Ååååh dessa fantastiska undanflykter

När vanliga medborgare eller människor med fel åsikter skiter i det blå skåpet brukar det vankas offentlig smörj. Det var ju bland annat det som Marcus Birro fick smaka (SVT; Archive) på efter sin berömda krönika (Expressen; Archive). Här fanns inget utrymme för ursäkter eller förstående så till sist fick han ju till och med sparken från Expressen och gick samtidigt igenom en uppslitande skilsmässa.

Men så har vi den andra kategorin, de som glider fram på en räkmacka i tillvaron. De får allt serverat, har öppna dörrar till allt och behöver inte ens ha goda intentioner utan när de beslås med felsteg finns alltid en liten fiffig förklaring för att komma ur rävsaxen. Mehmet Kaplan är en av dessa teflonpolitiker som med garanterad non-stick yta gör allt för att göra bort sig igen och igen. Den senaste turen handlar om en middag (SVT; Archive) han har varit med vid.

De Grå Vargarna är den Turkiska organisationen som befinner sig så långt ut åt höger att de flesta av oss skulle börja bli lite rädda, men inte Kaplan. De är anklagade för att ha dödat 694 personer mellan 1974 och 1980 i både Turkiet och Europa. Flera av dessa var vänstermänniskor, Kurder och Armenier. Organisationen är följdriktigt terrorstämplad (Wikipedia) av den Turkiska statsmakten.

Det gäller att ha en redan etablerad maktställning om man ertappas med det oförsvarbara. Man måste också säga de rätta sakerna, gärna lite triggerord som ”feminist”, ”demokrat” för att lugna känslorna och samtidigt säga ”Han är av den rätta tron” Foto: Av unknown Artist (13. Cent.) – Fresco at the cloister Sacro Speco, Image from the German Wikipedia which is/was located here., Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=64027

Nej, jag sympatiserar inte med vänsteridéer men deras rätt att få verka och rätten att slippa bli mördade för sin åsikt, är en av hörnstenarna i demokrati. Vill man bekämpa idéer, ideologier eller förslag gör man det med ord, inget annat. Att en svensk minister sitter vid samma bord som de här personerna är minst sagt stötande, för att inte tala om klumpigt. Genom sin närvaro skänker han ju faktiskt legitimitet åt en organisation som borde fördömas på skarpaste möjliga sätt.

Vid samma bord som Kaplan satt vid, fanns också personer med kopplingar till Millî Görüs (Wikipedia). Ett politiskt-religiöst parti vars främsta mål är att återupprätta muslimska moraliska värderingar både i Turkiet och bland anhängare i Europa. De har anklagats för att vara jihadister. Återigen kommer misstanken tillbaka och riktas mot Kaplan, är han smyg-jihadist och islamist? Tanken föresvävar fler än mig som t ex Mohamed Omar vars blogginlägg du hittar länken till här under.

Mehmet Kaplan – ett islamistiskt troll i Sveriges regering?

Ytterligare en person som var närvarande vid det numer så berömda bordet, var Barbaros Leylani – före detta andre vice ordförande i Turkiska Riksförbundet. Han gjorde långt efter middagen sig känd för det tal han höll på förbundets demonstration på Sergels Torg. Där hetsade han (GP; Archive) på ett så otäckt sätt mot Armenier att han nu är polisanmäld för hets mot folkgrupp. Han har dessutom tvingats avgå från sin post efter händelsen.

Tal kan användas i flera syften. Det kan övertyga, lugna, argumentera för något men det kan också uppvigla. Det var det Barbaros Leylani försökte sig på då han hetsade mot Armenier på Sergels Torg. Foto: By Timothy M. Stepanski – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=31543554

En svensk minister sitter alltså vid samma bord som ett antal rätt tvivelaktiga figurer här i Sverige år 2016. Idéerna de företräder och säger sig stå bakom är lika tvivelaktiga de, för att inte tala om förkastliga. Domen måste bli hård och den sägs bäst av K-G Bergström i hans krönika (Expressen; Archive). Mehmet Kaplans försvar (Expressen; Archive) bygger på att han säger sig ha kontrollerat för dåligt. Det är nog det minsta man kan säga men att dra slutsatsen att han sympatiserar med åsikterna som personerna företrädde är att ta i.

Klantigt värre är det i varje fall och så här dåligt omdöme får inte ett statsråd uppvisa. Man måste helt enkelt kräva mer än så här. I vanlig ordning visar det sig dock att krishantering inte är miljöpartiets starka gren, om de nu en har en enda ”stark gren”. För mitt i shitstormen satsar Gustav Fridolin på att lita på allt Kaplan säger. Som sagt, borde inte det här partiet en gång för alla gå till botten med de anklagelser som har framförts mer än en gång istället för naivt bara tro på allt och sen lägga locket på?

”Feministen och demokraten Mehmet Kaplan”, det är alltså så han beskrivs när sopkvasten ska sopa igen spåren. Triggerord som ”feminist” och ”demokrat” är ju som skräddarsydda för att mellan raderna faktiskt säga ”lugn, han står för den rätta läran”. Fan tro de och det bästa i det här läget vore om statsministern en gång för alla insåg att man inte kan regera ihop med ett parti som har så många som har gjort så mycket för att uträtta så lite. När de dessutom gör bort sig var annan dag borde måttet vara rågat.

Sopkvasten kommer alltid till hands i sådana lägen som Miljöpartiet har hamnat i. Men hur mycket de än sopar kan de inte dölja att de mer och mer framstår som ett parti omöjligt att inneha regeringsmakt. Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=515757

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Sällan har väl vårt land fått uppleva ett parti som med sådan frenesi har gjort det till sitt signum att göra bort sig i snart sagt alla sammanhang. Det borde räcka rätt långt och gör er till formfulländade kandidater.”

Medieagendan

Hur spetsar man till en nyhet som egentligen saknar nyhetsvärde så att den ändå får det? Hur får man läsare att engagera sig i en nyhet som kanske inte har så stort värde att man ens borde engagera sig i den? Spela på läsarens känslor naturligtvis! Det är genom att göra det som vi får ”tittarstormar” och indignerade medborgare som kräver ändring. Att dupera publiken/konsumenten av en nyhet har blivit vardagsmat.

När tidningsredaktionerna vill spetsa till det är det inte hundar de först kommer att tänka på. Snarare är det vinklade nyheter och rubriksättningar som ska röra upp känslorna.
Foto: Wikipedia

På det här sättet har vi begåvats med nyheter som talar om Israels övervåld mot Palestinier på Gaza-remsan. Under kriget förra våren skördades hemska antal civila just där. Israel hamnade delvis med rätta under luppen där deras krig saknade proportioner, de bröt helt enkelt mot proportionalitetsprincipen i Genevekonventionen som alla som är medlemmar i FN har godkänt.

Det lite lustiga i den konflikten var dock att nästan ingen svensk tidning skrev om Hamas övergrepp både mot Israeler eller den egna befolkningen på Gaza-remsan. Att de satte upp raketramper utanför skolor, sjukhus och andra offentliga inrättningar hade trots allt ett syfte. Att se till att Israel bombade dessa, att folk dog och att de därför kom att framstå i så dålig dager att de skulle ådra sig internationell kritik.

Våld är aldrig okej, särskilt inte när den drabbar den oskyldige. Inte heller att underlåta hela sanningen är okej, talar man inte om alla övergrepp oavsett kan man inte längre säga att den rapporteringen är saklig eller objektiv Foto: SVD

Ett axplock av artiklar om Hamas övergrepp hittar du här, först från Expressen. Nästa artikel hittar du i Läkartidningen. Den tredje artikeln om Hamas övergrepp kommer från FN-organet UNWRA (United Nation Releaf and Works Agency) där man påtalar problemet med att Hamas använder FN-byggnader på Gazaremsan för att gömma vapen. Nästa del av problemet med svensk nyhetsrapportering från krigets Gaza var att ingen påtalade att Israeliska armén förvarnade om attacker via flygblad, mer om det från CNN. I samma artikel kan man läsa om hur Hamas genast var där och uppmanade folk att agera mänskliga sköldar dvs dö för att Israel skulle få skulden. Läs också här om hur en attack mot Israel av Hamas KAN ha varit det som utlyste anklagelser mot Israel om bombning mot ett sjukhus i området, artikeln är från NBC.

Inte heller talades det alltså i svensk media särskilt mycket om den pinsamma händelse där FN först blev topp tunnor rasande för bombningen av deras högkvarter i området. En efterföljande undersökning gav Israel rätt när de hade påstått att Hamas använde byggnaden för att lagra vapen som sen kom att användas mot just detta land.

Så här förbannade blev de i FN över bombningen av deras högkvarter. Snart visade det sig att detta använts som vapenupplag. Det senare skrevs inte mycket om i svensk press. Foto: IMDB

Till sist talades det inte heller särskilt mycket om att Hamas använde sig av Israeliska uniformer delar av sina trupper som sen gick in i själva Israel för att utföra åtminstone en räd. Ett sådant tilltag är förbjudet också det enligt Geneve-konventionen. Läs mer om den händelsen i The Washington Free Beacon.

Ett annat land som har anklagats för samma sak är Ryssland. Misstanken finns att de soldater som sägs vara rebeller i Ukraina och som kämpar mot centralregeringen i själva verket är ryska soldater som har iklätts andra uniformer än de normala dock inte Ukrainska. Mer om den nyheten från Time.

Ryssarna sägs ha anammat samma taktik att använda andra uniformer än de egna, ett brott mot Genevekonventionen. Så här oskyldiga vill de dock framstå i världen.
Foto: Ents24

Att man skriver och inte skriver tyder ibland i varje fall på att man redan har bestämt sig för vem som har rätt och fel, nu gäller det att övertyga röstboskapet om samma sak. En annan metod är att man rubriksätter på ett sätt som väcker känslor av vrede och engagemang. Om det finns en uppgift som talar emot den känsla man vill väcka smygs den in långt ner i texten. På det sättet skapar den inledande rubriken och den efterföljande texten den effekt man söker. När man till sist nämner det som talar emot något gör man det i förbifarten, man trivialiserar.

Torsdagen den 12/2 publicerade tidningen Metro en artikel som byggde på just detta koncept. På framsidan kunde man läsa ”Vräktes från plattan – nu bränns deras ägodelar upp”. I den efterföljande texten kan man läsa att: ”Ett femtiotal Eu-migranter [Rumänska romer; Författarens anmärkning] avvisades från Sergels Torg i centrala Stockholm igår morse. Nu eldas de ägodelar som de inte fick med sig vid vräkningen upp av Stockholms stad.”

”Vräkningen” som den så upprörande kallades var egentligen en avhysning eftersom ingen kan bo på den aktuella adressen. För att en ”vräkning” ska kunna ske måste man ju ”bo”, det gjorde inte de ”boende”.

Jack Werner på viralgranskaren får förlåta mig men ”vräkningen”? Varför använder man det ordet när det är fel att beteckna det som skedde som en ”vräkning”? För att någon ska kunna kallas vräkt måste det finnas ett faktiskt fysiskt boende i form av en lägenhet eller en fastighet t ex ett hus. Här bodde människor direkt på ett torg med endast de gångar som är överdäckade som tak över huvudet. För att kunna hålla värmen använde de liggunderlag av kartongpapper, gamla madrasser osv. Värmen ovanifrån kom från gamla filtar och det faktumet att flera var tvungna att sova tillsammans för att hålla värmen.

Fortsättningen inne i tidningen var lika vilseledande den. Om man ber folk samla ihop sina saker med hjälp av tolk, hur kan då den som informerar och hjälper till anklagas för att elda upp det som lämnas kvar?

Eftersom Sergels torg är en offentlig plats gäller där vissa regler, dessa regler anges i ordningslagen. När polisen gick in för att avhysa inte vräka, var det med lagstöd av dessa. Man tog med sig tolkar och uppmanade folk att samla ihop alla personliga ägodelar. De ”boende” som inte var boende eftersom de inte bodde i en fastighet, fick tid på sig att samla ihop sakerna. Resten som lämnades kvar samlades precis som tidningen beskriver det ihop och kördes till deponi för bränning. De boende som fortfarande inte var ”boende” kördes sedan till ett akutboende där de fick stanna i fyra dagar.

Avhysningen gick lugnt till i motsats till flera gruppers beskrivning av händelsen.
Foto: Metro

Jack Werner och de andra på Metro måste fråga sig en sak till här. OM personliga ägodelar har bränts, något som inte ens Metro har kunnat bekräfta, vems är felet om man går in med tolkar som förklarar och att polisen sen ger personerna ca en halvtimme att samla ihop sina saker? Är det polisens och de sociala myndigheternas uppgift att se till att sålla allt en gång till för att samla ihop vad som är andra människors ägodelar när man en gång har bett dem samla ihop dessa? Enligt Metros logik är det ju staden och polisen som har missat/gjort sig skyldiga till ”övergreppet” när de först informerar, sen ger människor tid att samla ihop och till sist sanerar. Vad en gör är alltså någon annans fel enligt den rådande medielogiken på Metro.

Det var väl det här man till sist ville visa upp som den rådande bilden, människor som dansar kring den eld där ägodelarna brändes upp. Faktum var att ”ägodelarna” var wellpapp och lastpallar. Foto: Hindustantimes

Om man använder ordet ”vräkning” som man gör i den inledande nyheten på tidningens första sida är det ju att det pågår något fuffens och skumt här som man antyder. Myndigheterna ljuger och duperar, det intrycket är det vi får. Visserligen tycker också jag att myndigheterna ljuger och duperar, men i det aktuella fallet har det nog trots insinuationerna från Metro gått rätt till. Jag tycker till och med det har gått mer än rätt till för precis som Metro skriver men undandrar sig slutsatser om, har staden ställt upp mer än de hade behövt i den givna situationen.

Om människor kommer hit tillfälligt utan att ha arbete som mål för sin vistelse räknas de som ”besökande” dvs turister. Som sådana är det det landet där de bor som har ansvaret för dem också det ekonomiska. Det betyder att om folk hamnar på gatan utan tak över huvudet är det Rumänien som ska stå för kostnaderna. Nu är det istället Stockholms stads skattebetalare som får stå för den notan. Rumänien får dessutom EU-pengar som ska gå bland annat till att förbättra livssituationen för de romer som nu vistas här. Anledningen är att pengarna i få eller inga fall når fram till denna grupp. Istället söker de sig ut i Europa och till dess huvudstäder där tiggeri är en inkomstkälla. Länder utanför Rumänien betalar alltså två gånger om.

Någon måste alltid betala notan. Den här gången blev det Stockholmaren trots att det ekonomiska ansvaret var den Rumänska statens Foto: SVT

Jag kanske går för långt i mitt spekulerande för Jacks Werners smak, men jag sticker ut hakan och påstår att nästan ingen eller absolut ingen skulle gå så långt i sitt bemötande av romerna. I det här aktuella fallet betalar vi ju nämligen mer än två gånger om. Först betalar vi för att Rumänien ska ta sitt ansvar, sen för avhysningen när de inte gör det och till sist betalar vi för akutboendet.

Hade de bosatt sig på Trafalgar Square och satt upp ett tältläger skulle processen göras kort. Den processen skulle inte kallas ”vräkning” utan den mer korrekta termen ”avhysning” skulle ha använts i tidningarna. Få hade tyckt det skulle avsättas skattepengar att härbärgera de hemlösa romerna efter avhysningen eftersom de har valt en plats de borde vetat de skulle bli avhysta från. Dessutom har de ett personligt ansvar. Man skulle ha avkrävt de Rumänska myndigheterna deras ansvar och tog dessa inte det hade de helt och hållet struntat i att ge dem ett evakueringsboende.

Jag är trots allt därför tacksam för att jag bor i Sverige. Samtidigt är jag missnöjd med att leva här. Jag betalar skatt som sägs gå till annat än det den går till, jag betalar för insatser som vi egentligen inte skulle behöva stå för och det enda jag får för det är insinuationerna i Metro.

Att säga att man blir missnöjd med svensk media är ett understatement. Vinklade och osanna nyheter, ibland med misstanken om att det är med vilje för att skapa opinion där ingen borde finnas Foto: Teknikensvarld

Kanske spekulerar jag för mycket igen för Jack Werners smak men kan det vara så att artikelns antydningar är helt planerade och genomtänkta? Finns det en slags röd tråd i en artikel som plockar fram och betonar det som egentligen inte existerar medan samma artikel smyger undan det som motsäger påståendet/tesen i artikeln? Kan det helt enkelt vara så att detta är ytterligare ett sätt att manipulera mig och andra läsares känslor för att skapa en opinion mot något när vi i själva verket borde vara evigt tacksamma över att vi bor i ett land där hela händelsen ändå kunde gå så lugnt och värdigt till?

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera tidningen Metro till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har förstått vikten av att vara pk på ett ytterst sofistikerat och raffinerat sätt. Artiklars rubriksättning, textens ordval och alla de uppgifter som motbevisar en tes kommer långt ner i textmassan och nämns bara i förbifarten är metoderna som används. Visserligen nämns de motbevisande uppgifterna men på ett sånt sätt att vreden och ilskan redan är väckt. Att manipulera har blivit en del av agendan i dagens press och i den nämnda artikeln finns en munsbit. ”Oseriöst” är nog ett epitet som borde användas mer ofta i pressammanhang.”