Oförmågan att se

Vår statsminister är på så många sätt oförmögen till det mesta att han numer nästan är helt ointressant. Är det inte beslut som väcker förundran, ramaskri eller förvånade miner av förbryllelse, är det uttalanden som väcker helig ilska. Vem kan glömma hans uttalanden om att Sverige har varit naiva (Aftonbladet; Archive)? Den är ju trots att det nu gått en tid, en modern klassiker!

Nu senast har Stefan Löfven för Financial Times beskrivit svensken som en negativ figur som inte förstår att allt går åt rätt håll. Det är väl de dåliga opinionssiffrorna han talar om, men de lär nog inte bli bättre av utspelet. Tidningen har valt att lägga intervjun bakom en betalvägg så därför refereras istället intervjun här i Expressen (Archive). Det är i statsministerns ögon som om svensken marscherar i en helt annan takt än den han själv hör. Så här beskriver han den svenska situationen:

”But the more surreal thing is that all the numbers are going in the right direction, but the picture the public have is that the country is now going in the wrong direction. It’s not only a question about if they are afraid of the refugee crisis; it’s as if everything is going in the wrong direction.”

Svensken straffar alltså hans regering trots att alla siffror pekar åt rätt håll. Det var ju tråkigt att han känner så, men det är i vanlig ordning en rad saker statsministern så där lägligt ”glömmer bort”. Om vi börjar med hans påståenden i artikeln om att allt går åt rätt håll så blir min omedelbara reaktion ett enda ”jaså”.

Straff KinesisktAtt Löfven inte inser hur allt hänger samman är en sak, men en annan är att han tycker sig vara straffad då allt pekar åt rätt håll. Felet med bilden är att allt inte pekar åt rätt håll Foto: Wikimedia Commons

Innan jag skriver något annat, jag är i sig inte emot att ta hit migranter. Det jag har något emot är Sveriges oförmåga att integrera nya grupper i samhället, att se till att de får jobb, att de ska slippa att behöva leva på bidrag, att sjukvården belastas dubbelt eftersom migranternas eftersatta hälsa sätter press på den, att man inte talar om alla problem i lika hög grad som man talar om möjligheterna och mer. Den enkla, ja helt förljugna bild både Löfven och andra ger är helt enkelt för enkelspårig och saknar balans.

För sanningen är att våra resurser är inte oändliga. Visst ska vi solidariskt dela med oss, men bilden som ges av Mp, V och C av att vi kan ge hur mycket som helst är bara fel. Det är just i den rävsaxen Löfven har satt sig och som han nu betalar priset för. Han vill ha ett samarbete med V och Mp, inte för att jag förstår varför men så är det. De två är de två mest migrationsvänliga partierna tillsammans med C. De två har förstått hur man politiskt kapitaliserar ett samarbete vilket har lett till att de har fått oproportionellt inflytande.

I det läget har Löfven lyckats med två saker. Han har lyckats få alla som inte röstade på S, Mp eller V att bli svurna fiender till regeringen, men också att skrämma bort de medel-klassväljare som ville ha en socialistisk light-version. Den gruppen har istället fått vänsterpolitik när den är som sämst. Löfven har alltså aktivt arbetat på att skrämma bort sina väljare och det har han gjort grundligt. Han har också misslyckats med en sak i det sammanhanget och det är att vinna något själv på samarbetet.

Så har vi gruppen klassiska socialdemokratiska väljare, de som blir färre och färre alltså. Numer har ju Löfven och hans Socialdemokrater inte ens största parti inom LO, det är istället Sd (SVT; Archive). Konkurrensen har alltså hårdnat och den striden har Löfven förlorat, mycket på grund av fel politik som återigen beror på de två samarbetspartierna Mp och V. Det är alltså Socialdemokraterna som betalar det högsta politiska priset för samarbetet. Också Mp har fått betala ett högt pris men det är mer deras egna förtjänst.

GirighetDet politiska priset ökar för regeringen, särskilt för Socialdemokraterna. De är de som först får betala för Mp:s och V:s vidlyftiga politik. På det kan läggas felaktiga beslut och rent galna förslag så blir bilden mer komplett Foto: Wikimedia Commons

De partitrogna är nog också de vilsna, det är svårt att känna igen det parti de växte upp med. För klassisk socialdemokratisk politik är snart ett minne blott. Den brutala verkligheten, mycket beroende av migrationen och dess följdverkningar, såg till den saken. Biståndet (Aftonbladet; Archive) minskar med fyra miljarder, skolsatsningar (Dagens Arena; Archive) skjuts på framtiden och arbetsmarknaden får mindre pengar. För att ha råd med migrationen försakas nu sakta men säkert kärnan i socialdemokratisk politik.

För att riktigt chocka denna grupp nöjer sig inte Löfven bara med ytterligare ett löftesbrott (Skattebetalarna), utan har redan sett till att svika (Arbetsmarknadsnytt) också de som snart ska pensioneras men inte har råd. Men man har också fått hela den väljarskaran att sätta Socialdemokraternas valsedlar i vrångstrupen genom att börja tala om att ge sig på nästa heliga ko nämligen de sjukskrivna. Förslaget (SVD; Archive), om det realiseras, kommer att svida en lång tid framöver för deras kärnväljare.

Slutsatsen är alltså att Löfven genom sin politik har sett till att reta upp både lättrörliga grupper som snart har bytt fot. Också de traditionalister som annars hellre skulle dö än att rösta på något annat än Socialdemokraterna har börjat ge tappt. När den mer hårdföra inre kretsen blir färre och färre men dessutom mer och mer besvikna, lär inte Löfvens popularitet direkt öka. För på punkt efter punkt sviker han vallöften, sina egna ideal och till sist också de som faktiskt är utsatta. Allt för att migrationen sväljer allt mer resurser.

För att inneha inofficiellt världsrekord i både högsta skattetrycket i världen och de snabbast ökande är en sak, men hur är det med utfallet då? Inte så gott är jag rädd! Också här har Löfven ett framtidsjobb för minst 101 mandatperioder. Något han inte kommer att få med nuvarande takt på dumheterna. När någon betalar, förväntar man sig något tillbaka. Jag är rätt övertygad om att få är väl dom som går in i en affär, köper en dyr vara bara för att få reda på att man betalt för luft.

Tyvärr är det precis det som den svenska välfärden sakta håller på att bli. Någon betalar, man får mindre och mindre själv men de som inte betalar får mer och mer. De prioriteras (HD; Archive) på arbetsmarknaden, kostnader rusar (GT; Archive) utan problem och myndigheter går på knäna (SVT; Archive) men lite eller inget görs åt saken. Men Löfven blickar ut från sitt elfenbenstorn och konstaterar att allt går åt rätt håll, tänk om folk bara  kunde tycka bättre om oss.

BrueghelNär politikerna inte längre har markkontakt förstår de inte heller villkoren för vanliga människor. Ju mindre de förstår, desto fler felaktiga beslut fattar de. Avståndet är till och med så stort att folk och politiker talar olika språk Foto: Brueghel – ”Tower of Babel” Wikimedia Commons

Jag ska ge ett handfast tips till Löfven – sluta undra varför! Det finns minst en uppsjö fler exempel på varför inget går åt rätt håll och varför du har fel, så himla fel, i din omvärlds-beskrivning. Det kommer inte heller att hjälpa dig att gnälla lite för Financial Times när förklaringen finns rakt framför snoken på dig. Att se med sina ideologiska glasögon är tveksamt, att se klart och fördomsfritt så mycket större. Dags att fixa fram en statsminister som inte skyller egna misslyckanden på annat än sig själv.

Löjesguiden nominerar idag Stefan Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Två ord räcker – Stefan Löfven! Behöver mer sägas för att förklara varför han är en fullfjädrad kandidat?”

Ett heligt mantra

Vård, skola, omsorg, vård, skola, omsorg, vård, skola, omsorg, vård, skola, omsorg, vård, skola, omsorg puh. Ja, ni känner säkert igen det – mantrat alltså. Vi har matats med det i så många år att en del faktiskt tror på det. Er tycker jag uppriktigt sagt synd om, jag skämtar inte, för ni betalar nämligen skatt i tron om att det verkligen går till just detta. Men förgäves, för era pengar går faktiskt till allt annat än just detta. Det har socialdemokraterna och miljöpartiet sett till, men mantrat det glömmer de inte. Det är ju framgångsrikt.

Ni kom ihåg hur det lät och fortfarande låter (Aftonbladet; Archive) kanske. Svinaktig-heterna visste inga gränser när de fula och hemska kapitalisterna var ute efter våra skattepengar. Roffarmentaliteten har ju inte eller hade ingen hejd. Fast vänta lite nu, samtidigt ska vi ha en välfärd och den grundas på ett välmående näringsliv bland annat. Och där gick ekvationen inte ihop för svensk vänster igen nä.

Men det är på fler sätt en rörelse där ord och handling inte står så vidare nära varandra. För skillnaden mellan Alliansen och Socialdemokratin på den här punkten är närmast hårfin. Skattepengar som fann sin väg ner i fickorna på hemska kapitalister, finner i högre grad sin väg ner i andra fickor (SVD Näringsliv; Archive) med Socialdemokratin vid makten. Det är som sagt lite roande att se hur människor i vårt land lurar sig själva och intalar sig saker som sen visar sig vara något helt annat.

Thurston's ReptrickSocialdemokraternas motsvarighet till reptricket är att hela tiden lyckas övertyga folk om det motsatta än det de har för avsikt att genomföra. Kalla det propaganda kalla det ren lögn men att titta bakom retoriken är viktigare än någonsin. Foto: Wikimedia Commons

Det blir i vanlig ”Solidarisk” anda ännu bättre när man läser om hur en nyanländ på två år kan spara 430 000 kronor (SVD; Archive) på en enda anställd. Så inte bara kostar detta av pengar som skulle gått till vård och skola och omsorg, utan det tränger undan andra grupper från arbetsmarknaden också. För ingen ska fortfarande inbilla mig att när en arbetsgivare får en subvention att de då av ren godhet anställer en annan som inte har lönesubvention. Det är alltså jobb som automatiskt går till en grupp och ingen annan.

Nu är det inte bara jobb som subventioneras för nyanlända. Också utbildningar (SVD; Archive) viks nu skattepengar för. Folk som har betalat skatt hela sitt liv i tron att det var till vård skola och omsorg får nu alltså ”glädjas” åt att pengarna hamnar i helt fel fickor. Den här gången är det utbildningsbolagen som kan glädjas åt håvorna. Var alla de som skrek om omoralen finns nu och var alla protesterande insändare till tidningarna finns kan man undra länge över.

Var finns alla in som indignerat talade om ”omoral” och ”skattepengar till skänks”? Här har ni ju ett jätteexempel på hur en regering skänker bort skattepengar dessutom med en utträngningseffekt på övrig arbetsmarknad. Men det kanske i vanlig ordning handlar om vem som står för omoralen. Är det Alliansen är det naturligtvis förkastligt, är det Socialdemokraterna är det ”fint”.

Låt oss inte låtsas längre utan tala om det för vad det är, det är Socialdemokraterna som är de som skänker ut dina skattepengar ingen annan. Så här har det sett ut i decennier och så här ser det ut nu. Medborgaren luras att tro på något som sedan blir något helt annat. Ett annat exempel är ju debatten kring pensionärerna.

PensionärerVår bild av andra länder som hades för pensionärer är mer och mer fel. Faktum är att våra politiker gör allt för att grusa också för denna grupp och då spelar tyvärr inte partifärg någon roll. Socialdemokraternas återinförande av den så kallade ”silverskatten” kommer att visa sig ödesdiger för flera grupper i framtiden Foto: By Rajarshi MITRA from Mumbai, India – away in silence!, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=46809362

Minns ni hur den lät? Det hette ju att pensionärerna drabbades av en extraskatt (C G Carlsson Blogg S-Info). Att det i själva verket handlade om en sänkning av skatten för löntagare därför att dessa var överbeskattade om man jämförde med pensionärerna kom aldrig på tal, en sån sanning (VLT; Archive) tål inte svensken. Inte heller att SD hejar på en högre skatt på löntagare än på pensionärer eller hur de vill finansiera andra reformer tål väl inte solens ljus.

Socialdemokraterna är till och med så ”solidariska” att de finansierar den nu sänkta pensionärsskatten som aldrig var någon högre skatt genom att höja skatten på alla som väljer att jobba efter 65. Har man alltså inte råd att pensionera sig för att pensionen är för dålig och därför väljer att jobba efter 65 drabbas arbetsgivaren alltså av en extra skatt på den anställde. Gissa vad som händer med den tjänsten? Fler som inte har råd att pensionera sig slås ut (JNytt; Archive) från arbetsmarknaden!

Detta sker dessutom i en tid då politikerna dagligen får larmrapporter om just denna grupp. De som snart ska eller redan är pensionerade blir allt fattigare (SVT; Archive), en trend som pågått sedan 2006 då ett trendbrott skedde. Morgondagens pensionärer kan se fram emot samma ”solidariska” öde. Regeringen är inte sena att spä på den trenden, genom att se till att färre får jobb efter 65 lär fler hamna i den fällan eftersom pensionssystemet gynnar den som jobbar längre. Nu blir det all oftare inte så och det lär sätta spår.

LarmLarmklockan slår men samhällets svar är samma som alltid med gammalmodiga men väl beprövade lösningar. Att de kommer att hjälpa i det korta perspektivet men inte i det långa är inga bekymmer, det är ju solidariskt. Foto: Av Mariannemarianne – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=19570524

Låt oss sammanfatta det hela. Vi har alltså en regering som upprepar ett mantra gång efter gång som vi alla så gärna vill tro på. När det visar sig att pengarna går till en massa annat är vi inte sena att förlåta om det  är en sida som står för övertrampet, men inte om det är den andra. Inte ens när Socialdemokraterna i vanlig ordning tänjer på fakta till det mest liknar faktavärldens motsvarighet till Pytt i Panna protesteras det mot verklighets-
beskrivningarna.

Pengar som hamnar i fel fickor, folk som aldrig har betalat är de som får ut mer än de som har sett till att finansiera allt och till sist rena lögner för att förklara både det oförklarliga och oförsvarbara. Under tiden lutar det redan av slagsida drabbade skeppet och ingen tycks ens intresserad att göra något åt grundproblemen som att se över pensionssystemet t ex. Istället dansar statsmakten vidare i samma ystra dans kring pengarna och få är de som tidigare var så indignerade som nu ens piper ut en protest.

Jag tjatar om det igen och igen med den dåres envishet jag kan uppvisa. Men faktum kvarstår, det här landet skriker efter förändring, det gäller bara att lyssna på det språk som döljer sig bakom siffrorna. Att fortsätta som om inget hade hänt är faktiskt att döma det här landet till en långsam undergång. För varningstecknen finns redan, det gäller som sagt bara att läsa bakom all fakta och alla siffror.

VäggVissa saker är uppenbara, andra är dolda under ytan. Dags att börja skrapa på ytan och se det bakomliggande istället för den tomma retoriken som hittills varit så framgångsrik för Socialdemokraterna. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Socialdemokraterna och hela deras partiledning kollektivt till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Politik borde betyda att ta ansvar, när det istället handlar om makt och kortsiktigt populism är något helt galet i systemet. Ni har i praktisk handling visat att oansvar lönar sig bättre än ansvar. Det gör er till fullkomliga kandidater till priset.”

Uförsbacken

I min stilla enfald trodde jag att vi kanske befann oss mitt i den utförsbacke jag hittills har ägnat mig åt att beskriva. Den backe där attackerna mot demokrati, det fria ordet och den fria tanken alltmer har intensifierats. Ack vad jag bedrog mig, vi har redan kommit ner i dalgången – till skymningslandet – till den jämmerdal Sovjetmedborgare en gång befann sig i. Jag skulle till och med vilja säga att vi i våra delar redan är inne och tassar på det som kallas diktatur och mitt exempel hittar jag på lördagens debattsidan i SVD.

Göran Brante och Maria WibergDe båda författarna till den otäcka artikeln Foto: SVD

Myndighetssverige och andra magiska små underverk svänger sig gärna med små modeord. Ett av dessa är ”värdegrund”, ett ord som ska beskriva på vilka tankar och värderingar en verksamhet ska vila genom att beskriva dessa. Tyvärr är det ibland också ett kodord för ”censur”, ”demokratiska inskränkningar i fri- och rättigheter” därför att det som beskrivs exkluderar tankar och åsikter på ett direkt eller indirekt sätt. Så kan man t ex smyga i att folk med tankar som återfinns hos t ex SD, inte hör hemma i delar av  det offentliga rummet. Med andra ord, folk med ”fel” åsikt kan utestängas och till och med få yrkesförbud. Detta är inte en fri fantasi, det är dagens Sverige och djävulen döljer sig som alltid i detaljerna. En detalj som ett litet ord.

Utgångspunkten för debattartikeln är väl valda delar av den svenska läroplanen och framför allt den del som går under rubriken ”Skolans värdegrund och uppdrag” som återfinns på skolverkets hemsida. Här nämns formuleringar som ”Inse de värden som ligger i den kulturella mångfalden inom landet”, ”barn som tillhör de nationella minoriteterna och barn med utländsk bakgrund får stöd i att utveckla en flerkulturell tillhörighet”, ”alla som verkar i skolan ska hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dem”, ”främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser”.

RevolutionärVärdegrunder kan snabbt bli verktyget för åsikts- och tankeförtryck

Dessa formuleringar kan nog säkert en betryggande majoritet av vår befolkning ställa upp på, det är nog få som skulle säga att de INTE ställer upp på dem. Dessutom gör de flesta av oss en distinktion mellan det vi privat tycker och det vi ger uttryck för i vårt yrkesliv. Det är t ex inte förenligt med grundlag t ex att säga följande: ”Vi har fått reda på att du Nisse, har gett uttryck för nyliberala tankar på din fritid och vi tycker inte att det är okej i din yrkesroll här på fritidshemmet. Du är härmed avskedad.” Samma principer ger till och med personer skydd från en sån registrering, brott mot detta skulle sända landet in i en spiral av åtal i internationella domstolar såväl som förhandlingar i inhemska diton. Ändå är det precis dit artikelförfattarna vill gå.

ÅsiktsregistreringÅsiktsregistrering – Snart på en skola nära dig? Foto: Dispatch International

Maria Wiberg är lärare i samhällskunskap (!) och Göran Brante är lektor i pedagogik vid Göteborgs Universitet. I lördagens SVD skriver de i sin debattartikel (samma länk som ovan) om just vikten av att utestänga personer som sympatiserar med SD ur skolan, att de helt enkelt inte skulle få söka sig ens till utbildningar än mindre få jobba i skolan. Artikelförfattarna utgår i sitt resonemang från att personer med sådana åsikter inte heller ställer upp på skolans värdegrund och dess formuleringar (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!).
För att kunna vidta en sån åtgärd måste man dock göra en sak och denna är inte alldeles oproblematisk.

LäraryrketLärarrollen ska vara politiskt neutral, ett faktum artikelförfattarna missar

För att kunna få en sån bild måste man kartlägga vilka åsikter folk har. Vid antagningar till t ex lärarutbildningar eller ansökan till lärartjänst måste man fråga om man hyser sympatier med SD:s åsikter, i det dagliga skolarbetet måste man kartlägga vilken grundsyn lärarna har. Detta strider helt klart från allt vad grundlag heter. De går i sin artikel till och med så långt att de menar att med de åsikter SD har kan man inte jobba med något yrke i skolan eftersom man inte ställer upp på värdegrunden. Inte ens vaktmästare skulle SD:arna tillåtas att bli alltså.
Om vi istället utgår från att en lärare berättar för sina elever att man är sympatisör med SD:s idéer, har den personen som gör det fortfarande ett problem. Det är inte tillåtet att påverka och forma elevers tankar med de egna åsikterna. Det ställer nog de flesta upp på, också folk som sympatiserar med SD.

Men vänta nu……är det sista inte precis det som händer i vänsterns värld? Runt om i landet har vi ju t ex genuscertifierade dagis som också de omfattas av skolans värdegrund. Särskilt populära är dessa dagis av någon anledning på Södermalm i Stockholm. På dessa dagis får våra små telningar lära sig att det finns en könsmaktsordning och att denna manifesteras i något som kallas ”patriarkatet”. Dessa dagis har en genuspedagog vars uppgift är att se till att pojkar inte leker på pojkars vis, och att flickor inte heller de leker på ett för flickor alltför traditionellt sätt. Nån som börjar ana hur otäckt detta egentligen är? En företeelse som man dessutom kan misstänka kommer att accelerera med Gustav Fridolin som utbildningsminister, han har ju länge tryckt på vikten av ”jämställdhet” i skolan. Jag ska ge dig en utmaning Gustav, om du nu blir vår nye utbildningsminister förstås, du borde lagstifta bort ALLA lärares möjlighet att påverka sina elever politiskt. Detta därför att det definitivt förekommer. Ett litet vittnesmål om detta från Twitter:

primatwit01primatwit02primatwit03

 

Lite mer om genuspedagogiken och delar av dess läror kan man läsa om på den ypperliga bloggen Genusdebatten.

GenuspedagogMarks kommun vill inte ha genuspedagoger Foto: Ericssoniubbhult

Att två personer varav en är lärare i samhällskunskap (!!!!!) inte har grundläggande kunskap om att vårt samhälle ger människor demokratiska fri och rättigheter är otäckt, ja rent skrämmande. Att de sedan ger uttryck för de inskränkta och fördomsfulla tankar de ventilerar i tidningsartikeln andas en så otäck syn, att jag skulle vilja säga att med de där två ens ute på skolgården ligger vårt samhälle med vår demokrati risigt till. Att en av dessa dessutom kan lära ut sina hattifnattiga tankegångar (???????) sänder såna rysningar ner i mitt fotabjäll, att man kan tala om konvulsioner.

SkräckSå här såg jag också ut efteråt Foto: Dessnerts Ditt & Datt Blogg

Löjesguiden vill härmed nominera Maria Wiberg och Göran Brante till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För att ni med er artikel på ett klarsynt och konkret sätt visar hur man i praktisk handling ska kunna omvandla åsiktsfriheten till en rännil, nomineras ni till priset. Ni har med artikeln visat ett modigt exempel på hur en framtida statssocialistisk skola ska kunna utformas och hur vi som medborgare med våra åsikter ska kunna kväsas.”
Jag – Freakshow Fredrik – noterar också tacksamt att ni båda bakom goda ord som ”demokrati” och ”mångfald”, gömmer era öststatsrelikter till tankegångar. Ett tänkande i Potemkinkulissernas anda av rang. Jag gillar också hur ni i artikelns sista stycke fjärde randen använder ordet ”hen” och hur ni därmed avslöjar vilket läger ni tillhör och i vilken politiskt färgad utbildning ni båda har gått i.

 

Andra artiklar jag tycker du ska läsa i ämnet:

Susanna Varis skriver om samma artikel

Hon skriver också om skolans roll i att motverka könsrollsfällan

Bloggen Genusdebatten skriver om hur andra delar av våra institutioner och lärosäten genomsyras av samma syn som präglar artikelförfattarnas

Genusdebatten har dessutom skärskådat det otäcka fenomenet genuspedagoger