En stinkande historia

Innan du läser följande inlägg bör känsliga läsare varnas för en del grafiska detaljer omnämnda i ord. Det är ingen artikel för svaga nerver eller lätt upprörda magar med andra ord. Se till att ta ett djupt andetag, läs inte inlägget innan lunch eller annat matintag. Det kan inverka menligt på smak och matlust.

Jag hatar tidiga mornar! Allt som ska ske innan klockan tio på morgonen är en styggelse. Det är därför inte särskilt roligt att sitta på möten eftersom dessa alltid ska bokas in från klockan 8 av någon anledning. Förra veckan var späckade av sådana och det är därför jag har varit lite dålig på att blogga, jag har helt enkelt varit för trött. En intressant sak kom i varje fall fram på ett av dessa möten. Det var hur bekvämt det måste vara för vissa människor när man kan slippa ta ansvar för vad man själv ställer till med.

Runt om i Stockholm finns det pendeltågsstationer, en av dessa heter Västerhaninge. Som på så många andra stationer finns där en offentlig toalett som bara man kan hosta upp en femkrona kan använda för att uträtta sina naturbehov på. Till ”naturbehov” hör dock inte att tvätta sina kläder i handfat eller smeta avföring på väggarna på nämnda toalett, ändå är det just det som har hänt.

De flesta av oss vet hur man ska använda en toalett, vi har helt enkelt fått grundläggande potträning. Andra är inte fullt lika kunniga och det är den kniviga situationen som har uppstått i samband med att hela artisteliten dansade in ett nyttt fenomen och problem Foto:Pixabay

För när Malena, Henrik, och Jonas gjorde gemensam sak med Stefan, Gustav och Åsa i regeringen, så gjorde man också just toaletten i Västerhaninge till en plats för allehanda snusk. För resultatet blev ju en hord av så kallade EU-migranter. Vad jag egentligen skulle vilja kalla dem tänker jag inte skriva med risk för att bli stämplad som nazist eller Breiviksanhängare. Kanske är jag redan stämplad som det så jag har väl inget att förlora.

Det är nu det bekväma kommer in. Jonas bor på Södermalm i Stockholm, Malena på Kungsholmen i Stockholm och Henrik bor i Vasastan också det i Stockholms innerstad, med andra ord ingen av dem bor i Västerhaninge. Det är ett bekvämt avstånd på ca 25 kilometer mellan dem och Västerhaninge! För med avståndet kan man sitta där på Södermalm och mysa tillsammans över hur goda man är, utan att för den sakens skull ens komma i närheten av det som ibland kallas ”verkligheten”.

Men inte bara det! De behöver inte bara låta bli att veta, de kan också slippa hantera det resultat som nu börjar dyka upp. De här människorna jobbar ju nämligen inte som städare eller sanerare, de har fina små jobb där de gör verklig nytta inom media och artisteri. Där kan de vara solidariska hela dagen och när de kommer hem kan de skita lika mycket i det hela som EU-migranterna har gjort i toalettstolen i Västerhaninge.

Det tycks inte vara någon mening i att begära att politiker eller artister som ställt till det hela ska ta sitt ansvar. Responsen kunde lika gärna varit som den på bilden

Inte heller Åsa, Gustav eller Stefan behöver drabbas av det sketna beteendet i Västerhaninge. Gustav finner också sina trygga hemkvarter på Södermalm i Stockholm och Åsa har ju sin numer riksbekanta husbåt. Stefan bor i också han i Stockholm efter att ha flyttat från Örnsköldsvik. Ingen av dem bor alltså ens i närheten av Västerhaninge. Tänk så bekvämt! Man kan dansa och sjunga lite grann och snart älskar alla en, men att ta ansvar där går gränsen. Att allt händer långt ifrån där man bor är också det bekvämt.

Så vad väntar du på Stefan! Dra på dig saneringsdräkten, kom ner till platsen för dådet och ta ditt ansvar! Jag lovar en annorlunda underhållning och du kan till och med få gräva utan spade i toaletten. Problemet är väl som alltid avståndet mellan det sagda och det gjorda. Ord som ”solidaritet” är så lätt att använda, men så himla svårt att omsätta i handling. Innefattar det dessutom att ta ansvar för vad man själv har varit med och ställt till med, lär avståndet växa än mer.

Istället är det andra som får ta det ansvar som borde vara deras. Det måste vara enormt bekvämt att sitta där i sitt elfenbenstorn och blicka ut över en värld där fåglarna kvittrar och lejonen och lammen vilar sida vid sida. Att ta ansvar för vad man själv har ställt till med är däremot för mycket begärt. Ingen kommer någonsin att få se Malena Ernman ta på sig en saneringsdräkt och ta sig an ett rätt vidrigt jobb i Västerhaninge.

Chansen att få se Malena Ernman dra på sig dräkten och åka till Västerhaninge för att ta hand om det som är resultatet av hennes engagemang lär vara minimal. Hon skuttar nog vidare i tillvaron och inhämtar priser på ryggdunkarfester Foto: Wikimedia Commons

Hon kan istället sitta och ta emot priser för sina ”insatser”, hon vann ju trots allt bluffpriset Martin Luther King-priset som Världen Idag kan berätta mer om. Nu kan hon gå på ytterligare en ryggdunkarfest och för en stund glömma alla de som får slita med resultatet av vad hon och de andra har ställt till med. Det förutsatt att hon ens tänker eller bryr sig om dem vilket jag tvivlar på.

Jo, jag kallar ett pris som inte har det minsta med Martin Luther King att göra för bluffpris. Det har ingen anknytning till person, land, släktingar eller ens delstat. Istället har det med Socialdemokratin och frikyrkan att göra vilket inte minst har speglats i vilka som har varit pristagare. Om priset och dess instiftande kan man läsa om i en artikel på Wikipedia.

Man kan med andra ord med rätt stor sannolikhet misstänka att detta pris är ytterligare ett av dessa priser som enbart har till syfte att lyfta fram en politik och samtidigt dunka varandra i ryggen. Det är alldeles säkert också ett sätt för socialdemokraterna att få marknadsföra sig som så solidariska. Initiativet till priset togs till och med av socialdemokraten och riksdagsledamoten Joe Frans 2004. Hade jag varit ättling till den verklige Martin Luther King hade jag varit rätt förbannad över priset.

Det är rätt naturligt att se så här bedrövad ut över händelsen men den visar också hur verklighetsfrånvänd hela samhället har blivit. En ställer till med allt, någon annan får städa upp och vi gemensamt får betala Foto: Wikipedia

Nu tror säkert hela godhetsrörelsen inklusive Jonas, Malena och Henrik att jag min arme stackare i vanlig ordning har skitit i det blå skåpet. Allt jag i så fall skulle ha är ett ynka exempel från en kryptisk plats vid namn Västerhaninge. Jag är ju trots allt en anhängare av Breiviks manifest trots att jag inte är det, jag är säkert också en SD:are trots att jag aldrig har eller kommer att rösta på dem. För det är ju så man sliter alla som opponerar sig i småbitar.

Nej, så är det inte ni verklighetsfrånvända. Tyvärr finns det fler exempel där samma grupp människor som har besudlat toaletter runt om i landet bevisligen har haft ett finger med i spelet och kanske mer än ett finger. Här hittar ni i godhetsrörelsen ett exempel från en artikel (unvis.it) i Expressen från Västerås. Här har Expressen hittat ett exempel från Kista nordväst om Stockholm. Ett tredje exempel kommer från Malmö och berättas om i Samtiden. Där kan man roas av hur kyrkogårdar i Malmö nu blir offentliga toaletter.

Samtidigt är det så att i just Malmö har organisationer som Allt Åt Alla lyckats i sitt uppsåt att hindra allt ingripande mot den här typen av företeelser. Där polisen har tvångsflyttat läger som slagits upp olagligen på annans mark, har man varit där och till och med ockuperat stadshuset i staden. Återigen behöver Malena, Jonas och Henrik inte smutsa ner sitt klanderfria yttre med aktioner som dessa. De har ju ytterligare lite ryggdunkarfester att gå på.

Godhetsrörelsen lär inte förlora sömn över vad som händer i Västerhaninge, de kommer att kunna gå till sängs ikväll med rent samvete och en god natts sömn framför sig.
Foto: ”51-aspetti di vita quotidiana, sonno,Taccuino Sanitatis, Cas” by unknown master – book scan. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Också Gustav och Åsa kan vila relativt ostört ikväll i sina kvarter på Söder och på sin båt. Det här drabbar ju andra och så finns det ju nya prestigefyllda titlar man kan uppnå. Inte ens statsministern behöver ta sitt ansvar eller leva upp till sina stolta paroller om denna eviga solidaritet. Alla är nöjda utom de stackarna som får ta hand om en toalett i Västerhaninge. Stefan borde kanske tänka på att flera av de som nu har fått det tvivelaktiga nöjet att städa upp, själva är invandrare och inte har så mycket val än att ta dessa skitjobb.

Han har väl alltid ett lite regeringsmöte han måste närvara på eller en ny liten potentat han måste träffa. När han väl väljer att titta ut över verkligheten är det den där tillrättalagda Disney-versionen han får se. Den mer skitiga verklighet som andra måste genomlida kan han möjligen notera genom att ögna igenom en tidning eller två. Verklighetsuppfattning och konsekvens tycks ha blivit alltmer sällsynt i vår tid.

I värsta fall är det inget han ens bryr sig om, Västerhaninge är trots allt inte världens mittnav. De som bor där är dessutom inte vare sig lika inflytelserika eller lika viktiga människor som de fina medborgarna på Södermalm där så många av våra opinions-bildare bor (Ledsen, det där var ironi!). Här gäller det att välja sina vänner med andra ord. Västerhaningebon går alltid att lura, Södermalmsbon kan man få att skriva så att Västerhaningebon kan luras genom tidningar och TV.

Makthavarna måste fortsätta lura oss och vad bättre än via media. Många av de som jobbar med media bor ju på Södermalm i Stockholm alltså är stadsdelen viktigare än Västerhaninge Foto: Wikimedia Commons

Att slippa den bistra verkligheten och skönmåla den för väljare som mer än gärna låter sig luras till att tro att det han företräder är en ansvarstagande och solidarisk rörelse, har likt partiet han leder blivit något av en folkrörelse i vårt land. Problemet är bara att när man skrapar på ytan hittar man något annat, något än mer illaluktande. Det är det arvet Löfven och Ernman och alla de andra lämnar efter sig där andra betalar priset för vad de ställer till med. En enkel toalett i Västerhaninge har blivit en symbol för något större, något vidrigare.

Löjesguiden nominerar idag godhetsrörelsen och regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En ovanligt stinkande historia har nått sin kulmen. Er förmåga att spela ljugtomten är så mångfacetterad och så bottenlös att man tar sig för pannan. Det gör er till utmärkta kandidater till priset.”

Mer om godhetsrörelsens representanter och deras så kallade godhet kan man läsa vidare om på bloggen Anybody’s Place.

(In)Kompeten(s)

Magdalena Andersson är en kompetent sosse, hon har sett till att Sverige numer går back 73 miljarder per år. Ett rätt svårslaget rekord då hon är bäst i klassen som vi ju är så förtjusta i här i vårt egna lilla socialistiska lyckorike. Hon har ju faktiskt lyckats slå riksdagens ramar för utgifterna som de beslutade om i våras med hela 27 miljarder mer än underskottet beräknades till då. Duktigt Magdalena och ett stort grattis!

Utgifterna har ökat från beräknade 96 till faktiska 99 miljarder vilket till stor del beror på ökade kostnader för sjukförsäkringssystemet då fler får sjukpenning. Fler personer har också fått aktivitets- eller sjukersättning. Migrationskostnaden har också ökat med beräknade 10 till faktiska 13 miljarder mycket beroende på kriget i Syrien som har gjort att fler flyktingar har kommit än de beräknade.

Därmed uppgår den totala kostnaden för migrationen till beräknade 110 miljarder, något man har lagt locket på om genom att helt enkelt förvägra röstboskapet statistik. Inga siffror lägger en våt filt över en eventuell debatt och kväver därmed motståndet. Uppgifter om detta går att hitta på Gatestone Institute. Kom dock ihåg följande, eftersom inga kostnader publiceras är Gatestones uppgifter byggda på beräkningar. Ta alltså dessa med en nypa salt även om de kanske ligger relativt nära de verkliga. Alla sifferuppgifter och fler går att läsa om i SVD Näringsliv.

Fraktaler är både konst och matematik. Också Magdalena Andersson sysslar med matematik och konst men en helt annan, den konstart som handlar om att slå blå dunster i ögonen på folk medan misslyckandet fortsätter Foto: Wikimedia

Samtidigt ser just migrationsbudgeten ut att spränga alla ramar också i framtiden. Migrationsverket flaggade senast igår om att kategorin ensamkommande barn kommer att mer än fyrdubblas den närmaste tiden. Därmed kommer också kostnaderna att skena i lika hög grad. Mer om Migrationsverkets nya siffror kan man höra om på följande inslag från onsdagens Aktuellt. Scrolla till ca 21 minuter in där reportaget ligger. Om de ensamkommande och landets farliga idealister har Fnordspotting också bloggat om.

Det lite intressanta med inslaget är besöket av Morgan Johansson som ansvarige (?) migrationsminister. Han inleder med en politikers värsta sätt att agera. Han ger en eloge till Sveriges kommuner för deras välkomnande och öppenhjärtiga attityd i arbetet att lösa problematiken. Han gör dock detta utan att med ett enda ord nämna att hans partikamrat Ylva Johansson vill se till att åsidosätta kommunalt självstyre för att lösa emottagandet, länk om detta hittar du här från DN. Liten fråga Morgan och Ylva, bryter ni inte med detta förslag mot grundlagen som tillskriver kommunerna något som kallas kommunalt självstyre?

Han skönmålar också när det gäller emottagandet när han beskriver det som att ”många har en fantastisk drivkraft och vill komma in i det svenska samhället”. För samtidigt har han och hans regering i stort sett har gett upp arbetet med att integrera alla dessa människor. Regeringen har t ex inte ens en ansvarig för integration utan frågan är utspridd på flera ministrars bord. Det mesta arbetet sköts inte längre av myndigheter utan av frivilligorganisationer, folkrörelseorganisationer och trossamfund som tidningen Dagen kan berätta om.

Regeringens arbete är som ett ofullständigt byggnadsverk där ingenting leder någonstans. Integrationen finns inte, arbetsskapandet har havererat och ingen kan beräkna ens kostnaderna som hela tiden skjuter i taket Foto: ”Soda Merklinde” by DerHessi at German Wikipedia.

En av de få som talar klarspråk om regeringens och andras misslyckanden i integrationsfrågan heter inte Morgan Johansson utan Alice Teodorescu som här nedan gör en helt riktig analys. Integration är helt avgörande för framtiden och regeringen men också oppositionen står svarslös. Under tiden vinner sd mark på grund av de etablerades likgiltighet och misslyckande.

Morgan Johansson misslyckas också med att berätta att regeringen nu för en arbetsfientlig politik som kommer att döma de nyanlända till arbetslöshet, bidragsberoende och mer utanförskap. Anledningen är att vi inte kan få fram jobben, bostäderna eller möjligheten att försörja sig. Kom ihåg att arbetslösheten är tre gånger så hög hos utrikes födda som den är hos svenskar, mer om det från Tino Sanandajis blogg. Alternativet blir sammanbrott och det är ingen som vill tala om.

Men allvarligt talat, varför skulle han erkänna detta gigantiska misslyckande han och hans medbröder och systrar står för? Sånt ger inga röster! Regeringens misslyckade skattepolitik på området kan man läsa om i GP. Fråga till Morgan Johansson: Tycker inte också du att den politik du och dina regeringskamrater står för, är än mer rasistisk mot de nyanlända? Du och de dina sviker ju dessa på så många plan att de inte längre går att räkna!

Han kan också vara rätt säker på att kvittot på regeringens misslyckande nu kommer. Enligt Yougov är sd nu Sveriges största parti, unvisit-länk här till Expressen. Om Morgan har någon insikt kvar kan han också räkna med att resultatet inte beror på att sd har en jättebra politik eller marknadsföring utan på att de etablerade inklusive hans egna parti misslyckas igen och igen. De etablerade har helt enkelt spelat dem rakt i händerna i snart sagt varje fråga, men framför allt i migrationspolitiken.

När landet behöver styras får vi istället en regering som kraschlandar med besked. Hur vore det att fimpa v och mp och istället bjuda in andra väl valda partier för att se till att hålla ytterligheterna borta och samtidigt ge landet stabilitet? Foto: Wikimedia

Jag skrev att vi alltid ska vara bäst i klassen för att möta andras krav och så är det tyvärr. Dessvärre får det också konsekvenser som inte alltid är så bra. T ex har vi nu fått en ny kostnad på ett framför allt kommunalt plan. Det är kostnader för åtgärder för Rumänska romer som nu skyfflats över på Sverige. Detta utan att vi får ta del av de 32 miljarder kronor vi inom EU redan har varit med och betalat åt Rumänien för att förbättra romernas situation. Istället hamnar alltså kostnaden på kommunal nivå men också på statlig. Mer om uppgifterna här i unvis.it-länken till DN.

Jag vill inte framstå som hjärtlös eller alarmistisk som så många meningsmotståndare vill klistra på alla de som inte håller med, men om Rumänien får pengar men inte gör något åt situationen för en minoritet är det då inte deras ansvar istället för vårt? Varför ska svenska skattebetalare stå för det som borde vara Rumänska politikers ansvar och kostnad? När de dessutom får betalt utifrån istället för att belasta sin egna budget borde det väl vara en rätt enkel sak att fixa till och med där? Men till saken hör att den som rör dessa pengar och gör något som skulle vara till godo för gruppen, skriver under sin politiska dödsdom. Därför händer inget och därför får vi ärva problemet.

Det blir inte bättre av att både mp och v är som barn i godisbutiken. Här ser de möjligheter att profitera på frågan så att man kan generera röster. S har varit korkade nog att sätta sig i knät på de båda och får nu betala priset. Galopperande underskott i statens finanser, ökade kostnader i kommunerna och än mer krav på än mer insatser vi snart inte kommer att ha råd med. Allt för att smöra för två ytterlighetspartier som för länge sedan har förlorat förståndet i den här karusellen. Mer om framför allt mp:s fantasier har Thomas Gür skrivit om i Dagens Samhälle. Också bloggen Politivism har skrivit om det Röd-Grön-Rosa helvete som nu utkristalliserar sig.

Karusellen snurrar snabbare och snabbare. Vissa partier tycks inte riktigt förstå att det kan leda till akut yrsel och fallolycka då ingen längre har kontroll över utvecklingen.
Foto: Wikimedia

Visst ska vi hjälpa de rumänska romerna, men inte så som det hittills har sett ut. För det första har vi redan varit med och betalat 32 miljarder kronor, använd dem och använd dessa förnuftigt. Inte som nu att de står och samlar mögel på ett konto i Luxemburg eller var de nu finns. För det andra måste principen att varje land ska ta ansvar för sina egna interna problem återupprättas. Som det nu är har medlemsländerna fritt fattat sina egna egoistiska beslut som har fått konsekvenser för andra. För att detta ska vara möjligt måste EU agera med den auktoritet det krävs från kommissionens sida.

På hemmaplan har vi alltså en socialdemokrati som har prioriterat makten men glömt bort innehållet när de två ytterlighetspartierna nu har fått fritt tillträde till alla de håvor som kommer med regeringsinnehav och kommunalt styre. Resultatet blir än en gång att svenska skattebetalare får stå för noterna. Långsamt urholkas välfärden när pengarna nu går till allt annat än de var tänkta att användas till. På detta har vi en inkompetent finansminister som inte ens kan balansera en budget.

Det kanske hade varit bättre att anamma en annan taktik än den förordad av främst Miljöpartiet. Annonsera runt om i världen att inga flyktingar ska komma hit. Anledningarna skulle vara en katastrofal bostadssituation, brist på jobb, avsaknaden av möjligheterna att försörja sig, urusel integrering, totalt utanförskap och brist på framtidshopp samt risk för att stöta på de ISIL-aktivister i de radikaliserade förorterna där flydde för att undkomma dessa. Det är om något rasism, inte att vägra dem att komma hit som många inom godhetsrörelsen hävdar.

Precis som Sovjetunionen var i behov av en officiell propagandabild utåt, är socialdemokratin i skriande behov av något som kan dölja deras misslyckanden.
Foto: ”Polish-soviet propaganda poster 15Y” av Okänd – Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag socialdemokraterna, mp och v samt i Stockholm F! till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ert agerande och er politik har nu skördat sitt första offer, ekonomin i landet. När landet står inför sina störst prövningar på många decennier, vad är svaret? Än mer inkompetens signerat s för att tillfredsställa samarbetsparterna mp och v! Istället för att inse detta och agera därefter, vill ni nu istället utsätta landets befolkning för än mer prövningar. Därmed blir ni sd:s bästa samarbetspartner utan att ens fatta det. Det gör er till fullvärdiga kandidater till priset.”

Fler som har skrivit om migrationspolitikens minerade utmarker är:

Iniskogen – Krigsbarn och asylbarn
Genusdebatten – En genusaspekt på flyktingmottagandet
Politivism – Migrationsinfarkten och Sveriges väg mot att bli ett u-land