Gränser för vissa men inte för andra

I det imploderande Europa odlas just nu självhatet och självkritiken. I dess kölvatten har vi fått en situation som har fått myndigheterna att reagera där hat mellan grupper och oförsonlighet som tittar fram har fått allvarliga konsekvenser. Det jag tänker på är naturligtvis den situation som judarna får utstå när muslimer och araber ger utlopp för sitt hat.

Visst är muslimer och araber också utsatta för hat och förföljelse, men man är samtidigt den grupp som utsätter andra. Jag skulle till och med vilja säga att de i än högre grad utsätter andra för denna förföljelse, det är nämligen sällan vi läser om attacker mot moskéer är judar misstänks ligga bakom. Det är också sällan vi kan höra hat- och glåpord yttras som kan knytas till judar riktade mot muslimer i Sverige. Ändå är det muslimer som utmålas som offer, en bild som är direkt felaktig. Den som förnekar det, förnekar verkligheten tyvärr. Det framgår av Uppdrag Gransknings reportage som du hittar nedan.

Samtidigt som araber eller muslimer utsätter andra för hatet sätter politiker i Europa med all rätt p för hatet mot dessa. Problemet är bara att om man ger en grupp skydd, men lämnar en annan i sticket bäddar man för att kritiken kommer från annat håll i varje fall. Svaret har blivit åtal, inskränkningar i demokratiska friheter som det fria ordet. Kritik har blivit kringskuret och allt mer omöjligt att uttala.

Problemet har varit hur man ser på ett problem. Om vi utgår från vad vissa ser som kritik, andra ser som hets mot folkgrupp måste man ställa sig frågan var gränsen går. Kritik måste vara tillåten, hets mot folkgrupp ska naturligtvis inte accepteras. Den här filosofiska och politiskt laddade frågan ställs just nu runt om i Europa. Viss vill gå längre, andra vill lägga locket på. I den spänningszon som uppstår mellan två synsätt, uppstår också konflikt om begrepp som hets mot folkgrupp.

Titta på det inslag som du kan se nedan. Det är ett tal som pastor James McConnell höll i våras och som är en kritik eller något mer mot islam. Där gick han till rätt hårt angrepp mot den och det samhälle som tillåter vad han ser som terrorister att etablera sig. Det värsta är att han delvis har rätt, den terrorism världen ser idag är muslimsk eller åtminstone säger sig vara islamsk. Han har också rätt i sin kritik mot att det är så kallade muslimer eller muslimer som förföljer kristna i Mellanöstern. Människor har blivit fördrivna och dödade i Syrien för sin tro t ex. Mer om detta i unvisit DN.

Samtidigt är talet ett angrepp som ställer frågan hur långt får man gå? James McConnell är åtalad för det och det har ställt saken på sin spets. Mer om det från engelskspråkiga BBC. Om nu James McConnell är skyldig till hets mot en religiös grupp, vad gör sig detta tal till då?

En intressant detalj är att det sista inlägget är inspelat i Adelaide i Australien och avsett för att läggas ut på nätet. Därmed inskränks alltså en persons rätt att tala om en religion i ett land, men en annan person kan verka ostört i ett annat land. Den ena balanserar på gränsen mellan kritik och hat, den andra har bara hat att delge världen. En åtalas för att lugna en grupp i Storbritannien, en annan får uppmärksamhet på nätet genom att det dessutom läggs upp på Youtube.

För att komplicera saken än mer har den ena gruppen stöd från vänstergrupper inte minst i vårt egna land. Den andra gruppen – judar – är av samma grupp allmänt hatad och utsatta för samma behandling som vi får vittnesmål om från Malmö också av vänstern. Exempel på detta är den så kallade konst Lars Hillersberg, sedan många år en gallionsfigur inom svensk vänster, ställde ut som starkt påminde om den propaganda mot judar som skapades i Tysk konst under 30-talet. Som svar på kritiken viftade konstnären själv bort det hela som ”en kampanj genomförd av Israellobbyn”. Mer om detta i Ivar Arpis ledare i SVD.

I Sverige har vi knappt en debatt, än mindre den kritik som måste riktas mot islam. Detta beror dels på deras koppling till vänstergrupper som så ofta rycker ut till undsättning också då man måste kritisera. Därmed kväver de den nödvändiga debatten. Men det är också så att vänsterns problemformuleringsmonopol har spelat denna grupp rakt i händerna.

George W BushIngen debatt mår så bra av att man pekar finger som för att säga att ”håll käft”. Inte heller är en sidas lidande medan en annan glöms särskilt sunt. Det hela blir kontraproduktivt i slutänden Foto: Telegraph

Det är väl knappast någon slump att att detta problemformuleringsmonopol innefattar en beskrivning att det finns en förföljelse av muslimer. Men så fort kristna kommer på tal är det tystare än i graven. Judarnas situation har nu sent börjat uppmärksammas men är fortfarande dålig, för att inte säga katastrofal.

Nästa dimension som gör att frågan är så infekterad är ett annat faktum. Kritiken kommer underifrån, från ”vanligt” folk och uppfattas inte så sällan som vulgär och populistisk. Man vill gärna också utmåla den som ointelligent just därför att det är ”vanliga” människor som står för den. Ett exempel på detta är DN:s korkade artikel som med vetenskapens hjälp vill måla upp bilden av att ointelligenta människor också är fördomsfulla människor. Här hittar du den. Här hittar du dessutom en replik på den så kallade undersökningen från Forbes. Jag tog själv upp min kritik av DN-artikeln i följande inlägg.

Den andra sidan i konflikten som sliter sönder samhällen i den här frågan är den självutnämnda samt den politiska elit vi har utsett genom val, som intar en helt annan syn än den underifrån kommande. När Maimuna Abdullahi och Sara Bessa anklagade hela det etablerade samhället för att anamma fel syn på jihadresor väckte detta inga protester, länk till SVT här. Däremot när Zeliha Daglis artikel publicerades i Aftonbladet gick hela vänsterrörelsen i taket. Särskilt vänsterpartiets Rossana Dinamarca, Aron Etzler och Christina Höj Larsen gick upp i taket extra mycket i följande debattartikel i Aftonbladet.

GagballAtt tysta berättigad kritik men tillåta andra att uttala sig leder i slutänden bara till att problemen växer Foto: Sverigesradio

Här tolereras alltså ingen kritik av det man redan har bestämt sig för är rätt. Man använder alla tillgängliga medel för att föra ut propaganda om den ”rätta synen”. Avviker någon används kanalerna för att tillrättavisa. Hjälper inte det kan man som utväg via sociala media dra ihop pöbelhopen för en schyst liten trollbränning. Vi har nått fram till det som kallas ”åsiktskorridoren”.

Tillbaka till den första tråden om det imploderande Europa. Frågan är varför vi kröker rygg när vi borde stå rakryggade? Vi har över 2000 år av filosofisk och vetenskaplig utveckling att tacka vår kultur för. Några av världens och historiens främsta tänkare har formats av denna och ett bestående arv efter allt detta är grundprinciperna för demokrati för att inte tala om demokrati i sig självt.

Vad skulle vi ha att skämmas för? Att vi har ett mer fritt och tolerant samhälle än de muslimer kommer från? En historia full med blod men också stolta ögonblick när de bara kan peka på en dåtida storhet som i ett allmänt sönderfall ledde till kaos? En del postmodernister pekar ibland på att vi ska skämmas för att vår framgång bygger på rikedomarna genererade av slaveriet. Inget kan dock bli mer fel än den beskrivningen. Den arabiska slavhandeln varade både längre tid och var mer omfattande så då borde väl också dom med den logiken ställas till svars?

GuillotineUppenbarligen är det skuld, skam och självrannsakan vi stackare ska känna när det i själva verket är så att finger bör pekas på helt andra krafter. Foto: Wikipedia

För det första byggdes välstånd av 2000 års utveckling med start i Grekland och sedan vidare i Romarriket. Inte ens då Romarriket föll stagnerade den utvecklingen då mycket i dag tyder på att ”den mörka medeltiden” var allt annat än mörk. Inte heller var den så fattig och eländig som det ibland framhålls. Problemet då var snarare rigida samhällsstrukturer och en dålig fördelning av rikedomarna.

Nej, istället måste vi nog leta efter förklaringen till ryggradslösheten i det faktumet att vi är som man säger i USA ”Damned if you do and damned if you don’t”. Säger vi att vi inte känner skuld är vi rasister i twitterokratins och godhetsapostlarnas ögon. Säger vi att vi känner skuld är vi rasister i twitterokratins och godhetsapostlarnas ögon.

Låt mig säga så här, det kan aldrig vara rasism att kritisera det som måste kritiseras. Det kan heller aldrig vara rasism att kritisera när en sida är så rasistisk att människor inte längre vågar bo kvar i den stad där de föddes och levde. I jämförelse med det som händer i många av de här ”problemområdena” är ingenting rasism och det hjälper inte i den debatten att peka på fel företeelse.

Det är det som vi borde ta med oss för framtiden, inte att kröka rygg för en kraft som är mångdubbelt mycket mer rasistisk. Inget hat, hot eller missaktning mot någon eller något är okej i min värld. Det gäller också de som med dagens agenda kan söka säker hamn igen och igen. Visst förekommer islamofobi det förnekar jag inte, men ingen hjälps av en debatt som enbart handlar om en sida av myntet.

HögtalareDet spelar ingen roll om det är högtalare, lågtalare eller vilken grupp som är talare. Alla måste få komma till tals på lika villkor och därför måste åsiktskorridoren städas ut, den börjar bli unken nu. Foto: Freepik

Löjesguiden nominerar idag den postmodernistiska debatten och åsiktskorridorens förespråkare till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni vill så gärna plocka godhetspoäng på att avslöja och exponera ondskan och det är väl bra. Det hade dock varit bättre om ni hade pekat finger på den riktiga ondskan, inte den inbillade. Det faktumet att ni har fått allt om bakfoten så till den milda grad att ni till och med rycker ut till försvar för det oförsvarbara gör er till formidabla kandidater till priset.”

Fler som bloggat om ämnet är:
Fnordspotting – Efter Köpenhamn: Aktuellt bjuder in islamist

 

Oj, Var Tog Feministerna Vägen?

Plötsligt är de som försvunna, de är liksom bortsopade från jordens yta och finns överhuvud taget inte i närheten. Här har de frågan som är så brännande att den borde tas upp i alla feministiska sammanhang, ändå är det förvånansvärt tyst. Historien som kommer att berättas innehåller alla de klassiska ingredienserna och har alla de smaskiga detaljer alla feminister borde se som en våt dröm. Ändå tiger de, det är som om de personer som kommer att berättas om inte ens fanns.

Tensta, Rinkeby, Hallunda, Biskopsgården, Rosengård – listan över så kallade problemområden går att göras lång. De här stadsdelarna präglas av utanförskap, bidragsberoende i kölvattnet på hög arbetslöshet och ökande radikalisering i religiösa kretsar. Framför allt är det muslimska grupperingar som med en hårdför agenda har flyttat fram sina positioner. Exemplet Hizb-ut-Tahrir som det berättas om i Sydsvenskan är ett parti vars agenda är att skapa ett världsomspännande kalifat grundat på sharialagar. Oavsett om vi är muslimer eller inte ska vi alltså tvingas att leva efter de regler partiet anser rättfärdiga. De är nu på gång att etablera sig i Sverige.

Monty Python TröjorSvenska feminister, Monty Python och svensk vänster har en sak gemensamt – ibland spelar de idioter. När nu delar av de egna gör sig till talesmän för det oresonliga blir responsen ingen, fientlig eller rent absurd. Foto: Wikipedia

Det har också lett till att vissa debattörer som Maimuna Abdullahi och Sara Bessa har försökt att trivialisera det oerhörda som händer i vår tid nämligen så kallade jihad-resor. I följande artikel från SVT Opinion hittar de nya kreativa idéer för att ursäkta det oursäktbara och skäl till att hindra att sådana resor sker. De två drar sig till och med inte för att kalla de som nu reser ner för att utföra ett vidrigt värv för ”politiserade svenska muslimer” i artikeln. Kanske dags för en offentlig avbön?

Det de två reagerar på är upprop som detta i Dagens Arena som kräver ett stopp på resorna som om ett sådant krav skulle vara fel. De reagerar också på regeringens arbete med en nationell handlingsplan mot våldsbejakande extremism som om detta skulle vara galet. Också att kräva ett indragande av pass och kanske också medborgarskapet för dem som reser ner som Lars Adaktusson krävde i DN är tydligen alldeles fel ute. Regeringens arbete att försöka motverka terrorresor med ett register som SVD kunde rapportera faller i god jord hos de båda.

No EntrySå fort någon närmar sig pudelns kärna finns det de som genast är där och ser till att hela ämnet blir enkelriktat. Vissa debatter blir förbjudna och den som bryter detta tabu straffas likt Amineh Kakabaveh Foto: Free Photos

Radikaliseringen har alltså lett till att kvinnor trakasseras i de förorter där de radikala har etablerat sig. Flickor och kvinnor har uppmanats och trakasserats till att bära slöja. De har vidare mer eller mindre utegångsförbud efter mörkrets inbrott. I båda fallen alltså klara ingrepp i deras frihet som vi andra tar för självklar. Man skulle ju kunna förledas att tro att både politiska partier och feminister skyndade ut till dessas försvar men icke så. Från de kretsarna har det antingen varit tyst eller så har de gett sig på offren! (??????!!!!!).

Två av dessa är miljöpartisten Manijeh Mehdiyar och Maimuna Abdullahi som är socionom och debattör. I följande debattartikel i Expressen drar de båda den fantastiska slutsatsen att problematiseringen av förorten är rasism, islamofobi och ett resultat av västerländsk kvinnofientlighet. De anklagar också indirekt Amineh Kakabaveh för att sprida felaktigheter i den artikel ni hittar länken till nedan. Den är fantastisk i all sin felaktighet, men det gör den läsvärd på ett nästan tragikomiskt sätt. Man kan nog inte räkna med högre nivå på debatten än så här från dagens miljöparti. Mer om den missriktade feminismen i miljöpartiet kan Fnordspotting delge den intresserade.

Dumb PeopleDebattens enda vinnare är debattens dödgrävare. Stupiditeten i konceptet blir alltså att debattklimatet gynnar de som inte vill ha en debatt om vissa saker och som gör vad som helst för att stoppa den. Foto: Posters

Artikeln som föranledde svaret skrevs i samma tidning av Amineh Kakabaveh vänsterpartistisk riksdagskvinna. Också Nalin Pekgul, före detta socialdemokratisk riksdagsledamot, har skrivit om samma problematik som här i Expressen och här på SVT:s sajt där det också finns en intervju. De två försökte belysa kvinnors utsatta situation i förorten och för det fick de inget annat än skit. Det är med andra ord en upp och nervänd agenda som belyser fel saker men sopar undan det som borde belysas. Fel agenda har Tidningen Metro för jämnan och mer om det kan Susanna’s Crowbar berätta om.

Det var dock Kakabaveh som hamnade i hetluften med de påhopp som alltså kom rätt snart efter hennes artikel. De annars så feministiska krafterna i mp svarade alltså genom att skicka ut Mehdiyar och Abdullahi för att ”hjälpa” en medsyster att se allt på det rätta sättet. Socialdemokraterna teg och vänsterpartiet – Kakabavehs moderparti – reagerade nog mest underligt av dem alla. Istället för att stå upp för en medsyster, kastade de henne under bussen när de två partikamraterna Christina Höj Larsen och Ali Esbati retweetade fiendesidans Tweet, inte partikamratens. Det är inte första gången Kakabaveh har motarbetats internt. Också hennes engagemang mot hedersvåld har stött på patrull som man kan läsa om i ledaren i Expressen.

VulkanNär ”fel” debattör hamnar i hetluften är det som om till och med de egna vänder dig ryggen. Här gäller det att säga ”rätt” saker, annars får det vara Foto: Wikipedida

Från feministerna på Södermalm hörs alltså ingenting. Från de ”feministiska” partierna kommer bara försvar och allehanda dumheter som knappast gynnar en seriös debatt. Enskilda debattörer som i eller utanför sina partiramar tar parti för de fundamentalistiska krafterna är kanske inte det som behövs vare sig i en infekterad eller rumsren debatt. Vad debatten däremot behöver är att tillse att vi får prata om problemen utan att detta möts med direkt fientlighet. Om inte en debatt kan föras där ALLA argument och åsikter får plats, kommer istället betydligt mer mörka krafter kunna vinna än mer mark och det gynnar vare sig anhängare eller motståndare till någonting.

Den enda anledningen till deras tystnad är att det är ”fel” partier som står för påhoppen. Det är dessutom en del kvinnor och gud förbjude en del är muslimer också och då får man vare sig ifrågasätta eller kritisera. Detta trots att alltså flera inlägg i debatten förtjänar just kritik. Det är ju vänsteridéer som feminismen identifierar sig med trots fåfänga försök från både Anna Kinberg Batra och Maria Arnholm att påskina att det skulle finnas en liberal feminism. När nu ”fel” personer går ut och blir gallionsfigurer för det kvinnohat historien är fullusad av, gäller det att välja sida i striden. Tystnaden i sig är både ett medgivande och en dementi till två sidor som är talande i sig.

FingerKritisera rätt företeelse och du möts med ryggdunk och glada tillrop. Kritisera fel saker och du är evigt fördömd. Fingerpekning och Breiviks-associationer är lönen för den mödan. Foto: Theguardian

Löjesguiden nominerar idag svenska feminister till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med en galen agenda kan man gå hur fel och långt som helst. Dagens exempel visar att ni är durkdrivna i den grenen. Ingenstans försvaras med sådan frenesi allt det som är fel, då ni däremot konkret behövs är ni helt frånvarande. Unga tjejer i förorten med muslimsk tillhörighet sviks, de som larmar om missförhållandena kvävs och debatten om problemen läggs på is eller tystas. Det är resultatet av den galenskap som kallas svensk feminism. Också de partier som rider så högt på denna nya statskyrka är fördömda då också de visar sig vara allt annat än bredvilliga inför problematiken. Svensk vänster har därmed visat sitt rätta ansikte där ”solidaritet” och ”medkänsla” bara är ord man svänger sig med. Innehåll och mening saknas däremot i grunden.”