Lever han ens i verkligheten?

I tisdagens SVD kunde man läsa en stor intervju (unvis.it) med statsministern. Där framgick bland annat att han nu siktade in sig på samhällsbygget efter migrationen, ett bygge som för övrigt ska ske med lånade pengar. En annan sak var att i EU-frågan var det dock lika nattsvart som alltid. Kunde man förvänta sig något annat när ett av landets mest EU-fientliga partier fick ta plats i regeringen?

Nils Karlsson TweetMiljöpartiet är inte partiet som alltid har levat i samma universum som oss andra vilket också gäller enskilda medlemmar. Långt efter att EU-omröstningen var över fortsatte motståndet trots att omröstningen var bindande. Foto: Twitter

Ja, jag är brinnande Europa-vän, det sticker jag inte under stol med. Anledningen är helt enkelt den gemensamma nyttan med projektet som har lett till en bättre ekonomisk och därmed social utveckling. Statsministern säger sig också vara en EU-vän men missar samtidigt poängen eller gör han möjligen en medveten feltolkning av hela situationen?

Statsministern får följande utlägg och fråga:

”Stefan Löfven är en stor EU-vän, och han har under hela flyktingkrisen hänvisat till att EU måste ta ett gemensamt ansvar.

Har det hänt?

Han ger följande svar:

”Nej, det tycker jag inte.”

Det kan tyckas vara ett rakt svar på en rak fråga, inga krusiduller här inte. En del menar att svaret dessutom är helt riktigt, jag kan inte hålla med mindre. För det finns en sak han glömmer bort. Hur kan han kalla sig EU-vän efter det där svaret? Låt mig förklara, EU precis som alla andra medlemsorganisationer är vad man gör dessa till. De är summan av vad de olika länderna vill och är beredda att göra. Vill man bjuda till går samarbetet bra, vill man inte det gnisslar det.

När vi talar om nationer blir det extra känsligt eftersom självständighet och själv-bestämmande ska balanseras mot det gemensamma goda. En balansgång som inte alltid är lätt då olika länder kan ha olika behov och därför agerar annorlunda i olika faser t ex över tid. Så fungerar FN och så fungerar EU. Lägg därtill olika inre behov som länder har. Är dessa tillräckligt motstridiga kan man räkna med motsättningar.

BuddahOlika ingångsvärden ger också olika resultat. Vill man se skillnaderna får man splittring, vill man se det gemensamma uppnår man betydligt mer. Statsministern hade som ingångsvärde att vi klarade allt själva, när vi inte gjorde det var det redan försent Foto: Wikipedia

Att skylla på EU i den nuvarande situationen är att göra det lätt för sig, för att inte tala om en felaktig analys. Det är de olika ländernas olika behov som drar åt olika håll och därmed har skapat både motsättningar och inre stridigheter. Så hur kan han påstå att EU inte tar gemensamt ansvar? De är ju resultatet av medlemsländernas inställning och kan knappast lastas för att länderna agerar mot varandra.

Ett sånt exempel är vår egen statsminister. När migrationsfrågan plötsligt och akut dök upp var det Miljöpartiet som genast var där och högg. De ville ju att i stort sett hela världen skulle tas hit hippies som de är. Snart hade statsministern prioriterat samarbetet först och Europasamarbetet sist, något som kom att få konsekvenser. För med sin handling sände han en signal till de andra. Vissa som Tyskland hakade på, andra som Ungern började genast protestera.

Sanningen är ju att så länge länderna ser till sina egna behov först, kommer också lösningarna att lysa med sin frånvaro. Något som framgick i migrationsfrågan. Här kan man ju dessutom lägga till att ländernas regeringar ska vara överens för att ett förslag ska gå att genomföra, något de alltså inte är just nu. Anledningen till det är enkel, i den nuvarande tillspetsade migrationssituationen ser alla till sina egna intressen först och andras sen. Vissa kan och vill ta emot flyktingarna, andra har inte de resurserna eller vill se dem där.

Resonerar man så betyder inte överenskommelser så särskilt mycket. Schengen är helt överspelad och frågan är om avtalet ens kommer tillbaka. Ett annat avtal som är överspelat, åtminstone tillfälligt, är Dublinförordningen som ju säger att det landet en flykting söker asyl i först, också är det enda landet de kan ansöka om asyl i. Anledningen till att båda avtalen nu är kokta är just bristen på samsyn och därför ett agerande i egenintresset där priset blir än mer splittring sins emellan.

John CleeseJohn Cleese förstår det statsministern inte fattar av svensk inrikespolitik nämligen att genom att göra miljöpartiet till lags i migrationsfrågan gick han för långt och tappade greppet om den bilaterala politiken. Foto: Youtube

Vill statsministern återupprätta EU som organisation, och det vill han ju eftersom han är EU-vän, borde han alltså istället för att peka finger på något som knappast kan lastas för den nuvarande situationen, istället se till att mana medlemsländerna till samsyn. Det hade varit att ta ansvar för den situation som uppstått, nu pekar han istället anklagelsens finger. Och nog har han skäl att peka finger, regeringens agerande har inte varit helt klarsynt den heller. Alltså vill han göra det alla politiker gör när de gör bort sig, peka på någon annan!

Först gjorde Stefan Löfven ett stort propagandanummer av att vi skulle vara en ”humanitär stormakt”. Något vi absolut inte är men det ledde i varje fall fram till att Sverige plötsligt tog emot fler flyktingar per capita än något annat EU-land. Snart kunde man nämligen läsa om flyktingar som fick sova utomhus i höstkylan därför att regeringen hade tagit sig vatten över huvudet, mer om det i Sydsvenskan (unvis.it). Hur detta rimmade med ”humanitär stormakt” var jag nog inte ensam om att undra.

När det inofficiella misslyckandet var ett faktum, något regeringen aldrig erkände, började regeringen agera. I EU agerade han efter linjen att alla medlemsländer solidariskt skulle ta emot och därmed avlasta oss. Det gjorde vi genom att begära en omfördelning till andra länder, du kan läsa om den saken i Aftonbladet (unvis.it). Nu blev det dock alldeles klart att de olika länderna hade noll eller liten samsyn i frågan, Sverige stod ensamma och tillsammans med Tyskland fick vi nu ta lejonparten av flyktingströmmarna.

DragkampBlir en usel situation värre och dragkamp utbryter, lär alla stå som förlorare till sist. Statsministern har hanterat hela migrationsfrågan klantigt och nu betalar han priset men försöker skylla på någon annan – Lågt! Foto: Wikimedia Commons

Resultatet föll också delvis tillbaka på Löfven eftersom han från början hade deklarerat att ”Sverige är en humanitär stormakt” och att vi i stort sett kunde ta emot all världens befolkning om så behövdes. Varför skulle då de andra länderna bry sig, vi skulle ju fixa problemet åt dom? Regeringen hade ju redan sänt en signal, nu sände de en annan utan att ens förankra den med de andra eller sondera terrängen med hjälp av utrikesministern. Att hon inte kopplades in kan ju haft andra hrm skäl.

Plötsligt började stormakten Sverige alltså agera annorlunda och de andra drog öronen åt sig. Länder som Ungern har en lång historia av ockupation och vill inte bli påmind om den för en sekund. Rumänien är fattiga bortom fattningsförmåga och måste bygga upp ett civilsamhälle, inte utsätta det för mer prövningar. De olika förutsättningarna och därmed de olika agerandena gjorde sig istället gällande. Bloggen Fnordspotting har också gjort ett inlägg om regeringens misslyckade migrationspolitik.

Vi hade alltså olika intressen som länder men regeringen målade in oss i hörnet, inte Ungern och inte Rumänien. Ungern har dessutom en politisk balansgång att gå igenom där demokrati har ställts mot fascism. Varför göra det som skulle göra antidemokraterna än starkare? Länder som Ungern kunde alltså inte agera annorlunda. Reaktionen blev minst sagt konstig från regeringen Löfven och från godhetsrörelsen som ryckte till dess undsättning.

KickboxningDet diplomatiska språket länder emellan i migrationsdebatten har lämnat en del att önska det tidvis mer liknat en kickboxningsmatch. Anna Hedh med fler och deras ordval har uppenbarligen varit detsamma som statsministerns då de tillhör samma parti, men han har sluppit nedsmetnngseffekten Foto: Wikimedia Commons

Istället för att skapa en samlad bild av landet och dess överväganden, vilket en analys värd namnet hade kunnat gett, började man med att ifrågasätta deras medlemskap. Anna Hedh (s) gjorde processen kort, hon menade att landet inte borde få vara medlem i EU. Snacka om diplomatiskt språk! Du kan läsa om hennes och Cecilia Wikströms syn i artikeln i Europaportalen.

Nej, jag försvarar inte Viktor Orban eller Ungern, men en lite mer nyanserad syn och en bättre analys hade väl varit på sin plats. Att dessutom fulspela med en partikamrat som Anna Hedh för att inte smeta ner regeringen men ändå framföra ett budskap från den, kom ihåg att hon trots allt är sosse, var lagom mycket under bältet. Så vad förväntade sig statsministern sig för resultat efter det tjuvnypet?

Bilden blir allt mer klar, statsministern har själv bidragit till det han är så besviken på. Hans inledande stolta paroller sände fel signaler. Han agerade plötsligt tvärtemot sina egna stolta föresatser och när han inte fick det gensvar han ville ha började en retorik som snarare stötte bort än knöt an. Nu till sist uttrycker han sin besvikelse över en organisation han har varit med och bakbundit med sitt egna agerande och uttalanden. Det hela är precis så smaklöst som när statsministern gör sitt bästa för att ytterligare förstöra.

ApaVad vill egentligen statsministern? Han säger sig vara en vän men hans agerande i migrationsfrågan har inte bara förstört här hemma utan också på det utrikespolitiska planet har han ställt til det. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Stefan Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Se grandet i grannens öga men inte bjälken i sitt egna brukar det ju heta för att citera bibeln. Det är så väldigt lätt att peka på andra men inte se det egna beteendet. Det är till och med rätt bekvämt att skylla på andra för att själv slippa ansvar. Det gör dig och din regering till fulländade kandidater till priset.”

Annonser

Mer och mer förvirrande

Regeringen och deras uttalanden blir allt mer förvirrande. Det är som om åsikterna om allt ändras från minut till minut. I ena stunden är det si och andra så, ingen tycks kunna förutse vad som kommer att hända härnäst. Det är så man bygger en stabil och långsiktig grund för politiken och alla de beslut som måste tas. Men skämt åsido, det är just därför att det INTE är så som den nuvarande regeringen bör avgå med omedelbar verkan även om det inte är troligt att de ens lyssnar på den uppmaningen.

För vad är det vi får för våra surt förvärvade och bortkastade röster, förutsatt då att man ens röstade på dem förstås? Fel beslut, fel fokus på fel frågor och galna slutsatser som i bästa fall är kontraproduktiva. I värsta fall är de direkt samhällsfarliga och äventyrar medborgare såväl som ser till att de får allt mindre för de allt högre skatterna. En kombination som skulle kunna leda till systemkollaps. Det är det hittillsvarande facit.

Löfven FörbrylladRegeringen Löfven och hans personliga ledarstil blir allt mer förvirrande, så förvirrande att han själv ser ut så här inför allt. Inte undra på att besluten och uttalandena blir därefter

Också migrationstrycket kan leda till systemkollaps, landet för med andra ord tvåfrontskrig mot allt mindre valuta för pengarna och ett allt hårdare tryck utifrån. Som ett tecken från ovan kommer dagligen rapporter från myndigheter som påtalar att man inte längre mäktar med uppgiften, taket är nått och kapaciteten man förfogar över räcker inte längre till. I det här läget visar Stefan Löfven prov på hur mycket statsmannaskap han förfogar över, det har visat sig ligga farligt nära nollnivån.

I måndags gick Moderaterna ut med ett nytt förslag till migrationspolitik just därför att systemet håller på att kollapsa. Man ville införa tillfälliga gränskontroller vilket är i enlighet med Schengen-avtalet. De ville att återvändandeprocessen ska återupprättas där de med ett avslag på asylansökan ska utvisas. För det tredje ville partiet ha rabatter i EU för att vi tar emot så många migranter, faktiskt flest per capita inom EU.

Tre rätt vettiga förslag som lät genomtänkta och balanserade enligt mig. Också Fnordspotting har samma syn på saken. Det är fortfarande enligt mig, de saker som nu måste till om man inte vill få en total genomklappning istället. Jonas Sjöstedt tillhör den skaran som inte tycks inse faran. Envist fortsätter han att hävda att i stort sett propagera för öppna gränser som det enda alternativet.

Den synen visar väl också varför också detta partiet bör uteslutas ur allt samarbete i alla sammanhang. Debatten med Jonas kan man se i SVT Aktuellt. Han tycks ha väldigt svårt att anpassa sig och förstå den verklighet som nu utkristalliserar sig. Han vill se satsningar som inte begränsar utan snarare uppmuntrar fler att komma hit. Han vill se mer skattepengar gå till svenskundervisning, arbetsträning och så vidare. Han har egentligen inget konkret att komma med som samtidigt är realistiskt eller så särskilt genomtänkta.

Monty Python CatFörvirrad? Inte undra på! Det är ju Jonas Sjöstedt som återigen visar sig durkdriven i grenen ”verklighetsfrånvänd politik utan en tanke på konsekvensen” Foto: Youtube

Det han föreslår är i och för sig bra, men det är försent för lite och kommer definitivt kosta mer än det smakar. Kostnaderna kommer att bli astronomiska kommer att tränga undan den tillväxt han och andra inbillar sig ska komma. Han säger heller aldrig det magiska orden ”Vi kan inte ta emot fler, dags för andra att ta sitt ansvar”. Istället svänger sig Sjöstedt med något mer diffusa formuleringar som:

”Vänsterledaren Jonas Sjöstedt säger till SvD att partiet är för tillfälliga inre gränskontroller om det kan skapa bättre ordning. Men partiet kommer inte att acceptera gränskontroller om de används för att hindra asylsökande från att söka asyl i Sverige, fortsätter Sjöstedt.”

I klartext: Jonas Sjöstedt vill tillfälligt stänga gränsen, men om stängningen blir långvarig eller hindrar asylsökanden från att söka asyl här vill han slopa den. Temporärt stopp men fortsatt mottagande med andra ord. Detta trots att allt mer pekar på att vi inte längre klarar ens det akuta mottagandet. Citatet hittar du i en artikel i SVD (archive-länk).

StoppskyltFrån och med idag klockan 12 är det alltså tillfälligt stopp för migranter att komma över gränsen till Sverige. Får Jonas Sjöstedt som han vill lär stoppet vara högst tillfälligt. Foto: Wikipedia

Vad som händer på lång sikt kan ingen vet bara spekulera i, men också där finns stora problem när man tittar på prognoserna. Fler skolor, bostäder, jobb, samhällsservice och mer bidrag bidrar inte till tillväxt. Det kommer snarare att kosta för lång tid framåt och långt senare KANSKE det ger tillväxt men också det är omdiskuterat. Väljer folk att stanna här och ta hit anhöriga kan vi eventuellt ha bundit upp framtida intäkter till att bli mindre än kostnaderna beroende på hur utvecklingen ser ut.

Tillbaka till Sjöstedt och hans något verklighetsfrånvända uttalanden i går kväll. För att fylla de logiska luckorna använder han sig av känslomässigt mättade små retoriska tricks. Hans bästa är att han säger ” Att ingen som flyr från IS förföljelse ska nekas uppehållstillstånd”. Detta trots att han själv också borde vara informerad om att fler kommer från Afghanistan, Eritrea och Somalia än som kommer från Syrien. Exit Vänsterpartiet med andra ord.

Eftersom Löfven ser det som att den tidigare överenskommelsen som alla utom SD kom överens om för två veckor sedan, slog han genast igen dörren till Moderaternas förslag. Istället kontrade han surmulet att Dublin-förordningen bör rivas upp, allt för att fjärma sig från deras förslag att återupprätta Dublin-förordningen. Den säger ju i korthet att det landet en migrant kommer till först, är också det landet de ska söka asyl i. De kan alltså inte söka asyl i ett annat land.

SyrienJonas Sjöstedt glömmer en viktig sak i sin retorik, de flesta migranter kommer inte från Syrien eller Irak. Ändå är det IS-argumentet han använder, det visar åter hur lite verklighetsförankring det partiet står för Foto: Varldensflaggor

Statsministern var då alltså mer intresserad av att inte ta ett beslut i frågan, ett beslut alla myndigheter skriker efter. Han var mer intresserad av att surmulet bråka om partipolitik när han bör komma fram till en egen politik istället för att snällt fortsätta att föra Miljöpartiets. Han bemötte ett konstruktiv och vettigt förslag med att tala om det som ”oreflekterat” som här i SVT (unvis.it). Det bästa kom dock som vanligt sist.

För när socialdemokrat Löfven ska uttala sig i olika frågor är det som om oraklet i Delfi talade genom honom. Otydligt, otydbart, motsägelsefullt och med massor av ren rappakalja byggs så ”ansvaret” för Sverige……i Socialdemokraternas och Löfvens förvrängda världsbild. För återigen har Löfven gjort det. Först stänger han dörren, sen gör han samma sak själv. För idag torsdag har Sverige infört, just det, stänga gränserna för migranterna. Läs om detta i Aftonbladet (unvis.it)

Är det inte fantastiskt? Vad som var omöjligt i förrgår, är nu fullt möjligt! Vad som var uteslutet då, är nu inte längre detta. Man kan förklara allt med att förutsättningarna förändras och situationen nu blir allt mer klar men allt kokar egentligen ner till en enda sak – vi har en regering som inte är mogen sin uppgift, än mindre kapabel att vidta åtgärder som visar att de tar ansvar för den nuvarande situationen. I det läget bör den fortfarande avgå, trots att Löfven säkert kommer att hänga kvar med både näbbar och klor.

John Collier Oraklet i DelfiNär Stefan Löfven uttalar sig framstår oraklet i Delfi som förvånansvärt rättframt i jämförelse. För statsministerns del tycks det snarare handla om att kryssa mellan krondikena att krascha i Foto: John Collier – ”Priestess of Delphi” Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag nästan hjärndött regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen låter lite tröttsamt: ”Kan man säga det tydligare än att titta på Löfvens, Fridolins/Romsons eller Sjöstedts agerande?”