Tio små rasifierade kukbärare

I vår tid får man inte säga vissa saker så ”rasifierade kukbärare” är en omskrivnig för titeln ”Tio små negerpojkar” av Agatha Christie. Konstigt nog får titeln användas trots sin uppenbara ”rasism”, men inte helt. I nytryck heter den plötsligt ”Och så var de bara en”. Originalets titel på engelska är så afrofobiskt, en helt felaktig term men det är ju så det brukar heta, att jag inte ens vågar skriva den. Dom som marscherar kan ta illa upp.

I boken dör karaktär efter karaktär under mystiska omständigheter till dess bara ett fåtal förskräckta finns kvar. Nu har bokens handling fått en verklig uppföljare i Mp. Säkert har Christies roman redan nu tagits bort från bokhyllorna (SVT; Archive-länk) av de rättrogna, ändamålen helgar ju alltid medlen och man är ju inte främmande för lite censur i den godhjärtade rörelsen. Att det beteendet påminner om och har paralleller till tidigare historiska händelser avskräcker inte. Är man godhjärtad har man ju den moraliska rätten.

Det gick illa för de tio små rasifierade kukbärarna i berättelsen, men det håller på att gå lika illa för Miljöpartiet. Skillnaden är att nu är den ingen berättelse utan rena rama sanningen. För ibland överträffar verkligheten faktiskt dikten. Foto: Wikimedia Commons

Miljöpartiet är annars rörelsen som inte verkar må så bra internt. De två kloakrören Åsa Romson och Gustav Fridolin har sett till den saken tillsammans med ett antal andra medlemmar. För inte bara har de misslyckats i snart sagt varje fråga, de har inte heller lyckats så vidare bra som ministrar i regeringen. Först var det Fridolins löfte om att fixa skolan (Aftonbladet; Archive-länk) på hundra dagar, de har nu blivit över fyrahundra utan att lösningen har synts till.

Sen misslyckades man i brunkolsfrågan (Aftonbladet; Archive-länk), i Brommafrågan (DN; Archive-länk) och i migrationsfrågan (DN; Archive-länk). I Brommafrågan fick man till och med kritik bl a från medlemmar i partiet från Gotland (HelaGotland; Archive-länk). Den interna kritiken var dock värst i migrationsfrågan. Somliga (Expressen; Archive-länk) ville till och med att partiet skulle lämna regeringen på grund av överenskommelsen. Kritiken mot deras naiva syn i migrationsfrågan kom också från andra (Dagens Opinion)

Mp är med andra ord ett sargat parti men det är också ett parti som håller på att falla sönder inifrån. Ett sånt tecken brukar vara när medlemmar lämnar det sjunkande skeppet. Först var det Christian Valtersson (DI) som lämnade sin tjänst i regeringskansliet i protest mot migrationsuppgörelsen. Flera andra medlemmar har lämnat partiet av samma skäl. Nu har också den färgstarka kommunalpolitikern Josefin Utas (Expressen; Archive-länk) beslutat sig för att helt lämna partiet men av helt andra skäl än Valtersson.

Det talas inte bara om svek utan också om en förvrängd verklighetsuppfattning och åsiktsmonopol där samtalet har dött därför att man inte tillåter avvikande åsikter internt. Josefin Utas menar i sin artikel att i Mp har jämställdhetssträvan blivit feminism och identitetspolitik har blivit en politik där individer anses vara representanter för olika grupper. Dessutom har Ett allmänt grönt fokus blivit till storstadsfokus. Ooops, skeppet kantrade visst lite till nu.

Skeppet har kantrat och ett parti är på väg mot botten. Inget jag sörjer, snarare tvärtom. Ju fortare Mp försvinner ur svensk politik desto bättre. Det sorgliga är bara att de fortfarande sitter i regeringen Foto: Wikimedia Commons

Inte undra på det kanske, i sin iver att söka en ny väljarbas har man ju alienerat den gamla men också sett till att  bedriva en politik många grupper känner sig ordentligt främmande inför. Att utgå från vad folk tycker på Södermalm är inte bara inskränkt, det blir i längden mycket kontraproduktivt. För Södermalm är inte hela landet, det är just bara Södermalm. Partiet har egentligen släppt allt som har legitimerat deras existens om en sån någonsin fanns, och ersatt den med något som utgår från fel premisser.

Men vänta, det blir ännu bättre. En av partiets verkliga kap var Bertil Torekull – före detta chefredaktör för SVD. Han har fungerat som medierådgivare och varit den som har lärt Fridolin alla medietricks. Hans kontakter i mediebranschen har säkert också kommit till nytta. Men han har också varit något annat, en svuren kritiker av dels Åsa Romson och dels partiets utveckling/avveckling.

I följande artikel (Expressen; Archive-länk) från slutet av förra året menade han till och med att ett bondeoffer av Romson var nödvändigt. Flyktingfrågan stod i centrum och den sved. Allt hade gjorts fel och besvikelsen gick inte att ta miste på. Torekull var annars en av dem som ville sätta stopp för migrationen vilket han ventilerade än tidigare i en debattartikel (Expressen; Archive-länk).

Det var då som Utas tes där det demokratiska samtalet istället blivit ”en kamp om att ge plats åt ”rätt” åsikt och försök trycka undan den som anses fel” visade sig för en av de första gångerna. Reaktionen på Torekulls artikel och kritiken som följde blev nämligen högljudd. Vissa medlemmar och aktiva frågade sig tom om han inte borde ha uteslutits. Så mycket för det demokratiska samtalet i det partiet alltså. Istället avslöjades på ett brutalt sätt synsättet ”du-får-säga-vad-du-vill-så-länge-du-håller-med-mig”.

Samtal och debatt har pågått så länge människan har kunnat forma ord till meningar. Med tiden har vi utvecklat konstarter som retorik men nu tycks denna ersättas med ett simpelt ”håller du inte med mig kan du hålla käften”-perspektiv. En konst som miljöpartiet tycks ha anammat fullt ut Foto: By Anonymous – http://www.e-codices.unifr.ch/de/csg/0602/298/small, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=14861493

Partiets migrationspolitiske taleskvinna – Maria Ferm (Expressen; Archive-länk)  – menade till och med att Torekull borde lära sig av Raoul Wallenberg. De två händelserna går naturligtvis inte att jämföra men vad gjorde väl det. Vill man skapa en poäng trollar man med knäna som det troligen heter inom miljöpartiet. Att rätta till historien för att passa de egna syftena ingår ju ett partis arsenal. Det är dock djupt oärligt att som hon göra jämförelsen som har lite eller inget med varandra att göra.

Hennes uttalande kan möjligen ses som ett utslag av den historierevisionism som alltför länge har präglat Miljöpartiet. Det kan också ses som ett utslag på hur slarvigt förhållandet mellan ledande personer i partiet och historiska fakta är och det är också det djupt störande. Den historiskt ensidiga synsättet som partiet har lagt sig till med har ju till och med lett till att Sverige har erkänt ett land (DN;Arhive-länk) som aldrig har funnits och som dessutom har skänkt Gazremsans Hamas legitimitet.

Samma Maria Ferm har ju fått lite av en revansch som ändå är en pyrrhusseger. Hon har ju fått regeringens uppdrag att ta fram en plan över lagliga flyktvägar (Dagen; Archive-länk) genom Europa för migranter som söker sig hit. Mottagandet ska alltså återupptas är det tänkt. Arbetet ska ta två år och under den tiden hinner säkert mycket ändras, det är ju det som är utvecklingens aber. Ett sånt hinder är att NATO nu planerar att sätta in krigsfartyg för att patrullera och stoppa båtflyktingar (DN; Archive-länk) på Egeiska Havet.

Tiden rinner alltså ut för Miljöpartiet. Fel frågor, fel utgångspunkter, fel antaganden, fel sätt att hantera debatten och frågorna och fel sätt att hantera den interna kritiken. Ett parti som inte tillåter en debatt och en ändring av den politiska riktningen i de egna frågorna är inte ett demokratiskt parti. Det är kanske inte ens ett parti utan rent av en organisation som bygger på åsiktsförtryck och anti-demokratiska ideal.

Kritik är ett symptom på att något är fel och bör därför diskuteras – det görs inte. Debatt är sunt, istället undertrycks den. Åsikter i frågor tycks huggna i sten och får inte ifrågasättas. Kritik mot ledarskap och sätt att hantera tolkas som illojalitet och snart har man en slakt- stämpel i pannan. Är det konstigt att detta parti har blivit som en fristående parodisk uppföljare betitlad ”Tio små rasifierade kukbärare”?

Obrottslig lojalitet och underkastelse inför överhögheten är bara tecken på att man har lite eller inga argument kvar utom de som bygger på fruktan och lydnad. I alla tider har samma metoder använts för är man inte med är man ju genast emot. Miljöpartiet skiljer sig inte nämnvärt i det hänseendet Foto: By Maître de la Mazarine – Ricoldo de Montecroce, Liber peregrinationis. Bibliothèque nationale de France, Département des Manuscrits, Division occidentale, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4993489

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har ersatt ett dåligt synsätt med ett mycket mer osunt, ni har alienerat centrala väljargrupper från att ens känna den minsta sympati med er och era åsikter. Ni har också förlorat strid efter strid. Ett sånt parti visar naturligtvis upp det som är sönderfallets främsta och sämsta kännemärke – den politiska kannibalismen. Det är alla de här egenskaperna som tillsammans gör er till utmärkta kandidater till priset.”

Får PISA Fridolin Att Pysa?

PISA är ju organisationen som har vållat mången huvudvärk för Sverige. Både den nya och den gamla regeringen har fått rättmätig kritik för bristen på åtgärder för att förbättra kvalitén på skolan i de rapporter som har presenterats. Här hittar du rapporten från 2013.

Här hittar du rapporten från 2014 (Första delen) i en artikel i Aftonbladet. Till sist pyste allt över när nya siffror presenterades. Skolan och Fridolin som hade utlovat att fixa alla problem i skolan på 100 dagar fick IG (Icke Godkänt) i Aftonbladet. Till sist kände sig etablissemanget tvingade att plocka fram det tunga artilleriet – lögnerna. DN rycket ut till gamla regeringens försvar. Också Sveriges Radio, vår egen månghövdade Pravda, ryckte ut med följande dementi. Till sist toppade man sina egna rekord genom att antyda att PISA:s undersökningar skulle ingå i en nyliberal sammansvärjning, radioprogrammet hittar du här.

Den tesen fick dock en rak höger (förlåt ordvitsen!?) där det kändes som mest när organisationen OECD la fram en egen rapport som bekräftade PISA:s bild. Sammanfattning av resultatet från OECD hittar du artikeln från SVD.Den säger att Sverige bör höja lärarnas löner och höja deras status. De måste få fortlöpande vidareutbildningar och därmed kan deras status höjas ytterligare. Ansvarsfördelningen mellan kommunerna ock stat i form av skolverket måste bli tydligare då den idag är oklar. Man måste vidare höja förväntningarna på eleven/eleverna. Vidare måste eleverna ges fria möjligheter att kunna gå från en skola till en annan, möjligheten för alla att välja skola bör bli mer central.

Tydligen är regeringen en del av den politiken som är så föråldrad att den tillhör en försvunnen värld. Ett faktum som också Gustav Fridolin visar med stor framgång (?) Foto: Wikipedia

Regeringen har redan avsatt 3 miljarder till höjda lärarlöner så som man sa att man skulle göra i valrörelsen, så långt så gott med andra ord. Därefter blir det dock problem, pengarna är förbehållna med en massa krav vilket gör anslaget mer grumligt. Mer om förbehållen kan man läsa om i svenskspråkiga Altinget. Med andra ord kan redan där de löften som utställdes ha brutits, det återstår att se. I övrigt erbjuder dock regeringen en dyster läsning där de flesta idéerna och visionerna lyser med sin frånvaro.

Fridolins hundra dagar är nu ersatt med en kommission som 2017 ska presentera sina resultat. Mer om kommissionen från SVT. Syftet med denna tycks mer vara att begrava frågan så att stackars Gustav inte längre ska behöva se ut som om också han ville pysa så långt härifrån som möjligt även om detta vore den bästa lösningen. Också i den nya vårbudgeten finns få eller inga förslag som löser problemen. Komvux och folkhögskolorna får mer pengar högskolorna och universiteten likadant. Mer om budgeten från SVT.

Nu begraver regeringen alla ambitioner på att göra något av skolan med hjälp av de sedvanliga utredningarna och politisk bullshit med skrivningar som gör löften innehållslösa Foto: Eget

Sammantaget ska reformen och pengarna ge 6.500 utbildningsplatser. Antagligen för att dölja det faktumet att regeringens politik inte leder till nya jobb. Höjd skatt på arbete brukar inte göra det. Mer om alla skatteökningar och avdragsminskningar i den nya budgeten kan du läsa om på Veckans Affärer. På utbildningsplatserna kan man gömma undan sitt egna misslyckande helt enkelt. Låt oss därför exportera miljöpartiet och dess nuvarande ledning till något lämpligt mottagarland, man kan till och med tänka sig att det sker inom ramarna för det biståndsgivande partiet alltid har vurmat för. Här i det här landet, är vi däremot värda mer än vad miljöpartiet kan leverera. Det har vi faktiskt betalat världens näst högsta skatt till.

Utbildningsministern har i kölvattnet på sitt misslyckande med de 100 dagarna nyligen lanserat ett annat litet projekt som kan skjuta fokus på annat än hans misslyckande. När han sammankallade till presskonferens för att meddela att han nu avsåg att göra förändringar i historieböckerna så att kvinnor fick större plats var det nog fler än min haka som föll. Mer om händelsen i DN. Han hade suttit och räknat samman hur många kvinnor som nämndes i dagens böcker och kommit fram till att det var 13%. Detta var enligt honom ”en tragisk spegling av den ojämlikhet som fortfarande finns i Sverige och i historieskrivningen.”

Har också utbildningsministern gått i ”The School of Cut, Copy and Paste” eftersom han för en tid sen såg behovet av att klippa ur fakta ur historieböckerna som inte längre var pk-anpassade? Foto: Array

Kanske hade han inte tänkt på att historieböcker återger förhoppningsvis objektivt den sanning som rådde i en svunnen tid och att verkligheten såg ut så här. Inget vi kan ändra idag hur många kvinnor vi än hittar som kan klippas in för att passa dagens pk-medvetna agenda. Man kan istället med fördel använda exemplen som en måttstock på att jämställdhet har tagit många kliv under den tid som beskrivs i böckerna. Inget han eller några av de andra godhetsapostlarna reflekterade över. Att en utbildningsminister därmed gör sig till en historieförfalskare för att kunna tillfredsställa denna pk-medvetna agenda hos vissa av vår godhetsapostlar var inget som bekymrade vare sig honom eller apostlarna

Löjesguiden tänkte med dagens artikel nominera miljöpartiet men framför allt Gustav Fridolin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Din oförmåga att lösa problemen börjar nu synas tydligt. Idélösheten har fått ett ansikte och under tiden är generation efter generation av elever offren i det cyniska spel som kallas partipolitik. Istället har du med historieboksrevisionen tagit till en klassisk politisk taktik – ”Flytta Fokus Från Frågan” den så kallade FFFF- metoden – då man inte har något annat att komma med. Regeringens och ditt misslyckande är totalt – avgå, helst redan igår. Pys iväg någonstans där vi slipper miljöpartiet, helst för alltid.”

Är miljöpartiet rent av vår tids FNL-rörelse? Huvvaligen, hemska tanke! Foto: Fripress

Lite fler härliga exempel på miljöpartistisk politik kan WTF Toklandet delge oss med följande artikel. Fnordspotting jämför mp med FNL-rörelsen vilket är underhållande. Jämställdhetsfeministern är Sveriges vassaste politiska satiriker. Där vill ingen hamna men miljöpartiet har gjort det. Anybody’s Place är den utmärkta bloggen som också den går hårt fram med miljöpartiet. Till sist kan jag glatt konstatera att en stark och klok kvinna som Susanna Varis får till inlägg efter inlägg som är vassare än skalpeller, vad sägs om följande?