia Commons

Kommunal är som alla fackförbund satta att tillvarata sina medlemmars intressen. Istället har man delvis satt sina egna intressen före medlemmarnas när man har skänkt lägenheter till höger och vänster. För det är inte undersköterskan eller parkarbetaren som har fått lägenheter i Stockholms innnerstad, det är redan välbetalda sossetoppar som har fått ta del av den ynnesten. Ändå är det just medlemmarnas inbetalade pengar som har gått till inköpen av fastigheterna.

Men statsråd är fattiga människor, de är ju inte mer än ynka 127.000 kronor i månaden att de måste ta till så drastiska metoder som att fråga kontakterna inom facket. Inte kan väl Margot eller Annika tvingas att köpa sina lägenheter, klart de ska ha en på Kommunals medlemmars bekostnad. Allt annat vore väl en anomali i både fackföreningsrörelsen och inom Socialdemokratin. Att få tränga sig i bostadskön tycks också vara normalitet trots Margots bedyranden.

För trots hennes ilska över ”lögnerna” och ”den vilseledande informationen” som hon tycker sig ha fått kan det väl ändå inte vara så att hon tror på detta själv. Hon tror hon har fått garantier att hon inte har trängt sig i bostadskön. Frågan är dock om hon ens själv tror hon inte har gjort det om man får en femma i Stockholms innerstad genom att ringa tre fyra telefonsamtal till Kommunals ordförande?

De dubbla rollerna här är att samtidigt som man sa ta tillvara medlemmarnas intressen så passar man på att tillvarata andras i högre grad. Det är möjligt tack vare att man samtidigt som man är fackförbund är man fastighetsägare. Ja, man är till och med så duktiga kapitalister, något man annars kritiserar starkt, att man äger en flott restaurang på en av stadens mer fashionabla adresser. Det var ju på samma restaurang – Metropol – som hela skandalen inleddes.

Det är ingen skillnad på den bild som ges av kapitalister och folk från arbetarrörelsen. I slutet av dagen handlar det om att se till att gynna sig och de sina först sist och alltid. Fackföreningsrörelsen i Sverige är kapitalägare, arbetsgivare och förvaltare av kapital för egen räkning Foto: Wikimedia Commons; Pyramid of Capitalist System

I och med att man äger sådant som restauranger och fastigheter hamnar man i nästa fälla. Samtidigt som man är fackförbund är man arbetsgivare. Två intressen på olika ändar av skalan. I ena stunden är man ”solidarisk”, i nästa är man hårdför för att värna sina intressen och maximera vinsten som vilken annan ärkekapitalist som helst. Facket har alltså förvandlats till en organisation baserad på hyckleri och det är det vi nu ser.

För facket är precis som romarrikets Janus – de har båda två ansikten. Ett utåt som talar vackra ord som ”solidaritet” och ett inåt som talar om maximering av vinst och hur man ska kunna gynna sig och de sina. Av naturliga skäl talar man inte utåt om den sista biten, det vore inte bra för imagen. För image är allt det är när allt kommer omkring. Facken kan till och med vara de värsta av arbetsgivare tänkbara.

Jag tänker på mitt egna tillfälliga uppdrag jag hade för tjugo år sedan på Fackförbundet KTK (Kommunaltjänstemannakartellen). Där fanns en äldre man som arbetade i ett arbetslöshetsprojekt som förbundet tjänade pengar på från Arbetsförmedlingen. En dag anställer mannen en gammal bekant utan att berätta att bekantingen hade en ”historia”. Snart hade vännen börjat skåpsupa vilket lastades båda personerna.

De fick till sist båda avsked på grått papper. Mannen som hade handlat i god tro knäcktes totalt och gick så småningom en för tidig död till mötes. I det här fallet agerade facket cyniskt och hjärtlöst utan moraliska betänkligheter. Allt snack om ”solidaritet” var som bortblåst. Hela historien lämnade en fadd smak i varje fall i min mun.

Facket har två ansikten – ett utåt och ett som man inte skyltar med eftersom det förstör deras image. Bilden av dom som kapitalister, kapitalförvaltare och egendomsinnehavare passar inte in när man ska tala om ”omoralen” hos andra Foto: ”Janus-Vatican” by Fubar Obfusco – Foto taken himself, upload to English wikipedia by Fubar Obfusco. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Men den fick mig också att se igenom hela detta lapptäcke av marknadsföring från Socialdemokraterna och arbetarrörelsen. Deras rätta ansikte är inte alltid det av solidaritet. De ger också en bild av en djupt korrumperad rörelse som ser det som sin främsta uppgift är att förse sig och de sina med det bästa livet kan erbjuda. Bloggen Fnordspotting har också skrivit om arbetarrörelsens skeva självbild.

Middagar och sprit på medlemmars bekostnad. Porrklubbsbesöken får man tala tyst om för man är ju feministiska i rörelsen. Man fixar snabbt lägenheter åt sig och sina barn på gatuadresser de flesta av medlemmarna får nöja sig med att gå på. Det här är inget nytt och det kommer säkert att dyka upp igen. För så länge man sitter på två stolar och har dubbla roller är gräset alltid grönare på andra sidan staketet.

En sista tanke riktar sig till svensken. Är det inte dags snart att inse allt som arbetarrörelsen står för, eller snarare inte står för, och kanske låta bli att rösta på något som kan bete sig så här för lång tid framöver? Socialdemokraterna har än en gång visat varför de är slut som parti. Också arbetarrörelsen i övrigt har visat varför deras grundmurade rykte som totalt korrupt är välförtjänt. Det är läxan till svensken att lära in, inte att vi ska fortsätta att rösta på dem igen och igen.

Dags att sluta marschera till Socialdemokraternas locktoner svensk! Det är ändå rätt falska toner som kommer från deras håll och nu har vi dessutom facit rakt framför näsan. Foto: ”DogParade30Dec07BariSnare” by Infrogmation of New Orleans – Photo by Infrogmation. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag smått förtjust arbetarrörelsen och Socialdemokratin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Arbetarrörelsen arbetar nog mest med sin egna undergång så länge man inte förstår att välja en roll istället för att likt en förklädd gud iklä sig två. Visst är det lönsamma investeringar ni gör, men det lockar också in i affär efter affär som är mer och mer tveksam. Den senaste är inget undantag, tvärtom visar den bara hur djupt korruptionen i arbetarrörelsen faktiskt har sjunkit. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”