Den jönsiga Jonna och mogulen Metro

Varning! För att inte generera klick åt tvivelaktiga publikationer, är detta inläggs länkar för första gången försett med unvis.it-funktion. En funktion som i förekommande fall också i framtiden kommer att användas av mig av. Jag känner att jag inte vill skänka dessa uppmärksamheten eller klicken. Resultatet av ditt  letande kan se annorlunda ut än originalet och beror alltså på detta. De enda länkarna utan denna funktion är den märkt ”Fnordspotting” och ”Fnurra”.

Jonna har läst genusvetenskap på Södertörns genusteoriskola. Där har hon lärt sig om allehanda maktstrukturer och intersektionella analyser. Kanske har också fem poäng vithetsstudier har ingått så att hon vet vem hon ska skylla på. Zara Larsson kommer nog snart att bli gästföreläsare på den kursen och också på den i feminism. För på Södertörn är man så fri i tanken, det har inte minst sagt Jonna  visat. Den artikel jag retar upp mig på är naturligtvis följande i Metro fredag av Jonna Håkansson.

Här i trakterna av orten ”Mordor” ligger Södertörns Högskola där personer som Jonna har fått sina trollkunskaper från. Foto: Wiki

I artikeln jämför Jonna köttätande med rasism – snygg pk-poäng där Jonna. Att på det sättet kombinera två galenskaper till en ny, måste ge massor av bruna poänger i dina kretsar. Hennes resonemang går ut på att resonemang kring slakt och djurs status där vi är ”bättre” i våra egna ögon än andra som arabisk kultur med dess halalslakt, eller kinesisk med dess ätande av hundar. Det sista påståendet görs av henne trots att det bara är i en väldigt liten del av Kina man faktiskt äter hund. Se där se där, en generalisering minsann.

Fast det är här allt börjar gå fel för både Jonna och Metro. En del antropologer menar t ex att uppdelningen i ”vi” och ”dom” inte är en övervägd tanke. Istället skulle det vara ett resultat av vår evolutionära utveckling där vi för överlevnadens skull misstror främlingen. Denna skulle ju eventuellt kunna vara farlig. Med det resonemanget i minne faller Jonnas teser om den vita rasen som rasist. Det här resonemanget finns nämligen i varje kultur och hos varje människa. Rasism finns i varje människa som vill misstro en annan, också i dina kretsar finns detta Jonna.

Här kan vi se hur den tydligt vite mannen på påsen förtrycker innehållet i den som vi kan se i detalj till höger. Vad ska bli nästa steg för Jonna och hennes gelikar? Ska fotvårtor stämplas som rasistiska? De vita fotvårtorna är extra pompösa och breder ut sig på ett otillbörligt sätt. Foto: Themirror

Det svenska tycks vidare vara ett rött skynke för Jonna. I synnerhet svenskt och kött tycks vara en ytterst farlig kombination i hennes ögon. För så fort vi vita rasister får chansen är det ju det svenska, eller för den delen det franska eller vad nu köttet och vi kommer från, vi vill framhäva. ”Svenskt kött är bättre än annat kött” tycks vi hela tiden tänka och säga.

Återigen är hennes resonemang dock rena rappakaljan. Som djurrättsaktivist borde hon vara överlycklig över att vi väljer svenskt kött framför t ex Brasilianskt. Där skövlas först regnskog för att ge utrymme på de farmer där Rosa och hennes medkossor ska växa upp. Sen hugger man ner än mer för att odla den gröda som ska göda upp hen. När de väl ska slaktas föser man in flera hundra djur åt gången där chansen för stress och lidande är rätt uppenbar.

Vad är det Jonna vill egentligen? Köttätandet lär inte upphöra bara för att hon kopplar det  till ”rasism”. Dessutom är svenskproducerat betydligt bättre än det här. Bilden föreställer röjning av regnskog i Brasilien för att göra marken till betesmark Foto: WWF

Det är med andra ord ingen dans på rosor som väntar Rosa i Brasilien. Hon åsamkar dessutom under sin livstid mer skada på ekologin på mer än ett sätt. Hela transport-apparaten som ska frakta hit hennes kadaver, släpper ju ut skadliga ämnen i luften som kallas koldioxid. Den vill nog Jonna inte ha där för de leder nämligen till den så fruktade klimatförändringen som hennes generation alltid hänvisar till i miljösammanhang. På Goforwood kan Jonna och andra veganer lära sig mer om hur mycket sämre det är med Brasilianskt kött, än det är med svenskt.

Det kan alltså vara helt andra överväganden som ligger bakom valet av svenskt kött än den rasism som Jonna yrar om. Till sist faller allt som det torn byggt av strå hela hennes tankebygge är med följande citat:

”Att göra en kost som bygger på animaliska produkter [Läs: Kött – min anmärkning] till norm är att göra den vita västerländska mannens kost till norm”.

Säg mig Jonna, är inte det där en smula rasistiskt? Din tes och ditt påstående vilar ju på samma grund som just rasism nämligen generaliseringens. För hennes upplysning finns män som är vegetarianer, kvinnor som äter kött, afrikaner som gör både och samt araber som också de äter lite av varje. För att inte tala om cirka sju miljarder människor till minus de som valt att bli som Jonna alltså veganer. Så varför peka ut en enda grupp? Det är ju som att säga att alla afrikaner är…..och sen ett påstående som inte är sant. Det är helt enkelt fördomsfullt och förenklande i sin problemformulering.

En problemformulering bör innehålla någon slags vetenskaplighet. Jonna däremot gör ett påstående och en koppling mellan två helt skilda saker utan att kunna belägga deras riktighet. Foto: Wikipedia

Sen har vi tidningen Metro. I all sin dumhet är den ändå rätt konsekvent. Den ligger ju hela tiden i spetsen för det pk-tänkande som inte bara har bildat norm i vår tid, utan nu också får alla med dessa åsikter att marschera. För övrigt samma stöveltrampsljud vi känner igen från en annan tid inom en annan ideologi. Det är väl i marschens mysterium  den mediala hemligheten döljer sig. För ju fler som nickar instämmande, ju fler klick och on-line läsande kunder genererar man. Ett faktum som i sin tur ger annonser.

Om det där resonemanget är riktigt, är det med andra ord ett ovanligt cyniskt spel Metro håller på med. Metro är ju tidningen som lyckats prestera artikeln av hataren Rickard Söderberg, nya sensationella fakta av icke-historikern tillika regeringens ”expert” Henrik Arnstad osv. Vad som är än värre är att man antingen omedvetet eller medvetet, vad vet jag, gör sig till marknadsförare åt de härförare som bara vill framhäva sin egna person. Jo, det är precis det som det handlar om – att marknadsföra sig själv.

Uppenbarligen behöver tidningarna marknadsföra sig med nya och annorlunda metoder. Frågan är om detta ska innefatta ren dumhet och mobbning Foto: Tradera

Exemplet Rickard Söderberg slutade t ex med prisutdelning och därmed än fler jobb som Metro kan berätta om. Vad sägs om Arnstads feta lön för våra skattepengar när han fick jobb av regeringen Löfven som ”expert” på fascism? Vad Fnordspotting tyckte om den saken och statsministerns korkade uttalande att Norges regering både var rasistisk och anhängare av Breivik, vilket han gjorde med hänvisning till Arnstad, kan du läsa om här.

Den goda Jonnas tankevurpor är månghövdade. Nästa ur artikeln handlar om de val man gör i livet. Hon har ju själv valt att bli vegan, ett medvetet val (?) som hon har gjort av egen fri vilja (?????). Jag försöker respekterar hennes beslut, men ger hon mig samma respekt? Enligt hennes sätt att se det är jag därför att jag är vit, en person som generaliserar i termerna ”vi” och ”dom” både vad gäller mitt köttätande och mina känslor inför invandraren. Jag kan inte med bästa vilja i världen kalla det respekt och därför respekterar jag inte heller Jonna eller hennes åsikter. Man måste nämligen visa respekt för att få samma behandling tillbaka.

Den här typen av debatter som förs av Jonna med fler, är som hydror. Där ett huvud huggs av, växer fem nya fram. Foto: ”Antonio del Pollaiolo – Ercole e l’Idra e Ercole e Anteo – Google Art Project” by Antonio del Pollaiolo – Wikimedia

Likadant med Metro. Ger man mig skit för att jag är vit medelålders man samt som i detta exemplet dessutom något så avskyvärt som köttätare, och därmed generaliserar är man inte värda att få kalla sig nyhetsförmedlare. En sån institution som Metro är snarare en proktologi-avdelning med rätten att rota runt i det man kan hitta upp i väl valda håligheter på en sån inrättning. Metro har helt enkelt förvandlats från något man så gärna vill kalla journalistik, till något som i själva verket är en dödgrävar-variant av ämnesområdet.

Så ska vi göra en gissning? Tror någon att Jonna Håkansson INTE kommer att få en raketkarriär efter den senaste artikeln? Min gissning är att hon kommer att bli nästa superstjärna i ett land som helt har förlorat förståndet. De få med något vett kvar är snart lättare att räkna än fåren är för den kroniskt sömnsjuke. I själva verket har galenskapen upphöjts till norm och det normala till något förkastligt. Så illa är det ställt och den här artikeln är bara en indikator av många på hur mycket åt fanders det har gått.

En inte alltför vild gissning är att Jonnas karriär nu kommer att få en raketstart efter det senaste rekordet i rappakalja Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag Metro och Jonna Håkansson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för Metro lyder: ”Med stor konsekvens och målmedvetenhet arbetar ni in ert varumärke som en röst för hatet. Väl maskerat som ”kärlek” och ”förståelse” lurar inte mig i varje fall, ni är vad ni är. Listan av dem som har fått personlig marknadsföring i en karriär byggd på missunnsamhetens och tankens inskränkande kan göras lång. Rickard Söderberg, Henrik Arnstad, Jonna Håkansson är bara namn i mängden. Ni har helt enkelt blivit språkröret för det hat och den inskränkthet som präglar dagens debattklimat, allt för att generera klick.”

Motiveringen för Jonna Håkansson lyder: ”Det gäller att slå mot rätt företeelser, det är ju en av de få saker man lär sig på Södertörns högskola och inom den genusvetenskap som du är en del av. Det fina och goda hatet som du gör dig till taleskvinna för i och med artikeln, är ju inte lika förkastligt som det Breiviks-anhängare som jag står för. Med denna intalade tanke har du och dina medsystrar och medbröder friskrivit er från allt ansvar för de egna handlingarna. Det gör den dock inte mindre avskyvärd eftersom det är samma grundtanke som alla dogmatiska ideologier har använt sig av i årtionden. Kom ihåg en sak Jonna, Hitler var vegetarian inte köttätare. Bloggen Fnurra har också spunnit vidare på samma tråd, läs den Jonna.”

Lögn, Förbannad Lögn Eller…..?

Läste följande i Kristianstadsbladet artikel och tyckte en sak var mycket märklig. Varje gång en feminist eller feministanstruken skribent ska skriva sin kolumn, ledare eller artikel så dyker det så där lagom lägligt upp en person som bekräftar deras bild av hatet. Denna person har alltid en plump kommentar att leverera och denna påtalar alltid just detta förakt för bland annat feminismen som artikelförfattaren försöker att bevisa.

Fåtalets hat snubblar snart sagt varje journalist över när de ska berätta sina historier. En mer intressant fråga är varför de inte kan se motsatta sidans hat

Slump, sammanträffande eller faktiskt sanning? Jag vet inte, men känslan i maggropen säger mig att det är omöjligen kan slumpa sig så att dessa människor bara ”råkar” korsa deras spår igen och igen. Varje gång Lars Lindström, Lukas Ernryd eller någon annan feministisk skribent ska till att skriva sina minst lika föraktfulla artiklar, exempel från Lars Lindström här i Expressen, så finns plötsligt hur många exempel som helst på hatet.

Samtidigt som dessa hatare alltid dyker upp i alla sammanhang, passar man på att inte nämna ett ord om de egna tillkortakommandena på området. Lars Lindströms artikel ovan är ett exempel som är tydligt nog, men vad sägs om nästa man med problem med misandri. Vad annat kan man kalla Rickard Söderbergs manshatande och samtidigt vansinnigt felaktiga artikel i Metro där faktafelen haglade?

Rickard Söderberg utsattes för en hatkampanj, han svarade med att skriva en av de mest hatiska artiklarna om män hittills. Hur misandri rimmar med att han är bög är dock fortfarande en gåta Foto: Metro

Inte heller lägger de särskilt stor vikt vid det kvinnliga hat som kommer fram i debatten. Aldrig nämns de otaliga artiklar signerade olika kvinnor, eller rättare sagt unga tjejer, vars hemska ton är vida överskridande de som hörs från ”andra sidans” debattörer.

Här nämns inte Anny Berglins artikel i (Anti-)Nyheter 24, eller Malena Ernmans skruvade resonemang kring den nya 500-lappen, mer om det i Expressen. Där blev plötsligt Birgit Nilsson som aldrig tog politisk ställning nu utsatt för krav på bojkott för att hon hade mage att tolka Wagner. Samme Wagner var ju antisemit men vem var inte det i 1800-talets Europa där företeelsen var vanligare än fotvårtor? Vi får heller aldrig läsa om hur feminism ser ut när bortskämda brats som Zara Larsson ger sig in i debatten genom sin blogg.

Det är som om journalistik av idag ser grandet i andras ögon men inte bjälken i det egna. Man kan inte förklara det med att de är blinda, de ser ju trots allt, men nog är de väldigt närsynta

Man får komma ihåg att en del av de här vindkantringarna kommer från journalister, journalister som alltså blir megafoner snarare än objektiva nyhetsförmedlare. Här använder de istället sina kanaler och sitt inflytande till att sprida propaganda istället för journalistik. Hur propaganda och objektivitet fungerar ihop behöver man inte heta Einstein i efternamn för att förstå, det fungerar nämligen inte alls. Istället har vi fått en yrkeskår som när och närs av den korkade radikalism som genererar så mycket uppmärksamhet. De har helt enkelt blivit lydiga små hustomtar, exempel från SVD hittar du här.

Så den stora frågan blir om sanningshalten i alla de artiklar där antifeminister utmålas som de hatare och Breivikare de är i feministers ögon? Kan man tro på uppgiften om den aggressive mannen på festen som Lukas Ernryd beskriver i Kristianstadsbladet? Lukas medger ju själv att hans uppgift är en andrahandsuppgift och sådana är sällan eller aldrig särskilt pålitliga. Kan artikelns hatande unge mans utfall mot Gudrun Schyman förklaras på något annat sätt än det beskrivna?

Inte ens när historier innehåller ifrågasättbara ”fakta” reagerar journalister. De är mer intresserade av att beskriva de kulor som inte kan ses men som sågs ändå. Tvivlar man på dessa ”fakta” är man Breivik, dvs han som sköt Foto Aftonbladet

Frågorna är många men som vanligt finns inga svar, särskilt inte från den journalistkår som är satta att just skriva om sanningen. Man kan nog lugnt dra slutsatsen att det är för mycket begärt av denna kår att förvänta sig ens ett uns av sanning. Det är den enda sanningen man kan konstatera efter artikeln i Kristianstadsbladet. Mest sorgliga är dock egentligen inte att de är genomskådade i det hänseendet, utan att de gör oreparerbar skada för lång tid framöver då de inte längre är vare sig trovärdiga eller objektiva.

Den enkla slutsatsen är att journalister är ett slags lackmuspapper på hur vårt samhälle och samhällsdebatten mår. Av den kan man konstatera att lackmuspappret visar rött, vi mår helt enkelt inte så bra i det här landet. När journalister används till propaganda och där misstänkta lögner är grunden för deras reportage, är det något som felar. Det är det enda som journalisterna har lyckats bevisa, i varje fall för mig.

Rött lackmuspapper visar på en definitiv buklandning i samhällsdebatten, det visar om inte annat flera artiklar Foto: Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag journalistkåren till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ert oberoende är ett minne blott. Den tid då ni som yrkesgrupp hade objektivitetsbegreppet som ledstjärna är tyvärr sedan länge över. Jakten på klick, att berätta historien och rent egoistiska skäl som era egna värderingar är det som satte p för detta. När ni så blir lydiga verktyg i händerna på krafter ni lever i symbios med är ni inte längre trovärdiga. Därför är ni också välförtjänta kandidater till priset.”

Om ämnet kulturjournalister och särskilt sådana på DN, har Fnordspotting skrivit om som kan rekommenderas för vidare läsning.

Hallelujah! Alla Vi Tillbe Gudrun

Allt fler är de som nu ansluter sig till den statsfeministiska kyrkan. Moderaternas Anna Kinberg Batra talar som Gudrun, Birgitta Ohlsson dyrkar marken där Gudrun går och hela mp:s retorik går ut på att tillskriva män egenskaper de inte har. Att förakta och förringa män är helt enkelt tjusigt bland våra folkvalda. Det kan tyckas bara vara de nämnda kvinnorna som nämnts som sysslar med mansförakt, så icke fallet. Nu har en grupp riksdags-ledamöter, alla män, skrivit ett upprop tillsammans på SVT Opinion som måste skänka en våt ögonvrå åt alla radikalfeminister i landet.

Numer tycks alla våra folkvalda tävla om vem som kan kyssa Gudruns fötter mest, partifärg spelar ingen roll. Foto: Aftonbladet

Under rubriken ”Arbeta Långsiktigt För Att Förändra Mansrollen” går de åtta loss på män som aldrig förr. Svante Tidholm (Fatta Man) [En ideell förening som ingår i ”Fatta” vars syfte är att införa samtyckeslagstiftning och motverka sexuellt våld: Författarens anmärkning], Robert Hannah (fp), Håkan Svenneling (v), Jakop Dalunde (mp), Rickard Nordin (c), Petter Löberg (s), Björn Wiechel (s) och Jonas Gunnarsson (s) är de undertecknande. Som vanligt är det rena lögner och påhitt varvat om vartannat.

Det är visserligen inte med samma vulgaritet eller samma ansamling av faktafel som i Rickard Söderbergs artikel i Metro, men det gör den nya artikeln än mer otäck i mina ögon. Den är nämligen maskerad som fakta, Rickard Söderbergs däremot är bara vulgär. Artikeln inleds med påståendet att män än idag växer upp med makt och ekonomiskt försprång. Vilket försprång talar de om? De ekonomiska är en feministisk mytbildning som framgår av följande rapport.
1996.DP.MeyersonPeterson.L%C3%B6nediskriminering%20en%20myt(1)

De mytologiska inslagen i dagens feministiska agenda är så starka att man lika gärna hade kunnat fråga oraklet i Delphi om vägledning Foto: Wikipedia

Av rapporten framgår att: ”Löneskillnader är mycket små när man jämför kvinnor och män på likartad befattning och på samma arbetsplats. För arbetare var skillnaderna 1990 1,4 procent och för tjänstemän 5 procent. För att hävda att dessa skillnader beror på lönediskriminering måste det göras troligt att ålder, erfarenhet och utbildning inte spelar särskilt stor roll i lönesättningen. Detta är inte troligt.Trots att vi i Sverige haft en ökad allmän lönespridning sen 1984 har löneskillnaderna mellan kvinnor och män inte ökat. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män har inte förändrats nämnvärt under de senaste 20 åren.”

Där framgår också att: ”Ett sätt är att kvinnor och män arbetar på olika befattningar och/eller på olika arbetsplatser, och att kvinnor arbetar på låglönebefattningar och låglönearbetsplatser och män på höglönebefattningar respektive höglönearbetsplatser. Detta benämner vi befattningsdiskriminering.

Ett annat sätt är att befattningar som framför allt innehas av kvinnor betalas sämre än
befattningar som framför allt innehas av män trots att kraven på kvalifikationer är desamma. Detta kallar vi värdediskriminering.”

Slutsatsen kan bara bli en. Löneskillnader för likartade jobb har inte funnits under de senaste tjugo åren. De löneskillnader som finns beror främst på att arbetsmarknaden i stort fortfarande är indelad i ”kvinnojobb” och ”mansjobb”. Till sist att de klassiska ”kvinnojobben” har haft en sämre löneutveckling än andra jobb. Med andra ord, luckra upp arbetsmarknaden, sök er inte till ”mans- eller kvinnojobb” bara för att du är kvinna eller man. Med fler män i ”kvinnoyrken” kommer lönerna att öka, och med fler kvinnor i ”mansjobb” kommer löneskillnaderna generellt att plana ut för att till sist försvinna.

Fråga hellre varför vi fortfarande har en arbetsmarknad uppdelad i kvinno- och mansjobb och varför inte facken i kvinnoyrken har lyft lönerna högre än att skylla på män för andras tillkortakommanden. Foto: Stockholmskallan

Att alla män skulle ha makt är också det en feministisk mytbildning som de åtta herrarna har svalt med hull och hår. Vilken makt? Makten att vi är fler som är hemlösa som framgår av följande rapport från Socialstyrelsen?

Klicka för att komma åt 2006-131-16_200613116.pdf

Makten att behöva ansöka om faderskap till våra egna barn om vi inte är gifta med modern som man kan läsa mer om på bloggen Medborgarperspektiv? En seger för övrig för den snedvridna syn bara svenska feminister kan ha på män.
Kanske avser de makten att vi män redan idag betalar mer skatt än kvinnor och att mer av transfereringarna går till kvinnor vilket gör välfärdssystemet till en förlustaffär för män? Återigen kommer fördjupande uppgifter från Medborgarperspektiv.

Håller Sverige på att avveckla mannen och pappan? Vi är ju inte ens per automatik fäder till våra egna barn Foto: Youtube

De åtta skribenterna fortsätter trots motstridig fakta som de vägrar att ta in att skriva vidare på sina dumheter. Nästa lilla mytbildning kommer snabbt när de skriver:

”Män som grupp måste ta mer ansvar för våld och sexuellt våld. Många män vägrar fortfarande se sitt kollektiva ansvar för manlighetsnormernas konsekvenser. Ibland är vi förövare, men vi är alltid åskådare och medmänniskor.”

Visst är jag åskådare och medmänniska och som sådan ingriper jag om jag skulle bli tvungen, något jag dock aldrig har blivit eftersom jag aldrig har snubblat över en sådan situation. Men jag kan säga som så många andra män. Jag har aldrig utövat sexuellt våld eller våld, jag har aldrig uppmuntrat till eller talat förlåtande om detta. Jag har aldrig heller uppmanat eller uppfostrat någon till att utöva detta. Så hur kan jag göras skyldig till det man säger i texten?

Hela tanken bygger på ett kollektivt skuldbeläggande ungefär som synen under medeltiden att judarna kollektivt bar skulden till jesu död och därför var hett villebråd.Det hela liknar mest judeförföljelserna som startade lågmält 1933 med att judar var roten till all ondska. Vi känner med andra ord igen retoriken och den är inte mindre otäck nu än den var då.

Hela tanken om kollektiv skuld liknar samma resonemang som fördes under medeltiden om judar. Judarna hade mördat jesus, alltså fick man lov att döda judar Foto: Wikipedia

”Integrera samtycke och normkritik i läroplanen för grundskola och gymnasiet.

Skolvärlden är en av de viktigaste miljöerna för att arbeta med normkritik bland unga. Här finns massor att göra!

Vi måste vi lära oss av erfarna lärare och pedagoger kring hur frågor kring samtycke och normkritik kan integreras i grundskolans- och gymnasiets dagliga verksamhet, och fånga upp all den kunskap om dessa frågor som redan finns.”

Här börjar det hela bli riktigt otäckt. Det de de facto säger är att barn ska indoktrineras från grundskola upp till gymnasium i genusteoretiska falsarier maskerat till vetenskap. ”Kunskap” ska ersättas av förment tyckande, och ”fakta” ska bytas ut till den som samhället ser som passande för att få lyckliga och upplysta medborgare. Liknar detta Sovjetunionen eller Nordkorea mest? Men ger de sig i sina felaktigheter? Nej då, de laddar bara om!

Dråpslaget i artikeln kommer när man nästan rent ut säger att nu ska skolan bli en högborg för indoktrinering. Ett ovanligt otäckt förslag som för tankarna till helt andra samhällssystem Foto: IMDB

”Inför krav på samtycke i lagstiftningen, satsa på undervisning i samtyckeskultur och normkritik för domare, rättsväsende och juridikstudenter.

Sex är en frivillig handling mellan individer. Den juridiska definitionen på när sex blir brottsligt är naturligtvis när frivilligheten upphör.

Därför vill vi införa ett samtyckesrekvisit i lagen som avkräver förövaren ansvar: hade du samtycke? Men lagtexterna är inte allt, verksamma inom rättsväsende, inklusive juridikstudenter, behöver också utbildas i dessa frågor.”

Jag kan se situationen framför mig och hur rättssäkerheten har undergrävts av den. Den ena parten (mannen) hävdar i rätten att han hade ett muntligt samtycke till en sexuell kontakt, kvinnan hävdar att det hade han inte alls. Nu blir det upp till rättens ledamöter att bedöma vem som är mest trovärdig.

Mannen som har utländsk bakgrund och som inte till fullo klarar språket har redan där en nackdel men tänker också utifrån sin kulturella kontext. Han vill i det ljuset framstå som trovärdig och säger därför ett enkelt ”jag fick ett samtycke, jag svär vid gud”. Stort misstag, att svära vid gud innebär per definition att du har något att dölja i vissa kretsar i vårt land. Tjejen är däremot svenska och kan dessutom tala för sig. Hon ger ett samlat intryck där hon lugnt och sakligt beskriver det som har hänt, det är med andra ord ett trovärdigt intryck hon ger. Snart har mannen dömts för sexuellt övergrepp och får avtjäna sitt straff trots att han kanske inte ens har gjort något. Vi har nämligen redan idag sådana här situationer och domar som faller där personer faktiskt KAN vara oskyldiga.

En samtyckeslagstiftning kräver att vid varje sexuell kontakt måste ett kontrakt upprättas. Detta för att båda parter ska vara helt säkra på att ingen i efterhand ångrar sig och gör en anmälan på den andre. Om den ena parten inte skriver under bör heller ingen sexuell kontakt inledas. Det är den enkla konsekvensen av de åttas resonemang om man som man vill slippa att bli anklagad för något man inte har gjort, eller till och med fälld för brott man inte har begått.

En samtyckeslagstiftning ser dessutom till att förvärra rättssäkerheten. Återigen kommer oskyldiga att samlas i våra fängelser och Sverige kommer att hamna i olika juridiska skamvrår som så ofta förr. Läs mer om kritiken mot Sverige angående häktningstider i en motion från Riksdagen.

En handskakning är en gest om att man är överens, men den är inte juridiskt bindande. Ska man ha samtyckeslagstiftning måste båda parter skriva under kontrakt om att sexuell kontakt har fått bådas samtycke Foto: Wikipedia

De åttas något utsvävande verklighetsbild visar dock en sak entydigt. Män och då särskilt cis-män, är satta under en kanonad av anklagelser som oftast är rent fabricerade. Vi lever i ett land där man utan pardon kan skriva vilken anklagelseskrift man vill om män, men kvinnor bör man aldrig ifrågasätta. Etablissemanget är genomsyrat av dessa galna idéer som kallas feminism. Det spelar ingen roll vilket politiskt parti de tillhör, vilken tidning de skriver för, vilken roll de har bredvid skribentens eller vilken förening de är ordförande i. De har alla anammat samma grundsyn som Gudrun Schyman. Hon måtte gråta av vördnad inför de åtta.

Ett upprop: Om du är man bör du oavsett vilket parti du röstar på stryka något av följande namn från valsedeln nästa gång det är val:

• Robert Hannah (fp)
• Håkan Svenneling (v)
• Jakop Dalunde (mp)
• Rickard Nordin (c)
• Petter Löberg (s)
• Björn Wiechel (s)
• Jonas Gunnarsson (s)

Gör vi alla det kommer vi att kunna utnyttja det som är vår demokratiska rätt, nämligen att tala om att det är oacceptabelt att dessa män över huvud taget ges makt i landets högsta beslutande organ. Vi bör också som män sända en tydlig signal till de partier de representerar, det får vara nog nu. Sluta upp med lögnerna, sluta upp med propagandan och sluta upp med att förfördela en grupp i samhället på ett negativt sätt utifrån ren lögn och spekulation om verkligheten

Det är rätt uppenbart att flertalet av våra partier behöver höra om den ”andra sidan” av saken, dvs den som talar om hur feminism är när den inte sprider rosa blommor kring sig. De kan läsa om den saken på bloggarna Tenebrism, Juggen, Susannas Crowbar. Mer om den vedervärdiga artikeln kan man läsa om på sajten ”A Voice For Men”. Artikeln är dessutom befriande nog skriven av den kloka kvinnan Annelie Sjöberg som har kommenterat den tendensiösa artikeln. Samma Annelie Sjöberg hade jag nöjet att få intervjua för cirka ett år sedan om feminism i följande artikel. Vill man läsa mer om feminismens ”goda gärningar” kan man läsa bloggen Fnordspotting. Då kanske de sju kan bli lite klokare än artikeln ger på handen.

Ge samtliga riksdagspartier bättre insikt om ”den andra sidan”, den de så envetet låtsas inte finns eller rent av förnekar så kanske de förstår att män är inte de ”privilgerade” som alltid påstås i debatten Foto: Wikipededia

Löjesguiden nominerar idag med illa dold glädje svensk feminism till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En fullständig korrupt rörelse så full av lögner och myter kan aldrig tas på allvar. Ni må skrika, ni må ljuga, ni må köra med hitte-på-argumenten men verkligheten talar ett annat språk som vanligt. Att de sju riksdagsmännen så offentligt vill göra bort sig med dessa myter kan ses som att man har nått en seger. Själv väljer jag att se de sju som just de nickedockor de är. Det är ett beklagligt faktum att vi ännu 2015 inte har kommit längre än Nordkorea på det ämnesområdet. Men det faktumet att folk nu börjar vakna till sans gör er till allt annat än segrare, det gör er till de faktaförfalskare ni faktiskt är.”

Metro Och Misandri

Metro är tidningen som aldrig riktigt skämts för sig när det gäller misandri. Särskilt under de senare åren har trenden eskalerat ordentligt och numer är tidningen i det närmaste oläsbar. Här har funnits en otäck tendens att hela tiden vara bäst i klassen i grenen pk, vulgär-feminismen har varit ständigt närvarande och SD har knappast funnit en objektiv granskare i Metro. Några exempel på allt detta från tidningen hittar du här och här.

I det sista exemplet som handlar om väktaringripandet i Malmö mot två minderåriga pojkar visade det sig att den film som hade visats, bara var en bråkdel av hela händelseförloppet och filmen. Uppgifter från vittnen var också de osakliga då man en del menat att den enes huvud hade dunkats i golvet ”så det hördes i hela vänthallen”. De här falska uppgifterna fick konsekvenser för de två väktarna som blev avstängda och föremål för polisutredningar där de till sist friades. Det diskuteras också lagändring så att det i framtiden ska bli lättare att sätta dit väktare som bara sköter sitt jobb.

Antalet skribenter redo att kasta skit på äldre eller medelålders män är idag lika vanlig som det skräp alla tycks lämna efter sig i natur och park Foto: Sverigesradio

Metro är dock inte tidningen som ger upp sin mission i första taget. Därför har de nu gjort det igen och den här gången är det misandri som har dammats av. På det området är det inte svårt att hitta skribenter, numer finns det hundra på tjoget som kan ställa upp med den ena vidriga artikeln efter den andra. Valet föll på operasångare Rickard Söderberg som visserligen är både bög samt man och därför borde älska män, men för en stund tycktes hata dem ändå. I sin artikel under rubriken ”Män Snor Äran Av Kvinnors Upptäckter” har tidningen lyckats att åter publicera en tendentiös artikel som utan hejd sprider sitt hatiska budskap.

Han påstår i artikeln att män genom historien har kvoterats in utan att ge några exempel på detta. Jag kan upplysa honom om att det bara finns ett kön man ens har diskuterat kvotering kring, och det är kvinnor inte män.

Rickards version av hur det gick till när Franklin och Wilkins upptäckte DNA är full med faktafel och dessutom en historieförfalskning. Båda har fått äran av upptäckten även om artikeln säger något annat Foto: Wikipedia

Påstående nummer två är mer än fantastiskt. Där menar han att upptäckten av DNA-molekylen snoddes från Rosalind Franklin av kollegan Maurice Wilkins för att hon var kvinna och han man. Maurice Wilkins ska sen ha fått hela äran för upptäckten. Sanningen är dock att upptäckten gick i flera steg där många var involverade, inte bara två personer. Sanningen är också att Maurice Wilkins inte har fått hela äran för upptäckten. Att berätta denna lilla del av hela historien är alltså historieförfalskning från Rickards sida. Hela berättelsen om upptäcktens historia kan du och eventuellt Rickard, om han nu vill förstås, läsa om på sajten News Medical.

Jag skulle vilja höra Rickard med sin utgångspunkt och sin tes, förklara följande faktum: Marie och Pierre Curie arbetade länge parallellt på varandra på respektives teser som ibland löpte ihop och med de egna. Han hjälpte henne och hon hjälpte honom. Hennes upptäckter lade så småningom grunden för hela ämnesområdet kring radioaktiva ämnen och blev hennes ära, ingen annans.

Marie och Pierre Curie jobbade båda parallellt med samma saker och det var båda som kunde ta åt sig äran. I efterhand har mycket av upptäckterna tillskrivits Marie, ett faktum som bara det säger att Rickard Söderbergs tes är fel. Pierre stal aldrig hennes upptäckter Foto: Wikipedia Commons

Det ledde till ett nobelpris som hon delade med Pierre Curie och Henri Becquerel men där hon var den klarast lysande stjärnan, ingen annan. Märk också att när hon tog emot nobelpriset i Stockholm hyllades HON för sina insatser, ingen annan. När hon till sist deltog i vetenskapsseminariet Solvay-konferensen 1911 var det åter hon som var den klarast lysande stjärnan på vetenskapshimlen, ingen annan. På konferensen fanns visserligen fler stjärnskott men som ännu inte fått genomslag som Albert Einstein, Nils Bohr och Erwin Schrödinger. De kom att bli giganter först senare.

Rickard kan också med sin utgångspunkt försöka förklara följande fakta: 1928 upptäckte Alexander Fleming av en slump penicillinet. Forskningen tog sitt avstamp i upptäckten och 1945 fick de tre män som varit invecklade i framtagandet och forskningen nobelpriset i medicin. Det var Alexander Fleming själv och hans två assistenter Ernst Boris Chain och Howard Walter Florey som fick ta emot priset. Inga kvinnor var invecklade i upptäckten så risken för att någon snodde något rön kan nog sägas vara noll. Det var idel män och enbart män som stod för upptäckten. Artikel i det ämnet hittar du på Nobelmuséets hemsida.

Penicillin upptäcktes av en slump och garanterat utan en enda kvinna involverad. Återigen ett exempel på hur Rickard Söderberg har fel Foto: Thedailymash

Det här är två exempel på hur fel Rickard har, det finns hur många som helst till ur historien om han vill att jag ska detronisera hans teorier än mer. Men det finns en aspekt på Rickards artikel som är betydligt värre än lögnerna och vulgariteterna. Den aspekten utgår från honom själv. Nyligen avslöjades hur just Rickard Söderberg hade förföljts av ett nättroll med homofobiska attacker. Det är naturligtvis inte okej och måste stoppas. Rickard fick mycket medieutrymme där han kunde tala om hur dåligt han hade mått av det inträffade och det är okej också för mig. Det är till och med en ljuv hämnd också för mig när detta nättroll var tvunget att be om ursäkt offentligt som Metro kunde skriva om.

Följande är dock inte lika okej för mig som det är för Rickard. Om man blir offentligt hatad borde man bli ödmjuk inför det, man vet ju hur man mår inombords och därför borde lite ”humble pie” vara på sin plats. Rickard väljer istället att själv bli en del av den kår som hatar, i hans fall ologiskt nog män. Han använder sig av den sedvanliga tekniken att tillskriva egenskaper som inte finns eller är baserade på ren missuppfattning och han inbegriper naturligtvis den patenterade historieförfalskningen. En ren missuppfattning kommer senare i texten men är ändå anmärkningsvärd i sin enfald.

Hat i alla dess former är allt annat än okej. Ett faktum som alltså gäller Rickard Söderberg också Foto: RF

Här berättas den hårresande historien om August Bier som lät injicera enprocentig kokainlösning i ryggmärgen på sin assistent August Hildebrandt. För att testa assistentens smärttröskel lät Bier driva in en lång nål i dennes lårben, rycka loss både könshår och brösthår, slå honom på skenben med hammare och så vidare. Till sist kunde han dra i scrotum utan nämnbar reaktion från den arme patienten. Mer om den historien från bloggen ”En man med ett skägg”. Och visst skulle hela historien kunnat vara från vetenskapens skräckkabinett om det inte var för tre små men avgörande detaljer som både Rickard och bloggen utelämnar.

På den här tiden, vi talar om sent 1800-tal, hade man inte tillgång till mätinstrument som kunde mäta smärta som var huvudsyftet med experimentet. Det fanns inte heller några metoder att utvärdera det som inte gick att mäta. Det enda man hade att tillgå var att utsätta folk för smärta vilket alltså gjordes. Inte för att den detaljen ursäktar beteendet, men det förklarar i varje fall varför någon utsätts för en så grym behandling. Det är vårt sätt att se på det där vår tids förutsättningar, vi kan ju faktiskt idag mäta just smärta, färgar oss så att bilden och slutsatsen blir att det var grymt. Fel, det var en nödvändighet då inget annat fanns.

Har man ingen bra mätmetod får man ta till det man har. Här behövs uppenbarligen en återladdning det går att utläsa, den fördelen hade inte Bier i sitt experiment Foto: Freepik

Man kan ju också tillägga att Biers ”oetiska” experiment ledde till dagens kunskaper om smärtlindring som dagligen används i sjukvården. Därmed var de hemska experimenten inte förgäves trots att Rickard hävdar motsatsen mellan raderna. Att raljera över vetenskapsmän som egoistiska svin vars enda framgång bygger på att man snor andra (kvinnors!) idéer talar ju sitt tydliga språk. Osanningen i tesen spelar ingen roll, ändamålen helgar ju alltid medlen i sådana är sammanhang.

En annan detalj Rickard och bloggen missar grovt är att på den här tiden fanns inga etiska guidelines om hur etik inom forskning skulle se ut, de hade inte ens börjat diskuteras. Den diskussionen kom efter just sådana här händelser och andra moraliskt tveksamma upplägg. Det är genom den diskussionen vi har kommit dit vi har idag, dvs regler har utvecklats. Man kan gärna skratta eller känna sig bestört över Biers experiment men faktum är att man måste sätta in dessa i en historisk kontext istället för som Söderberg gör – rycka ur dem ur ett sammanhang för att ”bevisa” en poäng eller tes som dessutom råkar vara fullständigt befängd.

Då Bier verkade i slutet av 1800-talet hade ingen etisk debatt satts igång inom vetenskapen Foto: Wikipedia

Det är tyvärr en rätt symptomatisk artikel vi ser i Metro. Söderberg gör sig skyldig till alla de faktafel och förenklingar som idag präglar de som hävdar att de är så goda. Teknikerna går igen och är lätt igenkännbara med få eller inga variationer. Det finns bara en sak med artikeln som är extra anmärkningsvärd. Han som nyligen satt i TV-sofforna och grät över hur synd det var om honom med all mobbning, nu gör sig till talesperson för samma mobbning han var så förfärad över nyss. Hyckleri kallas det i andras vokabulär, vad Söderberg kallar det vet jag inte.

Man kan också spekulera över motivet. Kanske är det så att Söderberg ser möjligheter att skaffa sig en position inom debatten för att skapa än mer uppmärksamhet ikring sin person. Uppmärksamhet som naturligtvis leder till fler engagemang och mer inkomster. Att han trampar och skändar andra människor rör vare sig honom eller Metro i ryggen. Allt går att offra för de ”Five minutes of shame” den utmärkta gruppen Marilyn Manson sjöng om en gång i tiden. En grupp jag glädjande nog fick se live på Gröna Lund nyligen. Det var betydligt mer upphetsande än att höra Rickard Söderberg sjunga eller behöva bevittna resultatet av skrivandet av debattartiklar.

Marilyn Manson på Gröna Lund var veckans begivenhet, det var däremot inte Rickard Söderbergs artikel. Den gav bara en smak i munnen som Marilyn Manson kallar ”Five minutes of shame”. Foto: ”Mechanicallive” by Marilyn Manson (band) – Wikipedia Commons

Löjesguiden nominerar idag både Metro och Rickard Söderberg till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni seglar båda under falsk flagg när ni påstår att ni står för det goda. Ni kan låtsas mycket, men ingen går väl längre på de här dumheterna om man då inte tillhör den skara som redan är färdigmarinerad i genustokerier och falsifierad fakta. Här gäller det för både Rickard och Metro att positionera sig rätt för att få maximalt genomslag i mediesfären.

Rickard ligger helt rätt i tiden och har rätt ansats. Slå mot män som aldrig har gjort er ett enda dugg för att såra någon, ligger också helt rätt i tiden. Kan man ”bevisa” sin poäng är ju dessutom alla trix tillåtna, pk-eliten från Södermalm är såååå förlåtande och applåderar till och med tilltagen. Så skapas en artikel som både är pk-anpassad och falsk, ett tidens tecken där sanning är lögn och tvärtom. Grattis Metro och grattis Rickard, ni har verkligen landat helt fel vilket egentligen är hela idén med artikeln. Nu vet vi vad du menade med att möta näthatet med kärlek Rickard. Intervju Rickard Söderberg hos Malou i TV4.”. Ett annat program som tagit upp hatet mot Rickard Söderberg är ”Trolljägarna”, om det kan man läsa om på WTF Toklandet.

Skillnaden mellan Nordkoreansk militär och pk-eliten från Södermalm är liten, de applåderar alla en figur som lever upp till förväntningarna. Foto: SVT

Litet PS till Rickard. Nej, denna artikel gör mig inte till en person som hatar dig eller det du står för. Jag tänker inte slänga saker på dig, vare sig fysiskt eller psykiskt. Det jag däremot försöker göra är att diskutera hur ärligt det är att göra det du gör. Du försöker bevisa en poäng utan att anföra ett enda bevis för din tes som håller för en granskning. Det enda du och Metro har åstadkommit är nytt hat. Ett svårslaget rekord när du själv vet vad hat innebär nu när du själv hatar.