I utrikesministerns förvrängda världsbild

Vår utrikesminister måste ha en väldigt förvrängd världsbild. Tidigare har hon ju gjort sig till ovän med nästan hela Mellanöstern vilket är något av ett rekord. Först var det Saudiarabien (SVD; Archive) som hängdes ut och förnedrades inför öppen ridå med tal om ”medeltida bestraffningsmetoder” i riksdagen. I sak hade hon rätt, det är på många sätt ett medeltida system som landet utgör. Problemet är däremot att i diplomatins värld framför man inte kritiken på ett sätt som det här.

Den gången kom kritiken från i stort sett hela arabvärlden och det gick till och med så långt att ett planerat tal på Arabförbundets möte ställdes in. En diplomatisk markering som fick långtgående konsekvenser och som var tvungen att fixas av en hastigt sammansatt delegation bestående av bl a kungen och Björn von Sydow.

Sen blev det Israels tur. Israel-Torurettes tyckte Hanif Bali och visst var det så, hennes minst sagt märkliga turer i relationerna till landet gjorde snart att förhållandet mellan de två länderna var djupfryst. Flera av utrikesministerns ställningstaganden, har dragit ett löjets skimmer över hela vår utrikespolitik, inte minst i Israel men också i mina ögon. Självförsvar från en attackerande part kan aldrig kallas ”utomrättsligt dödande”, men det anser vår utrikesminister viktigt nog att utreda (SVT; Archive).

Har hjulen börjat rulla är det ibland svårare att få dessa att stanna. Så också för utrikesministern för nu har det blivit dags igen. Sverige ska återigen göra sig till något av Gossen Ruda på den internationella scenen genom utrikesministerns försorg. När FN:s Generalförsamling skulle rösta häromdagen var det inte vilket förslag (Expressen; Archive) som helst som låg framför oss. Den var tvärtom provokativ men framför allt helt historiskt felaktig.

StudentspexEfter omröstningen i Generalförsamlingen framstår Sverige återigen som ett enda skämt på den utrikespolitiska scenen. Wallströms nedmontering av Sveriges rykte i världen fortsätter alltså, allt för att säkra röster till att rösta in oss i säkerhetsrådet. Foto: Wikimedia Commons

Resolutionen som flera arabstater står bakom, ifrågasätter nämligen judarnas historiska band med de heliga platserna i Jerusalem. Problemet är att de har bara en drygt 6000 år gammal historia med band till just de heliga platserna att luta sig mot. I den finns bl a Tempelberget där judiska tempel har stått lika länge, det enda som idag finns kvar är klagomuren som också den har funnits länge. Att ifrågasätta judars band till platser i Jerusalem är alltså som att påstå att Stockholm är huvudstaden i landet Riga.

Förklaringen till varför utrikesministern väljer att stödja befängda resolutioner måste alltså sökas i andra skäl än att judar inte skulle ha någon koppling till Jerusalem. För ingen, inte ens utrikesministern, är väl så korkad att de tror på den utsagan (?). Svaret på den gåtan heter ”kampanj”. För just nu är Sverige och utrikesministern inställd på att Sverige ska in i FN:s säkerhetsråd. Tanken är väl att det ska skänka lite glans åt ett rätt skamfilat Socialdemokraterna.

Det är nog också tänkt att ge Wallström det strålkastarljus som behövs för att kompensera för det tomma innehållet i politiken hon för. Att stödja förslaget från arabvärlden är alltså att säkra röster för att vi ska komma in. Då är utrikesministern tydligen beredd att till och med ta till så absurda argument som det i resolutionen. Tydligen är dessutom just röstköpet så viktigt att vi offrar andra principer i samma andetag. För nästa röstköp går att spåra i förra veckans beslut i utrikesutskottet att inte kalla ett folkmord (Europaportalen) för ett folkmord.

Turkiet är ju resultatet av det sammanfallande Osmanska riket som gick under i och med undertecknandet av Versaillesfreden 1919. Huvudsätet för det Osmanska riket var Istanbul så det som kom att bli Turkiet var navet i riket. 1915 Ställde man till det för sig när man samlade ihop kristna, Armenier, Syrianer, Assyrier, Kaldéer och Greker och massakrerade dessa. Förföljelserna fortsatte ända till 1923, alltså när det Osmanska riket hade övergått till att bli dagens Turkiet, och etniskt rensade landet på nästan all kristen befolkning.

ArmenienEn gång i tiden fanns ett engagemang i frågan om de förföljelser som skedde 1915, nu försöker man tysta hela debatten om Turkiets skuld i massakern. Det värsta av allt är att avsaknaden av ställningstagande kan vara ett sätt att blidka just Turkiet, inte ett beslut baserat på övertygelse. Foto: By United States Government – http://www.loc.gov/pictures/item/2002711981/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27289364

I förra veckan röstades idén om att stämpla händelsen som ett folkmord, det var trots allt ca 1 000 000 Armenier som mördades den gången, ner av utrikesutskottet. Frågan är känslig då dagens Turkiet inte vill kännas vid någon skuld. Idag är landet dessutom invecklat i förhandlingar om EU-medlemskap där man ställer långtgående krav. En brännmärkning av landet är alltså det sista man vill ha på den utrikespolitiska agendan.

Så blev då alltså ett folkmord inte ens erkänt, allt för att ämnet är för känsligt och kanske därför att röstfisket nu är igång för att få in Sverige i säkerhetsrådet. Turkiets stöd i frågan kan dock visa sig bli en Pyrrhusseger. De är ju invecklade i strider mot Kurdiska förband som Sverige aktivt stödjer mot IS, och Turkiet kan dessutom ha ett finger med i spelet till stöd för just IS. Det sista påståendet återstår dock att bevisa. Än mer pikant blir frågan när Mp:s internpolitik avslöjar ytterligare en sprickbildning (Expressen; Archive) i frågan.

Soppan blir dessutom än mer komplicerad av att riksdagen redan 2010 har röstat för ett erkännande (DN; Archive) av folkmordet. Så det som då erkändes som ett folkmord, råder nu total tystnad ikring. Är det möjligen så att förhållandet till staten Turkiet prioriteras framför realpolitik och beslut? Har utrikespolitiken villkorat riksdagens beslut så att den agendan har gått före?

Turkiet av idag är ju faktiskt inte ens landet som skäms över att försöka kväsa andra länders politik, inte ens deras rätt till yttrandefrihet (SVD; Archive) går fri från inblandning från ett aggressivt Turkiet och Erdogan. Kan det till och med ha varit så att utrikesutskottets beslut också föregicks av påtryckningar och påstötningar? Har Sverige helt enkelt i det tysta tagit hänsyn till Turkiets känslor på bekostnad av våra egna ställningstaganden?

Den Tyste MannenI vissa fall kanske tystnaden kan vara underhållande, men i det som man nu kan misstänka är det nog inte lika roande. Ställningstaganden ska nog helst göras utan hänsyn till vare sig länder eller dess ledare, annars blir vi ryggradslösa istället.
Foto: Wikimedia Commons

Sverige har ju redan fått smaka på Turkisk inblandning i våra inre angelägenheter när ambassaden i Stockholm framförde protester mot att TV4 (TV4 Gruppen; Archive) ville sända en dokumentär om folkmordet. Den här typen av inblandningar skulle normalt sett ha lett till diplomatiska förvecklingar, det har det ju tidigare gjort i fallet Israel t ex, men i fallet Turkiet kan vi alltså ha fallit till föga och kastat in handduken för att inte stöta oss med ett land som blir allt mer diktatoriskt.

Kampanjen som ska föra Sverige in i säkerhetsrådet blir dock smutsigare än så. Stiftelsen Dag Hammarskölds minnesfond är stiftelsen som upprättats för att hedra minnet av före detta Generalsekreteraren svensken Dag Hammarsköld som sköts ner på uppdrag i Kongo. Stiftelsen är i praktiken underställd regeringen, t ex var kabinettssekreteraren Annika Söder fondens direktör till dess hon tog det nya jobbet sommaren 2015. I fondens stadgar kan man läsa hur deras pengar ska användas av den som tar emot dessa:

”att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”

Fina ord eller hur? Men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut! I slutet av mars anlände FN:s nuvarande Generalssekreterare Ban Ki-Moon till Stockholm. Hans ärende här var att hålla en föreläsning och ta emot en medalj. Inte för att han förtjänar den, en sämre FN-chef har sällan skådats. Svenskan Inga-Britt Ahlenius som ledde FN:s revision riktade skarp kritik (Aftonbladet; Archive) mot honom och kallade honom till och med ”en nolla”. Men nu var han här för att ta emot en medalj han inte förtjänar och hålla en meningslös föreläsning.

Redan i augusti 2014 begärde Annika Söder att fonden skulle betala ut 14 miljoner kronor. Medan hon var fondens direktör, begärde hon alltså ut en betalning för något som ännu inte hade gått av stapeln! När hon sen senare fick kabinettssekreterarposten på UD, kunde pengarna på begäran från Regeringskansliet betalas ut via SIDA. I begäran framgick också att SIDA själva skulle betala resten av kostnaden genom att ta resten från biståndspengar.

Fattiga och behövande skulle alltså indirekt få betala för att få hit en gratisätande höginkomsttagare som dessutom saknar både legitimitet och kompetens. En person som dessutom har beskyllts för korruption! Det mest intressanta i den historien var att höra Wallström försvara sina beslut i konstitutionsutskottet (KU) nyligen när hon kallade ledamöterna ”okunniga” (DN; Archive). En riktig Carl Lidbom med andra ord, men samtidigt ett lika stort förakt för demokratin som hennes partibroder.

Om utrikesministern anser det vara fel att ställa frågor om hur en stiftelse kunde gå emot sina egna stadgar eller hur världens fattiga är de som ska behöva bekosta Utrikes-ministerns grandiosa visioner, så är det nog så…..i hennes värld. För vi andra som ser begrepp som ”etik” och ”moral” som något helt annat än de snaskiga inslagen som historien utgör, är nog rätt indignerade skulle jag gissa.

Nej, pröva följande förklaring som alternativ. Vår utrikesminister ser sig själv som det stjärnskott hon inte är. Hon har som självskriven maktmänniska, nu bestämt att vi – röstboskapet – ska vara j-a glada över hennes visioner om att Sverige ska in i säkerhetsrådet. Ett säkerhetsråd och ett FN jag personligen helst ser att vi lämnar eftersom organisationen under just Ban Ki-Moon har förvandlats till en stödstrumpa åt allehanda dumhet (ÖT; Archive) och korruption (SVD; Archive).

Wallström trallar på som om inget hade hänt. Hon begår alltså inte bara korkade saker och gör mindre lyckade uttalanden själv, hon ser dessutom till att satsa svenska skatte-betalares pengar på misslyckade eller helt dåraktiga saker. Allt detta i ett enda syfte, Sverige ska in i prestigeprojektet FN:s säkerhetsråd. En organisation djupt korrumperad och inte ens fungerande efter alla utnämningar till fina poster av vänner, släktingar och de som stödjer makthavare runt om i världen.

Sluta upp med vurmen för FN Wallström! Skattepengar ska gå till dem som har betalat dessa och de som behöver hjälp eller stöd. De ska däremot inte gå till korrupta småpåvar eller till fjäsk för makthavare som i praktiken saknar legitimitet.

LuradNär nu svenskens pengar används till allt annat än vård, skola och omsorg är det förknippat med flera problem som mutor, svält och utebliven utveckling. Länder som skulle fått pengar till just detta, blir istället lite fattigare tack vare att utrikesministern prioriterar prestigeprojektet säkerhetsrådet istället. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att något är så viktigt att det överskuggar allt annat är sant i vissa fall, dock inte i fallet FN. Där vore det helt enkelt bättre att lämna en organisation som inte längre klarar av att vara vare sig objektiv, opartisk eller korruptionsfri. Att ens satsa en enda svensk skattekrona på detta är skäl nog att nominera dig till kandidaturen och det med råge.”

Annonser

Bristen på självinsikt

Jag tror allvarligt talat att regeringen inte har självinsikten att se hur illa det är ställt och hur åt fanders de sköter sitt jobb. De tror säkert de är guds gåva till folket när de i själva verket är en värdemätare på den sjukdom som snabbt äter sig in i det svenska samhället. Kanske är det så illa att de inte ens kan eller vill ta in de varningssignaler som nästan dagligen avslöjar sanningar ingen, inte minst de själva, vill höra. En av dessa inbillska heter Margot Wallström och nu har hon gjort det igen.

Hon har ju börjat så storstilat. Först ställde hon till jättebråk med halva arabvärlden där Saudiarabien stod i skottgluggen när hon kallade landet ”medeltida”. Så här lät Peter Wolodarskis kommentar om hennes utrikespolitiska meriter i en ledare (unvis.it) i DN. Strax efter gjorde hon först ett självmål, sen ett till i fallet Israel. I sitt sista uttalande lät hon förstå att Palestiniernas situation i Israel och den konflikt som där utspelas, har drivit IS till bland annat terrorattentaten i Paris och att det därmed indirekt skulle finnas en koppling.

Inget kan bli mer fel, IS bryr sig inte så särskilt mycket om vare sig Palestinier eller deras situation. Men vad gjorde väl det, skandalen och den diplomatiska krisen var ett faktum. Artikeln i Expressen (unvis.it) kan berätta om händelsen. Israels syn på Sverige har därmed tagit ett steg till en mer misstänksam hållning och det gör inte direkt underverk i samtal mellan de båda länderna i framtiden. Något som också kommer att påverka andra situationer om jag får misstänka om det hela.

StirraStirrande blickar och gloende mellan grenarna i granen har blivit resultatet av den misstänksamma hållning som både arabländer som Saudiarabien och nationer som Israel numer har om Sverige. Att i det läget släppa in oss i säkerhetsrådet vore förödande, den dagen det här landet är objektivt i vissa konflikter hamnar allt i en annan dager Foto: ”Wikimedian editing in the wild woods (1696) (cropped)” by Kychot – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Ett exempel på att IS knappast sätter Palestiniers säkerhet högst är att i krigets Syrien är landsflyktiga Palestinier en av de grupper som råkat illa ut. Visserligen har IS inte anfallit deras läger men man har inte heller stoppat sin expansion med hänsyn till gruppen som därför har fått betala med döda och sårade de också. I bland annat staden Yarmuk har folkgruppen fått betala ett högt pris. DN har skrivit en artikel (unvis.it) om detta.

I Israel är Sverige och Sveriges utrikesminister brännmärkta. Hos deras utrikesdepartement är bilden klar, Sverige har skiftat från att ha kallat sig neutrala till att bli en röst för den palestinska sidan och enbart den. Den bilden har förstärkts av det klantiga erkännandet av Palestina som Sverige genomförde som en av de första utrikespolitiska åtgärderna när den nya regeringen tillträdde. Det erkännandet kommer också att försvåra en fredsprocess där Israel är med.

Det har till och med gått så långt att utrikesministern är välkommen till Israel men inte i en officiell funktion. Är hon där är det som privatpersonen Margot Wallström, inte som Sveriges utrikesminister. Ett faktum som betyder att personskydd kan hon inte räkna med och hon kan inte heller räkna med att någon lyssnar på henne som minister.

PistolOm utrikesministern väljer att åka till Israel gör hon det numer utan skydd som får ordnas av henne själv eller utrikesdepartementet. Hon har ingen officiell status som minister medan hon är där utan hon vistas i landet som privatperson. Så långt har klyftan mellan Israel och Sverige vidgats sedan Wallström blev utrikesminister Foto: Wikimedia Commons

Bråket mellan Israel och Sverige gick till och med så långt att Israels Stockholms-ambassadör kallades hem för ”konsultation”. En åtgärd som i diplomatiska kretsar används för att markera mot ett land hur missnöjd man är med de nuvarande relationerna och hur saker sköts från motpartens utrikesdepartement. På SVT:s hemsida kan man läsa mer om händelserna som infekterat de bilaterala förhållandena mellan länderna.

Det är alltså en rätt diger lista med grodor hon kan yvas över. Meriter andra i hennes position dock inte skulle tveka om att försöka dölja. i det här rätt prekära läget vill hon ansöka om att få in Sverige som en temporär medlem av FN:s säkerhetsråd. En rätt korkad idé som bara handlar om självbilden av oss som oöverförträffade. Här i SVD framförde hon sina något verklighetsfrånvända tankar.

För skulle det förbättra chanserna att nå permanent fred i konflikten Israel Palestina? Nej, tvärtom skulle det försvåra! Anledningen är helt enkelt att när Sverige deltar i ett beslut i säkerhetsrådet kommer Israel uppfatta det som ytterligare ett försök från henne och oss att skapa ojämlika villkor. Något som kommer att göra landet ytterst motvilligt att diskutera en rad frågor som måste diskuteras för att fred ska kunna uppnås.

FredOm det är fred vi vill ha bör vi nog byta ut utrikesministern innan det är möjligt. Hennes bindningar och förkärlek för att alltid se vissa konflikter lite väl endimensionellt är inte direkt ett stöd i situationen Foto: Wikimedia Commons

I Israel är argumentet redan formulerat och det blir än mer glasklart för dom att Sverige inte går att lita på när vi har en regeringsmedlemmar som Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan. Kom ihåg att de båda har arresterats för vad landet har sett som olagliga demonstrationer. Också utrikesministerns Israel-tourettes har starkt bidragit till slutsatsen och synsättet hos landets utrikesdepartement.

Rätt eller fel av Israel kan man alltid diskutera men min poäng är att skadan är skedd och skulden till den ligger helt och hållet hos utrikesministern. Att efter den här skakiga resan dessutom begära att en så oseriös aktör som Sverige få ansvar för att vara delaktiga i att lösa olika konflikter som t ex Palestinakonflikten, är som att hälla bensin på brasan. I synnerhet Mellanöstern kan detta visa sig medföra mer problem än det löser.

Jo, jag använder ett ord som ”oseriös” eftersom det är vad vår utrikesminister har gjort oss till. Vår utrikespolitiska gärning sänks i ett löjets skimmer när utrikesministern tar till orda. Än värre är att nu vill man alltså in i säkerhetsrådet vilket skulle kunna destabilisera situationen i konflikten mellan Israel och Palestinierna än mer om det går illa. Säkerhetsrådet kommer kanske till och med behöva döpas om till osäkerhetsrådet om vår utrikesminister fortsätter den inslagna banan.

BalanseraDet enda utrikesministerns politik hittills har åstadkommit är mer osäkerhet och än mer balansgång för parterna som också blivit mer motvilliga. Kräftgång med andra ord och det är inget bra facit att ta med sig till säkerhetsrådet Foto: Wikimedia Commons

Hennes subjektiva hållning och politik håller på att bli ett utrikespolitiskt problem och det är vårt land som kommer att få betala priset för detta. Fnrodspotting har som vanligt bloggat suveränt om utrikesministerns oförmåga att se på vissa konflikter med mer nyanserade och objektiva ögon. Det har blivit dags att ta tillbaka makten från den galenskap som kallas ”regeringen”.

Löjesguiden nominerar idag utrikesministern till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att utrikesministern har förtroende i regeringen för sin politik är uppenbart. Det är dock inte lika uppenbart att samma Wallström har något större förtroende i andra länders ögon. Halva arabvärlden har redan gjort tummen ner och det borde vara en varningsklocka. Att då göra det än värre genom att involvera Sverige i känsliga förhandlingar i just samma region om fred, är i bästa fall att se som korkat värre. Det gör utrikesministern både värdig kandidat till priset men också blind för verkligheten.