När galet blir värre

Det finns reaktioner och så finns det reaktioner. I torsdags avslöjade jag och Rebecca Weidmo Uvell oberoende av varandra på varsin blogg, här är hennes inlägg, hur listan från (o)Rättviseförmedlingen egentligen var sammansatt. Namn som direkt kunde förknippas med organisationen själva där många inklusive den nuvarande ordföranden nominerades till toppjobb i statlig kulturell sektor.

Namnen gav också känslan av att här skulle miljöpartiet och vänsterpartiet premiera sig och de sina eftersom nästan alla hade haft eller har den agendan. Förvånansvärt många hade också ett förflutet inom det genusindustriella komplexet där de har fört debatt om genus, identitetspolitiska frågor och intersektionalism. Ett sånt namn är Södertörns Högskolas egna stolthet Ylva Habel. De och (o)Rättviseförmedlingen är väl de enda som känner stolthet över det namnet.

Gläntar du på locket och gör det förbjudna i att kritisera listan lär väl Breivik dyka upp som ett brev på posten. Vad han gör i debatten hela tiden vet ingen utom godhetsivrarna som vill peka på vad de tror är sin motsats. Foto: The Guardian

En annan mer känslig fråga var att ovanligt många namn var av så kallad utländsk härkomst. Inte för att jag har något emot sånt, det är klart vi ska ha representation för människor med utländsk härkomst. Men ett grundkrav är väl att de borde avspegla proportionerna i befolkningen så att de får utgöra så många som de är, inte majoriteten som på listan.

Att kritisera detta är dock problematiskt, man kan ju bli anklagad för att vara både nazist och anhängare av Breiviks manifest om man begår det misstaget. Ändå måste det göras, den här listan är trots allt en ren skymf mot demokratiska grundideal. Det mest intressanta är dock reaktionen på Rebecca Weidmo Uvells bevakning, själv har jag inte dragits in eller hört sura kommentarer. Tvärtom bara goda vitsord så här långt. Men mot Rebecca lät det som sagt annorlunda.

Sofia Embrén, vd på (o)Rättviseförmedlingen skickade ett personligt mail till Rebecca Weidmo Uvell där hon bad henne ta bort uppgifter från bloggen. Det skulle röra sig om uppgifter Sofia Embrén menade var att åsikts- och ursprungsregistrera folk. Det fanns dock ett flertal fel med resonemanget, som vanligt får man väl lov att säga.

Mailet från Sofia Embrén sa allt och lite till. Foto: skärmdump från Rebecca Weidmo Uvell

För det första är det är inte Sofia Embrén som avgör vad som kan och inte kan stå på en blogg, det är något för rättsvårdande myndigheter men inte en vd i (o)Rättviseförmedlingen att avgöra. Vill hon göra en anmälan mot publiceringen är det henne fritt att göra så, men jag ser betydande problem för henne att få rätt i den frågan. Det beror på faktum nummer två.

För det andra är listan i och med att den är inlämnad och diarieförd på kulturdepartementet också en offentlig handling. En offentlig handling kan aldrig en förening, uppdragstagare eller vd lägga sig i eller ha en åsikt om. Den går att begära ut för den som vill det och kan publicera vem som än fick uppdraget eller vilka namn som finns på listan. Sofia Embrén respekterar därmed inte svensk offentlighetsprincip eller rättslig tradition vilket är beklämmande.

Det är skattepengar som har betalt för uppdraget, det är på Kulturdepartementets och kulturministerns uppdrag listan har tagits fram. Det är alltså inte en lista som tillhör (o)Rättviseförmedlingen i en juridisk mening. Att då komma och säga att man inte får publicera den är befängt. Det här sägs till och med rätt ut på deras hemsida där man kan läsa att ”Rättviseförmedlingen fick i uppdrag av Kulturdepartementet att hjälpa dem bredda urvalet inför att platser i styrelser och insynsråd ska tillsättas.”

(o)Rättviseförmedlingen har därmed visat sitt rätta ansikte och skäms inte ett dugg över att försöka utöva direkt censur och övergrepp mot svensk rättsprincip. Att det som de står för är allt annat än rättvisa är väl just det de inte vill vi ska se eller förstå. Detta är alltså en förening som fiskar i mycket grumliga vatten. Här hittar du listan (unvis.it) som är så kontroversiell men som borde betraktas som en offentlig handling vilket den är då den överräckts till Kulturministern.

Bakom masken är (o)Rättviseförmedlingen precis likadan som alla andra människor men aningen mer hycklande om vad det är de vill. Alltihop med notan översträckt till dig svensk Foto: Wikimedia Commons

Men den här seriekrocken stannar tyvärr inte där. I vanlig ordning när det gäller vår regering gör man saker än värre. Alice Bah Kuhnke är inget undantag från den regeln och eftersom frågan är hennes så kör också hon i diket. I lördagens DN (unvis.it) uttalade hon sig i frågan kring listan och det blev en rätt ledsam läsning. Så här sa kulturministern:

”För mig är det viktigt att vi tillsätter tjänster efter förtjänst och skicklighet, därför vill jag ha ett så brett urval som möjligt. Den listan vi fått av Rättviseförmedlingen är ett komplement. Den utgör inte hela urvalet. Ett bredare urval gör så att konkurrensen blir större, och det är bra.”

Det där låter ju jämrans bra men säg mig Alice, hur kan ”förtjänst och skicklighet” vara liktydigt med partikamrater till dig och partivänner från vänsterpartiet? Hur kan man kalla det ”kompetens”? Varför följer listan exakt den agenda som båda era partier har i frågor som genusdebatt eller intersektionalism där ni tycker vad de på listan har uttalat och debatterat? Hur kan ”Har likadana åsikter som jag” vara meriterande till toppjobb?

Kulturministern fortsätter dock enträget sin linje i frågan när hon fäller nästa lilla uttalande som en karaktärsbeskrivning på den som dristar sig att kritisera hennes idéer och inställning:

”Jag konstaterar att många känner sig hotade när konkurrensen hårdnar och gräddfilerna försvinner.”

Där stannade nog klockorna igen. Hon gör alltså det något remarkabla påståendet att gräddfilerna försvinner och att folk nu skulle känna sig hotade av detta. Det är ju tvärtom så att dessa gräddfiler nu inrättas, inte tas bort. Listan är ju en enda lång odyssé i hur man både från Kuhnkes och (o)Rättviseförmedlingens sida ensidigt gynnar de som står dem närmast. Kom ihåg att flertalet namn på listan är personer som har jobbat åt eller nu jobbar för (o)Rättviseförmedlingen.

Den sista spiken i kistan sätter hon med följande rader:

”Jag har inte frågat vad folk röstar på. Sverige är inte betjänt av att låta partitillhörighet gå före kompetens. Den förra regeringen var tydlig med att det var något man ville jobba bort, och det tycker jag är viktigt att vi fortsätter med. Den första utnämningen jag gjorde var en uttalad folkpartist, säger Alice Bah Kuhnke.”

Att låta partitillhörighet gå före kompetens är ju just det hon vill åstadkomma med listan men här döljer hon alltså detta med några lätta avfärdanden för att peka finger på något annat än vad det är. Hon vill hamna i samma ”finrum” som Alliansen som visserligen sa sig ha intentionen hon talar om, men som också dom var sämre på att omsätta de fina orden i praktisk handling.

(o)Rättviseförmedlingen vill gärna peka finger på något annat än vad det egentligen är. Det är ett försök att få in alla de man har goda kontakter med, det är däremot inte ett sätt att skapa rättvisa Foto: Carlo VIII av Napoli Wikimedia Commons

Inte undra på då att skiten har träffat fläkten med besked. Kommentaren från Paulina Neuding på ledarsidan (unvis.it) i Expressen säger det egentligen bäst. Ställ er frågan ”Uppnår detta jämställdhet”? Svaret blir ”Nej”. För den speglar inte mångfald utan enfald. Precis som Paulina Neuding frågar sig kan man ställa listan mot tesen om vilka grupper den utelämnar. Svaret blir ”Många”.

(o)Rättviseförmedlingen har låtit meddela att om man tycker att någonting är fel eller att listan har brister, är det bara att mejla organisationen och föreslå fler namn till den. Förslagsvis, men detta är frivilligt, kan man alltså om man vill sätta sig och bombardera dem med namnförslag man tycker saknas. Ta den chansen om du kan. Adressen är: info@rattviseformedlingen.se

Här kommer några förslag för att fylla de uppenbara luckorna jag ser. Du kanske hittar bättre, skriv detta till adressen ovan. Här finns t ex inga judiska debattörer som Naomi Abramowicz eller Anna E. Nachman. Få har afrikanska rötter och är klart underrepresenterade om man ser till befolkningsantalet. Var finns t ex namn som Makode Linde t ex fast jo ja han är ju man förstås. För män tycks delvis vara bannlysta från listan.

Man kan också fråga sig var samerna finns, de är ju trots allt en svensk minoritet med en egen identitet men lite representation i myndighetssfären utanför den egna administrationen kring sametinget. I rikets administration finns däremot få eller inga samer representerade, dags att ändra på listan (o)Rättviseförmedlingen? Också Romer lyser med sin frånvaro, men det är klart det är ju inte de man menar när man i debatten talar om alla rasifierade så de går väl också bort till förmån för alla kompisar.

Jag är nog inte alltför djärv när jag gissar att det är de egna mobiltelefonernas telefonregister och vithetsstudier som har skapat listan snarare än förnuftet eller tanken att skapa rättvisa. Det är nämligen ingenting (o)Rättviseförmedlingen någonsin har sysslat med, snarare är det illusionen om något de säljer in. Därför ett sista namn som förslag till listan – Pär Ström. En person ständigt mot strömmen (förlåt ordvitsen!), precis vad som behövs i dagens samhälle. En kritisk röst i ett annars nattsvart Sverige.

Finns du med i det här telefonregistret är du vad telefonmodellen heter enligt listan från (o)Rättviseförmedlingen Foto: ”CASIO W21CA for au” by I, Ha cplnfo9t0i. Licensed under CC BY-SA 2.5 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Alice Bah Kuhnke till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det märks tydligt vilken regering du sitter i. Aldrig har väl fel så bristfälligt beskrivits som rätt och tvärtom. Här är du Alice Bah Kuhnke i helt rätt sällskap.

Du tar det till och med ett steg längre när du så välformulerat pekar på att vi som nu kritiserar ditt och (o)Rättviseförmedlingens hanterande genom att utmåla oss som ”rädda för konkurrensen till gräddfilerna”. Jag lovar dig Alice, jag aspirerar inte ens till att få vara med i den skara som kan tänkas bli de utvalda, men jag förbehåller mig rätten att få kritisera ministrar och en regering har förlorat sin moraliska kompass. Det är det som gör dig och er till formidabla kandidater.”

Men det är ju rättvist!

Rättviseförmedlingen påstår sig vilja förmedla rättvisa. Ändå är det precis tvärtom, de levererar orättvisa. Till exempel är merparten av Rättviseförmedlingens ledning själva inte så jämställda, man skulle till och med kunna tala om en total ojämställdhet internt. Ändå har regeringen valt att inte bara samarbeta med denna organisation, utan också att skänka dina och mina pengar till dem för utfört jobb. Dags att titta på vad det är för jobb de då har utfört och det är nu det blir lite problematiskt.

Precis som Apollo 13:s besättning har nu statsminister Löfven fått ytterligare ett problem på halsen vid namn ”Rättviseförmedlingen”. De har nu visat vad de menade med ”rättvisa”, dvs ”orättvisa” Foto: Wikipedia

Regeringens uppdrag genom Alice Bah Kuhnke har varit att ta fram en lista med namn som Rättviseförmedlingen anser är de som ska komma på tal i framtiden när tjänster blir lediga inom kultursfären på olika institutioner. Mer om detta uppdrag har Fnordspotting bloggat om. De här namnen ska alltså utgöra ett underlag då regeringen utser personer vilket är deras fulla rätt att göra. Med regeringsmakten kommer nämligen utnämnings-makten.

Vad som däremot inte är deras rätt är att utse personer på meriterna att de är kompisar, partikamrater eller har visat att de har rätt åsikt. I varje fall inte moraliskt för något formellt förbud mot detta finns inte. Men det är precis det som både regeringen och Rättviseförmedlingen nu väljer att göra. I förrgår tisdag, offentliggjordes så listan på en presskonferens med kulturministern och ordförande Seher Yilmaz närvarande vid avtäckningen.

Det är inte någon nyhet att politiken har blivit en ankdamm där buddy buddy-systemet blommat upp, det är något alla partier sysslar med. Titta bara på bytet av talman i riksdagen som inte alls ska spegla vem som har makten men som gör det ändå. Varje gång sossarna styr är det en sosse som är talman och likadant med alliansen, något som för en tid sedan var otänkbart.

Likadant är det med offentliga tjänster, man utser sina kompisar och partikamrater. Smutsigt? Ja men vare sig olagligt eller tveksamt, däremot moraliskt förkastligt enligt mig. Alice Bah Kuhnkes lista är just en sådan. Tänk dig att sätter i ordning en lista med de krav som de ska ha som får lov att kvalificera sig. Tänk dig att denna lista innehöll ord som ”normkritisk, queer, scenkonst, postkolonial, rasifierad och kulturvetare”. Hemska tanke tänker en del, men det är precis så man kan beskriva Alice Bah Kuhnkes kravspecifikation.

I den bransch Rättviseförmedlingen jobbar i finns vissa kodord. Rätt politisk åsikt hjälper på traven, ”queer”, ”normkritisk” och ”postkolonial” likaså. Foto: ”International Festival of Queer Culture 2009 (3)” av International Festival of Queer Culture – Eget arbete. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Föreställ dig också att flera av de namn som dyker upp är kompisar till henne, parti-kamraterna eller regeringskamraterna. Föreställ till sist att dessa redan har en position där de har visat framfötterna just på det postkoloniala eller normkritiska området. Då har du också hittat det listan handlar om.

Här (unvis.it) hittar du länken till listan från Rättviseförmedlingen. Tittar man närmre är den ett under av ”rättvisa” när den är som mest ironisk. Listan innehåller nämligen namn på för dom närstående eller före detta och nuvarande medarbetare. I Smålandsposten hittar du artikeln som kommenterar listans innehåll. Också Rebecca Weidmo Uvell har bloggat om listan, länken hittar du här.

På listan hittar vi namnkunniga personer som Alexandra Pascalidou, Athena Farrokhzad, som ju agerade ”hyllad” sommarpratare på P1 – här hittar du programmet, Behrang Miri, Bianca Kronlöf och Ylva Habel för att nämna några. Alla dessa plus fler kvalificerade bland annat på åsikt. De har visat framfötterna både i den antifascistiska kampen, den postkoloniala agendans genomförande och slagit ett slag för det normkritiska tänkandet.

Ylva Habel från Södertörns Högskola (varifrån annars) är en av de som enligt listan ska belönas för sitt antidemokratiska arbete med att ägga sd-affischer i Stockholms tunnelbana förra året Foto: Egen dump från Twitter

Nu ska de belönas för det arbetet med dina pengar. Läser man motiveringen, som korkat nog inte ens döljer vilka skälen till nomineringen är,  som finns för varje namn hittar man beskrivningar som:

”Produktionsledare på Rättviseförmedlingen, kommunikatör med stort engagemang för samhällsfrågor.”

Den meriten är ju underbar eftersom Rättviseförmedlingen här ser till att ta med de egna. Också ett namn som Barakat Ghebrehawariat som är styrelsemedlem skvallrar om detta faktum. Vi fortsätter:

”Sångerska i bandet Oomaigoosh och medlem i den queerfeministiska konstgruppen Ful”

Här stöter vi på det magiska ordet ”queerfeministiskt” som nu för tiden öppnar så många dörrar.

Exempel 1: ”Varit med och organiserat en mängd demonstrationer och kampanjer bland annat Alby är inte till salu.”

Exempel 2: ” Har studerat genusvetenskap, internationell säkerhet och MR i Sverige och utomlands och sitter i Miljöpartiets styrelse i Stockholm.”

Fler magiska ord som ”genusvetenskap” och ”internationell” eller ”MR” [”Människorätt” – min anm.] är förlösande i de här sammanhangen. Men än mer meriterande är ju politiska engagemang för ”rätt åsikt”. ”Inte till salu” tyder ju på ett engagemang för Vänsterpartiet och ”Miljöpartiet” är ju inte direkt dolt i kommentaren. Här ska det likformas och ses till att få in folk som kan föra in en politisk agenda också i den offentliga förvaltningen.

”Är även projektledare i det europeiska mångfaldsprojektet Brokering Migrants’ Cultural Participation och styrelsemedlem i kulturföreningen TRYCK”

Alla dessa magiska ord igen. ”Mångfaldsprojekt” och ”Migrants” faller ju alla godhetsapostlar på läppen och genast finns det skattepengar att tjäna på tjänster ingen skattebetalaren ens tillfrågats om de ger sitt godkännande till.

”Bibliotekarie på Umeå Stadsbibliotek som bland annat skapt Regnbågsbiblioteket och på andra sätt arbetat mycket med HBTQ-frågor inom biblioteksvärlden”

”Regnbågsbibliotek”,”HBTQ-frågor inom biblioteksvärlden”! Återigen små kodord som signalerar vad det är som premieras och därmed väljs ut. Jag har dock sparat den bästa till sist i den uppsjö av uppslag som listan ger:

”Suttit i styrelsen på Rättviseförmedlingen och har bl.a. skrivit boken ”Vi är misfits – queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner” samt antologin ”Något är Ruttet i Sverige” tillsammans med Maria Sveland”

Här ryms så många pk-poäng att räkneverket går sönder och de feministiska kyrkklockorna ringer i bakgrunden. ”Suttit i styrelsen för Rättviseförmedlingen” – !!!!, ”Vi är misfits – queerfeministisk aktivism och anarkistiska visioner” – kan det bli bättre?, ”Något är ruttet i Sverige” – sic!, ”Maria Sveland” – Där satt den!, ”att föra ut all denna samlade kunskap så vi kan lära folket-metodiken” – Ej att förglömma, den är en dygd!

I de här kretsarna finns dygder och odygder. Politiskt korrekt och vänster är exempelvis dygd, säger du däremot ”Gösta Bohman” lär du ha skitit i det blå skåpet Foto: Kungliga Biblioteket

Allt är som klippt ur en reklambroschyr för den postkoloniala härdsmältan som frodas runt om i samhället, på myndigheter och inom högskolevärlden. Det bästa av allt är dock fortfarande att det är du svensk som med dina skattepengar finansierar denna inkvotering av rättänkande och som dessutom betalar deras löner. Detta utan att tillfråga dig eller ens be om lov att få använda dina pengar till detta. Det bara händer och ingen eller få reagerar.

Nu har regeringen sett till att ställa till med ytterligare en kraschlandning. Den här gången genom Alice Bah Kuhnke (mp). Lite typiskt är det nog att konstatera att det återigen är Mp som står för denna politikens karambolage. Mp som har gått från dumhet till ren korkighet på så kort tid att det liksom inte längre finns någon tvekan vad slutsatsen måste bli.

Vi måste bli av med dessa extremister och absolut inte ens tillåta att de innehar statsrådsposter. För att det ska ske måste vi också bli av med socialdemokratin, de kommer nämligen aldrig att släppa detta samarbete. Anledningen är att också de är lika inkrökta och sekteristiska som mp är. Där har två såta vänner funnit varandra i en ljuv harmoni. Sluta stöd denna regering och partierna som ingår i den svensk!

Stefan Löfvens kärleksdikt till Rättviseförmedlingen valsade runt en stund i tidningarna. Den visar dock hur djupt insyltad också han är i en rätt snaskig historia där rättvisa är allt annat än slutresultatet Foto: SVT

Glöm inte bort hur det lät för lite sedan då statsminister Löfven skrev en dikt tillägnad Rättviseförmedlingen vilket väl bevisar att också han är djupt insyltad i den härva av dumheter som tycks omge hela frågan. Statsministerns diktartalanger kan man läsa om på SVT.

Men vänta, det blir bättre! Om du inbillar dig att oppositionen skulle höja sig över detta så glöm det. Anna Kinberg Batra uttryckte ju också sin oändliga kärlek till Rättvise-förmedlingen. Så också där finns en vurm för det som borde vara omöjligt för partiet att acceptera.

Vänsterretorik, intersektionellt tänkande, postmodern kraschlandning och en utnämningsmakt som återigen utnyttjas till att utse kompisar, likasinnade och rätt tänkande människor borde ju sätta upp vissa hinder. Men så är alltså inte fallet. Kanske beror det på att också de simmar i samma träsk. Man får komma ihåg att här utnyttjas samma kryphål men mig veterligen har de aldrig beställt och presenterat en lista full med namn som genast gått raka vägen in i statsapparaten på skattebetalarnas bekostnad.

Frågan om hur utnämningsmakten utnyttjas är också en ödesfråga. Kan man tillåta att två partier använder statsförvaltningen till att få in partitrogna eller kompisar? Är det inte du som medborgare som ska bestämma den saken? Jo, vi har en representativ demokrati! Men vad händer när de som ska representera oss, inte längre gör det? Ska inte pengarna gå till bättre saker än att betala för att Rättviseförmedlingen ska få in sina styrelsemedlemmar i statliga organ?

Också Anna bedyrade sin kärlek till Rättviseförmedlingen och passade på att skriva ett brev där hennes känslor kom i dagen. Detta trots att hennes känslor logiskt sett borde ha varit hetare av andra skäl än kärlekens Foto: SVT

Det är dags att ta makten över våra pengar svensk, andra gör ju bevisligen inte det! Detta är dina pengar, inte deras och när man så skamlöst som regeringen nu utnyttjar denna till att dessutom politisera tjänstemannakåren med människor med ”rätt åsikt” är något galet utöver det vanliga. Dags att sätta ner foten svensk, imorgon är det i värsta fall försent!

Löjesguiden nominerar idag slentrianmässigt regeringen men främst Alice Bah Kuhnke för första gången till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Den här regeringen är moraliskt korrupt. Utnämningsmakten finns visserligen och de regler som styr förhindrar visserligen inte dagens system. Efter regeringens och Alice Bah Kuhnkes senaste drag borde reglerna stramas åt ordentligt. Att ni nu utnyttjar detta lagmässiga hål till att utse likatänkande till positioner i samhället visar klart varför ni nu nomineras. Ni är en formidabel kraft på detta område.”

Antikulturministern

Att vår kulturminister har tokhyllat beslutet att plocka in Rättviseförmedlingen vilket kanske inte är överraskande då hon ju sitter med i den regering som har tagit det ödesdigra beslutet. Mer om denna sorgliga händelse kan man läsa om på Dagens Opinion. Att jag uttrycker mig så drastiskt kommer sig av Rättviseförmedlingens historia. I följande artikel i Aftonbladet kan man till exempel läsa om hur Rättviseförmedlingen motverkar sitt eget syfte genom att diskriminera vita män.

Seher Yilmaz är organisationens nuvarande ordförande. Hennes förmåga att städa undan obekväma sanningar ur historien där hennes egna artiklar plötsligt fick nya rubriker för att inte verka stötande på regeringen är omvittnad men svår att bevisa då de digitala spåren är borta. WTF Toklandet har gjort ett enormt arbete i att dokumentera skändningen som skedde på Nyheter24, nyhetskanalen för verklighetsförvanskning. Länk till WTF Toklandet hittar du här.

Det stannar dock inte där i vanlig ordning när det gäller vår regering, eller som den borde heta ”haveri”. Alice Bah Kuhnke är nämligen kulturministern som i sann miljöpartistisk anda inte ens följer demokratiska principer. När hon tillträdde som minister hade hon varit medlem i miljöpartiet i tre dagar! Mer om det i artikeln i Aftonbladet. Hon hade alltså inte ställt upp som representant i valet, väljarna kunde därmed inte säga vare sig bu eller bä utan fick acceptera faktum. Demokrati enligt miljöpartiet som sagt.

Regeringen och Alice Bah Kuhnke har en sak gemensamt – båda är som ett strandat fartyg. Haveriet är ett faktum Foto: Freepik

Så fick vi då till sist en ny kulturminister som gick från dålig till sämre. Vi har haft dåliga kulturministrar förr, Lena Adelsohn Liljeroth roade nog inte så många. Än värre var väl socialdemokraten Marita Ulvskog som beskrivs i SN från 2006 då hon i vanlig ordning var missnöjd med allt annat regeringsinnehav än det socialdemokratiska. Snacka om att ha fått enpartistaten inpräntad i sitt medvetande, demokrati där någon annan än sossar har makten är tydligen en anomali för vissa.

Den här gången är det lika illa. Inte nog med att Alice Bah Kuhnke alltså har gett Rättviseförmedlingen en socialistisk kamratlig vänskapskram eller att hennes namn inte ställdes till prövning i valet, utan nu har vi också en kulturminister med intresse för antikultur. Dokusåpa är knappast det man förknippar med kultur och hyllar man deltagare är det kanske något som har brustit. Samma problem ser Johan Wennström i en debattartikel i Aftonbladet. Hyllningarna hittar du här i Aftonbladet och här i Expressen.

I Johan Wennströms artikel kan vi också lära oss att kulturministern tycker att all film innan Berlinmurens fall i princip är ointressant (!). Jag skulle kunna rada upp den ena filmen efter den andra som hon i så fall har missat men det är hennes förlust. Det är trots det lite anmärkningsvärt att man kan ha en sån inställning till konst som film faktiskt är. Konstigt är det också att hon får vara kulturminister över huvud taget särskilt med den inställningen.

En kulturminister som tycker att ingen film som producerats innan Berlinmuren föll, är per definition en belastning. När samma minister är mer intresserad av identitetspolitik är måttet rågat Foto: Wikipedia Filmen Casablanca Filmaffisch

Hon går inte ofta på teater, ser balett eller opera, spelar inte klassisk musik mer än om maken slänger på en skiva och inte heller refererar hon till klassisk litteratur. Däremot som sagt kan hon uppmärksamma dokusåpor. Kanske inte det man förknippar med ”kultur” men vi är ju alla olika.

Det är däremot anmärkningsvärt att konstatera att kulturministern tycks se sin roll som minister på ett lite annorlunda sätt än att stärka kulturen eller dess yttringar i landet. Att döma av följande artikel från Aftonbladet, tycks ministern mer se det som sin uppgift att kvotera in både kvinnor och invandrare i den sektor som är hennes ansvar. Många tycker det är okej, inte jag dock.

För mig är det självklart att den som är mest lämpad är den som ska inneha tjänsten. Ingen skulle vilja höra att kirurgen som står i begrepp att göra ett komplicerat ingrepp på dig i själva verket är en allmänläkare som har blivit kirurg därför att vederbörande har blivit kvoterad. Formell kompetens och erfarenhet är alltså minst lika viktiga som vilket kön eller vilken befolkningsgrupp du tillhör. Det oroande är att här försöker Alice Bah Kuhnke att rucka på detta och göra sådana saker som etnicitet eller kön lika viktiga, ja kanske till och med viktigare än formell kompetens.

Så här ser inkompetens ut, att det råkar vara Sveriges regering gör det hela än mer skrämmande Foto: Riksdagen

Till sin hjälp för att skapa denna ”rättvisa” har hon då tagit Rättviseförmedlingen. En rättviseförmedling vars historia är kantad av historier som andas något annat än ”rättvisa”. Ett exempel på detta var när Sveriges mest notoriske mobbare Kawa Zolfagary vann priset Rättvisepriset 2103. Vad hade han gjort för att vinna priset kan man fråga sig? Han skapade mobbningsgruppen ”Vita kränkta män” på Facebook där debattören Pär Ström korsfästes i dubbel bemärkelse. Inte bara i ord genomfördes denna akt utan också i bild. Mer om detta kan du läsa om på WTF Toklandet. Fnordspotting har som vanligt skrivit ett utmärkt inlägg om den ”genomtrevliga” Alice Bah Kuhnke.

Kawa Zolfagary såg dock en chans till en karriär på den inslagna vägen. Snart hade han också skrivit en pjäs på samma tema som Facebook-gruppen och med samma namn. I huvudrollen sågs den store arbetarklasskämpen Lo Kauppi. Mer om pjäsen och dess intentioner i Allt Om Stockholm. Från feministiskt håll var ovationerna svallande som här i feministiskt perspektiv men det fanns sunt nog några som hade börjat knorra vilket man kan läsa om i DN. Kanske är nu Kawas five minutes of shame över får vi hoppas. Rättviseförmedlingen däremot de fortsätter sitt korståg där förövaren är klar redan innan utredningen är färdigställd. Och mitt i den soppan sitter Alice Bah Kuhnke och dirigerar hela den skit som bara kan komma ut från det.

Grattis Sverige, vi har fått tecken  efter tecken på att vi har den sämsta statsledning i hela västerlandet just nu. Regeringen sviker vallöfte efter vallöfte, miljöpartiet fortsätter att driva landet i en vansinnig riktning samtidigt som deras statsråd gör groda på groda och de läskiga nästan antidemokratiska tendenserna hopar sig. Det är inte utan att man börjar undra om det här landet har en framtid med dagens statsledning. Fel frågor på agendan, många av svaren på dagens stora frågor är så vansinniga att man måste ta händerna från statsledningen och till sist en politik i andra frågor som är direkt kontraproduktiva är några av ingredienserna. Snyggt jobbat Löfven.

Sverige kan förstås bättre men inte med den nuvarande regeringen som blivit både småpartiernas och LO:s lilla knähund Foto: SVT Play

Löjesguiden tänkte med dagens artikel nominera Alice Bah Kuhnke till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det gäller att ha rätt agenda i ett parti som miljöpartiet där könstillhörighet,  maktstrukturer och etnicitet tycks vara högre prioriterat än en inkluderande politik för fler samhällsfrågor.  Sanningen är ju att denna agenda är exkluderande för så många grupper så användandet av rättviseförmedlingen är ju i det ljuset rent logisk. En kulturminister med större intresse för detta än kultur är dock lite svårsmält men gör dig samtidigt till en värdig kandidat. Det är med andra ord med stolthet i rösten jag välkomnar dig i den digra men stolta skara av nominerade.”

(S)lutet På En Politisk Epok

Socialdemokratin har sedan 30-talet varit den totala dominanten i svensk politik. Alltför ofta har deras ställning lett till tendenser som vi är ganska allergiska emot i det här landet. Maktfullkomligheten har funnits där, det nästan symbiotiska förhållandet till statsapparaten har kunnat ses och så vidare. Men få eller ingen har gjort något åt detta, tvärtom fortsätter vi vanemässigt att rösta på ett numer fullständigt misslyckat parti trots dessa fakta.

Den senaste regeringen har dock tillsammans med Håkan Juholt visat något nytt. Detta nya stavas i-n-k-o-m-p-e-t-e-n-s. Den senaste att få visa sig på banan i den numer så vanliga grenen i regeringen är Helene Hellmark Knutsson minister för den högre utbildningen och forskningen. På SVT:s skriver hon igår en artikel som är så djupt oroande att Sverige snarast måste få en ny regering.

När en hel rörelse kan illustreras så här ligger man risigt till vilket socialdemokratin nu visat genom Helene Hellmark Knutsson Foto: Youtube

I artikeln driver Hellmark Knutsson linjen att Sverige bara har 25% kvinnliga professorer. Något vi måste råda bot på enligt henne för det skadar jämställdhetsarbetet och leder bara till nya orättvisor som drabbar kvinnor. Man måste ju komma ihåg att alla män alltid gaddar sig samman och motarbetar kvinnor i alla sammanhang. Så också antagligen bland manliga professorer kan man ana sig till.

Man får förmoda att skälet till detta motarbetande är det tilltagande fusk som finns i universitetsvärlden. Eftersom en majoritet av de studerande är kvinnor drabbar ju detta dem extra hårt och då kan man inte ha manliga professorer. Sätter man dit fuskande kvinnliga elever kallas det ju ”kvinnohat”, gör man samma sak med manliga är det förmodligen ”rättvisa”. Mer om fusket kan man läsa om i DN.

Fusket i Sverige är utbrett och stannar inte bara i högskolans värld Foto: Aftonbladet

Att valet av akademisk bana har med livsval och fri vilja att göra förespeglas inte i en enda stavelse i artikeln. Helene är ju minister och en sådan vet naturligtvis bäst vad kvinnor behöver i sina liv. Den feministiska grundsyn hon ger prov på är ju så konstruerad i vårt land, eliten vet bäst och alla andra ska bara följa. Hon ger därmed ett litet smakprov på den marxist-leninistiska tankebana vi hittills bara har kunnat se hos miljöpartiet och vänsterpartiet. Nu har det alltså smittat av sig hos fler ministrar märkta (s) än Hellmark Knutsson.

Inte heller reflekterar ministern över lämpligheten. Det är inte alla som är intresserade av frimärken alltså samlar man inte frimärken och likadant med en akademisk karriär. En något mer bisarr vinkel av det här med frimärkssamlande kan man läsa om i SVT där folks känslor har satts i brand över Tom of Finlands bilder som nu ska bli förevigade på annat än tavlor.

Tom of Finland väckte känslor liksom Helene Hellmark Knutssons artikel gjorde.
Fotot: SVT

Är man inte med på banan med hela sitt hjärta för att man brinner för en sak eller är duktig på det, utan istället har blivit itutad av en feministisk agenda att man för jämlikhetens skull borde välja en viss bana är man per definition inte lämpad. Det är alltså en djupt feltänkt tanke att ens fundera ikring när man tror sig att lite från oben kunna styra människors beteende och livsval med politiska beslut för att underlätta sådana val. Enligt mitt sätt att se det är det något politiker bör hålla sig utanför.

Helene Hellmark Knutsson är också helt och hållet blind för den utveckling som redan pågår och som är djupt orättvis. På våra högskolor i dag är pojkar/män snart så gott som utrotningshotade. Mer om snedrekryteringen till universiteten kan man läsa om i DN. För att  göra saker och ting värre är det färre pojkar som tar sin examen än det är flickor som gör detsamma som framgår i Universitetsläraren. Fortfarande ingen reaktion från Hellmark Knutsson, det är som om hon är fullständigt blind för verkligheten att döma av artikeln. Kanske är hon i tysthet av samma åsikt som pedagogikforskaren och lektorn Mia Heikkilä som inte tycker man ska överdramatisera pojkars dåliga skolresultat i artikeln i Dagens Samhälle. Moteld mot den bilden har bloggaren Ekvalist givit.

Pojkar/män på högskolan är snart lika vanlig som den utrotningshotade Svarta Makaken. Helene Hellmark Knutsson bemöter dock problemet samma minspel som den Svarta Makaken Foto: Expressen

I artikeln går tvärtemot Hellmark Knutsson vidare i sitt resonemang. Jämställdheten i universitetsvärlden och forskningen är i hennes värld viktig för att bibehålla Sveriges konkurrenskraft och svensk samhällsutveckling. Jämställdheten är också viktig därför att den stärker högskolans ställning som samhällsbärande institution.

Till en början kan man hålla med i den där formuleringen men när man tänker efter blir det mer problematiskt. Vilken utveckling talar Hellmark Knutsson om? Den där vi med Gulag-metoder ska fösas in i ett tänkande vi inte själva ens kan påverka därför att hon och hennes gelikar redan har bestämt hur verkligheten ser ut och därför också vilka åtgärder som måste vidtas? Tack, jag avstår hellre!

Sverige ska nu stärkas för att kunna exportera men om det är Genusvetenskap och dess resultat ministern tänker på lär vi nog se ut som killen på bilden i stället Foto: Wikipedia

Vilken konkurrenskraft har svensk universitetsforskning stärkt under de sista åren av feministisk vansinnesförvaltning Hellmark Knutsson? Är det genustrumpeten vi ska använda som måttstock på denna ”framgång” som man kan läsa om på Nationella Sekretariatet För Genusforskning? Den historien är rätt obetalbar så jag tror personligen man kommer att vara extremt intresserade utomlands av våra landvinningar.

Den går i korthet ut på att trumpeten färgar toner som är djupa och mer ljusa. De ljusa representerar i musiken det kvinnliga och de djupa är förstås det manliga. I musiken kan man utläsa att de djupa tonerna inskränker och hotar de ljusa tonerna genom att ta över. I vilken annan tid än vår, hade detta lett till helt andra åtgärder än forskningsanslag. Nu lever vi dock i den tid vi gör men framför allt i det landet Sverige. Susanna Varis har på sin blogg skrivit ett utmärkt inlägg om denna kvasihändelse.

Är detta månde vår nya exportprodukt? Den beryktade Genustrumpeten kan återigen sprida det svenska namnet över världen Foto: Eget

Jag tror också att Hellmark Knutsson kommer att finna att också den patriarkala järnvägsstationen är en formidabel viktoria i den akademiska världen värdig en lansering utomlands. Också här kan Susanna Varis blogg delge helheten i denna framgångssaga i tre avsnitt. Del 1 här, del 2 och till sist här hittar du del 3. Där kan man, hen och hon samt Helene Hellmark Knutsson läsa den världsrevolutionerande historien om avhandlingen på doktorsnivå som handlar om det patriarkala förtrycket i järnvägsstationers utformning. Som sagt, en ny svensk framgångssaga för bra för att vara sann. Också Ekvalist har bloggat om detta ”intressanta” ämne.

Till sist har vi påståendet från ministern om ”att stärka högskolans ställning som samhällsbärande institution”. Hur fel har hon inte när de ovan nämnda avhandlingarna är en slags indikator på hur högre utbildningar egentligen mår. Jag menar det är ju ingen slump att feminismen har nästlat sig in också här och sett till att förstöra ytterligare akademiska prestationer med sin antivetenskapliga ansats.

Också en patriarkal analys av järnvägsstationer kan bli en formidabel succé på den internationella exportmarknaden. Lägg särskilt märke till de falloslika uppstickande detaljerna på stationens tak, det är patriarkalt förtryck i en subtil form. Helene Hellmark Knutsson tycks verkligen ha idéerna för en ny tid. Foto: Tradera

Vad sägs om en vetenskap som redan från början har bestämt sig för hur allting hänger ihop och som har bestämt sig för detta redan innan undersökandet har satt igång? Det jag talar om är naturligtvis Genusvetenskap vars falsarium är omvittnat som framgår av ovan, är för det första inte en vetenskap. Det är en ideologi som är baserad på feminism och marxism. Om den beskrivningen kan man läsa om på Nationella Sekretariatet För Genusforskning igen. Svenska Wikipedia kan också bistå med en intressant artikel i ämnet.

Man kan också i det sammanhanget fråga sig om Helene Hellmark Knutsson har läst följande rapport från skolverket eller rent av medvetet eller omedvetet mörkar den (?). En av skribenterna – Moira von Wright – menar att Genusvetenskap ska överordnas de andra vetenskaperna för att anpassa dessa till ett genusperspektiv. Tanken är att andra ämnen som fysik ska anpassas till de nya tongångarna där fastslagna sanningar ska ifrågasättas (sidan 20).

Det spelas upp till nya tongångar från Genusvetarna när de vill bli vetenskapernas vetenskap med rätten att tillrättalägga alla andra. Fotot föreställer jazzlegenden Dizzie Gillespie Foto: Wikipedia

Vad säger ministern om de tendenser som finns inom det genusindustriella komplexet där tanken på politiska kommissarier har väckts i nya utformningar och med nya namn för att inte väcka alltför hemska associationer? Vad säger hon om den åsiktslikriktning som pågår? Är dessa också värda att exportera? Mer om detta kan man läsa om på Tanja Bergkvists blogg.

Nej, sanningen är nog att det är inte så bra ställt på våra högskolor och det har bland annat Genusteoretikerna sett till. Tyvärr är det också en rad politiska beslut som hennes egna parti har tagit. Ett av dessa var att som från och med nittiotalet och framåt se till att dölja de usla arbetslöshetssiffrorna genom att gömma undan dessa personer i utbildning. Samtidigt såg man till att koppla institutionernas inkomster/anslag till antalet elever man examinerade. På det sättet fick man massutbildning som såg bra ut men som bara ledde till ny arbetslöshet. Mer om det fenomenet i studenttidningen Lundagard. I GT:s ledare kan man också läsa om problemet.

Massarbetslöshet och vetskapen om sin egna misslyckade jobbpolitik är sossarnas värsta mardröm. På 90-talet och än idag var det viktigare att gömma undan detta i utbildnings-insatser Foto: Wikipedia

Vem anställer till exempel en person som har läst ett x antal poäng parapsykologi? här kan man läsa om den utbildningen från Lunds Universitets hemsida. Systemet med utexaminerade har helt enkelt lett till att alla tävlar om anslagen genom att skapa vilka kurser som helst, bara det leder till mer anslag. Mer anslag ger ju i förlängningen mer möjlighet till forskning och tjänster på institutionen vilket ju är bra för alla utom de som läser kvasikunskapskurser då förstås.

I Sverige finns en tradition av att tillsätta utredningar som efter eoner av tid och pengar kommer fram till att man nog måste tillsätta en expertgrupp för att kunna bena upp problematiken. Också Helene Hellmark Knutsson faller till föga inför denna ärevördiga tradition. De flesta i den expertgrupp som tillsatts väcker ingen större uppmärksamhet men ett namn sticker ut. Seher Yilmaz är Rättviseförmedlingens ordförande och expert åt regeringen i olika vinklingar på jämlikhet.

Rättviseförmedlingen har aldrig haft riktig rättvisa för ögonen. 2013 Använde man skattepengar för att dela ut pengar till priset ”Rättvisepriset” till Kawa Zolfagary som bland annat hade skapat bilden ovan och fler i facebook-gruppen ”Vita Kränkta Män”. Per Ström som var måltavlan kastade in handduken i debatten Foto: SVT Debatt

Fast nåja, så särskilt jämlik har ju inte hennes förening visat sig för tilldelar man sitt pris Rättvisepriset till Kawa Zolfagary som är något av det mest orättvisa som har drabbat det här landet är man illa ute. Mer om den saken i ett eget tidigare inlägg. Seher själv har dessutom blivit något av en historieförfalskare. Innan regeringen kontaktade Rättviseförmedlingen skrev hon artiklar som var djupt kränkande, när regeringen tog kontakt med dem ändrades helt plötsligt rubrikerna för att tillrättalägga och sudda bort hatet och missaktningen.

WTF Toklandet har skrivit om städningen där rubriken gick från ”Män ger mig kväljningar” till ”Ojämställdhet får mig att må dåligt”. Försöker man följa länken från hans artikel märkt ”Män ger mig kväljningar” har Nyheter24 städat bort artikeln också. Snyggt arbete i äkta Sovjetstil där Nyheter24! Också bloggen Fnordspotting har skrivit om händelsen. Seher Yilmaz är med andra ord en person med ”ett bagage”, något som hade varit otänkbart i sådana sammanhang som en expertgrupp för säg åtta till tio år sedan. Ingen kan komma och säga att tiderna inte förändras i varje fall, om det är till det bättre vet i fan.

Bob Dylan skrev ”The Times They Are A Changing” men ingen vet om det blev så till det bättre Foto: Wikipedia

Låt oss sammanfatta det hela. Sanningen som Helene Hellmark Knutsson aldrig kommer fram till i sin artikel, är att vad vi har att göra med här är ett parti som nu sjunger på sista versen. De har helt enkelt inte fler idéer och de få de har är inte anpassade för vår tid och kan därmed inte möta dagens problem. Hennes artikel andas gammal mossig sossepolitik med uppsminkning i form av genus och jämlikhet. Vad hon borde ha lärt sig är att också ett uppsminkat lik är ett lik.

Det är samma gamla ovanifrån kommande lösningar. Att hon kryddar hela denna anrättning med samma radikalfeministiska tankebanor som F! är inte så lite skrämmande. Det enda som skiljer henne och Gudrun tycks vara sättet att formulera sina tankar. Hon undviker att använda ord som ”patriarkatet” och ”maktstruktur” men säger det liksom så där i det tysta. Annars är det samma mögliga tankegods och förnekande av verkligheten vi ser. Det verkar inte så bra för framtiden tycker jag. Adjö socialdemokratin, det är slut nu! Ni borde nog ha avgått redan i september förra året.

Likt guds hand kommer nu sossarnas nya dekret ner till människoskaran och vi dödliga ska bara lyda. Det mest stötande är dock att Helene Hellmark Knutsson nu använder sig av Rättviseförmedlingen och ignorerar eller förstår inte de verkliga problemen.
Foto: Wikipedia

Löjesguiden tänkte med dagens artikel nominera Socialdemokratin som rörelse till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En ny tid med nya utmaningar och nya problem kräver nya tankar och åtgärder. Ni presenterar med människor som Helene Hellmark Knutsson med tydlighet gamla idéer för en ny tid. Det gör inte er längre trovärdiga vilket artikeln med övertydlighet skvallrade om. Det är inte heller så att ni nu för tiden kan presentera någon större kompetens bakom de gamla tankarna. Också det livligt exemplifierat av Hellmark Knutsson i hennes artikel. Sverige behövde en ny regering i september 2014, landet behöver fortfarande en ny regering.”

Hatet Som Karriärväg

Rättviseförmedlingen eller som vissa kallar dem orättviseförmedlingen, är organisationen vars huvudsyfte är att precis som namnet säger skapa rättvisa. Tyvärr har väl facit så här långt sett helt annat ut än vad man har försökt att gett sken av. Man har till exempel delat ut pris till Kawa Zolfagary,. Han lärde ju oss att fokusera vårt hat på en person när han skapade facebook-gruppen och pjäsen ”Vita Kränkta Män” vars enda syfte var att hata Pär Ström för att han i sin tur hade haft mage att uttrycka en åsikt som inte stämde med Kawas. Att Kawa fick en ryggdunk som tack kan ju tyvärr bara tolkas på ett sätt. Mer om den händelsen från Rättviseförmedlingens egna hemsida.

Idel leenden från både Kawa Zolfagary och Sofia Embrén visades upp då han hade utsetts till vinnare av Rättvisepriset. Meriten bestod i att vuxenmobba Pär Ström
Foto: Aftonbladet

När Kawa var klar med feminismen, när den så att säga hade gjort det som han var ute efter – att få göra karriär, lämnade han allt. I en uppmärksammad artikel i Nöjesguiden förklarade han varför han nu lämnade ideologin. Det var nog bara den officiella versionen, inofficiellt hade han fått toppjobb. Skribent i Nöjesguiden sedan tidigare, bloggare sen en tid, debattör på sajten politism och pressekreterare åt fackförbundet kommunal har varit några av uppdragen.

Så här subtil och än mer kränkande i vissa fall kunde Kawas inlägg i debatten ibland vara. Foto: Facebook

Han har dessutom då som sagt skrivit en pjäs som hatar Pär Ström och fått pris för det dessutom. På politism har han skrivit en rad artiklar, många på samma tema – det är rasisterna som utgör hotet. En av dessa artiklar hittar du här. Ser man följande reportage får man klart för sig att det är ”det goda hatet” som står för våldet. Vänsterns våld är utbredd och välorganiserad, det är inte nazisternas på samma sätt.

Lina Thomsgård som en gång bildade organisationen Rättviseförmedlingen, är inte heller hon den källa av rättvisa som alltid hävdas i både debatten och namnet. Nyligen föreslog hon tvångsförflyttningar för att få ut människor som hon ut i verkligheten. Hon har rätt i sak, det är aldrig bra att leva så segregerat som man gör på Södermalm där hon själv bor. Mediemänniskor, kulturpersonligheter och proffsradikalister samlade på ett enda ställe är för snävt, men tvångsförflyttning som artikeln i ETC talade om för onekligen tankarna till metoder som bl a användes av Stalin. Det är inga ”oskyldiga” funderingar eller roliga metaforer om man skalar bort orden och ser vad de i förlängningen innebär. Sett ur ett historiskt perspektiv är det än mer otäckt.

Lina Thomsgårds mer Stalinistiska talanger kom fram när hon föreslog tvångsförflyttningar. Vi förstår att det inte är lätt där på utanförskapets Södermalm bland kultureliten och fittkonst på kaféer Foto: DN

I dagarna inleddes ett samarbete mellan Rättviseförmedlingen och regeringen. Det var när Alice Bah Kuhnke kontaktade förmedlingen och ville få in ”experter” på olika områden som ska prioriteras. Att tala om experter är att överdriva, den kompetensen besitter helt enkelt inte organisationen.

Det normala tillvägagångssättet är att inkalla professorer, doktorer och andra akademiker på respektive område och att använda sig av sina remissinstanser för feedback. Man brukar också köpa in konsulter och det är här Rättviseförmedlingen kommer in trots att de fortfarande inte har den formella kompetensen. Seher Yilmaz skriver mer om samarbetet på hemsidan. Alice Bah Kuhnke skriver här i Aftonbladet om sin tanke. Regeringen har dessutom på varje departement en kader av tjänstemän som är något av experter på olika områden, för att inte tala om alla de statliga verk som är till för att lösa problemen.

I samma veva som Alice Bah Kuhnke lät meddela sitt beslut, skrev självaste statsministern en dikt för att hylla rättviseförmedlingen. Inte illa, en statsminister som är poet och allt, artikel i SVT med dikt och allt hittar du här. Etablissemanget tokhyllar alltså de som har en rätt grumlig agenda. Vår ”solidariska” regering samarbetar med en förmedling som vill skapa orättvisa och ger dem dessutom pengar som borde ha gått till nyttigheter som vård skola och omsorg som det så vackert heter i vänsterretorik. Det är väl för att kunna förmedla sin nya status som samma förmedling i dagarna har städat undan gångna försyndelser som begåtts av nya ordföranden Seher Yilmaz.

Stefan Löfven visade sin allra bästa sida när han i sann litterär anda diktade en hyllning till rättviseförmedlingen. Nobelpriskandidat kanske? Foto: SVT

Förr var denna rättviseälskande kvinna en person som kunde skriva artiklar med rubriker som ”Män Ger Mig Kväljningar” publicerad i Nyheter24. Följer man länken kommer man till Nyheter 24 där artikeln är borttagen. Efter statsministerns kärleksförklaring heter samma artikels rubrik ”Ojämställdheten Får Mig Att Må Dåligt”, länken till artikeln och Nyheter 24 har du här. Att Nyheter 24 var en oseriös sajt med dynga på agendan det visste jag redan, men att de också var så oärliga att de sitter och ändrar för att tillrättalägga i efterhand det är magstarkt. Bloggat om falsarie-gate har WTF Toklandet gjort, läs artikeln här.

Den nakna sanningen med den redigerade/censurerade/utbytta rubriken där den nya och gamla versionen av inlägget skiljer sig åt. Favoritdikten i mitten i repris

Men vi andra behöver inte oroas, Seher fortsätter mer än gärna sitt värv. I följande artikel gör hon påståendet i Nyheter 24 att män lyfter upp män till attraktiva tjänster. Knappast vad det handlar om. I näringslivet handlar det om kompetens inte kön, och det är knappast till hjälp för kvinnorna där. Med andra ord, också näringslivet behöver kvinnor men helst sådana med kompetens inte sådana som har kvoterats in. Vidare kan man läsa Sehers syn på näringslivets så kallade jämställdhet i följande artikel, som redan i rubriken andas 68-vänsterretorik.

Rättviseförmedlingen har inget med rättvisa att göra, att påstå nåt sånt är lika komiskt som en av Monty Pythons roligaste sketcher ”Confuse A Cat” Foto: Pinterest

Tyvärr ser jag ofta vad motdraget leder till. Styrelsen jag talar om har valt att kvotera in och de flesta som är det sitter mest och gör ingenting. De är helt enkelt ett alibi för pk-ismen snarare än att vara till någon som helst nytta. Frågar någon hur jämställt det är, kan ingen neka däremot – vi kan till och med uppvisa hbtq-anpassning men återigen till ingen som helst nytta tyvärr. Anledningen heter motivation. Hur motiverad blir en person av att veta att det enda skälet till varför de har fått ett jobb eller uppdrag, är att de är ”rätt” enligt en pk:istisk måttstock?

Svaret blir att det är de inte alls. Den organisation jag själv är en del av, har visat detta med all önskvärd tydlighet. Det är lönlöst att föra den typen av politik då organisationer utarmas och försvagas och de enda som återstår för att jobba aktivt är de som saknar motivation att göra det. Det känns tryggt att veta att viktiga beslut ska tas av människor som tycker att ”nja” är ett konstruktivt svar och en gångbar taktik i beslutsfattande. Konsekvenserna av den identitetspolitiska populism som Alice Bah Kuhnke nu uppvisar kan man läsa mer om på bloggen Fnordspotting.

Dansen kring guldkalven fortsätter, nu med Rättviseförmedlingen som huvudrollsinnehavare Foto: Wikipedia

Regeringens nyfunna kärlekspartner Rättviseförmedlingen kan nu skörda frukterna av sitt agerande. I höstas kunde de alltså inkassera 3, 2 miljoner skattekronor genom vårt gemensamma och därmed fina innovationsinvesteringsmyndigheten Vinnova. Mer om den nyheten hittar du i Computer Sweden. Pengarna ska gå till att investera i en ”rättviseräknare” som ska räkna medietid mellan män och kvinnor. Nu kan de alltså ta steg två i den utvecklingen genom Alice Bah Kuhnkes uppdrag.

Så här lyder motiveringen varför vi skattebetalare ska hosta upp pengarna som alltså inte går till vård skola och omsorg:
Rättviseförmedlingens Räkna-projekt, Rättviseförmedlingen, 3,2 miljoner
”Normen för vem som syns och hörs mest i media i dag är en vit man. Syftet med projektet är att ta fram en webbtjänst, Rättviseräknaren, som på ett enkelt och överskådligt sätt tar fram jämförbar statistik kring vilka som syns och hörs i nyhetsmedia.”

Jag måste ha missuppfattat något som Vinnova i sin visdom har uppfattat. Dumt nog trodde jag att media idag är fulla av feministiska inlägg. Att Vinnovas tidigare satsningar har anklagats för att bara vara slöseri med skattepengar som det berättas om här i SVD Näringsliv hindrar inte dem från att slösa lite mer. Vi skattebetalare är ju så välvilligt inställda till det här att vi gladeligen hostar upp pengarna. Rättviseförmedlingens lilla digitala pryl kommer säkert att göra succé också på den exportmarknad som Löfven är så förtjust i.

Precis det titeln i Kinkslåten talar om  tycks regeringen också ha nått vägs ände, de goda idéerna lyser med sin frånvaro. Dags att byta ut dem. Foto: Wikipedia

I sin artikel i Aftonbladet (samma länk som ovan) menar Alice Bah Kuhnke att projektet ska leda till följande:
”Vi har därför nu inlett ett samarbete mellan Kulturdepartementet och Rättviseförmedlingen. Rättviseförmedlingen kommer att få i uppdrag att ta fram en lista med namn som kan bli aktuella att utses som ledamöter i styrelser och insynsråd.

Rättviseföreningen kommer även att delta i vidareutbildningen av de tjänstepersoner på Kulturdepartementet som rent praktiskt bereder arbetet med att föreslå namn.  Mångfaldsperspektivet finns redan med i vårt arbete, men det finns alltid en förutsättning att utvecklas och bli en viktig föregångare.”

Det skulle kunna leda till att regeringen gör allvar i det som hittills bara varit en diskussion – kvoteringar. Återigen väcks frågan hur många misstag och dumheter en regering får lov att göra innan den måste avgå. Som jag skrev, hjälper det att tillsätta personer som saknar motivation och kunskap att sköta viktiga uppdrag? Var finns kompetensen som måttstock i den dumhet som skulle kunna bli resultatet?

Kanske borde Alice Bah Kuhnke läsa bloggen Ekvalists porträtt av en av vår tids stora feministiska författares syn på den moderna formen av ideologin nämligen Doris Lessing. I en intervju strax före sin död i The Guardian delgav hon världen sin syn på den moderna formen av feminism och den var inte vacker.

Jämställdhet à la svenska feminism som exportprodukt? Här har du svaret Stefan!
Foto: Elitedaily

Först anlitar istället regeringen en lögnhals och historieförfalskare att utmåla verkligheten i helt andra färger än de rätta. Den jag tänker på är Henrik Arnstad och hans uttalanden om SD som nyfascistiska och anklagelser om att lägga ut våld på entreprenad får i varje fall mig att baxna, länk till Sydsvenskan. I samma artikel påstår han att han är den enda som gjort en ideologisk analys och att hans slutsatser vilar på denna. Det är lika stor lögn som den att han är historiker, han har en halv examen men har kallat sig titeln ändå vilket är ett lagbrott. Här får han t ex mothugg av Björn Häger, journalist på tidskriften journalisten. Också den alldeles riktiga historikern Håkan Blomqvist dömer ut Arnstads resonemang på Internationalen.

Nu har då regeringen upprepat samma mönster. Ett särintresse ikläs rollen som ”experter” och avlönas med våra skattepengar till att skriva och föreslå de bekväma ”sanningar” regeringen vill ha som resultat. Som man ropar får man ju svar som bekant. Därmed har regeringen Löfven återigen visat vilken inkompetent och ideologiskt styrd avart de är.

När svaren på frågorna är givna på förhand är frågeställningen mindre intressant. Lätta svar är det regeringen letar efter och får med samarbeten som Rättviseförnedringen…jag menar förmedlingen Foto: IMDB

Ändamålen helgar medlen och här ska det återigen klias under hakan på både mp och v för att tillfredsställa deras törst över nya tokigheter att lura massan med. Vad är bättre än att använda en ideologi som säger sig vara rättvis men som är djupt orättvis? Och vad är bättre att använda lydiga små verktyg som Arnstad och Rättviseförmedlingen att måla upp bilden av det socialistiska lyckoriket en del av våra medborgare tror vi lever i?

Dags att byta regering. Den här är förbrukad och saknar förmågan att leva i den verklighet vi andra lever i. Att man på kuppen bränner våra skattepengar och lurar oss med sina kasperdockor i Rättviseförnedringen (?) och med hjälp av Henrik ”historieförfalskningen” Arnstad, är extra besvärande. Som vanligt serveras du svensk prislappen på hela denna galenskap. Jag vill ha en ny regering nu, helst redan i förrgår.

John Cleese sammanfattar det som vanligt bäst också när det gäller svensk så kallad politik Foto: WN

Löjesguiden nominerar idag Alice Bah Kuhnke till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Regeringen och du fortsätter på samma inslagna linje. Vi – röstboskapet – betalar och ni utser den ena foliehatten efter den andre till ”experter” i regeringens arbete. Naturligtvis tycker också jag att kultursektorn ska spegla hela Sverige, men jag vill att det ska ske med hjälp av kompetens inte det motsatta. Kanske vore det på sin plats att också regeringens arbete återspeglade något av denna idag så bristfälliga kompetens. Ett faktum som inte minst Alice Bah Kuhnke har visat med sitt senaste beslut.”